europeiska tullar

Interpellation 2001/02:423 av Bill, Per (m)

Interpellationen är besvarad

Händelser

Inlämnad: 2002-04-26
Anmäld: 2002-05-14
Besvarad: 2002-06-03

Interpellationer

Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.

Interpellationen

den 26 april
Interpellation 2001/02:423
av Per Bill (m) till statsrådet Leif Pagrotsky om europeiska tullar

Frihandel är ett eftersträvansvärt mål som delas av de flesta politiker i Sverige. Genom frihandel knyts länder och människor närmare varandra och konkurrensen i världsekonomin ökar. Frihandel är också en fredsfråga, "ty när varor inte längre får färdas fritt mellan länderna kommer arméer att göra det i stället", som Bastiat sade.

I Europa tillämpar vi frihandel inom EU, men vi är sämre på att släppa på tullar och handelshinder mot resten av världen. Ett skäl till detta är den förlegade jordbrukspolitiken som kramas hårt av många europeiska regeringar. Det är på sikt avgörande för globaliseringens verkliga genombrott att EU öppnar upp sig för frihandel. Det är en utveckling som den svenska regeringen aktivt borde driva på, eftersom den gärna talar i så positiva ordalag om frihandelns betydelse. Inte minst för de fattiga ländernas möjligheter att utveckla välstånd.

För en tid sedan införde USA ståltullar. Skälet var att försöka skydda inhemsk stålindustri och den amerikanska administrationen gömde sig bakom kriget mot terrorismen för att legitimera åtgärden, som i vanliga fall vore otänkbar från en så marknadsliberal regering. EU fördömde ståltullarna vilket var rätt, men införde i stället importkvoter på utländskt stål, som en reaktion på det amerikanska agerandet. Dessutom förbereds strafftullar specifikt riktade mot USA.

EU:s egna ståltullar är naturligtvis lika förkastliga som USA:s. För det första är det inte rätt metod att bemöta protektionism med protektionism utan tvärtom med ökad frihandel. Om ett land begår misstaget att införa tullar så har vi allt att tjäna på att upprätthålla en ensidig frihandel, eftersom våra konsumenter då får tillgång till avservärt billigare produkter. Producenterna missgynnas, men frihandeln är som bekant så fördelaktig att konsumenternas välfärdsvinster alltid överväger prodcenternas förluster. Det är alltså alltid en bra affär att tillämpa frihandel.

För det andra är EU:s ståltullar inte bara riktade mot USA utan mot hela världen. De fördyrar importen av stål från andra länder och försvårar handeln med fattigare delar av världen. Det är mycket märkligt att den svenska regeringen inte med kraft tagit avstånd från detta. Vad som nu riskeras är en upptrappning av handelskriget som leder till att tidigare vunna avregleringar dras tillbaka, samtidigt som tillväxten i såväl Europa som länder utanför Europa (som inte har något med vare sig amerikansk eller europeisk politik att göra) blir lidande.

Sveriges regering borde vara den ledande frihandelskraften i Europa och driva utvecklingen mot öppnare gränser och stoppa den här typen av förslag. De globaliseringsmotståndare som förra året demonstrerade och förstörde i Göteborg firar nu triumfer bara för att regeringen inte förmår försvara den fria marknaden när det verkligen gäller. Det rimmar illa med socialdemokraternas fagra tal om världshandelns förtjänster.

Vilka åtgärder avser statsrådet att vidta för att tillse att den europeiska unionen omgående avskaffar alla handelshinder som tullar och kvoter?

Debatt

(7 Anföranden)

Interpellationsdebatt 2001/02:423

Webb-tv: europeiska tullar

Protokoll från debatten

Statsråd Leif Pagrotsky (S)

Anf. 55 Statsråd Leif Pagrotsky (S)

