finansieringen av teknisk forskning

Interpellation 2004/05:281 av Wahlgren, Marie (fp)

den 21 december

Interpellation 2004/05:281

av Marie Wahlgren (fp) till utbildnings- och kulturminister Leif Pagrotsky om finansieringen av teknisk forskning

En mycket stor del av den tekniska forskningen på våra universitet och högskolor är i dag externt finansierad. 2001 kom över 65 % av resurserna från andra källor än direkta statsanslag. Det är naturligtvis på vissa sätt ett styrkebevis att området klarar av att konkurrera om forskningsmedel men samtidigt kan det som är en styrka på lång sikt bli en svaghet. Man kan konstatera flera problem som ofta uppkommer när graden av extern finansiering blir hög. De externa medlen styr också användningen av de interna. Finansieringen blir kortsiktig och ryckig, den finansiella oron ökar och en stor andel av seniora forskares tid går åt till att söka och administrera externa medel.

Vid en hög andel externa medel kommer dessa ofta att i stor utsträckning dominera också användningen av de interna medlen. Skälen är att det ofta finns en underfinansiering i de externa medlen. Medlen täcker till exempel doktorandlöner men inte kostnader för handledare, utrustning, materialinvesteringar eller andra övergripande utgifter. Det är också ofta så att hela doktorandtiden inte täcks av de anslag som erhållits externt utan delar måste täckas upp av fakultetsmedel. Detta gör att nästan inga projekt startas om de inte har extern finansiering, vilket på sikt kan vara farligt för kreativitet och nyskapande.

Externa medel har en tendens att följa forskningspolitiska trender. Det betyder att områden som inte följer trenden riskerar betydligt minskad försörjning. De senaste åren har det till exempel funnits ett starkt fokus kring IT, bioteknik och numera också nanoteknologi. Detta gör att andra för samhället viktiga områden inom det tekniska forskningsområdet får stå tillbaka. För tillfället känner jag en stark oro för finansieringen av de tyngre mer processinriktade forskningsområdena som kemisk apparatteknik, reglerteknik, processtyrning, logistik med flera. Dessa är områden som är viktiga om Sverige inte bara ska vara en del av den tidiga utvecklingskedjan utan också kunna vara starkt på högteknologisk produktion.

Det finns en tendens i dag att se Sverige som ett land som framför allt ska producera forskning och utveckling och sedan överlåta till andra länder att producera de varor som forskning och utveckling genererar. Detta är inte en helt oproblematisk utveckling. Om man inte är mycket skicklig på att sälja sitt know-how, kan risken bli att man blir kunskapens råvaruproducent. Det vill säga att man tar fram kunskap och säljer den ganska billigt i stället för att förädla den vidare till mer lönsamma produkter. Det finns all anledning att värna om Sveriges förmåga att bedriva högkvalificerad produktion och i detta ligger också att stödja forskning inom de produktionsnära områdena.

Det är väl omvittnat att många seniora forskare känner en stark ekonomisk stress. Ansvaret för att inte bara dra in pengar till den egna lönen utan externa medel till doktorander och annan personal, känns ibland övermäktigt. Mycket tyder också på att den ökade graden av extern finansiering påverkar forskarnas strategier. Li Bennich-Björkman konstaterar i Högskoleverkets rapport Överlever den akademiska friheten? En intervjustudie av svenska forskares villkor i universitetens brytningstid att "Det är påfallande att strategiska överväganden, planering och funderingar kring anslag upptar mycket av forskarnas tankekraft och energi. @ @ @ Från samtliga vetenskapsområden framhåller man att systemet genererar konformism och likriktning, tvärtemot de värden som officiellt hyllas i forskningssammanhang som originalitet, självständighet och oberoende. Signaler om vad som finansiärerna betraktar som väsentligt skapar flockbeteende och modetrender."

Det är viktigt att finna vägar som styrker den fria och nyfikenhetsbaserade forskningen inom alla områden @ inte minst det tekniska området. Forskningsfinansieringen kan inte vara utformad på ett sätt som motverkar detta.

Med anledning av dessa neddykningar i effekterna av en hög andel externfinansiering vill jag fråga forskningsministern följande:

På vilket sätt kommer ministern att stärka möjligheten att starta projekt inom det tekniska området utan extern finansiering?

På vilket sätt kommer ministern att stödja forskning inom process- och produktionsteknik?

På vilket sätt kommer ministern att göra Sverige bättre på att förädla den kunskapsproduktion som sker i Sverige, både inom högskola och industri, till produktion av varor och tjänster?

På vilket sätt kommer ministern att förändra villkoren för forskare så att den ekonomiska stressen inte går ut över kreativitet och nytänkande?