Extra medel till JämO
Interpellation 2007/08:33 av Reshdouni, Esabelle (mp)
Interpellationen är besvarad
Händelser
- Inlämnad
- 2007-10-03
- Fördröjd
- Ärendet var fördröjt
- Anmäld
- 2007-10-04
- Svar fördröjt anmält
- 2007-10-16
- Sista svarsdatum
- 2007-10-24
- Besvarad
- 2007-10-26
Interpellationer
Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.
Interpellationen
den 3 oktober
Interpellation
2007/08:33 Extra medel till JämO
av Esabelle Reshdouni (mp)
till integrations- och jämställdhetsminister Nyamko Sabuni (fp)
Många arbetsgivare, såväl privata som offentliga, känner inte till jämställdhetslagens 5 § där det förklaras att arbetsgivare ska underlätta för både kvinnliga och manliga löntagare att förena förvärvsarbete med föräldraskap.
Så är det trots att det sedan drygt ett år, från den 1 juli 2006, är förbjudet att missgynna anställda av skäl som har att göra med föräldraledighet eller vård av sjukt barn.
Okunskapen kan också avläsas hos JämO och i DN den 12 september skriver den nuvarande och den förra jämställdhetsombudsmannen, Anne-Marie Bergström och Claes Borgström, att JämO fått in många anmälningar och förfrågningar till myndigheten. Problematiken är så tydlig och så omfattande att JämO dragit i gång en kampanjturné i sex län för att informera om föräldraledighetslagens förbud mot att missgynna föräldrar. Kampanjen kommer att avlutas med en nationell konferens i Stockholm.
Det är både kvinnor och män som drabbas av arbetsgivarnas bristande kunskap eller ovilja att följa lagstiftningen. När det gäller männen visar undersökningar att det bland en betydande del av arbetsgivarna finns inställningen att män inte förväntas satsa på familjen – för män är det först och främst jobbet som gäller. JämO menar att det förmodligen är en viktig förklaring till att papporna bara tar ut 20 procent av den sammantagna föräldraledigheten.
Regeringen har aviserat att en jämställdhetsbonus ska införas för att papporna ska ta ut mer av föräldraledigheten. Syftet med bonusen kan sägas vara gott då den enligt regeringen förväntas leda till att papporna tar ut en större del av föräldraförsäkringen.
Frågan är emellertid om det verkligen är familjeekonomin som är orsaken till pappornas låga uttag i föräldraledigheten. JämO:s signaler tyder ju snarare på att det kanske är arbetsgivarnas inställning till pappaledighet som är det huvudsakliga motivet till att män avstår från sin rätt att vara hemma med barnen. Om den arbetsgivarinställningen också leder till, vilket många drabbade pappor vittnar om, sämre möjligheter till kompetensutveckling, befordran och löneutveckling är det förståeligt att många pappor avstår från sin lagliga rätt.
Ur jämställdhetssynpunkt är det dock framför allt kvinnorna som blir förlorare. När barnen blir en del av familjelivet är det mammorna som i högre grad än papporna stannar hemma. Det leder till att mammorna är mer borta från jobbet vilket i sin tur ofta leder till sämre löneutveckling och att möjligheten till karriär begränsas. Papporna däremot arbetar ofta mer genom till exempel övertid och extrajobb.
Lägg därtill att regeringen har för avsikt att införa vårdnadsbidrag. Det kommer att leda till att kvinnor i än högre grad blir bundna till hemmet, får ännu sämre inkomst och än svårare att hävda sig på den reguljära arbetsmarknaden.
Mot bakgrund av vad som beskrivs vill jag fråga jämställdhetsminister Nyamko Sabuni:
Är ministern beredd att verka för att medel tillsätts för att stärka JämO:s möjligheter att intensifiera det påbörjade arbetet som syftar till att arbetsgivare bättre ska följa föräldraledighetslagen?
Debatt
(7 Anföranden)
Interpellationsdebatt 2007/08:33
Webb-tv: Extra medel till JämO
Dokument från debatten
- Riksdagens protokoll 2007/08:17 Fredagen den 26 oktoberProtokoll 2007/08:17 13 § Svar på interpellation 2007/08:33 om extra medel till JämO
Protokoll från debatten
Anf. 70 Nyamko Sabuni (Fp)
Herr talman! Esabelle Reshdouni har frågat mig om jag är beredd att verka för att medel tillsätts för att stärka JämO:s möjligheter att intensifiera det påbörjade arbetet som syftar till att arbetsgivare bättre ska följa föräldraledighetslagen.
