Till innehåll på sidan
Sveriges Riksdags logotyp, tillbaka till startsidan

fakultetsanslag till Linköpings universitet

Interpellation 2004/05:518 av Andersson, Yvonne (kd)

Interpellationen är besvarad

Händelser

Inlämnad
2005-04-18
Anmäld
2005-04-19
Besvarad
2005-05-09
Sista svarsdatum
2005-05-09

Interpellationer

Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.

Interpellationen

den 18 april

Interpellation 2004/05:518

 av Yvonne Andersson (kd) till utbildnings- och kulturminister Leif Pagrotsky om fakultetsanslag till Linköpings universitet

Universitet och högskolor i landet kämpar tufft för att upprätthålla god kvalitet i utbildning och forskning. Skolorna har alltför låga anslag för att utveckla den kvalitet som krävs. Linköpings universitet är särskilt utsatt på grund av sitt anmärkningsvärt låga fakultetsanslag. Den låga nivån står inte i rimlig proportion till övriga jämförbara universitet. Fakultetsanslag är de fasta forskningsresurser som universiteten får i anslag från riksdagen för forskning och forskarutbildning. Takbeloppet är den högsta ersättning ett lärosäte, universitet såväl som högskola, kan få för utförd grundutbildning ett visst år. Takbeloppet anger således den övre gräns ett lärosäte kan avräkna ett visst år när antalet helårsstudenter och helårsprestationer under året summeras och värderas. Nedanstående tabell visar andra jämförbara lärosätes situation. Fakultetsanslagen bör utgöra en stor del av takbeloppet för att god kvalitet ska nås. Nedan finns Linköpings universitets tilldelning i jämförelse med några andra jämförbara universitet i landet.

Fakultetsanslag          Takbelopp

Linköping4781099

Uppsala11861126

Lund12041437

Göteborg9811415

Stockholm1003864

Umeå6871003

Trots ideliga påstötningar har inte regeringen rättat till orättvisorna i fakultetsanslagen, vilket är ett hot mot god kvalitet och lika konkurrensvillkor.

Mot bakgrund till det ovan sagda vill jag ställa följande frågor:

Vilka åtgärder avser ministern att vidta så att Linköpings universitet ska kunna klara sig på så låga fakultetsmedel i jämförelse med övriga universitet?

Vilka beräkningsgrunder för anslag har ministern tillämpat?

Debatt

(9 Anföranden)
Stillbild från Interpellationsdebatt 2004/05:518, fakultetsanslag till Linköpings universitet

