försvarsmaktens grundorganisation

Interpellation 2003/04:416 av Widman, Allan (fp)

Interpellationen är besvarad

Händelser

Inlämnad: 2004-04-05
Anmäld: 2004-04-13
Besvarad: 2004-04-20
Sista svarsdatum: 2004-04-26

Interpellationer

Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.

Interpellationen

den 5 april
Interpellation 2003/04:416
av Allan Widman (fp) till försvarsminister Leni Björklund om Försvarsmaktens grundorganisation

Vid regeringssammanträdet den 28 augusti 2003 fattades beslut om tillsättning av en arbetsgrupp (Ag GRO) för att utarbeta underlag för en förändrad grundorganisation för Försvarsmakten inför detta års försvarsbeslut. I samband med tillsättningen fattades också beslut om vilka riktlinjer som skulle gälla för gruppens arbete.

I en särskild bilaga till regeringsbeslutet angavs de utgångspunkter, uppgifter och aspekter som arbetsgruppen ska anlägga på sina förslag. Särskilt de sistnämnda är av intresse eftersom de kommer att vägleda gruppen i valet av vilka förband som kommer att avvecklas, finnas kvar eller eventuellt flyttas.

De olika aspekterna, som synes sakna inbördes prioritering, redovisas under olika rubriker. Först nämns försvarspolitiska och ekonomiska aspekter, vilka i stor utsträckning hänger samman. Som en särskild, tredje punkt anges att regionalpolitiska aspekter ska vägas in vid utformningen av grundorganisationen. Berörda regioners sårbarhet ur regionalpolitisk och arbetsmarknadspolitisk synvinkel ska beaktas. Därtill ska, enligt regeringen, särskild hänsyn tas till försvarsmaktsberoendet, det vill säga andelen sysselsatta i Försvarsmakten i förhållande till det totala antalet sysselsatta.

Försvarsmakten har i dag fyra välkända huvuduppgifter: att försvara landet mot väpnat angrepp, att skydda dess territoriella integritet, att bidra till fred och säkerhet i omvärlden och att stärka samhället vid svåra påfrestningar i fredstid. Även om vissa av dem är föremål för diskussion och kan komma att ändras, så anger huvuduppgifterna vad myndighetens resurser kan och bör användas till. Därmed bör de även styra överväganden kring en framtida grundorganisation.

När det gäller de regional- och arbetsmarknadspolitiska aspekterna saknar dessa motsvarande koppling. I stället för att stärka myndighetens förutsättningar att lösa nuvarande och framtida uppgifter riskerar de att få en rakt motsatt effekt. Genom att väga in försvarsovidkommande hänsyn kan inte en effektiv medelshantering garanteras. Vi får helt enkelt inte bästa möjliga försvar för de resurser som anslås.

Under föregående höst frågade jag försvarsministern om hon var beredd att vidta några åtgärder för att garantera att den framtida grundorganisationen i större utsträckning skulle styras av Försvarsmaktens huvuduppgifter. Svaret blev att hon ansåg direktiven om beaktande av regional- och arbetsmarknadspolitiska aspekter som rimliga.

Överbefälhavaren har ifrågasatt de för försvaret ovidkommande hänsyn som direktiven till Ag GRO rymmer. Förvisso menar han att det finns ett samhälle utanför Försvarsmakten som måste beaktas, men att priset för detta knappast ska betalas över anslagen till försvaret. Det finns en tydlig önskan inom Försvarsmakten att få redovisa ett som det kallats "kliniskt" förslag fritt från regional- och arbetsmarknadspolitiska hänsyn. Men eftersom arbetsgruppen består både av tjänstemän från departementet och Försvarsmakten samt styrs av försvarsfrämmande direktiv, riskerar såväl riksdagen som skattebetalarna att inte få ta del av professionens förslag till ny grundorganisation. Det blir då omöjligt, i vart fall före beslutet, att urskilja den prislapp som Försvarsmakten menar sig inte kunna ta ansvar för.

Ytterst kan naturligtvis riksdagen, med stöd av riksdagsordningen, begära ett yttrande från Försvarsmakten i frågan. Om det är vad som krävs för att ett alternativ fritt från regional- och arbetsmarknadspolitik ska presenteras avser Folkpartiet liberalerna att i försvarsutskottet väcka ett sådant initiativ.

