Försäkringskassans prissättning
Interpellation 2016/17:111 av Gunilla Nordgren (M)
Interpellationen är besvarad
Händelser
- Inlämnad
- 2016-11-10
- Överlämnad
- 2016-11-11
- Anmäld
- 2016-11-15
- Svarsdatum
- 2016-11-25
- Sista svarsdatum
- 2016-11-25
- Besvarad
- 2016-11-25
Interpellationer
Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.
Interpellationen
till Socialförsäkringsminister Annika Strandhäll (S)
Sedan en tid tillbaka pågår en omfattande diskussion mellan de finansiella samordningsförbunden, det nationella nätverket för samordningsförbund, NNS, och Försäkringskassan.
Finansiella samordningsförbund är en samverkan mellan Försäkringskassan, Arbetsförmedlingen, landsting och kommuner. Finansieringen fördelas mellan staten (Försäkringskassan och Arbetsförmedlingen) 50 % samt landsting och kommuner 25 % vardera.
Diskussionen rör sig om huruvida Försäkringskassan ensidigt tagit beslut om förändrad prissättning för den personal som arbetar i samverkansuppdrag med mera, med finansiering och stöd från Samordningsförbund. Förändringen innebär att myndigheten vill ha ersättning för samtliga sina OH-kostnader, vilket innebär en timersättning på ca 800 kronor i timmen.
Det kan tyckas märkligt att en myndighet, i det här fallet Försäkringskassan, tar ett ensidigt beslut när man just ingår i en samverkan, och om Försäkringskassan vidhåller sitt beslut kommer det att innebära färre insatser inom de finansiella förbunden redan från januari 2017.
Försäkringskassan hänvisar till avgiftsförordningen, där det anges att en myndighet får ta ut avgifter för varor och tjänster – och att om inget annat ekonomiskt mål angetts, ska avgifter beräknas så att full kostnadstäckning uppnås.
Myndigheter kan själva besluta om ekonomiska mål och om hur man ska tolka tillämpningen, och andra myndigheter gör andra bedömningar, till exempel Arbetsförmedlingen.
Det finns naturligtvis en risk att de andra samverkansparterna inom samordningsförbunden framöver skulle kräva ersättning i samma nivå som Försäkringskassan.
Den nya ensidiga prissättningen från en statlig myndighet riskerar således att medföra färre insatser för de människor som är i stort behov av dessa insatser.
Jag ställde nyligen en skriftlig fråga till socialförsäkringsministern om denna nya situation och fick svaret att ministern hoppas att förbunden och försäkringskassan kan komma överens.
Jag förstår att ministern inte kan besluta över en myndighets huvud, och därmed riskera en diskussion om ministerstyre. Men det är samtidigt brådskande att nivåerna för Försäkringskassans prissättning klargörs, då förbunden i november står i begrepp att bevilja ansökningar om insatser under 2017.
Jag hoppas också att parterna kommer överens, men jag vill ändå ställa frågan till socialförsäkringsminister Annika Strandhäll:
Vad avser ministern att vidta för åtgärder om de finansiella samordningsförbunden och Försäkringskassan inte skulle komma överens i denna fråga?
Debatt
(7 Anföranden)
Interpellationsdebatt 2016/17:111
Webb-tv: Försäkringskassans prissättning
Dokument från debatten
- Fredag den 25 november 2016Kammarens föredragningslistor 2016/17:35
- Protokoll 2016/17:35 Fredagen den 25 novemberProtokoll 2016/17:35 Svar på interpellation 2016/17:111 om Försäkringskassans prissättning
Protokoll från debatten
Anf. 25 Socialförsäkringsminister Annika Strandhäll (S)
Herr talman! Gunilla Nordgren har frågat mig vad jag avser att vidta för åtgärder om de finansiella samordningsförbunden och Försäkringskassan inte skulle komma överens i denna fråga.
Som jag tidigare framfört i svar på en fråga från Gunilla Nordgren anser regeringen att samordningsförbunden är viktiga för att ge stöd åt individer som är i behov av samordnade rehabiliteringsinsatser. Det är viktigt att samordningsförbundens medel används för att åstadkomma sådana insatser. En grupp som regeringen anser vara särskilt viktig att prioritera för samordningsförbunden är unga med aktivitetsersättning.
