fastighetsbeskattningen
Interpellation 2004/05:555 av Tysklind, Lars (fp)
Interpellationen är besvarad
Händelser
- Inlämnad
- 2005-04-25
- Anmäld
- 2005-04-25
- Fördröjd
- Ärendet var fördröjt
- Svar fördröjt anmält
- 2005-05-09
- Sista svarsdatum
- 2005-05-16
- Besvarad
- 2005-05-24
Interpellationer
Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.
Interpellationen
den 25 april
Interpellation 2004/05:555
av Lars Tysklind (fp) till finansminister Pär Nuder om fastighetsbeskattningenI vissa delar av landet leder prisökningarna på fastigheter och därmed höjda taxeringsvärden till en helt orimlig fastighetsbeskattning. Problemet finns både i expansiva storstadsområden och i attraktiva kustområden, så det är både en storstads- och glesbygdsfråga. Inte minst de undantagsregler som successivt införts i nuvarande system för fastighetsbeskattning visar att regelverket inte ens på kort sikt är hållbart. Frågan har nu alltmer aktualiserats på grund av att nästa år är det dags för en ny fastighetstaxering.
Värdestegring på fastigheter kan vara positivt och taxeringen i sig är heller inget problem. Problemet är den kraftiga skattehöjning som per automatik drabbar många människor i attraktiva områden. I Bohuslän finns kommuner där värdestegringen på fastigheter beräknas bli ända upp till 59 % och siffror på 40@50 % är det vanliga. Det kan inte vara rimligt att man inom vissa områden har en ständig diskussion kring fastighetsskatten och känner oro för om man kan behålla sin fastighet eller inte. Problemet blir än mer påtagligt genom att förmögenhetsskatt också blir en pålaga genom de stigande taxeringsvärdena.
En annan mycket stor brist i dagens system är också att miljöförbättrande investeringar i en fastighet, som ur samhällets synpunkt är angelägna, leder till höjt fastighetsvärde och därmed höjd skatt. Detta ger dubbla signaler som naturligtvis inte är bra.
Jag anser att dagens system för fastighetsskatt har överlevt sig självt. Med en skatt som inte tas ut efter bärkraft och upplevs som orimlig och orättvis äventyras människors respekt för skattesystemet som helhet. För att fastighetsbeskattningen ska bli rättvis och rimlig måste en förändring inledas omedelbart. Åtgärder behöver vidtas både på kort och på lång sikt.
Är finansministern beredd att sänka procentsatsen när skattebasen ökar genom att taxeringsvärdena ökar nästa år?
Är finansministern beredd att ta upp en diskussion över blockgränserna för att finna en långsiktig hållbar lösning som är mer förankrad bland allmänheten?
Är finansministern beredd att vidta åtgärder för att motverka att kombinationen fastighetsskatt och förmögenhetsskatt ger än mer orimliga konsekvenser?
Debatt
(10 Anföranden)
Interpellationsdebatt 2004/05:555
Webb-tv: fastighetsbeskattningen
Dokument från debatten
- Riksdagens protokoll 2004/05:125 Tisdagen den 24 majProtokoll 2004/05:125 10 § Svar på interpellation 2004/05:555 om fastighetsbeskattningen
Protokoll från debatten
Anf. 44 Pär Nuder (S)
Herr talman! Lars Tysklind har frågat mig om jag är beredd att sänka procentsatsen för fastighetsskatten, om jag vill diskutera fastighetsbeskattningen över blockgränserna och vilka åtgärder jag är beredd att vidta för att kombinationen av fastighetsskatt och förmögenhetsskatt inte ska ge orimliga konsekvenser.
Först vill jag påpeka att de nya taxeringsvärden som Lars Tysklind refererar till bygger på den provtaxering som Lantmäteriet har gjort. Provtaxering innebär att man undersöker hur taxeringsvärdena genomsnittligt skulle förändras om alla aktuella fastighetsförsäljningar skulle beaktas. När provtaxeringen är klar går Lantmäteriet och Skatteverket igenom underlaget och gallrar bort köp som inte är representativa, till exempel expropriationsköp, släktköp och liknande. Det finns anledning att tro att siffrorna kommer att ändras, och det är inte möjligt att utifrån dessa preliminära siffror dra några säkra slutsatser.
