EU:s nya avloppsdirektiv
Interpellation 2023/24:544 av Joakim Järrebring (S)
Interpellationen är besvarad
Händelser
- Fördröjd
- Ärendet var fördröjt
- Inlämnad
- 2024-02-20
- Överlämnad
- 2024-02-22
- Anmäld
- 2024-02-27
- Sista svarsdatum
- 2024-03-12
- Svarsdatum
- 2024-05-14
- Besvarad
- 2024-05-14
Interpellationer
Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.
Interpellationen
till Statsrådet Romina Pourmokhtari (L)
Mot bakgrund av EU:s nya avloppsdirektiv och dess potentiella konsekvenser för Sveriges kommuner önskar jag få klarhet i regeringens ståndpunkt och åtgärder. De nya direktiven kan medföra betydande ekonomiska utmaningar för kommunerna, utan att nödvändigtvis erbjuda motsvarande miljöfördelar, särskilt vad gäller kväverening.
Jag vill därför fråga statsrådet Romina Pourmokhtari:
- Har statsrådet tagit initiativ till en analys av hur dessa direktivs krav stämmer överens med regeringens uttalade kostnadseffektiva miljö- och klimatpolitik sett till aktuell miljöforskning om kväverening i kallare klimat, och kan statsrådet i så fall redogöra för resultatet av analysen?
- Vilka initiativ avser statsrådet och regeringen att ta för att ekonomiskt stödja kommunerna i deras arbete att uppfylla dessa krav, exempelvis genom statliga bidrag eller andra finansieringsmekanismer?
- Med tanke på kommunernas redan ansträngda ekonomi, hur planerar statsrådet och regeringen att säkerställa att de nya kostnaderna inte ger påverkan på annan verksamhet, till exempel välfärden inom skola, barnomsorg och äldreomsorg?
Debatt
(7 Anföranden)
Interpellationsdebatt 2023/24:544
Webb-tv: EU:s nya avloppsdirektiv
Dokument från debatten
- Tisdag den 14 maj 2024Kammarens föredragningslistor 2023/24:113
- Protokoll 2023/24:113 Tisdagen den 14 majProtokoll 2023/24:113 Svar på interpellation 2023/24:544 om EU:s nya avloppsdirektiv
Protokoll från debatten
Anf. 51 Statsrådet Romina Pourmokhtari (L)
Herr talman! Joakim Järrebring har frågat mig om jag har tagit initiativ till en analys av hur förslaget till nytt avloppsdirektiv stämmer överens med regeringens uttalade kostnadseffektiva miljö- och klimatpolitik sett till aktuell miljöforskning om kväverening i kallare klimat och om jag i så fall kan redogöra för resultatet av analysen, vilka initiativ jag och regeringen avser att ta för att ekonomiskt stödja kommunerna i deras arbete med att uppfylla dessa krav samt - med tanke på kommunernas redan ansträngda ekonomi - hur jag och regeringen planerar att säkerställa att de nya kostnaderna inte ger påverkan på annan verksamhet.
Inledningsvis vill jag säga att bakgrunden till revideringen av avloppsdirektivet är att miljöstatusen i sjöar och hav är långt ifrån tillfredsställande. Vi ser fortsatt hur algblomningar och syrefattiga bottnar breder ut sig i Östersjön med negativa effekter för såväl fiske som turism.
Torskfisket i Östersjön har helt fått stoppas under flera år, vilket delvis bedöms bero på övergödning. Data från miljöövervakningen visar samtidigt att de normaliserade utsläppen av kväve och fosfor ökar sedan 2015 till stora delar av Östersjön. Sverige, och övriga länder runt Östersjön, behöver alltså göra ytterligare insatser för att minska utsläppen. En stärkt gemensam lagstiftning är ett effektivt angreppssätt för att begränsa utsläppen.
I förhandlingarna har Sverige, tillsammans med Finland, mycket framgångsrikt förhandlat fram två tillägg till kommissionens ursprungliga förslag.
Det första gäller möjligheten att godkänna ökade utsläpp vid etablering och utbyggnad av reningsverk även om miljöstatusen för de vattenområden som tar emot utsläppet försämras. Så som lagstiftningen är utformad i dag är det svårt att godkänna sådana utsläpp på grund av vattendirektivets krav och den så kallade Weserdomen. Det andra gäller möjligheten att åberopa naturlig retention av näringsämnen i landskapet.
Inget av tilläggen fanns med i ursprungsförslaget, och Sverige och Finland har sett till att båda nu är med i det slutliga förslaget trots ett starkt motstånd från flera röststarka länder. Vad gäller naturlig retention kom vi dock inte hela vägen fram i förhandlingen, utan vi har 20 år på oss att uppfylla de nya kraven, vilket ändå är en kraftfull förbättring givet var ursprungsförslaget började.
