Till innehåll på sidan
Sveriges Riksdags logotyp, tillbaka till startsidan

Gränshinder

Interpellation 2006/07:616 av Johansson, Ann-Kristine (s)

Interpellationen är besvarad

Händelser

Inlämnad
2007-05-30
Anmäld
2007-05-30
Besvarad
2007-06-11
Sista svarsdatum
2007-06-14

Interpellationer

Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.

Interpellationen

den 30 maj

Interpellation

2006/07:616 Gränshinder

av Ann-Kristine Johansson (s)

till statsrådet Cristina Husmark Pehrsson (m)

Varje år flyttar eller pendlar mer än 40 000 människor mellan de nordiska länderna. Omkring 250 000 med nordiskt medborgarskap är bosatta i ett annat nordiskt land, och många kan vittna om att det, trots de omfattande nordiska avtalen, finns byråkratiska hinder som borde vara möjliga att lösa så att vi ännu lättare kan röra oss i Norden.

Gränshinder är negativa för både enskilda individer, företag och den nationella tillväxten. De hämmar rörligheten mellan de nordiska länderna och minskar således också möjligheten till en ökad integration. Risken finns att medborgarna kan hamna i orimliga och ohållbara situationer.

Trots ett långt samarbete mellan länderna återstår många gränshinder och det dyker ständigt upp nya. Det är dock positivt att de flesta politiker har identifierat gränshindersproblematiken som ett av de nordiska ländernas största problem. Att undanröja så många gränshinder som möjligt står dessutom högt upp på Nordiska rådets prioriteringslista.

I dagsläget bedrivs det konkreta arbetet för att hjälpa människor som drabbats av gränshinder i gränstrakterna av Sverige och Norge (Grensetjänsten), Sverige och Danmark (Øresunddirekt) samt Sverige och Finland (Haparanda–Tornio). Där hjälper man människor som på olika sätt råkat ut för problem när de av olika anledningar korsat gränserna mellan de nordiska länderna. De tre informationscentrumen ger också information till enskilda och företag.

I arbetet för att motverka gränshinder är arbetet som utförs i bland annat Grensetjänsten ett oerhört viktiga redskap. Där finns svensk och norsk personal i samma kontor med uppgift att ge information om de frågor som kan vara problematiska för företag och individer som har verksamhet i båda länderna. Behovet av en organisation som Grensetjänsten, dit personer, företag, myndigheter med flera kan vända sig och få råd och hjälp, är stort. Detsamma gäller för Grenserådet där myndigheter och organisationer sitter tillsammans och konkret löser gränshinder för både människor och företag. Samordningseffekterna av detta arbete har visat sig vara mycket positiva. Grenserådet har på många sätt ytterligare underlättat för de människor och företag som är drabbade av gränshindersproblematiken.

Nordiska rådet diskuterar i nuläget möjligheten att instifta en nordisk samordnare för gränshindersfrågor. Det ska vara en instans till vilken medborgare och företag kan vända sig när samspelet mellan de nordiska regelverken och lagarna inte fungerar och man drabbas av det som kallas gränshinder.

Detta är utan tvekan positivt. Men det kan inte vara den enda lösningen. Det arbete som pågår i Morokulien och Malmö och Haparanda får inte nedprioriteras. Det behövs samordning av kontoren där den konkreta gränshindersproblematiken hanteras. Samordningen möjliggör utbyte av erfarenheter och kunskap vilket gör att verksamheten kan bli ännu bättre.

Det är nödvändigt att centrumens arbete får tillräckligt med resurser så att de kan fortsätta sitt viktiga arbete. För att de ska kunna genomföra sitt arbete på ett effektivt sätt krävs en långsiktig planering och det i sin tur kräver en långsiktig finansiering.

Med anledning av ovanstående vill jag ställa följande frågor till Cristina Husmark Pehrsson:

På vilka sätt kommer statsrådet att arbeta för att säkerställa en långsiktig finansiering för Grensetjänsten?

Hur kommer statsrådet att verka för att arbetet mot gränshinder inom Norden kommer att intensifieras?

På vilka sätt kommer statsrådet att verka för att en ökad samordning sker när det gäller arbetet mot gränshinder i Sverige?

