Till innehåll på sidan
Sveriges Riksdags logotyp, tillbaka till startsidan

feministiskt självförsvar

Interpellation 2004/05:104 av Danestig, Britt-Marie (v)

Interpellationen är besvarad

Händelser

Inlämnad
2004-11-01
Anmäld
2004-11-08
Besvarad
2004-11-22
Sista svarsdatum
2004-11-22

Interpellationer

Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.

Interpellationen

den 1 november

Interpellation 2004/05:104

 av Britt-Marie Danestig (v) till statsrådet Jens Orback om feministiskt självförsvar

Feministiskt självförsvar för att flickor ska få en positiv bild av sig själva och sina möjligheter.

Antalet anmälda våldtäkter ökar. En nyligen gjord sammanställning över anmälningarna om försök till fullbordad våldtäkt i Stockholms län perioden januari till april i år visar på en ökning till 50 anmälningar mot 40 samma period i fjol och 33 samma period 2002. En orsak till att angreppen stannar vid försök till våldtäkt är att flickan eller kvinnan försvarar sig.

En av de viktigaste uppgifterna för samhället är att förhindra att människor utsätts för våldsbrott. Ett område som är särskilt uttalat är mäns våld mot kvinnor och barn, och ett sätt att arbeta för att förhindra att flickors och kvinnors livsrum begränsas av detta patriarkala maktuttryck är genom feministiskt självförsvar.

Feministiskt självförsvar innebär att man tar utgångspunkt i kvinnors erfarenheter och utarbetar strategier för att hantera situationer av utsatthet och våld. Att ingen man har rätt att kränka någon kvinna och att kvinnan har rätt till sin egen kropp är några av utgångspunkterna för feministiskt självförsvar.

Metoden består av tre delar. För det första mentalt självförsvar som bland annat handlar om självkänsla och självbild, för det andra verbalt självförsvar, att med ord och kroppsspråk signalera var gränsen går, och om inget av detta hjälper är det fysiska självförsvaret en sista utväg. Det gäller då att med sparkar och effektiva slag ta sig ur en hotfull situation.

Alla elever, både flickor och pojkar, ska i skolan få möjlighet att utveckla en positiv självbild och en god självkänsla. Dessvärre ser verkligheten ut sådan att flickors situation är mer utsatt, och de upplever sig som mer utsatta. Många undersökningar visar att flickor har en mer negativ självbild och lägre självförtroende. Regeringen har därför genom ett uppdrag till Skolverket avsatt 5 miljoner kronor till insatser för att stärka flickors självförtroende bland annat genom möjligheter till självförsvarsträning.

De projekt som under den beslutade treårsperioden tilldelats resurser håller nu på att utvärderas. Att under så kort tid utveckla kunskap om könsmaktsordningen, bedriva personalfortbildning i genuskunskap, bedriva projekt i syfte att få till stånd förändringar i skolans vardag så att flickors utsatthet minskar låter sig knappast göras. Över huvud taget är frågor om pojkars eller mäns våld mot flickor eller kvinnor en fråga som inte kan överlåtas till kortsiktiga projekt.

Vänsterpartiet är enigt med regeringen om att det behövs satsningar som syftar till att ge elever, speciellt flickor, en mer positiv bild av sig själva och sina möjligheter. Det handlar inte minst om möjligheten och rätten att försvara sig i situationer där det föreligger hot om våld, inklusive sexuellt våld. Kurser i feministiskt självförsvar för flickorna är ett sätt att verka i önskvärd riktning.

Jag vill ställa följande frågor till jämställdhetsministern:

1.Vad tänker jämställdhetsministern göra inom ramen för jämställdhetspolitiken för att ge utrymme för flickor att utbyta erfarenheter, stärka sin självkänsla och få kunskap att försvara sig själva i hotfulla situationer?

2.Hur avser jämställdhetsministern att få till stånd mer långsiktiga projekt som stöder flickors kunskap i feministiskt självförsvar?

