Homosexuellas, bisexuellas och transpersoners hälsosituation
Interpellation 2005/06:469 av Andreasson, Martin (fp)
Interpellationen är besvarad
Händelser
- Inlämnad
- 2006-05-22
- Anmäld
- 2006-05-24
- Besvarad
- 2006-06-07
- Sista svarsdatum
- 2006-06-12
Interpellationer
Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.
Interpellationen
Interpellation 2005/06:469 av Martin Andreasson (fp) till statsrådet Morgan Johansson (s)
Homosexuellas, bisexuellas och transpersoners hälsosituation
Diskriminering, osynliggörande och utanförskap är samhällsproblem som inte bara handlar om individers lika rättigheter och möjligheter i samhället. Det finns också starka kopplingar mellan individens hälsosituation och utsatthet för diskriminering.
Statens folkhälsoinstitutet har för en tid sedan presenterat rapporten Homosexuellas, bisexuellas och transpersoners hälsosituation, som är en återrapportering av ett regeringsuppdrag att undersöka och analysera hälsosituationen bland HBT-personer. Som ett led i genomförandet av uppdraget utgörde FHI två undersökningar, en nationell folkhälsoenkät till 64 000 slumpvis valda personer i befolkningen (varav ca 40 000 svarade) samt en webbenkät specifikt riktad till HBT-personer (där ca 3 400 personer svarade). Därutöver gjordes ett antal studier och rapporteringar kring speciella frågor, såsom homo- och bisexuella ungdomars psykiska hälsa, hälsa hos äldre homo- och bisexuella samt frågor kring intersexualism.
Folkhälsoinstitutets rapport visar på oroväckande skillnader i hälsoläget mellan HBT-personer och befolkningen i övrigt. Exempelvis är den psykiska ohälsan betydligt mer utbredd bland homo- och bisexuella än i den övriga befolkningen. Psykisk ohälsa i form av nedsatt psykiskt välbefinnande var dubbelt så vanligt bland homo- och bisexuella som i övriga befolkningen. Psykisk ohälsa mätt som svåra besvär av ängslan, oro eller ångest visade sig dessutom vara betydligt vanligare bland homo- och bisexuella. Självmordsförsök var dubbelt så vanliga bland homo- eller bisexuella jämfört med heterosexuella.
Det finns också en påtaglig genusdimension som visar sig bland annat i folkhälsoenkätens uppgifter om individers allmänna hälsotillstånd. Medan det var lika vanligt hos homo- och bisexuella män som hos heterosexuella män att ha ett bra allmäntillstånd var det märkbart färre homo- och bisexuella kvinnor som hade bra allmäntillstånd jämfört med heterosexuella kvinnor. Andelen som uppger svåra besvär av ängslan, oro eller ångest var betydligt högre bland homo- och bisexuella kvinnor än bland homo- och bisexuella män.
Likaså finns det en stor skillnad mellan hälsoläget i olika åldersgrupper. Särskilt oroväckande är den utsatta situation som många unga HBT-personer befinner sig i. Av homo- eller bisexuella ungdomar i åldrarna 16@29 år uppgav i folkhälsoenkäten 47 % av männen och 53 % av kvinnorna att de någon gång övervägt att ta sitt eget liv.
Särskilt oroande är resultaten vad gäller transpersoner. Av de svarande i webbenkäten hade 21 % av transpersonerna någon gång försökt att ta sitt liv. Andelen personer som försökt begå självmord var högre bland unga transpersoner än bland äldre. Bland unga transpersoner i åldrarna 16@29 år uppgav 31 % i webbenkäten en riskkonsumtion av alkohol. Svaren i webbenkäten tyder också på att det är vanligare bland transpersoner än bland homosexuella att uppleva sitt allmänna hälsotillstånd som dåligt.
Även vad gäller till exempel utsattheten för våld och rädslan för överfall, rån eller annat ofredande visar FHI:s rapport på att HBT-personer har en betydligt sämre situation än befolkningen i allmänhet, något som styrker tidigare forskning.
Folkhälsoinstitutet redovisar i sin rapport ett antal slutsatser och konkreta förslag för hur arbetet för att förbättra HBT-personers hälsosituation kan drivas vidare. Uppgiften vilar tungt på regeringen när det gäller att vidta de åtgärder som krävs inom den statliga sektorn.
