genderpespektiv på krishantering

Interpellation 2001/02:185 av Jóhannesson, Berit (v)

Interpellationen är besvarad

Händelser

Inlämnad: 2002-01-21
Anmäld: 2002-01-22
Besvarad: 2002-01-31

Interpellationer

Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.

Interpellationen

den 21 januari
Interpellation 2001/02:185
av Berit Jóhannesson (v) till försvarsminister Björn von Sydow om genderpespektiv på krishantering

Det har stor betydelse för resultatet och utgången av en krishantering vem som analyserar problemet och vem som föreslår lösningar. I dagsläget är det nästan uteslutande män som gör dessa analyser och som föreslår problemlösningar.

Det som kännetecknar dagens krishantering är att det till största delen är med militära åtgärder som man försöker lösa konflikter. Den förebyggande och civila krishanteringen är, minst sagt, mycket blygsam i jämförelse med den militära delen. Detta gäller såväl resursmässigt som vad gäller uppmärksamhet. Något som är speciellt tydligt i EU:s krishanteringsförslag.

Dagens åtgärder att med militära medel, bombplan och förödande blockader, söka lösa konflikthärdar resulterar i många döda och lemlästade människor, totalt raserade infrastrukturer och ett omätbart mänskligt lidande. Och detta just i de länder som man anser behöver stöd och hjälp från världssamfundet för att lösa sina konflikter.

Denna insikt har resulterat i att alltfler börjar uppmärksamma behovet av att kvinnor deltar som aktörer i dessa sammanhang. Och då som aktiva aktörer på alla nivåer inom den internationella krishanteringen.

Försvarsberedningen skriver i sin rapport 2001:14: "Ökad uppmärksamhet har på senare tid riktats mot kvinnors roll i konfliktförebyggande krishantering och återuppbyggnaden efter konflikter. I samtliga dessa skeenden har påtalats att kvinnors kompetenser och erfarenheter bättre bör tas tillvara för att skapa effektivare insatser och hållbarare lösningar. Detta skulle t.ex. kunna innefatta att i mandaten för en fredsbefrämjande insats aktivt uppmärksamma och involvera kvinnor, både vad gäller den personal som sänds ut och kontakter med lokalbefolkning som insatserna riktas på, samt att uppmuntra kvinnligt deltagande när fredsavtal skall förhandlas fram."

Man hänvisar vidare till FN-resolutionen 1325 (från år 2000), vilken innebar att man uppmanade medlemsstaterna att stärka kvinnorepresentationen på alla beslutsnivåer. Såväl i nationella som regionala och internationella institutioner och arrangemang för krishantering.

Samtidigt säger Försvarsberedningen att brister inom detta område minskar trovärdigheten i insatsen och riskerar att undergräva möjligheterna till ett framgångsrikt resultat.

Riksdagen har också genom utrikesutskottets betänkande, som svar på motion från Vänsterpartiet, understrukit vikten av FN-resolution 1325.

I betänkande 2000/01:UU4 och mer utvecklat i 2001/02:UföU1, säger utskottet: "Det sammansatta utrikes- och försvarsutskottet vill inledningsvis framhålla vikten av att kvinnorepresentation förstärks i alla sammanhang kring krishantering." Man redovisar vidare studier i frågan, stöd till Kvinna till Kvinna och andra initiativ och åtgärder Sverige deltagit med. Utskottet skriver avslutningsvis i denna del: "... att ett involverande av fler kvinnor i arbetet med konfliktförebyggande och konflikthantering i många fall skulle göra arbetet mer framgångsrikt och mångfacetterat. Det skulle medföra en mindre skev könsfördelning inom verksamhetsområdet och därutöver föra in perspektiv som män kanske ofta förbiser som t.ex. olika former av våld och hot mot kvinnor."

Det finns således en FN-resolution som uppmanar sina medlemsländer att agera i frågan, det finns uttalande om riksdagens positiva syn på kvinnors deltagande inom krishantering.

Nu är det hög tid att gå från det uttalade stödet för forskning och utveckling av kunskaperna i frågan och ta steget mot konkret handling.