Lars Tysklind säger att de undantagsregler som successivt införts visar att regelverket inte är hållbart. Jag håller inte med om detta. Genom att införa en begränsningsregel där fastighetsskatten i normalfallet inte ska överstiga 5 % av hushållets sammanlagda inkomst har det gjorts möjligt för permanentboende i exempelvis attraktiva kustområden att bo kvar. Numera gäller att den som omfattas av begränsningsregeln för fastighetsskatt också erhåller begränsning av den förmögenhetsskatt som är hänförlig till permanentboendet. Den dämpningsregel som införts gör att en höjning av taxeringsvärdet inte slår igenom fullt ut på fastighetsskatteuttaget förrän efter tre år.
När det gäller frågorna om skattesatsen och om kombinationen mellan fastighetsskatt och förmögenhetsskatt är mitt svar följande.
Egendomsskattekommittén föreslog i sitt betänkande att procentsatsen för hur stor del av hushållens samlade inkomst som skulle betalas i fastighetsskatt skulle sänkas från 5 % till 4 % vid tillämpning av begränsningsregeln för fastighetsskatt. En sådan sänkning skulle också slå igenom på förmögenhetsskatteuttaget. Jag har ännu inte tagit ställning till detta förslag. Jag är därför inte beredd att lämna några besked vare sig om begränsningsregeln eller om en ändring av skattesatsen.
När det till sist gäller Lars Tysklinds andra fråga är jag naturligtvis alltid beredd att diskutera över blockgränserna, men i detta fall är det för närvarande inte aktuellt.
Anf. 45 Lars Tysklind (Fp)
Herr talman! Jag får tacka för svaret, fast jag tycker inte att jag egentligen har fått några klargöranden utifrån mina frågor. Jag kan sträcka mig så långt att utifrån min synpunkt är det snarare ett icke-svar.
Jag kan förstå att finansministern börjar ifrågasätta om de här höjningarna stämmer. Det kan man väl göra i detalj kanske, men det är ju trots allt så att det ger en väldigt god fingervisning om vilka höjningar vi har att vänta. Det kommer att få orimliga följder för enskilda människor.
Svaret innehåller mycket kring olika regelverk som jag har en kritisk syn på. Vi kan se på begränsningsreglerna. Ur min synpunkt är det principiellt tveksamt att man har en regel där inkomsten kopplas till kapitalbeskattningen. Man får faktiskt med detta nya marginaleffekter. Sambeskattningen blir i det här fallet total, eftersom det är hushållets sammanlagda inkomster man ska räkna på.
Till detta kommer att de här begränsningsreglerna inte löser några ekonomiska problem för det stora flertalet. Då pratar vi om människor med normala inkomster. Man kan ta exempel på detta. Man kan ta exempel från min hemvalkrets i Bohuslän i kustsamhällena där. Man kunde lika väl ta det från någon storstadsregion naturligtvis. Det är inte så ovanligt att ett taxeringsvärde ligger på 2 ½ miljon i ett bohuslänskt kustsamhälle i dag fast man har ägt fastigheten länge. Man har blivit förmögen över tid utan att egentligen ha gjort någon åtgärd själv. Då är full fastighetsskatt på en sådan fastighet 25 000 kr. Om man i en familj har 400 000 i samlad inkomst, som väl inte kan anses vara speciellt mycket, får man med begränsningsregelns hjälp betala bara 20 000 kr. Men finansministern måste väl tycka att även 20 000 är väldigt mycket pengar för människor med vanliga inkomster.
Dämpningsregeln tas upp i svaret. Den innebär att man delar upp höjningen på tre år. Då anser finansministern att man får en ökad möjlighet att planera sin ekonomi. Men detta föder genast nya frågor. Vad ska den enskilde påverka under tiden? Det talas ofta i den här debatten om att staten behöver sina miljarder. Men vad ska den enskilde spara på? Vad innebär det egentligen att planera sin ekonomi? Vi kan väl ändå inte tolka det så illa - det hoppas jag verkligen inte att finansministern menar heller, men jag får ändå lyfta upp den tolkningen till ytan - att man har tre år på sig att sälja och flytta. Om man kan koppla det till radikal fördelningspolitik, som finansministern gjorde i en tidigare debatt, kan man verkligen ifrågasätta.
