EU-stöd
Interpellation 2004/05:3 av Johansson, Bengt-Anders (m)
Interpellationen är besvarad
Händelser
- Inlämnad
- 2004-09-15
- Anmäld
- 2004-09-15
- Besvarad
- 2004-09-28
- Sista svarsdatum
- 2004-09-29
Interpellationer
Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.
Interpellationen
den 15 september
Interpellation 2004/05:3
av Bengt-Anders Johansson (m) till jordbruksminister Ann-Christin Nykvist om EU-stödEU-kommissionen har öppnat för att stöd till jordbruket ska kunna betalas ut redan under hösten. Anledningen är att såväl lönsamhet som likviditet bedöms vara ansträngd i det europeiska jordbruket. Förhållandena i Sverige är inte annorlunda. Även här har många lantbrukare en ansträngd ekonomiska situation.
I svar på min fråga om tidpunkt för stödutbetalningar har jordbruksministern svarat att Sverige inte invänt mot detta förslag, men att regeringen på grund av bristande likviditetshushållning avser att göra tvärtom @ betala ut stöden under ett senare kalenderår än det de avser.
Vi moderater har tillsammans med övriga oppositionen krävt att utbetalningarna av EU-stöd ska göras på därför avsett kalenderår @ det vill säga stödet 2004 ska betalas ut under kalenderåret 2004.
Regeringen vill emellertid i stället att jordbruket, som mången gång förr, ska vara regeringens bank och vänta på sina utbetalningar utan att ens få ränta på pengarna. Detta vänder jag mig mot. Tvärtom vore det önskvärt att utbetalningen kunde ske så snart som möjligt. Detta bör vara i enlighet med kommissionens intentioner.
Min fråga till jordbruksministern är om hon gjort bedömningen att svenskt jordbruk har en bättre ekonomisk situation än jordbruket i övriga EU-länder eftersom de svenska bönderna förväntas kunna vara regeringens budgetregulator.
Debatt
(15 Anföranden)
Interpellationsdebatt 2004/05:3
Webb-tv: EU-stöd
Dokument från debatten
- Riksdagens protokoll 2004/05:9 Tisdagen den 28 septemberProtokoll 2004/05:9 9 § Svar på interpellation 2004/05:3 om EU-stöd
Protokoll från debatten
Anf. 17 Ann-Christin Nykvist (S)
Herr talman! Bengt-Anders Johansson har frågat mig om jag gjort bedömningen att svenskt jordbruk har en bättre ekonomisk situation än jordbruket i övriga EU-länder eftersom de svenska bönderna förväntas kunna vara regeringens budgetregulator.
Som jag sagt vid tidigare tillfälle följer Sverige i jämförelse med andra EU-länder de fastlagda utbetalningstillfällena väl och har ännu aldrig sanktionerats för någon sen stödutbetalning.
Jag har så sent som den 8 september i år svarat på ett antal frågor av i princip samma innebörd som den som nu Bengt-Anders Johansson ställer.
Regeringen aviserade i årets ekonomiska vårproposition ett antal beslut om utgiftsbegränsande åtgärder i syfte att inte överskrida det av riksdagen fastställda budgettaket för 2004. De av regeringen och samarbetspartierna föreslagna riktlinjerna för budgetpolitiken tillstyrktes av riksdagen.
Jag kan konstatera att vare sig i motioner eller i utskottsarbetet presenterades några konkreta alternativ till de av regeringen aviserade åtgärderna under budgetåret 2004.
Regeringen har ett ansvar för att de av riksdagen fastlagda riktlinjerna för budgetpolitiken följs inom ramen för de av riksdagen anvisade ekonomiska ramarna. Regeringen tar detta ansvar.
Det faktum att regeringen är framgångsrik i sitt arbete med budgetpolitiken leder bland annat till stabilitet på räntemarknaden, vilket är av största vikt för svenskt näringsliv och då också för svenskt jordbruk.
Jag vill emellertid samtidigt understryka att regeringen och riksdagen vidtagit olika åtgärder för att förbättra jordbruksföretagens situation. Regeringen har nu föreslagit ytterligare åtgärder för att förbättra företagens konkurrenskraft.
Anf. 18 Bengt-Anders Johansson (M)
Herr talman! Tack för svaret, jordbruksministern, även om det var magert - för att inte säga mycket magert, om jag nu tillåts att ha en uppfattning i den frågan. Att frågan är högaktuell kan illustreras av att det så sent som i lördags var en demonstration i Borås om just det här.