Interpellationsdebatt 2004/05:518

Webb-tv: fakultetsanslag till Linköpings universitet

Dokument från debatten

Protokoll från debatten

Leif Pagrotsky (S)
Anf. 9 Leif Pagrotsky (S)
Fru talman! Yvonne Andersson har frågat vilka åtgärder jag tänker vidta för att Linköpings universitet ska kunna klara sig på sina fakultetsanslag och vilka beräkningsgrunder som tillämpas för anslag. För grundutbildningen bygger tilldelningen av resurser till lärosätena enligt det nuvarande systemet på de resultat som lärosätena uppnår. Därigenom finns det en direkt koppling mellan resurser och lärosätenas resultat i form av helårsstudenter och helårsprestationer inom olika utbildningsområden. Resurstilldelningen till lärosätena för forskning och forskarutbildning utgår från en samlad bedömning av behov och förutsättningar. I Sverige finns i dag 14 universitet med staten som huvudman. Vissa av dessa universitet, till exempel Linköpings universitet, har i sin verksamhet en tyngdpunkt inom utbildning, medan andra, till exempel Karolinska Institutet, har en tyngdpunkt inom forskning. Det finns också betydande skillnader avseende forskningens inriktning och volym. Några universitet har ett brett spektrum av forskning inom humaniora och samhällsvetenskap, medicin, naturvetenskap och teknik, medan andra har forskning som är koncentrerad till ett område - till exempel medicin eller teknik. Omfattningen av lärosätets totala forskningsresurser beror både på forskningsanslagens storlek och på de externa forskningsresurserna. Storleken på de direkta statliga anslagen för forskning och forskarutbildning varierar från de yngsta universitetens nivå om drygt 160 miljoner kronor i medeltal till drygt 1,2 miljarder kronor för de största äldre universiteten. Lärosätenas skilda profiler avspeglar statsmakternas intentioner och olika uppdrag till dem. Det finns inte någon direkt koppling mellan resurserna för forskning och grundutbildning. Forskningsresurserna ska dimensioneras efter en forskningspolitisk bedömning och inte bestämmas efter hur stor andel av landets grundutbildning som ett visst lärosäte bedöms ha förutsättningar att ansvara för. I stället för strävan efter att alla lärosäten ska vara lika stora med likartade verksamhetsinriktningar finns det behov av ytterligare profilering inom högskolesystemet. På sikt kan utvecklingen leda till ett mer diversifierat system. Universitet och högskolor behöver samarbeta utifrån egna starka profiler med olika tyngdpunkt inom sina uppdrag att utbilda, forska och samverka med det omgivande samhället. Det är mycket positivt att en stor utbyggnad av grundutbildningen har kunnat ske vid Linköpings universitet. Inom forskningen har universitetet kunnat hävda sig väl i konkurrensen om externa forskningsresurser. I regeringens forskningspolitiska proposition (prop. 2004/05:80) som nyligen presenterats föreslås en ökning av forskningsresurserna till Linköpings universitet med drygt 34 miljoner kronor, vilket är en väsentligt större ökning än vad andra jämförbara universitet får. Med denna resursförstärkning ges Linköpings universitet förutsättningar att ytterligare stärka sin ställning.
Yvonne Andersson (Kd)
Anf. 10 Yvonne Andersson (Kd)
Fru talman! Jag får tacka för svaret, men jag är inte nöjd. Jag hoppas att jag ska vara lite mera nöjd när vi avrundar debatten. Fru talman! Linköpings universitet och de flesta universitet är statliga myndigheter. De är finansierade av skattemedel. I dag, liksom för 20 år sedan, funderar studerande, anställda, jag själv, politiker, ja egentligen alla östgötar vad det är som gör att just Linköpings universitet får lägre fakultetsanslag än andra likvärdiga universitet. Linköpings universitet är ungefär det fjärde största universitetet i landet - fjärde femte, skulle man kunna säga. Men tilldelningen är i linje med sjunde åttonde största universitetets. I dag vet vi inte vilka beräkningsgrunder som finns. Jag är tveksam till - för all del inte enbart tveksam utan kritisk - att man inte vet på vilket sätt de offentliga pengarna fördelas inom en statlig myndighet. Fru talman! Ministern väljer i sitt svar att anknyta till prestation. Det tycker jag är bra. Men vi har ett krav på att grundutbildningen ska vara forskningsanknuten. En liten del av varje helårsprestation behöver alltså knytas till forskningen. Jag tror att det är här som ministern och jag inte riktigt har förstått varandra med tanke på det svar jag fick på min interpellation. Det skulle i så fall vara rimligt