Jag tror att det stora problemet här från den socialdemokratiska regeringens sida är att man sällan talar om de enskilda individerna i systemet. Det går att prata om medelvärden, att ingen drabbas och så vidare. Men när det kommer till enskilda människor kan det inte vara rimligt att man behöver sätta sig i de här situationerna.
Jag kan bara konstatera att dagens system i princip har överlevt sig självt. Man måste göra någonting åt det. Det krävs omedelbara åtgärder för att få det rättvist och få bort de största orimligheterna i systemet. Jag kan bara beklaga att finansministern inte gör samma analys och får fram en liknande verklighetsbild.
Det tas ofta upp i diskussionen att pengarna går till en gemensam välfärd. Det borde då vara av en väldigt stor angelägenhetsgrad att man har ett skattesystem som har en legitimitet. Det är faktiskt det som förutsätter att man kan upprätthålla ett högt skatteuttag, om man anser att det krävs för att upprätthålla välfärden.
Min slutsats blir att eftersom det tydligen inte var aktuellt med några diskussioner över blockgränserna är det en ny regering som får ta sig an den här frågan för att få en förändring till stånd.
Anf. 46 Lennart Hedquist (M)
Herr talman! Finansministern anger i sitt svar att de preliminära provtaxeringarna inte utan vidare kommer att gälla. Han menar att man sedan ska dra bort köp som inte är representativa, till exempel släktköp, expropriationsköp och liknande. Innebörden av att man drar bort detta är att det kommer att bli ännu större taxeringsvärdeshöjningar. Det blir ju effekten när man minskar med den typen av köp som i regel har betydligt lägre köpeskilling.
Nu har det gått ut siffror på de kraftigt höjda taxeringsvärdena i vissa områden. Interpellanten frågar om finansministern är beredd att sänka procentsatsen för fastighetsskatten, åtminstone från 1,0 till 0,9 för att i någon mån mildra de verkningarna.
När man tittar på regeringens inkomstberäkning i vårpropositionen får man intrycket att regeringen inte har tagit hänsyn till den kraftiga taxeringshöjningen i många områden, eller att regeringen har tagit hänsyn till detta och minskat fastighetsskattesatsen med 0,1 procentenhet.
Jag vill fråga finansministern: Vilken av de två sakerna är det som gäller? Har man inte tagit hänsyn till det, eller har man tagit hänsyn till det och räknar med att minska fastighetsskatten med 0,1 %?
Det system vi har leder till kraftigt höjd fastighetsskatt i de attraktiva områdena, det vill säga de områden som redan i dag har mycket hög fastighetsskatt.
Då har vi föreslagit ett tak. Finansministern kan naturligtvis säga att det gynnar dem som bor i de områdena. Det gör det ju i någon mening, men de betalar redan i dag den överlägset högsta fastighetsskatten. Det gör det svårt för väldigt många människor att bo kvar. Det är bakgrunden till att man kan åstadkomma en takregel som inte ger så stor sänkning av fastighetsskatten i Töreboda, där den inte är något större problem. De skulle ju få del av en generell fastighetsskattesänkning. I stället sätter man ett tak för fastighetsskatten i alla områden där den upplevs som starkt orättvis och illegitim för de människor som redan i dag betalar så oerhört mycket i fastighetsskatt.
Jag tycker att finansministern ska argumentera kring varför man ska fortsätta att ta ut hög fastighetsskatt i tillväxtområdena där man redan tar ut orimligt hög fastighetsskatt.
Anf. 47 Nina Lundström (Fp)
Herr talman! Jag har alldeles nyss kommit hem från Norge där vi har varit på besök med bostadsutskottet. Det kändes angeläget att få komma upp här och diskutera utifrån ett omvärldsperspektiv och höra hur man resonerar kring beskattning - inte minst fastighetsskatt - i våra nordiska grannländer.
Jag tycker att de frågor interpellanten har ställt är väldigt viktiga och väsentliga. Jag tänker förhålla mig mer till boendeperspektivet och inte fastighetsskattens konstruktion i sig, annat än att jag vill deklarera att man självfallet borde sträva efter att sänka fastighetsskatten.
I Finland har man betydligt lägre fastighetsskatt. I Norge har politiken, inklusive socialdemokratin, haft som målsättning att stimulera ägandet av den egna bostaden. Fastighetsskatten har där identifierats som en viktig faktor, det vill säga att man kommer ihåg att fastighetsskatt är något som påverkar boendekostnaden. Man har till och med gått så långt att man har avskaffat fastighetsskatten.
