Försörjningsstödet och a-kassan
Interpellation 2006/07:93 av Olofsson, Eva (v)
Interpellationen är besvarad
Händelser
- Inlämnad
- 2006-11-24
- Fördröjd
- Ärendet var fördröjt
- Anmäld
- 2006-11-28
- Svar fördröjt anmält
- 2006-11-30
- Sista svarsdatum
- 2006-12-08
- Besvarad
- 2006-12-12
Interpellationer
Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.
Interpellationen
den 24 november
Interpellation
2006/07:93 Försörjningsstödet och a-kassan
av Eva Olofsson (v)
till statsrådet Maria Larsson (kd)
Regeringen har som bekant föreslagit en försämring av a-kassan. En majoritet av dem som drabbas av de skärpta kraven för att få rätt till a-kassa är kvinnor som jobbar deltid @ vilka oftast dessutom är lågavlönade @ samt unga och invandrade personer som är överrepresenterade bland dem med tillfälliga anställningar. Kritiken mot förslaget har varit mycket hård just därför att det slår så orättvist.
De höjda avgifterna i a-kassan kommer även de att slå hårdast mot dem med deltider eller med tillfälliga jobb, eftersom det räcker att ha jobbat så lite som en enda dag för att tvingas betala upp till 300 kr mer i avgift per månad, medan den som är helt arbetslös ska slippa betala höjd avgift. Det blir en ren bestraffning av människor som är deltidsarbetslösa eller saknar fast jobb.
De sänkta ersättningsnivåerna kommer att sätta press nedåt på de lägsta lönerna på arbetsmarknaden och riskerar att skapa en arbetsmarknad med löner som ingen kan leva på. Den som har a-kassa måste ta ett jobb med en lön som motsvarar 90 % av ersättningen. Med de nya ersättningsreglerna innebär det att den som tjänat 17 000 kr på sitt förra jobb efter 300 dagars arbetslöshet måste acceptera ett jobb med 9 945 kr i lön.
Vänsterpartiet är mycket kritiskt till de här förslagen. En aspekt av detta som kommit bort lite i debatten är hur förslagen kommer att påverka försörjningsstödet. Om man försämrar de ekonomiska villkoren för de grupper som redan i dag har mycket små marginaler kommer det utan tvivel att leda till att flera tvingas söka försörjningsstöd från socialtjänsten.
Det medför dels att staten vältrar över kostnader för arbetslösheten till kommunerna vilket Sveriges Kommuner och Landsting varnat för. Men det innebär också att flera människor tvingas in i en process som ofta upplevs som förnedrande. Stigmatiseringen av dem som inte har möjlighet att försörja sig själva genom eget arbete är stark i vårt samhälle och regeringens inställning i frågan bidrar knappast till att ändra den bilden.
Jag ser med stor oro på den här utvecklingen. Ännu mer orolig blir jag av att läsa i Moderaternas förra budgetmotion (2005/06:Fi240) att de anser att riksnormen för försörjningsstöd ska avskaffas. Riksnormen är en obligatorisk lägsta nivå för kommunernas försörjningsstöd och den är sannerligen inte satt på en för hög nivå. Riksnormen utgör ett yttersta skydd som garanterar att människor åtminstone ska få de mest grundläggande behoven tillgodosedda. Människor som uppbär försörjningsstöd lever alltså under mycket knappa förhållanden.
Vad betyder egentligen formuleringarna i budgetpropositionen om att ”försörjningsstödet måste utformas på ett sådant sätt att det lönar sig att gå från bidrag till eget arbete”? Det måste väl ändå vara en signal om att man avser att sänka riksnormen? En sänkning av försörjningsstödet skulle också vara logisk för att upprätthålla ett ”respektavstånd” till a-kassan och ligga väl i linje med regeringens politik att försämra för dem som har det sämst ställt.
Mot bakgrund av detta vill jag fråga statsrådet:
1. Kommer statsrådet att ta initiativ till att riksnormen för försörjningsstöd avskaffas?
2. Kommer statsrådet att verka för att riksnormen för försörjningsstöd sänks?
3. Vilken är statsrådets avsikt med formuleringen i budgetpropositionen att försörjningsstödet ska utformas på ett sådant sätt att det lönar sig att gå från bidrag till eget arbete?
