EU-medborgare utnyttjas i Sverige
Interpellation 2013/14:510 av Krister Örnfjäder (S)
Interpellationen är besvarad
Händelser
- Inlämnad
- 2014-05-28
- Överlämnad
- 2014-05-28
- Anmäld
- 2014-06-02
- Besvarad
- 2014-06-10
- Sista svarsdatum
- 2014-06-13
Interpellationer
Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.
Interpellationen
till Statsrådet Tobias Billström (M)
Interpellationens rubrik kunde man läsa i flera tidningar i samband med EU-valrörelsen. I artiklarna redovisades att utsatta EU-medborgare i Sverige tvingas att arbeta utan lön, tigga och prostituera sig enligt en ny kartläggning.
Enligt uppgift så finns det ingen som säger sig "äga" frågan.
Jag vill därför fråga statsrådet vad han har för avsikt att göra för att förhindra ovanstående situation.
Debatt
(7 Anföranden)
Interpellationsdebatt 2013/14:510
Webb-tv: EU-medborgare utnyttjas i Sverige
Dokument från debatten
- Riksdagens snabbprotokoll 2013/14:122 Tisdagen den 10 juniProtokoll 2013/14:122 Svar på interpellation 2013/14:510 om "EU-medborgare utnyttjas i Sverige"
Protokoll från debatten
Anf. 66 Statsrådet Tobias Billström (M)
Fru talman! Krister Örnfjäder har frågat mig vad jag har för avsikt att göra för att förhindra att EU-medborgare tvingas arbeta utan lön, tigga och prostituera sig.
Jag vill börja med att klargöra att frågan om fri rörlighet för personer är en viktig fråga som berör flera ministrars ansvarsområden. Vilken minister som kan anses ansvarig beror på den aktuella frågeställningen, men självfallet tar regeringen ett samlat ansvar i den här frågan. Ansvaret som migrationsminister omfattar utlänningslagstiftningen och det så kallade rörlighetsdirektivet som reglerar villkoren för rätten till fri rörlighet.
Regeringen värnar den fria rörligheten för EES-medborgare. Rätten till fri rörlighet är en av de största framgångarna för den europeiska integrationen och en av grundstenarna för samarbetet inom EU. EES-medborgare har en långtgående rättighet att fritt röra sig och uppehålla sig i hela EES-området.
Om det förekommer människohandel för tvångsarbete eller prostitution är det en fråga för rättsväsendet. Den människohandel det kan vara fråga om när det gäller utsatta EES-medborgare kräver insatser av flera aktörer, såväl myndigheter som andra. Regeringen har gett ett uppdrag till Länsstyrelsen i Stockholms län att på nationell nivå samordna och stärka samverkan mellan samtliga aktörer när det gäller alla former av människohandel.
Jag vill också lyfta fram att regeringen är bekymrad över att människor lämnar sina hemländer på grund av svår fattigdom och det faktum att de sedan lever under ovärdiga förhållanden i vårt land. Situationen måste på sikt förbättras i dessa människors hemländer vad gäller hälsa, bostäder, utbildning och arbete.
Anf. 67 Krister Örnfjäder (S)
Fru talman! Jag tackar statsrådet för svaret. Jag håller självklart med om det som statsrådet nämnde sist, men jag kan konstatera att svaret på själva frågeställningen uteblev. I min interpellation hänvisar jag till artiklar som tar upp problemet med att utsatta EU-medborgare i Sverige tvingas arbeta utan lön, tigga och prostituera sig enligt den kartläggning som Länsstyrelsen Stockholm gjort. Jag frågade därför vad statsrådet avsåg att göra för att förhindra ovanstående situation. Statsrådet hänvisar till att regeringen gett ett uppdrag till just Länsstyrelsen Stockholm.
Jag förutsätter att alla berörda statsråd fått ta del av den utredning som länsstyrelsen har gjort. Där sägs bland annat att mellan 1 200 och 2 000 utsatta EU-medborgare som befinner sig i Sverige kan ha utnyttjats. Undersökningen ger därför en värdefull bild av situationen, och den bilden är allvarlig.
