Genus på museer
Interpellation 2007/08:700 av Holma, Siv (v)
Interpellationen är besvarad
Händelser
- Inlämnad
- 2008-05-13
- Anmäld
- 2008-05-13
- Besvarad
- 2008-06-02
- Sista svarsdatum
- 2008-06-03
Interpellationer
Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.
Interpellationen
den 13 maj
Interpellation
2007/08:700 Genus på museer
av Siv Holma (v)
till kulturminister Lena Adelsohn Liljeroth (m)
I juni 2001 tillsatte den dåvarande kulturministern en arbetsgrupp med uppdrag att utarbeta förslag till hur genusperspektivet kan få större genomslagskraft i museernas verksamhet. Gruppen fick också i uppdrag att utreda möjligheterna att etablera en resursenhet för genusfrågor på museerna.
I januari 2004 lade arbetsgruppen fram sin slutrapport Genus på museer. Här hävdade man vikten av att institutionalisera frågan om genus och låta den få ett konkret och materiellt resultat i form av en resursenhet som man föreslog skulle placeras vid Arbetets museum i Norrköping. Enheten skulle ha en chef med gedigen kompetens och en ansvarig för museiverksamhet med speciell inriktning och kompetens inom utställnings- och gestaltningsområdena, dessutom en informatör- och utbildningsansvarig som i nära samarbete med universitet och högskolor skulle ansvara för att föra ut information till museerna och arrangera kurser och seminarier, en museiverksam person och därtill en administratör – alltså sammanlagt fem tjänster.
Vänsterpartiet förhörde sig vid upprepade kontakter med Kulturdepartementet och Utbildningsdepartementet om ärendets utveckling, och år 2006 fick Arbetets museum en halv miljon kronor av Utbildnings- och Kulturdepartementen för att undersöka möjligheterna att inrätta en resursenhet för genusfrågor i anslutning till Arbetets museum. Följande budgetår reducerades anslaget med lika mycket sedan uppdraget slutrapporterats. I slutrapporten Rum för genus, redovisning av Arbetets museums uppdrag att pröva förutsättningarna för etablerandet av en resursenhet för genusfrågor vid museerna redovisas den föreslagna resursenhetens organisatoriska förhållande till Arbetets museum och behov av ändringar i stadgar och urkund. En kostnadsberäkning görs utifrån verksamhetens inriktning och ett antagande att resursenheten omfattar högst fyra årsarbetskrafter. Det behövs, räknar man med, 650 000 kronor i initialt investeringsbidrag och 3,7 miljoner till driftsanslag med årlig uppräkning. De administrativa tjänsterna föreslås tillhandahållas av Arbetets museum.
Jag vill nu fråga kulturministern:
1. Vilka åtgärder har ministern vidtagit för att driva på ärendet om inrättande av en resursenhet för genusfrågor vid museerna?
2. Vilka åtgärder avser ministern att vidta för att tillgodose behovet av genusperspektiv på museiverksamheterna?
Debatt
(7 Anföranden)
Interpellationsdebatt 2007/08:700
Webb-tv: Genus på museer
Dokument från debatten
- Riksdagens protokoll 2007/08:120 Måndagen den 2 juniProtokoll 2007/08:120 24 § Svar på interpellation 2007/08:700 om genus på museer
Protokoll från debatten
Anf. 133 Lena Adelsohn Liljeroth (M)
Fru talman! Siv Holma har frågat mig vad jag har gjort för att driva på ärendet om inrättande av en resursenhet för genusfrågor vid museerna samt vad jag tänker göra för att tillgodose behovet av genusperspektiv i museiverksamheterna.
De museer som får bidrag från staten har redan krav på sig att integrera ett jämställdhetsperspektiv i verksamheten. Alla museer har ett ansvar att utifrån sina samlingar och sin verksamhet synliggöra såväl kvinnors som mäns insatser genom historien eller i samtiden och bevara dessa minnen för framtiden. Ett integrerat synsätt är enligt min mening att föredra framför en särskild resursenhet för genusfrågor.
Den verksamhet som bedrivs på våra museer präglas i hög grad av den kreativa miljö som omger dem. Att inrätta ett statligt organ för att styra hur museerna ska arbeta med genusfrågor skulle kunna hämma den kreativiteten. Dessutom skulle det kunna leda till att fokus styrs enbart till genusfrågor. Det finns många andra frågor som också behöver integreras i all verksamhet. Då menar jag till exempel mångfaldsfrågor och barnens perspektiv.