Att främja ett högt arbetskraftsdeltagande bland både kvinnor och män och att främja att kvinnor och män tar ett gemensamt ansvar för arbetet med hem och familj kräver olika typer av insatser. Det handlar både om lagstiftning som förbjuder diskriminering och missgynnande och om åtgärder som stimulerar till arbete och underlättar föräldraskap. Här har myndigheter, arbetsmarknadens parter med flera ett ansvar. Arbetsgivarna har en skyldighet att underlätta för kvinnor och män att förena arbete och familjeliv, och det är enligt föräldraledighetslagen förbjudet att missgynna en person som med stöd av lagen just försöker att förena sitt arbete med föräldraskapet.
JämO har under senare år fått förstärkta resurser. Jag välkomnar JämO:s kampanj som bidrar till att höja kunskapen om vilka rättigheter och skyldigheter som både enskilda och arbetsgivare har. För närvarande pågår arbetet med att förbereda en sammanslagning av den verksamhet som bedrivs av ombudsmännen på diskrimineringsområdet. Jag ser fram emot att det bildas en ny myndighet med större tyngd och auktoritet och som mer kraftfullt kan bekämpa alla former av diskriminering i samhället.
En effektiv lagstiftning mot diskriminering och missgynnande är viktig, men det räcker inte. Det är också viktigt att använda åtgärder som tar bort hinder och som stimulerar till en positiv utveckling. Regeringen har presenterat en rad reformer med detta syfte. Jämställdhetsbonusen syftar till att förbättra förutsättningarna för jämställdhet mellan kvinnor och män i ansvaret för hem och barn, i uttaget av föräldraförsäkringen och på arbetsmarknaden. Genom att öka familjernas ekonomiska möjligheter att fördela föräldraledigheten mer jämlikt förbättras förutsättningarna för jämställdhet, och barnets relation med bägge föräldrarna stärks. Genom att förstärka motiven att återgå till arbete motverkas osakliga löneskillnader. Möjligheten att få skattereduktion vid köp av hushållstjänster bidrar till att underlätta vardagslivet för föräldrar och därmed till att förena arbete och familjeliv.
Anf. 71 Esabelle Reshdouni (Mp)
Herr talman! Tack för svaret, vill jag säga till ministern.
I Sverige har vi jobbat med jämställdhet ganska länge. Vi har också uppnått ganska mycket i vårt arbete. Men vi har väldigt mycket kvar att göra. Det vet ministern själv. Ändå är jag lite bekymrad över den nya regeringens förslag och agerande. Men jag hoppas att ministern och jag i alla fall är överens om att jämställdhet handlar om demokrati och verklig frihet.
Jämställdhetspolitiken vilar på två ben. Det första är jämställdhetslagen, som innebär att kvinnors och mäns lika rätt i fråga om arbete, anställnings- och andra arbetsvillkor på arbetsplatsen ska främjas. Det andra handlar om jämställdhetsintegrering som vi kommer att diskutera senare.
Enligt jämställdhetslagen ska arbetsgivaren underlätta för både kvinnliga och manliga arbetstagare att förena förvärvsarbete och föräldraskap. Det handlar om att inte lägga möten när småbarnsföräldrar ska hämta och lämna på förskolan, att införa flextid och möjlighet att arbeta hemifrån och att ge deltidsarbetande chans att få högre tjänster.
Så vad är problemet? Jo, problemet är att många arbetsgivare, såväl privata som offentliga, inte känner till jämställdhetslagen. I våras gjorde JämO en granskning av företagens jämställdhetsarbete. Nära 400 företag granskades, och i den första omgången var det bara 14 arbetsgivare som fick godkänt.
Jag tycker att det är ganska upprörande. Det är därför jag undrar vad ministern tänker göra och om hon är villig att tillföra JämO mer pengar.
Vad beträffar föräldraledigheten säger Nationella sekretariatet för genusforskning att ungefär en tredjedel av arbetsgivarna är uttalat positiva till att anställda män tar föräldraledigt. En tredjedel tycker varken-eller. En tredjedel utövar olika sorters passivt motstånd mot mäns önskan att kombinera arbete och familj.
Jag frågade ministern om hon ville verka för att mer pengar skulle tillskjutas JämO. Då pratar ministern om att hon ska vidta andra åtgärder. Det är inte riktigt svar på min fråga, men jag kan återkomma och kommentera det lite senare.