att en liten del av fakultetsmedlen automatiskt kopplades till en helårsprestation. Varje student inom ett universitet ska ha en forskningsanknuten utbildning. Det är här det också blir fel. Ministern svarar att fördelningen av forskningsresurserna, alltså fakultetsmedlen, de statliga medlen, till lärosätet sker efter en forskningspolitisk bedömning och bestäms inte efter hur stor andel av landets grundutbildning ett visst lärosäte har. Jag tycker egentligen inte att det ska bestämmas utifrån andel. Med tanke på att vi vet att varje student ska äga rätt att få en forskningsanknuten utbildning är det rimligt att en liten del - jag kan tänka mig till exempel någon liten peng eller liknande - följer varje student just för forskningsanknytningen. Det är här det blir snett i dag. Jag har lagt upp så pass många utbildningar vid Linköpings universitet innan jag blev politiker på heltid att jag vet att det är det här vi får problem med. Vi kan inte få varje student att få denna forskningsanknytning när anslagen blir för låga. Fru talman! Statsrådet anför att forskarna på Linköpings universitet är framgångsrika på att söka externa medel. Men vad också externa finansiärer funderar på är: Ska vi vara med och betala grundutbildningens forskningsanknytning? Det sker tyvärr i vissa lägen i dag och måste ske, för fakultetsmedlen räcker inte för att täcka den forskningsanknytning som krävs för varje helårsstudent. Åter vill jag fråga statsrådet: Finns det några tankar på att vara tydlig med utifrån vilka kriterier som de här fakultetsmedlen ska tillföras lärosätena?
Staffan Danielsson (C)
Anf. 11 Staffan Danielsson (C)
Fru talman! Jag tycker att det är en viktig och relevant interpellation som Yvonne Andersson har ställt, förvisso utifrån ett regionalt perspektiv. Universiteten är oerhört viktiga studiepunkter i landet för utveckling, företagsamhet och forskning. Linköpings universitet är oerhört betydelsefullt för sin region, ett av landets främsta universitet. Svaret ger en genomgång av de principer som resulterar i faktiska statliga pengar till universitetsvärlden och till Linköpings universitet. Det är uppenbart att det är en hel del kvalitativa och skönsmässiga faktorer som ligger till grund för fördelningen. En samlad bedömning av behov och förutsättningar är det som ligger bakom. Det kan man alltid säga. Men jag instämmer i den fråga som Yvonne Andersson ställer: Vilka beräkningsgrunder gäller? Det tror jag är oerhört viktigt för varje universitet att veta, inte minst Linköpings universitet som i dag uppenbarligen, enligt de fakta som Yvonne Andersson har visat i sin interpellation, ligger i strykklass. Statsrådet hänvisar till att en viss ökning av anslaget har skett, och det är bra. Om det är statsrådet eller tidigare statsråd som ligger bakom detta kvittar, för det är regeringen som står bakom. Jag vill tolka det positivt så att det är riktigt som sägs i interpellationen: Linköping ligger efter, och det har nu tillförts ytterligare resurser. Jag vill tolka statsrådets svar som att det kommer att fortsätta i den riktningen. Är det så är jag positiv. Jag tycker ändå att det är intressant att få besked på interpellantens andra fråga om hur beräkningsgrunderna fungerar så att rättvisa vid fördelningen upprätthålls.
Leif Pagrotsky (S)
Anf. 12 Leif Pagrotsky (S)
Fru talman! Låt mig börja med att säga att jag tycker att det är bra att vi får tillfälle att diskutera Linköpings universitet här i dag. Linköping är ett av våra mest framstående lärosäten, en av våra mest framstående forskningsinstitutioner i Sverige. De är väldigt duktiga på forskning, och det gör att de också kan dra till sig mycket forskningsfinansiering. Linköpings universitet är ett av våra nyaste universitet. Det blev universitet på 1970-talet och är fortfarande ett lärosäte som växer. Min åsikt är att de nya högskolorna och universiteten ska ges möjligheter att växa och komma i fatt. Vi vet hur mycket till exempel Linköping och Umeå har bidragit till svenskt forskningsväsende och svensk utbildning och sina regioner och hur framgångsrika de etableringarna har varit. Den lärdom jag drar är att vi ska fortsätta att satsa på att de ska växa sig starka. Jag drar också slutsatsen att det Linköping och Umeå är i dag kan de som är nya nu vara när de fått samma ålder som Linköping och Umeå. Jag vet att i alla fall Centerpartiet delar min syn. Jag vet också att vi tillsammans har fått kämpa hårt här i denna kammare för den synen, för den är kontroversiell