Debatt

(7 Anföranden)
Stillbild från Interpellationsdebatt 2004/05:104, feministiskt självförsvar

Interpellationsdebatt 2004/05:104

Webb-tv: feministiskt självförsvar

Dokument från debatten

Protokoll från debatten

Jens Orback (S)
Anf. 19 Jens Orback (S)
Herr talman! Britt-Marie Danestig har frågat mig vad jag inom ramen för jämställdhetspolitiken tänker göra för att ge utrymme för flickor att utbyta erfarenheter, stärka sin självkänsla och få kunskap att försvara sig själva i hotfulla situationer. Vidare undrar hon hur jag avser att få till stånd mer långsiktiga projekt som stöder flickors kunskap i feministiskt självförsvar. Britt-Marie Danestig nämner själv de 5 miljoner kronor som avsattes i budgetpropositionen för 2002 för insatser i syfte att stärka flickors självförtroende och ge möjlighet till bland annat självförsvarsträning. Utöver dessa pengar finns det inga specifika insatser för långsiktiga projekt avseende just feministiskt självförsvar som metod. Däremot arbetar regeringen på en rad olika områden för att förändra flickors och pojkars situation och livsutrymme i dagens samhälle - ett samhälle som är starkt präglat av en könsmaktsordning. Jag tänkte här ta upp några exempel på sådana åtgärder. Under hösten 2003 tillsattes en särskild utredare för att skyndsamt ta fram ett förslag till åtgärder för att motverka diskriminering på grund av bland annat kön på skolområdet (Skolansvarsutredningen). Utredarens förslag Skolans ansvar för kränkningar av elever (SOU 2004:50) har varit ute på bred remiss och behandlas nu inom Utbildningsdepartementet. Förslaget till en ny lag avser att motverka diskriminering och trakasserier och annan kränkande behandling av elever. För att stärka och stödja kommunernas kompetens på jämställdhetsområdet har regeringen från och med 2002 avsatt medel för att utbilda genuspedagoger som resurspersoner för att arbeta med jämställdhet i förskolan och skolan. Genom utbildningen får deltagarna kompetens att genomföra förändringar i förskolans och skolans jämställdhetsarbete. Ambitionen är att det ska finnas minst en genuspedagog i varje kommun vid årsskiftet 2004/05. Hittills har 259 genuspedagoger från sammanlagt 145 kommuner utbildats. En tredje åtgärd är att regeringen i december 2003 tillsatte en delegation för jämställdhet i förskolan (U2003:12), som ska arbeta under två och ett halvt år. Delegationen har flera olika uppdrag, bland annat att dela ut pengar till jämställdhetsprojekt, undersöka varför så få män jobbar inom förskolan samt att se över utbildningen för blivande förskollärare när det gäller jämställdhet och genus. Delegationen ska redovisa en del av uppdraget i en delrapport senast den 1 december 2004. Flickaprojektet inom Socialdepartementet, som pågått sedan november 2003, har fokus på unga flickors självbild och påverkan av att leva i ett samhälle som är alltmer präglat av utseendefixering, kommersialisering och sexualisering. Flicka vänder sig främst till flickor, men har även pojkar och vuxna, som föräldrar och lärare, som målgrupp. Projektet har ett mediekritiskt budskap och vill nå ut till företag som riktar sig till unga människor och till vuxna som arbetar med medier och reklam. Insatser sker inte bara på skolområdet. Ett av regeringens fokusområden för jämställdhetspolitiken under mandatperioden är sexualiseringen av det offentliga rummet. Detta arbetsområde innefattar både pornografitendenser (explicit sexualiserade bilder och uttryck) och mer subtila könsstereotypa framställningar (i reklam, medier, på Internet och i andra offentliga rum). Sexualiseringen av det offentliga rummet är inte ett isolerat område utan handlar om och hänger samman med kön, makt och mäns sexualiserade våld mot kvinnor och flickor. En arbetsgrupp, vars uppdrag är att diskutera, analysera och komma med konkreta förslag på hur regeringen kan arbeta med denna fråga, har nyligen tillsatts. Drygt 80 ansökningar om projekt mot sexualiseringen av det offentliga rummet har inkommit och handläggs just nu. Arbetet för att ge flickor utrymme och för att stärka deras självkänsla pågår således på en rad områden och på många olika sätt. Jag är intresserad av att föra en konstruktiv diskussion kring hur vi kan arbeta på fler sätt för att nå dessa mål.
