fastigheter utan ägare

Interpellation 2002/03:120 av Wikström, Cecilia (fp)

Interpellationen är besvarad

Händelser

Inlämnad: 2002-12-27
Anmäld: 2003-01-21
Besvarad: 2003-01-24
Sista svarsdatum: 2003-02-03

Interpellationer

Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.

Interpellationen

den 27 december
Interpellation 2002/03:120
av Cecilia Wikström (fp) till miljöminister Lena Sommestad om fastigheter utan ägare

I området Hästhagen i Söderfors finns det sju fastigheter utan ägare med totalt 150 lägenheter. Det fastighetsbolag som ägde fastigheten gick i konkurs hösten 1996. Konkursförvaltaren avslutade konkursen under våren 2000 med att lämna fastigheterna osålda och därmed herrelösa.

Tierps kommun har hos Uppsala tingsrätt hemställt att myndigheten förelägger staten att ansöka om lagfart för dessa fastigheter. Därvid har kommunen åberopat rättspraxis, doktrin och historisk grund. Ärendet har överklagats till Svea hovrätt och till HD men ingen sakprövning har skett.

Invånarna i Söderfors har tillskrivit justitieministern i november 2000 med krav att rivning och sanering ska ske. Något måste göras, eftersom situationen är i det närmaste olidlig. Husen är totalt vandaliserade, det ligger glas och byggnadsmaterial överallt. Barnfamiljer bor i husens omedelbara närhet och det ligger nära till hands att barn och ungdomar lockas till lek och äventyr på området. Miljöfaran är överhängande och kan betraktas som allvarlig då man vet att det finns både asbest och PCB i husen. Staten har inte engagerat sig i ärendet, men statens närvaro har likväl markerats av att livgardet genomfört militära övningar i området @ som av de militära myndigheterna officiellt kallas stadsdelen Sarajevo!

Såväl kommunalrådet i Tierps kommun, Bengt-Olov Eriksson som tillförordnade landshövdingen Ulf Henricsson har tillskrivit miljöministern och vädjat om statligt stöd för att en rivning ska komma till stånd. Kostnaderna beräknas till 12 miljoner kronor @ pengar som kommunen inte kan avsätta utan att övriga kommunala verksamheter får motsvarande resursbortfall.

Statsrådet Lena Sommestad har i september 2002 i ett brevsvar till kommunalrådet sagt att en arbetsgrupp i Miljödepartementet överväger hur man ska komma till rätta med problemet med herrelösa fastigheter. Denna arbetsgrupp skulle enligt brevet slutföra sitt arbete under hösten innevarande år.

Vilka åtgärder är ministern beredd att vidta för att lösa problemet med de herrelösa och miljöfarliga fastigheterna i Söderfors?

Debatt

(7 Anföranden)

Interpellationsdebatt 2002/03:120

Webb-tv: fastigheter utan ägare

Protokoll från debatten

Lena Sommestad (S)

Anf. 56 Lena Sommestad (S)

