Folkbildningens framtid

Interpellation 2006/07:119 av Strand, Thomas (s)

Interpellationen är besvarad

Händelser

Inlämnad: 2006-11-30
Anmäld: 2006-11-30
Besvarad: 2006-12-12
Sista svarsdatum: 2006-12-14

Interpellationer

Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.

Interpellationen

den 30 november

Interpellation

2006/07:119 Folkbildningens framtid

av Thomas Strand (s)

till statsrådet Jan Björklund (fp)

I våras presenterade den socialdemokratiska regeringen folkbildningspropositionen Lära, växa, förändra (prop. 2005/06:192). I den poängteras folkbildningens viktiga roll i det livslånga lärandet. Den socialdemokratiska regeringen markerade tydligt sin uppskattning av folkbildningens arbete genom att föreslå ett ökat statligt anslag med 400 miljoner kronor.

Inför den nya regeringens budgetförslag fanns det en oro. Skulle Moderaterna, det dominerande partiet i den borgerliga alliansen, få sin vilja igenom och minska bidraget till studieförbunden med 300 miljoner kronor? Nu vet vi att den socialdemokratiska regeringens linje ligger fast.

Har Moderaterna då tänkt om i denna fråga? Eller kvarstår hotet mot folkbildningen? På Moderaternas hemsida fann jag svaret. Där argumenterar Moderaterna ännu i dag för att man vill minska stödet till studieförbunden med 300 miljoner kronor. Med en moderatdominerad regering inger det en viss oro.

I budgetpropositionen för 2007 står följande under utgiftsområde 16 folkbildning, s. 123:

”Regeringen avser att återkomma till riksdagen i vissa frågor rörande folkbildningen.”

Mot bakgrund av den negativa syn på folkbildningen som framför allt Moderaterna har haft genom åren väcker detta kortfattade besked både frågor och farhågor. Vad avses?

I folkbildningspropositionen konstateras att folkbildningen är en angelägenhet för hela samhället och behöver stöd på alla nivåer. Den statliga utvärderingen SUFO 2 konstaterade att samhällets ekonomiska stöd minskat väsentligt under de senaste tio åren, särskilt när man analyserar landstings- och kommunanslagen.

År 1991 motsvarade kommunbidragen ca 55 % av statens stöd till studieförbunden. År 2005 hade andelen minskat till 30 %.

Även landstingen minskar det sammanlagda stödet till studieförbunden år 2005 med 1,5 miljoner kronor. I jämförelse med år 1996 har det sammanlagda landstingsanslaget minskat med ca 12 %, omräknat till konsumentprisindex.

Finns det då en skillnad på kommuners stöd till studieförbund om de styrs av en socialdemokratisk respektive borgerlig majoritet? Ja, det gör det. Kommuner med socialdemokratiskt styre gav i genomsnitt ca 49 kr per invånare (48:86 kr per invånare) i stöd år 2005 jämfört med ca 30 kr per invånare (29:68 kr per invånare) i borgerligt styrda kommuner. Det gör skillnad vem som styr politiskt.

Den socialdemokratiska regeringen angav i folkbildningspropositionen att den hade för avsikt att ta initiativ till överläggningar med Sveriges Kommuner och Landsting (SKL) om deras bidrag till folkbildningen. Kommer den borgerliga regeringen att fullfölja den socialdemokratiska regeringens intentioner?

Jag vill fråga statsrådet:

På vilket sätt avser statsrådet att ”återkomma till riksdagen i vissa frågor rörande folkbildningen”, som det förutskickas i budgetpropositionen?

Vilken är statsrådets syn på folkbildningens roll?

Avser statsrådet att ta initiativ till att regeringen tar upp överläggningar med Sveriges Kommuner och Landsting om kommuners och landstings stöd till folkbildningen och studieförbunden?

Avser statsrådet att särskilt uppmärksamma borgerligt styrda kommuner och landsting mot bakgrund av de siffror jag här har redovisat?

