Förbättrad folkhälsa genom skydd av barn från våldspornografi
Interpellation 2023/24:441 av Åsa Eriksson (S)
Interpellationen är besvarad
Händelser
- Fördröjd
- Ärendet var fördröjt
- Inlämnad
- 2024-02-07
- Överlämnad
- 2024-02-07
- Anmäld
- 2024-02-08
- Sista svarsdatum
- 2024-03-01
- Svarsdatum
- 2024-03-12
- Besvarad
- 2024-03-12
Interpellationer
Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.
Interpellationen
till Socialminister Jakob Forssmed (KD)
Snittåldern för att söka efter pornografi första gången är 12–13 år. De allra flesta barn och unga i dag har tillgång till internet där porr finns utan skyddande mekanismer. Porr är inte sex. Den våldsamma, kvinnoförnedrande porren visar filmade gruppvåldtäkter, grova sexuella övergrepp och förnedring av kvinnor – den totala motsatsen till jämställdhet och alla människors lika värde. Kvinnor stryps så att de tappar andan, och män trycker sina kön så långt ned i halsen på kvinnorna att de nästan kvävs. Det är denna typ av filmer som våra barn möter och som formar deras bild av sex och relationen mellan män och kvinnor. Omfattningen och spridningen av kommersiell porr har ökat lavinartat under flera decennier, och samtidigt har porren blivit alltmer våldsam och förnedrande. Forskning och vetenskapliga studier om porr visar att den utgör en katalysator och inspiration till mäns sexuella aggressioner.
Med anledning av ovanstående vill jag ställa följande fråga till socialminister Jakob Forssmed:
Vilka initiativ ämnar ministern ta för att skydda barn och unga från att bli porrskadade och för att på så sätt förbättra folkhälsan?
Debatt
(11 Anföranden)
Interpellationsdebatt 2023/24:441
Webb-tv: Förbättrad folkhälsa genom skydd av barn från våldspornografi
Dokument från debatten
- Tisdag den 12 mars 2024Kammarens föredragningslistor 2023/24:83
- Protokoll 2023/24:83 Tisdagen den 12 marsProtokoll 2023/24:83 Svar på interpellation 2023/24:441 om förbättrad folkhälsa genom skydd av barn från våldspornografi
Protokoll från debatten
Anf. 59 Kulturminister Parisa Liljestrand (M)
Fru talman! Åsa Eriksson har frågat socialministern vilka initiativ han ämnar ta för att skydda barn och unga från att bli porrskadade och för att på så sätt förbättra folkhälsan.
Arbetet inom regeringen är så fördelat att det är jag som ska svara på interpellationen.
Frågor som rör barn ligger under flera statsråd, och inom mitt ansvarsområde ligger insatser mot skadlig mediepåverkan.
Mediemyndigheten har enligt sin instruktion att verka för att stärka barn och unga som medvetna medieanvändare och att verka för att skydda barn från skadlig mediepåverkan.
I radio- och tv-lagen finns regler om skydd av barn. Program med ingående våldsskildringar av verklighetstrogen karaktär eller med pornografiska bilder får inte sändas i tv under sådan tid och på sådant sätt att det finns en betydande risk för att barn kan se programmen. För beställ-tv och videodelningsplattformar finns motsvarande krav. Leverantörer av tv och beställ-tv ska också varna innan sådant innehåll förekommer.
EU:s förordning om en inre marknad för digitala tjänster, den så kallade DSA-förordningen, är nu fullt ut tillämplig. Förordningen innehåller bland annat regler om hantering av olagligt innehåll. Den innehåller även krav på att vissa plattformar, till exempel videodelningsplattformar, ska införa åtgärder för att säkerställa en hög nivå av integritet, säkerhet och trygghet för minderåriga. Vad gäller detta krav är Mediemyndigheten behörig tillsynsmyndighet.
I tillägg till dessa krav ska de mycket stora plattformsföretagen bedöma vilka risker deras verksamheter innebär utifrån en rad olika aspekter, varav en är just negativa effekter för minderåriga. De ska sedan vidta åtgärder för att minska de risker som identifierats. Det kan handla om att införa ålders- eller föräldrakontroll och verktyg för att hjälpa minderåriga att anmäla övergrepp.
