Införskaffande av krigsmateriel från Israel
Interpellation 2006/07:204 av Kaplan, Mehmet (mp)
Interpellationen är besvarad
Händelser
- Inlämnad
- 2006-12-22
- Anmäld
- 2006-12-22
- Besvarad
- 2007-01-19
- Sista svarsdatum
- 2007-01-29
Interpellationer
Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.
Interpellationen
den 22 december
Interpellation
2006/07:204 Införskaffande av krigsmateriel från Israel
av Mehmet Kaplan (mp)
till försvarsminister Mikael Odenberg (m)
Sverige har i dag ett omfattande vapensamarbete med Israel trots att landet begår ständiga brott mot folkrätten. Under de senaste fem åren har Försvarets materielverk upphandlat bland annat mörkersiktsutrustning (så kallade night vision goggles) för minst 140 miljoner kronor och ECM-system (störsändare) för minst 50 miljoner kronor.
Israels militärmakt brukar ett omfattande och oproportionerligt våld mot den palestinska civilbefolkningen. Under kriget i Libanon sommaren 2006 slogs också fast att Israel även här utövat ett oproportionerligt våld mot den libanesiska civilbefolkningen, exempelvis genom en omfattande användning av klusterbomber mot civila mål.
Israel vägrar även att signera de internationella avtalen mot spridning av kärnvapen vilket underminerar det internationella arbetet att hindra vidare spridning av kärnvapen.
Folkrätten är i dag ett av de viktigaste juridiska redskapen för att skydda civilbefolkningen i konflikter, samtidigt som trenden i de konflikter som just nu pågår i världen är att civilbefolkningen alltid drabbas hårdast.
Genèvekonventionen stipulerar i sin första paragraf att alla stater ska verka för respekten för konventionerna, även när det gäller andra stater.
Militärt samarbete med stater som uppenbarligen bryter mot folkrätten är därför uppenbart olämpligt och underminerar folkrättens trovärdighet.
Vilka åtgärder avser försvarsministern att vidta för att avbryta militärt samarbete med stater som bryter mot folkrätten, inklusive Israel?
Debatt
(7 Anföranden)
Interpellationsdebatt 2006/07:204
Webb-tv: Införskaffande av krigsmateriel från Israel
Dokument från debatten
- Riksdagens protokoll 2006/07:51 Fredagen den 19 januariProtokoll 2006/07:51 15 § Svar på interpellation 2006/07:204 om införskaffande av krigsmateriel från Israel
Protokoll från debatten
Anf. 83 Mikael Odenberg (M)
Fru talman! Det framgår också av svaret att Försvarsmakten har lämnat ett antal skjutfält, och det kan inte uteslutas att man kommer att lämna fler. Jag tror att det som kommer att vara mest påtagligt nu är att det på många skjutfält kommer att vara en mindre utnyttjandegrad än vad man haft tidigare eftersom det inte är förband av samma omfattning och storlek som övar nu längre.
Tidigare sköts det på ganska många håll i skärgården med de fasta kustartilleriförbanden, som nu inte finns kvar. Det gör att många områden så att säga har kunnat tas bort från riksintresset. I stället har vi nu en amfibiekår som är rörlig och som i den meningen övar över större ytor. Där tillkommer det nya områden. Men över tid menar jag att det är ganska uppenbart att de områden som omfattas av riksintresset för totalförsvaret kommer att minska.
Anf. 84 Mehmet Kaplan (Mp)
Fru talman! Mehmet Kaplan har frågat vilka åtgärder jag avser att vidta för att avbryta militärt samarbete med stater som bryter mot folkrätten, inklusive Israel. På den frågan får jag svara följande:
Utgångspunkten för interpellantens fråga är att Försvarets materielverk, FMV, har inköpt viss krigsmateriel från Israel. Det är emellertid inget konstigt med det. Sverige importerar den krigsmateriel som vårt försvar behöver för att fullgöra sina uppgifter.
Försvarets materielverk har, som Mehmet Kaplan tagit upp, anskaffat bland annat mörkersiktutrustning - närmare bestämt bildförstärkare - samt störsändare från Israel till den svenska försvarsmakten. Bildförstärkare används av den enskilde soldaten för att öka orienteringsförmågan i mörker och används under såväl utbildning som insatser såsom i Afghanistan och Kosovo. Störsändare används för att öka skyddet för marinens fartyg och dess besättning genom att kraftigt försvåra för andra radarsystem att lokalisera fartyget. Försvarets materielverks anskaffning av mörkerhjälpmedel och störsändare har genomförts helt enligt principerna för konkurrensupphandling.