Med anledning av Gunilla Nordgrens nu aktuella fråga om Försäkringskassans förändring av timpris för personal anställd på Försäkringskassan som arbetar i insatser som bedrivs av samordningsförbund kan jag konstatera följande: Försäkringskassan har den 10 november meddelat samordningsförbunden att myndigheten inte kommer att genomföra den förändring av timpris för Försäkringskassans personal som myndigheten tidigare meddelat. Det innebär att timpriset i varje enskild överenskommelse mellan Försäkringskassan och ett samordningsförbund kommer att utgå från Försäkringskassans kalkylmodell för 2015.
Anf. 26 Gunilla Nordgren (M)
Herr talman! Jag vill tacka för svaret. Som ministern säger är frågan just i dag lite mindre akut. Samma dag som jag lämnade in interpellationen, den 10 november, skickades ett brev från Försäkringskassan till samordnarna i de olika förbunden. Det tog naturligtvis några dagar innan brevet nådde ut till alla styrelser i förbunden; jag sitter själv i en. Försäkringskassans beslut nådde alltså inte alla berörda förrän efter några dagar.
Jag kan tycka att svaret är lite för enkelt och lättvindigt, och varför säger jag så? Jo, det står nämligen i brevet att det råder osäkerhet runt lagstiftningen hos samma person som tidigare var väldigt säker på lagstiftningen. Det står också att Försäkringskassan kommer att utreda frågorna vidare i samverkan med parterna i Nationella rådet. Osäkerheten kommer alltså att fortsätta tills detta är fastställt.
Jag ställde en skriftlig fråga om detta i slutet av september och fick då svaret att "det är min förhoppning att Försäkringskassan och samordningsförbunden kan komma överens i denna fråga". Det hoppades jag ju också, så vi var helt överens.
Från det datum då Försäkringskassan i juni månad ensidigt meddelade att man framöver avsåg höja sina ersättningskrav har det varit väldigt upprört i många förbund. I en del förbund har man till och med sagt att man då lägger av.
I en del ansökningar för insatser under 2017 har det synts att även de andra samverkansparterna har försökt lägga på extra kostnader. Arbetet med att förbereda projekten, som sedan skickas till Finsamförbundens styrelser, har ju pågått hela hösten. Då jag själv är ordförande i ett förbund har jag sett detta med egna ögon när man ökar kostnaderna.
Det första brev som Försäkringskassan skrev i somras var väldigt tydligt om hur det skulle vara. Timpriset för personal för Försäkringskassan skulle uppgå till 800 kronor. Det innebär en månadslön på 130 000. Försäkringskassan var också mycket tydlig med att om de övriga medlemmarna i förbunden, det vill säga Arbetsförmedlingen, landstingen och kommunerna, inte tillämpar pris som även täcker overheadkostnaderna ändrar detta inte Försäkringskassans ståndpunkt. Olika statliga myndigheter ska alltså kunna använda olika regler. Så kan man inte ha det. Jag skulle kunna uttrycka det: Någon ordning får det väl ändå vara!
Det hänvisades till olika lagar. När man läser beslutet från Försäkringskassan mer noggrant finner man att myndigheten får ta ut full kostnadstäckning vid externa engagemang. Här är man ju en partner - Försäkringskassan har 25 procent, Arbetsförmedlingen 25 procent, landstingen 25 procent och kommunerna 25 procent.
Finsamförbunden har en lite besvärlig situation över huvud taget. Jag tycker att det skulle vara bra om vi kunde diskutera framtiden lite. Den oro som Försäkringskassan har skapat under hösten har inte varit bra. Det innebär fortsatta samtal, och det skapar fortsatt oro.
Om det framöver skulle beslutas att Försäkringskassan höjer sina ersättningskrav lär det bli följdeffekter i form av att även de andra kommer att höja sina kostnader.