För att kunna åtgärda övergödningsproblemen behöver utsläppen från alla EU:s kuststater till Östersjön och Västerhavet minska ytterligare. Det reviderade avloppsvattendirektivet är ett mycket starkt verktyg för att gemensamt lyckas höja ambitionen och säkerställa att alla kuststater minskar sina utsläpp.
Det slutliga förslaget till reviderat avloppsvattendirektiv publicerades den 23 februari och förväntas kunna antas senare i år. Regeringen har därför ännu inte tagit ställning till vilka behov som kan finnas under genomförandet. Vi kan dock konstatera att det i Sverige är ett begränsat antal mindre reningsverk som kommer att påverkas på 20 års sikt. Det finns därför gott om tid att lyckas planera på bästa möjliga sätt och exempelvis ta hänsyn till de kommande investeringsbehov som följer av utvecklingen. Kostnaderna för avloppsrening regleras dock generellt genom va-avgiften.
Anf. 52 Joakim Järrebring (S)
Herr talman! Tack, ministern, för svaret!
Jag vill börja med att understryka att vi är helt överens om behoven och om att det hela i grund och botten är något oerhört bra. Situationen i Östersjön är djupt problematisk.
Med interpellationen vill jag belysa att det nya avloppsdirektivet ändå innebär att Sverige står inför betydande utmaningar. Dessa utmaningar är särskilt märkbara i våra landsbygdskommuner och i norra delen av landet, där vi har en lägre befolkningstäthet. Det är också andra klimatförhållanden i norra Sverige än i södra Sverige och, för den delen, än i övriga Europa.
Svenskt Vatten tog under förra året fram en rapport där de pekar på att infrastrukturen för vårt dricksvatten och avlopp har ett investeringsbehov på lite drygt 30 miljarder kronor årligen men att det i dag bara investeras 20 miljarder. Det finns alltså ett årligt underskott på investeringssidan på ungefär 10 miljarder kronor.
Detta resulterar i ett växande problem och en växande investerings- och underhållsskuld. För att kunna hantera kostnaderna behöver va-taxorna i Sveriges kommuner fördubblas till 2040 jämfört med vad kommuninvånarna betalar för vatten och avlopp i dag. Det är en börda som kommer att vara särskilt tung för människor som bor just i kommuner med låg befolkningstäthet.
Med de nya kraven kommer investeringsbehovet att öka ytterligare. Vi måste erkänna att landsbygdskommuner och kommuner i norra Sverige står inför stora utmaningar. Som den som lyssnar kanske förstår kan investeringskostnaderna fördelas på fler invånare i städerna, som har högre befolkningstäthet, men på landsbygden och i norr blir kostnaderna per capita betydligt högre. Det kallare klimatet i norr gör också att de tekniska och ekonomiska utmaningarna blir större när det gäller avloppsrening.
I svaret nämnde statsrådet att det finns en respit på 20 år för Sverige när det gäller naturlig retention, men frågan om de ekonomiska förutsättningarna för va-huvudmännen att klara de nödvändiga investeringarna är fortsatt obesvarad. Redan innan de skärpta krav som följer av det nya avloppsdirektivet införs brottas va-huvudmännen med ett regelverk som inte är anpassat för de stora ny- och reinvesteringar som verksamheten står inför.
Jag menar att regeringen måste agera skyndsamt och presentera konkreta åtgärder för att säkerställa att de nya kostnaderna inte ytterligare ökar skillnaderna mellan stad och land och mellan nord och syd och även säkerställa att de investeringar som behövs och som är helt nödvändiga inte får negativa effekter på välfärdsverksamhet, vilket skulle drabba våra äldre och våra barn i första hand.
Anf. 53 Statsrådet Romina Pourmokhtari (L)
Herr talman! Jag vill börja med att tacka ledamoten för att han väljer detta tillfälle att belysa den här viktiga frågan, eftersom det är av stor vikt att man tar hänsyn till saker som även ligger en bit fram i tiden, vilket detta numera gör.
Det som jag allra främst måste belysa här är att det fanns ett ursprungsförslag från EU-kommissionen där det inte fanns något utrymme att ta hänsyn till den naturliga retentionen. Här har Sverige och Finland lyckats förhandla tillbaka möjligheten att åberopa naturlig retention och på så vis skapa stor framgång i sig när det gäller implementeringen av direktivet.
Vi nådde dock inte hela vägen fram, utan kommunerna har 20 år på sig att uppfylla de nya kraven. Det är i stället för några få år, som annars hade kunnat vara fallet. Hur den egna kommunen påverkas av det nya reviderade avloppsdirektivet är något för alla kommuner att raskt börja titta på.
