Fusk med kött i butiker
Interpellation 2007/08:287 av Johnson, Jacob (v)
Interpellationen är besvarad
Händelser
- Inlämnad
- 2007-12-19
- Anmäld
- 2007-12-19
- Besvarad
- 2008-01-24
- Sista svarsdatum
- 2008-01-28
Interpellationer
Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.
Interpellationen
den 19 december
Interpellation
2007/08:287 Fusk med kött i butiker
av Jacob Johnson (v)
till jordbruksminister Eskil Erlandsson (c)
Jordbruksministern svarade nyligen på min skriftliga fråga om vad ministern avser att göra för att tillsynen av livsmedelshanteringen i butikerna ska bli bättre. Svaret löd att ministern anser att det viktigaste är att butikerna följer gällande regler och att förhoppningen är att uppmärksamheten nu leder till en skärpning från butikernas sida. Samtidigt höll ministern med mig om att kontrollerna måste förbättras. Det är ett något intetsägande och passivt svar enligt min mening.
I till exempel Finland och Danmark är det obligatoriskt att gå igenom en grundläggande utbildning i livsmedelshygien för att starta eller driva livsmedelsverksamheter. I Finland måste man klara ett så kallat hygienkompetenstest för att få ett hygienkompetenskort. Testet är uppbyggt på sex olika ämnesområden: mikrobiologi och föroreningar i livsmedel, matförgiftningar, personlig hygien, rengöring, egenkontroll samt lagstiftning. I Sverige finns inga obligatoriska krav på utbildning som i våra nordiska grannländer. De större livsmedelsindustrierna, storhushållen och större restauranger är medvetna om att man måste ha kompetent folk som kontinuerligt utbildas. Mindre livsmedelsindustrier, snabbmatsrestauranger och livsmedelsbutiker kan däremot behöva höja sin utbildningsnivå inom livsmedelsområdet.
ICA säger att de nu ska utbilda all sin personal i säker livsmedelshantering. Det är lovvärt, men det krävs mer insatser. Utbildning i säker livsmedelshantering måste ske kontinuerligt och de som genomgår utbildningen måste testas i att förstå allvaret bakom utbildningen och handla därefter. Om man ska starta eller bedriver livsmedelsverksamhet ska man på samma sätt som i Danmark och Finland gå igenom en obligatorisk kvalitetsutbildning i livsmedel.
Ministern säger även i sitt svar att kontrollerna behöver förbättras, men inte hur. Ett sätt är att göra oanmälda kontroller till standard. Ett annat är att utöka antalet kontroller. Det sistnämnda förslaget kräver ökade resurser till kommunerna, vilket i sin tur kräver ökade avgifter, eftersom förordningen om avgifter för offentlig kontroll av livsmedel (SFS 2006:1166) anger att en kontrollmyndighets kostnader för offentlig kontroll ska täckas av en årlig avgift.
Regeringen har föranmält en samlad livsmedelsstrategi för Sverige. Det vore naturligt att dessa frågor behandlas i denna kommande strategi.
Mina frågor till ministern är:
1. Vilka initiativ avser ministern att ta för att kompetensen inom livsmedelsbutikerna i dessa frågor ska höjas?
2. Vad avser ministern att göra för att livsmedelsbutikerna ska få ökade incitament att följa befintliga regler?
3. Vilka åtgärder avser ministern att vidta för att kontrollen av livsmedelshanteringen i butikerna ska förbättras?
4. Avser ministern att beakta frågan om livsmedelskontrollen i den kommande livsmedelsstrategin?
Debatt
(7 Anföranden)
Interpellationsdebatt 2007/08:287
Webb-tv: Fusk med kött i butiker
Dokument från debatten
- Riksdagens protokoll 2007/08:57 Torsdagen den 24 januariProtokoll 2007/08:57 6 § Svar på interpellation 2007/08:287 om fusk med kött i butiker
Protokoll från debatten
Anf. 29 Jordbruksminister Eskil Erlandsson (c)
Fru talman! Jacob Johnson har frågat mig vad jag avser att göra avseende kompetensnivån inom livsmedelshandeln, hur butikerna kan förmås att följa befintliga regler, hur kontrollen av livsmedelsbutikerna kan förbättras samt huruvida frågan om livsmedelskontroll kommer att behandlas i den kommande livsmedelsstrategin.