Inledningsvis tänkte jag bara något om jordbrukets betydelse för Sverige. Jordbruket anses stå för ungefär 4 % av BNP om man räknar in förädlingsindustrin och underleverantörer, men då räknar jag inte in deltidsjordbruken. Jordbruket sysselsätter cirka 6 % av arbetskraften i Sverige. Men i nationalräkenskaperna tillerkänner man jordbruket bara 0,8 % av BNP respektive 2 % av arbetskraften. Jag tycker att det är viktigt att framhålla detta i det här sammanhanget.
Fordonsindustrin importerar ungefär hälften av sina beståndsdelar medan livsmedelsindustrin endast importerar ungefär en fjärdedel.
LRF Konsult sammanställde en rapport i våras som jag vet att också jordbruksministern har använt i sin argumentation för att det fordras åtgärder. Så sent som för en månad sedan slog den rosa näringslivstidningen upp stort om problemen på jordbrukssidan. Det vittnar ändå om en viss erkänsla av att jordbruket har betydelse för Sverige.
De senaste nio åren har produktpriset minskat med 10 % medan insatsmedlen har ökat med 20 %. Detta gör ett glapp på 30 %. Det har alltså skett en dramatisk försämring för svenskt jordbruk.
Efter tio års enträgen påverkan på regeringen har man äntligen åtminstone ställt i utsikt att det ska införas en dieselskattesänkning, även om den inte är tillräcklig för att komma ned till genomsnittsnivån i Europa. När det gäller avgifter för handelsgödsel och växtskyddsmedel kommer man inte att vidta några åtgärder, utan den enskilde lantbrukaren får fortfarande betala dessa avgifter om de senare återförs med hjälp av olika tekniska instrument.
Att då säga att ryggsäcken är bortlyft är alltså helt felaktigt, vilket jordbruksministern gjorde i somras i medierna.
Andra länder tycker att det är mycket märkligt att pengarna inte betalas ut snabbare än vad som är fallet. Där försöker man att göra det så snabbt som möjligt. Dessutom plockar man hem pengarna från EU mycket snabbare, enligt uppgift. Där har man insett det trängda läget för jordbruket och betalar därför ut pengarna tidigare. Det gäller inte minst 11-öringen för mjölken.
De svenska lantbrukarna ska dessutom betala skatt för denna inkomst under 2004, trots att regeringen väljer att tvångslåna dessa pengar från jordbruket och betala ut dem till denna hårt arbetande yrkesgrupp först efter årsskiftet.
Det är intressant att notera att medan hela utgiftsområde 3 svarar för cirka 2 % av statsbudgeten svarar man för ungefär 45 % av den sammanlagda förändringen under utgiftstaket när det gäller laboreringarna. Det är ca 6 miljarder som berör själva jordbruket vid den här överflyttningen.
Eftersom svaret var synnerligen tunt måste jag upprepa min fråga: Varför utsätter ni socialdemokrater en utvald och hårt arbetande yrkeskår, som svarar för 4 % av BNP, för en diskriminerande särbehandling? Varför?
Anf. 19 Sven Gunnar Persson (Kd)
Herr talman! Tack, Bengt-Anders Johansson, för att du ställde den här frågan till jordbruksministern så att vi får möjlighet att diskutera den med henne.
För ungefär fyra månader sedan satt vi tillsammans med Socialdemokraterna och de bägge stödpartierna i kontaktgruppen för att bereda beslutet om den svenska tillämpningen av EU:s nya jordbruksreform. Med hjälp av ett minst sagt rikhaltigt analysmaterial från Jordbruksverket och från olika grenar av jordbruksnäringen lyckades vi baxa Socialdemokraterna till insikt om att den ekonomiska situationen för svenskt jordbruksföretagande är sådan att några ytterligare excesser av omfördelningskaraktär är omöjliga.
Vi vet att det är särskilt tufft för kött- och mjölkproducenter och för dem som nyligen startat, investerat eller utökat. 83 % av dem som är sysselsatta inom jordbruket är egna företagare som kämpar med likviditet, med lån och med räntor. Många av jordbruksföretagarna riskerar att hamna i en utsatt situation till följd av förslaget om att skjuta på utbetalningarna.