Planeringen för den europeiska krishanteringsstyrkan pågår för fullt. Vad gäller den militära, oavsett vad vi anser om denna i övrigt, så har den sannerligen hitintills icke präglats av kunskaperna och insikterna som beskrivits ovan i denna interpellation. Den förebyggande och civila krishanteringen har endast tillåtits ta sina första stapplande steg.

Kunskapen om och behovet av att stärka kvinnorepresentationen, att kvinnor måste komma in på ett tidigt stadium, måste tillåtas att genomsyra planeringsprocessen från första stund. Det är inte nog att släppa in ett fåtal kvinnor i slutfasen av en process. Då är det för sent att påverka inriktning och uppbyggnad.

Det är viktigt att regeringen, med stöd av riksdagens framställda åsikter och FN-resolutionen som grund, utvecklar en strategi för hur detta kan förverkligas. Det gäller att utveckla genderperspektivet och kunskaperna för officerare, både för dem som tjänstgör här hemma och för @ och detta kanske i ännu högre grad @ för dem som tjänstgör i internationella uppdrag. Kunskap om kvinnors situation och orsakerna till detta måste ges ett stort utrymme.

Det handlar också om att stärka kvinnors villkor i försvaret och att på allvar motarbeta diskriminering av kvinnor, både anställda inom försvaret och de värnpliktiga.

Jag vet att det inom försvaret i dag pågår ett visst arbete för en försvarsmakt utan diskriminering och med ett betydligt större antal kvinnor anställda. Och det är bra! Jag vet att det pågår några projekt för att öka kunskapen om genderperspektivet inom Försvarsmakten. Och det är också bra. Men med det kan vi inte slå oss till ro, det finns mycket kvar att göra.

Det är även av största vikt att Sverige i sina kontakter inom de olika forum vi är representerade i, driver på för att förverkliga FN-resolutionen 1325:s mål och mening.

Jag vill ställa följande frågor till försvarsminister Björn von Sydow:

1.Har försvarsministern utvecklat någon strategi i syfte att förverkliga FN-resolutionen 1325 och riksdagens uttalade mening vad gäller kvinnors roll i krishantering?

2.Har försvarsministern vidtagit några åtgärder i syfte att förverkliga FN-resolutionen 1325 inom EU:s krishanteringsstyrka?

3.Avser försvarsministern att vidta några åtgärder för att öka kunskapen om genderperspektivet inom Försvarsmakten?

4.Avser försvarsministern att vidta några ytterligare åtgärder för att komma till rätta med diskrimineringen av kvinnor inom Försvarsmakten?

Debatt

(6 Anföranden)

Interpellationsdebatt 2001/02:185

Webb-tv: genderpespektiv på krishantering

Protokoll från debatten

Försvarsminister Björn (S)

Anf. 8 Försvarsminister Björn (S)

