glesbygdsskolornas framtidsmöjligheter

Interpellation 2000/01:278 av Sellén, Birgitta (c)

den 22 februari

Interpellation 2000/01:278

av Birgitta Sellén (c) till statsrådet Ingegerd Wärnersson om glesbygdsskolornas framtidsmöjligheter

Många kommuner runtom i landet har, som bekant, dålig ekonomi. Detta innebär alltför ofta att skolan inte får de resurser som den är i behov av för att kunna erbjuda eleverna den undervisning och trygghet som varje elev har rätt till. Följden blir alltför ofta att glesbygdsskolor läggs ned för att kommunen ska kunna överföra resurser till färre skolenheter.

Elever i glesbygd får då långa och tröttsamma resor till tätortsskolor.

Centerpartiet accepterar inte att skolor läggs ned i glesbygd. Även om jag kan ha förståelse för att kommunpolitiker i ett trängt ekonomiskt läge har svårt att hitta lösningar för att få ekonomin att gå ihop vill jag ändå påstå att nedläggning av skolor ofta är en kortsiktig lösning. Nedläggning av glesbygdsskolor innebär att bygderna dör ut, eftersom inga barnfamiljer vill bosätta sig där det inte finns skola för deras barn. Det innebär också att all annan service upphör. Centerpartiet vill se livskraft i hela landet och den kan bevaras och växa, om t.ex. föräldrar, elever och personal får vara med och ta ansvar för ortens skola.

När skolan kommunaliserades var avsikten att decentraliseringen skulle fortsätta ut till varje skolenhet. Efter tio år med ett målstyrt system finns goda förutsättningar för en framgångsrik styrning av varje skolenhet. Ändå fungerar det inte som tänkt. Centerpartiet vill ge större utrymme för den skaparförmåga och initiativkraft som finns hos lärare, elever och föräldrar. Vi litar på att kraften till förändring finns i skolan själv och att de som är verksamma i glesbygdsskolor, som riskerar att läggas ned, kan hitta nya vägar för att förmedla en god undervisning.

Dagens moderna teknik gör det möjligt att bedriva undervisning via exempelvis e-learning. Elever kan då ta del av kunskapsförmedling genom att sitta hemma vid datorn och studera. För att inte tappa de sociala kontakterna bör givetvis eleverna samlas i skolan under ett par dagar varje vecka. Eleverna kan också behöva träffa lärare för att få pedagogisk och metodikhjälp. Med fantasi kan man skapa många alternativ till nya undervisningsformer som gynnar eleverna, samtidigt som man sparar pengar till kommunen.

Jag är väl medveten om att skolorna är kommunernas egna angelägenhet men trots detta vill jag fråga skolministern om hon är beredd att lyfta frågan om glesbygdsskolor och göra någonting för att rädda kvar dessa skolor.

Mina frågor till skolministern är:

Hur avser skolministern verka för att öka skolornas möjligheter att lokalt anpassa arbetet för att verka efter de egna förutsättningarna?

Är skolministern beredd att stödja nya moderna inlärningsmetoder för att rädda skolor i glesbygd?

Är skolministern beredd att lyfta frågan om glesbygdsskolor och göra någonting för att rädda kvar dessa skolor?