finansiering av utbildningsplatser för utländska studenter

Interpellation 2002/03:173 av Pålsson, Anne-Marie (m)

Interpellationen är besvarad

Händelser

Inlämnad: 2003-02-07
Anmäld: 2003-02-07
Besvarad: 2003-02-18
Sista svarsdatum: 2003-02-21

Interpellationer

Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.

Interpellationen

den 7 februari
Interpellation 2002/03:173
av Anne-Marie Pålsson (m) till utbildningsminister Thomas Östros om finansiering av utbildningsplatser för utländska studenter

Vi behöver fler utländska studenter i Sverige. Gäststudenter har mycket positivt att tillföra Sverige och Sverige har mycket att ge. Vi har en väl utbyggd högskola med erfarenhet av internationellt utbyte. Vi har internationellt starka forskningsprofiler. Så säger utbildningsminister Thomas Östros.

Den statliga myndigheten, Svenska Institutet, har därför fått i uppdrag att via en ny sajt marknadsföra svenska utbildningar till utländska studenter. Ambitionen är lovvärd. Länder som Tyskland, Frankrike, Nederländerna, och Storbritannien satsar också numera stora resurser på att locka utländska studenter att studera i respektive land. USA har sedan gammalt en omfattande erfarenhet av utländska studenter vid sina lärosäten.

Men utbildning kostar pengar. Svenska skattebetalare satsar årligen ett belopp i storleksordningen 40 miljarder kronor på forskning och utbildning, vilket motsvarar ca 160 000 kr per heltidsstudent. Siffran kan synas hög men är, enligt universitetens och högskolornas egna företrädare, inte tillräcklig för att upprätthålla kvaliteten.

Ska de svenska lärosätena ta emot fler utländska studenter kräver detta att mer resurser tillförs lärosätena för att kvaliteten inte ytterligare ska urholkas, alternativt att antalet utbildningsplatser som står till förfogande för svenska studenter reduceras.

Att färre platser anvisas svenska studenter behöver inte vara ett problem om Svenska Institutets marknadsföring vänder sig till studenter från annat EU-land. Inom EU pågår nämligen sedan flera år tillbaka ett utvecklingsarbete i syfte att möjliggöra byte av studieort. Den därvidlag gällande principen innebär att gästande studenter ska ha tillträde till högre utbildning på samma villkor som gäller det mottagande landets egna ungdomar, det vill säga är högre utbildning gratis i det mottagande landet är den också kostnadsfri för den svenska studenten. Det omvända gäller också. Eftersom högre utbildning är kostnadsfri i de flesta EU-länder handlar det således företrädesvis om ett utbyte på lika villkor.

Annorlunda förhåller det sig om rekryteringen avser studenter från länder utanför EU, ty här föreligger normalt sett inte denna möjlighet till utbyte på lika villkor. Konsekvensen av detta blir att om de svenska universiteten ska ta emot fler studenter från länder utanför EU utan att de totala ramarna ökar, trängs de svenska studenterna ut @ de blir utan utbildning eller hänvisas till utbildningar i länder utanför EU med höga privatekonomiska kostnader som följd. Ett annat alternativ består i att svenska skattebetalare tvingas betala utbildningen för studenter som inte sällan kommer från privatekonomiskt sett starka miljöer. Väljer dessa att efter genomgången utbildning stanna kvar i Sverige, blir skattebetalarnas kostnad hanterbar, i annat fall är det fråga om en betydande subvention till andra länders medborgare.

Min fråga till utbildningsminister Thomas Östros är följande:

Ska de utbildningsplatser som är avsedda för utländska studenter finansieras med ökade anslag över den statliga budgeten eller genom färre platser för svenska studenter?