Fru talman! Per Bill har frågat mig vilka åtgärder jag avser att vidta för att tillse att den europeiska unionen omgående avskaffar alla handelshinder som tullar och kvoter. Sverige är en liten öppen ekonomi som är starkt beroende av omvärlden. Handelsutbytet är livsnerven för den svenska ekonomin. Vi har en lång tradition av att stå upp för fri handel och rättvisa spelregler i den internationella handeln. Vårt agerande bygger på en bred politisk samsyn på hemmaplan om mål och medel i handelspolitiken. Enigheten gör att Sverige kan agera med ett stort mått av både trovärdighet och kraft till förmån för en ökad liberalisering av världs- handeln. Regeringen agerar aktivt för att minska hindren såväl för den svenska exporten som importen till Sverige. Vid WTO:s ministermöte i Doha i november 2001 lanserades förhandlingar syftande till minskade han- delshinder för varor och tjänster samt till bättre och utvidgade regler för världshandeln. I arbetet med att ta fram EU:s position på tullom- rådet, drev Sverige linjen att EU borde ha som mål att avskaffa alla tullar för industrivaror mellan de mer utvecklade länderna fram till år 2010. Tyvärr var vi ensamma bland EU-medlemmarna om att ha denna ambition. Men vi fortsätter i det interna EU-arbetet att driva på för så långtgående resultat som möjligt. Ett område där vi är särskilt aktiva gäller möjliga sektorsavtal. Vi vill uppnå nolltullar för miljövaror och energivaror, och vi är öppna för motsvarande lösningar också på andra områden. I Uruguayrundan för några år sedan kom vi över- ens om att alla kvoter för import av tyg och kläder ska avskaffas år 2005. Sverige har försökt få till stånd en tidigareläggning av detta datum för EU:s del men fått ett mycket svagt stöd från andra medlemsländer. Sverige är det land inom EU som är mest kritiskt till EU:s användning av antidumpningsinstrumentet. Även på jordbruksområdet verkar Sverige för en omfattande liberalisering av EU:s gränsskydd och för att de externa effekterna av den gemensamma jord- brukspolitiken, inte minst för u-länderna, ska få ett tungt genomslag i kommande arbete med att reforme- ra den gemensamma jordbrukspolitiken. Det är sär- skilt angeläget att komma till rätta med det problem som uppstår när färdigvaror från u-länder beläggs med högre tull än ingående råvaror, det som kallas för tulleskalering. I detta sammanhang vill jag också framhålla att Sverige i Dohaförhandlingen också prioriterar arbetet med att ta bort krångliga handelsprocedurer, som i värsta fall kan fördyra en vara med upp till 10 %. Sverige är också pådrivande för att EU:s bilaterala frihandelsavtal med andra länder ska bli så ambitiösa som möjligt. EU har nyligen avslutat förhandlingarna om ett sådant frihandelsavtal med Chile, och kommer snart att börja förhandla med AVS-länderna, dvs. länderna i Afrika, Västindien och Stillahavsregionen. Under det svenska EU-ordförandeskapet beslutade EU att avveckla alla tullar och kvoter för importen av allt utom vapen från de minst utvecklade länderna. Detta beslut vill vi nu utvidga till att omfatta också alla AVS-länder. USA beslutade i mars att införa skyddstullar på importen av 15 stålprodukter. EU har med hänvisning till de amerikanska åtgärderna på stålområdet infört egna provisoriska skyddsåtgärder på stålimport till unionen. Sverige motsatte sig som enda EU-land att EU - i rådande läge - skulle införa denna åtgärd. Det är inget märkligt med detta. Sverige är den ledande frihandelskraften i EU. Och till skillnad från Per Bills partikamrater i Amerika, genomsyrar detta både det vi säger och det vi gör.

Per Bill (M)

Anf. 56 Per Bill (M)

Fru talman! Jag vill tacka för svaret. I stora delar håller jag med om det som sägs i svaret eftersom det råder stor samsyn om vikten av att vi har öppna grän- ser. Det här är en debatt som snarare ska inspirera en bra politik till att bli ännu bättre, därför att vi är ju ett litet land och är oerhört beroende av öppna gränser och frihandel. Frihandel ger lägre priser. Frihandel ger ökat väl- stånd, ger en effektivare konkurrens. Den ger möjlig- het för fattiga länder att resa sig upp och utvecklas. Den ger också små länder med en liten hemmamark- nad en möjlighet att få företag som verkligen kan sälja globalt. Frihandel är också någonting som gynnar all- mänintresset och står i motsats till särintressen. Jag tror också att den bidrar till fred och stabilitet, därför att det har visat sig att så länge som varor flödar över gränser har det varit betydligt svårare att starta krig. Den knyter också band mellan olika människor av olika kulturer, olika religion, olika hudfärg. Det är just därför som jag tycker att det är viktigt att vi ägnar tid åt att titta på oss själva. Hur kan vi bli ännu bättre? Och hur kan vi framför allt stå upp i EU, inte bara som den bäste utan att vi sakta men säkert också flyttar fram positionerna och alltid är ett lack- muspapper på, så att vi så fort något felaktigt händer är där och höjer våra fingrar? Här tycker jag att det finns några problem, t.ex. med det amerikanska köttet. Under nästan tio års tid nu har man bedrivit forskning och inte kunnat visa att det på något sätt är farligt, och ändå finns det förbud mot att föra in detta. Vi har Tobinskatten, som jag ser som en tull på alla typer av transaktioner. Och så har vi jordbruks- och klädtullarna inom EU. Är det här då viktigt? Man har räknat ut att bara jordbruks- och klädtullarna kostar en normal svensk tvåbarnsfamilj ungefär 15 000 kr per år. 15 000 högre per år blir levnadsomkostnaderna därför att EU har höga tullar på kläder och jordbruksvaror. Det är egentligen precis tvärt emot det som vi skulle vilja göra. Vi skulle ju vilja se mera handel och mindre bidrag. FN har beräknat att u-länderna skulle kunna öpp- na upp marknader som skulle ge de allra fattigaste länderna ungefär 700 miljarder dollar i ökade im- portinkomster. Visst, det går åt rätt håll, men ibland går det van- sinnigt långsamt. När det t.ex. gäller sockret, där vi har åtta års avvecklingsplan, betalar vi 160 % av världsmarknadspriset i Sverige. Det som blir över dumpar vi på världsmarknaden och pressar därmed ned priset ännu mer. Är det då en framgång att vi äntligen ska bli av med det här om åtta år? Javisst. Går det då tillräckligt fort? Nej, verkligen inte. Det går alldeles för långsamt.