Jag vill i sammanhanget passa på att nämna den koordinator för museisektorn som just nu arbetar på uppdrag av regeringen, och som bland annat har i uppgift att se över hur man kan frigöra resurser för museernas kärnverksamhet och bidra till ytterligare högkvalitativ verksamhet. Det handlar om exempelvis samverkan kring administration, föremålshantering och sektorsforskning. Museikoordinatorn ska redovisa sitt uppdrag senast den 15 februari nästa år, och jag varken kan eller vill föregå denna redovisning.
Anf. 134 Siv Holma (V)
Fru talman! Jag får väl börja med att tacka kulturministern för svaret som på ett beklagligt sätt bekräftar alliansregeringens ointresse för genusperspektiv på museiverksamheten. För kulturministern är det tydligen alldeles tillräckligt att uttala sig om att alla museer ska ha ett ansvar att synliggöra såväl kvinnors som mäns insatser genom historien. I svaret säger kulturministern att arbetet med att stärka genusperspektivet skulle kunna hämma kreativiteten. Kan kulturministern exemplifiera på vilket sätt kreativiteten skulle kunna hämmas om genus på museerna konkretiserades med att en resursenhet alternativt ett ansvarsmuseum för genusfrågorna inrättades?
Fru talman! Vänsterpartiet motionerade under 90-talet om att ett kvinnomuseum skulle inrättas alternativt utredas. Inom samarbetets ram mellan s, v och mp tillsatte den dåvarande kulturministern 2001 en utredning med uppdrag att utarbeta förslag till hur genusperspektivet kunde få större genomslagskraft i museernas verksamhet. Utredningen fick också i uppdrag att utreda möjligheterna att etablera en resursenhet för genusfrågor på museerna.
I januari 2004 lade denna utredning fram sin slutrapport
Genus på museer
. Man tyckte att det var viktigt att institutionalisera frågan om genus och låta den få ett konkret och materiellt resultat i form av en resursenhet som man föreslog skulle placeras vid Arbetets museum i Norrköping. Enheten skulle ha en chef med gedigen kompetens, en ansvarig för museiverksamheten med speciell inriktning och kompetens på utställnings- och gestaltningsområdena, en informatörs- och utbildningsansvarig som i nära samarbete med universitet och högskolor skulle ansvara för att föra ut informationen till museerna och arrangera kurser och seminarier, en museiverksam person och därtill en administratör, alltså sammanlagt fem tjänster.
Det tillsattes en arbetsgrupp vid Arbetets museum i Norrköping där man utvecklade hur resursenheten skulle kunna utformas. I 2006 års budget fick vi äntligen ½ miljon kronor - en alldeles för liten summa men ändå en början - till Arbetets museum för att undersöka möjligheterna att inrätta just en resursenhet för genusfrågor. Efter valet reducerade alliansregeringen anslaget i 2007 års budget med lika mycket sedan uppdraget slutrapporterats.
Fru talman! I svaret säger kulturministern att de museer som får bidrag från staten har krav på sig att integrera ett jämställdhetsperspektiv i verksamheten. Vidare sägs det att ett integrerat synsätt är att föredra framför en särskild resursenhet för genusfrågor. Kan kulturministern svara på hur regeringen följer upp att jämställdhetskraven tillgodoses? Vad gör kulturministern om kraven på jämställdhetsintegrering inte tillgodoses?
En problematik är att det inte finns utomstående kontroll av museernas arbete i dessa frågor. Det råder också okunskap om vad ett genusperspektiv är och hur det kan implementeras eller appliceras på museal verksamhet. Anser kulturministern att det är viktigt att skapa förutsättningar för att genusperspektivet förs in i de mindre museerna på regional och lokal nivå? Vore det inte utifrån ett sådant perspektiv viktigt att ha en nationell resursenhet alternativt ett ansvarsmuseum för samlad kompetens i genusfrågor som kunde höja kvaliteten också på de mindre museerna lokalt och regionalt?
Anf. 135 Lena Adelsohn Liljeroth (M)
Fru talman! Jag förvånas över att bli beskylld för att ha ett ointresse i frågorna. Det kan jag dementera. Jag har definitivt inget ointresse. Är man kvinna har man a priori ett intresse inbyggt för genusfrågor.