Debatt

(7 Anföranden)
Stillbild från Interpellationsdebatt 2006/07:616, Gränshinder

Interpellationsdebatt 2006/07:616

Webb-tv: Gränshinder

Dokument från debatten

Protokoll från debatten

Cristina Husmark Pehrsso (M)
Anf. 60 Cristina Husmark Pehrsso (M)
Fru talman! Ann-Kristine Johansson har ställt tre frågor till mig: På vilket sätt kommer jag att arbeta för att säkerställa en långsiktig finansiering av Grensetjänsten? Hur kommer jag att verka för att arbetet mot gränshinder inom Norden intensifieras? På vilket sätt kommer jag att verka för att en ökad samordning sker när det gäller arbetet mot gränshinder i Sverige? Utvecklingen att allt fler bor i ett nordiskt land och verkar i ett annat land är glädjande. Rörligheten över gränserna stärker produktiviteten och välfärden i Norden och bidrar till högre sysselsättning och minskar därmed utanförskap. Integrationen över gränserna i Norden måste underlättas och gränshinder undanröjas. Ann-Kristine Johansson framhåller att Grensetjänsten är ett viktigt redskap i detta arbete. Jag har besökt Grensetjänsten och delar helt hennes uppfattning att den informations- och rådgivningsverksamhet som där bedrivs är betydelsefull. Regeringen bidrar i år med 750 000 kronor till Grensetjänsten. Det är avsett som ett tillfälligt bidrag och från Grensetjänstens sida arbetar man nu på att få en mer långsiktig finansiering till stånd. I likhet med Ann-Kristine Johansson anser jag att gränshindersarbetet måste intensifieras. För bara en månad sedan utfärdade arbetsmarknadsminister Sven Otto Littorin och den danske sysselsättningsministern Frederiksen en deklaration med syfte att stärka integrationen i Öresund. Vissa konkreta gränshinder nämndes i deklarationen som exempel på hinder som borde lösas. I Regeringskansliet samlar vi nu in uppgifter från fackdepartementen om gränshinder. Med hjälp av dessa uppgifter kommer vi sedan att på ett samordnat sätt arbeta vidare för att avlägsna gränshinder. Jag kommer naturligtvis också att fortsätta den givande dialogen med företrädare för Öresundsregionen, Tornedalen och de områden som gränsar till Norge. Också inom Nordiska ministerrådet pågår ett kontinuerligt arbete för att kartlägga och avlägsna gränshinder. Nästa år är Sverige ordförande i detta mellanstatliga samarbete. Avlägsnande av gränshinder är en av de frågor som kommer att prioriteras. Trots värdegemenskapen och språkgemenskapen i Norden har vi olika traditioner. Det gör att vi inte alltid kan förena våra system och på så sätt avskaffa gränshinder. I sådana fall är de informationsinsatser som Ann-Kristine Johansson nämner viktiga för att den enskilde ska hitta rätt i regelverken. På det nordiska planet samordnas informationen inom skatteområdet i den nordiska skatteportalen. Nästa år kommer denna att kompletteras med en nordisk socialförsäkringsportal, vilket jag välkomnar.
Ann-Kristine Johansson (S)
Anf. 61 Ann-Kristine Johansson (S)
Fru talman! Jag måste tacka statsrådet för svaret. Vi är överens om mycket, bland annat att integrationen över gränserna ska underlättas och gränshinder undanröjas. Visionen för det nordiska samarbetet har varit och är att man ska kunna röra sig fritt och verka över landsgränserna. Det är en grundläggande förutsättning för att behålla en konkurrenskraftig region i Norden. Att lösa gränshinder har varit en prioriterad fråga i det nordiska samarbetet. Men det finns fortfarande efter ett antal år många gränshinder kvar, och det dyker upp nya hela tiden. Många kan vittna om byråkratiska hinder som man stöter på. Jag bor själv i ett gränslandskap, Värmland, där vi har Morokulien där Grensetjänsten finns. Det har varit naturligt för vår del att röra sig över gränserna. Man åker och handlar och går på dans på andra sidan gränsen, och man gifter sig med någon från andra sidan gränsen, men hela tiden stöter man på gränshinder. I Värmland finns alltså Morokuliens grensetjänst