Till innehåll på sidan
Sveriges Riksdags logotyp, tillbaka till startsidan

Fruimporten

Interpellation 2009/10:258 av Stenberg, Maria (s)

Interpellationen är besvarad

Händelser

Inlämnad
2010-02-17
Anmäld
2010-02-18
Fördröjd
Ärendet var fördröjt
Svar fördröjt anmält
2010-03-01
Sista svarsdatum
2010-03-10
Besvarad
2010-03-26

Interpellationer

Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.

Interpellationen

den 17 februari

Interpellation

2009/10:258 Fruimporten

av Maria Stenberg (s)

till statsrådet Tobias Billström (m)

Ett antal män i Sverige har satt i system att gifta sig eller ha ett förhållande med en utländsk kvinna, företrädesvis från sydöstra Asien, för att sedan skilja sig inom ett par år och skaffa sig en ny kvinna. Kvinnorna kommer ofta till Sverige med en förhoppning om ett bättre liv, men situationen visar sig alltför ofta vara en helt annan. Det är vanligt att de utsätts för våld och andra kränkningar och att de isoleras från omgivningen.

Denna situation har beskrivits bland annat i en rapport av Riksorganisationen för kvinnojourer och tjejjourer. En enkät vid årsskiftet 2008/09 visade att jourerna hade mött 515 kvinnor som varit utsatta för fruimport och på grund av våld i relationen sökt hjälp hos kvinnojourer. Nu har också tidningen Svenska Dagbladet haft ett omfattande reportage i ämnet.

Denna uppmärksamhet måste vara anledningen till att migrationsministern, enligt tidningen, nu är öppen för hårdare kontroll för att skydda kvinnorna. I ett frågesvar den 10 februari menade ministern att inga åtgärder var nödvändiga för att stoppa fruimporten, eftersom Migrationsverket har tillgång till uppgifter ur belastnings- och misstankeregistret. Att dessa uppgifter inte används och att Migrationsverkets etiska råd till och med har huvudregeln att man inte berättar om uppgifterna i registret för kvinnan var tydligen ingen anledning till att vidta några åtgärder.

Är det statsrådets avsikt att mannens integritet ska väga tyngre än kvinnors och barns rätt till skydd?

Är statsrådet beredd att ta initiativ till att införa hårdare kontroll och hur avser han att kontrollen i så fall ska se ut?