Låt mig inleda med att säga att jag delar den frustration och oro som finns hos många, såväl i riksdagen som i samhället i övrigt, över de rapporter som inkommit de senaste månaderna gällande fusk med hanteringen av bland annat köttfärs hos flera livsmedelshandlare.
Det är självfallet så att alla konsumenter ska kunna lita på den mat man köper i butiken. Den EU-gemensamma lagstiftningen inom livsmedelsområdet är väldigt tydlig gällande företagens ansvar för att de livsmedel de släpper ut på marknaden är säkra. Dessutom är reglerna väldigt tydliga med att det inte är tillåtet att ändra datummärkningen på livsmedel. Det behövs inte några nya regler. Det regelverk som finns är både tydligt och bra.
Jacob Johnson skriver i sin fråga att det inte finns några obligatoriska krav på utbildning för dem som arbetar med livsmedel. Det är bara delvis sant. Alla som arbetar med livsmedel i Sverige ska ha relevant kunskap för det de arbetar med. Vilken kompetens som behövs varierar naturligtvis beroende på vad man arbetar med. Det är livsmedelsföretagen som ansvarar för att personalen är utbildad.
Diskussioner har tidigare förts om att införa krav på ett så kallat livsmedelskörkort liknande det som finns i Finland, men eftersom kraven på relevant kunskap redan finns har ett obligatoriskt system bedömts som en dyr åtgärd med liten effekt. Däremot finns på marknaden flera aktörer som erbjuder olika typer av frivillig certifiering, vilket jag tycker är bra. Livsmedelsverket arbetar med att titta på hur olika frivilliga former kan utnyttjas bättre.
Det är en skyldighet för alla som arbetar med livsmedel att följa de regler som finns i livsmedelslagstiftningen. Kommunerna bedriver större delen av livsmedelskontrollen i Sverige. På central nivå är Livsmedelsverket den ansvariga myndigheten.
Jacob Johnson anser att livsmedelskontrollerna som standard ska vara oanmälda. Jag delar denna uppfattning. Att inspektionerna ska vara oanmälda framgår också av gällande lagstiftning. Det är enbart i fall då det är viktigt att kunna träffa ansvariga personer, exempelvis vid godkännande av en anläggning, som föranmälan ska ske.
Livsmedelsverket har i uppgift att stödja och leda kommunerna i deras kontrollarbete. I Sverige har vi kunniga och engagerade livsmedelsinspektörer, och jag tycker att kommunerna har ett stort ansvar för att kontrollen bedrivs på ett bra sätt. Livsmedelsverket ger de kommunala inspektörerna ett bra stöd via såväl vägledning som genom sin enhet för kommunstöd. Jag gör bedömningen att det inte är nödvändigt med några resursförstärkningar på central nivå.
Även om jag självfallet anser att frågan om livsmedelskontroll är viktig anser jag att varje fråga ska behandlas i rätt sammanhang. Som svar på Jacob Johnsons avslutande fråga kan jag säga att den kommande livsmedelsstrategin huvudsakligen berör andra delar av livsmedelssektorn. Jag ber dock att få återkomma med ytterligare detaljer om livsmedelsstrategin när det är dags för det.
Avslutningsvis vill jag bara än en gång säga att säkra livsmedel är livsviktiga och att det inte finns några ursäkter för att fuska med vårt dagliga bröd.
Anf. 30 Jacob Johnson (v)
Fru talman! När Uppdrag granskning tog sin titt bakom köttdisken på fyra Icabutiker i Stockholm visade det sig att butikerna hade märkt köttfärsen så att den såg en dag färskare ut än den var. Programmet som visades i december visade också att det handlade om ett systematiskt fuskande. Livsmedelsverket anmälde de fyra Icabutikerna till åklagare för brott mot livsmedelslagen. Flera av butikerna är också polisanmälda av miljö- och hälsoskyddsförvaltningarna i respektive kommun.
