Ett koordinerat arbete mot antibiotikaresistens på global nivå
Interpellation 2008/09:486 av Lindblad, Göran (m)
Interpellationen är besvarad
Händelser
- Inlämnad
- 2009-05-06
- Anmäld
- 2009-05-06
- Fördröjd
- Ärendet var fördröjt
- Svar fördröjt anmält
- 2009-05-13
- Sista svarsdatum
- 2009-05-20
- Besvarad
- 2009-05-25
Interpellationer
Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.
Interpellationen
den 6 maj
Interpellation
2008/09:486 Ett koordinerat arbete mot antibiotikaresistens på global nivå
av Göran Lindblad (m)
till statsrådet Gunilla Carlsson (m)
Spridningen av bakterier som är resistenta mot antibiotika ökar dramatiskt i hela världen med allvarliga följder. Det blir också allt tydligare hur detta växande problem särskilt drabbar utsatta befolkningar i låginkomstländer där brist på effektiv antibiotika leder till ökad dödlighet. Uppskattningsvis 70 procent av alla infektioner hos nyfödda i dessa länder kan inte behandlas med de förstahandspreparat som fortfarande rekommenderas av WHO, vilket har stora konsekvenser för möjligheterna att minska barnadödligheten. Möjligheten att uppfylla flera av FN:s hälsorelaterade millenniemål är direkt kopplad till tillgängligheten av effektiv antibiotika. Sveriges arbete mot antibiotikaresistens är internationellt erkänt, och Sverige har i en rad politiska styrdokument poängterat att man ska arbeta aktivt med frågan. Så sent som förra året underströks i Regeringens politik för global utveckling (Skr 2007/08:89) att Sverige ska arbeta mot antimikrobiell resistens med fokus på antibiotikaresistens, samt att regeringen fortsätter sin strävan att få i gång ett koordinerat arbete mot antibiotikaresistens på global nivå.
Sverige har en möjlighet att inta en ledarposition både vad gäller globalt multilateralt arbete och bilaterala satsningar. Här finns ett globalt ansvar, men även ett strategiskt svenskt intresse genom att detta kan sägas vara ett svenskt styrkeområde. Dessa strategiska satsningar kräver dock ett långsiktigt stöd och samordning från svensk sida.
Vad avser statsrådet att göra för att Sverige ska inta en ledande roll i världen när det gäller kampen mot antibiotikaresistens?
Debatt
(7 Anföranden)
Interpellationsdebatt 2008/09:486
Webb-tv: Ett koordinerat arbete mot antibiotikaresistens på global nivå
Dokument från debatten
- Riksdagens protokoll 2008/09:123 Måndagen den 25 majProtokoll 2008/09:123 6 § Svar på interpellation 2008/09:486 om ett koordinerat arbete mot antibiotikaresistens på global nivå
Protokoll från debatten
Anf. 8 Gunilla Carlsson (M)
Fru talman! Göran Lindblad har frågat mig vad jag som biståndsminister avser att göra för att Sverige ska inta en ledande roll i världen när det gäller kampen mot antibiotikaresistens.
Som regeringen framhåller i sin skrivelse om Sveriges politik för global utveckling
Globala utmaningar - vårt ansvar
, som Göran Lindblad också refererar till, innebär dagens globalisering en rad ömsesidiga beroenden och gemensamma utmaningar. Globala hälsohot, utvecklingen av smittsamma sjukdomar och problem med exempelvis antibiotikaresistens utgör några av de tydligaste exemplen på detta. Som framgår av PGU ligger lösningen sällan i en enda åtgärd utan en kombination av insatser och angreppssätt, där teknisk utveckling och sociala och ekonomiska åtgärder används parallellt. Sverige kan inte agera på egen hand, utan resultat kräver samverkan. Det är därför självklart att Sverige arbetar aktivt i multilaterala forum som WHO och andra berörda FN-organisationer, liksom i EU, för att bekämpa och förekomma såväl smittsamma sjukdomar som andra former av ohälsa.