som under flera år framgångsrikt har arbetet med att lösa gränshinder. Det gör man bland annat genom det så kallade gränsrådet, där jag vet att statsrådet har varit och lyssnat och deltagit. Man jobbar konkret med att lösa gränshinder. Jag har en lista här på 21 gränshinder, varav 9 har blivit lösta genom att man sitter tillsammans i gränsrådet. Det är inte så många frågor som behöver lyftas upp på nationell nivå lagstiftningsmässigt, utan det handlar om att man pratar med varandra, och det behöver utvecklas ännu mer. Grensetjänsten skulle behöva utveckla samarbetet ytterligare med bland annat näringsliv och småföretagare. Men mycket av kraft, arbete och tid går till att hitta en finansiering för deras del. Här måste det till en långsiktig finansiering för alla de tre grensetjänsterna, såväl Morokulien som Haparanda-Torneå och Öresund. Gränshindersamordnaren, som Nordiska rådet föreslår, kan vara en del av lösningen. Jag saknar i svaret beskedet att statsrådet ska medverka till att skapa en långsiktighet för Grensetjänsten i Morokulien men även för de andra tre. Jag skulle vilja att statsrådet tar på sig ledartröjan, driver på och hittar en klok lösning för att konkret arbeta med att nå visionen om ett gränslöst Norden. En annan fråga är hur man på Grensetjänsten konkret ska jobba med att lösa finansieringen. Jag tycker att statsrådet skulle kunna vara aktiv och hjälpa till där. Jag undrar hur statsrådet ser på det.
Cristina Husmark Pehrsso (M)
Anf. 62 Cristina Husmark Pehrsso (M)
Fru talman! Exemplet med gränsråd, för att börja där, tycker jag är ett väldigt gott exempel. Det har jag haft med mig vid diskussionerna både i Tornedalen och i Öresund. Jag tycker att det är ett väldigt pragmatiskt bra sätt som jag imponerats av, och jag vill gärna sprida den kunskapen. Tjänstemän från olika myndigheter och verk från båda sidor av gränsen sätter sig ned och diskuterar vad som är problemet. Sedan får de i uppgift att gå hem och lösa det och sedan komma tillbaka och berätta vad de har kommit fram till och hur de har hanterat situationen. Jag kan bara instämma i Ann-Kristine Johanssons resonemang om att många av gränshindren, 9 av 21, ändå är lösta. Och som Ann-Kristine Johansson också säger behövs det inte alltid lagstiftning. Detta tycker jag är ett bra och pragmatiskt exempel på hur man kan lösa många av de problem som man ibland i onödan lyfter upp till den lagstiftande församlingen. Det kan också bero på att Norge och Sverige i gränsregionerna har en lång historia av att arbeta samman och lösa saker. Man far över gränsen utan några större tankar. Också Tornedalen har haft detta samarbete. Öresund ligger lite efter. Det var först när bron kom som gränshindren uppdagades, men nu har samarbetet kommit i gång med en enorm kraft även där. Jag märker otåligheten bland många människor som säger att vi måste göra någonting. Det är så otroligt många i dag som arbetar och bor på olika sidor av gränsen, och de känner sig otåliga och vill att det händer saker. Detta har jag förstått och detta har jag tagit till mig. Bland annat därför har jag nu bett fackdepartementen att sammanställa en förteckning över saker på respektive område som kan hjälpa till att lösa situationen för många människor. När det sedan gäller detta att man upplever hinder på vägen kanske det inte riktigt är hinder, utan det handlar om att vi är två länder. Vi är två länder med olika lagstiftningar, olika parlament och olika organisation vad gäller myndigheter och verk, så hindren kanske är demokratiska, om vi ska tänka den tanken, för det är många gånger de respektive ländernas parlament som har beslutat om olika socialförsäkringssystem och trygghetssystem. Ett hinder kan alltså också vara en demokratisk fråga på något sätt. Men självklart vet jag att det finns ett intensivt önskemål från inblandade parter och jag tror också parlamentariker att försöka undanröja de hinder som kan upplevas som onödiga. När det gäller finansieringen vet jag att de 750 000 kronor som Sverige beslutat om, ett belopp som också Norge har gått in med, är för i år. Men man får också söka lösningar hos lokala och regionala aktörer när det gäller att vara med och finansiera. Det är naturligtvis också en fråga för Nordiska ministerrådet. Om Grensetjänsten väcker den frågan kommer vi att hantera den i Nordiska ministerrådet. Jag tror nämligen att frågan redan finns där.