Snart uppdagades att det även hos Axfood, som till exempel har butikskedjorna Hemköp och Willys, har förekommit allvarliga brister vid märkningen. Även Coop har medgett att det har förekommit att varor märkts på fel sätt. Butiksanställda vittnar i medierna om ett systematiskt fuskande i hanteringen av fisk och räkor. Man öppnar paket, vänder filéer och paketerar om. Inom branschen finns det tydligen till och med ett uttryck för detta, "ompack". Det sker helt rutinmässigt. Direktivet att märka om köttet har kommit från chefer. Etiketten har inte så mycket med verkligheten att göra, om man säger så, sade en tidigare butiksanställd till Aftonbladet.
Livsmedelsföretagen har givetvis ett enormt ansvar för att se till att de följer lagen, men trots polisanmälningar och tillsägelser från Livsmedelsverket har ännu fler butiker åkt fast för köttfusk, till exempel i Uppsala och Kristianstad.
Fusket har pågått länge. Ica har känt till fusket sedan 2003. Handels ordförande ger Ica underkänt och anser att köttfärskrisen inom Ica är en chefs- och ledningsfråga. De anställda gör som de blir tillsagda, annars är det arbetsvägran. Att bevaka att butiken följer lagstiftningen är en tung börda att lägga på de anställda som har ett stort ansvar men låga löner.
Frågan är om det omfattande fusket någonsin hade upptäckts om inte Uppdrag granskning hade gjort det. Tydligt är i alla fall att landets livsmedelsinspektion inte hade upptäckt det systematiska fuskandet. Tydligt är också att fusket verkar vara så utbrett och omfattande att inte ens livsmedelsföretagen själva verkar kunna få kontroll över situationen.
Vad kan då göras från politiskt håll? Något måste kunna göras. Borde inte antalet kontroller ökas kraftigt? Det vore nog en åtgärd som skulle få företagen att sluta fuska. Ökade kontroller skulle i och för sig innebära att högre avgifter skulle behöva tas ut, och kommunerna skulle behöva ökade resurser för att anställa fler kontrollanter. Men ministern säger i sitt svar att inga extra resurser bedöms behöva tillföras livsmedelskontrollerna och att inga åtgärder behöver vidtas förutom de som redan görs. De räcker för att marknaden ska följa lagen.
Om jag tolkar jordbruksministerns svar rätt anser han inte heller att samhället bör ställa större krav på utbildning hos anställda inom livsmedelssektorn. Men menar ministern verkligen att vi från politiskt håll inte ska verka för att kontrollerna ska bli fler och kanske även grundligare? Menar ministern verkligen att inga politiska initiativ bör tas för bättre utbildning och medvetande inom livsmedelssektorn?
Anf. 31 Jordbruksminister Eskil Erlandsson (c)
Fru talman! Låt mig först kommentera påståendet som jag uppfattade det, att livsmedel och förpackat livsmedel får märkas om. Svaret på den frågan är nej. Man får inte märka om till exempel förpackat kött. Det är bara om förpackningen är skadad som man får ge den ett nytt emballage och sätta på en ny etikett. Men det ska då vara med samma datum eller ett tidigarelagt datum, om man bedömer att varans hållbarhet är försämrad. Därom råder inget tvivel. Lagstiftningen är entydig.
Vad kan mer göras? Utbildning är självklart alltid en källa till framgång och förbättring i olika typer av verksamheter. Men även på den punkten är lagstiftningen tydlig. Livsmedelsföretagare, inkluderande handeln, ska se till att den personal som sysslar med olika saker inom verksamheten och företaget har en adekvat utbildning. Att säga att man ska ha något mer än en adekvat utbildning bedömer jag inte att regering eller riksdag kan göra. Det är redan tydligt i det avseendet.