Anf. 27 Socialförsäkringsminister Annika Strandhäll (S)
Herr talman! Tack, Gunilla, för en angelägen interpellation! Jag kan försäkra Gunilla Nordgren om att jag under hösten väldigt tydligt har medvetandegjorts om den upprördhet som har uppstått i samordningsförbunden. Jag har också varit väldigt tydlig i de sammanhang där jag har närvarat och diskuterat samordningsförbunden. För regeringens del och för min del som socialförsäkringsminister är det viktigt att de resurser som avsätts för arbetet inom samordningsförbund i så hög utsträckning som möjligt används till att stötta de människor som är i behov av insatser. Där kvarstår jag väldigt tydligt.
Jag är dock glad över att den osäkerhet som annars hade kunnat vara ett faktum redan den 1 januari 2017 så här långt är avvärjd. Jag har från regeringens sida också från början varit tydlig med att vi ser en stor potential i samordningsförbunden. I samband med regeringens åtgärdspaket när det gäller sjukfrånvaron sköt vi till extra medel till samordningsförbunden för att också skicka en signal om att vi ser att de har en viktig roll att spela och att vi gärna ser att det utvecklas fler samordningsförbund runt om i landet.
Vi följer också nu med stort intresse hur samordningsförbundens verksamhet utvecklas och kommer ytterligare att förtydliga de uppdrag från regeringen som samordningsförbunden sedan tidigare har haft. Det har handlat om att fokusera på långtidssjukskrivna och på unga med aktivitetsersättning. Dessutom kommer regeringen att ge ett uppdrag till Inspektionen för socialförsäkringen om att utvärdera samordningsförbundens verksamhet. Det handlar både om hur de i dag är organiserade i förhållande till den lagstiftning vi har och om en uppföljning av själva verksamheten och dess resultat, med en tanke om att kunna ta ytterligare steg för att utveckla samordningsförbunden vidare.
När vi tittar på exempelvis gruppen unga med aktivitetsersättning, som har varit en prioriterad grupp i samordningsförbunden under en tid, kan vi se att endast 5 procent av den gruppen har fått del av samordningsförbundens verksamhet. När man, på det sätt man gör i samordningsförbunden, samlar resurserna till de enskilda unga med ganska svår problematik är resultaten åtminstone på den lilla del vi har sett så här långt väldigt goda: 38 procent av dessa unga har gått vidare till arbete eller studier. Tittar vi på hela gruppen unga mellan 16 och 29 år som samordningsförbunden har arbetat med kan vi se att vi ett liknande resultat: 33 procent går vidare till arbete eller studier, och ytterligare 19 procent går vidare till Arbetsförmedlingen och får andra insatser därifrån.
Detta leder på något sätt i bevis den tes vi har just nu i regeringen och på Socialdepartementet, att det sektoriserade välfärdssystemet kan försvåra nödvändiga insatser. När det handlar om dessa grupper med en sammansatt, svår problematik, måste vi klara av att bryta sektoriseringen mellan myndigheter. Där är samordningsförbunden den naturliga plattformen. Regeringen kommer att stå fast vid detta framöver.
Anf. 28 Gunilla Nordgren (M)
Herr talman! Vi har ju diskuterat och debatterat detta förut. Jag har förstått att socialförsäkringsministern är positiv till förbunden, men det har inte riktigt synts ute i verkligheten i och med den oro som har varit.
Jag var med och lyssnade på den öppna utfrågningen häromdagen. Jag satt inte bland utskottets ledamöter utan längst bak. Det var många vackra ord som sas från olika myndigheter om att man behövde mer samverkan och så vidare. Man har också fått mer pengar från förra året, men samtidigt har det skapats fler förbund, vilket innebär att det inte är säkert att ett enskilt förbund får mer pengar.
Utvärdering talar man mycket om. Jag tycker att vi lyckas bra, men det är väldigt svårt att göra en utvärdering av sådana här "mjuka" verksamheter. Det är lättare att utvärdera när man har lagt tio mil asfalt än att behöva avgöra vad som skulle ha hänt med dessa människor om de inte hade tagit del av de olika projekten.
Vad förbunden behöver är en långsiktighet. Just nu är det lugnt, men om Försäkringskassan fortsätter hävda att de ska ha en höjning - kanske inte till 800 men väl till 700 - innebär det färre insatser. Då stämmer det ju inte med vad regeringen har sagt att man vill. Skulle detta ske, är då ministern beredd att kompensera för Försäkringskassans höjning, som kommer att leda till höjningar hos de tre andra samverkansparterna också?
