etablering av fristående skolor
Interpellation 2003/04:497 av Osman Sherifay, Mariam (s)
Interpellationen är besvarad
Händelser
- Inlämnad
- 2004-05-14
- Anmäld
- 2004-05-18
- Fördröjd
- Ärendet var fördröjt
- Svar fördröjt anmält
- 2004-05-25
- Sista svarsdatum
- 2004-06-01
- Besvarad
- 2004-06-14
Interpellationer
Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.
Interpellationen
den 14 maj
Interpellation 2003/04:497
av Mariam Osman Sherifay (s) till utbildningsminister Thomas Östros om etablering av fristående skolorUtgångspunkten för socialdemokratisk skolpolitik är att hela skolväsendet ska präglas av rättvisa villkor, demokratisk insyn och likvärdig kvalitet. Detta gäller även vid etablering av fristående skolor.
I skollagen regleras villkoren för att fristående skolor ska godkännas. Om en fristående skola uppföljer skollagens kriterier har friskolan rätt till bidrag från elevens hemkommun. Beslutet fattas dock av Skolverket.
De kriterier som sätts upp måste bygga på en helhetsbedömning innan en fristående skola berättigas till bidrag. Faktorer som skolans storlek, geografiska läge, utbildningens innehåll, samt om skolan skulle innebära påtagliga negativa följder för skolväsendet i kommunen eller i närliggande kommuner ska ha betydelse vid godkännande av fristående skolor.
En väsentlig skillnad mellan kommunala och fristående skolor är att kommunen alltid har det yttersta ansvaret för att erbjuda alla barn och ungdomar i kommunen en god och likvärdig utbildning. Därför måste det finnas en balans mellan offentliga och fristående skolor så att kommunen ges faktiska möjligheter att ta sitt övergripande ansvar.
Det finns i dag en osäkerhet huruvida bedömningskriterierna från Skolverket tillämpas konsekvent. Framför allt finns i dag inte tillräckliga metoder för kvalitetssäkring.
Frågan om fristående skolor som bygger på religiös trosriktning, så kallade konfessionsskolor är under debatt. Det är hög tid att bättre tydliggöra förutsättningarna för etablering av fristående skolor.
Mot den bakgrunden vill jag fråga Thomas Östros vad han tänker ta för initiativ i syfte att skärpa kriterierna för etablering, kvalitetssäkring och uppföljning av fristående skolor.
Debatt
(8 Anföranden)
Interpellationsdebatt 2003/04:497
Webb-tv: etablering av fristående skolor
Dokument från debatten
- Riksdagens protokoll 2003/04:127 Måndagen den 14 juniProtokoll 2003/04:127 11 § Svar på interpellation 2003/04:497 om etablering av fristående skolor
Protokoll från debatten
Anf. 29 Thomas Östros (S)
Fru talman! Mariam Osman Sherifay har frågat vilka initiativ jag tänker ta för att skärpa kriterierna för etablering, kvalitetssäkring och uppföljning av fristående skolor.
Villkoren för att fristående skolor ska godkännas respektive förklaras ha rätt till bidrag regleras i skollagen (1985:1100). Enligt denna ska en förklaring om rätt till bidrag inte lämnas om den fristående skolans verksamhet skulle innebära påtagliga negativa följder för skolväsendet i den kommun där skolan är belägen. För fristående skolor på gymnasial nivå gäller detta även följderna för skolväsendet i närliggande kommuner.
Regeringen föreslog i propositionen
Fristående skolor
(prop. 2001/02:35) att skollagens bestämmelser om påtagliga negativa följder skulle förtydligas. Regeringen föreslog att det av lagtexten skulle framgå dels att Skolverket har att göra en helhetsbedömning, dels att skolans storlek och geografiska läge skulle anges som exempel på faktorer som ska beaktas vid bedömningen av om ett beslut om bidragsrätt kan leda till påtagliga negativa följder för skolväsendet i kommunen. En majoritet av riksdagens ledamöter gick dock emot detta. Det framgår dock redan av förarbetena till de nuvarande bestämmelserna om påtagliga negativa följder, i propositionen
Fristående skolor
(prop. 1995/96:200), att Skolverket ska göra en helhetsbedömning.
I juni 2003 gav regeringen Statens skolverk (Skolverket) i uppdrag att utveckla och skärpa sina rutiner och metoder vid prövning av ansökningar om godkännande och rätt till bidrag för fristående skolor. Samtidigt skulle verket skapa nya och skarpa rutiner och metoder för inspektion av fristående skolor, liksom för tillsyn under deras andra verksamhetsår. Särskild vikt skulle läggas vid hur läroplanernas värdegrund och allmänna mål följs i verksamheten. Verket skulle även redovisa hur samverkan mellan tillståndsprövning och inspektion vidareutvecklades. Slutligen skulle Skolverket göra en särskild inspektion av fristående konfessionella skolor. I uppdraget ingick att redovisa vilka iakttagelser som gjorts och vilka åtgärder detta föranlett.