Debatt

(7 Anföranden)
Stillbild från Interpellationsdebatt 2009/10:258, Fruimporten

Interpellationsdebatt 2009/10:258

Webb-tv: Fruimporten

Dokument från debatten

Protokoll från debatten

Tobias Billström (M)
Anf. 15 Tobias Billström (M)
Herr talman! Maria Stenberg har frågat mig om det är min avsikt att mannens integritet ska väga tyngre än kvinnors och barns rätt till skydd och om jag är beredd att ta initiativ till att införa hårdare kontroll och hur en sådan kontroll i så fall ska se ut. Veronica Palm har frågat mig vilka åtgärder jag avser att vidta med anledning av att utländska kvinnor som beviljats tillfälliga uppehållstillstånd sedan utnyttjas i Sverige och riskerar att sändas tillbaka till sitt ursprungsland. När det gäller Maria Stenbergs frågor vill jag säga följande. Vid prövningen av om uppehållstillstånd ska beviljas en make eller sambo ska Migrationsverket ta hänsyn till om utlänningslagens avslagsgrunder är tillämpliga, till exempel om det rör sig om skenförhållande, särlevnad eller månggifte eller att oriktiga uppgifter har lämnats vid ansökan. Om någon av dessa omständigheter finns får Migrationsverket avslå en ansökan om uppehållstillstånd. I fall som gäller personer som inte stadigvarande har sammanbott utomlands och som avser att gifta sig eller inleda ett samboförhållande får uppehållstillstånd beviljas om förhållandet framstår som seriöst och inga särskilda skäl talar mot att tillstånd ges. Vid bedömningen av om det finns sådana särskilda skäl ska särskilt beaktas om utlänningen eller utlänningens eventuella barn kan antas bli utsatt för våld eller för annan allvarlig kränkning av sin frihet eller frid om uppehållstillstånd skulle beviljas. Denna bestämmelse syftar till att så långt som möjligt förhindra att uppehållstillstånd beviljas när det kan antas att sökanden efter bosättningen i Sverige kommer att utsättas för våld eller allvarliga kränkningar i förhållandet. Bestämmelsen är framför allt avsedd att tillämpas i de fall där män upprepade gånger inleder förhållanden med utländska kvinnor som de sedan kränker eller misshandlar. Om det kommer fram att den i Sverige bosatta personen har gjort sig skyldig till våldsbrott mot närstående eller sexualbrott kan det i allmänhet antas att sökanden eller sökandens barn kan komma att fara illa och att det således kan finnas skäl att avslå en ansökan om uppehållstillstånd. För att bedöma risken för våld eller allvarlig kränkning gör Migrationsverket bland annat kontroller i belastnings- och misstankeregistret. I dessa fall handlar det om att göra en avvägning mellan å ena sidan kvinnors och barns rätt till skydd och å andra sidan enskilda individers rätt att själva välja med vem de ska leva. De omständigheter som talar för respektive mot att uppehållstillstånd ska beviljas måste vägas mot varandra, och en bedömning måste göras i varje enskilt fall. I de fall där det kan antas att kvinnan eller hennes barn kommer att utsättas för våld eller annan allvarlig kränkning beviljas inte uppehållstillstånd. När det gäller Veronica Palms fråga om kvinnor som beviljats tidsbegränsat uppehållstillstånd och som i förhållandet utsätts för våld eller annan allvarlig kränkning finns en särskild skyddsregel i utlänningslagen. Dessa kvinnor har möjlighet att beviljas fortsatt uppehållstillstånd trots att förhållandet har tagit slut. Regeringen har i regleringsbrevet för 2010 gett Migrationsverket i uppdrag att senast den 31 december i år lämna en redogörelse för tillämpningen av denna regel. Mot denna bakgrund har jag inte för avsikt att vidta några ytterligare åtgärder. Då Veronica Palm, som framställt en av interpellationerna, hade anmält att hon var förhindrad att närvara vid sammanträdet medgav förste vice talmannen att Maria Stenberg fick ta emot båda interpellationssvaren.
Maria Stenberg (S)
Anf. 16 Maria Stenberg (S)