När det gäller att förbättra folkhälsan, särskilt hos barn och unga, finns flera pågående insatser. Folkhälsomyndigheten har till exempel ett pågående uppdrag att tillsammans med Mediemyndigheten göra en kunskapssammanställning om sambandet mellan digital medieanvändning och effekter på den fysiska och psykiska hälsan samt den kognitiva utvecklingen bland barn och unga. Utifrån kunskapssammanställningen och forskningsläget ska Folkhälsomyndigheten därefter ta fram och sprida åldersanpassad vägledning och rekommendationer för digital medieanvändning bland barn och unga i åldrarna 0-18 år.
Anf. 60 Åsa Eriksson (S)
Fru talman! Jag vill börja med att be om ursäkt för det språk som jag nu kommer att tvingas använda för att beskriva den vardag som många av våra pojkar och flickor upplever.
De allra flesta barn och unga har i dag tillgång till internet, där porr finns utan skyddande mekanismer. Det handlar om små barn, som råkar hamna på en sida med tortyrporr när de egentligen letar efter något annat, men förstås också om unga som aktivt söker efter den typen av sidor av ren nyfikenhet. Det handlar också om alla de tjejer och killar som utsätts för attityder, handlingar och övergrepp av unga människor, vanligen pojkar som har blivit porrskadade.
Fru talman! Porr är inte sex. Den våldsamma, kvinnoförnedrande porren visar filmade gruppvåldtäkter, grova sexuella övergrepp och förnedring av kvinnor - den totala motsatsen till jämställdhet och alla människors lika värde, som vi eftersträvar.
I de mest streamade filmerna på Pornhub, som är världens största tillhandahållare av porr, är de vanligaste scenerna att kvinnor stryps så att de tappar andan och att män trycker ned sina kön så långt ned i halsen på kvinnorna att de nästan kvävs. Det är det mest populära att se på Pornhub.
Fru talman! Det är denna typ av filmer som våra barn möter i sina mobiler, på paddor och i datorer. Det är den typen av scener som i dag tyvärr formar många ungas bild av vad sex och relationer mellan män och kvinnor är. Omfattningen och spridningen av kommersiell porr har ökat lavinartat de senaste decennierna, och samtidigt har porren blivit alltmer våldsam och förnedrande. Forskning och vetenskapliga studier om porr visar att den utgör en katalysator och inspiration till mäns sexuella aggressioner.
Fru talman! Kulturministern sa i sitt svar nyss att EU:s DSA-förordning innehåller regler om hantering av olagligt innehåll och skydd av minderåriga. Det är bra, men menar kulturministern att filmade gruppvåldtäkter då är olagligt innehåll och ska förbjudas?
Barn och unga ska, enligt radio- och tv-lagen, inte exponeras för den typen av tortyrporr. Detta i sig är bra, även om väldigt få barn och unga tittar på linje-tv i dag. Betyder detta att statsrådet tänker agera för att barn och unga inte ska behöva utsättas för den typen av skadligt innehåll i sina mobiler och på sina datorer?
Anf. 61 Leonid Yurkovskiy (SD)
Fru talman! Jag tackar för en viktig frågeställning.
Utöver det som interpellanten framförde gällande pornografins roll som katalysator för våld finns det en väldigt problematisk psykologisk aspekt sett till barn som målgrupp, och det är att pornografin förvränger och formar sexuella preferenser över tid, vilket barn och unga tyvärr verkar vara särskilt mottagliga för.
Rent praktiskt innebär detta att den sortens pornografiskt innehåll som konsumeras vid ett tillfälle slutar att engagera till förmån för något nytt, ofta mer extremt, innehåll. Läkare vittnar om att det numera inte är särskilt ovanligt med tonåringar och unga vuxna som har erektionsproblem vid samlag, utan någon underliggande fysiologisk ohälsa. Det betyder att könsorganet fungerar, men enbart i kombination med pornografi, inte riktigt sex. Detta snuddar vid dystopi, om man frågar mig.
Det handlar alltså om såväl sexuell hälsa som psykiskt välmående, och pornografi blir således en folkhälsofråga. Det positiva är att man kan förvänta sig att den absoluta majoriteten av partierna i riksdagen är överens om de problem som vi pratar om här i dag. Frågan, som jag ser det, är snarare vad politikens begränsningar blir i det här fallet. Detta för oss över till det negativa, nämligen pornografins tillgänglighet.