Debatt

(8 Anföranden)

Interpellationsdebatt 2006/07:119

Webb-tv: Folkbildningens framtid

Dokument från debatten

Riksdagens protokoll 2006/07:38 Tisdagen den 12 decemberProtokoll 2006/07:38 12 § Svar på interpellation 2006/07:119 om folkbildningens framtid

Protokoll från debatten

Jan Björklund (Fp)

Anf. 68 Jan Björklund (Fp)

Fru talman! Thomas Strand har frågat mig om min syn på folkbildningens roll, om jag avser att ta initiativ till överläggningar med Sveriges Kommuner och Landsting om kommunernas och landstingens stöd till folkbildningen samt på vilket sätt jag avser att återkomma till riksdagen i vissa frågor rörande folkbildningen. Jag anser, fru talman, att folkbildningen fyller många viktiga uppgifter i samhället. Den bidrar till att stärka och utveckla demokratin, höja bildnings- och utbildningsnivån i samhället och öka människors samhällsengagemang. Folkbildningen är också en viktig aktör i det gemensamma arbetet med att bryta människors utanförskap. Genom studieförbundens rikstäckande nätverk anordnas diskussioner, debatter, föreläsningar, studiecirklar och utställningar över hela landet. Studieförbunden hör till civilsamhällets viktigare aktörer, inte minst för människor som av olika anledningar lever i utsatta situationer. Folkhögskolorna har också en betydelsefull roll för kunskap och bildning. Som självständiga bildningsinstitutioner har de stor frihet att själva bestämma innehåll och arbetsformer för sin undervisning. Folkhögskolorna fyller ofta nischer som det offentliga utbildningsväsendet inte kan eller inte ska fylla. Regeringens intention är att bidra till att ge folkbildningen goda förutsättningar att bedriva verksamhet. Statsbidraget år 2006 är nästan 2,7 miljarder kronor. Regeringen har dessutom i budgetpropositionen för 2007 (prop. 2006/07:1) föreslagit att statsbidraget ska höjas med ytterligare 500 miljoner kronor. Självbestämmandet för kommuner och landsting är omfattande i Sverige. När det gäller nivån på de bidrag som ges till folkbildningen lokalt och regionalt är detta därför en angelägenhet för kommuner och landsting, inte för regeringen. Jag har därför inte i dagsläget för avsikt att ta initiativ till att regeringen inleder några särskilda överläggningar med Sveriges Kommuner och Landsting, eller särskilt uppmärksammar eller kommenterar nivån på de bidrag som kommuner och landsting ger till folkbildningen. Regeringen avser dock att följa utvecklingen inom området. Den nya regeringen tillträdde för drygt två månader sedan. Arbetet med att utveckla folkbildningen och att tillgodose riksdagens tillkännagivande avseende rätten för folkhögskolor att anordna sfi (bet. 2005/06: UbU8, rskr. 2005/06:180 och bet. 2005/06:UbU22, rskr. 2005/06:313) har nyligen påbörjats inom Regeringskansliet. Regeringen kommer att återkomma till riksdagen i dessa frågor.

Thomas Strand (S)

Anf. 69 Thomas Strand (S)