Herr talman! Jag vill börja med att tacka ministern för svaret på min interpellation, även om jag och säkert många andra inte kan vara helt nöjda med svaret. Det kanske inte är så förvånande. Arbetet för att motverka mäns våld mot kvinnor ingår i våra nationella jämställdhetspolitiska delmål. Samhället, det vill säga vi alla, har därför ett ansvar för att försäkra oss om att vi i princip har gjort allt för att förhindra att våldet mot kvinnor fortsätter. Just den här debatten ska handla om utländska kvinnor som kommer till Sverige i hopp om ljus kärlek och ett gott liv. Men tyvärr råkar en del av dessa kvinnor väldigt illa ut. Det finns svenska män som utnyttjar, kränker, hotar, slår och dessutom använder grovt sexuellt våld mot en del av de här kvinnorna. Kvinnojourer runt om i landet vittnar om att det finns kvinnor som har blivit utsatta för fruimport. Varför ordet fruimport? Vad är beskrivningen av det? Det finns egentligen ingen annan riktigt bra förklaring eller beskrivning av fenomenet mer än att det finns ett antal svenska män som träffar och bjuder hit utländska kvinnor och i vissa situationer utövar våld mot dem. Många av de kvinnorna kommer från sydöstra Asien. De kommer till Sverige som anhöriginvandrare och blir direkt hänvisade till männens liv och de förutsättningar som männen lever under. Jag vill poängtera att jag inte pratar om de sunda relationer som också finns. Tyvärr blir en del av de kvinnor som blir utsatta för våld i nära relationer och kommer från andra länder dessutom utkastade från vårt land om männen tröttnar på dem eller tycker att de inte duger. Det i sig kan innebära att kvinnor stannar i osunda relationer. De vet att om de inte stannar i relationen i två år måste de lämna Sverige. Det skulle jag kunna säga många ord om, men det har jag inte talartid till här i dag. Jag hör av ministerns svar på min interpellation att han inte planerar att vidta några ytterligare åtgärder. Då känns det som att ministern på ett sätt abdikerar från sitt ansvar. Jämställdhet, frihet och rätt till sitt eget liv och sin egen kropp måste väl omfatta alla kvinnor, även om de är i Sverige temporärt under en viss tid? Vi har gett de kvinnorna rätt att komma hit. Vårt system har gett dem rätten att vistas här tillsammans med en partner upp till två år. Det förutsätter att de stannar i samma relation med samma man, oavsett om det är en sund eller en osund relation. Jag tror att många av de kvinnorna kan känna att konsekvensen av tvåårsregeln blir att de stannar i relationen för att de är rädda eller känner sig misslyckade om de ska återvända till sitt gamla liv. Jag vill fråga ministern: Finns det verkligen inga fler instrument att använda för till exempel Migrationsverket när det gäller att informera kvinnor som löper uppenbara risker i sina relationer? Är det inte en skyldighet för oss alla med tanke på alla människors lika värde och okränkbarhet? Finns det verkligen ingenting som ministern ser går att göra för att skydda de här kvinnorna och barnen?
Tobias Billström (M)
Anf. 17 Tobias Billström (M)
Herr talman! Jag har ingen annan uppfattning än interpellanten om betydelsen och vikten av att förhindra att människor råkar illa ut. Om detta tror jag att alla är helt överens. Det skulle vara konstigt annars givet det faktum att de allra flesta partier i Sverige - i alla fall de som befinner sig i riksdagen - tycker att det är viktigt att stå upp för den jämställdhetspolitik som vi slåss för och som vi har i Sverige. Det här är definitivt en del av det. När det gäller interpellantens frågor om hur man ska kunna underlätta för och hjälpa de kvinnor som råkar illa ut ska vi först och främst börja med att titta på utlänningslagen och vad det är för instrument som erbjuds där. Utlänningslagens bestämmelser syftar till att så långt som möjligt förhindra att kvinnor far illa och utsätts för våld när de kommer till Sverige. Det handlar om att ta hänsyn till utländska kvinnors och barns rätt till skydd. Det handlar också om enskilda individers rätt att själva välja sin partner. Det betyder att när kvinnan väl har bestämt sig för att flytta ihop med sin man i Sverige är det inte säkert att hon vill ändra sitt beslut på grund av att det har kommit fram att mannen i fråga har ett brottsligt förflutet. Detta är viktigt att förstå. Jag tyckte själv att Maria Stenberg var inne på det när hon pekade på att det kan finnas bevekelsegrunder som inte bara handlar om kärlek. Det kanske dessutom handlar om ekonomi i det här sammanhanget. Det handlar om vilket liv man lever i ursprungslandet och vilka förväntningar man har på ett nytt liv i Sverige. Det kan vara argument som är nog så tunga. Det vet vi när vi tittar på hur människor rör sig över gränserna. Vi