Mot bakgrund av vad som anförts ovan vill jag nu ställa följande frågor till försvarsministern:

Vilka åtgärder avser försvarsministern att vidta för att regeringen i sitt kommande förslag till ny grundorganisation i praktiken inte ska frångå det beslut som riksdagen fattat om Försvarsmaktens huvuduppgifter?

Vilka åtgärder avser försvarsministern att vidta för att det förslag som Ag GRO når fram till offentliggörs självständigt eller på annat sätt görs spårbart i kommande proposition?

Vilka åtgärder avser försvarsministern att vidta för att Försvarsmaktens företrädare ska kunna uttrycka en avvikande mening i arbetsgruppens slutliga förslag till ny grundorganisation?

Vilka åtgärder avser försvarsministern att vidta för att göra det möjligt för Försvarsmakten som myndighet att lägga ett strikt professionellt förslag på ny grundorganisation, fritt från regional- och arbetsmarknadspolitiska aspekter?

Vilka åtgärder avser försvarsministern att vidta för att ansvar, enligt vår konstitutionella ordning, i efterhand ska kunna utkrävas av myndigheten för eventuella felbedömningar?

Debatt

(7 Anföranden)

Interpellationsdebatt 2003/04:416

Webb-tv: försvarsmaktens grundorganisation

Dokument från debatten

Riksdagens protokoll 2003/04:98 Tisdagen den 20 aprilProtokoll 2003/04:98 14 § Svar på interpellation 2003/04:416 om Försvarsmaktens grundorganisation

Protokoll från debatten

Leni Björklund (S)

Anf. 81 Leni Björklund (S)

Fru talman! Allan Widman har ställt fem frågor till mig om vilka åtgärder jag avser att vidta i olika avseenden när det gäller underlaget till Försvarsmaktens grundorganisation i försvarsbeslutet. Allan Widmans första fråga gäller om regeringen i praktiken kommer att frångå det beslut som riksdagen fattat avseende Försvarsmaktens uppgifter. Riksdagen har beslutat om uppgifter för Försvarsmakten. Självklart kommer den grundorganisation som föreslås att svara mot de uppgifter som föreslås i samma proposition. Samtidigt är det viktigt att säga att det inte finns någon direkt koppling mellan myndighetens uppgifter och lokaliseringen av dess enheter i fred. Försvarsmakten ska fullgöra sina uppgifter oavsett var i landet enheterna är lokaliserade. Den andra frågan gäller spårbarheten mellan den särskilda arbetsgruppens, AG GRO, förslag och regeringens proposition. Här vill jag klargöra att arbetsgruppen ska redovisa sitt underlag till Regeringskansliet. Detta material ska utgöra ett av underlagen till regeringens försvarsbeslutsproposition. Underlaget kommer att vara tillgängligt, vilket möjliggör spårbarhet mellan regeringens proposition och arbetsgruppens arbete. Den tredje frågan gäller hur Försvarsmaktens företrädare ska kunna uttrycka en avvikande mening i arbetsgruppens förslag till ny grundorganisation. Inom de ramar som framgår av regeringens beslut och de kompletterande departementsbesluten bestämmer arbetsgruppen själv sina arbetsformer. Den fjärde frågan gäller vilka möjligheter Försvarsmakten har att som myndighet lägga fram ett strikt professionellt förslag på ny grundorganisation. Regeringen uppdrog i juni 2003 åt Försvarsmakten att inför försvarsbeslutsarbetet redovisa ett principförslag avseende den framtida grundorganisationen. I sitt beslut anförde regeringen att Försvarsmakten inte skulle behandla enskilda organisationsenheter eller deras lokalisering. Myndigheten lämnade denna redovisning den 27 februari i år i budgetunderlaget för 2005. I augusti 2003 beslutade regeringen att underlag om detaljutformningen av grundorganisationen skulle utarbetas av AG GRO. När det gäller den femte frågan, om att utkräva ansvar av myndigheten i efterhand, vill jag betona att arbetet med Försvarsmaktens grundorganisation inte förändrar myndighetens ansvar i något avseende. Avslutningsvis vill jag påpeka att riksdagen ska ta ställning till regeringens förslag till ny utformning av grundorganisationen, inte Försvarsmaktens eller arbetsgruppens förslag. Mot ovanstående bakgrund anser jag att det inte finns anledning att vidta några åtgärder i den riktning som Allan Widman avser.

