förutsättningar för långsiktig tillväxt

Interpellation 1999/2000:222 av Pilsäter, Karin (fp)

den 9 februari

Interpellation 1999/2000:222

av Karin Pilsäter (fp) till finansminister Bosse Ringholm om förutsättningar för långsiktig tillväxt

Just nu går det mycket bra för svensk ekonomi. Tillväxten för föregående år ser ut att överträffa även de uppreviderade prognossiffrorna. Statsfinanserna har förbättrats, utgiftstaken verkar inte brytas igenom och skatteintäkterna ökar. Börsen når nya höjder, arbetslösheten går också den ned, även om sysselsättningsökningen inte alls är lika kraftig som vi skulle önska och behöva.

Samtidigt tyder det mesta på att statsfinanserna fortfarande är västvärldens mest konjunkturkänsliga. Budgetsaldot ligger på plus genom mer eller mindre extraordinära engångsinsatser och överskottet i statsfinanserna består i praktiken av våra pensionspengar i pensionssystemets premiereserv.

Den nuvarande goda internationella konjunkturen får särskilt stor utväxling i Sverige. Detta är naturligtvis bra, mycket bra. Det gör att vi kan återhämta en hel del förlorat välstånd. Sverige har mycket att hämta igen. Från att ha haft en inkomstnivå bland de tre-fyra främsta bland OECD-länderna 1970 ligger vi nu på 15@18 plats. När vi säger att vi inte vill vara ett låglöneland betyder det att vi vill tillbaka till en topposition bland de utvecklade ekonomierna. Detta kräver dock en hög och stabil tillväxt, inte bara att vi som på 80-talet under ett par högkonjunkturår får en tillfällig uppgång.

Det finns en del positiva inslag som verkar i den riktningen. Ett antal strukturreformer har genomförts under det senaste decenniet: skattereform, kreditavreglering, avregleringar på tele, energi- och transportmarknaderna, EU-medlemskap, ett reformerat pensionssystem, en självständig riksbank etc. Oftast har detta skett mot ett i varje fall inledande socialdemokratiskt motstånd. Dessa åtgärder får nu successivt effekt samtidigt som dåligt utnyttjad kapacitet i olika sektorer kommer i användning. Ändå kan man inte slå sig till ro med detta. Konjunkturer går upp och ned, men den långsiktiga tillväxtbanan måste växlas upp. Vi kan inte nöja oss med en tillfällig topp, utan behöver en mycket lång period av varaktigt högre tillväxt. För att återfå en position med en god inkomstnivå krävs en långsiktig och uthållig tillväxt. Går vi i stället in i nästa lågkonjunktur med de strukturella problemen kvar och med en hög arbetslöshetsnivå så kommer resultatet säkerligen att bli en ny stor kris.

Konjunkturinstitutets nyligen framlagda bilaga till Långtidsutredningen visar att basscenariet är att vi kommer få 1,9 % genomsnittlig tillväxt till år 2015. Detta skulle inte förbättra vår position. Det skulle enligt Konjunkturinstitutet "@ @ @ bli fråga om en viss ytterligare eftersläpning i fråga om utvecklingen av BNP per capita." Detta vore en oacceptabel utveckling. Sysselsättningsmålet på 80 % skulle inte nås ens till år 2015. Samtidigt visar man att en tänkt arbetstidsförkortning skulle få förödande konsekvenser för samhällsekonomi och välstånd. Till detta ska fogas de ökade kraven på ekonomisk tillväxt som kommer ur det positiva faktum att vår medellivslängd ökar, vilket innebär att pensionsavsättningarna måste bli större och pensionsåldern högre om inte ålderspensionen ska bli mycket låg för framtidens pensionärer. I basscenariet kommer varken arbetslöshet eller skattetryck ned i nivåer som är förenliga med en långsiktig tillväxt av genomsnittskaraktär. Sverige kan bättre än så.

Det är därför i hög grad oroande att Sveriges regering tycks göra mycket lite åt att skapa de förutsättningar för långsiktigt god tillväxt som Sverige behöver. Arbetet med en bred och väl förankrad skattereform är helt nedlagt. Detta ska också ses mot bakgrund av att samtliga de strukturreformer som genomförts sedan den stora ekonomiska krisen i slutet av 80-talet (med överhettning, stoppaket och regeringskris) har tillkommit trots socialdemokraternas motstånd, sedermera i de flesta fall omsvängt till passivt stöd. Folkpartiet har däremot på område efter område aktivt, i polemik med s, förespråkat förändring i syfte att skapa friare ekonomi, bättre villkor för jobb och företagande och därmed förutsättningar för ökat välstånd.

Det som nu krävs är aktiva strukturreformer för ett internationellt konkurrenskraftigt skattesystem, lägre skattetryck, reformerad arbetsmarknadslagstiftning, mindre krångel och rent spel på marknaden, EMU-medlemskap, reformerade socialförsäkringar och mycket annat. Vi behöver ett företagsklimat som gör att företagen startar, växer och stannar i Sverige. Vi behöver en handlingsplan @ Fördel Sverige.

Mot bakgrund av detta vill jag fråga finansministern:

1.Vilka åtgärder planerar finansministern för att förbättra företagsklimatet i Sverige?

2.Vilka åtgärder planerar finansministern för att utan ökade offentliga utgifter höja arbetsutbudet, höja sysselsättningsgraden och öka den faktiska pensionsåldern?

3.På vilket sätt avser finansministern skapa ett internationellt konkurrenskraftigt skattesystem?

4.Vilka övriga ekonomiska strukturreformer planerar finansministern för att Sverige ska komma in i en period av varaktigt högre ekonomisk välståndsökning?