Sverige är och kommer att fortsätta att vara en stark och ledande röst i det internationella utvecklingssamarbetet där hälsofrågor ingår som en integrerad del. Vi bidrar bland annat både genom Sida på bred front för att bekämpa fattigdom och förbättra fattiga människors hälsa och genom riktade insatser bland annat i samverkan med WHO för att bygga upp global kompetens i fråga om antibiotikaresistens. Sammantaget är Sverige en pådrivande aktör för att de hälsorelaterade millenniemålen ska kunna uppfyllas.
Jag vill också framhålla att under vårt ordförandeskap i EU inbjuder Sverige till en konferens i Stockholm den 17 september om hur bristen på nya läkemedel ska kunna åtgärdas. Syftet är rådsslutsatser vid det formella hälsoministermötet i EU i december detta år och att skapa förutsättningar för utveckling av ny antibiotika. Sverige vidareutvecklar också sitt samarbete med enskilda länder som Kina kring bland annat antibiotikaresistens, och därför har äldre- och folkhälsominister Maria Larsson nyligen besökt Kina. Sverige för också fortsatt en aktiv dialog med Indien, Ryssland, de baltiska staterna med flera länder i fråga om antibiotikaresistens.
Anf. 9 Göran Lindblad (M)
Fru talman! Jag får tacka statsrådet Carlsson för svaret. Det är trevligt att träffas här i kammaren även om vi i dag kanske borde vara ute allihop och driva Europavalskampanj på olika håll i landet.
Anledningen till att jag ställde den här interpellationen var att vi försökte ordna att sammanträffande med professor Otto Cars, men det fastnade i kanslihusbyråkratin någonstans. Därför skrev jag en interpellation. Sett i backspegeln var det nog bra, för nu har den här debatten kommit upp. I går hade vi en debattartikel i Svenska Dagbladet, professor Cars, jag och ett par andra, om antibiotikaresistens och betydelsen i världen av att bekämpa detta. I dag var första nyhet i Sveriges Television före atombombsbriserandet i Nordkorea just om antibiotikaresistensen.
Det här är en fråga i tiden, en enormt viktig fråga eftersom det har stor betydelse för oss att vi inte kommer att kunna bekämpa sjukdomar, varken här hemma eller i utvecklingsländerna. Den här interpellationsdebatten gäller just vad Sverige kan göra i utvecklingsländerna för att få stopp på det här.
Jag vet att statsrådet Carlsson har läst den nämnda Brännpunktsartikeln, men vi måste bestämma oss för att gå över till en politiskt driven fråga så att det inte är experterna som jagar på oss här i riksdag och regering utan att vi i stället tar initiativet. Det där kanske man ska göra på EU-nivå. Jag vet inte om det är någon av EU-kandidaterna i något parti som har tagit upp denna fråga över huvud taget. Här skulle vi faktiskt kunna göra någonting tillsammans. Det kan hända att någon journalist som mot förmodan lyssnar i dag kan ställa frågan till dem som kandiderar till Europaparlamentet.
Statsrådet skriver i svaret att Sverige inte kan agera på egen hand, utan resultat kräver samverkan. Då behöver vi nästan resonera lite grann om var och hur den samverkan ska se ut. Det står också i svaret att vi bland annat bidrar genom Sida på bred front för att bekämpa fattigdomen och förbättra fattiga människors hälsa och så vidare i samverkan med WHO. Men klart är att WHO inte har varit särskilt ledande när det gäller antibiotikaresistens.
Vad innebär det när det gäller utvecklingen framåt? Såvitt jag vet finns inga öronmärkta Sidapengar för det här, och WHO:s insatser förutom React finns egentligen inte. React är en alldeles utmärkt organisation. Problemet är att den är finansierad bara två år framåt i tiden. Med tanke på de enorma satsningar som behöver göras måste vi bestämma oss: Ska vi vara världsledande? Ska vi ta till vara den kompetens som Sverige har, eller ska vi överlåta det till någon annan? Ska vi göra det borde vi fatta ett aktivt beslut inom EU och bestämma att den här verksamheten driver vi tillsammans. Då är det ett aktivt beslut. Att bara låta det glida i väg vore olyckligt, för vi tappar kompetenta forskare och kompetenta utvecklare som i dag jobbar med React om de inte tror att de kan fortsätta med verksamheten. Det är också svårt att rekrytera medarbetare om man inte vet att verksamheten är långsiktig.