Fru talman! Jag vill börja med att tacka statsrådet för svaret på min interpellation. I våras presenterade den socialdemokratiska regeringen folkbildningspropositionen Lära, växa, förändra . I den konstateras att folkbildningen är en omistlig del av det svenska samhället. I propositionen angav den dåvarande regeringen tre viktiga utgångspunkter: Folkbildningen stärker och utvecklar demokratin, folkbildningen är en viktig del i det livslånga lärandet och folkbildningen främjar personlig utveckling. Vi vet att folkbildningen spelat en stor och viktig roll för demokratins utveckling i Sverige. Folkbildningen spelar också en roll i synen på lärandet genom att den ställer bildningsperspektivet i centrum. Folkbildningens pedagogik och metoder har bland annat påverkat skolans pedagogik och arbetssätt. Dessutom har folkbildningen inneburit att många människor fått ny och ökad kunskap, vilket ökat människors makt över deras egna liv. I folkhögskolekurser och studiecirklar kommer många människor samman för gemensam reflexion och analys, och i sådana lärmiljöer har personer utvecklats under devisen Ingen växer utan möten. Folkbildningen är en viktig aktör också ur ett annat perspektiv. Få andra organisationer når så långt och brett ut i samhället. 1 ½ miljon människor deltar årligen i studiecirklar, drygt 240 000 kulturprogram har anordnats och på folkhögskolekurser går ca 220 000 deltagare. Folkbildningen är alltså viktig i utövandet av demokrati, den är en del av det livslånga lärandet och den främjar personlig utveckling. Den socialdemokratiska regeringen markerade tydligt sin uppfattning om folkbildningens arbete genom propositionen och genom att föreslå ett ökat statligt anslag med 400 miljoner kronor. Inför denna höst och den nya regeringens budgetförslag var jag lite orolig för vad som kommer att hända. I regeringen är Moderaterna det dominerande partiet, och de säger tydligt att de vill ta bort 300 miljoner från studieförbunden. Det fanns alltså hos mig en oro för vad som skulle komma att hända. Nu är jag glad över att den socialdemokratiska linjen ligger fast. Statsrådet har bekräftat att det blir ett ökat anslag till folkbildningen. Det är glädjande. Statsrådets svar stillar dock inte helt min oro, och därför vill jag precisera några ytterligare frågor just kring synen på folkbildning. Jag uppfattar att statsrådet och regeringen tydligt delar min beskrivning av folkbildningens viktiga roll och uppdrag. Betyder det att Moderaternas hot om bidragsminskning inte kvarstår? Kan statsrådet garantera att statsanslaget till folkbildningen inte kommer att försämras under den här valperioden? Statsrådet talar om 2007, men vad händer 2008, 2009 och 2010?

Anders Åkesson (C)

Anf. 70 Anders Åkesson (C)

Fru talman! Som engagerad folkbildare och med en långvarig kommunal bakgrund tycker jag att Jan Björklunds svar på interpellationen är mycket tillfredsställande. För det första gäller det synen på folkbildningen och folkbildningsorganisationernas roll i samhället. Dels ska de stärka demokratin, höja bildningsnivån och öka samhällsengagemanget, dels vara kulturspridare, spridare av kultur och verksamhet ut över hela landet, långt utanför storstadens upphöjda scener. För det andra är jag mycket stolt över att tillhöra en regeringsallians, bestående av centerpartister, folkpartister, kristdemokrater och moderater, som så kraftfullt satsar på folkbildningen - 100 miljoner mer än den förra regeringen hade för avsikt att satsa - och därmed också skickar en tydlig signal om folkbildningens fortsatta vikt i samhällsutvecklingen. Jag är mycket nöjd, fru talman, med försvaret av det kommunala självstyret som kommer till uttryck i statsrådets svar där han tydligt avvisar tanken på att tillrättavisa kommuner och landsting, vilka enligt interpellantens sätt att se prioriterar fel. Jag tycker att det är ett riktigt förhållningssätt som statsrådet och regeringen ger uttryck för.

Jan Björklund (Fp)

Anf. 71 Jan Björklund (Fp)

Fru talman! Det är glädjande när det råder sådan samstämmighet mellan regeringen och riksdagen, och det känns därför överflödigt att göra några långa debattinlägg i denna fråga. Det verkar som om vi är överens om både grundvärderingarna och hur det hela ska operationaliseras. Regeringens budgetförslag, som just nu behandlas i riksdagen, gäller i och för sig inte bara för 2007 utan där finns även anvisningar för 2008 och 2009. Den som läser det kan se att det inte finns några som helst avsikter att dra ned på dessa anslag. Vi har just höjt dem med ½ miljard, och någon tanke på att vi snabbt ska få tillbaka dem finns inte. Det kommer inte att ske några neddragningar. Jag kan lugna frågeställarna med att det inte finns några planer på det. Det är möjligt att några, inte här närvarande men andra ledamöter av kammaren, kanske hade hoppats att vi skulle dra ned på anslaget så att de kunde få skälla på oss. Jag tycker att det är glädjande att vi har en bred samstämmighet kring dessa frågor. Det ger trygga och stabila villkor för aktörerna på folkbildningens område, vilket också är viktigt.