Ann-Kristine Johansson (S)
Anf. 63 Ann-Kristine Johansson (S)
Fru talman! Som statsrådet säger går inte allt att lösa och ska inte heller lösas, för det är två länder som har olika lagstiftningar. Det handlar om information och åter information till alla som tar ett jobb i ett annat land om vad man kan drabbas av. Informationen är väldigt viktig, och den ska ske nära medborgaren. Här spelar Grensetjänsten en viktig roll, precis som Hallå Norden gör på ett lite större plan. Men Grensetjänsten i Morokulien likväl som i Haparanda och Öresund finns där människor och företagare är. Informationen är alltså mycket viktig. Det behövs en fördjupad samordning av de bilaterala grensetjänsterna. Man behöver lära av varandra, dra nytta av kunskapen - statsrådet säger att gränsrådet skulle kunna finnas vid gränserna i alla de tre nordiska länderna - och ytterligare utveckla det samarbete som finns. Men det behövs ingen ny instans. Nordiska rådet talar om en gränshindersamordnare, en jättebra idé, men den får inte ta resurser från det konkreta arbete som sker lokalt, utan det måste fortsätta. Därför skulle jag vilja höra lite hur statsrådet ser på gränshindersamordnarens möjligheter. Gränshindersamordnaren skulle kunna verka på nationell nivå. Grensetjänsten skulle till exempel kunna lyfta upp problem som man inte kan lösa i gränsrådet till högre instans och vidare till Nordiska ministerrådet. När det gäller de tre grensetjänsterna finns det en skiss som jag är väldigt intresserad av, nämligen att gränssamordnaren blir en överinstans över de tre centralerna Hallå Norden och att allt samordnas. Där tror jag att det är viktigt att ministerrådet tar initiativ till att se hur detta kan utvecklas. Finansieringen som är en tillfällig lösning för i år är jättebra. Det har gjort att det blivit lugnare för bland annat Grensetjänsten. Och de regionala och lokala aktörerna är med. Men regionala aktörer i bland annat Värmland säger att Grensetjänsten också jobbar på nationell nivå. De är inte intresserade av att gå in med för mycket pengar, eftersom man från hela Sverige vänder sig till Grensetjänsten. Därför behövs det en nationell finansiering eller att ministerrådet, alla tillsammans i Norden, skapar en långsiktig finansiering av de tre olika informationscentren. Jag skulle vilja höra hur statsrådet ser på den möjligheten. När vi har ordförandeskapet nästa år måste Sverige verkligen ta på sig ledartröjan och driva på arbetet. Det sker mycket, men det måste bli mer konkret och samordnas. Pengarna ska användas bra och inte slösas. Och pengarna och arbetet ska samordnas, kanske med en gränssamordnare som håller ihop arbetet.
Cristina Husmark Pehrsso (M)
Anf. 64 Cristina Husmark Pehrsso (M)
Fru talman! Jag tänker inte kommentera gränssamordnarens eventuella roll och funktion. Det är lite för tidigt för det. Vi ska samtidigt vara medvetna om att när vi bygger upp nya strukturer finns det annat som kan komma i kläm, och det uppstår nya gränser. Jag avvaktar därför. Jag vet att Nordiska rådet har haft denna tanke. Jag utgår från att de fortfarande kommer att diskutera detta. Jag ska träffa den svenska delegationen på torsdag. Då kan jag kanske få fler tankar och upplysningar om vad de tänker. När det gäller finansieringen av gränsinformationen, som Grensetjänsten och så vidare, är det viktigt att det inte bara blir Sverige som utlovar någon form av ekonomiskt bistånd. Vi är två länder, och det måste