Ministern säger i sitt svar att JämO under senare år har fått förstärkta resurser. Då undrar jag varför inte jag kan läsa det i budgetpropositionen. Jag kan inte utläsa att mer pengar har lagts till JämO:s budget. Det som finns är 400 000 ungefär. Det kan inte jag se som någon förstärkning. Det handlar om pris- och lönekompensation. Men du kanske har svar på det. Jag skulle gärna vilja ha lite förtydliganden angående resursökningen.
Anf. 72 Nyamko Sabuni (Fp)
Herr talman! Svaret på Reshdounis fråga var helt enkelt att det hon efterfrågar har vi redan gjort. JämO har under senare år fått förstärkta resurser. De förstärkta resurserna har de fått bland annat för att driva den här kampanjen men också för att bedriva arbetet när det gäller lönekartläggningar. Det är därför de har fått de här förstärkta resurserna.
Jag tycker att det är bekymmersamt att en tredjedel av företagen i dag mer eller mindre försvårar för männen att kunna kombinera yrkesliv och familjeliv. Det är helt oacceptabelt. Det som är problematiskt med värderingar är att vi bara kan lagstifta mot konkreta handlingar. Först när de har begåtts kan lagen träda in, och man ser då till att den som har begått felet kan straffas på ett eller annat sätt.
Vi kan inte lagstifta bort värderingar. Vi kan bara veta att det är så, och därför opinionsbildar vi på alla sätt och vis vi kan. Därför har JämO fått de förstärkta resurserna.
Jag kan tala om för Reshdouni att jag prioriterar jämställdhetsarbetet. Den dagen en myndighet kommer och säger att deras arbete lider av att de inte har tillräckligt med resurser är jag alltid redo att diskutera den frågan med mina myndigheter, JämO eller någon annan. Det är precis den relation man har mellan regeringen och de myndigheter man ansvarar för.
Jag tror inte att förfrågan ska komma från riksdagen om att ge JämO mer pengar medan JämO själva är ganska nöjda med det anslag de har. Men vi får väl se när den här kampanjen har pågått ett tag. Om JämO efterfrågar mer får vi föra den diskussionen då.
När det gäller de 14 företagen som har lyckats med sina lönekartläggningar är det också beklagligt. Men där försöker jag ta ett steg tillbaka. Om det bara är 14 av, jag tror, 300 företag som lyckas, var klickar det då? Är det arbetsgivare som inte har intresse av att göra det som lagen ålägger dem, eller är regelverket på detta område så pass otydligt att det är för få som gör det rätt? Då vill jag gå ett steg tillbaka.
I samband med att vi nu jobbar med en gemensam diskrimineringslagstiftning är denna fråga viktig att se över. Kan vi göra det enklare och tydligare så att vi får de resultat som vi efterfrågar? Tanken är inte att vi ska göra det jobbigare och svårare för företagen, tvärtom. I samband med översynen för att underlätta för företagen att minska på regelbördan är sammanslagningen av diskrimineringslagarna och diskrimineringsombudsmännen ett led i detta. Det blir en tillsynsmyndighet som kontrollerar när det behövs, en mäktig myndighet som kan representera de enskilda personerna som drabbas och framför allt med enklare och tydligare regelverk som går att leva upp till.
Jag får titta närmare på det här. Lagstiftaren kanske inte har varit så tydlig med regelverket kring lönekartläggningar. Det måste vi titta på för att se hur vi ska kunna göra det tydligare och enklare för företagen.
Anf. 73 Esabelle Reshdouni (Mp)
Herr talman! Jag tycker att det har en stor betydelse om man kan få företag att följa lagen. I andra sammanhang finns det väldigt snabba sanktioner som hindrar människor att inte följa lagen. Jag tycker inte att vi ska ha någon större acceptans för att de inte gör det.
Jag besökte ett större mansdominerat företag häromveckan som hade fått pris för att de jobbade aktivt med föräldraskap. Jag frågade hur det kom sig att de hade fått priset. De blev lite förvånade. Vi följer lagen, sade de. Det kändes egentligen fantastiskt att få höra att det enda som krävs är att företag följer lagen.