Jag tycker inte att jordbruksministerns svar till Bengt-Anders Johansson andas den minsta förståelse för eller inlevelse i jordbruksföretagarnas situation och den upprördhet som man visar på många olika sätt.
Det svar som jordbruksministern ger blir än mer bisarrt när hon antyder att oppositionen skulle kunna lösa det här problemet genom att komma med förslag med anledning av vårpropositionen. Vårt budgetalternativ har ju fallit. Det är regeringens budget som gäller. Hade vår budget vunnit bifall hade inte denna skamliga situation uppkommit. Vi hade en annan budgeteringsmarginal och hade hållit oss inom utgiftstaken på ett annat sätt.
Nej, jordbruksministern, det är nog till att gå hem till departementet och berätta för den som har skrivit svaret att det är regeringens budget som gäller - en budget som hade 200 miljoner kronor i marginal och som man totalt har misslyckats med att hålla. Det är skamligt att låta Sveriges jordbruksföretagare få sota för denna vanskötsel och detta misslyckande.
På vilket sätt anser jordbruksministern att en fördröjning av utbetalningarna bidrar till att svensk jordbruksnäring kan bibehålla sin konkurrenskraft?
Anf. 20 Jan Andersson (C)
Herr talman! Jag möter varje vecka lantbrukare som är arga, och det är fullt förståeligt. Det som jag personligen tycker är svårare är de som ringer och är förtvivlade därför att de inte har tillräcklig likviditet för att betala de löpande fakturorna. De klarar inte att betala löner. De är förtvivlade för att de inte klarar att betala skatten. Det här hänger ihop.
När det gäller skatte- och momsinbetalningar har staten tydligt fastställt ett datum för när dessa ska göras. Om företagaren inte klarar att betala i tid blir det straffavgift och indrivning. Jag tycker att detta borde vara ömsesidigt. Staten bör fastställa ett datum för när man ska betala ut EU-stödet som är samhällets ersättning till lantbrukarna. De måste veta vilket datum stödet utbetalas. Det borde råda ett sådant ömsesidigt förhållande.
Man kan fråga sig: Vad är det som ligger bakom valet att använda lantbrukets ersättningar som budgetregulator? Det vore intressant om ministern kunde utveckla det resonemanget. Regeringen måste väl ha fört ett resonemang om valet av grupp.
Jag har förstått att regeringen har haft ambitionen att betala ut ersättningen under rätt år, det vill säga det verksamhetsår som ersättningen berör.
Vilka överväganden ligger bakom valet av just denna grupp som budgetregulator?
Min andra fråga till ministern: Vad tycker ministern att jag ska svara dessa lantbrukare, inte de som är arga utan de som är förtvivlade? Har du ett bra tips på svar tar jag gärna emot det.
Anf. 21 Anita Brodén (Fp)
Herr talman! Folkpartiet har i sin jordbruksmotion pekat på vikten av långsiktiga spelregler för samtliga företagare, inklusive jordbruksföretagare. Vi har också krävt att utbetalningarna av EU-ersättningarna till de svenska jordbrukarna inte får senareläggas, vilket bondekåren har fått uppleva vid flera tillfällen.
Nu har regeringen återigen för avsikt att flytta fram utbetalningen av dessa ersättningar från årsslutet till nästa år. Det innebär att 6 miljarder inte kommer att betalas ut till jordbruket förrän under det första halvåret 2005. De sista utbetalningarna görs inte förrän den 31 maj 2005. Det är ett hårt slag mot Sveriges bönder som återigen får ta ett stort ansvar för att utgiftstaket ska hållas.
För den enskilde jordbruksföretagaren försämras likviditeten på ett allvarligt sätt. Konsekvensen blir att den likvida situationen för jordbruksföretagarna blir ohållbar med än större skulder och ökade räntekostnader. För många är kortfristiga lån det enda sättet att klara situationen, då det naturligtvis är en hederssak att klara av att betala sina förfallna fakturor. Men det kan också bli svårt att låna mer pengar, då utrymmet redan intecknats i tidigare lån där EU-stödet räknas med som tillgängligt ekonomiskt utrymme för den enskilde jordbruksföretagaren.
I Folkpartiets budget finns denna summa med. Det innebär att vi utan att spräcka utgiftstaket kan vidareförmedla dessa EU-ersättningar.
Då blir min fråga till jordbruksministern vad jordbruksministern ämnar vidta för åtgärder för att jordbruksföretagarna ska erhålla sina EU-ersättningar före årsskiftet.
