förskrivningen av dextropropoxifen

Interpellation 2003/04:385 av Wikström, Cecilia (fp)

Interpellationen är besvarad

Händelser

Inlämnad: 2004-03-25
Anmäld: 2004-03-25
Besvarad: 2004-04-14
Sista svarsdatum: 2004-04-15

Interpellationer

Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.

Interpellationen

den 25 mars
Interpellation 2003/04:385
av Cecilia Wikström (fp) till socialminister Lars Engqvist om förskrivningen av dextropropoxifen

Den smärtstillande substansen dextropropoxifen (DXP) har funnits i Sverige sedan 1970-talet. Dextropropoxifen är ett stort problem över hela världen. Nya forskningsresultat visar att det bara i Sverige är ca 200 personer per år mellan 1992 @ 1999 som har förgiftats så allvarligt att det lett till döden.

Substansen finns i läkemedel som används mot smärta. Preparaten heter Distalgesic, Dexofen, Doloxene, Dolotard, Dexodon, Doleron och Paraflex Comp. Fortfarande finns det i Sverige fem läkemedel som innehåller DXP.

Den 15 juni 2001 införde Läkemedelsverket restriktioner vid förskrivning av DXP. Detta innebar att medlet måste skrivas ut på en speciell blankett, alltså samma förfarande som vid förskrivning av narkotikaklassade läkemedel.

Restriktionerna visar sig ha haft en mycket stor betydelse, vilket påvisats i en ny studie av Ulf Jonasson. Bakom studien står också Rättsmedicinalverket, Läkemedelsverket, Riksförsäkringsverket och Giftinformationscentralen. I denna studie klargörs att de dödliga förgiftningarna minskat med cirka två tredjedelar efter att restriktionerna infördes.

De svenska forskningsresultaten har också uppmärksammats utomlands, till exempel av EU:s övergripande läkemedelsorganisation EMEA, som inom kort väntas ta ett beslut i frågan om DXP inom EU.

Mot bakgrund av ovanstående vill jag fråga ministern:

Vilka åtgärder har ministern för avsikt att vidta för att ytterligare skärpa restriktionerna för förskrivningen av dextropropoxifen?

Debatt

(6 Anföranden)

Interpellationsdebatt 2003/04:385

Webb-tv: förskrivningen av dextropropoxifen

Dokument från debatten

Riksdagens protokoll 2003/04:95 Onsdagen den 14 aprilProtokoll 2003/04:95 6 § Svar på interpellation 2003/04:385 om förskrivningen av dextropropoxifen

Protokoll från debatten

Lars Engqvist (S)

Anf. 32 Lars Engqvist (S)

Herr talman! Cecilia Wikström har frågat mig vilka åtgärder jag avser att vidta för att ytterligare skärpa restriktionerna för förskrivningen av dextropropoxifen. Det är en mycket viktig och mycket aktuell fråga som Cecilia Wikström tar upp. Läkemedelsverket har kallat till ett expertmöte den 15 april i år för att diskutera just frågan om ytterligare åtgärder är befogade mot bakgrund av olika forskningsrön rörande effekter och biverkningar av dextropropoxifen. Konsulter har haft i uppdrag att utvärdera verkan av tidigare informationsinsatser och införandet av en särskild receptblankett i juni 2001 vad gäller förekomst av allvarliga biverkningar och på försäljning, samt att granska den kunskap som finns redovisad i litteraturen. Dessa rapporter ska ligga till grund för mötet där experter inom flera berörda specialiteter, som smärtbehandling, ortopedi, allmänkirurgi och klinisk farmakologi, ska diskutera frågan om dessa läkemedels fortsatta ställning tillsammans med experter från Läkemedelsverket. De slutsatser och förslag som kommer att redovisas från mötet ska sedan ligga till grund för beslut av Läkemedelsverket och vidare för diskussion och ställningstagande inom den europeiska läkemedelsmyndigheten, EMEA. Mot denna bakgrund har jag inte nu för avsikt att vidta någon åtgärd för att skärpa restriktionerna för förskrivningen av dextropropoxifen.

Cecilia Wikström (Fp)

Anf. 33 Cecilia Wikström (Fp)

Herr talman! Tack socialministern för svaret, även om jag anser att det lämnar en del övrigt att önska! Jag ställde min interpellation till folkhälsoministern. Jag menar, herr talman, att problemet med dextropropoxifen - jag förkortar det DXP för enkelhetens skull - faktiskt är ett folkhälsoproblem. Nyss hörde jag socialministern i sitt anförande i debatten kring problem och utmaningar i sjukvården säga att svensk sjukvård står inför många problem. Jag menar att DXP är ett sådant problem som borde kunna lösas, till och med ganska enkelt. Jag tycker att inititativ från socialministern här hade varit helt på sin plats. Att, som socialministern gör i sitt svar till mig, hänvisa detta gigantiska medicinska problem till en konferens som äger rum i morgon tycker jag är att göra det väldigt enkelt för sig. Man kanske inte ska förvånas över detta, men eftersom jag, herr talman, bärs av en obändig tro och tilltro till varje människa, också socialdemokrater och sådana ministrar, blir jag faktiskt besviken - det ska sägas. Under 90-talet förgiftades ca 200 personer i Sverige, till följd av att de konsumerat DXP, så allvarligt att de dog. Den högsta siffran var 1996. Då dog 226 personer. Vi kan jämföra det med 2003. Då har alltså antalet dödliga förgiftningar gått ned med två tredjedelar. Banbrytande för den här kunskapsinhämtningen och när det gäller de förödande konsekvenserna har varit den forskning som bedrivs av ett par som jag känner till. De heter Ulf och Birgitta Jonasson. De råkar bo i Uppsala. Deras senaste forskningsuppdrag har varit att ta fram resultat för konsumtionen av DXP 2000-2002. Man har konstaterat, mycket entydigt, att försäljningen har sjunkit och följaktligen också konsumtionen. Allra mest sjönk den förra året, 2003, då man identiferar att förekomsten av DXP i rättsmedicinska fall uppgår till ca 160 fall. Man säkerställer också att 70-80 personer förgiftades under 2003, vilket är en påtaglig nedgång jämfört med genomsnittet, 200 fall per år, under 1990-talet. Under de senaste åren har alltså ett par hundra människoliv sparats tack vare de restriktioner för läkemedlet som infördes i juni 2001. Hade man, herr talman, klarat motsvarande minskning, alltså en halvering eller mer, av antalet döda till följd av narkotikan hade det väckt en enorm uppmärksamhet. Jag menar att man faktiskt borde sätta lite blåslampa på den här forskningen, som så entydigt visar att det går en klar linje mellan restriktioner och minskningen av antalet döda till följd av detta medel. För att ytterligare människoliv ska kunna räddas måste de här forskningsresultaten bli kända, och ytterligare restriktioner måste faktiskt införas. Socialministern sade alldeles nyss till mina kolleger i debatten kring primärvården: Sent ska syndaren vakna. Och jag säger: Måtte inte detta bli eftermälet också om ministern själv när det gäller DXP.