Sverige kan faktiskt göra skillnad, för vi har komparativa fördelar. Kraftfulla satsningar krävs under en lång tid, och ger man React den möjligheten kan man arbeta mer effektivt. Kina och Indien kräver speciellt fokus och naturligtvis en långsiktig approach. Jag vet av svaret att man haft kontakt med just Kina, och det ser jag positivt på.
Agendan måste, som jag sade, drivas politiskt med stöd av experter och inte tvärtom med experter och oss som kommer springande efter. Jag hoppas att vi kan vara överens om det, Gunilla Carlsson.
Anf. 10 Gunilla Carlsson (M)
Fru talman! Det är ingen tvekan om vikten av att kunna använda antibiotika. Vi kan se vad som har skett globalt, hur upptäckten av antibiotika förändrade världen, hur man kunde överleva, hur man kunde hantera en mängd bakteriella infektioner som lunginflammation, hjärnhinneinflammation, syfilis och blodförgiftning, till exempel. Det var enorma vinster för folkhälsan och därmed också för fattigdomsbekämpningen.
Vi behöver också antibiotika i dag för större kirurgiska ingrepp, organtransplantationer och så vidare. Därför är antibiotikaresistens ett av de allvarligaste globala hälsohoten som vi står inför och de måste också hanteras globalt eftersom resistenta bakterier inte känner av några gränser.
Precis som Göran Lindblad framhåller har vi i Sverige historiskt och även nu ett väldigt gott förhållningssätt till antibiotika. Men ett problem utifrån mitt perspektiv som ansvarigt statsråd för utvecklingsfrågor är bristen i hälsosystemen att väldigt mycket av förskrivningen av antibiotika inte sker på ett tillräckligt varsamt sätt, vilket riskerar att bidra till ökad antibiotikaresistens. Därför är det givetvis också ett utvecklingsproblem.
Vi har inom ramen för Sida ca 4 miljarder kronor i stöd för 2009 på hälsoområdet. Det är då naturligtvis viktigt att inte bara titta på just antibiotikaresistens utan också på ett fungerande hälso- och sjukvårdssystem där man ska kunna hantera bland annat antibiotikaanvändningen. Det är naturligtvis också insatser till forskning. Därutöver tillkommer stöd genom multilaterala aktörer, där Sverige är en av de största givarna till bland annat Globala fonden, Unaids, UNFPA, för att nämna några.
Så visst är vi synnerligen aktiva här och inte minst min kollega Maria Larsson som ser vikten av att EU nu gör mer av detta. Antibiotikaresistensen är ett europeiskt problem. Den ökar nu inte minst i södra delarna av Europa, vad jag har förstått. Vi behöver också ha mer av globalt ansvarstagande för detta. Det är därför som det nu har tagits initiativ inför det svenska ordförandeskapet, för att hantera detta som ett globalt hälsohot. Det är helt i linje med Sveriges politik för global utveckling där smittsamma sjukdomar och andra ohälsotillstånd är en av de sex globala utmaningar som vi jobbar väldigt aktivt med tillsammans med forskare men också inom ramen för vad ett helt regeringskansli och också en riksdag kan hantera.
Anf. 11 Göran Lindblad (M)
Fru talman! Tack så mycket, Gunilla Carlsson! Det är alldeles uppenbart att vi är väldigt överens om vad som behöver göras. Nu gäller det att se till att vi får det utfört på ett bra sätt och att det går vidare i precis de spåren.
Just i dag hade Dagens Nyheter en genomgång av förskrivning i Sverige. Det är illa nog att det är åtta eller nio av tio som fått antibiotika utan att ha varit sjuka. Det är än värre i många andra länder, framför allt i utvecklingsländerna där antibiotika antingen förskrivs rutinmässigt eller går att köpa över disk. Vi behöver inte åka längre än till Grekland för att kunna gå in och köpa antibiotika över disk. Det här måste vi tillsammans bekämpa kraftfullt för att vi ska kunna få någon ordning på det.
