Förebyggande arbete på statliga ungdomshem
Interpellation 2022/23:103 av Christofer Bergenblock (C)
Interpellationen är besvarad
Händelser
- Fördröjd
- Ärendet var fördröjt
- Inlämnad
- 2022-12-05
- Överlämnad
- 2022-12-05
- Anmäld
- 2022-12-06
- Sista svarsdatum
- 2023-01-24
- Svarsdatum
- 2023-02-14
- Besvarad
- 2023-02-14
Interpellationer
Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.
Interpellationen
till Statsrådet Camilla Waltersson Grönvall (M)
I P1:s dokumentärprogram Kaliber, som sändes måndagen den 5 december, framgick att sexbrottsmisstänkt personal på statliga ungdomshem tillåtits arbeta kvar med ungdomar under tiden då utredning pågick. Det handlar alltså om personal som arbetar med ungdomar som är tvångsplacerade på Sisinstitutioner på grund av psykosocial problematik, såsom missbruk, kriminalitet och självskadebeteenden. Många av dessa ungdomar bär själva på traumatiska erfarenheter, och ett antal har även varit utsatta för våld eller övergrepp före placeringen.
Dessa ungdomar tvångsvårdas av samhället genom LVU för att de ska få hjälp med egna destruktiva beteenden samt skydd från skadliga miljöer. Ett tvångsomhändertagande är ett väldigt långtgående ingrepp i en ung människas liv, som innebär att samhället helt och hållet tar över föräldrarnas ansvar för att skydda den unge och hjälpa den in på en fungerande bana i livet.
Förutom själva placeringen på ett låst ungdomshem finns även möjlighet att tillämpa ytterligare tvångsåtgärder mot den unge, såsom fasthållning, besöksförbud, kroppsvisitation och avskiljning. Detta gör att den unge befinner sig i en mycket utsatt situation och i ett starkt beroendeförhållande gentemot personalen, vilket gör att kraven på de anställda måste vara mycket högt ställda. Samtidigt måste ett mycket medvetet arbete pågå för att förebygga och förhindra sexuella trakasserier och övergrepp.
Vid de tillfällen då det ändå framkommer att personal utsätter ungdomar för sexuella trakasserier eller övergrepp måste ledningen agera kraftfullt. I Kalibers granskning framkommer att sexbrottsmisstänkt personal tillåtits arbeta kvar med ungdomar under tiden som utredningen pågick. Detta har även kritiserats av Ivo, men det förefaller inte ha lett till någon skärpning av institutionsstyrelsens riktlinjer.
Med anledning av ovanstående vill jag ställa följande frågor till statsrådet Camilla Waltersson Grönvall:
- Vilka åtgärder avser statsrådet att vidta för att förebygga och förhindra sexuella trakasserier och övergrepp vid ungdomshem hos Statens institutionsstyrelse i framtiden?
- Vilka åtgärder avser statsrådet att vidta för att personal misstänkt för sexualbrott på ungdomshem hos Statens institutionsstyrelse inte ska tillåtas arbeta med de placerade ungdomarna under utredningstiden?
Debatt
(7 Anföranden)
Interpellationsdebatt 2022/23:103
Webb-tv: Förebyggande arbete på statliga ungdomshem
Dokument från debatten
- Tisdag den 14 februari 2023Kammarens föredragningslistor 2022/23:62
- Protokoll 2022/23:62 Tisdagen den 14 februariProtokoll 2022/23:62 Svar på interpellation 2022/23:103 om förebyggande arbete på statliga ungdomshem
Protokoll från debatten
Anf. 47 Statsrådet Camilla Waltersson Grönvall (M)
Herr talman! Christofer Bergenblock har frågat mig vilka åtgärder jag avser att vidta för att förebygga och förhindra sexuella trakasserier och övergrepp vid ungdomshem hos Statens institutionsstyrelse, Sis, i framtiden. Han har också frågat mig vilka åtgärder jag avser att vidta för att personal som är misstänkt för sexualbrott på ungdomshem hos Sis inte ska tillåtas arbeta med de placerade ungdomarna under utredningstiden.
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer
De barn och unga som tvångsvårdas vid Sis befinner sig i en särskilt utsatt situation. Sis uppdrag är att säkerställa att de barn, unga och vuxna som vårdas vid Sis får en ändamålsenlig, god och rättssäker vård samt bättre förutsättningar för ett socialt fungerande liv utan missbruk, kriminalitet och annat socialt nedbrytande beteende.