Jag vill därför ställa följande frågor:
Vilka konkreta slutsatser drar statsrådet av innehållet i Folkhälsoinstitutets rapport, och när kommer han att vidta åtgärder med anledning av rapporten för att HBT-personers hälsosituation ska kunna förbättras?
Vilka åtgärder avser statsrådet att vidta, och när, för att särskilt uppmärksamma genusaspekten på hälsosituationen bland HBT-personer?
Vilka åtgärder avser statsrådet att vidta, och när, för att särskilt uppmärksamma hälsosituationen bland transpersoner i allmänhet samt bland unga HBT-personer?
Debatt
(7 Anföranden)
Interpellationsdebatt 2005/06:469
Webb-tv: Homosexuellas, bisexuellas och transpersoners hälsosituation
Dokument från debatten
- Riksdagens protokoll 2005/06:136 Onsdagen den 7 juniProtokoll 2005/06:136 38 § Svar på interpellation 2005/06:469 om homosexuellas, bisexuellas och transpersoners hälsosituation
Protokoll från debatten
Anf. 208 Morgan Johansson (S)
Fru talman! Martin Andreasson har frågat mig vilka konkreta slutsatser jag drar av innehållet i Statens folkhälsoinstituts rapport
Homosexuellas, bisexuellas och transpersoners hälsosituation
och när jag kommer att vidta åtgärder med anledning av rapporten för att HBT-personers hälsosituation ska kunna förbättras, vilka åtgärder jag avser att vidta, och när, för att särskilt uppmärksamma genusaspekten på hälsosituationen bland HBT-personer samt vilka åtgärder jag avser att vidta, och när, för att särskilt uppmärksamma hälsosituationen bland transpersoner och unga HBT-personer.
Statens folkhälsoinstituts rapport har gett oss värdefull kunskap om hälsosituationen för HBT-personer. Jag delar i stort Martin Andreassons syn på de delarna av rapporten. Frågan är hur problemen som redovisas i rapporten ska motverkas. I skrivelsen
Folkhälsopolitik för jämlikhet i hälsa och hållbar tillväxt
, som regeringen nyligen har lämnat till riksdagen, är en central slutsats att det ur hälsosynpunkt är viktigt att fokusera på särskilt utsatta grupper. HBT-personer är en sådan grupp.
I sin rapport konstaterar Folkhälsoinstitutet att HBT-personer utsätts för en diskriminering som är en starkt bidragande orsak till fysisk men framför allt psykisk ohälsa. Slutsatsen är att det är en nyckelfråga att motverka diskriminering av HBT-personer. Detta är en gemensam uppgift för många aktörer. Knappt hälften av Folkhälsoinstitutets förslag riktar sig exempelvis till landsting och kommuner.
Socialstyrelsen har på regeringens uppdrag kartlagt i vilken mån en persons sexuella läggning kan ha betydelse för bemötandet inom socialtjänsten. En slutsats är att dåligt bemötande främst beror på okunskap och ovana att möta människor som inte lever ett heterosexuellt liv. Socialstyrelsen har därför i december 2005 tagit upp detta förhållande i ett särskilt meddelande till socialnämnder, chefer och personal inom socialtjänsten. Jag förutsätter att ansvariga inom socialtjänsten vidtar de åtgärder som är nödvändiga för att komma till rätta med problemet.
I skrivelsen 2005/06:95
En nationell handlingsplan för de mänskliga rättigheterna 2006-2009
behandlar regeringen flera insatser mot diskriminering och även rätten till bästa uppnåeliga hälsa utan diskriminerande åtskillnad. Bland annat avser regeringen att överväga vilka åtgärder som kan vidtas för att öka förutsättningarna för en god hälsa bland personer som utsätts för diskriminering. Vidare avser regeringen att under perioden 2006-2009 vidta åtgärder för att motverka skillnader på grund av kön, etnisk tillhörighet, religion eller annan trosuppfattning, sexuell läggning eller funktionshinder när det gäller kvalitet och tillgång till hälso- och sjukvård. I handlingsplanen aviseras också att vissa statliga myndigheter ska få i uppdrag att upprätta antidiskrimineringsstrategier. Dessutom betonas att kommuner och landsting har en viktig roll och ett stort ansvar för att Sverige fullföljer sina åtaganden om mänskliga rättigheter.