Allan Widman (Fp)

Anf. 82 Allan Widman (Fp)

Fru talman! Det är inte den första debatten som försvarsministern och undertecknad har beträffande arbetsgruppen för grundorganisationen. Vi hade en sådan också under hösten, och sedan har arbetet fortskridit. Den här arbetsgruppen är någonting så unikt som en försvarsarbetsgrupp med regionalpolitiska och arbetsmarknadspolitiska direktiv. Det är inte någon huvuduppgift för den svenska försvarsmakten att bedriva verksamhet inom sådana politikområden. Jag blir något uppbragt när jag läser svaret från ministern där det står att det inte spelar någon direkt roll för myndighetens sätt att lösa uppgifterna var våra olika fredstida förband finns. Det är märkligt mot bakgrund av att åtminstone reskostnader för värnpliktiga och officerare naturligtvis har en stor betydelse för hur mycket utrymme vi ska ha kvar i Försvarsmakten att bedriva sådan verksamhet som står i överensstämmelse med huvuduppgifterna, nämligen förbereda oss för väpnade angrepp, stödja det civila samhället i fredstid med mera. Visst måste det ha en stor betydelse för vår möjlighet att lösa dessa uppgifter huruvida vi till exempel har eller inte har fredstida förband i Stockholmsområdet eller på Gotland. Det är självklart att det inte bara är av betydelse utan i vissa fall också direkt avgörande för våra möjligheter att fungera. Överbefälhavaren har tydligt under processens gång givit uttryck för att han och Försvarsmakten inte vill ta ansvar för den prislapp som följer av arbetsmarknads- och regionalpolitiken i den nya grundorganisationen. Av detta kan man dra två slutsatser. Den första och viktigaste slutsatsen är att han i vart fall, även om regeringen inte gör det, ser ett tydligt samband mellan regional- och arbetsmarknadspolitikens integrering i detta arbete och de kostnader som det innebär för skattebetalarna i andra ändan. För det andra antyds också redan här av myndigheten ett potentiellt alibi: När eller om försvarsbeslutet 2004 spricker - som många försvarsbeslut har gjort på grund av små ekonomiska marginaler och ändrade förutsättningar på olika sätt - ligger det naturligtvis nära till hands att hänvisa till att alla de förslag som gällde grundorganisationen var politiskt förankrade på ett mycket tidigt stadium. Beträffande frågan om underlaget från AG GRO kommer att offentliggöras har jag inte fått något tydligt svar. I svaret sägs att underlaget - inte förslaget utan underlaget - som regeringen kommer att skicka över till riksdagen kommer att vara tillgängligt. Det förstod jag själv. På den punkten vill jag upprepa min fråga: Kommer arbetsgruppens förslag att offentliggöras? Det är viktigt just för spårbarheten, både för skattebetalarna och för riksdagen. Svar ges däremot tydligt när det gäller att Försvarsmakten inte får lägga fram något eget förslag rensat från regional- och arbetsmarknadspolitik. Det är mycket tydligt, och det är att beklaga att Sveriges skattebetalare inte får se det försvarsbästa alternativet. Fru talman! Vi har en regering som när det gäller internationella insatser springer på alla bollar. Vi ska åka till Sudan, till Afghanistan, till Bosnien, till Liberia med mera. Samtidigt med detta representerar regeringen också en rad andra visioner. Hans Dahlgren på UD berättar att han anser att Sverige fullt ut ska delta i det strukturella samarbetet. I nästa sekund berättar Göran Persson för alla som vill lyssna att försvaret ska spara 3 miljarder. Ovanpå allt detta vill uppenbarligen Socialdemokraterna bedriva näringspolitik, regionalpolitik och arbetsmarknadspolitik om de återstående anslagen. Detta är inte trovärdigt.