Sexuella övergrepp får inte förekomma. Det är helt oacceptabelt. Varje fall är ett fall för mycket - nolltolerans råder. Alla har rätt att känna sig trygga och säkra under placeringen på Sis. Därför krävs ett kraftfullt arbete för att förebygga och motverka sådana övergrepp.
Sis har fått kraftigt ökade anslag för att möjliggöra ett kompetens- och kvalitetslyft på myndigheten. God utbildning och höjd kompetens hos personalen bidrar till en mer rättssäker vård, ett bättre förhållningssätt och därmed bättre förutsättningar att förebygga och motverka sexuellt utnyttjande och otillbörliga relationer.
Sis bedriver ett omfattande förändringsarbete i syfte att stärka kvaliteten i vården och i behandlingen. Arbetet för att förebygga och motverka sexuella övergrepp är prioriterat. Sis arbetar systematiskt med dessa frågor inom ramen för arbetet med styrning och ledning samt kompetensförsörjning och kompetensutveckling. Bland annat har en obligatorisk grundutbildning för alla nyanställda införts där dessa frågor tas upp.
Det förs regelbundna diskussioner om etik, moral och värdegrund på alla Sis-hem, och Sis arbetar också med könssammansättningen i personalgrupperna samt för att minska ensamarbetet. Personalen ska ha kunskap och kompetens att identifiera och agera på varningssignaler i verksamheten. Vidare ser Sis över möjligheten att etablera en intern klagomålsinstans som ett komplement till bland annat Inspektionen för vård och omsorg, Ivo, och Riksdagens ombudsmän.
Ivo har haft i uppdrag att förstärka tillsynen av Sis institutioner som vårdar unga flickor enligt lagen (1990:52) med särskilda bestämmelser om vård av unga. Uppdraget redovisades den 10 januari 2023, och tillsynen visar att det förekom brister på samtliga särskilda ungdomshem som vårdar flickor. Bristerna rör bland annat otillräcklig kompetens hos personalen om neuropsykiatriska funktionsnedsättningar och bemötande. Flickor på Sis känner sig mindre trygga än pojkar.
Ivo konstaterar att otillräcklig kompetens hos personalen ökar risken för användande av särskilda befogenheter och otillåtna tvångsåtgärder. Ivo riktar även kritik mot att sexualbrottsmisstänkta har tillåtits jobba klientnära. Mot bakgrund av Ivos rapport har Sis beslutat om att införa en ny rutin där medarbetare som är föremål för förundersökning inte ska jobba klientnära.
Sis har i myndighetens regleringsbrev för 2023 fått ett återrapporteringskrav att analysera och bedöma resultatet av de åtgärder som myndigheten vidtagit för att tillgodose behovet av en trygg miljö samt de åtgärder som har vidtagits i syfte att förebygga och motverka sexuella övergrepp och otillbörliga relationer vid myndigheten. Jag kommer fortlöpande att noga följa Sis omhändertagande av resultatet från Ivos tillsyn och det fortsatta utvecklingsarbetet samt resultatet av detta.
Anf. 48 Christofer Bergenblock (C)
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer
Herr talman! Jag ställde denna interpellation redan i december månad. Vi kan ju konstatera att det har dragit ut rätt mycket på tiden, men det känns bra att få den besvarad nu. Jag vill tacka Camilla Waltersson Grönvall för svaret. Jag är också glad över att ministern har agerat i frågan sedan detta uppdagades.
Bakgrunden till min interpellation var det avsnitt av P1:s dokumentärprogram Kaliber som sändes i början av december, där det framgick att sexbrottsmisstänkt personal på våra statliga ungdomshem tilläts att arbeta kvar under tiden för pågående utredning. Därefter har det dessutom tillkommit en rapport från Ivo som dels bekräftar den bild som Kaliber visade på, dels pekar på ytterligare missförhållanden på våra statliga ungdomshem, framför allt vad gäller vården av våra flickor.
Ungdomar som befinner sig på de statliga ungdomshemmen är tvångsomhändertagna enligt lagen om vård av unga, LVU, och har alltså ingen möjlighet att själva ta sig ut ur situationen eller bege sig iväg från ungdomshemmet där de befinner sig. Bakgrunden till placeringarna är ofta en form av psykosocial problematik som kan handla om kriminalitet, missbruk eller självskadebeteende. Många av ungdomarna bär dessutom på traumatiska bakgrundsupplevelser och har själva varit utsatta för våld eller sexuella övergrepp före placeringen.
Dessa ungdomar tvångsomhändertas och tvångsvårdas av samhället för att skydda dem från skadliga miljöer eller destruktiva beteenden. Det innebär att samhället fullt ut tar på sig föräldraansvaret för dessa ungdomar och därmed även ansvaret för att skydda dem och leda dem in på rätt väg. Att det i denna miljö förekommer sexuella ofredanden och sexuella övergrepp är naturligtvis fullständigt oacceptabelt.