Det finns enorma pengar i den här marknaden, på flera nivåer, och aktörerna har givetvis ett intresse för att pornografi ska vara lättillgängligt. Hur illa innehållet än må vara är det svårt att bevisa att något skulle vara olagligt. Vi måste också brottas med det faktum att en eventuell begränsning av tillgången till pornografi utifrån åldersgrupp är väldigt svår att implementera och kan medföra oönskade konsekvenser för frihet och integritet på internet.
Min reflektion blir således att ett samarbete krävs där föräldrarna har det yttersta ansvaret för att skydda sina barn med teknologiska lösningar och där sökmotoraktörer och telekombolag ska göra det svårare att i alla fall oavsiktligt mötas av pornografi på internet, vilket händer en del barn.
Frågan i interpellationen är vilket initiativ som ministern ämnar ta för att skydda barn från våldspornografi. Men mot bakgrund av det som jag nyss nämnde tycker jag att det vore väldigt intressant om ministern kunde dela med sig av sina reflektioner om vilka möjligheter som finns över huvud taget och politikens roll i denna sorts frågor generellt.
Anf. 62 Helena Vilhelmsson (C)
Fru talman! Jag tackar interpellanten för en otroligt viktig interpellation. Jag tackar också kulturministern för att vi har möjlighet att ha denna diskussion.
Interpellanten ställde interpellationen till en annan minister. Det ligger i frågans svårighet vem som äger frågan. Interpellationen hade kunnat ställas till socialministern, till justitieministern eller till kulturministern, där den landade. Detta är en fråga som griper över så många områden, vilket också gör den extremt svår. Men det betyder inte att vi får backa. Detta är nämligen en av vår tids största hälsofrågor - hälsoproblem, skulle jag vilja säga.
Vi är nog relativt eniga om att våldsam pornografi är skadlig för vårt uppväxande släkte. Den skapar stora problem i synen på kärlek och relationer och när det gäller att faktiskt ha ett fungerande sexliv. Den är till och med beroendeframkallande. Man diskuterar i olika regioner huruvida detta ska vara en definierad beroendesjukdom eller inte och att man faktiskt ska kunna få stöd för detta, precis som för spelmissbruk och annat.
Regeringen hänvisar till radio- och tv-lagen. Det är egentligen det enda svar som man får. Detta är ingen ny fråga. Ledamöter från alla partier, skulle jag vilja säga, har motionerat om denna fråga i många år. Den hamnar alltid i konstitutionsutskottet därför att den rör yttrandefrihetslagstiftningen och tryckfrihetslagstiftningen, vilket gör det extremt svårt. Vi ser också i svaret att det hänvisas till radio- och tv-lagen.
Men vi måste ha klart för oss att om internet uppfunnits i dag hade det naturligtvis följt med restriktioner, för det är inte meningen att den våldsamma pornografin ska vara så tillgänglig som den är i dag.
Det är intressant att kulturministern nämner det som interpellanten sa om direktivet. Det nämns i svaret att mycket stora plattformsföretag har ett särskilt ansvar. Jag ser fram emot att kulturministern kan utveckla detta lite grann. Vilka stora plattformsföretag handlar det om, hur stora och på vilket sätt? De kan till exempel genomföra ålders- eller föräldrakontroll, vilket är väldigt positivt. Jag blev faktiskt väldigt glad när jag läste det. Om det är någonting som vi har diskuterat så är det till exempel åldersverifiering. Men vi möts ständigt av att det inte går, att det inte är tekniskt möjligt och så vidare, trots att vi vet att många länder försöker med sådan lagstiftning. Jag inser att det är svårt. Men det betyder inte att vi ska sluta att försöka att komma åt detta problem.
Jag vill gärna höra vilka krav som regeringen är beredd att ställa på marknaden. Det bästa vore naturligtvis om det vore självreglering, men det är det inte. Och vi kan inte låta marknaden ta sitt ansvar hur länge som helst om den faktiskt inte gör det. Är det en möjlighet att ställa krav på internetleverantörerna, de stora bolag som faktiskt tillhandahåller detta, och att de kanske lägger på ett filter - opt-in, opt-out - och att man när man köper eller använder program aktivt får ta bort filtren i stället för tvärtom som det är i dag?
