Förhandlingar om ett återförenat Cypern
Interpellation 2009/10:154 av Papadopoulos, Nikos (s)
Interpellationen är besvarad
Händelser
- Inlämnad
- 2009-12-02
- Anmäld
- 2009-12-02
- Fördröjd
- Ärendet var fördröjt
- Svar fördröjt anmält
- 2009-12-11
- Sista svarsdatum
- 2009-12-16
- Besvarad
- 2010-01-19
Interpellationer
Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.
Interpellationen
den 2 december
Interpellation
2009/10:154 Förhandlingar om ett återförenat Cypern
av Nikos Papadopoulos (s)
till utrikesminister Carl Bildt (m)
Under hösten inleddes förnyade förhandlingar mellan grekcyprioter och turkcyprioter om det delade Cypern. Alltsedan delningen år 1974 har man av och till förhandlat om en återförening av ön.
Förenta nationerna är och har varit djupt involverat i frågan. Cypernfrågan berör inte enbart grekcyprioter och turkcyprioter utan också hela EU eftersom Cypern (den södra delen) är EU-medlem sedan 2004.
Det handlar om en mycket långvarig konflikt och många ansträngningar för att finna en lösning har gjorts genom åren. Ett framsteg var när gränsen mellan norra och södra Cypern öppnades 2003. Folkomröstningarna på norra och södra Cypern ledde dock inte till en återförening. Fortfarande återstår många frågor att lösa i förhandlingarna, såsom exempelvis territoriella frågor och äganderättsfrågor.
Sverige avslutar snart sin period som EU:s ordförandeland. De möjligheter Sverige har att bidra till goda förhandlingar om Cypern kommer i och med detta att ändras, men jag förutsätter att Sveriges stöd till ett lyckat resultat av förhandlingarna är fortsatt starkt.
Jag vill fråga utrikesministern:
1. Hur bedömer ministern att förhandlingarna fortskrider?
2. Vad avser ministern att vidta för åtgärder för att bidra till att de pågående förhandlingarna resulterar i en god lösning?
Debatt
(7 Anföranden)
Interpellationsdebatt 2009/10:154
Webb-tv: Förhandlingar om ett återförenat Cypern
Dokument från debatten
- Riksdagens protokoll 2009/10:58 Tisdagen den 19 januariProtokoll 2009/10:58 6 § Svar på interpellation 2009/10:154 om förhandlingar om ett återförenat Cypern
Protokoll från debatten
Anf. 17 Carl Bildt (M)
Fru talman! Nikos Papadopoulos har frågat mig om min bedömning av förhandlingarna för att återförena Cypern och vilka åtgärder som jag avser att vidta för att bidra till en lösning av Cypernfrågan.
Sverige fäster betydande förhoppningar till de officiella förhandlingar som inleddes den 3 september 2008 mellan de turk- och grekcypriotiska parterna för att lösa Cypernfrågan under FN:s översyn. Vi uttrycker vårt stöd för ledarnas gemensamma målsättning om att upprätta en bizonal, bikommunal federation med politiskt likaberättigande, i enlighet med relevanta resolutioner från FN:s säkerhetsråd. Detta partnerskap ska ha en federal regering och en enhetlig internationell identitet samt en turkcypriotisk respektive en grekcypriotisk konstituerande stat, vilka ska vara av lika status.
Vi delar FN:s bedömning att det finns skäl att se utsikterna för en lösning med försiktig optimism. Den politiska konstellationen på ön för en återförening är mycket gynnsam, med två lösningsvänliga ledare med nära personliga band som visat stort politiskt mod genom att själva axla ansvaret för förhandlingarna, understödda av FN. Under de hittills dryga femtiotalet avhållna förhandlingsmötena har parterna närmat sig varandra på flera viktiga frågeområden, bland annat vad gäller den framtida federationens styrelseskick.
Jag uppmanar parterna att visa starkt ledarskap och göra sitt yttersta för att föra förhandlingarna mot ett slutskede under de närmaste månaderna, där det turkcypriotiska valet i april framstår som en viktig restriktion för processen.