Herr talman! Cecilia Wikström har frågat mig vil- ka åtgärder jag är beredd att vidta för att lösa proble- met med de herrelösa och miljöfarliga fastigheterna i Söderfors. Problemen med herrelösa fastigheter är komplexa. Som Cecilia Wikström känner till tillsattes en arbets- grupp inom Regeringskansliet för att överväga vilka lagändringar som behövs för att man ska kunna komma till rätta med de rättsliga problemen med herrelösa fastigheter. Förslagen bereds för närvarande i Justitiedepartementet, och avsikten är att remittera en departementspromemoria under året. Frågan om det ekonomiska ansvaret faller dock utanför detta arbete. Jag ska återkomma till det senare. Om situationen i Söderfors är sådan att det finns allvarlig risk för människors hälsa, egendom eller miljön har kommunen en skyldighet att vidta åtgärder enligt bestämmelser i räddningstjänstlagen. Om åt- gärder behöver vidtas på herrelösa fastigheter, till exempel för att förhindra ras eller utestänga allmän- heten från farliga miljöer, är det i regel den kommu- nala räddningstjänsten som måste vidta dessa och stå för kostnaderna. När det gäller frågan om ansvar för förorenade områden har staten tagit på sig en betydande del av kostnaderna när ingen kan göras ansvarig enligt mil- jölagstiftningen. Staten bidrar med ca 500 miljoner kronor per år under 2001-2004 till finansieringen av inventeringar, undersökningar och åtgärder för att sanera och efterbehandla förorenade områden och ta fram underlag för prioriteringar av framtida sane- rings- och återställningsinsatser i landet. Identifiering av områden och riskklassning görs av kommuner och länsstyrelser. Naturvårdsverket gör en prioritering och beviljar medel till de mest angelägna områdena. Kommunen kan vända sig till länsstyrelsen eller Na- turvårdsverket för att få vägledning om i vilka situa- tioner bidrag kan lämnas. Ett exempel på ett område som sanerats med hjälp av dessa bidrag är Järnsjön i Småland som sanerats på PCB. Målsättningen var i det fallet att befria Järnsjön från PCB-läckande sedi- ment i sådan omfattning att fortsatta skador på Emåns ekosystem inte skulle uppkomma. Genom miljöbalken har en obligatorisk sanerings- försäkring införts för företag som bedriver miljöfarlig verksamhet. När det gäller miljöskadade fastigheter finns det bestämmelser i miljöbalken om sanering av mark och byggnader som är så förorenade att det kan medföra skada eller olägenhet för människors hälsa eller miljön. I de fall ansvarig verksamhetsutövare inte kan ta sitt ansvar finns möjligheter för länsstyrel- se eller kommun att utföra saneringen. En sådan sane- ring kan finansieras genom saneringsförsäkringen, som träder in när den som är ansvarig inte kan betala. Saneringsförsäkringen kan i framtiden förebygga att fastigheter med miljöföroreningar blir herrelösa. Staten tar således redan i dag ett ansvar för för- orenade områden när det inte finns någon som kan göras ansvarig enligt gällande miljölagstiftning. Som jag nämnt pågår ett arbete för att lösa de grundläggande rättsliga problemen med herrelösa fastigheter. Jag avser att avvakta Justitiedepartemen- tets förslag innan ytterligare överväganden görs i frågan. Även om det ekonomiska ansvaret faller utan- för detta arbete är det nämligen väsentligt att få som grund hur vi rättsligt ska hantera den här typen av problem.

Cecilia Wikström (Fp)

Anf. 57 Cecilia Wikström (Fp)

Herr talman! Jag vill börja med att tacka miljömi- nistern för svaret, även om jag hade hoppats att sva- rets innehåll skulle göra mig lite gladare. Låt mig teckna bakgrunden. Befolkningen i Sö- derfors kallar området Hästhagen, som jag har inter- pellerat om, för Sarajevo. Jag kan förstå varför. Sju husbyggnader från miljonprogrammets dagar står fullständigt demolerade, som vrak, ute på den upp- ländska landsbygden. Överallt ligger byggnadsmate- rial, krossat glas och tapeter i drivor. Jag känner inte till om miljöministern själv har varit där, men jag var där alldeles nyligen och förfärades över synen. Smältvatten forsade nedför trapporna. Det såg ut som det inte ska se ut i Sverige 2003. Det är svårt att föreställa sig att de här husen fram till 1996 var människors hem. Ungefär 150 familjer bodde där. Det kan man inte föreställa sig i dag. År 1996 gick fastighetsägaren i konkurs, och fastigheter- na har därefter förklarats herrelösa. I dag fungerar området på två sätt. För det första är det ett tillhåll för barn och ungdomar som leker där. Det är ett slags verklighetens fullständigt livsfar- liga äventyrsland. För det andra har området fungerat som ett militärt övningsområde för livgardet. Man har tränat strid i tät bebyggelse. Det är ganska anmärk- ningsvärt. Också officiellt kallar militären området för Sarajevo. Det säger en hel del om hur det ser ut där. Ungdomar röker och tänder små eldar hela tiden. Till och med små barn lär leka äventyrslekar där, trots den omedelbara, överhängande livsfaran. Kommunen har satt upp ett litet stängsel runtomkring, men det är så lätt att forcera att till och med jag kan göra det. Tänk då på med vilken lätthet 15-åriga pojkar force- rar det. Jag är rädd att det en dag ska tändas en eld av ett gäng ungdomar, att den elden ska sprida sig och att de inte ska kunna släcka den. Jag är rädd att någon bjälke ska falla ned så att något litet barn kläms och inte kan komma ut. Det är bara en tidsfråga, tror jag, för så eländigt är det där. Jag har interpellerat miljöministern därför att situ- ationen är akut. Jag har gjort det som företrädare för Uppsala län och befolkningen i Söderfors. Man har provat allt. Kommunalrådet har tillskrivit miljömi- nistern. Landshövdingen har agerat. Någonting måste hända och det nu, omedelbart. Finanskommunalrådet Bengt-Olov Eriksson har tillskrivit ministern och vädjat om hjälp. Han åbero- par ett muntligt samtal där miljöministern ska ha avgivit ett löfte att tillskjuta medel ur Naturvårdsver- kets fond för att sanera området. I det interpellationssvar jag fått säger miljöminis- tern att riskklassning görs av kommun och länsstyrel- se varefter Naturvårdsverket prioriterar områden. Här vet jag att såväl landsting som länsstyrelse har agerat. Att då hänvisa till kommunens ansvar att stå för kost- naderna, som kan beräknas till 12, 15 eller kanske till och med 20 miljoner kronor, är inte rimligt. Detta är en liten kommun, och man kan inte avsätta så stora summor utan att det allvarligt kommer att inkräkta på kommunens primära åtaganden som att tillhandahålla god vård och omsorg.