Vi måste komma ihåg att integritet självklart är viktigt. Men integritet för vem? Är det för de vuxna som tittar? Är det för barnen som inte mår bra? Eller är det för de barn och kvinnor som ofta utsätts och som är offer i denna produktion?
Anf. 63 Kulturminister Parisa Liljestrand (M)
Fru talman! När man hör ledamöternas inlägg är det alldeles uppenbart att detta är en svår fråga på många vis. Den är svår lagstiftningsmässigt, och den är svår för att den sträcker sig över många ansvarsområden inom regeringens ansvarsområden och inom Regeringskansliet men också inom samhället. Hos vem ligger egentligen ansvaret? Det är en fråga där man kan svara hos ingen eller hos alla. Jag för min del bottnar i att det handlar om det sistnämnda. Detta är någonting som vi behöver ta ett gemensamt ansvar för. Vi behöver ta ett gemensamt ansvar, både inom ramen för politiken naturligtvis och i samhället.
Jag ska börja just i samhället. Jag tror att det är viktigt att vi också förstår att det är klart att man kan begränsa tillgång och ansvar via förordningar och krav. Men jag tror också att vi på en generell nivå behöver bli bättre i samhället på flera nivåer. Vi behöver bli bättre på att prata, utbilda, informera och inte minst möjliggöra för vuxensamhället att ta dessa samtal med våra barn och unga och få till en gemensam diskussion tillsammans. Någonstans handlar det nämligen också om värderingar. Om vi inte kan begränsa allt som våra barn och unga ser, vilket jag tror är en omöjlighet i den digitala värld som vi i dag lever i, måste vi i alla fall möjliggöra för samtalen att äga rum kring vad det är som man ser, vad det innebär och vilka värderingar som vi vill att våra barn och unga ska bära med sig.
Det är klart att politiken har ett ansvar i detta. DSA-förordningen är ett exempel där vi har tagit detta ansvar. Jag fick en fråga om jag kunde specificera vilka plattformar det handlar om. Det finns särskilda krav på riskbedömningar och på utökade riskbedömningar när det gäller de mycket stora onlineplattformarna. Då finns det en begränsning i detta som säger att om man har mer än 45 miljoner aktiva användare i månaden ska man också kunna uppfylla dessa särskilda krav på riskbedömningar. Då faller naturligtvis ett antal av de stora onlineplattformarna inom detta och ska också kunna identifiera risker för olagligt innehåll och också könsbaserat våld, och det ska kopplas till mentalt och fysiskt välbefinnande. Om det föreligger en risk är plattformen skyldig att vidta åtgärder. Gör man inte det kan man få böter. Det finns alltså konsekvenser.
Jag inser att min talartid är nästan slut. Det är tur att jag har ett inlägg till, eftersom det finns mycket att säga om detta. Men när det kommer till regeringens arbete sträcker sig detta över många av de olika departementen, och det bedrivs arbete inom en rad olika departement. Förutom mitt ansvar och det ansvar som Mediemyndigheten har att följa upp detta handlar det också om att vi har ett pågående arbete inom ramen för Socialdepartementet, Arbetsmarknadsdepartementet - det är då närmast jämställdhetsministern som har ett stort arbete som är kopplat till detta - och även Utbildningsdepartementet, som har gett ett uppdrag till Skolverket att följa upp detta kring barn och unga. Men jag hoppas få återkomma om detta i mitt nästa inlägg.
Anf. 64 Åsa Eriksson (S)
Fru talman! Jag tackar statsrådet för svaret. Jag är glad över att statsrådet delar problembeskrivningen. Men jag hörde inte en enda åtgärd som statsrådet själv tänker vidta. Jag hoppas att det kommer i nästa inlägg.
Jag håller med om att detta är ett samhällsproblem och att vi behöver öka kunskapen och öka informationen. Det var därför som vi socialdemokrater när vi hade regeringsmakten införde detta i kursplanen, så att det blir tydligare att man måste läsa om porr och dess konsekvenser redan i grundskolan, och även i lärarutbildningen. Vi har alltså påbörjat arbetet. Men det räcker inte, för barn och unga är av naturen nyfikna. Det är bra. Och man är mest nyfiken på det som är litet förbjudet, det vill säga sex.
Vi har många - skolkuratorer, skolsköterskor och andra - som vittnar om att det i dag är tortyrporr på Pornhub som är barnens främsta sexualupplysning. Det är helt sjukt.