Nu tror jag inte att ministern kan gå in och beordra Försäkringskassan här, men om Försäkringskassan gör en höjning kommer ju de tre andra att följa efter. Då har ministern en uppgift att se till så att anslaget ökar, så att förbunden hålls skadeslösa. Att detta sedan innebär att staten ger med ena handen och myndigheterna tar med den andra kan vi tycka vad vi vill om. Det blir lite tramsigt. Men om man nu tycker att detta är en bra verksamhet behövs det mer verkstad.
Vi är väldigt glada över alla positiva ord vid den öppna utskottsutfrågningen, både från ministern och från myndigheterna, men vad NNS sa var att vi behöver en långsiktighet. Finansieringsmodellen är väldigt krånglig. Om Försäkringskassan och Arbetsförmedlingen - det är ju Försäkringskassan som har pengarna - säger att de ska dra ned med 5 procent innebär det att de tre andra också kommer att göra det. Då sitter man med ett antal projekt som man får återremittera och säga att man inte har råd med dem under 2017. Har man råd under 2018, då? Det vet vi inte, för Försäkringskassan säger att de bara har ettårspengar. Det är en sanning med modifikation. I statens budget står det ett visst antal kronor för 2017, men det finns också en plan för 2018 och 2019. Så ser det ut också i landsting och kommuner.
Jag har haft otaliga diskussioner med Försäkringskassan, som framhärdar i att de bara har ettårspengar och att de beslutar i november. De måste ju göra det innan kommun- och regionfullmäktige tar sina beslut. Man tar ingen riktig hänsyn till hur finansieringsmodellen fungerar. Därför är den här diskussionen så viktig.
Vi är väldigt tacksamma för alla vackra ord om Finsams verksamhet, men vi vill se mer verkstad och att det blir lättare att jobba med de här frågorna framöver.
Anf. 29 Socialförsäkringsminister Annika Strandhäll (S)
Herr talman! Regeringen har ändå tydligt prioriterat samordningsförbunden och lyft upp frågan om potentialen i dem på bordet på ett sätt som de inte har varit på mycket länge. Vi skickade en tydlig signal när vi ganska snabbt lade in extraresurser till samordningsförbunden i det åtgärdspaket som vi lade fram när det gällde sjukskrivningarna. Vi planerar nu också en ganska ordentlig utvärdering.
Jag delar Gunilla Nordgrens oro och tar till mig detta om hur man ska utvärdera på ett sätt som också gör att man kan väga in de mjuka värdena.
När jag redovisade statistiken hörde du själv att jag redovisade återgång till arbete eller studier väldigt tydligt. Vi vet båda två att det inte alltid ser ut så i samordningsförbundens verksamhet. Om man till exempel har varit borta från arbetsmarknaden i tio år kan det vara nog att ta ett antal steg framåt. Då är frågan: Hur kan vi värdera det på ett annat sätt? Det tror jag nämligen att vi kommer att behöva göra.
Samtidigt är det så att när man tittar på en utvärdering som nu skulle kunna genomföras skulle det också kunna handla om att klargöra gränsdragningsproblem när det gäller olika samverkansåtgärder. Det handlar om att också kunna sprida framgångsrika insatser och arbetssätt - vi vet att det skiljer sig väldigt mycket mellan samordningsförbunden. Då skulle man kanske kunna få en tydligare modell kring hur samordningsförbunden ska jobba långsiktigt framöver. Jag tror att det är bra att låta den sortens beslut vila på en tydlig utvärdering.
Som jag också sa ser vi potentialen. Vi kommer att fortsätta att vara tydliga. Det är en komplex problematik som allt fler människor i Sverige i dag har och över tid har haft. Det är en större andel psykisk ohälsa. Det känner vi också igen om vi gör en internationell utblick. Jag tror att vi måste orka med att lyfta oss över våra stuprör eller vår sektorisering mellan olika delar av välfärden och se att vi måste hitta nya modeller framöver för att samverka.