Kan kontrollfrekvensen ökas? Den kontroll som utförs ska vara riskbaserad. Därför besöks olika butiker och företag olika ofta. Bedömer man att det behövs en högre kontrollfrekvens är det upp till myndigheten, i detta fall den kommunala myndigheten, att se till att så sker, men också ta betalt för den ökade kostnad som självklart detta för med sig. Det blir så att säga straffet för dem som inte följer den lagstiftning och de regelverk som finns på området.
Låt mig också konstatera att det här med att kontrollerna ska vara riskbaserade ju innebär att antalet besök, som per regel och definition ska vara oanmälda, kan skilja från verksamhet till verksamhet. Det kan alltså skilja från företag till företag hur många besök man får. Därmed har man möjlighet att göra så men också ta betalt för detsamma.
Anf. 32 Jacob Johnson (v)
Fru talman! Givetvis är det ett lagbrott att märka om köttförpackningar. Vad som har skett är dock flera sådana lagbrott och sådant fusk, och därför har vi denna interpellationsdebatt.
I min interpellation föreslog jag också införande av obligatorisk utbildning för dem som hanterar livsmedel. Jordbruksministern uttalade sig i tv före jul om att man skulle kunna tänka sig att införa ett matkörkort, även om det borde vara frivilligt för de små företagen.
Jag vill upprepa frågan: Skulle man inte kunna tänka sig att införa ett sådant matkörkort med obligatorisk utbildning för alla som arbetar med livsmedel? Det har man till exempel i Finland och Danmark, där det är obligatoriskt att genomgå en grundläggande utbildning i livsmedelshygien för att starta eller driva livsmedelsverksamheter.
I Finland måste man klara ett så kallat hygienkompetenstest, alltså ett test som är uppbyggt på olika ämnesområden, bland annat mikrobiologi och förorening av livsmedel, matförgiftningar med mera. Vi har inga sådana obligatoriska krav som de har i våra nordiska grannländer.
De större livsmedelsindustrierna är nog medvetna om att man måste ha kompetent folk, men mindre livsmedelsindustrier, snabbmatsrestauranger och livsmedelsbutiker kan däremot behöva höja sin utbildningsnivå. Som jag sade tidigare är det väldigt viktigt att de som arbetar med ansvarsfulla arbetsuppgifter, ofta mot låg lön och med ett stort ansvar, får chans att utvecklas och ta sitt stora ansvar.
Regeringen har föranmält en samlad livsmedelsstrategi. Nu säger ministern att denna fråga knappast kommer att behandlas, men jag tycker nog att det vore naturligt om den gjorde det. Ministern ska återkomma. Vi får väl se om frågan trots allt kommer med.
Jag vill också passa på att vidga den här debatten lite grann, för en annan central livsmedelsfråga gäller vår köttkonsumtion som sådan. Den ökar från år till år i Sverige och världen. Den har ökat med i storleksordningen 25 procent sedan vi gick med i Europeiska unionen. Det är ett problem, inte bara hygieniskt sådant, utan också bland annat ett miljöproblem och ett djurhälsoproblem.
FN-utredningen har visat att boskapssektorn står för hela 18 procent av de globala utsläppen av växthusgaser. Boskapssektorn är också en av de största orsakerna till förlusten av biologisk mångfald och påverkar den stora debatten om skogsskövlingen i världen. Det finns också en koppling till vattenfrågor.
Hela köttdebatten, både hur köttet märks och hanteras i butikerna och hur det produceras, är en väldigt stor framtidsfråga.
FN:s livsmedelsorgan tror att konsumtionen av kött- och mejeriprodukter kommer att fördubblas till 2050. Men det är dags att vända skutan, och ett första etappmål skulle kunna vara att minska köttkonsumtionen i Sverige till nivån när vi gick med i Europeiska unionen. Jag tycker att även detta ska beaktas i livsmedelsstrategin - vi ska ha en säker kötthantering, men vi ska också ha en strategi för att minska köttkonsumtionen i Sverige.