ser i migrationspolitiken i övrigt att en längtan efter ett bättre liv är ett mycket starkt argument för människor att röra sig över gränserna till andra länder. Dessutom kan det vara värt att notera att ett skydd motsvarande det som vi har i utlänningslagen mot att ge sig in i ett förhållande där kvinnan riskerar att utsättas för våld saknas för alla svenska kvinnor som utsätts för misshandel i parrelationer. Därutöver är det viktigt att peka på att de kvinnor som kommer till Sverige omfattas av samma skyddsnät som alla övriga kvinnor som är bosatta i vårt land. Det ska inte vara någon mannamån, och det är det inte heller. Regeringen har under mandatperioden antagit en handlingsplan för att bekämpa mäns våld mot kvinnor, hedersrelaterat våld och förtryck samt våld i samkönade relationer. Den innefattar en rad åtgärder och involverar flera myndigheter, till exempel socialtjänsten, vilket är viktigt att tänka på i det här sammanhanget. Alla i Sverige bor i en kommun, och den kommunens socialtjänst har ett ansvar för de här frågorna. Dessutom har vi genomfört en lagändring i juli 2007 under den här mandatperioden i syfte att tydliggöra socialtjänstens ansvar för att våldsutsatta kvinnor och barn som bevittnat våld får det stöd och den hjälp som de behöver. Detta ansvar gäller alla kvinnor och barn, även de som vistas här med tillfälligt eller permanent uppehållstillstånd. Jag tycker att det är viktigt att fundera över det här. Utöver detta har en särskild utredare på regeringens uppdrag nu också tittat på möjligheten att erbjuda samhällsorientering till bland annat kvinnor med tillfälliga uppehållstillstånd. Tillsynsarbetet visar att informationen behöver utvecklas för att nå alla grupper i Sverige, till exempel kvinnor som talar andra språk, så att man blir medveten om vilka rättigheter som man kan göra anspråk på och vilka skyddsmöjligheter som finns. Utöver detta har vi höjt Socialstyrelsens anslag under 2009 och 2010 till organisationer som arbetar för att motverka våld mot kvinnor med 10 miljoner kronor per år. Därutöver vill jag peka på polisens ansvar när det gäller skyddet för våldsutsatta kvinnor och barn. I korthet: Det händer mycket, och jag tycker att vi bör fortsätta att utveckla de här metoderna.
Maria Stenberg (S)
Anf. 18 Maria Stenberg (S)
Herr talman! Då blir det lite konstigt. Ministern hänvisar till allt som är gjort, och fortfarande är det alltför många kvinnojourer runt om i Sverige som möter utländska kvinnor som har blivit utsatta för våld i sina nära relationer. Jag tror att det var drygt 500 kvinnor som hade haft kontakt med kvinnojourer som var här tillfälligt i Sverige och som hade blivit utsatta för våld. Hur mycket vi än gör tyder det på att de 500 kvinnorna ändå är utsatta för våld. Det har varit ett antal uppmärksammade tidningsartiklar om det här, men man måste väl erkänna att det inte har varit alltför stor politisk debatt om just den här gruppen kvinnor som är utsatta för våld. Antalet beviljade tillfälliga uppehållstillstånd för kvinnor ökar dramatiskt samtidigt som kvinnojourerna vittnar om att det blir fler kvinnor som söker sig till dem för att få hjälp. Hur det än är finns det väl en hel del luckor i det vi vet. Till exempel verkar det vara svårt att få reda på hur många relationer som avslutas innan det tillfälliga uppehållstillståndet går ut och hur många nya kvinnor som dessa män ansöker om ska få komma till Sverige. Det känns som att det finns en hel del kvar att göra även om jag också vet att det vidtas vissa åtgärder. Det gäller att kunna få information som kvinna om jag i princip ska resa runt jorden till en man som jag kanske inte har en alltför lång relation till. Då borde jag åtminstone kunna få information om vad mannen har i bagaget på mitt eget språk, i bästa fall på plats innan jag beslutar mig för att jag ska ta mitt barn med mig och resa runt halva jorden. Även om kvinnor runt om i världen är fattiga är de inte dumma. Det är klart att om en kvinna har information om att hon kanske är den här mannens femte kvinna i rad eller att han har blivit fälld för misshandel tidigare kan det avgöra om hon reser runt halva jorden eller inte, hur trevlig hon än tycker att mannen är, hur kär hon än och hur mycket hon än tror att hon ska få ett bättre liv. Jag tror nämligen