Sedan förhandlingsstarten i fjol har Sverige verkat för att Cypernfrågan ges en framträdande plats på den internationella dagordningen och intensifierat den politiska dialogen med parterna. Vi har fört samtal med båda ledarna i Stockholm, och både jag och statsrådet Malmström har besökt ön. Sverige har också bland annat stött ett större seminarium om säkerhetsaspekterna av en lösning.
Turkiet och Grekland spelar en viktig understödjande roll i lösningssträvandena på Cypern. Det är min uppfattning att framsteg i de turkiska EU-medlemskapsförhandlingarna har en positiv påverkan på förhandlingsprocessen på ön.
Jag avser att vidmakthålla mitt starka engagemang för en snar lösning på Cypernfrågan.
Anf. 18 Nikos Papadopoulos (S)
Fru talman! Jag vill börja med att tacka utrikesministern för svaret. Det är bra att ministern säger sig ha ett starkt engagemang för lösningen av Cypernfrågan. Jag håller med ministern om att FN har engagerat sig på ett bra sätt för att försöka lösa Cypernfrågan. Men vad gör EU?
Enligt Svenska Dagbladet i oktober 2009 anser varken grekcypriotiska eller turkcypriotiska bedömare att svenska EU-ordförandeskapet har varit tillräckligt aktivt. Utrikesministerns engagemang tycks inte riktigt ha uppfattats av de berörda parterna.
Fru talman! För det första blev Cypern självständigt 1960. För det andra blev norra delen av Cypern 1974 ockuperad av Turkiet. År 2004 blev Cypern medlem i EU.
Många bedömare anser, precis som utrikesministern säger, att det nu är ett unikt bra läge att komma framåt i Cypernförhandlingarna. Ledarna för de fyra närmast berörda parterna har alla samtidigt visat förhandlingsvilja, vilken aldrig tidigare har visats. De fyra som jag talar om är, fru talman, Greklands nya premiärminister Georgios Papandreou, Turkiets premiärminister Erdogan, Cyperns president Christofias och Mehmet Ali Talat som är ledare för norra Cypern.
Fru talman! Det finns en rad olösta frågor från kriget 1974, då ön delades och Turkiet ockuperade 36 procent av ön i strid med internationell rätt och FN-stadgan. Närmare 200 000 grekcyprioter fördrevs från sin mark och sina hem. 160 000 turkiska bosättare har i stället under skydd av turkisk militär koloniserat norra delen av ön. Frågan om ägande av mark och hus för dem som fördrivits måste lösas om Cypern ska kunna återförenas och bli en federativ stat. Trots att Cypern är medlem i EU och trots att Turkiet har påbörjat förhandlingarna om medlemskap fortsätter ockupationen av norra Cypern, skriver journalisten Nyström i Sundsvalls Tidning. Det är på tiden att EU kräver ett slut på ockupationen och ett återupprättande av konstitutionen. De närmare 200 000 grekcyprioter som fördrevs från sina hem ska kunna återvända och få sina egendomar tillbaka.
Fru talman! Statsminister Fredrik Reinfeldt sade i sitt tal till FN:s generalförsamling: "Vi tror på demokratin. Vi tror på rättsstatsprincipen. Vi kan inte tillåta någon att med hot eller tvång agera mot någon stats territoriella integritet eller politiska självständighet. Den internationella rättsstatsprincipen gäller alla stater, liten som stor."
Utrikesminister Carl Bildt, som ofta påpekar att delningen av Cypern och huvudstaden Nicosia är oacceptabel, skrev den 7 augusti 2009 på sin blogg med anledning av ettårsdagen av kriget i Georgien bland annat att rätten för den som fördrivits från sitt hem att återvända är fundamental. Jag förmodar att dessa principer naturligtvis också gäller för den lilla staten Cypern.
Fru talman! Min fråga till utrikesministern är: Hur har det svenska ordförandeskapet tryckt på de viktiga frågorna för att komma vidare till en lösning? Återvändande är en av de stora frågor som har diskuterats och måste lösas.
