Till innehåll på sidan
Sveriges Riksdags logotyp, tillbaka till startsidan

Granskningskommission med anledning av bordellhärvan

Interpellation 2007/08:451 av Olsson, Lena (v)

Interpellationen är besvarad

Händelser

Inlämnad
2008-02-28
Anmäld
2008-03-03
Fördröjd
Ärendet var fördröjt
Sista svarsdatum
2008-03-25
Svar fördröjt anmält
2008-03-25
Besvarad
2008-03-28

Interpellationer

Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.

Interpellationen

den 28 februari

Interpellation

2007/08:451 Granskningskommission med anledning av bordellhärvan

av Lena Olsson (v)

till justitieminister Beatrice Ask (m)

När det gäller alla turer i bordellhärvan har nu JK kommit med sitt beslut i frågan. Han avslår den ansökan om skadestånd som kommit in. JK anser att man inte kan konstatera att så allvarliga fel har begåtts att det finns anledning att avstå från att åberopa preskription.

När man läser JK:s utlåtande reser sig ändå en hel del frågor. JK säger att det inte finns anledning att betvivla att de klagande, som då var barn, blev utsatta för en mängd sexualbrott. JK tror på kvinnornas berättelse. Vidare anser JK att utredningen angående otukt mot barn borde ha drivits längre än vad som skedde, med sikte på åtal. Att detta inte skedde, menar JK, innebar sannolikt ett skadeståndsgrundande fel. JK säger också att flickorna utsattes för en hänsynslös behandling när de var unga och att rättsväsendets myndigheter delvis synes ha brustit i sitt ansvar mot dem.

För att JK ska kunna avstå från att åberopa preskription krävs att det kan konstateras att allvarliga fel begåtts. Han skriver att mörkläggning eller obehöriga påtryckningar skulle kunna utgöra sådana fel. Han menar dock att han inte hittat något som tyder på detta.

Enligt min mening har dock inte JK grävt särskilt djupt i denna fråga. Bland JK:s källor i ärendet saknas vissa inblandade personer som kan ha viktig information. På grundval av det underlag från JK som finns menar jag nu att det finns än större anledning än tidigare att tillsätta en granskningskommission för att denna fråga ska kunna få ett slut.

Min fråga till justitieminister Beatrice Ask är:

Avser justitieministern att tillsätta en granskningskommission för att undersöka om det förekom felaktigt agerande från myndighets- och regeringspersoner i samband med den så kallade bordellhärvan?

Debatt

(6 Anföranden)
Stillbild från Interpellationsdebatt 2007/08:451, Granskningskommission med anledning av bordellhärvan