och möter starkt motstånd. Här ser jag i alla fall en allians med Centerpartiet. Yvonne Andersson föreslår att det ska vara andra beräkningsgrunder för anslagen till forskning så att det blir tydligare vilka beräkningsgrunder som finns och att det ger ett mer förutsägbart resultat, såvitt jag förstår det. Det blir snett i dag, säger hon. Hon pekar på att anknytningen till grundutbildningen ska bli mer bestämmande. Men här blir jag inte riktigt klar i knoppen på vad som menas. Å ena sidan är det väldigt stora problem, enligt Yvonne Andersson, med dagens system som behöver åtgärdas. Men å andra sidan säger hon att av den här åtgärden ska bara en liten andel knytas till grundutbildningen. Men då blir det bara en liten förbättring av detta i dag väldigt allvarliga problem som Yvonne Andersson pekar på. Ska det vara någon stuns i förslaget måste det genomföras med kraft. Då befinner vi oss i ett fundamentalt annorlunda universitetsväsen i Sverige, där mängden studenter man har i grundutbildningsintensiva ämnen som engelska och idrottslära blir bestämmande för hur mycket forskningsresurser lärosätet får. Mer specialiserade forskningsinstitutioner som Karolinska Institutet skulle då plötsligt bli av med massor av pengar så att det inte längre kan bedriva sin spjutspetsforskning. Eller låt oss använda den här metoden för Linköpings universitet. I nanoteknologin ligger Linköping i världsfronten, men det bedrivs nästan ingen grundutbildning i det ämnet. Ska de plötsligt bli utan forskningsmedel därför att de inte har någon anknytning till den grundläggande engelskundervisningen? Den här principen leder till ett konstigt Forsknings-Sverige. Jag anar att Yvonne Andersson själv inser det eftersom hon föreslog att den bara skulle genomföras lite, lite grann med en liten, liten andel. Men min åsikt är att forskningspengar ska fördelas dit där de gör mest nytta. Jag tror att de kommer att samverka mycket med grundutbildningen, men att koppla dem mekaniskt så att det blir förutsägbart och matematiskt kommer bara att stimulera alla högskolor att satsa på de ämnen som ger lönsamhet, och det tror jag vore olyckligt.
Yvonne Andersson (Kd)
Anf. 13 Yvonne Andersson (Kd)
Fru talman! Jag tror att ministern missförstod mig lite grann. Det som är tydligt här är ju inte att till exempel nanoteknologi skulle få mindre pengar, men att det i beräkningsunderlaget skulle finnas med hur mycket forskningspengar som ska serva grundutbildningen. Jag har ingen klar modell för hur det här skulle gå till. Men jag anser inte att det i dag finns någon klar beräkningsgrund för de olika lärosätena så att de kan se hur mycket pengar de kan få, åtminstone inte på de olika håll som jag har förhört mig om. Det är det som jag efterlyser. Sedan vänder jag mig emot det som ministern sade i sitt svar, att antalet grundutbildningsplatser inte på något sätt ska påverka tilldelningen av forskningsanslag. Ska man serva varje elev med en forskningsanknuten grundutbildning behövs det medel för det. Det innebär å andra sidan att det finns lärosäten som kanske inte har forskning alls på de områden som man bedriver utbildning inom. Ändå äger dessa studenter rätt att få en forskningsanknuten utbildning. Då måste det finnas pengar för detta, och de kan knappast tas från annat håll. Vad jag egentligen efterlyser i interpellationen är en beräkningsgrund så att våra lärosäten vet vad de ska göra för att få mera pengar. Jämfört med andra universitet i världen och i Sverige får Linköpings forskare jobba hårdare för sina forskningspengar än många andra, helt enkelt på grund av detta eviga ansökande om pengar från alla möjliga finansiärer. Det tar tid och kraft från utrymmet för forskningen, och forskarna har det ju inte som sin huvuduppgift och huvudkompetens att ansöka om pengar, men tyvärr är det väldigt mycket sådant. Detta skulle de besparas om det fanns en tydlighet i beräkningsunderlaget så att våra framstående forskare visste vad de ska göra på sitt universitet för att få del av mer av statens fakultetsmedel. I dag vet man inte hur beräkningen sker. Sedan kan ett beräkningsunderlag mycket väl innebära att Karolinska just på grund av den forskningsinriktning som man har där ska ha mer pengar än Linköpings universitet där man inte har det. Jag tror inte på att det ska vara lika för alla rakt över, utan jag tror på det som ministern säger i sitt svar, att det är viktigt att vi har profilerade universitet och lärosäten och att det är viktigt att vi har olikheter