Lars Engqvist (S)

Anf. 34 Lars Engqvist (S)

Herr talman! Jag undrar ifall inte Cecilia Wikström har fastnat i en hållning i den här frågan som gör att hon överraskas av ny information men inte tar den till sig. Det är väl ganska fantastiskt att Läkemedelsverket, som är ansvarigt för detta, redan i morgon har den konferens som ska avgöra hur vi ska hantera DXP i framtiden. Redan i morgon genomförs den här konferensen där experter kallas in. Konsulter har arbetat med att utvärdera. Man kommer att, med utgångspunkt från den kunskap man får, bestämma vilka riktlinjer som ska gälla för läkemedlets förekomst inom svensk vård och sjukvård i framtiden. Man kommer också att använda den för att arbeta gentemot den europeiska myndigheten. Jag hade tänkt mig att Cecilia Wikström skulle säga: Vad härligt! Äntligen händer någonting! Men det kanske man inte kan vänta sig. Men jag säger det: Vad härligt att Läkemedelsverket visar sig ta precis det ansvar som riksdagen har bestämt att Läkemedelsverket ska ha!

Cecilia Wikström (Fp)

Anf. 35 Cecilia Wikström (Fp)

Herr talman! Visst är det härligt när det händer någonting. Det kan vi vara överens om, men jag menar att det faktiskt är socialministern som äger ansvaret för att det händer ännu mer. Det är faktiskt inte forskare och olika läkemedelsverk och andra som ska äga frågan, utan den bör självfallet Regeringskansliet och departementet äga, så att man arbetar visionärt med frågan. Man kanske lägger ut uppdrag till dem och så vidare. Att vi har den här debatten i dag och konferensen äger rum i morgon är kanske mer än en händelse. Jag vet inte riktigt. Jag ställde interpellationen efter månader av kunskapsinhämtning i det här ämnet. Jag tycker att detta är oerhört angeläget. Jag vill än en gång förklara för ministern att läkare och farmakologer, om man talar med dem, menar att ytterligare restriktioner inte skulle medföra några som helst problem eller svårigheter. Vad är det då som hindrar att socialministern faktiskt tar initiativ i den riktningen och inte en gång till skjuter problemen på någon annan att lösa? Jag vill påstå, herr talman, att DXP är ett av de största medicinska problemen i svensk sjukvård. Hur kan en värktablett som årligen kostar många människoliv få finnas kvar på marknaden? Och hur kan socialministern, som ansvarig minister, välja att trots detta inte själv vidta några som helst åtgärder?

Lars Engqvist (S)

Anf. 36 Lars Engqvist (S)

Herr talman! Jag tror att svenska medborgare, svenska patienter och svenska läkare är evinnerligt tacksamma för att det inte är socialministern som bestämmer vilka läkemedel som ska användas i svensk sjukvård. Det har jag inte kompetens till. Det är inte regeringens sak. Det är inte heller riksdagens sak. Däremot har vi sett till att vi har kompetenta myndigheter som vi ska ställa höga krav på. Det är de som ska svara för den medicinska kompetensen. Det är de som ska bestämma vilka restriktioner som ska gälla. Det är de som ska bestämma om läkemedel helt enkelt ska förbjudas eller vilka krav som ska ställas för att de ska få förskrivas. Jag tycker att det är glädjande att Läkemedelsverket har tagit det här initiativet och att vi nu ser att vi får klara riktlinjer. Vi samlar kunskapen, och vi kommer förhoppningsvis att kunna se att den myndighet som ansvarar för detta hanterar det precis såsom riksdagen har tänkt.

Cecilia Wikström (Fp)

Anf. 37 Cecilia Wikström (Fp)

Herr talman! Jag får än en gång tacka för svaret. Jag tycker att det är viktigt att det här i kammaren formuleras både problem och förslag till lösningar och att vi gemensamt följer den här frågan. Läkemedelsverket äger ett stort ansvar. Jag vidhåller att också socialministern gör det för att se till att det här problemet kommer att lösas. Jag lovar, socialministern, att jag kommer att följa frågan. Tack för debatten!

Intressenter

Frågeställare

Cecilia WikströmFP

Besvarad av

Lars EngqvistSocialdemokraterna