Diskrimineringskommittén har lämnat sitt slutbetänkande om en sammanhållen diskrimineringslagstiftning. Betänkandet remissbehandlas för närvarande. Kommittén föreslår bland annat ett skydd mot diskriminering för transpersoner. Regeringen avser att bereda förslagen med inriktning på att en ny lagstiftning ska kunna träda i kraft under 2008.
Regeringen avser att tillsätta en arbetsgrupp med uppgift att lämna förslag som innebär ett samlat grepp om frågor som rör lika rättigheter och möjligheter oavsett sexuell läggning. Arbetsgruppen ska även få i uppgift att överväga hur förekomst och omfattning av diskriminering på grund av sexuell läggning ska kunna mätas och om möjligt lämna förslag till indikatorer inom olika områden i samhället.
Folkhälsoinstitutet bedriver tillsammans med Ombudsmannen mot etnisk diskriminering, Handikappombudsmannen och HomO projektet Diskriminering och hälsa. Inom projektet kommer ytterligare kunskapsunderlag att tas fram, och det genomförs analyser och kompletterande studier inom området. En slutredovisning av detta arbete ska lämnas i december 2006. Denna kunskap blir givetvis viktig för regeringens vidare arbete med att förbättra hälsan för utsatta grupper.
Som Martin Andreasson framhåller är det särskilt oroande att en mycket hög andel av transpersonerna någon gång försökt ta sitt liv. I april 2005 gav riksdagen regeringen till känna att den bör ta fram ett nationellt program för att förhindra självmord. Regeringen har därför givit Folkhälsoinstitutet i uppdrag att i samråd med bland andra Socialstyrelsen och Statens räddningsverk med flera myndigheter arbeta fram underlag till en nationell handlingsplan mot självmord. I uppdraget ingår att ta fram förslag på befolkningsinriktade strategier och åtgärder för statliga myndigheter, landsting och kommuner. Uppdraget ska redovisas senast den 15 december 2006. Med utgångspunkt i detta förslag avser regeringen att återkomma till riksdagen med förslag om en nationell handlingsplan mot självmord.
Jag kan mot denna bakgrund konstatera att det pågår en hel del arbete som är viktigt för att åtgärda de problem som Martin Andreasson lyfter fram. Jag vill dock inte föregripa resultatet av det arbete som pågår genom att i dagsläget förorda några specifika åtgärder.
Anf. 209 Martin Andreasson (Fp)
Fru talman! Tack statsrådet för svaret.
Jag skrev interpellationen efter att jag hade tagit del av Folkhälsoinstitutets rapport om HBT-personers hälsosituation just eftersom jag tycker att det är viktigt att vi här i riksdagen får möjlighet att diskutera rapporten och de slående resultat som den visar när det gäller skillnaden i hälsotillståndet mellan HBT-personer och övriga befolkningen, men även mellan olika delkategorier inom gruppen HBT-personer.
Till exempel visar rapporten som Folkhälsoinstitutet presenterade, baserat på bland annat en nationell folkhälsoenkät till 64 000 slumpvis valda personer i befolkningen och en webbenkät specifikt riktad till HBT-personer där 3 400 personer svarade, att psykisk ohälsa i form av nedsatt psykiskt välbefinnande är dubbelt så vanligt bland homo- och bisexuella som i övriga befolkningen. Självmordsförsök är dubbelt så vanliga.
I interpellationen tog jag också upp de slående genusskillnader som finns. Det är till exempel inte så att homo- och bisexuella män har samma hälsotillstånd som homo- och bisexuella kvinnor. Tvärtom är till exempel andelen som har uppgett svåra besvär av ängslan, oro eller ångest betydligt högre bland kvinnor än bland män.
Det är också slående vilken utsatt situation som unga människor bland HBT-personer befinner sig i. 47 % av unga män och 53 % av unga kvinnor har någon gång övervägt att ta sitt eget liv. Inte minst, herr talman, är det extra viktigt att titta på situationen för transpersoner. En femtedel av transpersonerna har någon gång försökt ta sitt liv.