Lena Sommestad (S)

Anf. 58 Lena Sommestad (S)

Herr talman! Låt mig först understryka att jag som minister inte kan ge några som helst löften om vad Naturvårdsverket ska göra. Det här är, precis som jag understryker i svaret och som jag tidigare har gjort klart, en möjlighet att pröva denna form, som vi inte heller med säkerhet kan säga gäller. Detta är ju problemet med de herrelösa fastighe- terna i Söderfors: Denna typ av problem täcks inte självklart av den typ av medel som i dag finns hos staten för att bistå kommuner. Därför har vi också tillsatt denna utredning för att se hur vi principiellt ska hantera herrelösa fastigheter. Det finns andra kommuner som haft liknande pro- blem men som själva tagit initiativ till att lösa dessa. Jag har själv, som Cecilia Wikström vet, talat med företrädare för kommunen, och jag vet att detta är ett mycket stort problem för denna. Dock måste jag än en gång betona kommunens grundläggande ansvar. Jag tycker att Cecilia Wikström gör det mycket klart att detta i hög grad handlar om säkerhetsfrågor, om vad som beskrivs som allvarliga risker för männi- skors hälsa, och här är det räddningstjänstlagen som gäller. Jag tror att det är viktigt att inte skjuta ifrån sig ansvaret. Vi måste se att kommunen här har ett grundläggande ansvar för att säkerheten upprätthålls. Vad vi nu har försökt göra är att tala om vilka möjligheter som finns inom ramen för miljölagstift- ningen. Som framgår av mitt svar är det kanske inte självklart den typ av problem som nu finns i Söder- fors som avses, utan det är framför allt sanering av områden ur miljösynpunkt som kan komma i fråga. Detta hindrar dock inte att man prövar i vad mån det är möjligt, och då tillfaller det myndigheten att pröva den saken i ett enskilt ärende. Låt mig också säga att staten gör betydande insat- ser för att bistå kommuner som har problem med fastighetsbeståndet inom de kommunala bolagen. Det finns kommuner som har mycket stora ekonomiska problem, och här har vi också bistått med stöd. Här rör det sig dock i första hand om kommunala fastig- hetsbolag. Jag kan inte säga att detta skulle falla un- der Statens bostadsnämnds och Finansdepartementets ansvar. Sannolikt gör det inte det, utan det här är ett speciellt fall. När det rör sig om sådana här stora summor finns det inte heller inom staten någon pengapung att lyfta ur, i den mån det inte finns av- satta medel för just den här typen av problem.

Cecilia Wikström (Fp)

Anf. 59 Cecilia Wikström (Fp)

Herr talman! Vi vet att staten ända sedan medelti- den och Gustav Vasas dagar har tagit ansvar för herrelös mark och obrukbar jord. Jag tycker faktiskt att detta ligger under statens ansvar också i dag. I svaret får jag veta att Justitiedepartementet ska komma med en PM under 2003. I ett brev daterat den 12 september 2002 säger miljöministern till finanskommunalrådet Bengt-Olov Eriksson i Tierp att man kommer att avgöra frågan under året, alltså 2002. Jag tycker inte riktigt att det är ansvarigt att skjuta problemet framför sig ännu ett år medan detta problem ökar i dignitet och omfång. Det känns inte rimligt. Jag tror inte att det är vad befolk- ningen i Söderfors och Uppsala län förväntar sig av regeringen. I brevet säger ministern: "Arbetsgruppens arbete beräknas kunna slutföras under hösten." Nu är det vår och ett nytt år. Jag förväntar mig att det ska hända mycket mer. Detta är utan tvekan att underminera allmänhetens förtroende. Naturvårdsverket hade vid årets slut enligt uppgift kvar pengar i den fond som förvaltar medel till sane- ring. Jag undrar: Kan ministern tillstå att dessa medel används? Kan jag tolka svaret som att Naturvårdsver- kets medel får användas? I så fall är det ytterst gynn- samt för Söderfors och Uppsala län. Jag tycker att vi bör göra vad vi kan gemensamt. Jag vet att Länsstyrelsen i Uppsala län och kommu- nen är beredda att gå in med en del av pengarna. Man måste gemensamt med ministern och Miljödeparte- mentet ta tag i den här frågan. Den är för stor för en liten kommun. Söderfors måste få bli vad den är tänkt att vara, en liten del i Tierps kommun uppe på den uppländska landsbygden, en vacker miljö. Det måste få vara be- boeligt för de barnfamiljer som lever på andra sidan gatan sett från det här området. Vi måste säkerställa både trygghet och livskvalitet för befolkningen där. Det är min bestämda uppfattning.