Debatt
(9 Anföranden)
Interpellationsdebatt 2006/07:93
Webb-tv: Försörjningsstödet och a-kassan
Dokument från debatten
- Riksdagens protokoll 2006/07:38 Tisdagen den 12 decemberProtokoll 2006/07:38 8 § Svar på interpellation 2006/07:93 om försörjningsstödet och a-kassan
Protokoll från debatten
Anf. 33 Maria Larsson (Kd)
Fru talman! Eva Olofsson har frågat mig
1. om jag kommer att ta initiativ till att riksnormen för försörjningsstöd avskaffas,
2. om jag kommer att verka för att riksnormen för försörjningsstöd sänks och
3. vilken avsikt jag har med formuleringen i budgetpropositionen att försörjningsstödet ska utformas på ett sådant sätt att det lönar sig att gå från bidrag till arbete.
Innan jag svarar på Eva Olofssons frågor vill jag lyfta fram att regeringen på bred front satsar på att bryta utanförskapet. Den enskilt viktigaste uppgiften för regeringen är därför att skapa förutsättningar för flera jobb. Regeringens nya jobbpolitik kommer att leda till att flera människor kan försörja sig på eget arbete i stället för genom olika former av bidrag. Den 1 januari 2007 införs till exempel stöd till arbetsgivare som anställer personer som stått utanför arbetsmarknaden i mer än ett år, så kallade nystartsjobb. Regeringen har vidare för avsikt att införa en jobb- och utvecklingsgaranti som innebär individuellt utformade åtgärder som kommer att hjälpa deltagarna att så snabbt som möjligt komma in på den reguljära arbetsmarknaden.
Jag kommer så till Eva Olofssons frågor. Jag har inte för avsikt att avskaffa eller sänka riksnormen. Däremot anser jag att det är viktigt att stärka drivkrafterna för att gå från bidrag till arbete. Det finns därför anledning att se över hur försörjningsstödet kan utformas på ett bättre sätt så att det lönar sig att söka sig till arbetslivet även om inkomsterna inledningsvis skulle bli relativt anspråkslösa, till exempel vid deltidsarbete eller ett arbete som varar kort tid. Utredningen Från socialbidrag till arbete har bland annat i uppdrag att komma med förslag som stärker dessa drivkrafter. Utredningen ska redovisa sina förslag senast den 25 januari 2007. Jag vill avvakta utredningens förslag och erforderlig remissomgång innan jag tar ställning till om jag kommer att vidta några åtgärder beträffande utformningen av försörjningsstödet.
Anf. 34 Eva Olofsson (V)
Fru talman! Jag vill börja med att tacka för svaret. Jag hoppas att jag kan ta Maria Larssons försäkran "jag har inte för avsikt att avskaffa eller sänka riksnormen" som ett löfte för framtiden - ett löfte att inte klämma åt de människor som lever på försörjningsstöd ekonomiskt utan att inriktningen ska vara att stärka dem och ge dem möjligheter att få jobb eller andra lösningar när så behövs.
Jag vill säga något om varför jag ställde den här interpellationen. Det finns flera skäl. Det finns en oro hos mig och många andra människor att det faktiskt inte skulle bli som Maria Larsson säger utan tvärtom. Det beror bland annat på den politik man har lagt fram när det gäller trygghetsförsäkringarna. Man försämrar arbetslöshetsförsäkringen för de arbetslösa. Det kommer att bli svårare att kvalificera sig för a-kassa för studerande, människor med deltidsjobb och människor med tillfälliga anställningar. Många kvinnor, människor med invandrarbakgrund och unga kommer att drabbas av detta. Det kommer också att bli dyrare att vara med. Man avbryter arbetsmarknadsåtgärder och vuxenutbildning.
Denna försämring av a-kassan gör att människor som ska få den här försäkringen får en lägre ersättning. En lågavlönad med 15 000 kr i månaden är efter 300 dagars arbetslöshet med 65 % ersättning nere i 9 750 kr och är då skyldig att ta ett heltidsjobb med 90 % av den lönen. Jag är rädd att det då skulle uppstå ett tryck: Då har man det för bra när man går på försörjningsstöd.
En annan orsak är att Moderaterna faktiskt har motionerat, i sin budgetmotion inför förra perioden, om avskaffande av riksnormen. Man har väl sett den som ett hinder, förstår jag: Människor skulle själva välja att gå kvar på försörjningsstöd i stället för att söka sig till jobb. Det är den bakgrunden som jag har.