Leni Björklund (S)

Anf. 83 Leni Björklund (S)

Fru talman! Som Allan Widman sade är det inte första gången vi debatterar den här frågan. Det var inte så många månader sedan vi förde precis samma samtal. Jag är fortfarande lika förvånad när jag lyssnar till det Allan Widman säger. Gör man större förändringar av Försvarsmaktens grundorganisation - och det har ÖB föreslagit, vare sig vi ger mer pengar till Försvarsmakten eller minskar anslagen dit - kommer en sådan förändring att påverka många både enskilda och familjer. Det gäller naturligtvis främst dem som arbetar i Försvarsmakten. Men också en lång rad andra verksamheter påverkas på de orter där verksamhet bedrivs. Det är då viktigt att de underlag som presenteras för regeringen av arbetsgruppen också tar upp de avvägningar som är av stor samhällelig betydelse även utanför det försvarspolitiska området. Det gäller bland annat miljöaspekter och regionalpolitiska aspekter. Regeringen kan aldrig frånsäga sig ansvaret för en helhet när man kommer till riksdagen med ett försvarspolitiskt ställningstagande utan måste väga in alla relevanta aspekter. En av dem är regionalpolitiska hänsyn. För att det beslutsunderlag som regeringen behöver ska vara så fullständigt som möjligt - det är klart att hundra procent fullständigt kan aldrig några underlag vara - krävs att arbetsgruppen, som består av bred kompetens från både Regeringskansliet och Försvarsmakten, också kan väga in den typen av synpunkter. När det gäller materialet från AG GRO blir det materialet tillgängligt i samband med att försvarsbeslutspropositionen överlämnas till riksdagen.

Allan Widman (Fp)

Anf. 84 Allan Widman (Fp)

Fru talman! Jag väljer att tolka det sista som försvarsministern säger som att det förslag som arbetsgruppen lämnar efter sig blir offentliggjort. Det tycker jag är mycket bra. Jag välkomnar det. Är det så att jag därmed har gjort en alltför djärv tolkning hoppas jag att vi kan fortsätta att diskutera detta något ytterligare. När man lyssnar på försvarsministern inställer sig frågan: Varför bekostar vi ett försvar som årligen kostar ungefär 40 miljarder kronor? Den frågan har riksdagen besvarat på ett mycket tydligt sätt. Vi har utsett fyra huvuduppgifter för verksamheten som den ska lösa. Jag försökte mot slutet av mitt förra anförande illustrera hur svår denna uppgift blir när försvarsekonomin krymper och vi samtidigt från politiskt håll lastar på nya uppgifter. I det sammanhanget vill jag understryka att det är dubbelt viktigt att de pengar vi avsätter verkligen används för de ändamål som var avsedda. ÖB är ganska nytillträdd. Jag utgår från att regeringen åtminstone fortfarande har ett stort förtroende för honom. När han går ut och säger att det kommer att kosta stora pengar att ta dessa hänsyn måste väl också försvarsministern förstå att de andra målen med verksamheten därmed blir trängda. Det är ingen tvekan om att när man bakar in andra för försvaret ovidkommande hänsyn i planeringsprocessen innebär det också, låt vara på ett indirekt sätt, att man åsidosätter de huvuduppgifter som riksdagen har fastställt. Detta är inte bra. Det är inte heller bra att vi har en sammansättning i gruppen som består av representanter både från de politiska instanserna och från själva myndigheten. Det är självklart att en sådan konstruktion suddar ut den konstitutionella ansvarsuppdelning som var tänkt och förutsatt. Samtidigt som det ger förutsättningar för en försvarsmakt som ska ta ansvar för beslutet de kommande åren och för att det genomförs på bästa möjliga sätt ger det denna försvarsmakt förutsättningar att säga: Jo då, de här förslagen var på alla punkter redan politiskt förankrade långt innan beslutet fattades. Därmed ges en möjlighet att avhända sig ett ansvar som enligt vår ordning myndigheten skulle burit.