Jag ska läsa ur boken Porrsnacket: en handbok för föräldrar. Bland det sorgligaste jag vet är när jag träffar pojkar som har utnyttjat sin sexåriga syster och inte förstår att det är fel, säger en psykolog på pojkmottagningen. Porren har normaliserat övergrepp och format pojkarnas tändningsmönster.
Det här är sjukt, och vi har ett ansvar att sätta stopp för det. Därför vill jag veta vad statsrådet ämnar göra inom sin tjänsteutövning.
Fru talman! Vi är helt överens om att vi måste förebygga mäns och killars våld mot kvinnor, men det är verkningslöst om vi samtidigt låter tortyrporren härja fritt i barnens mobiler och datorer. Hur ska en tolvåring förhålla sig till budskapet att riktiga män vill spotta och ta stryptag på kvinnor samt kalla kvinnor för horor? Det är vad våra barn i dag möter på internet. Detta är ett stort samhällsproblem när det gäller våra barns framtid och deras rätt till en värld fri från våld och förtryck.
Fru talman! Det är som sagt många som vittnar om att tonen i språket och attityden mot tjejer blir mer förnedrande när främst pojkar, men också flickor, konsumerar porr i stor utsträckning. Allt fler tjejer söker hjälp på ungdomsmottagningarna för smärtor och skador som uppkommit i samband med våldsamt sex, som de tror är normalt sex.
Jag blir också mycket ledsen när jag hör att unga killar frågar om man kan gå på en dejt med en tjej ensam eller om man måste vara flera. De har nämligen fått bilden att det alltid ska vara gruppsamlag. Vi måste ge våra barn en annan syn på sex och relationer. De måste få upptäcka själva, lite fumligt och nyfiket.
Sverige har i många år arbetat framgångsrik mot prostitution, köp av sexuella tjänster och utnyttjande av människor. Vi är stolta över det arbete som har genomförts, men det finns mycket kvar att göra. Misshandel, tortyr och förnedring i samband med sex är förbjudet och ska polisanmälas. Det är förstås helt rätt. Hur kan det då komma sig att exakt samma sak kan kallas porr bara man slår på en kamera och filmar det, och att det därmed är helt lagligt att både utföra och sprida? Vi lagstiftare och regeringen måste ta ansvar för att unga och gamla kvinnor och män skyddas från detta även på nätet.
Återigen: Kommer kulturministern att ta initiativ för att försvåra för minderåriga att utsättas för filmade övergrepp?
Anf. 65 Leonid Yurkovskiy (SD)
Fru talman! Jag tackar för alla inlägg. Detta är ett obehagligt ämne på många sätt. Sett till dess totala mängd och hur mycket av innehållet som är helt gratis är pornografi faktiskt mer lättillgängligt än barnprogram.
I februari 2020 fick Barnombudsmannen i uppdrag av den tidigare regeringen att genomföra en kartläggning av kunskapen om pornografins inverkan på barn och unga, och i kartläggningen sammanställs forskning som tyvärr bekräftar många av de farhågor vi pratar om, bland annat våldsaspekten.
Det framgår dock även att de flesta unga exponeras för pornografi genom avsiktlig sökning, även om det är en del som möter den oavsiktligt. Det tyder på att man inte riktigt kan åstadkomma helt verkningsfulla folkhälsoåtgärder genom att bara minska den oavsiktliga exponeringen via enklare filter och digitala murar. Därmed kvarstår frågan: Vad kan och bör politiken göra? Det var lite grann det jag var inne på i mitt första anförande. Det vore intressant att höra ministerns synpunkter på detta.
När det gäller exempelvis bank-id, som vi har hört om, tror jag inte att det vore en möjlig väg framåt. Först och främst skulle det inskränka människors integritet och anonymitet på internet, men sedan får man även ha klart för sig att de aktörer som ligger bakom porrindustrin nog inte är särskilt taggade på att begränsa sitt utbud på det sättet.
Ett annat problem, som visserligen förs fram genom anekdotisk bevisföring, är att organisationer som får statliga bidrag eller statlig finansiering är ute i skolor och talar om pornografikonsumtion i neutrala eller positiva ordalag, till exempel att det skulle vara en naturlig del av sexualiteten eller att det är okej att kolla så länge deltagarna samtycker. Detta tycker jag borde följas upp eftersom det på något sätt skickar helt fel signaler i sammanhanget.