Statsråd Leif Pagrotsky (S)

Anf. 57 Statsråd Leif Pagrotsky (S)

Fru talman! Jag skulle vilja tacka Per Bill för stö- det för den politik som vi för på det här området i EU. Den samsyn som vi har här i Sveriges riksdag, den samsyn som vi har på hemmaplan här i Sverige, gör att jag kan ta för mig på ett helt annat sätt i det euro- peiska samarbetet på handelsområdet än vad en del av mina kolleger klarar av om de har en splittrad bas på hemmaplan. Detta är en viktig förklaring till att vi trots vår litenhet kan säga att vi hör till de länder som tar mest utrymme, gör flest inspel och driver på hår- dast i utformningen av den kompromiss som är EU:s gemensamma handelspolitik. Men som vi båda vet är det ofta de med lägst ambitioner som bestämmer takten i EU:s handelspolitik. Jag är, som Per Bill hör, ganska stolt över de svenska insatserna på det här området. Men det är också uppenbart att jag inte är nöjd med resultatet. Här behöver vi hjälpas åt. Det är inte bara i USA som protektionismen får prägla politiken i alldeles för hög grad. Också här i EU är detta alldeles för vanligt. Vi har exempel på detta inom tekoindustrin. Den studie som Per Bill åberopar har vi själva finansierat och lagt ut just för att skapa underlag för dem som vill driva på i de här frågorna. Det här gäller också på jordbruksområdet och många andra områden. Jag skulle vilja peka på att också ni moderater i Sverige kan göra viktiga insatser genom att försöka påverka partikamrater i andra EU-länder, i EU- regeringar, i Europaparlamentet och på andra håll att inte alltid falla till föga för det lokala producentintres- set. Även näringslivets företrädare har en viktig roll att spela i ett mer moderniseringsinriktat näringslivs- klimat i EU som handelspolitiken kan driva fram. Till sist: Sverige är väldigt ensamt i EU om att lyfta fram konsumentintresset. Här kan vi på basis av den enighet vi har hos oss på olika håll driva på för att påverka opinionen med den kraft som vi har och med den effektivitet som vi förmår att mobilisera. Jag skulle vilja uppmana Per Bill att driva på sina parti- vänner på olika håll att hjälpa oss i kampen. Tillsam- mans blir vi effektivare också i EU.

Per Bill (M)

Anf. 58 Per Bill (M)