Britt-Marie Danestig (V)
Anf. 20 Britt-Marie Danestig (V)
Herr talman! Först vill jag passa på att tacka statsrådet Jens Orback för hans svar på min interpellation om feministiskt självförsvar. Jag ställde två frågor i interpellationen till jämställdhetsministern. Den första gällde vad ministern mera generellt ämnar göra inom ramen för jämställdhetspolitiken för att ge utrymme för flickor att utbyta erfarenheter, stärka sin självkänsla och få kunskap om att försvara sig i hotfulla situationer. Den andra gällde mer konkret vad jämställdhetsministern tänker göra för att få till stånd mer långsiktiga projekt som stöder flickors kunskap just i feministiskt självförsvar. Som svar på mina frågor nämner statsrådet, som vi hörde nu, Skolansvarsutredningens förslag om att skärpa lagen när det gäller diskriminering och trakasserier och annan kränkande behandling av elever i skolan. Det tycker jag är lovvärt. Men i nuläget vet vi inte riktigt om och när ett sådant förslag kommer att presenteras för riksdagen. Statsrådet tar också upp den pågående utbildningen av lärare till genuspedagoger. Jag har tittat på innehållet i dessa kursplaner, och jag tycker att det är ett mycket bra och intressant innehåll. Det skulle säkert kunna få stor betydelse för jämställdhetsarbetet i skolan och för kunskapen om rådande könsmaktsordning om det nådde ett tillräckligt stort antal pedagoger. Problemet som jag ser - även Lärarförbundet har uppmärksammat det - är att kommunerna inte i tillräckligt hög grad uppmuntrar och stöder deltagandet i denna typ av utbildningar. Jag tycker faktiskt att regeringens ambition är alldeles för låg. För att lyckas i detta svåra arbete krävs det inte en utbildad genuspedagog i varje kommun. Det krävs faktiskt ett antal eldsjälar i varje skola. Statsrådet hänvisar i sitt svar också till Delegationen för jämställdhet i förskolan som nyligen har påbörjat sitt arbete. Men även den riktar sig till lärare och lärarutbildningarna. Vad jag har efterlyst är alltså konkreta och realiserbara åtgärder i syfte att ge unga tjejer den självkänsla och det mod som krävs för att avvärja och också undvika hotfulla situationer. Unga tjejer ska inte behöva uppleva sig som offer och tyst acceptera rådande könsmaktsordning. De ska känna att de kan ha kontroll över sina egna liv och att de kan stötta varandra i kampen mot förtryck, trakasserier och våld. Jämställdhetsministern är säkert medveten om att antalet anmälda våldtäkter ökar. En nyligen gjord sammanställning av anmälningar om försök till fullbordad våldtäkt i Stockholms län under perioden januari-april i år visar på en ökning - 50 anmälningar mot 40 under samma tid i fjol och 33 samma period 2002. En orsak till att angreppen i många fall har stannat vid försök till våldtäkt är att kvinnan eller flickan försvarar sig. Det finns tillgänglig statistik som visar att chanserna att klara sig vid ett våldtäktsförsök ökar om kvinnan eller flickan genom att skrika, sparka eller på annat sätt gör aktivt motstånd. Feministiskt självförsvar innebär att med utgångspunkt i kvinnors erfarenheter utarbeta strategier för att hantera situationer där det föreligger hot om våld inklusive sexuellt våld. Metoden består av tre delar, en verbal, en mental och en fysisk. Den fysiska är den som faktiskt tar minst plats vid dessa kurser, i alla fall när jag har följt dem. Det mentala självförsvaret handlar om självkänsla och självbild. Och det verbala självförsvaret handlar om att med ord och kroppsspråk signalera var gränsen går, och det är oerhört viktigt. Jag skulle gärna vilja att jämställdhetsministern utvecklar detta. Och jag undrar om jämställdhetsministern faktiskt har en tanke på att försöka få till stånd mera långsiktiga projekt som stöder just flickors kunskap i feministiskt självförsvar. Jag tycker inte att jag fick ett riktigt konkret svar tidigare.
Jens Orback (S)
Anf. 21 Jens Orback (S)