Jag tycker att det är viktigt med en riksnorm som gör att man i alla fall kan leva någorlunda värdigt och ha det någorlunda likadant när man är hänvisad till det yttersta skyddsnätet som vi har här i Sverige. Det är tufft att leva på försörjningsstöd. Man har det inte bra då. Det ställs också tuffa krav. Är man arbetsför så ska man söka jobb. Man ska aktivt delta i kompetensutveckling och annan utbildning om man behöver det för att kunna få jobb. Ens ekonomi gås igenom. Man får inte ha egna tillgångar. Man får sälja bilen om man inte behöver den i jobbet. Man är inte kreditvärdig. Man har svårt att hitta bostad etcetera. Jag tror att viljan är stark från väldigt många med rätt stöd att faktiskt söka ett eget jobb, eller, när det behövs, andra insatser.
I dag handlar det egentligen om att vi måste bli oerhört mycket bättre på att ge ett individuellt stöd till de människor som går på försörjningsstöd. De som själva lätt skaffar jobb lämnar försörjningsstödet snabbt i dag när nya jobb kommer på grund av högkonjunkturen, men de människor som har behov av ett mer samlat stöd behöver stöd, rehabilitering och samverkan som är individuellt utformad från socialtjänst, arbetsförmedling, sjukvård och Försäkringskassan.
Jag vill sluta med att återkomma till vad jag tidigare frågat om. Kommer du att stå fast vid det här om Moderaterna fortsätter att driva den politik de motionerade om, att ta bort riksnormen? Kommer du då att stå fast vid att den inte ska sänkas och att den ska finnas kvar? Hur ser du på försörjningsstödets nivå i förhållande till försämrad a-kassa och annat? Ser du en risk för att det kommer ett tryck att de människor som är mest utsatta socialt och ekonomiskt faktiskt kommer att ha det så att säga för bra med det system som gäller i dag?
Anf. 35 Maria Larsson (Kd)
Fru talman! Vi finns i en situation i Sverige i dag där vi historiskt sett har många flera människor som har hamnat i ett utanförskap än vi har haft någon gång tidigare. Det är resultatet av den politik som har förts under den regering som tidigare suttit. Detta har vi ambitionen att bryta. Vi gör en jobbsatsning som saknar motstycke för att stimulera till att människor ska kunna komma in på en reguljär arbetsmarknad och få möjlighet till egenförsörjning, som vi vet skapar möjlighet till egenmakt. Här skiljer sig Eva Olofssons synsätt från den politik som vi för och från den tidigare förda politiken. Sedan ska det finnas ett skyddsnät som fångar upp när inte den egna förmågan eller omständigheterna räcker till.
Jag tycker att jag var väldigt tydlig i mitt svar. Där finns korta, tydliga svar på de frågor som Eva Olofsson ställer. Vi kan ju upprepa frågor och svar hur många gånger som helst, men det står ganska tydligt svart på vitt i mitt svar.
Det som skiljer oss åt är ju synsättet på hur jobb skapas och att möjlighet måste ges till flera att komma in på den reguljära arbetsmarknaden. Självklart ligger det beräkningar i botten på hur försörjningsstödet skulle drabbas av de förändrade reglerna i a-kassan. Eva Olofsson använde nu en stor del av sin tid till att beskriva förhållandena i a-kassan. Den debatten ska naturligtvis tas med arbetsmarknadsministern. Men jag skulle ändå vilja säga att de beräkningar som har gjorts av hur detta skulle drabba försörjningsstödet har visat - vi har gjort beräkningar på två olika sätt - att det här inte nämnvärt kommer att påverka försörjningsstödet. Grunden är att flera människor kommer in i arbete. Också människor som i dag finns inom försörjningsstödets ram ska självklart ha en chans på den reguljära arbetsmarknaden.
Jag träffade i förrgår en arbetsgivare som hade anställt en person som hade varit långtidsarbetslös i 17 år. Många arbetsgivare som jag träffar säger så här i dag: Vi ser tydliga signaler på en jobbskaparpolitik och på att vi får en klapp på axeln som gör att vi vågar gå vidare och vågar ha tilltro till framtiden och vågar vilja någonting annat. Vi kommer att våga expandera och utöka. Vi kommer att våga anställa människor.
Det är grunden för att flera människor ska kunna ha möjlighet till egen försörjning, och det måste väl ändå vara något som Eva Olofsson också tycker är bra, om så kan ske. Det utanförskap som har skapats är inte vi skyldiga till, men vi är beredda att göra någonting åt det.