Debatt

(7 Anföranden)

Interpellationsdebatt 2002/03:173

Webb-tv: finansiering av utbildningsplatser för utländska studenter

Protokoll från debatten

Thomas Östros (S)

Anf. 33 Thomas Östros (S)

Herr talman! Anne-Marie Pålsson har frågat mig om de utbildningsplatser som är avsedda för utländs- ka studenter ska finansieras med ökade anslag över den statliga budgeten eller genom färre platser för svenska studenter. Sverige är en kunskapsnation med stolta utbild- ningstraditioner. För att befästa denna ställning krävs bland annat omfattande satsningar på utbildning på alla nivåer. Under 1990-talets senare del har den svenska högskolan byggts ut kraftigt med full finan- siering av varje utbildningsplats, och andelen ungdo- mar som påbörjar högskolestudier i Sverige senast vid 25 års ålder har ökat från 24 till drygt 40 %. Där- till kommer ytterligare några procent svenska hög- skolestuderande som studerar utomlands med studie- stöd från CSN, samt dessutom nybörjare i kvalifice- rad eftergymnasial yrkesutbildning. Enligt Högskole- verkets senaste prognos för de närmaste åren kommer 46 % av en årskull att ha påbörjat högskolestudier vid 25 års ålder. Enligt Anne-Marie Pålsson är mina ambitioner när det gäller att locka utländska studenter till Sverige lovvärda. Men, om jag tolkar Anne-Marie Pålsson rätt, är detta lovvärt endast om det inte kostar något. Jag delar inte den uppfattningen. Interpellanten ger utryck för synsättet att en ökad internationalisering av den högre utbildningen gynnar utländska studenter på svenska studenters bekostnad. Därmed understöder Anne-Marie Pålsson och Moderaterna internationali- seringsmotståndarna. Internationaliseringen av hög- skolan, till vilken de utländska studenterna bidrar, är något positivt, och de utländska studenterna är en tillgång som berikar Sveriges undervisnings- och forskningsmiljöer. Studenter med erfarenheter av svensk utbildning, svensk kultur och svenskt sam- hällsliv är dessutom goda ambassadörer för Sverige och kan utgöra en rekryteringsbas när svenska företag och organisationer anställer medarbetare i utlandet. Det Anne-Marie Pålsson främst vänder sig mot är att det finns studenter i Sverige från länder utanför EU som kanske kommer från privatekonomiskt starka miljöer och som inte stannar i Sverige efter genom- gången utbildning. Enligt Anne-Marie Pålsson kan dessa lockas hit när Svenska institutet på uppdrag av regeringen marknadsför svensk utbildning till ut- ländska studenter. Till skillnad från moderaterna är jag inte är beredd att verka för en uppdelning av stu- denterna i EU-medborgare eller EES-medborgare å ena sidan och övriga å den andra samt skärpa reglerna för de senare. En sådan uppdelning skulle motverka internationaliseringen av högskolan och i första hand drabba studenter från länder med svagare ekonomi. I september 2001 gav regeringen sin syn på vikti- ga frågor inom den grundläggande högskoleutbild- ningen i en proposition som fick namnet Den öppna högskolan (prop. 2001/02:15). Ett par nyckelord som kan karakterisera den propositionen är mångfald och kvalitet. Här föreslås åtgärder för att bredda rekryte- ringen till högskolan, öka mångfalden och minska snedrekryteringen, samt förnya pedagogiken och öka internationaliseringen. Det står alldeles klart att Mo- deraterna med förslag till avgiftsbeläggning och andra förslag vill verka i en helt annan riktning. Uppdragsutbildningen inom högskolan är ett vik- tigt instrument i högskolans samverkan med det om- givande samhället och i strävan efter att internationa- lisera utbildningen. I enlighet med vad regeringen aviserade i propositionen Den öppna högskolan gäller en ny förordning om uppdragsutbildning vid univer- sitet och högskolor från den 1 januari i år. En viktig förändring är att universitet och högskolor utan med- givande av regeringen nu har möjlighet att bedriva utbildning på uppdrag också av beställare från länder utanför det europeiska ekonomiska samarbetsområ- det. Härigenom bör lärosätena kunna öka antalet utländska studenter och fördjupa kontakterna med utländska lärosäten, företag och myndigheter. Att informera om denna möjlighet är en del av regering- ens uppdrag till Svenska institutet att marknadsföra svensk utbildning. För regeringen står inte valet mellan att utbilda svenskar eller att utbilda utländska medborgare. Vi vill ha en högskola som är öppen mot omvärlden och som rymmer såväl svenska studenter med svensk och utländsk bakgrund som utländska studenter.