När det gäller frågan om regeringen anser att kommunerna själva ska stå för hela kostnaden är detta något som vi inte har tagit ställning till ännu. Vi behöver se vilka behov som finns innan vi kan göra ett sådant uttalande. Vilka behov som finns under genomförandet av det reviderade direktivet vet vi först när direktivet är antaget och beslutat, vilket det ännu inte är. Så snart det är det kommer regeringen självfallet att börja se på vad konsekvenserna blir för svensk del.
Det som man i nuläget kan konstatera är att det i Sverige är ett begränsat antal mindre reningsverk som kommer att påverkas på 20 års sikt. Sedan, vad gäller avloppsrening generellt, är det va-avgiften som man ska använda sig av. Om man ser att det finns ett investeringsbehov på 10 miljarder, som saknas årligen, kan man väl - om ledamoten inte misstycker - börja med att dela upp detta behov på alla kommuner som finns för att se vilka kommuner som har ett större behov och vilka som kanske inte har det.
Men de kommuner som har dessa behov behöver såklart ta hänsyn till det i sin planeringshorisont, så att säga, och jag förväntar mig att våra ansvarsfulla kommunpolitiker har en god medvetenhet om detta. Jag tackar ledamoten för att det här tillfället också blir ett sätt att belysa vikten av att man tar hänsyn till detta och att man är medveten om den revidering som nu sker av avloppsdirektivet.
Jag tar också tillfället i akt att belysa de framgångar som har gjorts från Sveriges och Finlands sida för att göra detta till ett direktiv som är enklare att implementera på svensk mark trots att det, precis som ledamoten lyfter, finns någonting som är unikt för de kallare klimaten. Det blir helt enkelt en annan situation.
I och med detta menar regeringen att vi nu har en god grund för våra kommuner att agera på, men det kräver att vi först antar direktivet och sedan ser över vilka behov som finns. Alla kommuner har ansvar för att planera för de grundläggande behov som ett avloppssystem utgör. Det är någonting man sannerligen bör ta ansvar för som kommunpolitiker, även om det inte alltid syns lika tydligt som annan politik.
Anf. 54 Joakim Järrebring (S)
Herr talman! Tack, ministern, för svaret! Jag får börja med att säga att jag tror att det är väldigt många, inklusive jag och mitt parti, som är nöjda med att vi nu har hanterat effekterna av Weserdomen och ickeförsämringskravet. Det har skapat stora problem ute i Kommunsverige och försvårat omställningen.
Med det sagt: Jag försöker i min interpellation peka på att vi redan i dag ser hur stora utmaningarna är för va-huvudmännen när det gäller att klara nya investeringar och reinvesteringar i det system som staten finansierade när man byggde ut och sedan lämnade över till kommunerna att förvalta. Man har inget värde med avskrivningar som gör att man kan finansiera reinvesteringar, och vi har ett regelsystem som rent tekniskt försvårar när det gäller att bygga upp det kapital som behövs för att klara räntor och amorteringar.
Det är därför inte av ovilja, skulle jag säga, som kommunerna inte investerar i den takt som man egentligen behöver. Det finns ett behov av att se över regelsystemet, och jag är bara ledsen att vi under förra mandatperioden inte hade med detta när det ändå gjordes en utredning kring hållbara vattentjänster. Vi borde ha tagit med det ekonomiska perspektivet.
Det finns ingen anledning för regeringen att vänta på att det nya avloppsdirektivet har ratificerats och implementerats i svensk lagstiftning, utan grundproblemet med finansieringen av va behöver regeringen titta på här och nu. Även om vi har 20 år på oss väntar inte investeringarna. Investeringarna kommer att behöva göras även i fortsättningen, och de kommer att öka i nivå med tanke på de nya krav som kommer med det nya avloppsdirektivet.
Jag skulle gärna vilja höra om statsrådet, eller ni på departementet, har resonerat kring underinvesteringen och de problem som kommunerna faktiskt står inför. För om vi ska vara ärliga gäller detta inte bara att underhålla vårt vatten- och avloppssystem och att anpassa oss efter nya hårdare krav vad gäller avloppsrening, utan det handlar också om klimatanpassning. Det är ett mycket starkt tryck på kommunerna att klara detta rent ekonomiskt. De ska klara att trygga dricksvattenförsörjningen, klara att trygga avloppsreningen och klara att trygga klimatanpassningen.
Har regeringen resonerat kring detta? Ser man problemet? Tänker man sig att man ska kunna göra någonting åt problemet? Varken jag eller kommunerna ropar i första hand efter att regeringen behöver skjuta till mer pengar, utan det handlar främst om att skapa ett bättre regelsystem som möjliggör för kommunerna att ta sitt ansvar.
Frågan kvarstår: Ser statsrådet att det finns behov av specifika stödåtgärder när det gäller kommunerna i norra Sverige, där vi har problemet med både ett kallare klimat, stora avstånd och glest befolkade områden?
