hyresrätten

Interpellation 2000/01:379 av Attefall, Stefan (kd)

den 10 april

Interpellation 2000/01:379

av Stefan Attefall (kd) till statsrådet Lars-Erik Lövdén om hyresrätten

Regeringen säger sig värna om hyresrätten, men för i praktiken en politik som missgynnar denna boendeform. I stället förs en politik som gynnar byggande av bostadsrätter och ombildning av hyresrätt till bostadsrätt.

Färsk statistik från de kommunala bostadsbolagen och från Stockholms stads utrednings- och statistikkontor visar att det vid det gångna årsskiftet fanns drygt 400 000 bostäder i Stockholm. 59 % av dessa var hyresrätter, hälften av dessa kommunala bostäder. Intresseanmälningar finns för att ombilda ytterligare 9 000 kommunala hyreslägenheter i innerstaden till bostadsrätter. Om alla intresseanmälningar leder till köp skulle det bli kvar ca 18 000 kommunalt ägda hyreslägenheter i Stockholms innerstad.

Hyresrätten är en bra boendeform som behöver finnas i Stockholm. Det är inte tal om annat. Därför är det kanske värt att notera att den stora omvandlingen av hyresrätter till bostadsrätter faktiskt sker i den privata sektorn. Under 1999 och 2000 stod privata fastighetsägare för två tredjedelar av ombildningarna, helt enkelt därför att det är mer ekonomiskt lönsamt att sälja huset till en bostadsrättsförening än att förvalta husen med hyreslägenheter. Den som är mån om hyresrätten i innerstaden har alltså all anledning att se över de ekonomiska spelregler som lockar allt fler fastighetsägare att sälja sina hyreslägenheter.

När en byggherre bygger en hyresrätt eller en bostadsrätt så utgår ett statligt räntebidrag som är tänkt att motsvara den avdragsrätt på 30 % av räntekostnaden som exempelvis en person får som lånar pengar till att bygga eller köpa ett hus. Det bidrag som utgår till hyres- och bostadsrätten baseras på följande beräkning: 30 % av en av Boverket fastställd subventionsränta multiplicerat med produktionskostnaden. Subventionsräntan är inte den faktiska räntan utan en teoretisk ränta som Boverket fastställer, och som i praktiken ligger ca ½ % under marknadsräntan. Produktionskostnaden fastställdes 1993 till i snitt ca 10 000 kr per kvadratmeter, upp till 120 kvadratmeter. Produktionskostnaden multiplicerat med 30 % av subventionsräntan blir bidragsunderlaget.

Eftersom produktionskostnaden för en hyresrätt i dag ligger på uppemot 23 000 kr per kvadratmeter är det beräkningsunderlag som bidraget baseras på hopplöst föråldrat. En bostadsrätt kan nyttiggöra sig samma bidrag som en hyresrätt, men dessutom lägga en stor del av produktionskostnaden på den som köper bostadsrätten i form av en egeninsats. När denne tar del av avdragsrätten för privata räntekostnader får denne person både den subvention som hyresgästen får och den som egnahemsägaren får del av. Vid valet av att bygga en hyresrätt eller en bostadsrätt framstår detta som ett starkt skäl att bygga bostadsrätter.

De två exemplen här ovan visar att bostadsrätten blir en mer intressant boendeform, både för den som ska bygga nytt och för den som ska förvalta en fastighet. Vi kristdemokrater vill ha bra och blandade boendeformer. Men när den av regeringen förda politiken i praktiken missgynnar en boendeform sätts valfriheten ur spel.

Med anledning av ovanstående vill jag fråga statsrådet:

Vilka åtgärder är statsrådet beredd att vidta för att skapa jämbördiga villkor mellan hyres- och bostadsrätten?