Skälet till denna tolkning är inte minst att problemet inte tycks minska i omfattning. Samtidigt påtalar man, precis som statsrådet säger i sitt svar till mig, att en svaghet i dagsläget är att ingen äger frågan. Jag vill därför ännu en gång fråga statsrådet: Vad avser regeringen göra åt situationen när man fått utredningen från den myndighet som regeringen själv gett uppdraget till?
Anf. 68 Statsrådet Tobias Billström (M)
Fru talman! Det är glädjande att vi är överens om hur det förhåller sig när det gäller frågan om de människor som lever under mycket tuffa omständigheter i vårt land. Jag tycker att det är en bra början för den här diskussionen att man inser att det finns ett problem som måste hanteras när det gäller de människor som kommer hit, vilket i sin tur beror på den fattigdomssituation som råder i deras hemländer och som ibland dessutom drabbar minoritetsgrupper hårdare än andra.
Det är ett problem som, precis som Krister Örnfjäder säger, delas mellan flera olika parter. Det delas naturligtvis mellan hemlandet och Sverige och mellan hemlandet och Europeiska unionen i så måtto att hemlandet i det här fallet har ett ansvar att bygga ut sociala skyddsnät, motverka etnisk diskriminering, ta fram en minoritetspolitik värd namnet - vilket är något som verkligen saknas i flera länder - samt se till att det finns access till skolgång, till sjukvård och till sådana system som vi i vårt land ibland tar för givet men som inte finns utbyggda och utvecklade i alla länder, varken inom Europeiska unionen eller i andra länder. Det är viktigt att ha det i bakhuvudet när man talar om de här frågorna.
Den andra delen tar Krister Örnfjäder också upp, det vill säga att det är viktigt att vi i Sverige är medvetna om att flera olika myndigheter, och flera olika nivåer i det svenska samhället, har ett ansvar för dessa frågor. Som jag sade har regeringen gett Länsstyrelsen i Stockholms län ett uppdrag att på nationell nivå utveckla, samordna och samverka i arbetet mot människohandeln. Länsstyrelsen har, precis som interpellanten tar upp, presenterat en lägesrapport om utsatta EU-medborgare ur ett människohandelsperspektiv, och i rapporten lämnas en uppskattning av antalet utsatta EES-medborgare i Sverige. Men länsstyrelsen påtalar att det är svårt att dra några slutsatser om det totala antalet EES-medborgare som kan ha utnyttjats för olika ändamål.
Enligt regeringens uppdrag ska Länsstyrelsen i Stockholms län tillsammans med flera olika aktörer verka för en stärkt samverkan mot människohandel. Som jag sade handlar det om många olika nivåer - myndigheter, kommuner, frivillig- och intresseorganisationer samt andra nationella och internationella aktörer, inklusive Sveriges utlandsmyndigheter. Vilka myndigheter är det då som ingår i samverkan? För att klargöra att inte någon myndighet är utlämnad, och att något därmed skulle falla mellan stolarna på det viset som Krister Örnfjäder tar upp, vill jag nämna dem. Det är en lång rad myndigheter.
Länsstyrelsen ska enligt regeringens uppdrag samverka med Arbetsförmedlingen, Arbetsmiljöverket, Migrationsverket, Rikspolisstyrelsen, Skatteverket, Socialstyrelsen, Åklagarmyndigheten och sist men inte minst, eftersom jag just nämnde att det gäller olika nivåer i det svenska samhället, med relevanta kommunala förvaltningar. Det är viktigt, för det är ofta på kommunal nivå som till exempel de sociala myndigheterna har möjlighet att hantera dessa frågor.
Det är viktigt att komma ihåg att samverkan i det svenska samhället bygger på att vi har självständiga myndigheter som arbetar tillsammans. Det finns inget utrymme för ministerstyre, som Krister Örnfjäder väl vet, utan det är självständiga myndigheter som förverkligar regeringens politik, helt i enlighet med hur regeringsformen är skriven och hur vi tänker oss att ansvaret fördelar sig i det svenska samhället.