Leni Björklund (S)

Anf. 85 Leni Björklund (S)

Fru talman! Jag är ledsen över att vårt försvar i själva grundfrågan har en roll och uppgift i vårt samhälle. Vi har en gång haft över 100 enheter i det här landet där vi bedrev utbildningsverksamhet och är nu nere på 30. Om överbefälhavaren får mer pengar vill han ändå att en tredjedel av de utbildningsplattformarna ska försvinna. Det är klart att det har gjorts många överväganden när man har gjort reduktionen från 100 enheter ned till 30. Jag har haft förmånen att lyssna på kommunernas företrädare när de har presenterat verksamheten. Jag kan på den genomgången förstå att det inte längre finns några ställen som är dåliga för att bedriva utbildning. Det finns också inte ett enda ställe som inte har betydelse för den ort och det ställe där verksamheten bedrivs. Det är ett ganska komplicerat spel att bestämma hur en fortsatt reduktion ska se ut. De uppgifter vi har är att försvara vårt lands territoriella integritet och att bidra till en internationell fred och säkerhet. Den typen av uppgifter ska naturligtvis fullföljas även om utbildningen koncentreras till en tredjedel eller hälften så många orter som verksamheten i dag bedrivs på. Jag är alldeles övertygad om att när riksdagen väl har fattat ett försvarspolitiskt beslut och regeringen sedan överlämnar det ärendet för handläggning och genomförande i Försvarsmakten kommer man att genomföra det beslut som riksdagen har fattat. Jag har inga som helst tvivel på den punkten. Det finns inga myndigheter i vårt land som kan vetera riksdagens beslut och säga: Eftersom riksdagen har fattat ett sådant beslut kan vi tyvärr inte uppfylla det. Så går det inte till i Sverige.

Allan Widman (Fp)

Anf. 86 Allan Widman (Fp)

Fru talman! Nej, kanske inte på ett formellt plan. Men jag menar att det är alldeles klart att enligt ÖB kommer Försvarsmakten inte att ta ansvar för det som man uppfattar som arbetsmarknadspolitiska och regionalpolitiska avvägningar. Det är klart att vi ändå kan säga: Man kan aldrig vetera de beslut som riksdagen kommer fram till. Men den förklaring som kommer att ges till samhället och skattebetalarna kommer att vara den förklaring som jag nyss antytt. Jag slås ändå av att försvarsministern när hon beskriver utvecklingen av den svenska försvarsmakten utgår ifrån hur många förbandsorter vi har haft. Vi har haft 100. Nu är vi nere på 30. Snart har vi bara 19 eller 20 kvar om något av de huvudalternativ som nu utreds blir verklighet. Jag förstår att det underliggande resonemanget är att ju färre förbandsorter vi har, desto hårdare regionalpolitiska och arbetsmarknadspolitiska prioriteringar måste vi göra. Den bild som du tecknar här är inte riktig. Den riktiga bilden för oss som är intresserade av att försvaret levererar den säkerhet och trygghet som svenska medborgare efterlyser är att utgå från den kapacitet och den förmåga försvaret har. När du säger att man går från 100 till 30 motsvaras det också av att resurserna har minskat i motsvarande mån. Jag menar att det då är dubbelt viktigt att vi ser försvarets lokalisering i perspektivet av förmågan. När vi sätter ut förbanden på kartan över landet måste vi fråga oss själva: Var någonstans löser de bäst sina uppgifter?

Leni Björklund (S)

Anf. 87 Leni Björklund (S)

Fru talman! Utgångspunkten för beredningen är det kliniska förslag som ÖB har levererat i samband med budgetunderlaget. Där finns inga hänsyn till några bindningar annat än de militära uppgifterna och vilka behov man kan fylla med olika ekonomiska nivåer. Sedan föreslår ÖB en kraftig reduktion av antalet orter där vi ska vara verksamma och antalet förband. Då kommer nästa fråga. I valet av de orterna är det naturligtvis det försvarsunderlag som ÖB har levererat som är grundläggande. Det finns också avvägningar som måste göras. Hur mycket kan man öka verksamheten på övningsområdena utan att det blir miljöstörningar? Det kommer att finnas orter med mycket likartade förhållanden som står emot varandra. Då kan också de regionalpolitiska aspekterna spela en roll. Men det viktiga är att vi som sitter i riksdagen eller regeringen inte kan uppträda här i kammaren, fatta våra beslut, segla ut och låta människorna på de orter och i de områden det handlar om sitta där utan att vi över huvud taget har brytt oss om deras situation. Det är oansvarigt.

Intressenter

Frågeställare

Allan WidmanFP

Besvarad av

Leni BjörklundSocialdemokraterna