Anf. 22 Cecilia Widegren (M)
Herr talman! Än en gång kan vi se en enskild företagargrupp, bönderna, som används för att klara utgiftstaket i den nationella budgeten. Det är nästan arrogant av en sittande regering att hantera det på det sättet.
Slutet av ett kalenderår är för bönderna väldigt utgiftstyngt, inte minst för växtodlare men även för nötproducenter som har arbetat under kanske ett och ett halvt till två år för att föda upp ett slaktat djur och sedan får vänta ytterligare ett halvår för att få sin intäkt. Flera av mina kolleger har beskrivit detta för ministern, och jag tror att hon nu inser allvaret i detta när vi har hela alliansen samlad här för att ställa de här frågorna.
Det måste vara orimligt att Sveriges bönder får ta huvudansvaret för att en statsbudgets utgiftstak ska kunna hållas. Man undrar vilka andra företag som lever under de här förutsättningarna och som över huvud taget kan tänka sig att ställa upp på detta.
Jag vill återknyta lite grann till det som Bengt-Anders lyfte upp om de aktioner som har varit och vad ministerns och regeringens agerande har lett till den senaste tiden.
Bönderna i Borås var förbaskade i helgen, så de demonstrerade. Det har också skrivits brev, vet jag, till regeringen. Bönderna i Borås har föreslagit att de ska kunna skjuta upp inbetalning av sina skatter och sina avgifter. De räknar med att det inte ska bli några efterräkningar för detta, för de tycker att de gör precis som regeringen gör, fast åt det andra hållet. I andra brev och skrivelser som har inkommit har det föreslagits att man ska skjuta upp statsanställdas löner ett tag för att de ska få känna på det greppet.
Den här typen av inlägg i debatten leder fram till att regeringen och jordbruksministern har visat på att civil olydnad helt plötsligt kan tänkas användas av den här typen av människor för att visa på just hur tufft de har det. Jag vet att jag drar detta till sin spets lite grann, men jag tycker att det kan vara spänstigt i en sådan här debatt och när det också är en sakfråga som tas upp år efter år. Det här är inte första och, som det ser ut nu, inte sista gången. Jag tänker ställa ett par frågor till ministern för att kanske få klarhet i om det är sista gången det sker.
Först och främst undrar jag: Hur tänker ministern hantera den här typen av aktivitet som blir av med anledning av regeringens och ministerns agerande? Det är ju inte riktigt sund företagsamhet som de här människorna vill visa upp för ministern nu, utan de vill visa att de kan vara mer drastiska, det vill säga bryta mot lagen, för att göra sin röst hörd i det här fallet. Då tycker jag att demokratin har satts ur spel en hel del.
Min andra fråga till ministern blir: Vad avser ministern att göra på sikt för att rimliga och förutsättningsbara villkor ska råda även för den här branschen precis som för andra branscher vad gäller bidrag och ersättningar i framtiden? Det måste väl ändå vara sista gången som det här inträffar för just den här kåren.
Anf. 23 Ann-Christin Nykvist (S)
Herr talman!
Jag är givetvis mycket medveten om situationen inom det svenska jordbruket och om de lönsamhetsförutsättningar som finns. Jag är också mycket medveten om vad jordbruket betyder för den svenska ekonomin. Jag brukar inte prata bara om jordbruket. Jag brukar prata om den gröna sektorn, och då kommer man till ännu större siffror än de som vi hörde här från Bengt-Anders Johansson.
Naturligtvis ska regeringen ta ett ansvar för att hålla budgettaken. Det gör vi, och det kan kräva åtgärder som inte alltid är behagliga. Det är klart att jag tycker att det hade varit allra bäst om vi hade sluppit förskjuta utbetalningarna, men det har inte varit möjligt. Också andra förskjutningar och andra besparingar görs i statsbudgeten för att klara utgiftstaken.
Men ersättningarna till jordbruket står för en stor andel. Jag är medveten om detta. Samtidigt är det viktigt för företag och viktigt för jordbruksföretag att vi har en budget i balans, för vad skulle hända med räntorna om vi inte hade en budget i balans? Bara 0,5 procentenheters förändring skulle för en jordbruksfastighet med en belåning på 3 miljoner innebära 15 000 kr om året, så det är viktigt även för jordbrukaren att vi har en budget i balans.