Vi kommer att fortsätta att följa frågan eftersom det är angeläget att envar som lever i vårt land ska leva under drägliga förhållanden och att vi inte ska lämna någon åt vederbörandes öde. Det finns en lagstiftning för det, det finns en ordning för det, och det är viktigt att göra ett ständigt uppföljande arbete. Dock måste jag avslutningsvis komma tillbaka till det som jag sade tidigare, att ansvaret för att förbättra situationen för medborgarna också ligger hos hemländerna. Att stödja dem i det arbetet är en gemensam EU-fråga.
Anf. 69 Krister Örnfjäder (S)
Fru talman! Det är ett imponerande antal inblandade parter som räknas upp när det gäller den här frågan. Jag förstår att de alla på något sätt, någonstans och i någon form blir berörda. Ett av huvudproblemen är det som tagits upp från både statsrådets och den ansvariga länsstyrelsens sida, nämligen att ingen äger frågan. Vem ska hålla i den? Är det Länsstyrelsen i Stockholm som har någon sorts - jag vet inte hur jag ska uttrycka mig - speciellt ansvar som gör det möjligt att sammankalla parterna och kräva något slags samarbete för att få till en organisation där man i slutändan inte hävdar att det är någon annan som har ansvaret? Det verkar vara en nyckelfråga att man har någon som man i slutändan kan peka på och som måste vidta någon form av åtgärd och ta ett initiativ.
Det hjälper varken de personer som blir utsatta eller det svenska samhället att vi har ett arbete som pågår om vi inte kan peka på praktiska resultat. Det är dem vi måste komma till, i första hand här i Sverige. Vi i det här huset äger åtminstone beslutsrätten i den här typen av frågor, och regeringen på andra sidan vattnet äger initiativrätten. Att det inte förekommer ministerstyre i Sverige förhindrar inte regeringen att ta initiativ och ge uppdrag.
Nu har man börjat med att ge det här uppdraget, och jag är mån om att det ska ge resultat av olika slag i de organisationer eller myndigheter där vi behöver någon form av åtgärd. Jag är övertygad om att vi är överens om det här. Jag är bara mån om att få se lite fotavtryck i verkligheten, få se att det händer någonting.
Jag skulle också vara intresserad av att få reda på hur man samarbetar med länder utanför Sverige för att komma åt problemet. De länder som har nämnts i detta sammanhang är de länder som i dag har de sämsta förutsättningarna, inte minst ekonomiskt, vilket gör att deras medborgare rör på sig för att hitta en bättre tillvaro någon annanstans. Vad gör man då praktiskt från regeringens sida för att åstadkomma resultat även där?
Anf. 70 Statsrådet Tobias Billström (M)
Fru talman! Det är viktigt att minnas att det är en imponerande uppräkning, och det är bra att Krister Örnfjäder själv säger det. Eftersom vi har många olika myndigheter som är inblandade blir det lätt så. Det är betydelsefullt att sammankalla dem och se till att de arbetar i en gemensam riktning. Just för att åstadkomma detta har regeringen gett det här uppdraget till Länsstyrelsen i Stockholms län.
Jag vill gärna komma tillbaka till rapporten
Utsatta EU-medborgare i Sverige - Lägesrapport ur ett människohandelsperspektiv
, som har överlämnats. I den har länsstyrelsen gjort en nationell kartläggning som visar att utsatta EU-medborgare finns över hela landet, i alla län, i stora, mellanstora och små kommuner. Men som jag sade tidigare är det enligt länsstyrelsens mening svårt att dra några slutsatser om det totala antalet EU-medborgare som kan ha utnyttjats för olika ändamål, eftersom det rör sig om uppskattningar.
Enligt denna kartläggning kommer de utsatta EU-medborgarna övervägande från Rumänien och Bulgarien. I rapporten anges att löpande information indikerar att gruppen EU-medborgare som kan befaras vara utsatta för någon form av exploatering ökar. Det här är viktigt att komma ihåg.