Ministern säger att vi inte kan lagstifta bort värderingar. Den diskussionen hade vi här förra veckan också när det gällde våldtäkter. Jag påstår ändå att vi kan göra det. Det är det redskap som vi har. Vi måste ju själva tro på att vi kan förändra människors beteenden. Det är bara att titta på hur det har gått med lagstiftningen när det gäller barnaga. I dag finns det inte många som tycker att det är okej att slå sina barn. Vi har en bra lagstiftning. Om vi ser till att företagen följer lagstiftningen tror jag nog att vi skulle se stora resultat.
Ministern säger att vi inte ska initiera mer pengar till JämO, utan JämO själv ska komma och be om pengar. Jag tycker att det är lite fel inställning. Det är ändå vi som politiker som måste visa att det här prioriterat och att vi vill ha en förändring. Ministern har ändå 400 miljoner att spela med, så jag kan inte riktigt se var problemet finns.
Jag är till skillnad från ministern inte riktigt säker på att den nya myndigheten kommer att uppnå stora märkbara förändringar. Jämställdhetsperspektivet kommer att försvinna lite längre in i organisationen. Det blir inte så tydligt med de aktiva åtgärderna. JämO jobbar i dag med andra aktiva åtgärder än de andra diskrimineringsombudsmännen. Jag tror att om man ska se radikala förändringar behöver man mer resurser till den nya myndigheten. Man kan inte bara hoppas på att man får den synergieffekt som man är ute efter.
Anf. 74 Nyamko Sabuni (Fp)
Herr talman! Vi kan lagstifta och på det viset skicka signaler om vad som är acceptabelt och inte, och så kan man hoppas med tiden att attityderna ska förändras. Du har rätt. När det gäller barnaga har attityderna förändrats. Men vi har fortfarande barn som agas och misshandlas av sina föräldrar. Då får man hantera det rättsligt. Så visst skickar lagar signaler om vad som är acceptabelt och inte.
Den poäng jag försökte få fram är att bara för att vi i dag har en diskrimineringslagstiftning betyder det inte att vi helt plötsligt har löst de problem som finns. Värderingarna finns där, och ibland omvandlas de till konkret handlade. Då får vi hantera handlandet rättsligt.
Politiker måste visa att detta är prioriterat. Det är det vi gör. Det är därför JämO har fått förstärkta resurser. Men jag tror inte att man kan utgå från att man bara genom att man öser pengar över en myndighet kommer till rätta med problemen. JämO är en myndighet med ett antal personer anställda, och i samråd kommer vi överens om vad de ska göra. Vi frågar hur mycket det kan komma att kosta, och så betalar vi ut de pengarna.
De kan inte sitta och säga att det kostar 2 miljoner, och så säger vi att de ska ta 10 miljoner och så får vi se vad som händer. Det är inte så det fungerar. Det är ändå statens ekonomi det handlar om. Det är skattebetalarnas pengar. De måste användas på det mest effektiva och bästa sätt.
Men om JämO skulle se att de pengar som de har fått för kampanjen inte skulle räcka till är det bara att de kommer tillbaka och talar om det för oss. Det är inte jag som hanterar JämO:s dagliga verksamhet och utbetalningar. Det är bara de som kan se hur mycket de lägger ned på arbetet, hur mycket det kostar och om det räcker. Så kan de återkomma så vi får föra den diskussionen vidare.
Det är jätteviktigt med aktiva åtgärder. Det är väl JämO och DO i dag som framför allt jobbar med aktiva åtgärder. Det är självklart att det är jätteviktigt att också det sättet att jobba på förs över till de ombudsmän som i dag inte jobbar riktigt på det viset. Du behöver inte oroa dig för att det kommer att försvinna eller att JämO kommer att försvinna.
JämO är den största av ombudsmannamyndigheterna. Eftersom JämO har funnits längst har de mer vana, och den erfarenheten tror jag kan komma de andra ombudsmännen och deras arbete till nytta.
Det är heller inte tänkt att kompetens bara ska blandas hej vilt och försvinna, utan de som jobbar med jämställdhetsfrågor och jämställdhetslagen i dag kommer självklart att fortsätta vara experter på området, precis som de som jobbar med annan diskriminering kommer att vara experter på sina områden.
Vad jag hoppas kunna uppnå är helt enkelt att vi ska komma till en nivå när det gäller diskrimineringslagstiftningen som medborgarna känner sig trygga med och där de känner att de har ett skydd. Det tror jag att vi uppnår när vi har samma lag. Det har funnits en tendens att tycka att JämO bara representerar lagstiftning för fifty-fifty män och kvinnor. Man ser jämställdhetslagar som kvinnolagar, vilket de inte är, utan de är diskrimineringslagar på precis samma sätt som att lagen mot etnisk diskriminering inte är en lag bara för en enda minoritet i samhället. Till syvende och sist handlar det om enskilda människor som diskrimineras, och för den enskilda människan spelar det ingen roll om det sker på grund av kön, hudfärg, religion eller någonting annat.