Regeringen har precis samma förhållningssätt i de här frågorna som den tidigare, socialdemokratiska regeringen hade. Vi försöker tillgodose våra nationella intressen på ett för skattebetalarna optimalt sätt, det vill säga genom att köpa så bra produkter som möjligt till så fördelaktiga priser som möjligt. Den här affärsmässigheten är emellertid inte överordnad alla andra hänsyn. Sålunda köper Sverige aldrig materiel eller därtill knuten kompetens från länder som är föremål för internationella sanktioner eller embargon. Den demokratiska staten Israel är inte föremål för några sådana sanktioner.
Till sist: Regeringen vill naturligtvis se en fredlig lösning i Mellanöstern där två stater, Israel och en palestinsk stat, kan existera sida vid sida inom säkra och erkända gränser. Sverige tvekar inte att kritisera övergrepp som begås från någon sida i konflikten, och regeringen kommer även fortsättningsvis att framföra Sveriges tydliga krav på att folkrätten respekteras.
Anf. 85 Mikael Odenberg (M)
Fru talman! Jag vill tacka försvarsministern.
Min interpellation handlar just om Sveriges militära samarbete med ett land som har fördömts av bland annat FN:s internationella domstol i Haag för att bryta mot just folkrätt, ett land som brukar ett omfattande och oproportionerligt våld mot den palestinska civilbefolkning som det har ett ansvar för, eftersom det har huvudrollen i det ockupationsdrama som vi har bevittnat de senaste decennierna.
Under kriget i Libanon sommaren 2006 slogs också fast att Israel även här utövat ett oproportionerligt våld mot den libanesiska civilbefolkningen, bland annat genom en omfattande användning av klusterbomber mot civila mål.
I interpellationen har jag skrivit "militärt samarbete". Det jag har svårt för är paradoxen att vi inte kan sälja vapen till Israel, och det finns det förvisso flera skäl till, men att vi köper vapen därifrån.
Finns det någon principiell skillnad mellan vapenexport och vapenimport? När det gäller svensk vapenexport säger vi att det inte ska ske med Israel. Det är vad vi principiellt säger. Varför gör vi det? Jo, därför att Israel bryter mot FN-stadgan genom att ockupera Gaza och Västbanken, genom att annektera östra Jerusalem och på många andra sätt kränka de mänskliga rättigheterna. Därför exporterar vi inte vapen dit. Men vi importerar vapen därifrån. Det handlar alltså om vapen, inte om handel med andra, vanliga, varor. Då borde ju samma regler gälla, tycker man. Kan försvarsministern förklara för mig vilken principiell skillnad det är mellan vapenimport och vapenexport?
Anf. 86 Mehmet Kaplan (Mp)
Fru talman! Det jag vänt mig mot är de formuleringar i Mehmet Kaplans interpellation som just söker ge en bild av att Sverige är involverat i ett nära militärsamarbete med Israel. Så är inte fallet. Vi har, som interpellanten helt korrekt konstaterar, inte på länge sålt någon försvarsmateriel till Israel. Däremot har vi inköpt en del försvarsmateriel därifrån. I båda fallen, oavsett om det gäller inköp eller försäljning, gäller samma sak, nämligen att vi följer gällande regelverk.
Den restriktion som gäller för inköp av försvarsmateriel är att en stat är utsatt för internationella sanktioner. För vapenexport, eller export av försvarsmateriel, gäller ett mycket mer omfattande och komplicerat regelverk. Där är regelverket också mycket mer restriktivt. Den svenska vapenexporten är reglerad i lag till skillnad från importen, och beslut rörande krigsmaterielexport fattas självständigt av Inspektionen för strategiska produkter efter noggrann prövning av alla omständigheter som föreligger i det enskilda fallet och i enlighet med de sedan lång tid gällande och parlamentariskt förankrade riktlinjerna för krigsmaterielexport samt EU:s uppförandekoder för vapenexport. Frågorna om dessa regler är inte mitt ansvarsområde, utan åvilar statsrådet Tolgfors.