Anne-Marie Pålsson (M)

Anf. 34 Anne-Marie Pålsson (M)

Herr talman! Utbildningsminister Östros är en klok karl och uttrycker sig väl. Hade det inte varit så att jag alldeles nyligen hade varit i kontakt med forsknings- och universitetsvärlden hade jag nästan kunnat tro att det utbildningsministern sade var sant. Nu har jag sådan tur att jag för bara några dagar sedan som sagt kom i kontakt ånyo med forsknings- världen, som jag för övrigt inte helt och hållet har lämnat trots mitt uppdrag här i riksdagen, och då blev jag påmind om att innehållet i denna interpellation inte saknar relevans. Ty jag fick på nytt bekräftat att visst är det så att intresset från de utländska studenterna har vuxit, framför allt om vi talar om de studenter som kommer från länder utanför EES- och EU-området. Det är nu så pass stort att man ser att det kan inkräkta på de svenska studenternas möjligheter att tillgodogöra sig och komma i åtnjutande av svensk utbildning. Min fråga var följande, och jag ska läsa upp den, därför att det är viktigt att konstatera att svaret också anknyter till frågan: "Ska de utbildningsplatser som är avsedda för utländska studenter finansieras med ökade anslag över den statliga budgeten eller genom färre platser för svenska studenter?" Jag utgår ifrån att utbildningsministern inte har för avsikt att finansi- era detta via avgifter från de utländska studenterna. Vilket svar fick jag då? Ja, dessvärre var väl sva- ret snarast att betrakta som goddag-yxskaft: "För regeringen står inte valet mellan att utbilda svenskar eller att utbilda utländska medborgare. Vi vill ha en högskola som är öppen mot omvärlden och som rymmer såväl svenska studenter med svensk och utländsk bakgrund som utländska studenter." Ja visst! Men det är väl ingen som har invänt mot detta? Frå- gan är ju: Hur ska detta finansieras? Herr talman! En ekonom som åtnjuter en bety- dande aktning över hela forskarvärlden, Milton Fri- edman, konstaterade att: There is no such thing as a free lunch, det vill säga allting är förenat med kostna- der. Ånyo blir alltså min fråga: Hur ska utbildnings- platserna för de utländska studenterna finansieras? Ska man ta ökade anslag över budgeten, det vill säga ensamstående mamman i Kiruna, anställd inom vård- sektorn med besvärande små ekonomiska marginaler: Ska denna kvinna betala detta tillsammans med alla andra över budgeten? Eller ska det helt enkelt betalas så att antalet platser som står till förfogande för de svenska studenterna minskar? Jag skulle vilja ha ett svar på denna min fråga. Jag tycker nämligen att detta är angeläget. Jag får ånyo hänvisa till den diskussion jag hade förra veckan. Det är nämligen så att vad man uppfattar från utbildnings- och forskningsvärlden är att undanträngningseffekten redan är här, så att svenska studenter trängs undan från utbildningar. De trängs inte undan från svensk utbildning utan till utbildning i Sverige som kanske inte håller riktigt den kvalitet som man hade tänkt sig. Man trängs undan från utbildning vid Handelshög- skolan i Göteborg till utbildning vid de regionala högskolorna till exempel. Herr talman! Jag vore tacksam om jag fick ett svar från utbildningsministern: Hur ska finansieringen se ut?