Det handlar alltså om att inte kränka enskildas mänskliga rättigheter. Därför är det viktigt för mig att vi har en lag. Vi säger att det är oacceptabelt att diskriminera, oavsett grund, och det uppnår vi med att ha en enda lag och en ombudsman. Jag är övertygad om att detta kommer att bli bra, både för den som riskerar att bli diskriminerad, för företagen och för ombudsmannamyndigheten. Det finns många erfarenheter att utbyta genom att gå samman.
Anf. 75 Esabelle Reshdouni (Mp)
Herr talman! Jag delar inte ministerns uppfattning om att man inte skulle kunna tillföra JämO mer pengar. Jag har byggt mina tankar på att man som politiker kan styra dit man vill. Vill man ha resultat måste man också tilldela pengar.
Jag skulle också vilja kommentera de övriga satsningar som ministern tar upp i sitt svar. Jag tycker att det är lite beklagligt att ministern alltid tar upp de hushållsnära tjänsterna som om det var någon betydande sak för majoriteten av familjerna i samhället. Jag tror att det är en väldigt liten del av familjerna som kommer att utnyttja detta. De siffror vi hittills har fått visar dessutom att det mest är männen som utnyttjar tjänsterna.
Ministern tar upp det här med värderingar. Jag tror att det är väldigt viktigt, och det är därför jag själv inte tror på jämställdhetsbonusen. Jag tror inte att det handlar om pengar, utan jag tror att det handlar om värderingar och könsroller. Den statistik jag har fått av riksdagens utredningstjänst visar ju inte på några större förändringar efter att man gjort olika förändringar i lagen, till exempel höjningen av taket förra året. Där har det inte blivit några förändringar i förhållandet mellan män och kvinnor, utan när män tog ut mer tog även kvinnorna ut mer. Förhållandet har alltså inte alls förändrats, och det är därför jag inte tror på jämställdhetsbonusen.
Anf. 76 Nyamko Sabuni (Fp)
Herr talman! Jag försökte bara ge exempel på det som var relevant för arbetsmarknaden, men det är klart det finns flera andra beslut som har fattats för att uppnå bättre jämställdhet i samhället. Vi har satsat pengar på kvinnors hälsa och forskning kring detta. Vi har fattat beslut om pengar för att höja kunskaperna hos de relevanta myndigheterna i samhället när det gäller mäns våld mot kvinnor. Vi jobbar med jämställdhet och kommunikationer. Hur ska man organisera kommunikationerna för att det ska vara bra för både män och kvinnor? Vi vet ju att kvinnor resor annorlunda än män.
Det är klart att jämställdhetsarbete sker på många områden. Det var det som var relevant just för familje- och yrkesliv som jag nämnde i mitt svar här. Och jag tror att det är bra med hushållstjänster även om tjänsterna inte når alla. Du inledde med att säga att jämställdhet är en frihetsfråga. Ja, och det betyder kanske inte att alla måste göra samma sak. Alla har sina egna livspussel som de ska försöka få ihop på olika sätt. Min och regeringens uppfattning är att vi politiker ska se till att skapa förutsättningar och olika valmöjligheter. Sedan måste det till syvende och sist vara upp till individen att utifrån sin definition av frihet och sitt liv välja hur han eller hon vill göra.
Det är klart att tanken med ett höjt tak var att männen skulle ta ut mer. Nu visar det sig att både män och kvinnor tar ut mer. Vi ska dock inte beklaga att också höginkomsttagande kvinnor vill ta ut mer ledighet med sina barn. Det är också bra. Men vi vill fortfarande se ett jämnare uttag. Jämställdhetsbonusen blir ett komplement till höjt tak. Med detta når vi säkert en bit på väg. Det kanske inte löser alla problem, men då får man i så fall tillsätta ytterligare åtgärder. Det är så politiken fungerar. Det finns inga universallösningar och inga experimenthus där vi går in och experimenterar och så vet vi vad resultatet ska bli och kan sätta in politiken i samhället. Man kan bara gissa sig fram och hoppas att det ska leda till resultat.
Intressenter
Frågeställare
Besvarad av
Interpellationer
Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.