Lena Sommestad (S)

Anf. 60 Lena Sommestad (S)

Herr talman! Låt mig först säga att jag hade själv hoppats att den utredning som vi håller på med skulle vara klar enligt plan på Justitiedepartementet. Det här är en komplex problematik, och jag har tagit upp detta med Justitiedepartementet. Jag vet att arbetet går framåt, och det går framåt väl. Jag och justitiemi- nistern är helt eniga om att detta är en prioriterad fråga. Jag försäkrar att vi gör allt för att det ska kom- ma besked så snart möjligt om den rättsliga grunden för herrelösa fastigheter till ledning för hur vi ska hantera denna fråga. När det sedan gäller Naturvårdsverket vill jag än en gång understryka att jag som minister inte kan gå in och säga hur Naturvårdsverket ska ställa sig, utan här handlar det om att gå in med detta enskilda ärende och pröva det. Så måste vi hantera frågan. Vad gäller vad staten i övrigt kan göra måste jag invänta utredningen. Det är många aspekter som ska vägas in: konkursfrågor, miljöfrågor, principfrågor när det gäller i vilka situationer som staten ska gå in akut på det sätt som det nu är fråga om. Detta under- lag krävs helt enkelt för att vi ska kunna gå vidare. Men det hindrar självklart inte kommunen från att pröva andra möjligheter. Vi har där varit behjälpliga med de medel som finns inom ramen för den lagstift- ning som vi i dag har.

Cecilia Wikström (Fp)

Anf. 61 Cecilia Wikström (Fp)

Herr talman! Debatten går mot sitt slut, och jag är tacksam att den har kommit till stånd. Jag tycker mig ha hört här en vilja till en samförståndslösning. Jag kommer att ta kontakt med såväl Tierps kommun som Länsstyrelsen i Uppsala så att problemet kommer till en slutpunkt inom inte alltför lång tid. Jag tycker att det är tråkigt att det ska dröja ännu ett år innan man får ett ordentligt svar. Ett besked har utlovats på ett tidigare stadium. Miljöfaran är överhängande. Det finns asbest och PCB i de här husen. Staten har inte engagerat sig i ärendet, men statens närvaro har markerats av Svea livgarde om inte annat som har genomfört militära övningar i ett område som har fått det officiella nam- net Sarajevo. Det ser ut som Sarajevo, som ju inte ligger i Norduppland. Jag tycker att vi ska se till att det blir ordning och reda i den här frågan och att staten tar ett utökat ansvar för herrelösa fastigheter, för ingen annan kan göra det i det här fallet.

Lena Sommestad (S)

Anf. 62 Lena Sommestad (S)

Herr talman! Låt mig avsluta med att säga att Ce- cilia Wikström har uppfattat mig rätt, att detta är en fråga som självklart engagerar mig. Även jag bor i Uppland och plågas av att det förhåller sig på detta sätt i Söderfors. Däremot vill jag inte ge Cecilia Wik- ström förhoppningen om att vi nu står redo för en samförståndslösning i det här stadiet. Tvärtom under- stryker jag att vi måste invänta den rapport som kommer ifrån Justitiedepartementet om hur vi ska gå vidare. Innan dess kan jag inte sträcka ut någon hand och tala om på vilket sätt staten ska spela en roll i detta. Jag vill slutligen än en gång understryka att detta ändock i grunden är kommunens ansvar, i synnerhet när det gäller säkerhetsfrågorna, enligt rädd- ningstjänstlagen. Även en liten kommun måste veta att man har detta grundläggande ansvar. Detta vill jag säga med all förståelse för det stora problem som Tierps kommun här står inför.

Intressenter

Frågeställare

Cecilia WikströmFP

Besvarad av

Lena SommestadSocialdemokraterna