Thomas Östros (S)

Anf. 35 Thomas Östros (S)

Herr talman! Det låter lovande om vi kan få en diskussion där vi hänvisar till nationalekonomiska auktoriteter! Det handlar om en investering för Sverige. Vi uppmuntrar våra ungdomar, från barnsben och fram- åt: Fundera gärna på att ge er ut i världen! Vi låter våra lärare, våra studiemedelssystem och andra saker uppmuntra unga människor med svensk bakgrund att ge sig ut och studera. Och vi har varit ganska lycko- samma. Ungefär 30 000 svenska studenter per år ger sig av ut i världen, de allra flesta inom EU, men allt- fler till andra delar av världen. Det är ett stort svenskt universitet ute i världen. Det är någonting väldigt positivt. Det vore väldigt märkligt att säga att vi då inte skulle vilja parallellt med detta se till att våra universitet och högskolor också berikas av människor som kommer från omvärlden. Jag ser det som en väldigt viktig insats för att stärka också universitetens kvalitet och utbildningens kvalitet. Forskningen är sedan länge internationalise- rad. Framgångsrik forskning är internationell. Men utbildningen behöver också bli alltmer internationali- serad för att vi ska ha toppkvalitet i Sverige. Det är av ett viktigt nationellt intresse att vi också ser till att människor kommer hit, får en uppfattning om och fattar tycke för Sverige. En del av dem kom- mer också att stanna kvar i Sverige och göra arbetsin- satser här. Andra kommer att åka tillbaka till sina hemländer, men där ha med sig en förhoppningsvis positiv bild av Sverige. Det här är en strategi som är viktig för regeringen i vår målsättning att bli världens bäst internationaliserade land. Då är studentutbyte och unga människors rörlighet alldeles central. Mot detta står Anne-Marie Pålssons uppfattning att det här är en kostnad som omedelbart måste redu- ceras. Vi har under min period som utbildningsmi- nister satsat över 6 miljarder i högre utbildning och studiemedel för alltfler studenter. Det har varit en stor framgång. Vi har mycket dramatiskt ökat andelen svenska studenter som kommer vidare. Vi har också haft råd att ta emot fler utländska studenter. Det är positivt. Anne-Marie Pålsson har ju en annan argumenta- tion som gäller detta där man anar att vi borde ta ut avgifter av utländska studenter. Att Anne-Marie Påls- son tycker det förstår jag, för Anne-Marie Pålsson har ju också uppfattningen att vi borde ta ut avgifter av svenska studenter. Hon har ju vältaligt och naturligt- vis ekonomiskt oantastligt argumenterat för att man i princip skulle kunna ha avgifter för högre utbildning. 20 000 kr, tror jag att Anne-Marie Pålsson har före- slagit. Ja, men vad händer då? Ja, vi får en ökad soci- al snedrekrytering. Vi får alltfler, också av svenska studenter, som i stället för att som nu lockas till hög- skolan avskräcks från att ta sig dit. Vi kommer att få studenter som blir alltmer beroende av föräldrarnas ekonomi och därmed också föräldrarnas beslut om vad ungdomarna ska göra. Vi får en helt ny syn på utbildning som en social rättighet och som något som kan driva jämlikhet och frihet för alla i samhället. Det är Anne-Marie Pålssons uppfattning. Jag har i flera debatter i den här kammaren varnat för att om man börjar införa avgifter för studenter som kommer från länder utanför EES-området så kommer detta att vara en murbräcka som till slut driver fram avgifter för också svenska studenter. För hur ska vi skilja på dem som kommer från länder utanför EU-området och dem som kommer från län- der i EU-området? Det handlar om när vi ska säga: "Nu har du varit i Sverige tillräckligt länge för att få en avgiftsfri utbildning" eller "du ska betala fullt ut". Det kommer till slut att leda till att vi också tar ut avgifter för svenska studenter. Det är något som Anne-Marie Pålsson vältaligt har argumenterat för och som jag tror att det finns ett stöd för i det mode- rata partiet. Jag är helt emot en sådan utveckling. Utbildning ska vara avgiftsfri.