Däremot har jag inte samma tilltro som Siv Holma till en sådan här resursenhet och vad den skulle kunna bidra till. Många gånger blir det bara något som finns på papperet. Kanske blir det några seminarier. Det är svårt att få det att omfatta alla de museer det faktiskt gäller. Vi har 19 statliga museer och 300-400 lokala och regionala museer. Därtill har vi ett par tusen arbetslivsmuseer.
Genusfrågorna är något som museikoordinatorn också beaktar under sitt arbete som ska läggas fram i februari nästa år. Det pågår också diskussioner med Integrations- och jämställdhetsdepartementet om hur vi kan förstärka detta arbete. En del är redan på gång på scenkonstområdet. Vi diskuterar också kommande områden där vi gärna skulle vilja se att det hände mycket mer.
Jag har trots allt en större tilltro till att museerna själva i detta fall är bättre på att arbeta med dessa frågor än om man skulle ha något slags resursenhet. Därtill finns det många som arbetar med forskning om genus rent generellt som man kan ha stor nytta av. Många universitet och andra enheter har forskning. Även museerna har forskning. Jag är fylld av tilltro till att det kommer att hända mycket.
Samtalen följer vi naturligtvis årligen upp med museerna. Det är också noga utskrivet i regleringsbreven att detta är något som man ska beakta och driva.
Anf. 136 Siv Holma (V)
Fru talman! Jag fick inte svar på viktiga frågor. Jag frågade till exempel om kulturministern kunde exemplifiera på vilket sätt kreativiteten skulle kunna hämmas om genus på museerna konkretiserades med att en resursenhet alternativt ett ansvarsmuseum för genusfrågorna inrättades. Jag fick inte heller svar på frågan om kulturministern kunde svara på hur regeringen följer upp att jämställdhetskraven tillgodoses och vad kulturministern gör om kraven på jämställdhetsintegrering inte tillgodoses.
I mina öron lät det som att det var mycket bättre och att kulturministern trodde mer på det, men vad det egentligen resulterade i kunde kulturministern inte redovisa.
Av kulturministerns svar kan man få en uppfattning att det räcker med att synliggöra såväl kvinnors som mäns insatser genom historien utifrån museernas samlingar och verksamheter. Men genusperspektivet kommer inte per automatik genom att man är kvinna, genom att man lyfter fram kvinnor ur historien eller lyfter fram föremål med anknytning till kvinnors liv och arbete. Det krävs också att museerna problematiserar maktrelationen mellan könen och mer aktivt tar till sig kunskaper från genusvetenskaplig forskning. Delar kulturministern min uppfattning att det är viktigt att museerna problematiserar maktrelationen mellan könen?
Fru talman! Som ni alla känner till pågår det en diskussion om huruvida det behövs ett kvinnomuseum eller om våra nuvarande museer i stället måste bli bättre på att spegla historien och föremålen ur ett genusperspektiv.
Jag har beskrivit lite grann vad som har hänt hittills när det gäller att få befintliga museer att ta in genusperspektivet i sitt sätt att arbeta. Jag kan tänka mig att det görs bra arbete runt om i landet men att det arbetet är otillräckligt i sin omfattning. Det är där vi folkvalda har en uppgift att fylla, nämligen att skapa förutsättningar för det självklara att historien handlar om alla människor och inte bara om normen, det vill säga mannen.
Jag har kommit fram till att ett kvinnohistoriskt museum är nödvändigt för att vi ska göra ett kvalitativt språng för att få en historiebeskrivning som också inkluderar kvinnors villkor. Jag vill åter poängtera att maktrelationen mellan könen måste finnas med, annars blir projektet uddlöst.
Fru talman! Jag vill avsluta med lite solsken. I somras var jag i egenskap av utskottsordförande inbjuden att tillsammans med skådespelerskan Kim Anderzon inviga filmfestivalen i Adak som är ett litet samhälle i Lappland. Där har det funnits en gruva som lades ned för ett antal år sedan. Filmfestivalen var på Sagabiografen som var en tidstrogen 40-talsbiograf i ett hus av trä ute i skogen. Intill biografen fanns också ett museum, Elviramuseet, till minne av en kvinnlig mineralletare. I lokalen fanns fotografier på henne och andra som var aktiva i att leta efter mineraler som skulle kunna skapa en ny gruvnäring i Adak. Museet stärkte den lokala identiteten. Elviramuseet är en viktig kulturbärare mellan äldre och yngre generationer. Man hjälps åt att återerövra det gemensamma historiska minnet där också kvinnor är viktiga och synliggörs. Utan historia ingen framtid är en devis som gäller.