Herr talman! Jag tänker svara Britt-Marie Danestig genom att citera några kloka ord, och de orden tar jag ur hennes egen interpellation. Där står följande: "Regeringen har därför genom ett uppdrag till Skolverket avsatt 5 miljoner kronor till insatser för att stärka flickors självförtroende bland annat genom möjligheter till självförsvarsträning." Sedan fortsätter Britt-Marie Danestig att tala om att det är alldeles för kortsiktigt att ha ett projekt. Jag kan hålla med Britt-Marie Danestig om att världen inte förändras av 49 olika projekt. Vi har fått in en utvärdering från Göteborgs universitet som jag tyckte var väldigt intressant att läsa. Vi väntar fortfarande på utvärderingen från Umeå universitet. Det som man säger från Göteborgs universitet är att de projekt som har riktats bara till flickor har haft det sämsta utfallet. De projekt som har riktats till pojkar och flickor så att säga utifrån deras egen värdegrund, där flickorna har fått övning i att ta avstånd och sätta ned fötterna, har fått ett bättre utfall. I dem har också pojkar fått lära sig att samtala och lyssna. De projekt som har varit allra bäst har vänt sig till skola och skolledning, projekt som så att säga har angripit en struktur. Inte heller jag tror på åtgärder i projektform, men jag skulle också vilja vänta på resultatet av Umeåprojektet. Jag kan här inte säga att jag inte vill att flickor ska få gå i en självförsvarskurs. Överallt där de vill kanalisera intresset för detta genom skola, genom studieförbund och genom andra organisationer tror jag att man också kan tillmötesgå det. Jag ser det i första hand som ett kommunalt ansvar. Jag tycker dock att utvärderingen från Göteborg tydligt visar på att det är de underliggande strukturerna som leder till att till och med kvinnor måste lära sig att försvara sig, och det är de underliggande strukturerna som jag vill prioritera i mitt arbete som jämställdhetsminister.
Britt-Marie Danestig (V)
Anf. 22 Britt-Marie Danestig (V)
Herr talman! Jag delar uppfattningen att projekt väl kan vara bra men att ett sådant arbete måste vara långsiktigt. Jag har faktiskt inte tagit del av Göteborgs universitets utvärdering, och jag ska gärna också ta del av den som gjorts i Umeå. Vad jag tycker är lite synd just när det gäller de här projekten är att de haft väldigt kort tid till förfogande. De har startats 2002 och har drivits under väldigt kort tid. Jag tror att en sådan här process som ska genomföras även i projektform tar betydligt längre tid i anspråk innan man egentligen kan utvärdera hur de här flickornas självuppfattning har stärkts. Det går inte så väldigt snabbt. Min egen erfarenhet som lärare på folkhögskola säger mig att det ändå finns någonting positivt i att kvinnor innan de möter män i grupp kommer tillsammans och pratar om sina egna upplevelser. Jag tror också att man kan utveckla metoder för att pojkar och flickor ska mötas i gemensamma diskussioner, men åtminstone i gymnasieskolan är vi mycket väl medvetna om att flickorna många gånger har tystnat. Precis som i samhällsstrukturen i övrigt är den manliga sidan normgivande. Jag tror att det finns skäl i att stärka flickornas självkänsla innan de går in i sådana här samtal. Jag vill påminna jämställdhetsministern om hur oerhört utsatta unga kvinnor och flickor faktiskt är i dag. För många av dem är vardagen fylld av rädsla och obehag liksom av en ständig beredskap för trakasserier, närmanden och till och med övergrepp. Det som kanske är allvarligast när det gäller unga flickor i dag är att detta begränsar deras handlings- och livsutrymme. De blir på något sätt snöpta redan från början och får inte sina rättmätiga möjligheter. Rädslan att utsättas för våldet är så stor att man inte vågar utsätta sig för det. Denna rädsla är mycket begränsande. Det är viktigt att vi hjälper flickorna att få de verktyg som gör att de på olika sätt kan försvara sig. Men jag vill också säga att våld i sig aldrig saknar mening utan alltid har ett syfte - att hävda makt eller en position eller att driva igenom sin vilja gentemot andras. Våld är ett maktmedel, och det kan vara det även när det inte används helt öppet. Det kan faktiskt räcka med hot om våld för att genomdriva sin vilja. Därvidlag är även pojkarna offer för en struktur. Pojkar nås av bilder av