Trots det uppger 24 procent av flickorna i Ivos rapport att de en eller flera gånger har varit med om att personal har tafsat eller utfört andra sexuella handlingar mot dem själva eller andra. Dessutom framgår det av rapporten, precis som i radioreportaget, att Sis har låtit personal arbeta kvar i direkt kontakt med ungdomarna under tiden för pågående utredning om sexualbrott. Detta är inte bara oacceptabelt utan underminerar också förtroendet för Sis som institution.
Det är naturligtvis bra att Sis nu har tagit till sig av kritiken och bestämt sig för att personal inte längre kommer att få arbeta klientnära under tiden för en sådan utredning, men det är märkligt att det ska krävas både ett radioreportage och en tillsynsrapport för att det ska ske en sådan förändring, som borde vara självklar.
Likväl kvarstår problemet med att var fjärde flicka rapporterar om personal som tafsar eller gör andra sexuella närmanden. Ministern lyfter fram att det nu ska göras ett kompetens- och kvalitetslyft på myndigheten och att man tittar på att inrätta en intern klagomålsinstans. Det är naturligtvis bra, men dessa problem har pågått länge. Ledningen för Sis har känt till problematiken under lång tid - sedan före Ivos rapport - men har ändå inte vidtagit nödvändiga åtgärder tidigare.
Min följdfråga till ministern är: Vad gör att vi denna gång ska tro på att det verkligen kommer att ske en förändring på statens ungdomshem så att vi slipper framtida rapporter om personal som förhåller sig distanslöst till ungdomarna, tafsar, gör sexuella närmanden eller inleder otillbörliga relationer?
Anf. 49 Statsrådet Camilla Waltersson Grönvall (M)
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer
Herr talman! Jag tackar ledamoten för frågan. Detta är inte bara en fråga som jag har arbetat med under mina snart fyra månader som socialtjänstminister, utan det var också en av de frågor som jag mest intensivt började arbeta med när jag fick börja arbeta i socialutskottet, vilket är över fem år sedan.
Detta var redan då ett av de ämnen som verkligen väckte frågor. Det är också något som utskottet har fokuserat på under dessa fem år, vilket jag vill tro har hjälpt myndigheten att få till de förbättringsdelar som nu genomförs.
Som ledamoten vet fick Sverige en ny regering för fyra månader sedan, och inom mitt ansvarsområde finns just denna uppgift. Det är ett skäl till att man ska hysa större tilltro till att det kommer att hända någonting denna gång. Jag delar ledamotens uppfattning att det har tagit alldeles för lång tid och att det har hänt för lite i denna myndighet.
Jag vill än en gång understryka att det är oerhört allvarligt att Sis inte har kunnat säkerställa att alla barn och unga som vårdas av Sis har en trygg och säker vårdmiljö. Barn, unga och vuxna har rätt att känna sig trygga. Sexuella övergrepp får, som jag sa i mitt inledande svar, aldrig någonsin förekomma. Nolltolerans råder och ska råda.
Därför är arbetet för att förebygga och motverka sexuella övergrepp hos Sis ett prioriterat arbete för regeringen. Det är viktigt att personalen inom Sis är lämplig och har rätt kompetens för sitt uppdrag. Därför måste frågor som etik, bemötande och sexuella övergrepp vara närvarande i det dagliga arbetet. Detta är en rättighetsfråga, och det är naturligtvis en central fråga för verksamhetens kvalitet och resultat. Det är också en viktig ledningsfråga, och därför är det viktigt att ledningen inom Sis på varje nivå arbetar väldigt intensivt med att komma till rätta med dessa problem.
För att öka tempot i detta har inte minst riksdagens starka oppositionsarbete i ett förändrings- och kvalitetsarbete varit viktigt. Man har fått stora ekonomiska tillskott för att möjliggöra kvalitets- och kapacitetsförbättringar. Det är någonting som den här regeringen under detta budgetår har ökat på med 49 miljoner.
Jag är glad över att man nu arbetar med någonting som inte minst barnrättsorganisationerna under lång tid har pekat på, nämligen att få fram en intern klagomålsinstans. Jag kommer att följa detta arbete med stort intresse.
När det gång på gång framkommer att det förekommer missförhållanden och övergrepp är det ingen tvekan om att det är helt nödvändigt att myndigheten går till botten med detta och gör en analys av varför det ser ut som det gör. Detta verkar vara en kultur i denna myndighet, och den måste man gå till botten med.