att det är ett väldigt stort steg att ta för en kvinna även om hon lever under fattiga förhållanden. Vi vet inte riktigt hur det här ser ut, och därför vill jag fortsätta fråga. Det finns ingen riktigt bra statistik över hur många av de här relationerna som avslutas innan det tillfälliga uppehållstillståndet avslutas. Finns det verkligen inte något mer som ministern anser att man kan göra i uppdraget till Migrationsverket? Vad jag förstår använder sig kanske inte Migrationsverkets utsända tjänstemän av informationsverktyget fullt ut för att försäkra sig om att kvinnor verkligen vet vad det är de reser till eller vilka rättigheter och skyldigheter de har när de kommer till Sverige. Pratar man inte språket och inte får delta i samhällslivet blir man ju väldigt sårbar. Känner fortfarande inte ministern att det finns någonting mer han kan göra, eftersom vi delar problembilden?
Tobias Billström (M)
Anf. 19 Tobias Billström (M)
Herr talman! När det gäller den sista delen, om informationsinsatserna, redogjorde jag för hur viktigt vi tycker att det är att de som kommer till Sverige får information, inte minst på sitt eget språk, om vilka rättigheter de har. Det arbetet är alltså redan igångsatt. Jag är inte säker på att jag delar interpellantens uppfattning om att kvinnor skulle avstå bara för att de fick den här informationen. Jag är faktiskt inte helt säker på det, för ibland är det så att det liv man lever i fattigdom gör människor som tänker sig att emigrera väldigt riskbenägna. Det gäller inte bara den typ av förhållanden och situationer som vi diskuterar nu. Vi kan ju ställa oss frågan varför man väljer att sätta sig i en liten ranglig båt och ta sig över Medelhavet med risk för liv och lem. Ibland är drivkrafterna väldigt starka. Jag skulle dock vilja gå tillbaka och titta lite historiskt på hur den här frågan har debatterats i Sverige. Det har funnits något som har kallats för seriositetsprövning, och det finns en möjlighet att avslå vid särskilda skäl. Den infördes i svensk lagstiftning genom lagändringar år 2000. Syftet med förslaget om att kunna avslå en ansökan om det finns särskilda skäl var bland annat att förhindra att uppehållstillstånd beviljades när det kunde misstänkas att den sökande skulle komma att utsättas för våld eller allvarliga kränkningar. Denna lagändring var dock inte okontroversiell på något sätt. Flera remissinstanser hade synpunkter ur ett diskriminerings- och integritetsperspektiv, något som inte riktigt framgår när vi nu har den här interpellationsdebatten. Diskrimineringsombudsmannen ansåg till exempel att även om det är en av samhällets viktigaste uppgifter att motverka att människor far illa kan det inte vara utlänningsmyndigheternas uppgift att avgöra om ett förhållande är lämpligt. Diskrimineringsombudsmannen menade att detta var en självklarhet ur integritets- och rättssäkerhetssynpunkt. Advokatsamfundet avstyrkte förslaget helt och menade att instanser i stället skulle riktas in på att på olika sätt stödja kvinnor som kommer hit. Svenska flyktingrådet avstyrkte också förslaget och menade att det skulle ha ringa effekt att tala om för en sökande att anknytningspersonen var våldsbenägen. Det finns kanske anledning att fundera över det jag redogör för, Maria Stenberg. Det är inte så att regeringen inte har fått någon input i de här frågorna. År 2000 var det inte ens den regering som jag ingår i som fick denna input från remissinstanserna. Vad tyckte då regeringen vid det tillfället, alltså 2000? Jo, man ansåg att det skulle vara diskriminerande om prövningen av uppehållstillstånd skulle ha utgångspunkt i någon av parternas moraliska och mänskliga kvaliteter. Att avslå en ansökan enbart på grund av att den i Sverige bosatta personen var kriminell eller hade missbruksproblem var därför att gå för långt. Samtidigt ansåg den dåvarande regeringen att anknytningspersonens bakgrund måste kunna läggas till grund för bedömningen om uppehållstillstånd skulle beviljas eller ej, detta som skydd för kvinnan. Det fanns en utredning som låg till grund för lagändringen, och de hade låtit göra ett antal undersökningar i syfte att undersöka förekomsten av våld mot kvinnor. Detta är viktigt att komma ihåg. Hur ser situationen ut i dag? Maria Stenberg frågar om vilken information kvinnan får på ambassaden, till exempel om eventuella brott som mannen har begått. Om brottet leder till avslag får kvinnan reda på den brottsliga bakgrunden genom motiveringen i beslutet. Kvinnan kan också själv begära att få ta del av handlingarna i ärendet. Om kvinnan beviljas tillfälligt uppehållstillstånd får hon information om den, som det heter, uppskjutna invandringsprövningen. Då framgår av beslutet att hon ska vända sig till Migrationsverket för att ansöka om förlängning av tillståndet.