Fru talman! Jag ska jag så gärna försöka hjälpa till. Det är ingen tvekan om att frihandelns fiender inte alltid finns på den röda kanten eller på den blåa kanten. Det fula nyllet sticker upp lite här och lite där. Alldeles för ofta ser vi idén om att frihandel är bra på alla områden utom just i den bransch där man själv råkar befinna sig. Där vill man gärna tjäna mycket pengar, ha det ganska bekvämt och se till att de oseri- ösa konkurrenter som kommer utifrån hålls långt borta. Låt mig ta upp två saker som jag tycker är viktiga. Den ena är det förhoppningsvis lilla handelskriget med USA om de 15 stålvarorna. Man kan naturligtvis välja många olika strategier, men det som tyvärr verkar vara EU:s linje är att först införa importkvoter för att skydda sina egna marknader och sedan förbe- reda en hämnd. Om det inte hade varit så allvarligt hade man blivit ganska full i skratt över hur raffinerat man väljer vissa delstaters produkter - delstater där det var väldigt jämnt mellan republikaner och demo- krater. Nog är det fiffigt och finurligt uttänkt. Men frågan är verkligen om det är klokt att ge igen och kräva hämnd på en gång. Jag skulle faktiskt tro att det kan vara bättre att vända andra kinden till. Någon stor strateg har en gång uttalat att man inte ska använda tit for tat, dvs. lika för lika. Den bästa strategin är ofta tit for two tats, dvs. att man inte ger igen på en gång, men om beteendet upprepas ger man igen ännu kraftfullare. Jag förstår och vet att handelsministern inte kan debattera olika taktiker för hur vi ska komma till rätta med ståltullsproblematiken, men det är ändå ett litet tips på en alternativ strategi. Den andra, minst lika viktiga, sak jag skulle vilja ta upp är att de krafter som jobbar mot frihandel har blivit alltmer raffinerade. Jag tänker inte på dem som drar på sig svarta luvor och slänger gatsten. De har visserligen dolt sina ansikten, men det är inte de som är det allra största problemet. Jag tror snarare att det är de mer sofistikerade, som säger att miljöskäl gör att vi inte kan ta emot varor som kommer väldigt långt bortifrån eller att de arbetsförhållanden som finns i exportlandet är så dåliga att landet inte ska få möjlighet att exportera sina varor. Det är försiktig- hetsprincipen. Trots att både fem och tio års veten- skaplig forskning inte har kunnat visa att någonting är farligt ska man ändå kunna fortsätta att stänga saker ute av försiktighetsskäl. Här tror jag att vi behöver se upp på alla kanter. Man använder dolda skäl för att stänga marknader. Det låter fint att man av sociala skäl eller miljöskäl ska stänga sina gränser, men det är likafullt en häms- ko för u-länderna när de försöker resa sig upp ur fattigdom.

Statsråd Leif Pagrotsky (S)

Anf. 59 Statsråd Leif Pagrotsky (S)

Fru talman! Per Bill tar upp den mest aktuella tvistefrågan på det handelspolitiska området, nämli- gen stålet. Jag gör samma bedömning. Detta är i be- loppsmässiga termer en ganska liten konflikt, men den är väldigt stor i andra avseenden. Det är en radi- kal upptrappning av konflikten mellan EU och USA som är viktig för hela världsekonomin, eftersom vår handel är en tredjedel av all handel i hela världen. Det är ett trendbrott som innebär att den period av allt bättre handelspolitiska relationer vi har haft över Nordatlanten i ett slag har vänts i sin motsats, och nu är vi inne i en tit for two tats-situation i stället för att det sker en gradvis förbättring av relationerna. Därför är jag mycket oroad över detta. Jag delar den grundläggande synen att man måste vara väldigt försiktig innan man klappar till med retaliation, motåtgärder och skyddsåtgärder, men vi kan inte låta bli att ha en hög beredskap för detta, för det amerikanerna har gjort är helt enkelt oacceptabelt. Vi får inte heller skicka signalen till dem att vi bara vänder andra kinden till och accepterar vilka över- grepp som helst bara för att de har starka inrikespoli- tiska och väljarmatematiska motiv. Det kanske allra intressantaste med stålfrågan är ändå hur den illustrerar att handelspolitiken inte ar- betar i ett vaakum. Om man ser på vad det är som har drivit fram den amerikanska protektionismen på detta område får man en tydlig bild av hur samhälleliga förhållanden i övrigt styr det handelspolitiska ageran- det. De handelspolitiska principerna och den fina retoriken i högtidstalen betyder väldigt lite när de konfronteras med förhållandena i samhället i stort. Vad är det för förhållande jag syfar på? Jo, det är det faktum att det amerikanska samhället är organise- rat så att de människor som har arbetat i ett stålföre- tag i hela sitt liv och nu njuter sitt otium som pensio- närer plötsligt konfronteras med risken att bli av med sin pension om stålföretaget lägger ned. Inte bara det - de blir av med sin sjukförsäkring, sin sjukvård och sin medicin. Amerikanerna har inga gemensamma kollektiva skattefinansierade system, utan det ligger i händerna på den enskilda att göra upp med sin ar- betsgivare. Det har han eller hon gjort på ett bra sätt, sånär som på denna lilla detalj. Om den arbetsgivare de haft sedan 1958 inte är en hälsosam och finansiellt stark utbetalare år 2002 råkar alla dessa oskyldiga människor illa ut. Det handelspolitiska konfliktläge vi nu har över Nordatlanten illustrerar att det amerikanska sättet att organisera samhället inte är tillräckligt utvecklingsbe- främjande eller frihandelsvänligt för att det ska vara möjligt ens för en så övertygad frihandlare som den nuvarande amerikanska republikanska administratio- nen att driva en konsekvent politik på detta område. Så starka är de utvecklingsbromsande krafterna i det amerikanska samhället, på grund av en ålderdomlig omodern metod för att organisera de grundläggande välfärdsförhållandena. Det är den kanske allra vikti- gaste läxa vi har att lära av vad som nu pågår på stål- marknaden.