Jag tackar återigen för interpellationen och för ministerns engagemang. Sammanfattningsvis är min vädjan till ministern och regeringen att söka konstruktiva vägar tillsammans med tech- och telekomaktörer som är verksamma i Sverige. Det räcker nämligen inte att samtalet stannar här i Riksdagshuset, utan vi måste faktiskt hitta något konkret. Det kan visa sig vara helt avgörande för en generation barn.
Anf. 66 Helena Vilhelmsson (C)
Fru talman! Lika viktigt som att försöka hitta verktyg som fungerar via lagstiftning och regleringar är det att också ge information - att vi utbildar skola och föräldrar. Det gäller framför allt föräldrar; det är en riktig knutpunkt. I dagsläget räcker dock inte detta, utan vi måste ha även andra metoder.
Jag kommer ihåg när vi först pratade om webbfilter i alla offentliga datorer. Jag tror att jag aldrig har blivit kallad moraltant så mycket och så ofta som när vi gjorde det, men i dag har 85 procent av kommunerna alldeles frivilligt infört något slags webbfilter. Grejen är alltså att vi måste börja prata om detta.
Vi måste prata om det som är ett problem. Vi måste bli överens om att det är ett problem, och vi måste definiera det. Sedan måste vi prata, prata och prata, och därefter kan vi kanske komma med förslag till lösningar. Om man hoppar över det där går det inte, för vi måste vara överens om att det är ett problem. Vi vuxna måste prata om detta, och jag har även lärt mig att man inte bara ska fråga barnen hur det varit i skolan under dagen utan också hur det har varit på nätet, exempelvis.
Jag tycker inte heller om att behöva ta olika tråkiga exempel från verkligheten, men det som drabbade mig mest var när Ungarelationer.se - vars finansiering för övrigt är väldigt osäker just nu, vilket också är ett medskick - hade verkat ett tag och det visade sig att den vanligaste frågan man fick var: Måste man gå med på strypsex? Det tog väldigt hårt.
Därmed kan jag också passa på att komma med beröm, för regeringen har faktiskt gett Rättsmedicinalverket i uppdrag att jobba med frågan genom att kartlägga förekomsten av strypvåld. Man har också bytt namn på begreppet till just strypvåld, vilket jag tycker är väldigt bra. För mig hör strypning och sex inte ens ihop. Vilka ord och vilket språk vi använder är väldigt viktigt, så det tycker jag var bra.
Anf. 67 Kulturminister Parisa Liljestrand (M)
Fru talman! Jag tänker att jag ska ge lite praktiska exempel på vad regeringen gör, för det hann jag inte med förra gången.
Precis som jag sa inledningsvis är detta en så pass bred fråga att den sträcker sig över många olika delar av samhället. Därmed sträcker den sig också genom många delar av politiken, vilket innebär att det görs saker på olika håll. Man behöver se detta sammantaget för att förstå hur den palett ser ut som vi har att jobba med och som vi också tänker att vi ska ta ansvar för rent politiskt. Vi kan göra nedslag i några - inte alla, utan några - av de uppdrag som regeringen har givit den senaste tiden.
Bland annat gav vi i maj 2023 Folkhälsomyndigheten i uppdrag att inhämta och sammanställa kunskap om sambandet mellan hälsoeffekter och digital medieanvändning bland barn och unga. Det uppdraget blir naturligtvis jätteviktigt, det vill säga att utifrån kunskapssammanställningen och forskningsläget titta på vägen framåt. Folkhälsomyndigheten ska komma med sådana rekommendationer.
Inom ramen för regeringens jämställdhetspolitiska arbete finns det på Arbetsmarknadsdepartementet en tioårig nationell strategi för att förebygga och bekämpa mäns våld mot kvinnor. Regeringen jobbar nu intensivt med att ta fram ett nytt åtgärdsprogram, som ska sträcka sig från 2024 till 2026 och som handlar om att motverka och bekämpa mäns våld mot kvinnor och hedersrelaterat våld och förtryck, vilket också ligger inom ramen för vad man behöver jobba med som har kopplingar till detta.
Vi har också Skolverket, som i år har fått i uppdrag att kartlägga och analysera förskolors, skolors och huvudmäns arbete med att förebygga, upptäcka och åtgärda våld i unga relationer och hedersrelaterat våld och förtryck. Skolverket ska även utveckla, genomföra och följa upp insatser inom området för att fylla på det som den tidigare regeringen påbörjade genom uppdrag till skolan och Skolverket.