Mig veterligen pågår ett beredningsarbete när det gäller vapenexportreglerna, grundat på den utredning som Anders Svärd genomförde. Mig veterligen pågår ingen utredning kring reglerna för import av försvarsmateriel.
Anf. 87 Mikael Odenberg (M)
Fru talman! Tack, försvarsministern, för de klargörande orden.
Det är lite avslöjande, tycker jag, att försvarsministern i sitt svar tar upp att man egentligen inte har gjort något som är annorlunda jämfört med den socialdemokratiska regeringen, utan man har precis samma förhållningssätt i dessa frågor. Den socialdemokratiska regeringen tog upp liknande frågor på samma sätt och menade att vi inte hade något särskilt stort samarbete med staten Israel. Det kan dock sägas att Israel finns med på tio-i-topp-listan över de länder vi köper vapen av.
En annan principiellt viktig fråga som jag har, i ljuset av det svar som försvarsministern gav till första delen av vår diskussion, gäller militärattachéer. Jag skulle vilja veta mer om vad Sveriges militärattaché, eller försvarsattaché som det också heter, gör i Israel. Är det inte att, som det står i förordningen om Sveriges försvarsattachéer, biträda svenska försvarsmyndigheter i frågor som berör inköp eller försäljning av materiel och tjänster?
Hur kommer det sig att vi har en så kallad försvarsattaché i Israel men inte i många andra länder? Mig veterligen har vi försvarsattachéer i ett 30-tal länder, och Israel är sedan förra året ett av dem. Jag förmodar att försvarsministern inte har för avsikt att på något sätt dra tillbaka detta.
Anf. 88 Mehmet Kaplan (Mp)
Fru talman! Det är en alldeles korrekt förmodan. Det avser vi inte att göra.
Anledningen till att jag framhåller att regeringen ser på ett likartat sätt på dessa frågor som den tidigare regeringen är att jag tycker att det är av värde att det finns stabilitet och kontinuitet både när det gäller förhållningssättet till konflikter i världen och förhållningssättet till de grundläggande regelverken. Om det är för handen är det viktigt att tala om det.
Både frågan om inköp av försvarsmateriel från Israel och frågan om vår försvarsattaché, som inte är utsänd av Regeringskansliet och departementet utan av Försvarsmakten, har varit föremål för ett antal debatter i kammaren. Min företrädare Leni Björklund, liksom den tidigare utrikesministern, har besvarat ett antal interpellationer om detta.
När det gäller militärattachéerna, eller försvarsattachéerna, har de en lång rad uppgifter som varierar beroende på var de befinner sig. Om man är försvarsattaché i ett land där det finns en pågående ansträngning för att till exempel exportera flygsystemet JAS 39 Gripen påverkar det naturligtvis försvarsattachéns uppgifter. Han kommer säkert att ägna en stor del av sin arbetstid åt frågor som är relaterade till relationen med försvarsindustrin. På andra håll handlar det mer om att vara rådgivare till ambassadören, beskickningschefen.
När det gäller vår närvaro i Israel finns det ett oerhört starkt behov för oss att följa utvecklingen på plats för att kunna förbättra de säkerhetspolitiska analyser som vi gör. Att vi har ett bra underlag är mycket viktigt i synnerhet om vi själva, och framför allt genom EU, vill försöka bidra till något positivt i regionen och i den pågående konflikten. Och vi får ett bättre underlag om vi är på plats med militär personal som har sådan kompetens som den genomsnittlige diplomaten med civil bakgrund inte har.
Vi ser fortlöpande över frågan och för en dialog med Försvarsmakten om hur våra attachéer ska fördelas över världen; det finns ju en begränsning i resurser. Nu gör vi förändringar. Det innebär bland annat neddragningar av antalet attachéer på platser där vi varit tungt närvarande - det kan gälla Storbritannien och USA - för att därigenom frigöra resurser och kunna vara på plats på fler ställen runtom i världen. Det tillgodoser ett viktigt behov hos den svenska regeringen att få den typ av information som vi kan få genom att ha militärattachéer på plats.
Anf. 91 Mikael Odenberg (M)
Fru talman! Carina Adolfsson Elgestam har i interpellationen ställt tre frågor till mig om den exportfrämjande verksamheten:
Anser handelsministern att de 4 miljoner som regeringen nu tillfört de regionala exportrådgivarna är tillräckligt för att kompensera de tjugofalt större besparingarna på exportfrämjandet, eller avser statsrådet att ta initiativ till andra åtgärder för kompensation?