Per Bill (M)

Anf. 60 Per Bill (M)

Fru talman! Jag delar verkligen oron, och jag ser det också som ett trendbrott. Jag håller helt med om att vi måste hålla en hög beredskap. Jag tror att vi har samma syn på hur vi så fort som möjligt ska lösa problematiken när det gäller ståltullar och se till att vi går framåt och öppnar våra gränser ännu mer. Jag är också övertygad om att vi på olika sätt kan hjälpas åt för att se till att EU:s politik blir mer öppen utåt och inte bara hyggligt öppen inåt. Jag kan inte låta bli att ändå le lite grann åt den enkla socialdemokratiska retoriken, som går ut på att man skulle ha varit moderat i Sverige om man är republikan i USA och att man automatiskt skulle ha blivit sosse om man kom till Sverige om man är de- mokrat i USA. Jag har bott i USA några år, och jag är ganska övertygad om att flertalet både demokrater och repu- blikaner blir helt chockerade om de hör att vi kan bli av med 60 % av den sista hundralappen vi tjänar. Det brukar de kalla stöld. Jag är inte säker på att det är så enkelt att man kan säga att alla demokrater skulle ha blivit socialdemokrater och alla republikaner skulle ha blivit moderater. Avslutningsvis vill jag säga att det finns ytterliga- re en exportmöjlighet. Vi kanske gemensamt ska göra lite reklam - jag vet faktiskt att det redan görs - för det svenska pensionssystemet. Det är ju ett pensions- system som våra partier gemensamt har varit med och byggt upp. Där har vi kanske vår nästa exportfram- gång.

Statsråd Leif Pagrotsky (S)

Anf. 61 Statsråd Leif Pagrotsky (S)

Fru talman! Jag tackar Per Bill för den sista idén. Jag tycker att det är en bra idé. Vi har en lagfäst tjänstepension, som med stöd av lagen ger alla män- niskor en pension i relation till den inkomst de har haft i sitt arbete. Jag beklagar bara att det tog närmare 40 år för Moderaterna, dåvarande Högerpartiet, att komma på denna linje. Nu står vi i Sverige samlade bakom detta. Jag tycker att det är en bra sak att sprida över världen att vi är överens om detta, och att detta är ett utvecklingsfrämjande drag i den svenska sam- hällsmodellen. Det är något som inte bara stannar vid pensionssystemet, utan vi har det också vad gäller läkemedel, sjukvård, arbetslöshetsförsäkring och inte minst skatteutjämning. Kom ihåg att den ort i USA där man lägger ned stålindustrin också måste avskeda lärare och dra ned ambitionerna i den lilla offentligfinansierade sjukvår- den. Allt som finansieras med skattemedel drabbas, för någon skatteutjämning av det slag som en del av oss slåss för i Sverige finns inte i USA, och för den delen inte heller i en del länder i Europa. Jag menade inte att såra Per Bill med liknelsen mellan moderater och republikaner. Jag trodde att det skulle uppfattas som en komplimang. Jag påstår inte att alla republikaner automatiskt skulle bli moderater i Sverige eller att alla demokrater skulle bli socialde- mokrater i Sverige. Det vore mig fjärran. Men jag noterade att den moderate partiledaren var den enda partiledare som tydligt markerade sin familiaritet med Rpublikanerna i anslutning till presidentvalet. Han besökte partikonventet, tog ställning för Bush och var väldigt glad när han vann valet. Det var inte folkpar- tiledaren eller andra. Men jag ber gärna om ursäkt om Per Bill uppfattade detta som någonting nedsättande. Det var inte min avsikt, det försäkrar jag.

Intressenter

Frågeställare

Bill, Per (m) Moderaterna

Besvarad av

statsrådet Leif Pagrotsky Socialdemokraterna