Anf. 19 Carl Bildt (M)
Fru talman! Jag tror inte att det råder någon tvekan om vårt engagemang för att försöka göra vad vi kan för att åstadkomma den förhandlingslösning på Cypern som skulle ha ägt rum eller som egentligen skulle ha godkänts långt tidigare.
Däremot är det väl korrekt att EU-ordförandeskapet inte gjorde så särskilt mycket. För att vara korrekt gjorde EU-ordförandeskapet ingenting alls, därför att EU-ordförandeskapet inte har och inte kan ha en roll i detta sammanhang. Som EU-ordförande kan man inte göra någonting, för EU:s roll är i princip icke accepterad av den enkla anledningen att den ena parten, det vill säga republiken Cypern, är medlem i EU medan den andra parten i förhandlingen inte är det.
Vi har kunnat agera i nationell kapacitet i de nationella kontakter som vi har haft med parterna på ön, president Christofias och herr Talat, med premiärminister Erdogan och med premiärminister Papandreou sedan regeringsskiftet i Aten, och det har vi gjort med en betydande intensitet.
Vi har också stött, både politiskt och i andra sammanhang, FN-representanten Alexander Downer i hans arbete. Jag har dessutom haft flera samtal med FN:s generalsekreterare Ban Ki Moon om de förstärkta insatser som vi anser att han och FN bör göra för att försöka stimulera processen. Vi har också bidragit till att försöka illustrera vissa känsliga frågor och hur man skulle kunna lösa dem. Säkerhetsfrågan, som går tillbaka till ett avtal 1960 i samband med Cyperns självständighet, är en av de mer besvärliga frågeställningarna. Vi anordnar ett informellt seminarium för att belysa olika möjligheter till lösningar. Vi har också - det har vi trots allt gjort i egenskap av EU-ordförande - gett stöd till kommissionen att bidra till att FN-medlaren Downers stab sekunderar vissa experter i de juridiska frågeställningar som uppkommer i samband med att Cypern, formellt sett hela men i realiteten bara den grekcypriotiska republiken, är medlem av Europeiska unionen. Vi har alltså gjort vad vi har kunnat, även om EU-rollen, som sagt, med nödvändighet är begränsad.
Jag hoppas att en lösning ska vara möjlig. Enligt min mening är en lösning möjlig, och det är unikt goda förutsättningar. Både president Christofias och den turkcypriotriska ledaren Talat vill ha en lösning. Samtidigt ska man inte bortse från att när man lyssnar på debatten i de bägge delarna av Cypern möts man ofta av en nationalistisk motvilja mot en lösning, icke minst i medierna. Det är det som gör att det krävs ett betydande mått av politiskt ledarskap från de bägge ledarna för att nå en lösning. Också stöd från både Ankara och Aten är viktigt.
Nu har de under januari enats om tre koncentrerade förhandlingsomgångar. Den första, som var tre dagar i förra veckan, koncentrerade sig framför allt på styrelsefrågorna. Den andra tror jag börjar, om jag inte missminner mig, den 25 januari, och om jag inte missminner mig är det egendomsfrågorna som då står i centrum.
Nikos Papadopoulos nämnde rätten att återvända. Det är den enkla delen av det hela. Det är egendomsfrågorna som är lite komplicerade, av den enkla och fundamentala anledningen att egendom är egendom och det får man inte rubba på. Men det är klart att väldigt mycket har förändrats på marken sedan 1974 och vissa fall sedan 1964, då man kan säga att den första delningen kom och FN-trupper först kom till ön. Hur man ska ta i beaktande de här förändrade omständigheterna är en tekniskt sett icke alldeles enkel frågeställning. Men vad gäller principerna, som Nikos Papadopoulos återger ur mitt uttalande, får det inte råda någon tvekan.