Regeringen följer utbetalningsreglerna. Det handlar ju inte om att vi bryter mot några regler och därigenom uppmanar till civil olydnad. Utbetalningstiderna varierar. Vi har tidigare haft förskjutningar, både senareläggningar och tidigareläggningar. Jag vill erinra om att de senareläggningar som vi hade åren 2000 och 2003 innebar att man i stället för att få en utbetalning den 30 december i det första fallet fick en utbetalning den 2 januari och i det andra fallet den 3 januari, så det är ju inga dramatiska förskjutningar.
Jag vill också erinra om att regeringen redan i den ekonomiska vårpropositionen aviserade att man avsåg att föreslå de här förskjutningarna av utbetalningar av ersättningar för att ge ett utrymme för den enskilde jordbrukaren, för jordbruksföretagaren, att ta kontakt med sina långivare om amorteringar och avbetalningar.
Jag delar Anita Brodéns uppfattning att vi måste ha så långsiktiga och stabila regler som möjligt. Det är viktigt att vi skapar de förutsättningarna för jordbruket. Vårt jordbruksverk arbetar också med en planering för utbetalningarna av ersättningarna. Det är inte alltid som en utbetalning kan göras efter en stödansökan vid första tillfället, utan en förutsättning är att ansökan är korrekt ifylld.
Jag menar att vi givetvis ska ta oss an de likviditetsproblem som de här förskjutningarna kan innebära för jordbruksföretagen. Jag hade gärna sluppit den här åtgärden, men jag tycker inte att effekterna ska överdrivas. Jag tycker att ni gör det när ni kritiserar regeringens och samarbetspartiernas förslag för att hålla utgiftstaken.
Regeringen vidtar ett antal åtgärder för att stärka jordbrukets konkurrenskraft. Vi har alldeles nyligen lagt fram en stark budget. Och jag kan redovisa en hel lista med åtgärder som regeringen vidtar när det gäller den här delen.
Anf. 24 Bengt-Anders Johansson (M)
Herr talman! Jag vill ge ett tips i all enkelhet, jordbruksministern. Jag har en hel räcka med idéer. En enkel idé är att betala ut pengarna under 2004. Den behöver ni inte ens utreda, utan den kan ni ta rätt upp och ned.
Dessvärre ger interpellationssvaret ett intryck av olust och undflyende. Det är inte mycket substans i det, som jag sade inledningsvis, herr talman. Det återstår bara att förstärka den bilden eftersom det muntliga svaret inte överträffar det som presenterades skriftligt.
I svaret hänvisar man till - jag säger man för det är ju inte bara jordbruksministern som har skrivit det - att inget förslag har funnits. Men det finns en samlad fyrpartireservation från miljö- och jordbruksutskottet om att man ska göra utbetalningarna under rätt år, så visst har det vidtagits åtgärder i utskottet. Det är alltså fel uppgifter som ges i svaret.
Sedan står det också i interpellationssvaret att man har varit framgångsrik i sitt arbete med budgetpolitiken. Och så slår sig den socialdemokratiska regeringen för bröstet.
Är det rätt att slå sig för bröstet när man har så obefintliga marginaler i en budget att man måste pressa
en
yrkeskår till detta? Är det bra budgetpolitik? Kan vi förvänta oss ytterligare panikinbromsningar framöver?
Tricksandet med utgiftstaket motsvarar ca 20 miljarder. Det är med utbetalningarna av EU-stöden till jordbruket oräknade. 20 miljarder - är det bra budgetpolitik? Nej, definitivt inte. Är det framgångsrikt att behöva låna 100 miljarder de närmaste två åren för att klara en budget som man inte har intäkter till?
På punkt efter punkt kan vi smula sönder idén om att det här är en bra budget. Men det konstiga är att det är Sveriges bönder ensamma som yrkeskår som ska stå för detta. Det är fullständigt oacceptabelt. När fordonsindustrin nu eventuellt kommer att varsla, då darrar Socialdemokraterna. Men när Sveriges bönder har det svårt, då bryr ni er inte. Varför använder ni inte barnbidragen eller stöden och bidragen till kommunerna eller sjukförsäkringen eller statstjänstemännens löner som regulator i stället för att ge er på Sveriges lantbrukare? Det vore intressant att få svar på varför de ensamma är utvalda att klara budgeten.