Folkpartiets ambitionsnivå är något modestare, men ändå nog så viktig. Vi har tydligt satt upp målet att fastighetsskatten måste sänkas.
Det är intressant att från finansministern höra argumentationen för varför man i dagsläget inte vill göra något. Jag kan konstatera att regeringen ofta har talat sig varm för olika typer av investeringsstöd för byggande. Det är ett produktionsstöd. Från Folkpartiets sida har vi år efter år påtalat att det viktiga är att se till att konsumenterna har möjlighet att efterfråga boende. Det handlar inte om att ha produktionsstöd som felriktar marknaden och driver på prisuppgången utan i stället om att satsa på konsumentstödet. Det kan man göra genom att se till att folk har råd att efterfråga. Skattepolitiken är också en viktig faktor.
Fastighetsskatten behöver förändras och reformeras. Vi kan konstatera, precis som Lars Tysklind var inne på, att det i Sverige slår väldigt hårt regionalt.
I Strömstad och Bohuslän liksom i Stockholmsregionen finns det sådana områden. Med de här preliminära beräkningarna är det många områden och regioner i Sverige som drabbas. Det gäller både permanentboende och dem som har fritidshus.
Jag tycker att det är viktigt att satsa på en reform som möjliggör för människor att äga sin bostad, att man ser fastighetsskatten som en del av boendekostnaden och att man möjliggör för människor att äga sin bostad. Jag tycker mig ofta höra i debatterna i riksdagen att det fortfarande är ett laddat begrepp. Låt oss komma ihåg att även de som bor i hyresrätt betalar fastighetsskatt. Om man talar om höga boendekostnader kan man inte passera frågan om skattebelastningen på boendet.
Med tanke på svaret som anger att regeringen med anledning av det pågående arbetet med en skattereform avser att återkomma vore det intressant att höra från finansministern om boendeskatterna och fastighetsskatten kommer att ingå. Det vore väsentligt och intressant att få veta.
Kommer det att leda till en sänkning av den skattebelastning som finns i form av fastighetsskatt?
Anf. 48 Pär Nuder (S)
Herr talman! Jag börjar med den sista frågan. Jag har aviserat en samlad översyn av det svenska skattesystemet just för att undvika den här typen av debatter, där vi styckevis och delt diskuterar en skatt här och en skatt där i stället för att ta en samlad diskussion om vilka skattebaser vi bör eftersträva så stor politisk enighet som möjligt kring, vilka skatter som bör justeras i ljuset av det nuvarande europeiska medlemskap som Sverige har och så vidare.
I det sammanhanget kommer självklart även fastighetsbeskattningen att diskuteras.
Eftersom debatten upprepas i förhållande till den tidigare diskussionen vill jag bara kort säga att jag kan förstå att man ogillar justeringar inom ramen för ett system som man i grund och botten vill avskaffa.
Jag uppfattar nu en flykt från tidigare ståndpunkter, nämligen att avskaffa fastighetsskatten. Det har man exploaterat från de borgerliga partierna under många års tid. Nu, när man uppenbarligen prioriterar andra typer av skattesänkningar än att ta bort de 20 miljarderna, måste man fortsätta att blåsa under kritiken. Man är dock svaret skyldig när det gäller att presentera ett gemensamt förslag.
Om nu Folkpartiet vill avskaffa fastighetsskatten: När kommer den att avskaffas? Hur blir det med dämpningsregeln i händelse av en borgerlig regering? Kommer den att avskaffas? Kommer begränsningsregeln att avskaffas? Ni är svaret skyldiga.
Som svar på den sista frågan: Självfallet bör man i ett större skattepolitiskt sammanhang även se över fastighetsbeskattningen.
Anf. 49 Lars Tysklind (Fp)
Herr talman! Jag tycker att finansministern försöker ta sig ifrån själva frågan genom att börja tala om vad de borgerliga partierna gör och inte gör. Det kan väl vara en relevant fråga i sig.
Om man ska föra den typen av debatt kan man se på den demonstration som var här ute där alla riksdagspartier utom Socialdemokraterna deltog. Hade ni varit där hade ni kanske hört att Vänsterpartiet och Miljöpartiet också har andra lösningar som de vill pröva.