Interpellationsdebatt 2007/08:451

Webb-tv: Granskningskommission med anledning av bordellhärvan

Dokument från debatten

Protokoll från debatten

Beatrice Ask (M)
Anf. 29 Beatrice Ask (M)
Herr talman! Lena Olsson har frågat mig om jag avser att tillsätta en granskningskommission för att undersöka om det förekom felaktigt agerande från myndighets- och regeringspersoner i samband med den så kallade bordellhärvan. Jag har den 20 december 2007 besvarat en interpellation av Lena Olsson i detta ämne. Jag förklarade då bland annat att jag känner starkt med de kvinnor som utnyttjades i den så kallade bordellhärvan på 70-talet, och att jag ville avvakta Justitiekanslerns beslut i ärendet innan ett ställningstagande i frågan om ytterligare åtgärder kan krävas från regeringens sida. Justitiekanslern meddelade sitt beslut den 26 februari 2008. Han har gjort bedömningen att staten inte bör betala ut skadestånd i detta fall. Justitiekanslern anser visserligen att ett skadeståndsgrundande fel sannolikt har begåtts, men att det inte finns tillräckliga skäl för staten att avstå från att göra en preskriptionsinvändning i målet. När det gäller tillsättande av särskilda granskningskommissioner anser jag att man allmänt sett måste vara återhållsam med att tillsätta sådana utredningar. Tillsättandet av kommissioner på olika områden kan skapa alltför höga, och ibland orimliga, förväntningar hos både de inblandade och allmänheten. En förutsättning för att en kommission ska tillsättas är därför att det finns omständigheter som tydligt talar för att en kommission har rimliga möjligheter att skapa klarhet kring det som ska granskas. När det gäller den så kallade bordellhärvan har både riksdagens ombudsmän och Justitiekanslern tidigare granskat hur ärendet handlagts i vissa avseenden. Justitiekanslern har i det nu aktuella ärendet gjort en ny grundlig utredning. Justitiekanslern konstaterar i sitt beslut att utredningen inte funnit något stöd för att det förekom otillbörliga påtryckningar mot åklagarna och än mindre att dessa lät sig påverkas av sådana påtryckningar. Avslutningsvis gör Justitiekanslern bedömningen att det nu sannolikt inte går att skapa full klarhet kring allt, eller ens det mesta, av det som från ett allmänt perspektiv kunde vara av intresse att veta. Jag avser mot den bakgrunden inte att tillsätta en särskild granskningskommission.
Lena Olsson (V)
Anf. 30 Lena Olsson (V)
Herr talman! Jag vill tacka justitieministern för svaret. I fråga om bordellhärvan är det numera många som säger att man tror på de kvinnor som när de var unga utnyttjades av svenska politiker och makthavare. Bland dem som säger sig tro dem och känna med dem finns justitieministern och Justitiekanslern. Ändå finns det många frågetecken i den här härvan som förblir outredda. Den springande punkten i JK:s skadeståndsbeslut är om det har begåtts så allvarliga felaktigheter i ärendet att det kan finnas skäl att häva preskriptionen. Han anser att det inte gör det. Men jag tycker att det skulle kunna gå att gräva mycket djupare i detta. Jag tycker ändå att JK:s beslut lämnar öppningar för att man ska kunna gå vidare, exempelvis genom att tillsätta en granskningskommission. JK skriver i sitt beslut: "Jag har övervägt om jag av andra skäl än för att kunna bedöma skadeståndsfrågan borde försöka komma längre i utredningen om vad som faktiskt förekom i olika hänseenden. Därvid har jag funnit att det inte finns skäl att försöka ta reda på vilka personer som var kunder till de prostituerade, vare sig till Eva Bengtsson och kusinen eller till andra. Vidare har jag bedömt att det inte heller utan särskilt uppdrag bör ankomma på Justitiekanslern att försöka utreda vad som förekom." Han har alltså inget särskilt uppdrag. Han hade ett uppdrag, och det var att titta på skadeståndskravet. Det var vad som förekom i övrigt som är kärnan i hela den här frågan. Förekom det en medveten mörkläggning eller påtryckningar? JK säger att han inte utan särskilt uppdrag kan utreda detta. Men det uppfattar jag ändå som en öppning från JK:s sida. Jag tycker ändå att det bör göras försök att ta reda på vad som hände med detta ärende eftersom det inte går att i förväg säga vad man kan komma fram till och inte. Jag tycker också att det förefaller lite konstigt att både justitieministern och statsministern, samma dag som Justitiekanslern går ut med detta - han hinner knappast stänga sin mun - är ute och säger att denna fråga nu är färdigutredd. Man har inte haft tillgång till och läst Justitiekanslerns material. Det är inte bara jag som tycker att det verkar som att man handlar i panik när man bestämmer sig så snabbt för att inte gå vidare i den här frågan. Jag blir lite misstänksam. Men jag får höra vad ministern mer har att säga i denna fråga.