Länsstyrelsen uttalar att det finns behov av flera olika insatser. Man bör förtydliga EU-medborgarnas rättigheter och skyldigheter samt vilket ansvar berörda myndigheter har. Man bör utveckla ett metodstöd för socialtjänsten när det gäller utredningar rörande minderåriga EU-medborgare som tillfälligt vistas i Sverige. Man bör utreda arbetsgivaransvaret i bärplockarfrågan gentemot de så kallade fria plockarna. Man bör utbilda berörda myndigheter och organisationer i frågor om människohandel för att kunna upptäcka och identifiera offer. Man bör skapa verktyg och incitament för att bilda samverkansgrupper och utarbeta regionala handlingsplaner. Slutligen bör man utreda möjligheterna till en alternativ straffbestämmelse i människohandelsparagrafen rörande tvångsarbete och exploatering av arbetskraft.
Allt detta indikerar naturligtvis att det är en mängd olika myndigheter som kommer att vara inblandade. Det är inte en myndighet som har ansvar för detta, utan flera olika. Därför tycker jag att det är viktigt att understryka att vi här ser ett exempel på hur det svenska samhället ibland kan organisera sig mycket effektivt när vi väl har fått den här typen av rapporter på bordet. Ofta är det så att regeringens kloka politik på området leder till att myndigheter sätter sig ned och åstadkommer förvånansvärt bra resultat på kort tid.
Det har till exempel visat sig på rättsväsendets område att myndigheterna med polisväsendet i centrum har kunnat bekämpa grov organiserad brottslighet i Södertälje genom att få olika myndigheter att dra åt samma håll med förbluffande bra resultat. Det vi pratar om här är naturligtvis inte bara en fråga om brottslighet, men det finns en sådan komponent, och därför kan det vara bra att göra den jämförelsen.
Nu avvaktar vi avrapporteringen från länsstyrelsens sida enligt plan, men länsstyrelsen har redan fått ett tydligt uppdrag att samordna och samverka på det här området. Det tycker jag är bra. Det visar tydligt vad som är regeringens politik på det här området. Förhoppningsvis kommer det att leda till att myndigheterna successivt utvecklar instrument enligt insatsplanerna, och länsstyrelsen rapporterar tillbaka.
Jag vill peka på ytterligare en rapport som har sin betydelse i detta sammanhang, den så kallade Gretarapporten från Europarådets övervakningsorgan. Den överlämnades den 27 maj i år, vilket inte var länge sedan. Det är en slutrapport med anledning av en utvärdering som pågått i över två år av hur Sverige lever upp till Europarådets konvention om bekämpande av människohandel. Rapporten innehåller ytterligare 25 förslag på åtgärder inom området, bland annat en handlingsplan mot alla former av människohandel. Även denna rapport är naturligtvis föremål för beredning i Regeringskansliet.
Anf. 71 Krister Örnfjäder (S)
Fru talman! Jag är nöjd så här långt, men jag har ytterligare en fråga. Kan statsrådet upplysa om en eventuell tidsplan? Jag vill ha möjlighet att se när olika saker ska falla på plats och varför de eventuellt inte gör det. Jag vore tacksam om det fanns någon form av tidsredovisning eller tidsaxel.
Anf. 72 Statsrådet Tobias Billström (M)
Fru talman! Jag tackar Krister Örnfjäder så mycket för frågan. Länsstyrelsen har fått i uppdrag att följa de här frågorna kontinuerligt. Det finns inget exakt slutdatum för detta. Däremot kommer naturligtvis de åtgärder som jag räknat upp, framför allt vad gäller samverkan mellan olika myndigheter, att leda till ett arbete som vi förmodligen har anledning att följa under de kommande åren.
Jag tror att det är viktigt att komma ihåg att den kontinuerliga avrapporteringen tillbaka till regeringen också bygger på att vi får veta hur de insatser som myndigheterna bedriver ser ut. Det kommer att fordra en hel del djuparbete, tror jag, för det är många olika saker som kommer att behöva hanteras när man pratar om människohandel. Tyvärr vet vi, inte minst när det gäller trafficking av kvinnor, att man måste följa sådant här över tid. Det är ingenting som det går att göra kvartalsrapportering eller ens halvårsrapportering om, utan det måste ske på djupet i de här frågorna. Vi får helt enkelt återkomma till detta.
Intressenter
Frågeställare
Besvarad av
Interpellationer
Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.