Herr talman! Tanken med den här interpellationen var att lyssna av och föra ett resonemang med statsrådet om vilka slutsatser som regeringen drar och vilka åtgärder man kommer att vidta. Jag kan då säga lite filosofiskt att detta att bli vuxen handlar väldigt mycket om att hantera besvikelser, och jag måste säga att i det här fallet blev jag förfärligt besviken på statsrådets svar. Det är inte därför att jag tror att statsrådet nonchalerar den problembild som jag beskriver men därför att jag tycker att det inte finns vare sig analys eller beskrivningar av vad regeringen drar för slutsatser av Folkhälsoinstitutets rapport.
Jag väntade medvetet med att framställa min interpellation, eftersom jag har stor respekt för att regeringen måste få tillfälle att analysera rapporten. Jag fick tyvärr inte tillfälle att vänta tills folkhälsoskrivelsen lades fram, som statsrådet hänvisar till. Poängen är att i folkhälsoskrivelsen finns det inte en enda konkret åtgärd redovisad där regeringen specifikt lyfter fram situationen för HBT-personer. Det enda som tas upp om HBT-personer i skrivelsen är referat av bland annat Folkhälsoinstitutets rapport. Jag tycker att det hade varit intressant att få veta vilka slutsatser regeringen drar.
Likadant hänvisar statsrådet till skrivelsen om mänskliga rättigheter. Men poängen är att i skrivelsen om mänskliga rättigheter säger regeringen att den avser att överväga åtgärder. Då vore det intressant och viktigt om vi fick reda på vilka åtgärder: När tänker regeringen överväga dem? När kommer de?
Att hänvisa till att regeringen någon gång 2006-2009 avser att vidta åtgärder för att motverka skillnader på grund av sexuell läggning bland annat är naturligtvis positivt, men vi frågar oss alla: Vad är det för åtgärder?
Jag återkommer i senare inlägg till de olika frågor som jag här vill ha belysta. Men jag vill gärna inbjuda statsrådet att komma med något mer konkreta besked i denna debatt.
Anf. 210 Morgan Johansson (S)
Herr talman! Det är alltid tråkigt att göra människor besvikna, men det händer då och då, inte minst i politiken kanske, att oppositionen inte alltid är nöjd med det som regeringen gör. Det hör kanske till bilden.
Samtidigt får jag säga att man ibland också kan bli lite besviken på oppositionen. Här hade Martin Andreasson en chans att göra ett inlägg som handlade om vad han hade velat skulle ske, vilken typ av åtgärder som han hade velat skulle sättas in. Men det fick vi inte höra någonting om. Det var precis det här referatet, och sedan var det en kritik mot regeringen för att vi, som Martin Andreasson menar, inte kommer med konkreta åtgärder.
Om jag ska vara lite mer konkret tycker jag att det grundläggande för att kunna hjälpa homosexuella, bisexuella och transpersoner som kanske har ett specifikt och ett större problem när det gäller hälsosituationen, inte minst den psykiska ohälsan som är stor och betydande - Martin Andreasson pekar på självmordsfrågan - är att man har ett integrativt synsätt. Det innebär att se till att alla de strukturer som vi har i samhället och som syftar till att förebygga exempelvis psykisk ohälsa verkligen fungerar. Men man måste hela tiden se till att lägga in aspekten kring homosexuellas, bisexuellas och transpersoners rättigheter i de samhällsinstitutionerna.
Ta bara de satsningar som vi nu gör på barn- och ungdomspsykiatrin. Vi lägger in 250 miljoner från nästa år för att förkorta köerna till barn- och ungdomspsykiatrin och öka tillgängligheten totalt sett. Det är många flickor och pojkar som då kommer att kunna få hjälp snabbare än vad de annars hade fått. I den gruppen finns det kanske några som är homosexuella, bisexuella och transpersoner och som därmed kommer att få en snabbare hjälp än vad de tidigare har fått.
Ta skolhälsovården, för att peka på en annan sak när vi nu har besök av skolministern. Vi har sett en väldigt kraftig utveckling när det gäller insatserna för elevhälsan. Antalet kuratorer har ökat med ungefär 40 % sedan 1999. Det är en väldigt snabb utveckling i fråga om elevhälsan.