Anf. 20 Nikos Papadopoulos (S)
Fru talman! Jag förstår att det inte är så lätt för utrikesministern att förhandla och alltid komma till rätt resultat. Men utrikesministern var ordförande i ministerrådet och hade en stark vilja att lösa den här frågan, så jag hoppas att det ska finnas många framgångar i det hela.
Det finns en fråga som är väldigt viktig när EU förhandlar med Turkiet om medlemskap i EU. Turkiet har lovat EU att öppna sina hamnar och flygplatser för den cypriotiska trafiken. Men tyvärr, som utrikesministern känner till, har det inte skett fram till i dag. Om man lovar men inte håller löftet är det inte lätt att förhandla. Det kan bli svårigheter. Turkiets engagemang för och konkreta bidrag till en sådan övergripande lösning är väldigt viktigt; det håller jag med utrikesministern om.
I december skrev EU-minister Sassoon att EU är tvunget att påpeka följande: I enlighet med vad som framhålls inom förhandlingsramen förväntar sig rådet också att Turkiet aktivt ska stödja de pågående förhandlingarna om en rättvis, övergripande och fungerande lösning på Cyperns problem inom ramen för FN, i enlighet med relevanta resolutioner från FN:s säkerhetsråd och med respekt för de principer som unionen grundar sig på.
Min konkreta och korta fråga till utrikesministern är: Hur var diskussionerna som utrikesministern hade med både grekcyprioter och turkcyprioter angående denna fråga? Har det nåtts några positiva resultat?
Anf. 21 Carl Bildt (M)
Fru talman! Jo, det får man väl säga att det har gjort. Min bedömning är att atmosfären i samtalen mellan de två ledarna är relativt god. Dock ska det sägas att de bägge sedan har att hantera sina respektive inrikespolitiska situationer, där det både på den grekcypriotiska sidan och på den turkcypriotiska sidan finns de som faktiskt är emot en överenskommelse. Det kryssande mellan dessa olika opinioner som både president Christofias och den turkcypriotiske ledaren Talat har att göra är ibland både komplicerat och för den omvärld som har att notera detta ibland något irriterande.
Vi har sett det som vår uppgift att ge dem klart stöd, att uppmuntra dem till de kompromisser som är nödvändiga. Vi har som sagt haft utförliga samtal också med ledarna i både Ankara och Aten. Ankara är något mer betydelsefullt i detta sammanhang av skäl som vi inte behöver gå in på. Jag har talat utförligt både med premiärminister Erdogan och framför allt under de senaste månaderna med utrikesminister Davutoglu om detta.
Jag hoppas innerligt att detta kommer att gå. Det kommer också att lösa åtskilliga andra frågor. Det nämndes Ankaraprotokollet, som det så vackert heter, där Turkiet har förbundit sig att öppna upp sina hamnar för fartyg och flygplatser för flyg från republiken Cypern. Det har man ett legalt åtagande att göra. I och med att man inte har gjort det har vi fryst åtta kapitel i de pågående medlemskapsförhandlingarna. Det kan då i ärlighetens namn sägas att Turkiet påpekar att vi från Europeiska unionens sida icke har gjort det som vi beslutade att göra i samband med en folkomröstning 2004, där lösningen avvisades på den grekcypriotiska sidan, det vill säga att öppna upp för direkt handel mellan Europeiska unionen och den norra delen av ön. Detta har blockerats inom ministerrådet, och vi har inte kunnat gå vidare med det. Det finns ingen formell koppling mellan detta, men från turkisk sida gör man en politisk koppling mellan detta. En överenskommelse skulle självfallet lösa alla dessa problem och skulle enligt min mening ge betydande möjligheter till bättre ekonomisk utveckling för bägge delar av Cypern.
Vi är beredda att på olika sätt bidra till den lösning som kan komma till stånd. Det kan komma att bli kostnader i ett inledande skede. Det ska man inte alls bortse från. Då tycker jag att vi ska vara beredda att hjälpa till. I det medelfristiga eller längre perspektivet är det ingen tvekan om att en lösning skulle innebära mycket betydande, också ekonomiska, fördelar för alla medborgare på Cypern.