Beatrice Ask (M)
Anf. 31 Beatrice Ask (M)
Herr talman! Först och främst vill jag gärna säga att jag inte har gjort några tydliga och snabba uttalanden samma dag som Justitiekanslern lämnade detta besked. Däremot ställer medierna omedelbart frågor när något publiceras. Vad jag kunde konstatera var naturligtvis att Justitiekanslern har kommit fram till att han inte kunde hitta några skäl att påstå att det fanns otillbörliga påtryckningar eller annat som skulle göra att staten skulle ge någon typ av ersättning och skadestånd. Jag tycker också att det är viktigt att säga att Justitiekanslern inte har haft ett särskilt uppdrag. Han har haft att pröva den anmälan och den inlaga som har kommit från dessa två kvinnor. Sedan har han gjort en avgränsning av uppdraget. Det handlar inte om att han har fått ett uppdrag av regeringen att titta på detta. Det lät nästan så. Han har gjort en bedömning av vilka frågor i detta som är mest relevanta. Där har han gjort en begränsning. Om man tittar på sammanfattningen kan man se att det som han framför allt konstaterar i sina slutsatser är att det inte finns någon anledning att betvivla att Eva Bengtsson och hennes kusin har utsatts för en mängd sexualbrott, och det är två olika lagtekniska begrepp som man använder för att definiera dem. Enligt Justitiekanslerns bedömning borde utredningen för otukt med barn ha drivits längre än vad som skedde med sikte på åtal när detta begav sig. Att det inte skedde innebar sannolikt ett skadeståndsgrundande fel. Det är det enda fel eller misstag som han hittar i det hela. Han säger också att åtminstone sett i efterhand är intrycket att åklagarna inte tillräckligt omsorgsfullt prövade möjligheten att få fler fällda för förförelse av ungdom men att det inte finns tillräckligt stöd för att säga att denna försummelse i så fall också var skadeståndsgrundande. Han går ganska noggrant igenom vilka misstag som kan ha begåtts och på vilket sätt. Justitiekanslerns utredning har inte heller gett något stöd för att det skulle ha förekommit otillbörliga påtryckningar mot åklagarna. Det är det viktiga för staten att fundera över. Har de varit påverkade, och har de låtit sig förledas på något sätt som gör att de inte har gjort det jobb som de skulle göra på rätt sätt? Det har han inte kunnat se någon grund för. Han konstaterar också att dessa anspråk är preskriberade. För att göra ett undantag från det måste man också fundera på vad det får för verkan generellt. Om man skulle göra det när man hittar väldigt små misstag får det en verkan i andra ärenden framöver, och han tycker inte att det är rimligt. Jag har också tittat väldigt noga på hur man har arbetat i dessa olika utredningar, och det är ett grundligt arbete som har gjorts. Jag kan inte se något som tyder på att en granskningskommission - det var det som frågan gällde - nu skulle kunna göra detta bättre än vad Justitiekanslern har gjort. Det är mycket tveksamt. Jag tror inte att det finns så väldigt många fler stenar som man kan lyfta på. Det är tyvärr så att folk försvinner, minnen förflackas, och det är svårt att reda ut. Sedan kan det finnas ett allmänintresse av att alltid fundera över vad som har hänt och inte. Men jag tror faktiskt inte att det går att få fram ett bättre underlag. Jag delar den bedömning som görs och finner inte skäl att nu förorda eller tillsätta någon särskild granskningskommission för att gå vidare i detta ärende.
Lena Olsson (V)
Anf. 32 Lena Olsson (V)
Herr talman! Jag tackar ministern för det. Ministern tror inte att man kan komma fram till det. Justitiekanslern säger vidare att han har bedömt att det inte heller utan särskilt uppdrag bör ankomma på Justitiekanslern att försöka utreda detta. Han talar om vad som är sannolikt och så vidare. Jag ser väldigt stora möjligheter för att han öppnar för att man ska kunna tillsätta en sådan här granskningskommission. I sitt svar säger ministern att man måste vara noga och återhållsam när man tillsätter sådana här kommissioner. Det tycker jag också. Där håller jag fullständigt med henne. Efter 30 år poppar detta fall upp igen. Därför tycker jag att det vore väldigt bra om man tillsätter en granskningskommission som ser över hela detta. JK:s del var ju begränsad. Men detta är ett sammanhang. Därför