Har man en grundläggande sådan struktur i samhället och ett generellt synsätt kan man också hjälpa de människor som har den allra värsta situationen, däribland många homosexuella, bisexuella och transpersoner, som Martin Andreasson pekade på. Det är det som är det grundläggande, att försvara välfärdsstaten på det sättet. Men i nästa steg måste våra grundläggande välfärdsinstitutioner ha kunskap om vilka metoder man ska använda, hur man ska bemöta.
Det var bland annat därför som jag gav uppdraget till Socialstyrelsen när det gäller bemötandet i socialtjänsten av homosexuella, bisexuella och transpersoner. I det arbetet har man har fått som resultat mer av utbildningsinsatser för socialtjänstens personal för att de ska veta hur de ska bemöta de olika konfliktsituationer som de kan hamna i när de arbetar med detta i socialtjänsten.
Ta bara en flicka eller en pojke som ska berätta för sina föräldrar att hon eller han är homosexuell, vilka stora slitningar det kan leda till i familjen, och det blir kanske sedan ett fall i socialtjänsten: Hur ska man hantera den situationen? Ta bara den frågan! Det är bland annat en sådan fråga som lämpar sig mycket väl för förbättrad utbildning bland dem som jobbar i socialtjänsten och som nu är på väg fram till följd av det uppdrag vi gav.
Vi måste se det här med ett bredare perspektiv, se till att utveckla välfärdsstaten totalt sett men också hela tiden lägga in den kunskap som måste finnas för att kunna klara också den situationen med de olika livsöden som man möter.
Anf. 211 Martin Andreasson (Fp)
Herr talman! Nu är det ju så, till att börja med, att den här folkhälsorapporten har avrapporterats till statsrådet och till regeringen. Jag vill också påminna statsrådet om att interpellationsinstrumentet trots allt inte syftar till en partidebatt mellan oss som företräder olika partier, utan det är riksdagens kontrollinstitution gentemot regeringen. Det är självklart att det är riksdagsledamöterna som ställer frågorna till regeringen för att få veta vad regeringen avser att göra med olika frågor.
Jag ska ändå passa på att hänvisa till att jag förutsätter att Morgan Johansson har tagit del av den partimotion, 2005/06:L291, om sexuellt likaberättigande som Folkpartiet lade fram i höstas och som innehåller ett brett batteri med, om jag minns rätt, ca 50 konkreta förslag på vad som ligger inom statens ansvarsområde och som syftar till att förbättra HBT-personers situation. Där finns ett särskilt avsnitt som handlar om folkhälsofrågor, hälsofrågor och just bemötandefrågor. Om statsrådet inte har gjort det rekommenderar jag honom verkligen att ta del av den motionen.
Nu är det statsrådet som har anledning att beskriva vad regeringen avser att göra. Jag saknar fortfarande en konkret beskrivning.
Vi är naturligtvis överens om att koncentrerar man statens medel till rätt saker, i stället för att styra över dem på saker som inte hör till kärnuppdraget, får man också möjlighet att genomföra satsningar.
Det som Folkhälsoinstitutets studier liksom Socialstyrelsens tidigare kartläggning visar är just att osynliggörandet av HBT-personer och tystnaden kring HBT-personer är så stor att man inte kan förlita sig på att generella åtgärder når ut lika väl till alla oavsett sexuell läggning och könsidentitet. Om så vore fallet skulle vi inte befinna oss i den situationen, som jag sade tidigare, att självmordsförsök är dubbelt så vanliga bland homo- och bisexuella och att den psykiska ohälsan i form av nedsatt psykiskt välbefinnande är dubbelt så vanlig bland homo- och bisexuella som i den övriga befolkningen.
Jag vill återkomma till några konkreta saker. För det första hänvisade statsrådet till Socialstyrelsens kartläggning, både i sitt första svar och nu i sitt inlägg. Det var en mycket bra kartläggning, men det är lite svårt att hänvisa till den för att förklara vad man gör med anledning av Folkhälsoinstitutets rapport. Socialstyrelsens kartläggning gavs ju faktiskt med anledning av ett regeringsuppdrag 2003 och slutredovisades juni 2004, det vill säga i god tid innan FHI-rapporten var färdig.