Från regeringens sida är jag glad åt att vi har en situation där vi har tryggare förutsättningar inför 2017. Vi kommer från regeringens sida naturligtvis att följa hur den här diskussionen går, kopplat till den avgiftsförordning som man hänvisar till. Vår absoluta ambition är självklart att majoriteten av de resurser som avsätts för den här verksamheten inte ska gå till administrativa overheadkostnader utan till verkliga insatser för de människor som är i stort behov av dem.
Så här långt har myndigheter som ingår i denna samverkan uppenbarligen gjort olika tolkningar. Försäkringskassan har haft några tankar som går i en riktning, och Arbetsförmedlingen har gjort på ett annat sätt - för att bara nämna ett par exempel. Men jag var väldigt glad över den hearing som vi hade i riksdagen i förra veckan. Från de olika ingående delarna kring samordningsförbunden uttrycktes det ändå en gemensam ambition. Jag kommer att vila i det men också följa utvecklingen framöver mycket noggrant.
Anf. 30 Gunilla Nordgren (M)
Herr talman! Ja, många gånger är det fråga om att människor kommer närmare arbetsmarknaden. Hur mäter man det? Jag som sitter och jobbar med det vet allt detta och tycker att det är positivt att vi får det här. Jag pratade även med den förra regeringen, kan jag säga, och jobbade för den här frågan.
Men om man menar allvar och om det här nu höjs till 700 kronor eller 600 kronor eller någonting ser jag det mer eller mindre som ett löfte att förbunden kommer att bli skadeslösa. Att det sedan innebär ett byte av statliga pengar är en annan femma.
Om man är så positiv till den här verksamheten vill jag att man ger oss förutsättningar för den långsiktighet som det finns behov av. Det sa också det nationella rådet på den öppna utfrågningen. Att utvärdera är en sak - det har vi hört i alla år. Förbunden ser oerhört olika ut, och vi samarbetar redan i dag. Vi försöker ge varandra goda exempel och så vidare. Men förbunden måste också kunna jobba på olika sätt. Det kan vara en liten kommun. Det kan vara en stor kommun. De kan ha slagits ihop. De är olika, och detta kommer att göras på olika sätt. Huvudsaken är att vi får långsiktiga och tydliga regler på riktigt och inte bara en massa vackra ord. Det är väldigt trevligt med vackra ord. Men vad vi nu behöver är en långsiktighet.
Skulle det nu bli dyrare omkostnader, som vi får hoppas att det inte blir, får staten öka anslaget i motsvarande mån. Om staten sedan byter pengar med sig själv får den väl göra det. Vi tror på vad vi sysslar med, och vi vill ha en långsiktighet så att man kan ha projekt som sträcker sig över många år. Redan i dag är det en massa administrativa grejer som vi är tvungna att ta.
Jag tackar för en bra debatt och ser fram emot att förbunden ska bli skadeslösa vad som än händer framöver.
Anf. 31 Socialförsäkringsminister Annika Strandhäll (S)
Herr talman! Ja, jag har varit ganska tydlig. Vår nuvarande inriktning är att vi nu kommer att ge väldigt tydliga uppdrag till myndigheterna men också tydliga förväntningar på att samordningsförbunden ska åstadkomma nödvändiga prioriteringar i sina verksamheter. Det handlar om att också kunna prioritera de grupper som vi åtminstone ser indikationer på skulle kunna må mycket väl av insatser från samordningsförbundens verksamhet. Jag är också väldigt tydlig med att vi kommer att följa frågan. Vi vill se att resurserna går till dem som bäst behöver dem och inte till administrativa insatser.
Jag hoppas att vi ska kunna vila på en god, bra och rejäl utvärdering när det gäller de beslut vi fattar framöver.
När man träffar myndighetsföreträdare, politiker eller företrädare för hälso- och sjukvården som arbetar aktivt med samordningsförbunden är det slående att de oavsett partifärg är väldigt besjälade av de möjligheter som de ser i det här sättet att arbeta på. Det behöver vi ta fasta på och vidareutveckla. Jag tror att det är en modell för framtiden.
Jag stannar där och tackar för en bra debatt.
Överläggningen var härmed avslutad.
Intressenter
Frågeställare
Interpellationer
Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.