Anf. 36 Eva Olofsson (V)
Fru talman! Att jag pratar om a-kassan beror naturligtvis på den politik som gör att man nu trycker ned människors ekonomiska trygghet när de blir arbetslösa. Då är det också en stor risk att man också trycker ned dem som är mest ekonomiskt och socialt utsatta och som går på försörjningsstöd. Det beror inte på att Vänsterpartiet inte har en politik för jobb. Vi vill skapa jobb. Vi tycker att det är en mänsklig rättighet att ha jobb och kunna försörja sig. Vi har lagt fram förslag på flera jobb inom välfärdsområdet och jobb med att utveckla miljöteknikområdet. Vi tycker också att det är viktigt att utveckla småföretagen. Men vi tror inte att man får flera jobb genom att försämra för de arbetslösa och försämra arbetslöshetsförsäkringen. Däremot är det oerhört viktigt att människor får egen makt över sitt liv - att man kan gå från försörjningsstöd till jobb. Men då vore det ju bra om vi hade kvar vuxenutbildning, rekryteringsstöd och arbetsmarknadsåtgärder som stöttade upp folk. Nu avskaffas de.
När jag tittade på detta hittade jag en annan sak som däremot gjorde mig djupt besviken. Jag är glad om Maria Larsson står för de tydliga svar hon har gett. Det är inte så att alla partier som ingår i regeringen står för en sådan politik.
Under juni fick den här utredningen ett tilläggsdirektiv om att man också skulle titta på en fråga som har diskuterats mycket utifrån barnfattigdom. Man skulle titta på det här att när barnbidraget eller underhållsbidraget höjs, alltså bidragsförskott, så får alla barn utom de som har det fattigast ta del av denna generella höjning. Regeringen gav ett tilläggsdirektiv i juni om att titta på för- och nackdelar med detta och hur påverkan skulle bli för kommunerna och för de enskilda barnens och familjernas situation med målet att man ska komma i jobb. Nu såg jag att man den 23 november har dragit tillbaka det här tilläggsdirektivet. Jag tycker att det är helt horribelt.
21 % av de ensamstående mammorna i Sverige utgör den största gruppen antalsmässigt av hushållen i Sverige som behöver försörjningsstöd, ibland som tillskott och ibland helt och hållet. Det är alltså deras barn det gäller. De är 38 000. Det är 5 700 pappor som är ensamföräldrar. När andra barn får höjt barnbidrag ska de här barnen inte få det.
Den andra stora gruppen är de familjer som har kommit hit som flyktingar och som på andra sätt har haft svårt att komma in på arbetsmarknaden och lever i områden som Angered, Bergsjön och Biskopsgården i Göteborg. De ska inte heller få ta del av att barnbidraget höjs.
I Göteborg har vi faktiskt gjort så, i ganska stor politisk enighet, att vi inte drog bort det här från försörjningsstödet. Vi i Göteborgs kommun vill inte tjäna pengar på att de här barnen inte skulle få höjt barnbidrag. De som inte ställde upp på det var Moderaterna. Jag är glad att både Folkpartiet och kd ställde upp på den där höjningen. Men jag tycker att Maria Larsson skulle ha kunnat låta det här vara med i utredningen i stället för att ta bort det. Det var ju faktiskt så att man skulle titta på detta. Det skulle vara med tillsammans med den andra utredningen.
Jag har stor respekt för Rädda Barnen. De har drivit detta och tittat på barnfattigdomen, och de har lyft upp just det här som två viktiga frågor. Generella välfärdshöjningar måste också gälla de barn som lever i de mest ekonomiskt och socialt utsatta familjerna. För mig är det en väldigt viktig fråga.
Den andra väldigt viktiga frågan handlar om att vi kan utveckla en samordning och ett stöd mellan socialtjänst, sjukvård, Försäkringskassan och arbetsförmedling tillsammans, därför att många av de personer som i dag står ganska långt bort från arbetsmarknaden och behöver jobb behöver ett kvalificerat stöd från alla håll utifrån den person de är och de behov de har.
Men det här med barnbidraget, Maria Larsson: Varför tog du bort uppdraget?
Anf. 37 Eva-Lena Jansson (S)
Fru talman! I går träffade Maria Larssons partikamrat Sven Gunnar Persson flera fackliga företrädare som beskrev hur det nya förslaget om a-kassan från den borgerliga regeringen kommer att slå. En person som också var med på den träffen var arbetssökande Vanja. Hon kommer att få sin arbetslöshetsersättning sänkt från 8 500 kr till 6 500 kr i månaden när de nya reglerna slår igenom.
Med de här pengarna ska hyran, el och telefon betalas. Dessutom ska de försörja mig och mina två grabbar. Det kommer inte att gå. Det kommer att bli rena katastrofen för oss. Hur ska jag klara mig? frågar Vanja.
