fristående skolor

Interpellation 2000/01:336 av Landerholm, Henrik (m)

den 26 mars

Interpellation 2000/01:336

av Henrik Landerholm (m) till statsrådet Ingegerd Wärnersson om fristående skolor

Sverige har det senaste decenniet sett en utveckling av det svenska skolväsendet från en kommunal monopolmarknad till dagens blomstrande utbud av olika alternativ. Fler friskolor är en utveckling som fått sitt stöd av föräldrar och elever som valt dessa skolor. Regeringen förefaller ambivalent och tyvärr också stundtals negativ till denna utveckling. I högtidstalen heter det att friskolorna är bra, men i det praktiska arbetet radar skolministern och Skolverket upp små och stora hinder för friskolorna.

Entreprenader, dvs. genomförande av undervisning genom någon annan än skolan själv begränsas av skolentreprenadslagen. Enligt lagens 2 § måste en kommun ha regeringens tillstånd för att träffa avtal med annan part om att bedriva undervisning inom det offentliga skolväsendet för barn och ungdom.

Enligt samma lag får kommuner och landsting däremot lägga ut yrkesinriktade eller estetiska ämnen i gymnasieskolan på entreprenad till företag i begränsad skala. Kärnämnen, som t.ex. idrott och hälsa, får inte läggas ut på entreprenad.

Regeringen kan vidare bevilja tillstånd om det föreligger särskilda skäl, vilket enligt förarbetena till lagen ska bedömas utifrån det enskilda fallet. Lagens förarbeten är vaga när det gäller vilka skäl som skulle kunna anses utgöra särskilda skäl och juridiska avdelningen anser "att betydande osäkerhet om rättsläget föreligger". Hittills har regeringen endast prövat ett ärende enligt § 2 skolentreprenadslagen. Regeringen beslutade den 2 december 1999 att avslå Helsingborgs stads begäran om medgivande att få driva en grundskola i kommunen på entreprenad.

Förbudet mot entreprenader gäller uttryckligen det offentliga skolväsendet. Det är illa nog men ger ändå, enligt min mening, möjlighet för fristående skolor att utnyttja sig av denna möjlighet för att främja kvalitet och valfrihet.

På dagens dynamiska utbildningsmarknad finns en mängd aktörer. Det gäller såväl utbildningsföretag som studieförbund och enskilda lärare och läromedelsutvecklare. En laglig möjlighet för alla skolor att pröva entreprenadsformen kan inte annat än utveckla skolväsendet som helhet. Nya former öppnar för nya lösningar. Kommunernas stundom tröga monopolorganisationer skulle kunna ges konkurrens och stimulans inom den offentliga skolans ram. Att tillåta alternativ till egenregiverksamhet är en utvecklingsfaktor som borde vara lika för offentliga och fristående skolor.

Fristående skolors rätt att utnyttja entreprenader inom ramen för sin verksamhet har hittills inte ifrågasatts. Men i medierna har nyligen framgått att två fristående skolor @ Cybergymnasiet och Stockholms Fria gymnasium @ på grund av Skolverkets agerande i en tillsynsfråga står inför ett potentiellt hot om tvångsnedläggning. Detta därför att de lagt ut viss del, undervisningen i idrott & hälsa, på entreprenad. Undervisningsrådet Per Andersson vid Skolverket menar att detta är olagligt. Skolverket menar sammanfattningsvis att detta står i motsatsställning mot gällande bestämmelser och att de snarast måste upphöra med den verksamheten.

I just detta ärende har några av de berörda skolorna sagt upp avtalet med entreprenören eftersom de var missnöjda med verksamheten. Det är naturligtvis rimligt. Men om de hade varit nöjda? Vilken grund finns för Skolverkets beslut att tvinga dem att upphöra med undervisning på entreprenad?

Mot bakgrund av ovanstående vill jag ställa följande frågor till skolministern:

Hur avser statsrådet agera för att säkra fristående skolors rätt att "träffa avtal med annan part" om bedrivande av undervisning i de fristående skolorna?

När avser statsrådet lägga fram förslag om att inte missgynna det offentliga skolväsendet på detta område genom att lägga fram förslag om att generellt tillåta skolentreprenader?