Anf. 22 Nikos Papadopoulos (S)
Fru talman! Jag tackar utrikesministern för konkreta svar. Jag har ett par avslutande frågor till utrikesministern. I september 2009 ställdes en fråga i riksdagen om israelisk bosättningspolitik. Då svarade utrikesministern: "Det entydiga budskapet till den israeliska regeringen är att omedelbart upphöra med bosättningsaktiviteter på ockuperad mark." Israel står utanför EU, men samma regler gäller för Israel och andra länder - även det lilla Cypern.
Som jag nämnde, fru talman, är 36 procent av Cyperns mark ockuperad av Turkiet sedan 1974. Grekcyprioterna som utgjorde 66 procent av befolkningen på den norra delen av ön fördrevs från sina hem. De lever nu som flyktingar i sitt eget land, och deras egendom utnyttjas illegalt. Dessutom har Turkiet 43 000 soldater i norra Cypern.
Turkcyprioter och grekcyprioter som är fria människor och medlemmar i EU kan lättare genomföra förhandlingar med varandra. För detta ska inte krävas soldater.
Vad har statsrådet för inställning till att den ockuperande makten lämnar Cypern så att grekcyprioter och turkcyprioter fritt och själva kan förhandla om sina återföreningsfrågor? Går det att övertyga Turkiets regering om att följa de principer och värdegrunder som statsminister Fredrik Reinfeldt, utrikesminister Carl Bildt, EU och det internationella samfundet säger sig stå för?
Till sist önskar jag utrikesministern god fortsättning.
Anf. 23 Carl Bildt (M)
Fru talman! Jag önskar också god fortsättning. Cypern är som bekant ett rätt komplicerat ställe - om jag uttrycker saken med stor försiktighet. När Cypern fick självständighet 1960 efter betydande förhandlingar och problem skedde det bland annat med ett så kallat garantiavtal. Det gav Turkiet och även Storbritannien som före detta kolonialmakt vissa rättigheter. Dessa rör också de brittiska militärbaser som finns på cypriotiskt territorium. År 1964 inträffade de etniska motsättningar som ledde till att FN-trupper sändes till Cypern. Svenska FN-trupper var verksamma i bland annat Famagustaområdet under rätt lång tid och gjorde betydande insatser. FN-trupper finns fortfarande kvar efter alla dessa år, dock inte med svensk medverkan.
År 1974 inträffade de tragiska händelser som påbörjades av den grekiska överstejuntan, militärjuntan, i Aten. Man gjorde en kupp i Nicosia som så småningom ledde till att överstarna i Aten fick backa, och det blev demokrati i Grekland. I den meningen var det bra, men det ledde till att Turkiet gjorde två invasioner med stöd av garantiavtalet från 1960. Det är på denna bas man upprätthåller truppnärvaron.
Säkerhetsfrågorna och avtalet från 1960 kommer att bli några av de svåraste frågorna i slutskedet av förhandlingarna. På den punkten har Sverige försökt bidra med idéer om hur man ska kunna lösa upp det. Jag nämnde det informella seminarium vi hade angående olika möjligheter att se på garantiavtalet i olika skeden - också i ljuset av det faktum att vi hoppas gå mot en utveckling där såväl Cypern i sin helhet som Turkiet blir medlemmar i Europeiska unionen. Den typ av avtal som garantiavtalet från 1960, som kan förklaras mot bakgrund av den tidens värld, är knappast relevant, önskvärt eller lämpligt mellan stater som är medlemmar i Europeiska unionen. Frågan är hur utvecklingen ska vara fram till detta. Det tillhör de komplicerade slutskedesförhandlingarna.
Nu ska man först ta styrelsefrågorna, sedan ägaradressfrågorna och därefter säkerhetsfrågorna. Jag kan försäkra att vi kommer att försöka ge det stöd till förhandlingsprocessen som vi har möjlighet till.
Intressenter
Frågeställare
Besvarad av
Interpellationer
Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.