Anne-Marie Pålsson (M)

Anf. 36 Anne-Marie Pålsson (M)

Herr talman! Jag tycker att det är lämpligt att vi diskuterar det som interpellationen rör. Om det inte räcker kan jag diskutera det som Moderata samlings- partiet står för i den här kammaren. Mina egna idéer och det jag har skrivit innan jag kandiderade till riks- dagen diskuterar jag gärna, men inte här i kammaren. Jag kan gärna välja ett annat forum för det, om så skulle vara önskvärt. Därför ämnar jag inte diskutera den typen av frågor i dag. Visst är det viktigt att lämna landet och studera i andra länder. Jag har själv gjort det. Under mitten av 70-talet tillbringade jag ett par år i Amerika. Visst känner jag till internationaliseringen. Inte minst de amerikanska universiteten är extremt internationella. Där fanns folk från världens alla hörn. Det var fan- tastiskt. Men det var något konstigt; de betalade för det. Vissa betalade ur egen plånbok. Andra betalade genom stipendier som de fått av den amerikanska staten eller den svenska staten. Trots att de ameri- kanska universiteten i dag är dyrare än de var på min tid vimlar det fortfarande av utländska studenter. Uppenbarligen är det inte avgiften som förhindrar en internationalisering. Det måste vara någonting annat. Det argument som utbildningsministern för fram här köper jag inte. Jag tycker att det är ett billigt ar- gument som inte alls håller om man betraktar det närmare. Bättre upp, skulle jag vilja föreslå. Jag återkommer med en åsnas envishet till denna min grunduppfattning när det gäller synen på avgif- ter: Saker och ting kostar. Någon ska betala. Det är inte gratis. Det svar jag har fått från utbildningsmi- nistern är att svenska skattebetalare ska betala. Har vi lite tur får vi tillbaka någonting i slutändan i det att den utländska studenten stannar kvar i Sverige och betalar skatt, men det är bara om vi har tur. Jag upp- fattar svaret på det viset, och det är intressant. Jag kan referera till hur utländska studenter kan se på det, ånyo ett verkligt fall från ett av våra svenska lärosäten. Det kom hit en utländsk student - som till och med kan ha varit från Kina - som var oerhört fascinerad över att högre utbildning var gratis. Stu- denten frågade gång på gång: Är utbildningen verkli- gen gratis? Ni kan väl inte mena detta. Det kommer väl snart en faktura. Det kom ingen faktura. Vad som däremot smög sig in i tanken på den här studenten och också många andra studenter var att när någonting är gratis kan det väl inte vara så bra. Det är en aspekt som kan vara värd att beakta i sammanhanget. Om det enda argu- mentet vi har när vi marknadsför utbildning utom- lands är att den är gratis är jag inte säker på att man uppfattar att det är så bra som utbildningsministern vill göra gällande. Dessutom vill jag erinra om en sak. Jag har här talat om avgifter för studenter som kommer från län- der utanför EU och EES-området. Inom detta område gäller andra regler som jag inte i någon mening har ifrågasatt. Jag har inte tagit upp dem i interpellatio- nen. Att vi skulle ta ut avgifter av studenter utanför detta område är inte ett dugg konstigt. Tvärtom ver- kar utvecklingen gå i den riktningen. I England har Blair infört avgifter för högre utbildning, även för engelska studenter. I Amerika finns det, i Kanada, i Australien - ja, till och med i Kina finns det och upp- fattas som något mycket rimligt. Jag har väldigt svårt att förstå varför vi i Sverige skulle gå i förväg genom att göra det avgiftsfritt för människor som kommer från länder utanför vårt utbytesområde.

Thomas Östros (S)

Anf. 37 Thomas Östros (S)