Är det handelsministerns uppfattning att exportfrämjandet bör tillföras extra resurser för att kvalitet och omfattning ska kunna bibehållas?
Vad avser handelsministern att göra för att framöver stödja de små och medelstora företagens exportsatsningar?
Grunden för svensk exportutveckling är, som jag sade redan i vår interpellationsdebatt den 8 december förra året, ett gott generellt näringsklimat. Regeringen vill genom en ny politik förbättra de grundläggande förutsättningarna för företagen. Det handlar bland annat om stärkt rådgivning, satsning på kvinnors företagande, avgiftslättnader, regelförenkling och skattereduktioner. Därtill kommer vikten av internationell frihandel och en väl fungerande inre marknad inom EU.
I takt med att små och medelstora företag får bättre villkor för att växa på hemmaplan kan de klara sig ännu bättre på exportmarknader. Genom det konkurrenstryck som skapas via handel förbereds de för att söka sig utomlands. Exportfrämjandet ska komplettera regeringens politik för att stärka klimatet för små och medelstora företag.
Exportfrämjandets roll är att särskilt bidra till att öka särskilt små och medelstora företags förmåga till internationalisering och möjlighet att växa internationellt.
Med grundläggande avgiftsfri exportservice och kompetensutveckling för företag som bas erbjuder Exportrådet svenska företag tjänster i hela exportkedjan med bland annat regional exportrådgivning, vilken förutsätts täcka samtliga län i Sverige, samt riktade exportfrämjande insatser.
Jag vill här som ett särskilt exempel fästa uppmärksamhet på den satsning som 2007 görs för att främja exporten av svenska livsmedel. Genom särskilda medel från Jordbruksdepartementet driver Exportrådet ett särskilt branschprogram på detta område; nivån har 2007 höjts från 5 till 6 miljoner kronor.
De tillfälliga medel för exportfrämjandet som den föregående socialdemokratiska regeringen beslutade om löpte ut 2006, helt i enlighet med den tidigare regeringens budgetproposition för 2006 och 2006 års ekonomiska vårproposition. Det innebar, vilket jag påpekade i en tidigare interpellationsdebatt med Carina Adolfsson Elgestam, att anslaget för exportfrämjande verksamhet skulle ha halverats för 2007 om inget gjordes. Regeringen har därför satsat ytterligare 75 miljoner kronor på exportfrämjandet för 2007. Det innebär en avsevärd förstärkning jämfört med oförändrad politik.
Samtidigt fäster regeringen stor vikt vid att offentliga medel på alla områden ska användas så effektivt som möjligt. Det är av det skälet som regeringen i dagarna beslutar om den översyn av de handels- och investeringsfrämjande insatserna som redovisades i budgetpropositionen för 2007. Översynen ska bland annat analysera resultat i den exportfrämjande verksamheten i jämförelse med de förväntningar som staten som uppdragsgivare uttrycker i samband med anslagsgivning, i avtal och instruktioner. Den ska också analysera hur användningen av medel för exportfrämjande insatser i Sverige och på utlandsmarknaderna sammanfaller med näringslivets, i första hand de små och medelstora företagens, behov.
En annan viktig fråga som ska analyseras är samverkansmöjligheter och synergieffekter mellan Exportrådets och Invest in Sweden Agencys utlandsorganisationer liksom mellan deras verksamheter i övrigt.
Exportfrämjandet är betydelsefullt för att stärka förutsättningarna för främst de små och medelstora företagen. Även Sverigefrämjande insatser för att profilera och synliggöra kompetens och förmåga hos svenskt näringsliv kan stödja företag i deras individuella internationalisering. Regeringen samlar nu därför ansvaret för handels-, investerings- och Sverigefrämjandet under en och samma minister, vilket inte skett tidigare.
Som jag nämnde vid interpellationsdebatten den 8 december har också den svenska utrikesförvaltningen en betydelsefull roll i handelsfrämjandet. Ett viktigt uppdrag för svenska utlandsmyndigheter är att hjälpa företagen i frågor om handelshinder. Här spelar också Kommerskollegium en central roll.
Med ett effektivt och uthålligt exportfrämjande och bättre förutsättningar att växa på hemmaplan skapar vi ett starkare Sverige för tillväxt och sysselsättning.
Intressenter
Frågeställare
Besvarad av
Interpellationer
Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.