Fru talman! Berit Jóhannesson har frågat mig om jag utvecklat någon strategi i syfte att förverkliga FN- resolutionen 1325/2000 och riksdagens mening vad gäller kvinnors roll i krishantering samt vilka åtgärder jag vidtagit i syfte att förverkliga FN-resolutionen inom EU:s krishanteringsstyrka. Dessutom har Berit Jóhannesson frågat mig vilka åtgärder jag avser vidta för att öka kunskapen om genderperspektivet inom Försvarsmakten och för att komma till rätta med diskrimineringen av kvinnor inom myndigheten. Jag vill först säga att jag helt delar uppfattningen att det är viktigt att kvinnor deltar mer i olika sam- manhang i militär och civil krishantering och att kvinnors villkor uppmärksammas i kontakter med civilbefolkningen. Det är viktigt att dessa frågor uppmärksammas i de mandat som ligger till grund för FN:s fredsfrämjande insatser. När det gäller EU vill jag särskilt peka på att det svenska ordförandeskapet tog upp frågan om kvinnors roll vid krishantering i ordförandeskapets rapport om arbetet med EU:s sä- kerhets- och försvarspolitik (ESFP), vilken godkän- des på EU:s toppmöte i Göteborg förra året. Fru talman! Berit Jóhannesson efterlyser åtgärder för att öka kunskapen om könsrollsperspektivet inom Försvarsmakten. Sedan hösten 2000 har svenska bataljoner utbildats i dessa frågor som en del av för- beredelserna inför insatser i Kosovo. Det är dock angeläget att öka kunskapen om kvinnors villkor i konfliktdrabbade länder ytterligare bl.a. hos de trup- per som deltar i FN:s fredsfrämjande operationer. Arbetet bör fortsätta genom ett brett spektrum av fortlöpande insatser. Som ett led i detta arbete beslutade regeringen i dag att anvisa medel till Försvarsmakten för att myn- digheten ska genomföra ett seminarium om könsroll- sperspektiv på krishantering och internationella insat- ser. Syftet med seminariet är att inventera och ut- veckla Försvarsmaktens kompetens när det gäller könsrollsperspektivet på framtida krishanteringsope- rationer. En annan viktig fråga som Berit Jóhannesson tar upp handlar om diskrimineringen av kvinnor i För- svarsmakten. Också höstens försvarsbeslutsproposition be- handlade denna fråga i den del av propositionen som gäller personalförsörjningen (prop. 2001/02:10). Regeringen uttalade där att Försvarsmakten måste förbättra arbetsmiljön för kvinnor och intensifiera sitt arbete med att förändra attityder. Det gällde vidare att förändra det eventuella outtalade motstånd till kvinn- liga officerare som kan finnas och som negativt på- verkar de kvinnliga officerarnas arbetssituation och ansträngningarna att öka antalet kvinnliga officerare. Regeringen förklarade att Försvarsmakten nu måste vidta kraftfulla åtgärder för att fullfölja det jämställdhetsarbete som pågår inom alla samhälls- sektorer. När riksdagen i vår har behandlat denna del av propositionen blir det en uppgift för regeringen att ge Försvarsmakten närmare direktiv och uppdrag. Som exempel vill jag först nämna att Försvar- smakten för närvarande genomför en jämställd- hetskartläggning i syfte att skapa ett underlag för de fortsatta ansträngningarna och för att kunna bestäm- ma vilka åtgärder som behövs i det framtida jäm- ställdhetsarbetet. Vidare kommer myndigheten i budgetunderlaget för 2003 att redovisa en åtgärdsplan för att öka antalet kvinnliga officerare. Jag vill också nämna att samtliga anställda och de totalförsvarspliktiga som fullgör värnplikt genomgår utbildning som syftar till att stävja sexuella trakasse- rier. Vid förband, skolor och andra enheter arbetar myndigheten kontinuerligt med att utbilda rådgivare som man kan vända sig till, om trakasserier av detta slag skulle förekomma.

Berit Jóhannesson (V)

Anf. 9 Berit Jóhannesson (V)