Statsrådet hänvisar också i sitt svar till den arbetsgrupp som regeringen avser att tillsätta med uppgift att lämna förslag som handlar om lika rättigheter och möjligheter oavsett sexuell läggning. Här är väl i så fall ett konkret svar som statsrådet skulle kunna ge på en sak som ligger direkt på regeringens bord och som regeringen har flaggat för. Just med hänsyn till att vi ser att transpersoner i det här sammanhanget är extra utsatta borde det väl vara ganska naturligt att den här arbetsgruppen inte bara tar sikte på homo- och bisexuella utan också tar sikte på frågor som rör transpersoner. Jag tycker att det skulle vara ett välkommet besked som statsrådet får tillfälle att ge i sitt nästa inlägg.
I sitt nästa inlägg får statsrådet gärna också förklara hänvisningen till det regeringsuppdrag som gavs 2005 när det gäller att ta fram ett förslag till nationellt program för att förhindra självmord. Statsrådet är säkert medveten om att det regeringsuppdraget inte på något sätt explicit beskriver situationen för HBT-personer, trots att vi nu kan se att självmordrisken är betydligt större där. Statsrådet har också chansen att säga att detta är en sak som regeringen kommer att specifikt ta sikte på när man arbetar vidare med sitt förslag efter att förslaget kommit tillbaka till regeringens bord. Statsrådet har chansen. Varsågod!
Anf. 212 Morgan Johansson (S)
Herr talman! Det sista är mycket lätt för mig att säga. Det är självklart så att när vi får in underlaget från Socialstyrelsen och Folkhälsoinstitutet och sedan ska gå vidare är jag mycket intresserad av att se vilka åtgärder man då behöver vidta för att nå alla, kanske framför allt de grupper som har större risk att hamna där än andra. Självklart är det så.
När det gäller tillsättningen av den arbetsgrupp som Martin Andreasson talar om får jag nog hänvisa till det ansvariga statsråd som har den arbetsgruppen. Jag tror att det ligger på Justitiedepartementet. Så jag kan inte gå in och styra över tillsättningen av den arbetsgruppen. Det vore fel.
Jag är lite förvånad ändå i den här debatten. Det är klart att Martin Andreasson har rätt i att interpellationsinstrumentet är ett sätt för riksdagen att fråga vad regeringen gör. Självklart är det så. Men för att en diskussion över huvud taget ska bli fruktbar måste man veta vilka förslag som oppositionen eventuellt kan komma med. Det tog väldigt lång tid, får man väl säga, innan Martin Andreasson kom in på något konkreta åtgärder. Jag tycker att de förslag som jag lägger fram och som jag talar om är mycket mer konkreta och verklighetsanknutna än vad Martin Andreasson presterade. Jag talar om barn- och ungdomspsykiatrin, hur vi ska förstärka den och öka tillgängligheten till den. Vi har pengar till det, och vi gör det. Jag tror att det är oerhört viktigt för dem som är på gränsen att fråga sig om de över huvud taget ska leva vidare, oavsett vilken bakgrunden är. Men vi vet att HBT-personer finns där i större utsträckning än andra.
Jag talade om skolan, elevhälsan, om hur viktigt det är att se till att det finns ett förebyggande perspektiv där. Skolministern rättade mig. Han sade att det nog snarare var en 50-procentig ökning sedan 1999.
Jag talade om socialtjänsten och bemötandet där. Då får jag till svar av Martin Andreasson att den kan jag inte hänvisa till, för det var en utredning som gjordes före det att Folkhälsoinstitutet kom med sin kartläggning. Det är klart att jag kan. Det är klart att jag kan säga att jag gav det uppdraget till Socialstyrelsen just eftersom jag visste att det kunde vara ett problem med bemötandet hos socialtjänsten för HBT-personer, just eftersom jag visste att kunskapen om hur man ska hantera den typ av konkreta situationer som jag berättade om när det gäller familjesituationen kanske inte var tillräckligt väl utvecklad hos socialtjänsten. Det var därför jag gav det uppdraget åt Socialstyrelsen.