Maria Stenberg (S)
Anf. 20 Maria Stenberg (S)
Herr talman! Detta är som sagt ett väldigt angeläget ämne. Det är säkert så att många människor tar otroligt stora risker för att skapa sig ett bättre liv, men jag tror fortfarande att en del av dessa kvinnor faktiskt kan göra andra val om de hade den kunskapen. Det här är en fråga som engagerar och har engagerat. Regeringens egen tjänsteman i form av landshövdingen i Värmland, Eva Eriksson, har uppmärksammat detta. För några dagar sedan publicerade hon en rapport som bygger på tolv berättelser från kvinnor som har kommit till Sverige med önskan om kärlek och ett bättre liv. Jag kan bara säga att den här rapporten är värd att läsa, för den förskräcker. Jag begriper inte hur män kan behandla kvinnor på det här sättet. Det är väldigt upprörande. Herr talman! Vad jag förstår vill Länsstyrelsen i Värmland med Eva Eriksson i spetsen försöka ta ett nationellt ansvar just för kartläggningen av fruimporten och vilka kvinnojourer som har haft kontakt med kvinnor som blir utsatta för våld i de här relationerna. Jag är övertygad om att hon också vill ta sitt ansvar och kanske lägga fram konkreta förslag på hur man skulle kunna förbättra situationen för de här kvinnorna, eftersom vi vet att de också har svårt att få hjälp i Sverige. Min fråga blir: Kommer landshövdingen i Värmland att få uppdraget av regeringen och ministern att kartlägga fruimporten som vi faktiskt vet sker i Sverige och kanske också lägga fram ett eller annat konkret förslag som vi kan få ta ställning till här i kammaren?
Tobias Billström (M)
Anf. 21 Tobias Billström (M)
Herr talman! Det är helt riktigt att Länsstyrelsen i Värmland har begärt att få ett preciserat uppdrag. Det är dock en begäran som har ställts till Integrations- och jämställdhetsdepartementet och inte till Justitiedepartementet. Men jag kan svara i alla fall och konstatera att den här frågan för närvarande bereds av departementet. När vi är färdiga med den beredningen kommer det att ges ett svar på det här. När det gäller frågan om statistik och så vidare är det väldigt viktigt att komma ihåg att bakom varje siffra döljer sig naturligtvis en person som far illa. Jag skulle inte drömma om att här i kammaren försöka säga något annat. Det är klart att det är hemskt att människor behandlar varandra illa eller på falska premisser ingår förhållanden som de sedan har för avsikt att missbruka. Nu är det väldigt viktigt att vi får klart för oss hur det ser ut när det gäller tillämpningen av skyddsbestämmelserna i utlänningslagen, och därför har vi gett ett uppdrag till Migrationsverket att återkomma till regeringen med en redovisning av hur den här regeln tillämpas. Det uppdraget ska redovisas vid årets slut så att vi har en fullvärdig statistik att falla tillbaka på. När detta är gjort ska vi se om bestämmelsen tillämpas på det vis som riksdagen ansåg att den skulle tillämpas när man införde den eller om ytterligare lagändringar är nödvändiga. Jag tycker att det har varit en bra interpellationsdebatt. Den har visat att Sveriges riksdag och regering faktiskt inte har så olika uppfattningar i frågan och att vi båda två tycker att det är viktigt att seriösa förhållanden naturligtvis uppmuntras så att vi inte lägger onödiga hinder i vägen för den som av kärlek vill komma till vårt land och leva sitt liv här, men att det också är viktigt att stå upp för att människors lika rättigheter och värde alltid står överst på listan över de saker som vi ska värna och skydda. Jag tycker att detta har varit bra. Det finns därför anledning att framhålla det arbete som regeringen redan bedriver på området och dessutom påpeka att när vi vet mer i denna fråga finns det kanske anledning att komma tillbaka.

Intressenter

Interpellationer

Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.