Herr talman! Anne-Marie Pålsson vill inte disku- tera sin egen uppfattning. Men den går inte att kom- ma ifrån. Jag tror att huvudmotivet för din argumen- tation för att nu införa avgifter för en del av studen- terna är din grunduppfattning att också svenska stu- denter bör betala avgifter. Den är välkänd. Den driver du inom Moderaterna, Anne-Marie Pålsson. Jag vet att många andra moderater också gör det, till exempel Moderata studentförbundet. Den frågan måste upp på bordet och inte smusslas undan som om det vore en fråga som vi inte tar på allvar. Jag tror att du tar den på allvar. Det är nämligen ett hot som är högst reellt. Anne-Marie Pålsson diskuterade England som har infört avgifter. Skottland tog ett annat beslut. Det engelska beslutet har varit oerhört kontroversiellt. Den engelska regeringen har varit tvungen att föränd- ra sitt beslut på grund av att man genast såg att det fick effekter i form av social snedrekrytering och att människor protesterade, inte minst studenterna. Ock- så oroliga föräldrar protesterade, som ser risken för att deras barn inte kommer att få en högre utbildning. Det är en stor och viktig fråga, både en frihets- och en jämlikhetsfråga. De nordiska länderna - Danmark, Sverige och Finland - vi håller fast vid vår idé om att det faktiskt är ett modernt sätt att arbeta med utbildning. I Tysk- land är det också avgiftsfritt. Men vi ser att länder som England och Österrike har valt att införa avgif- ter. Vi ser att det växer som opinion bland höger- krafterna i Sverige. Det är någonting som vi måste sätta stopp för, även när det gäller utländska studen- ter. Hur tänker sig Anne-Marie Pålsson att det ska fungera i relation till Baltikum till exempel? Nu är de länderna på väg in som medlemmar. Men om Anne- Marie Pålsson hade fått som hon hade velat för ett par år sedan hade en baltisk student - en student från Litauen under knapra omständigheter, med en ge- nomsnittsinkomst som ligger väldigt lågt jämfört med den svenska - inte haft en chans att studera på en svensk högskola. Vill vi inte det? Vill vi inte ha bal- tiska studenter i våra högskolor? Det är ju länder som vi ska samarbeta med mycket nära och leva tillsam- mans med. Tror vi inte att det i själva verket är en fördel för oss om vi ser fler av studenterna från län- derna kring Östersjön komma till Sverige? Det är en investering för oss, i vår utveckling och våra kontakter med omvärlden. Se på forskarutbild- ningen! Vi har en stor andel utländska studerande inom forskarutbildning, inte minst inom medicinsk forskning. Högskoleverket har tittat på vad som hän- der med de studenterna när de har tagit doktorsexa- men. Många stannar kvar i Sverige. De har investerat i sin utbildning i Sverige, fattat tycke för Sverige och vill fortsätta göra stora insatser i Sverige och för Sverige. Det är ju fantastiskt, en brain gain som vi får genom vår öppna attityd till omvärlden. Det är sättet att angripa internationaliseringen, att frimodigt uppmuntra våra ungdomar att ge sig ut i världen och inte vara rädda för det. Det är ofta debatt i Sverige om att begåvningarna sticker och att bara vi andra, genomsnittliga, blir kvar. Man ska frimodigt uppmuntra våra ungdomar att ge sig ut men också vara öppen för att ta emot. Det är ett sätt att vara framgångsrik i en värld som präglas alltmer av kon- takter över nationsgränserna. Anne-Marie Pålsson vill föra in en murbräcka i det svenska systemet genom att börja ta ut avgifter för utländska studenter för att man sedan ska upp- täcka att det inte går att hålla emot att också ta avgif- ter av svenska studenter. Det är ännu inte alla mode- raters uppfattning. Men jag har en känsla av att den växer inom Moderata samlingspartiet. Därmed har vi för första gången på mycket länge en situation i Sve- rige som blir klockren i vägvalet: Avgiftsfria studier eller avgifter för våra studenter, ökad social snedre- krytering eller en öppen högskola som tar emot nya grupper och nya människor, en utbildning som leder till ökad jämlikhet eller ett samhälle som präglas av allt större klyftor. Där står vägvalet.