Det finns väl ingen anledning att tävla i vem som blir mest konkret. Men jag hade nog ändå önskat att Martin Andreasson hade talat mindre om form och formalia och mer om konkreta insatser i den här debatten. Kan vi inte enas om att en del av svaret på hur vi ska göra det bättre för HBT-personers psykiska och fysiska hälsa ligger i skolan, i socialtjänsten, i barn- och ungdomspsykiatrin, men också på diskrimineringssidan naturligtvis? Det är kanske den stora orsaken till att människor känner sig utanför samhället och att de känner att de inte hör till. Jag tror att vi i så fall närmar oss ett ganska positivt meningsutbyte i den här debatten.
Anf. 213 Martin Andreasson (Fp)
Herr talman! Jag tror att statsrådet, med all respekt, nog missförstod mig i stridens hetta. Naturligtvis har statsrådet all rätt att hänvisa till en rapport från 2004 från Socialstyrelsen. Poängen är bara att man inte kan hänvisa till den i syfte att beskriva vilka slutsatser man har dragit av en rapport som kom 2005.
I sak är detta ett alldeles utmärkt uppdrag, som statsrådet gav Socialstyrelsen. Det har jag sagt förut och säger gärna igen. Men det som skulle vara intressant är att veta konkret vilka andra sådana uppdrag statsrådet är beredd att göra.
Där kommer vi tillbaka till att jag är besviken på att både interpellationssvaret och folkhälsoskrivelsen som gavs nyligen är så tomma på konkreta besked om vad regeringen avser att göra specifikt när det handlar om folkhälsosituationen eller hälsosituationen för homo- och bisexuella och transpersoner. Jag tycker att detta är beklagligt med tanke på att FHI:s kartläggning visar att oavsett vad vi mäter ser vi systematiska skillnader mellan HBT-personers hälsosituation och allmänheten i stort.
Återigen: En av de saker som refereras i folkhälsoskrivelsen är att det fortfarande saknas mycket kunskap kring hälsoeffekter av diskriminering på grund av sexuell läggning. Då skulle det vara intressant att veta i fall regeringen till exempel kommer att ge några andra kartläggningsuppdrag i likhet med det man gjorde kring socialtjänsten. Det var en bra pusselbit, men det skulle behövas mycket mer inom de olika områden där staten har antingen ett myndighetsansvar eller ett tillsynsansvar.
De konkreta förslagen från mitt partis sida och från min sida har vi utförligt redovisat i partimotioner och andra partidokument. Så jag förutsätter att regeringen har tagit del av dem. Annars lämnar vi gärna över dem en gång till.
Statsrådet har chansen att återkomma med ännu fler konkreta besked i sitt sista inlägg.
Anf. 214 Morgan Johansson (S)
Herr talman! Jag tror att en del av svaret ligger i det som jag redan har talat om: psykiatrin, skolan, socialtjänsten, diskrimineringsfrågan, hälso- och sjukvården också naturligtvis och bemötandet där. Det är viktigt att man tar till sig resultaten av de utvärderingar och kartläggningar som har gjorts, till exempel på socialtjänstsidan, där man identifierade att det fanns ett stort problem när det gäller kunskapsbilden, och därmed också vidtar åtgärder mot det. Så kommer vi naturligtvis att göra när vi får in nya förslag, exempelvis när man redovisar handlingsplanen kring självmordsfrågorna. Då kommer vi också att se på den med särskilda HBT-glasögon som vi har gjort med de övriga förslag som vi har fått.
Jag vet inte om det var en ömsesidig besvikelse - det var det kanske - i debatten. Jag hade tyckt att det hade varit bra om jag hade fått lite respons, förutom på socialtjänstsidan - där förstår jag att Martin Andreasson tycker att vi gjorde ett bra jobb - när det gäller psykiatrin, skolan och kanske diskrimineringssidan. Vi hade då kunnat få en mer konkret diskussion.
Men det får vi kanske ta nästa gång. Då kanske vi har fått ytterligare kött på benen av de utredningar som nu har gjorts.
Med det, herr talman, vill jag tacka för debatten.
Intressenter
Frågeställare
Besvarad av
Interpellationer
Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.