Kan vi då vara överens om att vi verkar för att Sverige får en ledartröja i det här, att vi för det första bevarar och utvecklar den kompetens vi har, att vi för det andra gör det långsiktigt så att vi har en plan inte bara för ordförandeåret utan också längre framåt, gärna tillsammans med våra kolleger och kamrater i Europeiska unionen, och att vi för det tredje driver det här politiskt och inte låter oss skjutsas med?
Anf. 12 Gunilla Carlsson (M)
Fru talman! Ja, absolut, och det är därför som Maria Larsson nu anordnar en konferens som syftar till att lägga grunden till slagkraftiga rådsslutsatser vid det formella hälsoministermötet i december 2009. Det är
ett
steg.
Jag vill också påminna om att Sverige länge har varit aktivt inom WHO för att just uppmärksamma antimikrobiell resistens och se till att vi som medlemsland i WHO kan agera nationellt, regionalt och globalt för att möta detta hälsohot. Detta är ett initiativ som togs redan 2005. Det här är en fråga som vi arbetar aktivt med i Regeringskansliet, som har bäring på en mängd olika departement. Det är en fråga som jag är glad att riksdagsledamöter väcker eftersom det antagligen är en fråga som än så länge är i sin linda, och det är fortfarande förfärande obalanser i hur vi ser på hälsa. Jag tycker också som privatperson att det är ett bekymmer att vi inte hanterar läkemedel i Sverige på det sätt som är avsikten, som framgår av artikeln som riksdagsledamoten hänvisar till. Än så länge är det ett problem i den utvecklade världen. Jag förfasas fortfarande över att bristen på rent vatten i utvecklingsländerna än så länge skördar långt fler dödsoffer än antibiotikaresistensen. Därför måste vi se de här frågorna sammantaget. Det går inte att bara attackera detta utan att också se på vikten av ekonomisk utveckling, fattigdomsbekämpning och uppbyggande av fungerande hälsosystem. Där måste inte minst kvinnors och barns rättigheter bättre tas till vara som en väldigt viktig insats för att göra någonting åt detta långsiktigt.
Anf. 13 Göran Lindblad (M)
Fru talman! Det sista som statsrådet säger är vi totalt överens om. Vi har drivit de frågorna tillsammans i utrikesutskottet tidigare, så det råder ingen som helst tvekan om det. I dag fokuserar jag på antibiotikaresistensen som en del av detta. Eftersom det dör flera barn i timmen i många delar av världen just på grund av att man inte kan behandla bakterieinfektioner är det viktigt att vi fokuserar också på det. Det ena får absolut inte utesluta det andra.
Vad kan vi då göra? Vi kan från Sveriges sida satsa på de här sakerna som vi har enats om, men vi kan också satsa på utbildning. Utbildning i fattiga länder men även utbildning inom landet är avgörande för att man ska kunna komma till rätta med det här. En enkel sak är att använda handsprit. Jag har här med mig en liten flaska som är en av mina favoriter. Den är svenskutvecklad och heter Mano+, men det finns många andra.
Jag vill avslutningsvis överräcka den till statsrådet. Den luktar lavendel. Man kan ju tänka sig att man använder den på temat sluta lukta sprit på jobbet.
Anf. 14 Gunilla Carlsson (M)
Fru talman! Jag tror att vi härmed har hittat vikten av en väl fungerande politik, mer av internationellt samarbete om de globala hälsohoten, vikten av utbildning och kunnande och möjligheter att vara delaktig i sin hälsa. Men det är också viktigt att det finns ett personligt ansvar. Man kan göra en hel del för att stoppa smittspridning och ta egna initiativ. Vi har sett hur man på bland annat en del dagis har lyckats minska enklare förkylningar genom bättre handhygien. Så visst behövs dessa insatser på alla nivåer.
Jag ser fram emot det svenska ordförandeskapet som bland annat ger oss möjligheter att lyfta fram denna fråga, inte minst genom min kollega Maria Larssons försorg.
Intressenter
Frågeställare
Besvarad av
Interpellationer
Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.