mannen som inte backar undan för våldet utan snarare tvärtom glorifierar våldet och soldater som beredvilligt dödar och offrar sig. Jag tycker också att sportvärlden visar en bild av en man som klarar en smäll och som är hjältemodig och står pall för tuffa tag och skador. Jag tror att detta gör att många unga grabbar i dag ser våld och aggression som det framställs som acceptabelt, rationellt och till och med eftersträvansvärt - det hör ihop med den traditionella manligheten. Också det är något som man måste försöka bryta. Det sexualiserade våldet och de sexualiserade trakasserierna har också, precis som jag tyckte att jag spårade hos jämställdhetsministern, sin grund i det som man kanske kan kalla för normalförtrycket och som finns i princip överallt i samhället. Det innebär att mannen är överordnad och kvinnan underordnad. Mannen betraktas som normen och kvinnan som avvikelse. Det är detta som vi gemensamt får försöka att jobba vidare emot. Jag skulle också vilja ge jämställdhetsministern ett litet tips, men det får jag återkomma till.
Jens Orback (S)
Anf. 23 Jens Orback (S)
Herr talman! Jag kunde kanske ha gett Britt-Marie Danestig lite talartid eftersom jag tror att vi är rätt överens på den här punkten. Jag tänker också ta upp frågan om genuspedagoger, som Britt-Marie Danestig berörde. Det visar sig nu att det i vissa kommuner utbildas fler genuspedagoger. Syftet med genuspedagogen är inte att denne ska verka över hela kommunen utan denne ska utbilda jämställdhetsansvariga lärare och pedagoger på skolorna. Deras verksamhet ska alltså spridas som ringar på vattnet. Jag skulle vilja säga att feministiskt självförsvar är en metod för att stå emot den yttersta konsekvensen av kvinnors underordning, nämligen mäns våld mot kvinnor. Men det är, som vi båda säger, inte någon universallösning på allting. Jag tycker därför att Skolansvarsutredningens förslag om förbud mot diskriminering är intressant. Regeringens satsning på genuspedagoger är intressant, framför allt att man börjar från början. Därför tycker jag också att förskoleminister Hallengrens tillsättande av en jämställdhetsdelegation för förskolan är spännande. Detta arbete måste börja tidigt. Också jag själv är en del av det offentliga rummet. Jag tillhör en stad fylld av kvinnor - och så är det också min egen familj - där det offentliga rummet sexualiseras. Vi ska senare tala med andra interpellanter om detta. Jag skulle vilja säga att det är otillständigt, men jag tror att det är i kampen mot de här strukturerna som vi kan få ett riktigt genombrott utan att för den skull säga nej till de här projekten. Jag ska gärna överlämna projektutvärderingen från Göteborg, och jag ser fram emot utvärderingen från Umeå. Jag ser nu också fram emot om jag kan få tillgång till en miljard.
Britt-Marie Danestig (V)
Anf. 24 Britt-Marie Danestig (V)
Herr talman! Jag skulle ge jämställdhetsministern ett tips. Jag tycker att ett feministiskt självförsvar kan vara ett bra inslag i sportmiljarden. Det skulle vara intressant om en del av de pengarna kunde riktas mot sådant som intresserar och är viktigt för flickor. Jag vill avslutningsvis nämna något om en pojke i sju-åtta-årsåldern som jag häromdagen mötte på biblioteket i Linköping. Han satt och surfade på en dator, där han hade lyckats få in en porrsajt. Jag ska inte upprepa de invektiv som han använde när jag försökte protestera mot den, men detta är ett jättestort område som jag tror att man måste försöka få kontroll över. Jag vill till sist hälsa jämställdhetsministern välkommen till hans stora och viktiga arbete och önska honom lycka till i fortsättningen.
Jens Orback (S)
Anf. 25 Jens Orback (S)
Herr talman! Mitt avslutande inlägg ska bli kort. Jag skulle vilja tacka Britt-Marie Danestig för den här debatten, som jag tycker har tydliggjort att vi måste ta ansvar för de flickor som är utsatta. De måste få möjligheter att gå i den träning som de själva önskar. Men det som vi kraftigt måste sätta fokus på inte minst i det här parlamentet är den struktur av underordning av kvinnor som finns.

Intressenter

Interpellationer

Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.