tycker jag att det är viktigt för vår trovärdighet i dag att denna granskningskommission tillsätts. Då har vi gjort absolut allt vi kan göra också för dessa stackars kvinnor som staten tog hand om. De blev omhändertagna och utnyttjades i samma veva. Jag tycker att det är väldigt viktigt att man gör det. Jag förstår, ministern, att medierna ställer frågor. Det går till så. Men man behöver inte svara. Man kan säga att man vill ta del av JK:s material och gå igenom det noga innan man sätter ned foten. Det skulle man också ha kunnat säga till medierna. Men det gjorde man inte. De samtal som jag får handlar om vad det är man är så rädd för eftersom man måste gå ut direkt och säga att den här frågan nu är utredd och klar. Jag tror att det kommer att poppa upp nya saker. Jag tycker att detta är en väldigt speciell historia som med jämna mellanrum kommer upp på bordet. Det har gått 30 år. Utred detta och gå så långt som det är möjligt för att få denna fråga ur världen. Då tror jag att man också blir mycket mer trovärdig.
Beatrice Ask (M)
Anf. 33 Beatrice Ask (M)
Herr talman! Lena Olsson hakar upp sig på något uttalande, och jag försöker reda ut vad det var för uttalande. Det som jag kunde kommentera när Justitiekanslerns beslut kom och det omedelbart ställdes frågor gällde frågan om skadestånd. Jag tror att jag rimligen borde ha konstaterat att jag inte finner någon anledning att göra mer vad gäller skadestånd. Det är det som jag svarar på eftersom det är det som hans arbete har handlat om. I den här frågan är naturligtvis mitt främsta fokus som justitieminister att ta ställning till om det har begåtts allvarliga felaktigheter av de rättsvårdande myndigheterna av karaktären mörkläggning etcetera, inte nödvändigtvis att gräva fram detaljer som är intressanta i sig men som inte ger så särskilt mycket, exempelvis vilka personer det kan ha varit fråga om. Det är tveksamt om man kommer att få fram det. Det som Justitiekanslern har gjort är att han har pratat med människor som fortfarande finns kvar. Tyvärr är det några viktiga personer som har varit för sjuka alternativt inte längre finns med oss och som man därför inte kunnat prata med. Med de handlingar och de här kontakterna och också de intervjuer som författare och andra har gjort tidigare som Justitiekanslern har tagit del av kan han inte göra det särskilt troligt att det har skett en otillbörlig påverkan. Det ger mig ett underlag att säga: Nej, uppenbarligen finns det ingenting som bevisar att så har varit fallet. Och då faller också de krav som ställs. Man kan fråga sig vad det är en granskningskommission skulle ta reda på. Om man tror att Justitiekanslern har gjort ett hyfsat dagsverke här och faktiskt har tagit reda på om det finns något som synes ha påverkat åklagaren, att rättsväsendet inte har fungerat i ärendet, vad är det då därutöver som en granskningskommission borde göra om det nu inte gäller att ifrågasätta Justitiekanslern? Jag har väldigt svårt att se vad det skulle kunna ge. Sedan är det klart att det är två kvinnor som i sin barndom har farit väldigt illa och mår dåligt, och dessvärre är det väldigt många människor som på olika sätt drabbas av det. Jag förstår att det här är ett livstrauma för de här två kvinnorna. Men det gör inte med automatik att staten kan ge ersättningar, utan vi måste naturligtvis följa regelverket. Det som har hänt är naturligtvis förfärligt. Men jag tror inte att vi kommer närmare sanningen annat än i form av spekulationer och annat som historiker och många andra säkert kommer att ägna sig åt många gånger framöver. Jag kan inte se att en granskningskommission skulle göra mer nytta i det här ärendet. Det är också skälet till att jag har kommit fram till att jag inte tänker tillsätta en sådan.
Lena Olsson (V)
Anf. 34 Lena Olsson (V)
Herr talman! Tack, ministern, för svaret. Det verkar inte som att vi kommer längre. JK hade en avgränsad fråga. Den här frågan är mycket större. Jag tror naturligtvis att man skulle få reda på mer om man tillsatte en granskningskommission. Det är heller inte vilken fråga som helst. Jag anser att den har en del med dagens politikers trovärdighet att göra. Det verkar som det finns en viss rädsla, för vad vet jag inte. Men det är väl som det är. Ni vill inte tillsätta en granskningskommission och det är ju ni som bestämmer. Jag beklagar det djupt, för jag tror att man skulle ha fått fram mycket mer om man hade gjort det.

Intressenter

Interpellationer

Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.