Sveriges bönder förväntas producera de bästa livsmedlen. Man ska producera öppna landskap och ha världens bästa djurhållning. Ändå ska man bestraffas ekonomiskt. Regeringsledamöter åker land och rike runt, och också till Europa, och tar åt sig äran för de svenska jordbrukarnas flit och engagemang på de ovan uppräknade områdena. Men här hemma klär ni jordbrukarna i tagelskjorta. Är det rätt att göra på det viset?
Vi har inte fått svar på varför Sveriges jordbrukare ska stå för detta. Det kan väl åtminstone jordbruksministern anstränga sig för att besvara? Anser jordbruksministern att det är okej att moms och skatter från och med oktober inte betalas in förrän efter årsskiftet? Det anses ju i interpellationssvaret som en framgångsrik väg för staten att klara budgeten. Då måste det i rimlighetens namn vara okej även för Sveriges lantbrukare.
Om jag uppfattar det här rätt innebär det att den 3 januari är sista dagen för att utbetala stödet för 2004. Är det korrekt uppfattat?
Anf. 25 Sven Gunnar Persson (Kd)
Herr talman! Jag tackar jordbruksministern för försöket att slingra sig ur en besvärlig situation och en besvärlig fråga. Jordbruksministern säger att hon är starkt medveten om den ekonomiska situation som många företagare sitter i. Det gör inte saken bättre. Det innebär ju att hon med berått mod går med på de här åtgärderna som ju alldeles säkert kommer från Finansdepartementet.
Jag vill också stryka under frågan från de andra: Varför just jordbruket? Varför inte 6 miljarder kronor från någon annanstans? Men om man tar från till exempel kommun- och landstingssektorn riskerar man väl att få 200-300 socialdemokratiska kommunal- och landstingsråd i korridorerna, och det är förstås ingen Gudi behaglig situation.
Så säger jordbruksministern att en budget i balans är avgörande för jordbrukets situation. Ja, vad är då budskapet till jordbrukarna med anledning av årets budgetproposition, där man under valåret 2006 lånar ca 120 miljoner kronor per dag, eller har en låneskuld som ökar med 190 miljarder?
Men låt mig avsluta positivt! Jordbruksministern säger, och jag tror att jag citerar ordagrant: Vi får ta till oss de likviditetsproblem som kan uppstå. Jag tror nog inte att jordbruksministern menar att det är de enskildas ekonomi som ska kompenseras på något sätt och att man ska ta till sig de likviditetsproblemen. Men kan jag ta det som ett löfte om kompensation för de kostnader som jordbruksnäringen ådrar sig med anledning av fördröjningen av utbetalningen av EU:s stöd?
Anf. 26 Jan Andersson (C)
Herr talman! Ministern talar ju gärna om de svenska mervärdena. Och vi är fullt överens om att det är en mycket positiv effekt av det svenska lantbruket. Men när staten ska göra rätt för sig och betala för mervärdena slirar man med betalningen. Ministern säger också att vi inte bryter mot regelverket. I nästa mening kallas den här åtgärden för en förskjutning av betalningarna. Det är ganska uppenbart att man har haft en annan avsikt än att betala ut de här pengarna på fel år. Man har tänkt betala ut dem på rätt verksamhetsår, men man klarar inte av det eftersom man behöver tricksa med budgettaket.
Jag hade när jag var uppe förra gången två frågor till ministern. Jag ska nu begränsa det till en, så kanske vi har chans att få svar på den. Det är den viktiga principiella frågan: Varför tar man till just denna grupp för att hålla budgettaket? Det är det som är själva frågan, inte vad vi får för räntenivåer och annat. Att vi ska hålla budgettak är vi helt överens om, men vilka avväganden ligger bakom att man väljer ut just denna grupp? Varför gör man det?
Anf. 27 Anita Brodén (Fp)
Herr talman! Jag vill börja med att upprepa det jag sade i det förra anförandet, att den här summan finns med i Folkpartiets budget. Det innebär att vi utan att spräcka ett utgiftstak kan vidareförmedla de här EU-ersättningarna. Dem har vi alltså räknat med.
Det här med datum nämndes, och jordbruksministern nämnde den 3 januari, som också Bengt-Anders tog upp här. Den uppgift jag har fått från LRF Väst pekar på att den sista utbetalningen kan ske först den 31 maj. Därför var det oerhört viktigt att höra det här datumet 3 januari om det gäller som det garanterat sista datumet för utbetalning. Men det är trots allt 2005, alltså nästa år.