Fru talman! Först vill jag tacka försvarsministern för svaret på interpellationen. Men jag är inte helt nöjd. Jag har fått positiva svar på mina två sista frå- gor, och jag tar upp dessa senare. Frågorna om en strategi för att förverkliga resolu- tion 1325 om kvinnors deltagande i krishantering och riksdagens uttalade mening samt vilka åtgärder som vidtagits för att förverkliga resolutionen i krishante- ringsstyrkan har ministern bara konstaterat har ställts. Jag tolkar bristen på svar så att ingen av frågorna kunde besvaras med ett positivt besked, tyvärr. Försvarsministern påtalar att Sverige tog upp kvinnors roll i krishantering vid mötet i Göteborg. Det finns några meningar om det i ordförandeskapets rapport, men man hänvisar inte till FN-resolutionen. I den fortsatta behandlingen av detta dokument är det risk för att detta kommer bort. I dokumentet på nätet finns det ingenting om detta. Det är viktigt att det här följs upp. Det räcker alltså inte med att man bara har sagt det en gång. Det är bra att von Sydow tycker att frågorna är viktiga, och det är ett första steg. Men det måste ske ett medvetet och framåtsyftande arbete. FN:s resolu- tion gäller ju alla medlemsstater, men jag anser att Sverige har ett särskilt ansvar i den här frågan. Läp- parnas bekännelse är viktig, men ett praktiskt steg är värt mer än hundra ord. Myntet kvinnors roll i krishantering har två sidor. Den ena sidan är kunskapen om kvinnors villkor under en konflikt. Jag citerar ur Kvinna till kvinnas brev i december: "Kvinnor blir alltid krigets offer, oavsett var kon- flikten utspelas och mellan vem striderna står. Vem kan glömma de systematiska massvåldtäkterna under kriget i före detta Jugoslavien? Av de många miljoner människor som lever på flykt i dag utgör dessutom kvinnor och barn nära 90 %." Den andra sidan handlar om vem som identifierar en konflikt, vem som föreslår vilka medel man ska använda för att lösa den och vilka mål man vill upp- nå. I dag är det framför allt män som agerar. Dessutom har krishanteringsresurserna utvecklats framför allt på den militära sidan. Då behöver man inte tänka länge för att förstå vilka medel man kom- mer att föreslå. Om inte genusperspektivet finns med och om kvinnor inte deltar som aktiva aktörer i alla stadier och på alla nivåer, så är det männens normer som gäller. Orsaken till att FN antog resolutionen är ju medvetenheten om den nuvarande krishanteringens inriktning på militära medel och dess effekter, bris- tande kunskap om kvinnors situation och negligering av kvinnors kunskap och kompetens. Det handlar också om att hitta redskap som inte är militära, att gå in förebyggande med civila medel i en konflikt. Det handlar också om att ha kunskap om de villkor som kvinnor lever under, det våld de utsätts för och att motverka dess effekter. Vidare handlar det om att ha kunskap om genusperspektivet om mäns överordning och kvinnors underordning generellt. Om man inte förstår det, förstår man heller inte varför t.ex. prostitution utvecklas när militären finns i ett land. Det handlar också om att efter en konflikt inklu- dera kvinnors kunskap för en varaktig och säker fred. I Bosnien, för att ta ett exempel, är det kvinnorna som försöker skapa en fredlig framtid. EU:s krishantering i enlighet med Petersbergs- uppgifterna har resulterat i att en massiv militär orga- nisation har utvecklats. Oavsett vad man tycker om denna, är det ingen tvekan om att det är de militära medlen som har utvecklats. Om vi bara tänker tanken att FN-resolutionen ge- nomsyrat planeringen, skulle då den militära kris- hanteringen fått den dimension och sammansättning som den nu har? Skulle den militära delen ha priorite- rats? Nu finns det inte ett ord om genusperspektivet, inte ett ord om kvinnors deltagande. Här har inte FN:s resolution fått någon plats eller någon tanke, så jag vill fråga igen: Vilken strategi och vilka åtgärder har försvarsministern utvecklat för att förverkliga FN- resolutionen?

Försvarsminister Björn (S)

Anf. 10 Försvarsminister Björn (S)