Den frågan går till dig, Maria Larsson. Hur ska hon klara sig? Är det socialbidrag hon ska leva på?
Anf. 38 Maria Larsson (Kd)
Fru talman! Regeringens inriktning är ny och en annan. Vi vill skapa jobb. Vi vill ge människor möjlighet att få jobb som leder till en egen försörjning. Det är grunden för vår politik.
Det tilläggsdirektiv som jag har dragit tillbaka - som svar på Eva Olofssons fråga - handlar ju om att det är fullt möjligt att göra precis det som ni har gjort i Göteborg, Eva, nämligen att kommunerna kan gå in och själva besluta om det här. Lägger man det som ett statligt förslag krävs det också en statlig finansiering, vilket gör att det skapar ganska mycket större komplikationer. Men det är inget som hindrar att det här görs på lokal nivå, att det drivs på lokal nivå.
Jag har funnit att det är väldigt viktigt att gå in och titta på en sak när det gäller försörjningsstödet, nämligen att ungdomar som finns i familjer som är socialbidragstagare ska ha möjlighet att tjäna extra pengar i form av ett sommarjobb, feriearbete eller ett tillfälligt veckoslutsarbete, vilket många ungdomar har. Detta ska inte räknas in utan ska kunna ske utan att en inskränkning sker i försörjningsstödet.
Ungdomar som kommer från ett hem där man kanske saknar möjligheten till egen försörjning och som lyckas med detta ska naturligtvis uppmuntras på alla sätt. Där har jag funnit det viktig att gå in. Och jag hoppas kunna återkomma till hur ett sådant förslag ska utformas.
När det däremot gäller den här delen har vi lyft bort tilläggsdirektivet, precis som Eva Olofsson anger. Men som sagt var, möjligheten finns naturligtvis att på kommunal nivå förstärka det här om man så önskar.
Arbetslöshetsförsäkringen är det framför allt arbetsmarknadsministern som diskuterar. Men jag angav väldigt tydligt att målsättningen med de förändrade reglerna är att öka möjligheterna till en jobbskapande politik, till att människor får möjlighet att söka jobb och få ett jobb. För den som inte lyckas med det finns naturligtvis försörjningsstödet när a-kassan inte finns till fullo.
Regeringen har gjort noggranna beräkningar på hur de här sakerna korrelerar med varandra och funnit att sambandet är ganska litet. Vi tror inte på den stora överskjutningen från a-kassan till försörjningsstödet helt enkelt därför att merparten kommer att ligga på en a-kassenivå som är högre än försörjningsstödet innebär. Därför finns inte det sambandet på ett tydligt sätt, vilket jag tycker ligger som ett understatement i det som Eva-Lena Jansson anför.
Återigen: Grunden är att vi inriktar politiken på flera i arbete, vilket ökar skatteintäkterna för kommunerna, vilket möjliggör för kommunerna att naturligtvis bygga ut välfärdssektorn och andra viktiga saker, vilket innebär möjligheter för att också kunna anställa flera i vård och omsorg och så vidare.
Möjligheterna till det här ligger i att vi får i gång jobbskapandet. Det är därför som signalerna ut till dem som är arbetsgivare har varit så tydliga. Det är därför vi sätter in nystartsjobben. Det är därför vi sätter in en jobbgaranti som instrument för människor som har stått länge utanför reguljär arbetsmarknad att också kunna komma tillbaka, att få den där skjutsen, att få ett första jobb som man inte har haft på länge. Det är grunden för hela politiken.
Anf. 39 Eva Olofsson (V)
Fru talman! Självklart är utgångspunkten för Vänsterpartiet också att människor ska få möjlighet att komma i arbete. Vi bara ser att en mängd av de verktygen har försvunnit: arbetsmarknadspolitik, minskat stöd till vuxenutbildning, rekryteringsbidrag. Dessutom är det svårare att kvalificera sig till a-kassa. Då lär man hamna på försörjningsstödet.
Men jag vill återkomma till barnbidraget. Jag tycker att det är väldigt bra att du tar upp att det ungdomar i en familj med försörjningsstöd får som lön från sommararbete och extraarbete inte ska dra ned försörjningsstödet. Jag var ute på ett socialkontor i Biskopsgården i Göteborg i går och där sade man: Självklart, så skulle vi aldrig tänka. Vi tänker ju att de blir vuxna och ska gå i väg till sitt eget liv. Det är helt fel signal. Vi har tyckt och motionerat om detta. Där är vi helt överens.