Thomas Strand (S)

Anf. 72 Thomas Strand (S)

Fru talman! Jag vill återkomma till frågan om landstingens och kommunernas stöd till folkbildningen. I den folkbildningsproposition som jag nämnde i mitt förra inlägg konstateras att folkbildningen är en angelägenhet för hela samhället och behöver alltså stöd på alla nivåer. Den statliga utvärderingen Sufo 2 konstaterar att samhällets ekonomiska stöd de senaste tio femton åren minskat väsentligt. Det gäller särskilt när man analyserar kommun- och landstingsbidragen. Kommunernas stöd till folkbildningen har sedan 1991 minskat med nästan 40 %. På landstingssidan har stödet till studieförbunden minskat med ca 12 % om man tar 1996 som utgångspunkt och räknar om det enligt konsumentprisindex. I våras presenterade Sveriges Kommuner och Landsting glädjande siffror. De visar att de allra flesta kommuner under 2005 hade ett positivt ekonomiskt resultat. Totalt var det ett plusresultat på drygt 8 miljarder kronor. Pengar saknas alltså inte, skulle man kunna säga. Då är frågan hur kommunpolitikerna värderar studieförbundens insatser i kommunerna. Utan studieförbund och folkhögskolor skulle ju mycket av en utvecklande och stimulerande lokal studie- och kulturverksamhet försvinna och föreningsliv och folkrörelse bli lämnade utan den infrastruktur som folkbildning erbjuder. Den socialdemokratiska regeringen angav i samband med folkbildningspropositionen att den hade för avsikt att ta initiativ till överläggningar med Sveriges Kommuner och Landsting om bidragsnivåer. Nu säger statsrådet att han i dagsläget inte har för avsikt att fullfölja den ambitionen. Det är beklagligt. Jag är fullt medveten om att det råder stort självbestämmande för landsting och kommuner, men om statsrådet verkligen delar min uppfattning tycker jag att ett överläggningssamtal inte vore fel; tvärtom kunde det vara på sin plats. Vidare säger statsrådet att regeringen avser att följa utvecklingen på detta område, men då säger jag att det har Sufo 2 redan gjort. Det har gjorts analyser från Folkbildningsrådet som visar att det finns ett stort problem. Jag tycker att det är en för passiv hållning, så jag skulle vilja uppmana statsrådet och regeringen att tänka om i den frågan utan att inkräkta på landstingens och kommunernas självbestämmande. Sedan kan jag konstatera att det faktiskt är en stor skillnad om en kommun styrs av en borgerlig majoritet eller en socialdemokratisk majoritet. Riksdagens utredningstjänst har visat att en socialdemokratiskt styrd kommun ger i snitt ca 20 kr mer per invånare i stöd än en borgerligt styrd kommun generellt sett. Det leder fram till att man funderar på vad det beror på att borgerligt styrda kommuner generellt sett ger mindre i anslag än socialdemokratiskt styrda kommuner. Man skulle också kunna ställa frågan: Varför är borgerliga politiker mer njugga? Vad anser statsrådet att denna skillnad beror på och hur tror statsrådet att man kan få en förändring till stånd?