Fru talman! Jag vill göra några kommentarer kring det som har att göra med Sveriges insatser i den internationella krishanteringen. Det viktigaste vi kan göra just nu är att se till att den resolution som FN har antagit vinner ytterligare genomslag. Det är därför som regeringen i dag har fattat ett beslut om att För- svarsmakten ska genomföra ett seminarium om gen- der- eller könsrollsperspektiv på krishanteringen. Där kommer syftet att vara att inventera och utveckla kompetens i Försvarsmakten när det gäller detta per- spektiv på framtida krishanteringsoperationer, väcka debatt om frågorna och sprida kunskap också bland andra aktörer i sådan operationer. Så jag vill säga att det är precis detta som regeringen i dag i sitt beslut syftar till att åstadkomma; en strategi för ytterligare genomförande av den resolution som FN:s säkerhets- råd har antagit. Vi kommer att följa detta från Rege- ringskansliet mycket noggrant. Jag vill också nämna att jag inte helt delar Berit Jóhannessons synpunkt att EU:s arbete inte är syn- kroniserat med FN:s. I den 57:e sessionen i kommis- sionen för mänskliga rättigheter förra året välkomna- de EU de pågående arbetena med att införa ett köns- rollsperspektiv inom alla arbetsområden inom och utom FN. Berit Jóhannesson tycker sig också vilja se mer konkreta exempel på ickemilitära insatser som har detta perspektiv. Jag kan då nämna att Sverige endera dagarna kommer att skicka två personer till EU:s s.k. Task Force i Afghanistan. En av personerna, en kvin- na som kommer från UD, kommer att arbeta med mänskliga rättigheter och genderfrågor. Den här per- sonen är expert på frågor om mänskliga rättigheter med speciell inriktning på flickors och kvinnors rät- tigheter. Hon kommer att arbeta inom EU:s s.k. Task Force för att stödja Afghanistans regerings arbete med mänskliga rättigheter. Jag vill sammanfattningsvis säga att det finns åt- skilligt som ska göras för att genomföra de åtaganden som Sverige har via vårt FN-medlemskap och via vårt EU-medlemskap. Självklart finns det säkert mer som vi behöver göra. Det är det som dagens regeringsbe- slut syftar till att systematisera. Jag vill också lyfta fram att även inom de civila insatserna finns det utrymme för att införa de per- spektiv som säkerhetsrådet har angett som viktigt och som Sveriges riksdag genom förtjänstfullt arbete i försvarsutskottet har angett som inriktning för rege- ringens arbete.

Berit Jóhannesson (V)

Anf. 11 Berit Jóhannesson (V)

Fru talman! Jag är glad för de här stegen, och jag ser fram emot resultaten av dem, för det är så viktigt att vi tar fram de här möjliga vägarna att gå, så att vi får en situation där vi verkligen tar hänsyn till kvin- nor och där genderperspektivet är en naturlig del. Jag vill ta upp lite grann om jämställdheten inom Försvarsmakten. Jag tycker att det är oerhört bra att försvarsministern så klart och tydligt säger att han är positiv till det här. Detta uttalande från försvarsmi- nistern är en mycket viktig grund. Kunskapen och medvetenheten måste genomsyra Försvarsmaktens alla delar. Det här har också två sidor. Det gäller dels kunskapen om genusperspekti- vet, dels fler kvinnor i Försvarsmakten. Det är två kommunicerande kärl. Vill man ha fler kvinnor i försvaret måste det vara ett jämställt försvar vars personal har kunskap om genusperspektivet. Därför måste det in i alla utbildningsstadier inom Försvar- smakten. Den enskilde officeren som utbildar värn- pliktiga måste ha de här kunskaperna. Då får man också fler kvinnor som gör värnplikten. Försvarsministern och jag är ju inte överens om att det ska vara en allmän värnplikt, dvs. att kvinnor och män mönstrar på samma villkor, men det kan vi diskutera senare. Oavsett detta får man fler kvinnor som vill utbilda sig inom yrket med ett jämställt för- svar. När Sverige går ut i internationell verksamhet har vi alltså ett genusperspektiv. Vi har kunskap hos alla officerare, oavsett om de är kvinnor eller män, och vi har fler kvinnor. Det är på det sättet man måste arbeta framgent dels för att verkligen se till att genuspers- pektivet får den tyngd det måste ha för att vi ska kunna ha en försvarsmakt som har bra åsikter, bra attityder och bra sätt att arbeta där jämställdheten är a och o, dels för att vi också ska ge signaler internatio- nellt när vi är ute att vi har genusperspektivet i vår försvarsmakt.