och mångfald. Det tycker jag också, men man behöver veta varför Karolinska får så mycket pengar, varför Linköping får så mycket och varför Växjö får det man får där. Beräkningsgrunderna måste bli tydliga. Fru talman! I forskningspropositionen föreslås det att Linköpings universitet ska få mer pengar. Det är jättebra. Vi är väldigt glada för det. Men fortfarande vet vi ju inte varför man får just så mycket mer och inte mindre eller ytterligare mer. Vi har inte något beräkningsunderlag. Vi vill veta vilka kriterierna är för varför ett lärosäte får si och så mycket fakultetsmedel. Vi vill ha en sund förklaring till varför Linköpings universitet får så mycket mindre pengar än andra universitet i jämförbar storlek.
Staffan Danielsson (C)
Anf. 14 Staffan Danielsson (C)
Fru talman! Jag tycker att det är utmärkt att utbildningsministern är så insiktsfull, kunnig och tydlig i fråga om Linköpings universitet som ju är ett förnämligt lärosäte som vi är stolta över i Östergötland och i hela Sverige. Jag delar också utbildningsministerns syn att det är bra att vi har olika universitet och att universiteten över landet kan växa. Jag har också noterat i några andra interpellationsdebatter att utbildningsministern har undrat var Centern står i fråga om utlokalisering av statliga myndigheter till Gotland, vilket har utsatts för regionala synpunkter och kritik, och jag kan förstå den kritiken. Men jag tycker att regeringen har skött sig bra i den frågan. Det är bra att Gotland får nya statliga myndigheter så att det i framtiden blir ett bra centralt myndighetsarbete även där. Jag tycker ändå att Linköping ligger lite i strykklass när det gäller fördelningen av anslag. Det är mycket bra att regeringen har skjutit till ytterligare 34 miljoner. Jag tolkar det så att detta kommer att förstärkas så att man i Linköping kan komma i fatt. Det är ett bra besked till östgötarna och till Linköpings universitet. Sedan vill jag en sista gång understryka det som Yvonne Andersson säger, att det vore bra om det klargjordes hur medlen till universiteten fördelas. Det tycker jag borde förtydligas.
Anna Lindgren (M)
Anf. 15 Anna Lindgren (M)
Fru talman! Jag har lyssnat med stort intresse på den här debatten. Utbildningsministern beskriver forskning och olika specialiteter vid olika universitet. Jag vet inte om utbildningsministern har hunnit att besöka Linköpings universitet. Jag kan tro att Utbildningsdepartementet inte riktigt har förstått hur forskning går till i Linköping. Vi har ett unikt koncept och nytänkande när det gäller temaforskning. De teman som finns är teknik och social förändring, barn, vatten samt kommunikation. Studenter från olika discipliner forskar tillsammans. De har sina seminarier ihop och de får möjlighet att bredda sin kunskap. På det viset är det såvitt jag vet inte jämförbart med något annat universitet i Sverige. Kan det vara så att detta spelar in när det gäller fördelningen av forskningsmedel? Jag håller helt med Yvonne Andersson i den här frågan, och vi har motionerat gemensamt om detta. Det vore väldigt bra om man kunde få med beräkningsgrunden, inte minst därför att det specifika sätt som forskningen vid Linköpings universitet bedrivs på är annorlunda jämfört med andra universitet. Men, som sagt, besked om beräkningsgrunden skulle kunna klarlägga detta.
Leif Pagrotsky (S)
Anf. 16 Leif Pagrotsky (S)
Fru talman! Låt mig upprepa att Linköpings universitet gör ett väldigt bra jobb. De är duktiga på forskning, de drar till sig mycket forskningsfinansiering och de växer. Universitetet är ett exempel på hur nytänkande inom universitetsvärlden kan frodas inom de nya lärosätena. Det uppmuntrar oss som vill gå vidare på den vägen. Jag tolkar Anna Lindgrens beröm för nytänkandet som ett stöd för min ståndpunkt i den frågan. Jag hoppas att Anna Lindgren driver det synsättet också i sitt eget parti. När det gäller fakultetsanslagen får Linköpings universitet genom den forskningsproposition som jag presenterade för ett par veckor sedan dubbelt så stort påslag som till exempel Lund och Uppsala. Jag kan inte förstå svenska språket på det viset att det är möjligt att kalla det för strykklass. I så fall har Svenska Akademiens ordlista missuppfattat innebörden i det ordet. Det sker en dubbelt så snabb tillväxt i fakultetsanslagen till Linköpings universitet jämfört med Lund och Uppsala och nästan - Yvonne Andersson och Anna Lindgren - dubbelt så snabbt påslag jämfört med Karolinska Institutet. Hur kan man kalla det för