När man tittar på barnfattigdomen, som är en viktig fråga för Vänsterpartiet och som vi samarbetade med Socialdemokraterna och Miljöpartiet om, ser man att den har minskat. Naturligtvis beror det på att en del människor får jobb, men också på att vi gjorde satsningar på barnbidrag, bidragsförskott, bostadsbidrag och annat som kom till familjer som hade det tufft ekonomiskt.
Det känns ju väldigt fel att de barn som har det allra tuffast inte ska få en bättre standard när alla andra barn får det, bland annat barn som har det väldigt bra ekonomiskt. Skillnaderna har ju ökat mellan kommunerna, mellan storstäderna och landet, mellan de utsatta stadsdelarna, mellan familjer och ensamstående föräldrar. En del i dessa skillnader är ju att man inte blir garanterad de välfärdshöjningar som görs för barn.
Jag förstår inte varför inte du, Maria Larsson, ens vill utreda och titta närmare på frågan. Jag ser fram emot att tillsammans med Rädda Barnen och en mängd andra barnorganisationer fortsätta att jobba med det här. Men jag är oerhört besviken på att ni inte ens vill utreda frågan.
Anf. 40 Eva-Lena Jansson (S)
Fru talman! Det är uppenbarligen så att det är "merparten" som angår Maria Larsson. För oss socialdemokrater är alla människor lika viktiga. Det är just den grupp som kommer att drabbas särskilt hårt av förändringarna och försämringarna i a-kassan vi vill värna. Därför blir det märkligt att få höra att den gruppen inte är speciellt viktig i Maria Larssons Sverige.
Jag tycker att det är märkligt att när riksdagens utredningstjänst konstaterar att det blir 1,9 miljarder mindre i intäkter till kommuner och landsting skulle det, enligt Maria Larssons utredningar, betyda att det blir flera jobb i Sverige. Jag förstår inte det.
Satsningar på arbetsmarknadsutbildning och vuxenutbildning som gör att företag skulle kunna få tag i personal med rätt kompetens dras bort till förmån för att de arbetslösa blir fattigare. Det är ett nytt Sverige som växer fram och ett Sverige som inte jag vill vara med i.
I Socialdemokraternas Sverige ska alla vara med. Jag tycker att det är viktigt att man har en generell försäkring, en arbetslöshetsförsäkring, som ger ett bra stöd. Det du nu säger, Maria Larsson, är att de som har haft stöd från arbetslöshetsförsäkringen ska gå över till socialbidrag.
Anf. 41 Maria Larsson (Kd)
Fru talman! Alla ska vara med, säger Eva-Lena Jansson. Men alla har ju inte kommit med i ert Sverige. 1,1 miljon står ju utanför den ordinarie arbetsmarknaden. Ni har ju inte gett dem chansen. Det är precis det vi vill göra, därför att vi värnar att människor ska ha möjlighet till egenmakt. Välkomna till verkligheten! Jag vet inte var ni har varit.
Arbetsmarknadsutsikterna för 2007 från Ams visar på en stor ökning av sysselsättningen och arbetskraften. Arbetsmarknaden är mycket stark med många nya jobb. Så här börjar det se ut. Vi håller på att vända på det här. Vi håller på att ge möjligheter åt människor.
Barnfattigdomen, Eva Olofsson, har inte minskat utan tvärtom ökat om man ser den på några års sikt, vilket åtminstone jag får indikationer och skrivningar om, och det oroar mig mycket. Men det är naturligtvis så att för den familj med barn som i dag befinner sig under sämst ekonomiska omständigheter ökar möjligheterna allra mest om föräldrarna får tillgång till ett jobb. Så är det. Och det är det som är vår främsta strävan.
Vi nöjer oss inte med att försöka satsa på det näst bästa, som ni har gjort, nämligen fortsatt bidragsförsörjning. Det människor önskar sig är naturligtvis möjlighet till egen försörjning via jobb. Därtill står vår strävan. Sedan ska vi ha skyddsnät för att fånga upp när det inte fungerar på det sättet eller när jobben inte kommer alla till del.
Därför har vi kvar försäkringssystemen. Därför ska det sociala skyddsnätet finnas. Men vi kan inte tappa bort det som är det viktigaste målet, nämligen möjlighet för människor att få jobb och egenförsörjning. Där finns den stora utmaningen, och den har varit försummad under alltför många år. Det är därför som vi nu storsatsar på det området.
Intressenter
Frågeställare
Besvarad av
Interpellationer
Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.