Anf. 137 Lena Adelsohn Liljeroth (M)
Fru talman! Siv Holma hänvisar till det arbete som har skett tidigare och till utredningen arbetsgruppen Genus på museer som lämnat sin rapport. Jag konstaterar att det dröjde två och ett halvt år. Det hände inte särskilt mycket. Det tolkar jag som att entusiasmen inte var så stor i den dåvarande regeringen vare sig för att inrätta ett kvinnomuseum eller för att införa kravet på de övriga museerna.
De här frågorna kommer att tas upp av museikoordinatorn. Jag kan bara upprepa vad jag sade tidigare. Jag finner ingen anledning att föregripa det arbete som hon och hennes medarbetare gör. Alla museer har olika uppdrag. Man har sin egen forskning. Man har stora möjligheter att ta del av annan forskning som är fristående, inte minst sådan som gäller genusfrågor.
Jag är långt ifrån säker på att ett resurscentrum - oavsett om det är lokaliserat till Arbetets museum eller någon annanstans - skulle bidra till att utställningar, forskning, tilltal eller något annat skulle förändras. Därför har vi som krav i regleringsbrevet att jämställdhetsperspektivet ska lyftas fram.
Museerna väljer att utforma det på olika sätt - på tal om kreativitet. Att det finns alla skäl i världen att lyfta upp genusperspektivet är givet. Därmed inte sagt att Siv Holma och jag skulle göra samma analys av hur kvinnofrågorna och kvinnans ställning har sett ut genom århundradena. Vi skulle förmodligen göra helt olika analyser.
Att lägga de här frågorna i ett särskilt kvinnomuseum tror jag vore att döda hela debatten. Det vill inte jag medverka till.
Anf. 138 Siv Holma (V)
Fru talman! Jag kan bara konstatera att jag fortfarande inte har fått svar på hur kreativiteten hämmas om man inrättar en resursenhet för genusfrågor. Det kanske är ett tips att museikoordinatorn tittar på den frågan så att vi får svar.
Jag har inte heller fått svar på hur regeringen följer upp kraven på jämställdhetsintegrering. Kulturministern talar om att det kan finnas olika sätt att arbeta med de här frågorna. Jag är mycket väl medveten om att det kan finnas olika sätt att arbeta med dem, men det vore intressant att veta vad kulturministern gör om det finns någon som inte arbetar med de här frågorna.
Det räcker tyvärr inte att bara säga att saker och ting ska fungera på ett speciellt sätt. Det känner vi till.
Mina erfarenheter av de här frågorna under ett antal år i riksdagen är att det är lätt att säga att jämställdhetsperspektiven ska finnas där. Även andra har kritiserat att regleringsbreven inte har följts upp. Det görs inga konkreta uppföljningar så att man kan se vad som hänt. Vissa museer kanske till och med har gjort något som kan vara till glädje för andra museer att ta efter. Inte ens det finns.
Jag tycker att kulturministern är skyldig mig många svar. Vi får väl ta upp det vid något annat tillfälle också. Jag kommer att bevaka detta.
Anf. 139 Lena Adelsohn Liljeroth (M)
Fru talman! Inget svar, säger Siv Holma. Då får jag väl upprepa det svar jag lämnade alldeles nyss.
Jag tror helt enkelt att hämmandet av den kreativa miljön handlar om att det blir mainstream. Man kan se på jämställdhetsfrågor, genusfrågor och alla andra frågor med olika glasögon. Det är viktigt att man gör det.
Hur man arbetar med de här frågorna är också något som man tar upp i mål- och resultatdialogen där varje myndighet årligen ska återkomma när det gäller hur man har arbetat med de punkter som finns i regleringsbrevet. Det sker, men man väljer att göra det på olika sätt.
Jag har inte samma tilltro till statens roll i det här fallet. Jag vet att alla museer samverkar och byter erfarenheter med varandra. Det är där samtalet ska vara. Vi talar bland annat genom regleringsbrevet och via museikoordinatorn om att det här är viktiga frågor. Det är därför som jag har samtal med bland annat Nyamko Sabuni på Integrations- och jämställdhetsdepartementet. Men hur man väljer att göra detta är en helt annan sak.
Jag är inte säker på att en sådan här resursenhet skulle bidra till större kunskap. Det är trots allt det vi vill ha.
Intressenter
Frågeställare
Besvarad av
Interpellationer
Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.