Jan Björklund (Fp)

Anf. 73 Jan Björklund (Fp)

Fru talman! Det ligger ju i sakens natur att om man säger att kommuner och landsting själva får avgöra kommer det att variera något. Om man inte vill att det ska få variera något ska man ju inte överlåta makten till landsting och kommuner. I den förra frågan, om elevstyrda gymnasier, var Socialdemokraterna, och även frågeställaren själv, inne på att kommunerna själva måste få avgöra. Det kan man naturligtvis tycka. Det här är en fråga där kommunerna själva avgör, men frågeställaren gillar inte de besluten. Därför vill han att jag ska gå in och ta kommunerna i örat. Jag tänker inte göra det. Det är en del i det kommunala självstyret att man får avgöra detta lokalt. Jag tror att det var frågeställaren själv, eller möjligen den tredje talaren, som tidigare tog upp att det finns geografiska skillnader, att det finns ett väldigt utbud av kultur i storstadsregioner och annat. Inte minst på landsbygd och i glesbygd fyller dock folkbildningsförbunden upp ett tomrum. Jag tror att det finns sådana delförklaringar. I borgerligt styrda storstadskommuner finns det andra prioriteringar gällande andra behov som görs. Jag ska låta det vara osagt, men ska man spekulera om orsaker tror jag i och för sig att det finns en sådan variabel i detta. Det avgörande är dock att tycker vi att det ska vara kommunalt ansvar för detta nyttar det inte till något att jag som minister på detta område springer och tar Kommunförbundet i örat stup i ett. Det är naturligtvis så att vart och ett av de 22 statsråden skulle kunna springa och säga: Nu satsar ni inte tillräckligt mycket på just de områden som jag har ansvar för, och så tar man kommunen i örat. Men då kan vi ju avskaffa kommunerna till sist. Det är ju innebörden av kommunalt självstyre att kommuner och landsting måste få göra dessa prioriteringar. Där får vi påverka som medlemmar i partier, som medborgare i våra hemkommuner. Inte via denna talarstol och denna kammare utan på en annan arena får vi påverka. Det är det som är innebörden i kommunalt självstyre.

Thomas Strand (S)

Anf. 74 Thomas Strand (S)

Fru talman! Jag är väl medveten om att inte statsrådet kan styra kommuner och landsting eller ta dem i örat. Det var inte det jag menade heller. Min tanke gällde mer den ambition som fanns i den tidigare regeringen att ha överläggningar och samtal om en viktig fråga. För vi är överens om att folkbildningen behöver ett brett stöd. Den behöver dels ett anslag, dels att landsting och kommuner plus huvudmän går in och stöder. Det är en helhetssyn på folkbildningens roll i samhället för att det är en så viktig kraft, som vi har sagt tidigare, som befrämjar och utvecklar demokratin, det livslånga lärandet, och stärker den personliga utvecklingen. Därför behövs det ett klart stöd, och Sufo 2 har ju visat att det har blivit en oerhörd press på folkbildningens aktörer i och med att just kommunanslagen har sviktat så betänkligt. Jag säger inte att statsrådet ska ta kommunerna i örat. Men att ha ett samtal tycker jag kunde vara en lite mer aktiv roll jämfört med att bara passivt följa lite på avstånd. Så jag upprepar min uppmaning om att sådana här samtal gärna kommer till stånd. Det tror jag är viktigt för samhället och folkbildningen. Jag vill tacka statsrådet för debatten. Jag hoppas att några av mina synpunkter har gått in och leder till vidare funderingar kring folkbildningens viktiga roll i samhället.

Jan Björklund (Fp)

Anf. 75 Jan Björklund (Fp)

Fru talman! Jag vill också tacka för interpellationen och debatten. Vi är ju, möjligen med undantag för hur många möten vi ska ha med kommuner och landsting, väldigt överens om folkbildningens roll i vårt samhälle. När det röstas om den anslagsökning som nu sker, om det nu sker i denna vecka här i kammaren, kommer vi sannolikt att ha en mycket bred enighet om detta. Det är glädjande. Det ger stabila och långsiktiga villkor. Folkbildningen fyller en mycket viktig funktion både för de individer som finns där och för vårt samhälle.

Intressenter

Frågeställare

Thomas StrandSocialdemokraterna

Besvarad av

Jan BjörklundFP