Herr talman! Jag vill avsluta med en liten berättelse om vad jag upplevde i går kväll. Då satt jag i ett styrelsemöte. Det var styrelsen för en folkhögskola, där kassören redovisade att om några dagar kommer statsbidraget på drygt 2 miljoner. Jag hade den här interpellationsdebatten i bakhuvudet och ställde frågan till kassören: Vad händer om ni skulle få besked om att utbetalningen framflyttas till efter årsskiftet? Jag fick svaret att då blir det fullständig katastrof. Då har vi inte möjlighet att vare sig betala löner eller ordna någonting vidare för folkhögskolan under året. Så är situationen för många företagare nu.
Anf. 28 Cecilia Widegren (M)
Herr talman! Jordbruksministern talade om obehagliga åtgärder. Ja, det var väl precis det som bönderna i Borås och Skaraborg också tänkte på i förra veckan och i helgen när de aktiverade sig i frågan och sade att de kunde ta saken i egna händer lite grann; att de var beredda att just ta till obehagliga åtgärder som svar på tal för vad regeringen och ministern nu har utsatt dem för.
Jag noterar att det är bra att ministern så tydligt ändå tar avstånd från de känslor som kan väckas och som kan vara inledningen till civil olydnad och liknande aktiviteter. Det är ett problem på längre sikt.
Jag bara funderar på hur det egentligen går till på finansen när man bestämmer sig för att hantera utgiftstaket. Kastar man tärning då och säger att nu är det jordbrukets tur? Vi får ju inte svar på den här frågan om varför. Vilken grupp är det nästa gång? Det där är inte riktigt bra framtidsutsikter, och det är inte heller långsiktigt på något sätt. Det kanske är därför jag inte får svar på frågan om de långsiktiga villkoren för den här gruppen, precis som för alla andra företagare, att kunna vara företagare och räkna med att intäkter och utgifter går ihop när de ska göra det och vid utlovade tillfällen. Det hoppas jag ändå att jordbruksministern kan försöka ge svar på eftersom svaret på varför-frågan verkar utebli.
Anf. 29 Ann-Christin Nykvist (S)
Herr talman! Vi hör ordval här om att det nu blir katastrof för jordbruket. Då vill jag erinra om vad som nu finns i budgeten och vilka åtgärder som har vidtagits för att vi ska få en bättre konkurrenskraft i det svenska jordbruket.
Skatten på dieselolja för jordbrukets, skogsbrukets och vattenbrukets arbetsmaskiner sänks med 2 kr från och med den 1 januari 2005. Man kan alltid önska sig en större sänkning. Men jag vill erinra om att det här är ett bredare grepp än vad som egentligen hade utlovats tidigare under våren. Skogen och vattenbruket omfattas. Totalt innebär detta ett värde på 710 miljoner brutto och 520 miljoner netto för jordbruket.
Andra åtgärder vidtas. Sedan länge är skatten på el- och eldningsolja sänkt för jordbruket. Fordonsskatten på jordbrukstraktorer har slopats. Inkomstskatten sänks. Eftersom jordbruk ofta drivs som enskild firma innebär detta ganska mycket pengar för näringen - över 90 miljoner kronor. Arvs- och gåvoskatten slopas, fribeloppet för uttag av förmögenhetsskatt höjs från och med 2006 års taxering, 3:12-reglerna ändras till förmån för småföretag. Åtgärder inom miljö- och landsbygdsprogrammet har nämnts här tidigare. 400 miljoner tillförs programmet 2005-2006 och ytterligare pengar för småskalig livsmedelsproduktion och ekologisk produktion. Allt detta för att stärka konkurrenskraften.
I detta perspektiv kan jag inte tycka att dessa förskjutningar är en katastrof, även om jag hellre hade sett att vi inte hade behövt vidta dessa åtgärder.
Jag har flera gånger här fått frågan varför just jordbruket ska stå för detta. Vi är tvungna att hitta åtgärder som innebär att vi kan hålla utgiftstaket. Vi ska ha de offentliga finanserna i balans under en konjunkturcykel. Vi lånar för närvarande för att klara budgeten, det är alldeles riktigt. Det gör vi för att klara sysselsättningen i ett läge där sysselsättningen inte följer konjunkturuppgången i övrigt. Vi har produktivitetsökningar, men vi ser ännu inte att sysselsättningen ökar. Det är också väldigt viktigt för välfärden totalt sett.