Regeringen kommer att arbeta på olika sätt och kommer att följa detta arbete för att säkerställa att man får rätt personal och att personalen arbetar med den vård och den behandling som personerna i fråga har rätt till.
Anf. 50 Christofer Bergenblock (C)
Herr talman! Det känns bra att detta är en prioriterad fråga för regeringen. Det kommer även att vara en prioriterad fråga för mig i mitt arbete i socialutskottet.
Problemen på de statliga ungdomshemmen handlar ju inte bara om alla de flickor som upplever att de har utsatts för sexuella närmanden eller övergrepp utan också om den mer övergripande bilden av unga flickor som upplever otrygghet på de statliga ungdomshemmen. I Ivos larmrapport framkommer att nästan hälften av de placerade flickorna kände sig otrygga på sina boenden. Endast 55 procent av flickorna uppgav att de kände sig trygga, medan motsvarande siffra för pojkarna var 83 procent.
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer
Om den vård som dessa flickor får ska ha något som helst genomslag och fungera måste de först och främst känna sig trygga på den plats de befinner sig på. Saknas det trygghet och tillit kommer vården inte att ge några resultat.
Många av dessa flickor bär med sig upplevelser av otrygga förhållanden i form av dysfunktionella familjer, destruktiva miljöer och ofta flera placeringar på olika familjehem och kanske HVB-hem innan de har kommit till Sis-hemmet.
Att hamna i tvångsvård på ett statligt ungdomshem är naturligtvis inte lätt, men det mest grundläggande är att den miljö man kommer till upplevs som trygg och säker. Det kräver att personalen är både lämpad och väl rustad för det uppdrag man har och har rätt verktyg och metoder.
Tyvärr framkommer det också i Ivos rapport att just flickor i betydligt högre grad än pojkar utsätts för olika tvångsåtgärder och att dessa långt ifrån alltid sker på laglig grund. 30 procent av flickorna i rapporten berättar om avskiljningar medan motsvarande siffra för pojkar är 9 procent. Det här pekar på en oförmåga hos personalen att hantera just flickor medan man verkar ha större vana och kanske mer utbildning när det gäller att hantera pojkar i motsvarande situation.
Tillsammans med tafsandet och sexuella närmanden samt oförmågan från Sis ledning att hantera den personal som är misstänkt för sådana handlingar visar detta på strukturella problem hos Statens institutionsstyrelse. Det handlar inte om enskilda fall och olyckliga omständigheter utan om en strukturell oförmåga att ta hand om utsatta flickor på ett professionellt sätt.
Av de tolv ungdomshem för flickor som Statens institutionsstyrelse driver fick, precis som statsrådet nämnde, samtliga kritik från Ivo. I två fall bedömde man dessutom missförhållandena som så allvarliga att man beslutande om att förelägga Sis att vidta omedelbara åtgärder. Den övergripande bilden visade att det fanns allvarliga brister i trygghet och säkerhet vid de statliga ungdomshem där flickor vistas.
Utan tvekan behöver Sis genomgå omfattande förändringar och ha kontinuerlig kontroll från såväl departement som tillsynsmyndigheter. Socialutskottet kommer givetvis att noggrant följa regeringens arbete för att komma till rätta med verksamheten.
Vilka åtgärder avser statsrådet att vidta om det trots allt visar sig att utvecklingen även framåt går åt fel håll vad gäller vården av placerade flickor på statens ungdomshem?
Anf. 51 Statsrådet Camilla Waltersson Grönvall (M)
Herr talman! Jag delar bilden av att det finns strukturella problem. Jag önskar att det var begränsat till en enskild myndighet, men när det gäller unga flickor saknas det tyvärr delar i hela behandlingskedjan.
Det är behandling och vård vi ska ge våra unga tjejer. De ska få stöd att hitta en ljus framtid. De ska inte gång på gång få bekräftat att när man befinner sig i samhällets vård blir man tafsad på, illa behandlad eller utsatt för sexuella övergrepp. Detta gör att vi behöver se över så mycket mer. Det behöver finnas en annan kunskap om neuropsykiatriska funktionshinder. Traumabehandling är också en del som väldigt ofta lyfts fram i detta sammanhang.
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer
Vi behöver jobba i hela kedjan. Det innebär att socialtjänsten behöver få möjlighet att arbeta förebyggande på ett helt annat sätt. Målsättningen, som jag tror att ledamoten instämmer i, är att ingen någonsin ska behöva vistas på Sis-hem. När samhället har lyckats med alla sina insatser har man ju förebyggt att ta till den där sista utvägen som Sis-hem ska vara.