vara rim och reson i det. I år utlovade vi pengar före Norge. Inte förrän alldeles i sluttampen kom Norge med sina pengar. Det är ingen bra situation. Vi behöver ha lite fastare spelregler. Det kan jag också instämma i. Gränsinformationen är inte bara en nations fråga, utan det är flera. Därför är det mycket bra att Grensetjänsten tar en diskussion med Nordiska ministerrådet. Då får vi se var vi hamnar där. Information är viktigt. Skatteportalen finns och besöks av många. Senast jag var i Norge och besökte en väninna som har arbetat några år i Sverige och några i Norge informerade jag henne om detta. Socialförsäkringsportalen kommer också. Information är viktigt; det är vi överens om. Finansieringen kommer säkert att diskuteras vidare. Viktigt är i så fall att vi får lika spelregler för de olika länderna. Det är också viktigt att de lokala och regionala aktörerna finns med i arbetet med att skapa detta informationscentrum. Det är betydelsefullt för många, både för företagare och enskilda individer.
Ann-Kristine Johansson (S)
Anf. 65 Ann-Kristine Johansson (S)
Fru talman! Jag håller fullständigt med statsrådet om att det finns en risk för att annat kommer i kläm när man bygger upp nya strukturer. Därför vill jag att man verkligen funderar på hur man ska organisera det hela framöver. Jag ser fram emot att fortsätta diskussionen inom Nordiska rådet och med statsrådet, bland annat nu på torsdag men även framöver. Det här gäller inte bara Sverige. Detta är av gemensamt intresse för alla nordiska länder. Man måste gå in med resurser från både Sverige, Norge, Danmark och Finland. Det gäller för alla länder att lösa gränshinder; det är inte bara av svenskt intresse. Jag tog upp frågan med statsrådets norska samarbetskollega när vi var på Nordiska rådets session i Köpenhamn och fick då ett mycket positivt svar. Hon såg vikten av det arbete som sker i Morokulien. Frågan om hur man ska lösa gränshinder kommer troligtvis upp framöver, inte minst på sessionen i höst. Det är en prioriterad fråga. Men som sagt var, den långsiktiga finansieringen är otroligt viktig för att vi ska kunna fortsätta det goda arbete som sker. All kraft hos dem som jobbar på Grensetjänsten ska inte läggas på att söka pengar. Man ska kunna fortsätta med att jobba med de bilaterala gränshindren och lösa dem så att nordiska medborgare kan röra sig fritt över gränserna - precis som vår vision är i det nordiska samarbetet.
Cristina Husmark Pehrsso (M)
Anf. 66 Cristina Husmark Pehrsso (M)
Fru talman! Under de snart nio månader som jag har fått ansvara för dessa frågor har de för var dag blivit allt viktigare. Folk pendlar och bosätter sig. Inte minst jag som kommer från Öresundsregionen ser hur många danskar som bor i Malmö. Frågan är viktig. Jag kan beklaga att det har kommit upp så sent i debatten. Det är först under det senaste året som det har blivit mycket fokus på dessa frågor. Ann-Kristine Johansson var inne på ordförandeskapet. Där sätter vi viktigt fokus på gränshinder. Eller varför kan vi inte kalla det för gränsmöjligheter? Det finns vissa problem, men dem ska vi ändra till möjligheter. Vi får se hur långt vi kommer. Allt går inte att lösa. Vi kan inte lagstifta över andra länders lagstiftning. Jag har varit i Tornedalen, Eda kommun och Öresund. Jag har varit runt mycket, lyssnat och antecknat. Det finns många fall av liknande problem, men det finns också många olika sätt att lösa dem på. Man löser problemen på olika sätt i de olika gränsregionerna, men man vill, längtar och väntar på att det ska ske något. Jag kan bara beklaga att det inte har gjorts mer än det har hittills. Jag vet att Ann-Kristine Johansson också är engagerad i frågorna, och jag ser fram emot att diskutera det och att vi hjälps åt att föra ut frågorna så att det går lite snabbare än vad det har gjort tidigare.

Intressenter

Interpellationer

Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.