Anne-Marie Pålsson (M)

Anf. 38 Anne-Marie Pålsson (M)

Herr talman! Jag inledde den här debatten med att konstatera att utbildningsminister Östros är en klok karl. Han kanske inte är så klok ändå. Det var ett förfärligt tjatande. Jag har sagt att jag inte vill diskutera min privata uppfattning, som jag har drivit innan jag kandiderade till riksdagen, under en debatt om en interpellation där jag inte har berört den typen av frågor. Låt oss ta det någon annan gång. Jag ställer gärna upp. Nu har utbildningsministern tjatat om denna min uppfattning gång på gång. Jag ämnar inte gå vidare i frågan här och nu. Dessutom får vi, i det parti jag företräder, faktiskt ibland tycka saker som partiet inte tycker. Denna min uppfattning i utbildningsfrågan delas icke av partiet, det kan jag garantera dig. Vi har fått höra att om det hade varit förenat med kostnader för en student utanför EU-området att stu- dera i Sverige, så hade ingen kommit hit. I detta an- das utbildningsministern en uppfattning om att män- niskor som bor utanför EU-området är fattiga och inte har råd att skicka sina barn hit för att studera. Det är alltså fullständigt felaktigt. Det finns en förskräcklig massa förmögna människor i Baltikum, Indien, Sydamerika, Kina och annorstädes i världen, och för dem hade det inte inneburit några större upp- offringar att betala de avgifter som kanske kunde varit rimliga att ta ut av dessa studenter. Dessutom står en annan möjlighet till buds för studenter som vill åka till Amerika. Det finns något som heter stipendier, vilket betyder att en begåvad individ som saknar de privata ekonomiska förutsätt- ningarna för att kunna studera kan få stipendier för detta. Vi hade mycket väl kunnat ha ett sådant system i Sverige. Det hade inneburit att de som kan och vill, men inte har den ekonomiska förmågan, ändå är väl- komna. De som kan och vill, och som har den egna ekonomiska förmågan, får betala själva, men är också välkomna. På så sätt behöver den ensamstående mamman i Haparanda eller Kiruna inte använda sina skattepeng- ar för att finansiera detta.

Thomas Östros (S)

Anf. 39 Thomas Östros (S)

Herr talman! Precis den argumentationen har man försökt föra när man har infört avgifter för sina egna studenter. Man har frågat sig: Är det verkligen vettigt att den familj som inte har barn på högskolan är med och finansierar högskoleutbildning? Precis det argu- mentet brukar Anne-Marie Pålsson använda när hon propagerar för avgifter i den svenska högskolan. Detta vill hon inte prata om, men vi känner alla till att hon tycker så. Det handlar om något helt annat. Det är fråga om ett samhällsintresse, ett gemensamt intresse. En eko- nom skulle säga att här finns starka positiva externa- liteter, det vill säga att vi gemensamt kan se till att undanröja hinder för studier. Det blir bra för oss alla, även för den familj som för tillfället inte har något av sina barn och ungdomar i högre utbildning. Det driver samhällsutvecklingen framåt, ökar tillväxten, ökar välståndet och stärker det kulturella klimatet i landet. Anne-Marie Pålsson vill använda en murbräcka för att försöka införa avgifter också för svenska stu- denter. Men hon glömmer att när vi talar om gruppen studenter från områden utanför EU är det fråga om en mycket liten grupp på våra svenska universitet och högskolor. Den stora gruppen av utländska studenter kommer från den europeiska unionen, och där är vårt regelverk och vår gemensamma överenskommelse glasklar: Vi får inte, och kan inte, behandla en EU- student på något annat sätt än en svensk student. Det innebär att om vi väljer att ha avgiftsfri utbildning blir den avgiftsfri också för den utländska student som kommer hit. Alternativet är förskräckande, näm- ligen att följa Anne-Marie Pålssons recept och införa avgifter också för svenska studenter. Att vara bäst internationaliserad innebär att vara offensiv också i internationaliseringsfrågorna. Vi ska inte bara se det som ok som läggs på oss utifrån, utan att vi kan skapa en strategi för hur vi ska vara fram- gångsrika i en global värld. Då är studentutbyte en viktig ingrediens.

Intressenter

Frågeställare

Anne-Marie PålssonModeraterna

Besvarad av

Thomas ÖstrosSocialdemokraterna