Detta innebär bland annat att vi förbereder ett nationellt familjehemsregister över licensierade familjehem med specifika kunskaper om just neuropsykiatriska diagnoser eller annat. Det kommer att vara en viktig del i att ta ett samlat grepp om samhällsvården för inte minst utsatta flickor.
Regeringen förstärker resurserna till förebyggande åtgärder med 1,2 miljarder, och en inte obetydlig del går till Sis. I regleringsbrevet till Sis har vi också kopplat greppet starkare när det gäller att återkomma med rapporter om förebyggande insatser. Vi har också en närmare dialog med myndigheten än vad som har förekommit tidigare, och då direkt med den politiska ledningen.
Jag vet inte om det var ett hot eller ett löfte att socialutskottet tänker fortsätta att följa frågan. Men jag ser det som ett löfte och välkomnar det, för jag tror att det är viktigt att riksdagens starka engagemang fortsätter, också som ett stöd för regeringen att genomföra välbehövliga förändringar.
Jag hoppas att jag i närtid kan återkomma med ytterligare insatser om vi ser att det vi gör nu inte är tillräckligt.
Som ledamoten väl känner till befinner sig myndigheten i förändring, och det finns utredningar som tittar på att flytta över delar av Sis ansvarsområde till Kriminalvården. Det handlar om våra mest kriminellt belastade ungdomar, i huvudsak pojkar. Samsjuklighetsutredningen tittar också på sådant som kan komma att förändra Sis ansvarsområden. Vi tar alltså ett helhetsgrepp när det gäller Sis framtida uppdrag.
Anf. 52 Christofer Bergenblock (C)
Herr talman! Om det är ett hot eller ett löfte kan man fundera på, men det är i alla fall en garanti för att socialutskottet kommer att fortsätta att bevaka denna fråga.
Ungdomar som tas om hand av samhället har rätt till en trygg och säker miljö. Att det över huvud taget förekommer gränslöshet, sexuella närmanden och sexuella övergrepp på statliga ungdomshem är givetvis helt oacceptabelt. Ivos tillsynsrapport från i januari pekar på en verksamhet med stora problem med hur man förhåller sig till och behandlar omhändertagna flickor. Att pojkar och flickor behandlas olika på de statliga ungdomshemmen gör frågan extra allvarlig.
Det är inte rimligt att bara drygt hälften av flickorna känner sig trygga, att nästan varannan flicka upplever att hon utsatts för kränkande beteenden från personalen, att tre gånger så många flickor som pojkar avskiljs och att var fjärde flicka varit med om att personal tafsat eller gjort andra sexuella handlingar.
Ivos kritik mot Statens institutionsstyrelse för vården av flickor är svidande, och krafttag för att komma till rätta med problemen är helt nödvändiga. Steg har tagits i rätt riktning, vilket är bra, men det krävs mycket för att komma till rätta med problemen. Det handlar om personalens kompetens och utbildning och om vilka verktyg och metoder man använder sig av. Men framför allt handlar det om styrning och ledning av den här verksamheten.
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer
Statens institutionsstyrelse har nu ögonen på sig vad gäller att bedriva ett effektivt och omfattande förändringsarbete, men det yttersta ansvaret vilar på regeringen. Detta kommer vi i riksdagen att bevaka. Det ska vara en självklarhet att den som blivit omhändertagen av staten också har rätt till en trygg, säker och tillitsfull miljö så att man kan få och ta till sig den vård man behöver.
Anf. 53 Statsrådet Camilla Waltersson Grönvall (M)
Herr talman! Ja, flickor och kvinnor har högre avskiljningstal och högre grad av rapporterad upplevd otrygghet under placeringstiden på Sis-hem jämfört med pojkar och män. Förekomsten av såväl själskadebeteende som självmordsförsök är högre hos flickor och kvinnor än hos pojkar och män. Det är inte rimligt.
Det är inte heller rimligt att inte känna sig trygg när man befinner sig i samhällsvård. Om det är någonstans man ska kunna känna sig trygg är det när man får just samhällsvård, och det ska finnas den behandling och vård som samhället lovar att ge dessa tjejer och kvinnor.
Det är en prioriterad fråga för regeringen att förebygga och komma till rätta med sexuella övergrepp på Sis. Det är viktigt att myndigheten och regeringen går till botten med hur detta fortsatt kan förekomma, och det måste ges ett entydigt svar. Mitt svar i dag är att det ska råda nolltolerans mot sexuella övergrepp på Sis.
Interpellationsdebatten var härmed avslutad.
Intressenter
Frågeställare
Interpellationer
Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.