Ur den synpunkten tror jag att borgerligheten har betydligt större utsikter att lösa problemet. Det beror på att vi har samma verklighetsbild. Vi ser problemet för enskilda människor. Vi vänder inte problemet, som finansministern när han i en tidigare debatt pratade om vart pengarna gick och att, som jag har nämnt i tidigare debatt, målen skulle helga medlen på något sätt.
Diskussionen om att avskaffa den här typen av skatt har naturligtvis drivits fram av de orimliga och orättvisa konsekvenser som människor upplever av beskattningen.
Finansministern är oss fortfarande svaret skyldig. Vilka åtgärder är man beredd att vidta? Måste inte finansministern ändå medge att dessa människor till viss grad har rätt när de säger att det inte är någon rimlig och rättvis skatt? Den tas inte ut efter bärkraft. Den gör att man måste flytta. Både vi och dessa människor skulle nog uppskatta att man åtminstone kunde erkänna att verklighetsbilden är sådan.
Man kan hitta lösningar på vägen. 20 miljarder är en oerhört stor summa pengar, som naturligtvis ska finansieras i ett budgetsammanhang. Från Folkpartiets sida har vi sagt att den ska avvecklas över tid. Vi har finansierat det första steget genom att sänka procentsatserna i årets budgetförslag. Vi kan naturligtvis vara beredda att diskutera både tak och golv, som Moderaterna var inne på. Man kan gå över från lägesfaktorer till schablontänkande och så vidare. Det tror jag inte kommer att bli något stort problem för den borgerliga alliansen att lösa när man väl kommer så långt.
Nina Lundström tog upp ägandet, och det är oerhört viktigt. Jag har hört från mer än en person - det är en allmän uppfattning i de bohuslänska skärgårdssamhällena - att man nu lämnar tomtköerna. Ungdomarna vill inte bygga hus på dessa tomter, och en mycket bidragande orsak är att den utgift som fastighetsskatten innebär inte är överblickbar. Övriga kostnader kan man hantera och påverka, men just denna kostnad flyter omkring. Därför avstår man, prioriterar bort boendet och bor hellre någon annanstans.
Detta för med sig att staten genom sin skattepolitik bidrar till att göra dessa samhällen ännu mörkare på vintern. Det kan väl ändå inte vara regeringens mening att så ska bli fallet.
Vi var också inne på dämpnings- och begränsningsreglerna. Nog måste vi ändå ha lite rätt när vi säger att i ett system där man måste införa undantagsregler i princip varje år är det något fel i det grundläggande systemet. Detta måste förändras omedelbart.
Anf. 50 Lennart Hedquist (M)
Herr talman! Jag skulle önska att finansministern använde sin tid till att ge ett svar på min fråga om hur inkomstberäkningen är gjord. Jag uppfattade det så att man inte har tagit hänsyn till de höjda taxeringsvärdena när man gjort inkomstberäkningen. Alternativt, som sagt, har man tagit hänsyn till dem och tänkt sänka fastighetsskatten med någon tiondels procent. Det senare tror jag är högst rimligt att regeringen kommer att göra. Det är ju valår, och man vill antagligen inte få fullt genomslag för de höjda taxeringsvärdena.
Det stora problemet med nuvarande fastighetsskatt är att den slår så konstigt i takt med galopperande fastighetstaxering, och då är enda möjligheten att åstadkomma ett tak. Fastighetsskatten är inte ett stort problem i många delar av landet, men den är ett mycket stort problem i de delar som nu drabbas av de kraftigt ökade taxeringsvärdena.
Det är därför vi moderater har anammat den här takregeln, som egentligen utformades av Småhusägare mot fastighetsskatt. Vi har haft den sedan 2002, om inte finansministern har noterat det tidigare. I det sammanhanget har vi haft fullt klart för oss att en avveckling av fastighetsskatten i det korta eller medellånga perspektivet inte är möjlig. Det viktiga är att börja äta fastighetsskatten bit för bit, och då har vi tagit de bitar först som är mest skadliga.
Jag tror att finansministern kan vara fullständigt lugn för att det råder en samsyn inom alliansen om att börja göra något åt fastighetsskatten. Där är vi fullständigt eniga.