När det gäller möjligheter att skjuta på ersättningarna till jordbruket så följer vi reglerna. Anita Brodén var inne på att utbetalningarna skulle ske den 3 januari. Jag redovisade vad som har skett historiskt när det gäller dessa utbetalningar och att det inte har varit så stor förskjutning. Reglerna säger att arealersättningarna ska betalas ut senast vid januari månads utgång. Sedan är det andra regler för de andra ersättningarna. Datumet i maj finns även för vissa andra ersättningar. Men givetvis ska dessa pengar betalas ut så snabbt som möjligt efter årsskiftet.
Jag menar att detta är ett alternativ som oppositionen ändå måste tycka är ett rimligt alternativ. Var det ett förslag från Bengt-Anders Johansson att vi skulle sänka barnbidragen? Jag uppfattade att det var ett förslag. Hade det varit alternativet? Jag menar att detta är en ansvarsfull politik.
Den räntekompensation som Sven Gunnar Persson frågade om är inte möjlig eftersom det skulle bli statsstöd. Så tyvärr går det inte på grund av EU-reglerna.
Anf. 30 Bengt-Anders Johansson (M)
Herr talman! Det är intressant att höra jordbruksministern återigen slå sig för bröstet när det gäller hur duktig man är när det gäller att ge lättnader.
När man sitter med räkenskaperna är det så att de lättnader som kan komma en del till godo kommer först efter den 1 januari 2005. Vi talar nu om 2004. Man kan alltså inte tillgodogöra sig det som ska komma till nästa år i detta års budget.
Det är också signifikant för ministern att ni inte ens håller reda på att dieselskattesänkningen är endast totalt 1:70 eftersom regeringen i sin vishet höjer dieselskatten med höger hand och sänker den med den vänstra. Är jag fel ute? Nej, det är jag inte. 1:70 är den kommande sänkningen, om det nu blir ett beslut.
Ministern säger vidare att det som vi säger är överdrivet. Men hur överdrivet är det för den som sitter där med amorteringar och räntor som ska betalas? Jan Andersson har berättat om dem som ringer. Är det överdrivet när den enskilde näringsidkaren inte finner någon råd? Dessa 6 miljarder är alltså hela arbetskostnaden för svenskt jordbruk som man laborerar med.
Nu gjorde jordbruksministern ändå ett tappert försök att svara på varför det är just jordbruket som ska stå för detta. Men något svar fick vi inte. Då blev det genast något svammel om budgettaket igen.
Jag har nu en sista möjlighet att ställa en fråga: Varför är det svenskt jordbruk som ska stå för detta? Jag räknade upp andra och undrade varför de inte har funnits med. Kan vi räkna med att svenskt jordbruk får pengarna för 2004 den 3 januari? Det är två enkla frågor.
Anf. 31 Ann-Christin Nykvist (S)
Herr talman! Bengt-Anders Johansson talar om hela arbetskostnaden för svenskt jordbruk. Det är stora pengar som vi talar om. Det är 6 miljarder. Samtidigt kan man konstatera att inkomsterna för jordbruksföretagen är diversifierade så att det finns även andra inkomster, inkomster av tjänst, i många jordbruksföretag, vilket gör att de akuta problemen kan bli betydligt mindre för det enskilda företaget.
När det gäller vid vilken tidpunkt som dessa pengar ska betalas ut har jag redovisat reglerna här. Arealersättningarna ska betalas ut under januari månad. Jag är inte beredd att precisera exakt vilken dag, utan vi ska följa reglerna, och vi ska se till att vi betalar ut pengarna så snabbt som möjligt.
Jag vidhåller att vi måste se till möjligheterna för svenskt jordbruk. Och ni från oppositionens sida måste också erkänna att det är en stark budget som regeringen har lagt fram. Det är ett antal åtgärder som kommer att stärka jordbrukets konkurrenskraft.
Vi lade också fram ett förslag till hur vi i Sverige ska genomföra EU:s jordbruksreform från och med den 1 januari 2005.
Jag tycker att det är intressant att höra att Sven Gunnar Persson har så höga tankar om sig själv att han tror att det är han och hans parti som har baxat Socialdemokraterna till den lösning som vi förelade riksdagen. Vi är väldigt nöjda med den blandmodell som vi nu har presenterat. Och jag är övertygad om att vi stärker jordbrukets konkurrenskraft genom dessa åtgärder.
Intressenter
Frågeställare
Besvarad av
Interpellationer
Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.