Anf. 55 Statsrådet Romina Pourmokhtari (L)
Herr talman! Jag tackar återigen ledamoten för interpellationen, för det här är en relevant interpellationsdebatt att föra om en väldigt relevant fråga som ledamoten lyfter.
Det finns flera delar i det här, men specifikt ser vi att det inte fungerar så som det är nu. Vi har identifierat ett problem som vi behöver hantera. När det gäller hur vi avser att hantera detta framöver finns det i dag inga besked att ge. Men jag tackar verkligen för det här tillfället att lyfta upp frågan på agendan, och jag ser fram emot att även vidare diskutera med ledamoten Järrebring vad man skulle kunna göra för att komma åt problematiken. Vi vet som sagt att den finns där, och den är verkligen närvarande.
Det är inte så att jag som statsråd och regeringen har bilden av att kommunerna får investera och att allting sedan är klart, utan det är självklart mer komplext än så. Senast i går kväll stod jag på torget i Norrtälje och pratade med invånare som ville lyfta va-frågan. De tyckte att just va var det som krånglade till det i kommunen. Problemet är alltså ständigt närvarande, och det är vi medvetna om. Vi behöver självklart hantera detta.
Interpellationsdebatten just i dag handlar om EU:s nya avloppsdirektiv, eller revidering av avloppsdirektivet, och vilka konsekvenser det får. Här kan jag endast lyfta att Sverige tillsammans med Finland har lyckats nå framsteg och framgångar i ett avsnitt där vi inte hade särskilt många länder med oss, och framför allt ganska många stora och röststarka länder emot oss. Det har alltså varit med stor svårighet vi har försökt skapa förståelse för det unika klimat vi har här i Sverige och vilka förutsättningar det ger oss.
Det handlar även om att se till att vi har möjligheter att bygga ut reningsverk framöver. Det är också ett behov som ökar i takt med att vissa städer växer. Det förslag som finns nu angående ramdirektiv för vatten och Weserdomen blir näst intill identiskt med det förslag som Sverige och Finland har arbetat med för att få in i direktivet. Det betyder att ett medlemsland får bygga ut ett reningsverk och öka utsläppen i ett visst vattenområde om vissa villkor uppfylls. Vi menar att detta kommer att vara något som underlättar för kommunerna, exempelvis i det arbete de gör på den här fronten.
Sedan finns det andra delar som man också skulle kunna diskutera i samband med att man ser över regelverk, nämligen exempelvis PFAS-föroreningar och hur vi ser till att komma åt den problematik som finns med föroreningar på den fronten. Det finns ytterligare saker att göra när det gäller detta, men det som nu har framgått gällande PFAS är att medlemsstaterna ska övervaka koncentrationen av detta i avloppsvattnet och metodiken tas fram i en delegerad akt.
Även där har det alltså gjorts vissa framsteg, men man kan konstatera att det problem som vi har med föroreningar, särskilt PFAS-föroreningar, är en mycket svår fråga som vi kommer att behöva arbeta med även framöver.
För att knyta ihop det hela: Det finns fortsatt mycket arbete som behöver göras både på EU-nivå och på nationell nivå från statens sida sett till regelsystem och finansieringsfrågor, men också sett till kommunernas kapacitet att hantera finansieringen, som ju är en högst kommunal fråga.
Anf. 56 Joakim Järrebring (S)
Herr talman! Just när det kommer till föroreningar är principen förorenaren betalar oerhört viktig och helt central, skulle jag till och med säga. Den aspekten av finansieringen är också viktig att titta på.
Hela min poäng med interpellationen är att peka på vad regeringen borde göra när den ställer sig bakom direktivet och samtidigt vet att det innebär en större utmaning för våra va-huvudmän, sett i ljuset av att det redan i dag finns stora svårigheter för va-huvudmännen att klara sitt uppdrag av finansieringsskäl. Då tycker jag att det är viktigt att regeringen i så god tid som möjligt, och gärna redan nu, har tankar, idéer och planer när det gäller hur man ska ge kommunerna rätt förutsättningar att klara både det befintliga uppdraget och det utökade uppdraget i och med det ansvar som det nya avloppsdirektivet innebär.
Med detta vill jag tacka för debatten. Även om den är nästan tre månader försenad är det bra att den blev av.
Anf. 57 Statsrådet Romina Pourmokhtari (L)
Herr talman! Jag tackar återigen ledamoten. Det är bra att vi har debatten, och jag ser fram emot kommande diskussioner.
Regeringen arbetar varje dag med många delar av hur vi tillämpar avlopps- och vattenfrågorna. Som ledamoten säkert är väl medveten om sitter ingen som arbetar med dessa frågor sysslolös. Självklart finns det alltid utrymme för förbättringspotential, och jag ser fram emot en fortsatt dialog om detta.
Interpellationsdebatten var härmed avslutad.
Intressenter
Frågeställare
Besvarad av
Interpellationer
Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.