Anf. 51 Nina Lundström (Fp)
Herr talman! Finansministern vill diskutera vad alliansen har för förslag. Det är naturligtvis intressant, och det försöker vi också beskriva härifrån talarstolen. Vi har en mängd olika förslag, inte minst för att ta ut en tydlig riktning vart vi vill gå. Men finessen är att finansministern har makten. Finansministern och regeringen sitter på makten. Ni kan närsomhelst återkomma till riksdagen med förslag på vad man skulle kunna göra. Då behövs naturligtvis en viljeinriktning, en tydlig riktning på vad man vill. Jag måste säga att av det jag hör härifrån talarstolen och i den allmänna debatten går det i dag inte att utröna vad regeringen vill.
Jag vill påstå att det viktiga nu är att möjliggöra för människor att äga sin bostad eller sitt fritidshus. Sedan förutsätter naturligtvis det statsfinansiella läget att man tar steg i en sådan takt att man har en fullständig finansiering och att staten har goda finanser. Det har Folkpartiet sagt år efter år.
Vi har ett tydligt mål: Vi vill sänka fastighetsskatten. Då får man ta det i den takt det går. Men vad är regeringens mål? Jag hör statsråd efter statsråd - det kan gälla statsråd som håller på med samhällsbyggnad eller finansministern - som aldrig någonsin vill peka ut riktningen vad gäller fastighetsskatten. I stället säger man i allmänna ordalag att detta inte är möjligt och att man anser att detta är en viktig skatteinkomst så det tänker man inte göra någonting åt.
Därför vill jag återigen ställa frågan: Vad är regeringens mål när det gäller möjligheten att äga? Kommer ni att sänka fastighetsskatten?
Anf. 52 Pär Nuder (S)
Herr talman! Jag ska svara på Lennart Hedquists fråga om inkomstberäkningen. Självfallet baseras den på nuvarande regelverk. Något annat vore helt orimligt.
Sedan handlade det om att börja göra någonting åt fastighetsskatten. Tittar man bakåt i tiden ser man att denna skatt som få andra skatter hela tiden varit föremål för justering på regeringens förslag. Begränsningsregeln har införts, likaså dämpningsregeln. Skattesatsen har sänkts. Därtill har fribeloppet i förmögenhetsskatten, som har direkt koppling till fastighetsbeskattningen, justerats. Hade vi varit okänsliga för den opinion som finns och de problem som människor upplever kring denna stabila skatt, som alla ekonomer ser som mycket viktig i ett skattepolitiskt perspektiv, hade vi inte gjort dessa justeringar. Är det någon skatt i skattesystemet som varit föremål för uppmärksamhet och förändring är det denna.
Vi följer som sagt utvecklingen noggrant, men för dagen är det inte aktuellt att ge några andra besked än detta.
Anf. 53 Lars Tysklind (Fp)
Herr talman! Det är ganska tydligt att vi inte når något slags enighet i detta.
Nu har finansministern två minuter på sig här på slutet. Jag skulle vilja att finansministern under dessa två minuter ger något råd till de fastighetsägare som vet - de har nämligen de krassa siffrorna inpå livet - att deras ekonomiska situation förändras trots alla regelförändringar som finansministern står här och redovisar. Vad ska de göra? Vad ska de spara på? Hur ska deras situation kunna lösas över tid?
Det är ju ändå de människorna som drabbas. Till syvende och sist slår alla system vi beslutar om här i riksdagen mot någon enskild. Därför tycker jag att de som har makten är skyldiga dessa människor ett svar på den frågan.
Det kan inte vara rimligt att man inom vissa delar av landet går och diskuterar en skatt. Jag vet inte om finansministern har rört sig i dessa trakter där människor så fort man träffar dem diskuterar en skatt och känner oro för hus och hem. Det kan inte vara en rimlig och naturlig situation. Därför måste det naturligtvis till någon typ av akuta förändringar som gör att man ser att det går i rätt riktning.
Jag har inte mycket mer att säga. Om finansministern tar till sig lite av den här argumentationen och fokuserar på boendeskatterna tror jag inte alls att det är omöjligt att få en lösning på detta problem. Som det är nu blir det en skattehöjning när marknaden bestämmer en skattehöjning på 7 miljarder, pengar som regeringen tydligen har tänkt göra någonting annat med. I en annan debatt kan vi kanske få ett svar på vad de 7 miljarderna ska gå till.
Intressenter
Frågeställare
Besvarad av
Interpellationer
Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.