strykklass? Detta är ett uttryck för Linköpings universitets framgångsrika forskning och regeringens vilja att satsa på fortsatt expansion i Linköping. Jag är helt övertygad om att det är en bra modell för fördelning av forskningsresurser som vi har nu, där en del går till lärosätet och fördelas av lärosätet självt och en annan del, en liten del, går till finansiering i konkurrens mellan olika forskningsprojekt och fördelas av Vetenskapsrådet. Ni båda, kristdemokrater och moderater, har för vana att prata ned Vetenskapsrådet som modell för forskningsfinansieringen. Plötsligt är konkurrens inte någonting bra. Här kräver konkurrensen att man fyller i ansökningar, och man har inte livslång anställning och trygghet att få forska, utan man söker projekt för projekt. Jag tycker att vi ska gå den här vägen. Vi ska säkerställa att skattebetalarna vet att de pengar de sätter av är utsatta för konkurrens, att de vet att de går till de bästa projekten. Det är den vägen man använder sig av i USA där man har världens bästa forskning som beundras av alla över hela världen. Där har de en mycket större andel som söks i konkurrens än vad vi har. Nu tar vi ett litet men bestämt steg i den riktningen i den nya forskningspropositionen. Jag noterar att trots de nedsättande omdömen om den metoden som jag får höra här i kammaren från olika debattörer från borgerliga partier, föreslår inte något borgerligt parti i sina motioner att man ska minska den del som ska sökas i konkurrens. Ingen av dem följer upp de stygga orden om konkurrensen med att flytta pengar från de konkurrensutsatta forskningsmedlen till andra mer fakultetsmedel som man försöker marknadsföra som lugna, trygga och som man får på livstid utan konkurrens, utan att någonsin behöva tävla. Har man väl fått sin anställning och sin forskning går det sin stilla lunk ända till pensionen. Jag påstår att den bilden är fel. Även inom universiteten konkurreras det, men då är det lokalt. En konkurrensfri forskningsmiljö tror jag inte på, även om ni försöker beskriva det på det viset för de väljare som ni försöker locka på de olika skolorna på de olika orterna. Konkurrens ska det vara i forskningen, och det kommer det att förbli. Det gäller att få den enklare, mindre kostnadskrävande, mindre betungande. Men det är den bästa metod vi har att säkerställa att pengar går till den bästa forskningen på de bästa lärosätena.
Yvonne Andersson (Kd)
Anf. 17 Yvonne Andersson (Kd)
Fru talman! En stor del av det som statsrådet säger är vi överens om. Jag tror också på konkurrens i forskningen. Men jag tror inte på att forskare ska konkurrera om medel som sedan ska portioneras ut till grundutbildningsstudenter. Så länge vi har kravet på forskningsanknytning mellan grundutbildningen och forskarna måste grundutbildningen kunna finansiera den delen av forskningen, och det ska fakultetsmedlen göra. Det är egentligen att få en grund för beräkningen som är väsentligt. Jag har inte här uttryckt uppfattningen att man ska flytta medel hitan eller ditan. Jag har inte uttryckt någon negativ syn på Vetenskapsrådet. Jag har uttryckt att vi vill ha klarhet i hur fakultetsmedlen räknas fram när man påstår att de ska vara fria i förhållande till antalet grundutbildningsstudenter. Jag menar att då är tänket bakom vad grundutbildningen ska ha för forskningsanknytning borta. Det är egentligen det som jag vill föra in i den här frågan och i den här debatten, och det har egentligen väldigt lite med det övriga att göra. Men det är alldeles självklart så, fru talman, att jag, tillsammans med mina kolleger som jag under många år har haft vid Linköpings universitet men också vid Karolinska Institutet och universiteten i Stockholm, Umeå och Växjö, är rejält nyfikna på hur ministern och hans tjänstemän resonerar när de säger att de miljonerna går till Linköping och att de miljonerna går till Lund eller vad det är. Hur resonerar ni? Vilka kriterier har ni för att dela ut pengarna på det här sättet? Det är faktiskt fler än en som har ställt frågor om forskningspropositionen och hur det kunde komma sig att Linköping fick just det antal miljoner man fick, fast vi är jätteglada för att de har kommit. Jag vill, fru talman, återigen säga att det jag vill skicka med är: Låt lärosätena få veta på vilka grunder ni delar ut medlen och vilka kriterier ni har när ni delar ut fakultetsmedlen. Det kan vara olika grunder för olika typer, måhända.

Intressenter

Interpellationer

Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.