Anf. 33 Jordbruksminister Eskil Erlandsson (c)
Fru talman! Låt mig först konstatera att den sista delen av Jacob Johnsons inlägg var föremål för en särskild interpellationsdebatt för inte alltför länge sedan. I motsats till den debatt vi har i dag var vi i den debatten inte särskilt överens. Låt mig i det här sammanhanget säga att jag upplever det som att Jacob Johnson och jag faktiskt är överens.
Jag uppfattar det som att vi är överens om att lagstiftningen är klar och tydlig: Man får inte fuska när det gäller mat. Jag har också uppfattat att vi är överens om att huvudregeln är att inspektioner av butiker eller andra livsmedelsanläggningar ska vara oanmälda. Jag har slutligen uppfattat det som att Jacob Johnson har förstått att varje livsmedelsföretagare är ansvarig för att de livsmedel som släpps ut på marknaden är säkra. All personal som hanterar livsmedel ska ha relevant kunskap om livsmedelshygien och livsmedelshantering. Något avkall på de sakerna kan vi inte göra, Jacob Johnson, och gör vi inte heller.
Apropå den debatt som har varit under senare tid har det uppstått en diskussion om vi kan förstärka detta ytterligare. Ett frivilligt system med kompetensbevis för yrkesverksamma inom sektorn kan vara ett sätt att förbättra kunskaperna ytterligare. Jag har för avsikt att inom närtid ge uppdrag till berörda myndigheter i detta avseende.
Låt mig avslutningsvis i detta anförande säga att vi inte får göra avkall på den lagstiftning som redan gäller i dag. Personalen ska ha relevanta kunskaper. Sedan kan vi lägga lite extra ovanpå, men grundkravet kan vi, och ska vi, aldrig ge avkall på.
Anf. 34 Jacob Johnson (v)
Fru talman! Jordbruksministern, alla andra och jag är säkert helt överens om att det är olagligt att märka om livsmedel. Vi är också helt överens om att det bör göras oanmälda kontroller. Vad vi inte är överens om är vilka initiativ vi från politiskt håll - regeringen - bör ta för att utbildningsnivån inom sektorn ska höjas och också för att kontrollerna ska bli mer frekventa.
Fru talman! Det är säkert inte sista gången som jordbruksministern och jag debatterar kött ur olika aspekter - må det vara hanteringen i butikerna, uppfödning av boskap för köttkonsumtion med dess påverkan på klimatfrågan, djurskydd, livsmedelsarbetarnas arbetsvillkor med mera. Det finns många problem i denna kedja som talar för att köttkonsumtionen av flera olika skäl bör minska.
När det gäller hanteringen av kött, inklusive märkning, måste högre krav ställas på ledningen i företagen och på de anställda. Handeln måste helt enkelt leva upp till högt ställda krav på redlighet. Bättre utbildning och en ledning som sätter säkerhet, ärlighet och kundernas förtroende före kortsiktiga vinster är A och O i detta. De som jobbar med de så allvarliga kötthanteringsfrågorna måste få erkännande för sitt viktiga arbete.
För att travestera en känd partikollega till jordbruksministern: Kötthanteringen i Sverige bör bli både smalare och säkrare.
Anf. 35 Jordbruksminister Eskil Erlandsson (c)
Fru talman! Tack för debatten, Jacob Johnson. Debatten har kretsat kring ett oerhört angeläget ämne, nämligen mat. Den äter vi alla varje dag. Den ska vara säker och trygg. Är den dessutom god blir vi alla nöjda.
Den lagstiftning vi har på området är strikt och relevant. För det som vi tillhandahålles i en affär, på en restaurang, ska det vara så. Det är företagarna som har ansvaret för att maten är sund, säker och trygg att äta. Trots detta har jag för avsikt att inom närtid ge adekvata myndigheter ett uppdrag - Jacob Johnson har regeringens uppdrag att biträda - att ytterligare förstärka detta. Grundkraven finns redan i dag, nämligen att vi ska vara säkra när det gäller den mat vi äter.
Intressenter
Frågeställare
Besvarad av
Interpellationer
Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.