Som ledamoten var inne på gav vi den 7 mars Rättsmedicinalverket i uppdrag att förstärka kunskapen om strypvåld. Ett förbättrat kunskapsläge när det gäller strypvåld förväntas bidra till höjd kvalitet i förundersökningar och, i förlängningen, till rättsväsendets arbete med att förebygga och förhindra våld av detta slag, inte minst i nära relationer.
Det är klart att jag också blir bestört av de berättelser vi kan höra och de siffror vi kan se i statistiken. Bland annat kan vi se att det är dubbelt så hög risk för unga kvinnor som för kvinnor som fyllt 25 att dödas genom strypning.
Det är vedervärdigt att det är på detta sätt. Vi måste fortsätta att arbeta med en bred palett av insatser där det inte går att säga att man ska göra någonting endast inom ramen för mitt departement eller inom ramen för Mediemyndigheten, som ska bevaka och följa upp att lagstiftningen följs. Att denna del fungerar är en sak. Sedan måste vi fortsätta att arbeta med lagstiftning som DSA. Vi måste fortsätta att följa upp detta och även komma med nya åtgärder inom den breda paletten för att komma åt den problematik som porren leder till.
I grund och botten är detta, precis som vi var inne på inledningsvis, en mycket komplicerad fråga eftersom den också påverkar yttrande- och informationsfriheten. Det är där det blir problematiskt när man ska börja begränsa.
Anf. 68 Åsa Eriksson (S)
Fru talman! Detta är en svår och komplex fråga. Jag ställde den till socialministern för att försöka få en övergripande syn på det hela, men jag är ändå glad att statsrådet är här i kväll.
Politik handlar om att vilja någonting. Det går om man vill. Storbritannien antog i oktober förra året Online Safety Act, som säkerställer att sociala medieplattformar hålls ansvariga för det innehåll som de är värd för. Detta gör bland annat att pornografisajter måste verifiera att deras användare är över 18 år. Det går om man vill. Frågan är om kulturministern kommer att agera för att detta görs även i Sverige.
Fru talman! Jag vill än en gång hänvisa till den bok jag har med mig. I den framgår att forskning visar att mer än 70 procent av de unga killar som regelbundet tittar på porr gärna skulle testa det de har sett i filmerna i verkligheten. Det är inte konstigt att så många unga kvinnor utsätts för strypvåld och riskerar att strypas till döds, som ministern sa.
Vi måste sätta stopp för detta. Att öka kunskapen är bra. Att göra kartläggningar är också bra. Men vi måste begränsa ungas möjlighet att konsumera tortyrporr.
Fru talman! Jag vill gärna överlämna denna bok, som heter Porrsnacket. Den är egentligen en handbok för föräldrar, men jag tror att den passar alldeles utmärkt även för riksdagsledamöter och statsråd. Jag tror att vi är många som behöver öka kunskapen om hur barns och ungas vardag på nätet ser ut och förhindra att fler pojkar och flickor blir porrskadade eller utsätts för våld.
Jag tackar statsrådet för debatten.
Anf. 69 Kulturminister Parisa Liljestrand (M)
Fru talman! Jag får börja med att beklaga att ledamoten har tvingats dras med mig i stället för med socialministern. Jag hoppas att det ändå har fungerat väl i debatten.
Åsa Eriksson frågade inledningsvis vilka initiativ jag ämnar ta för att skydda barn och unga och på så sätt också förbättra folkhälsan. Jag hoppas att jag har tydliggjort att det inom regeringen finns en bredd av insatser som pågår för att skydda barn och unga. Inom mitt ansvarsområde har Mediemyndigheten naturligtvis ett mycket viktigt uppdrag att verka för att skydda barn mot skadlig mediepåverkan både genom tillsyn och genom främjandearbete i form av kunskapshöjande insatser.
Jag vill tacka ledamoten för att hon väckt en viktig fråga. Jag hoppas att detta kommer att få fortsätta vara en viktig debatt där vi kan arbeta tillsammans för barns och ungas bästa.
Interpellationsdebatten var härmed avslutad.
Intressenter
Frågeställare
Besvarad av
Interpellationer
Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.