infrastruktur i Västernorrlands län

Interpellation 2003/04:317 av Sellén, Birgitta (c)

den 23 februari

Interpellation 2003/04:317

av Birgitta Sellén (c) till statsrådet Ulrica Messing om infrastruktur i Västernorrlands län

Grattis Norrbotten som får mycket pengar till infrastruktursatsningar!

Det är en signal som visar att regeringen vill att hela landet ska leva. En förutsättning för det är att infrastrukturen är väl fungerande från norr till söder i vårt avlånga land. Men det räcker inte med att göra satsningar längst uppe i norr och längst nere i söder. Det måste vara bra vägar och järnvägar även där emellan. När det gäller järnvägssatsningar så finns det många positiva förslag i regeringens resursfördelning, men det finns ännu brister. I Västernorrlands län kommer det fortsatt att finnas problem genom att de flaskhalsar som finns på Ådalsbanan och längs sträckningen genom Timrå och Sundsvalls centrum inte kommer att få tillräckliga resurser, för att göra bra lösningar på tågtrafiken. Det är ändock positivt att regeringen avsätter nästan 4,5 miljarder till upprustningar och nybyggnad av järnvägen i länet.

Men varför vill inte regeringen se och förstå att det behövs mycket mer pengar för att järnvägen ska fungera på ett tillfredsställande sätt? Genom att göra små upprustningar nu så skjuter man bara problemen framför sig. Provisoriska lösningar brukar inte löna sig i längden. De flaskhalsar som kommer att finnas kvar gör att restiden blir för lång mellan olika orter i länet och då är tåget inte ett alternativ till bilen.

Regeringens höga ambitioner att förbättra kommunikationerna, som statsrådet Messing säger i sitt pressmeddelande, tillfredsställer inte alla orter och alla områden. Det är kanske inte att begära heller eftersom statens pengar inte räcker till all den eftersatta infrastrukturen. Av den anledningen borde regeringen vara intresserad av att se på andra ekonomiska lösningar.

Vid uppvaktningen av statsrådet Messing under hösten 2003 så presenterade vi från Västernorrlands län en alternativ finansiering av vägbyggen i länet och då i första hand E 4 Syd söder om Sundsvall samt bro över Sundsvallsfjärden. I förslaget presenterade vi tre olika förslag som statsrådet fick i sin helhet vid presentationen. Hela underlaget till förslagen finns därför på departementet.

I korthet handlar de tre förslagen om:

1.Särskild lånefinansiering via förslagsvis Europeiska Investeringsbanken, EIB.

2.Samfinansiering med privat näringsliv, så kallad PPP-finansiering

3.Tillfällig lånefinansiering för att genomföra en tidigareläggning. En lånefinansiering som täcker kapitalkostnader för investering.

De tre förslagen verkade tilltala statsrådet och därför undrar jag om förslagen har studerats? Om man med enbart statliga medel ska nyinvestera i nya vägar och broar samt rusta befintligt vägnät så innebär det att det tar så många år innan det är genomfört så att det påverkar näringslivet negativt. Centerpartiet har under flera år lyft tanken om att PPP-finansiera infrastrukturen i landet och i tidigare debatter i riksdagen har ett intresse visats för dessa tankar.

Mina frågor till statsrådet Messing är:

1.Hur bedömer statsrådet förslagen till alternativa finansieringar av infrastrukturen?

2.Vilka åtgärder avser ministern att vidta för att säkra en långsiktig lösning på järnvägstrafiken från Nyland och genom Sundsvalls centrum?