Försvarsminister Björn (S)

Anf. 12 Försvarsminister Björn (S)

Fru talman! Utbildning i hela försvarsmakten i könsrollsfrågor, genderperspektiv - ja, det är centralt. Vi har snuddat vid det i debatten, men det är ju på det sättet, vill jag upplysa kammaren om, att inom Swe- dint, som är vårt utbildningscentrum för de interna- tionella insatserna, utbildar biståndsorganisationen Kvinna till kvinna de svenskar som ska arbeta vid de svenska bataljonerna i Kosovo. Det har skett kontinu- erligt sedan oktober år 2000 med två utbildningstill- fällen per år. Vid utbildningen informerar man om läget för ci- vilbefolkningen i Kosovo med fokus på kvinnornas utsatta situation, slavhandel och prostitution. Solda- terna får även veta var det finns lokala kvinnojourer för de utsatta kvinnor de kan möta i Kosovo. Det gäller den personal som ska tjänstgöra ome- delbart inom utlandsstyrkan. Men det är självfallet att det här också ska ske på andra utbildningsdelar. Jag vill erinra om att hela personalförsörjningen ska ge- nomsyras av ett jämställdhetsperspektiv. Försvarsmakten har under överbefälhavaren tagit detta på fullt allvar. Jag kan nämna några punkter. Försvarsmakten har den 28 september förra året ut- färdat s.k. stabsdirektiv som pekar på behovet av att vidta kraftfulla åtgärder. Det finns en kunskapssprid- ning genom Försvarsmaktens nya hemsida från 2001, Tjejer i försvaret. Det pågår ett nordiskt samarbete för att introducera könsrollsfrågorna på olika nivåer i officersutbildningen. Dialogen mellan regeringen och Försvarsmakten innehåller också önskemål om redo- visningar, redovisningar och därefter bedömningar från regeringens sida om hur myndighetens arbete utvecklar sig. När det gäller frågan om de kvinnliga värnplikti- ga, som är av avgörande betydelse för rekryteringen av kvinnliga officerare eftersom alla officerare häm- tas från dem som genomför värnplikten, är det en mycket viktig sak att det inte förekommer någon diskriminering av kvinnliga värnpliktiga. Enligt min åsikt ska samma antidiskrimineringsförhållanden gälla som råder inom andra samhällsområden, t.ex. i arbetslivet, när det gäller förhållandena för och mel- lan de värnpliktiga. I det perspektivet har regeringen i dag beslutat om direktiv till en utredning som ser över hela den svenska diskrimneringslagstiftningen inklusive eventuella regler om aktiva åtgärder till skydd för de totalförsvarspliktiga. Det innebär att det, om utred- ningen finner detta riktigt, mycket väl kan bli en lagstiftning som innebär att vi fortsättningsvis kan ge samma skydd mot diskriminering för dem som ge- nomför värnplikten som vad som gäller inom nä- ringslivet.

Berit Jóhannesson (V)

Anf. 13 Berit Jóhannesson (V)

Fru talman! Jag tycker att det är väldigt spännan- de att lyssna till von Sydow, för jag tycker att det tas steg nu. Man tar steg, och det är oerhört betydelse- fullt. Angående utbildningen som Kvinna till kvinna har på Swedint har det bara varit en mycket liten del, en eller två lektionstimmar. Jag hoppas att försvars- ministern nu ser till att den utbildningen blir mer omfattande och fördjupas. Jag tror att det är oerhört betydelsefullt i dagsläget att man ser till att det blir en ordentlig utbildning i de här frågorna. Sedan tycker jag också att det är oerhört betydel- sefullt att man nu går vidare med att hela personal- styrkan ska genomsyras av ett jämställdhetperspektiv, hela Försvarsmakten. Det hade vi uppe i Försvarsbe- redningen, och von Sydow och jag har tidigare dis- kuterat att detta inte togs upp i propositionen. Men det var väldigt roligt att höra att försvarsministern nu inkluderar det som vi sade i Försvarsberedningen i sitt arbete. Jag tror att det är oerhört viktigt att den här frågan lyfts upp, att man inte glömmer bort den utan att man hela tiden debatterar den, diskuterar den och tar nya steg så att vi verkligen får en försvarsmakt och en krishantering som genomgående har ett genuspers- pektiv.

Intressenter

Frågeställare

Jóhannesson, Berit (v) Vänsterpartiet

Besvarad av

försvarsminister Björn von Sydow Socialdemokraterna