I sin redovisning rapporterade Skolverket att man hade gjort en översyn av sina rutiner för prövning av ansökningar om fristående skolor och att vissa skärpningar hade genomförts. Till exempel kallas den sökande in för samtal i de fall då mycket svåra bedömningar är aktuella. Andra skärpningar som fordrade ytterligare utredning skulle genomföras på något längre sikt.
Skollagen anger vissa kvalitetskrav för att en fristående skola ska godkännas respektive förklaras ha rätt till bidrag. Fristående grund-, sär-, special-, gymnasie- och gymnasiesärskolors utbildning ska ge kunskaper och färdigheter som till art och nivå väsentligen svarar mot de kunskaper och färdigheter som motsvarande offentliga skolor ska förmedla. En fristående skola ska även i övrigt svara mot de allmänna mål och den värdegrund som gäller för utbildning inom det offentliga skolväsendet.
För att garantera att en fristående skola lever upp till ovan nämnda krav är det viktigt att det finns en fungerande uppföljning och utvärdering av kvaliteten i skolorna. Det är självfallet också viktigt att det finns en kontroll av att skolorna i övrigt lever upp till kraven i gällande lagar och förordningar. Det ligger i sakens natur att stor vikt måste fästas vid uppföljning och kontroll av själva verksamheten, eftersom Skolverkets prövning av ansökningar bygger på de teoretiska förutsättningarna för att leva upp till skollagens krav.
I dag finns det 554 verksamma fristående grundskolor och 235 fristående gymnasieskolor. Tendensen har under en lång följd av år varit att antalet fristående skolor stadigvarande ökar. Skolverket arbetar i dag med uppföljningsbesök under nystartade skolors andra verksamhetsår. Vidare ingår de fristående skolorna i den inspektionsverksamhet som omfattar samtliga kommuner och skolor inom en sexårsperiod. Därutöver gör Skolverket särskilda inspektioner föranledda av anmälningar om brister eller missförhållanden.
Skollagen ger dessutom den kommun där en fristående skola med offentligt bidrag är belägen rätt till insyn i skolans verksamhet. En sådan skola är skyldig att i den utsträckning som kommunen bestämmer delta i den uppföljning och utvärdering som kommunen gör av sitt eget skolväsende.
Skollagskommittén har i betänkandet
Skollag för kvalitet och likvärdighet
(SOU 2002:121) föreslagit att de allmänna föreskrifterna för utbildningen ska gälla för alla skolformer inom skolväsendet. Vidare har kommittén föreslagit att utbildningen ska vila på vetenskaplig eller konstnärlig grund samt på beprövad erfarenhet.
Förutsättningarna för en kontinuerlig uppföljning och kvalitetssäkring av verksamheten är beroende av det lokala engagemanget i den viktiga frågan om utbildningens kvalitet och om hur de demokratiska värderingar som skolans värdegrund vilar på tillämpas i praktiken. Jag ser det som angeläget att kommunerna aktivt integrerar de fristående skolorna i kommunens kvalitetsarbete.
För närvarande pågår inom Regeringskansliet arbetet med att bereda Skollagskommitténs förslag. I detta sammanhang blir det aktuellt att ta ställning till förslag som ställer likvärdiga krav på alla skolor med offentlig finansiering.
Anf. 30 Mariam Osman Sherifay (S)
Fru talman! Tack, ministern, för svaret. Jag interpellerade ministern efter de senaste avslöjanden om en del friskolor som visades i SVT:s dokumentärfilm
I skolans våld
den 12 maj. I det programmet kunde man se att vissa friskolor inte lever upp till de riktlinjer som ministern hänvisar till i sitt svar. Det fanns brister på flera punkter som strider mot skolans värdegrund. Elever utsattes för kränkningar och fysisk bestraffning. Det fanns också elever som var inskrivna i skolorna fast de i själva verket befann sig utomlands. Min fråga är: Hur kan detta få ske obemärkt? Vems ansvar är det?
Hur kan dessa skolor få fortsätta att driva sin verksamhet trots stora brister, missförhållanden och oegentligheter och detta trots upprepade anmälningar från föräldrar, elever och personal?
Det saknas kuratorer på de flesta skolor. Utbildningen klarar inte de mål som är uppsatta i läroplanen - för att inte tala om undermåliga lokaler. Är inte alla elever värda en likvärdig utbildning oavsett vilken skola de går i?
Även om det krävs en skärpning av Skolverkets kontinuerliga uppföljning och kvalitetssäkring vilar också ett stort ansvar på kommunerna för uppföljning och utvärdering av friskolorna på samma sätt som gäller för den kommunala skolan. På den punkten vill jag se en skärpning.
Det är ändå så att kommunerna har det yttersta ansvaret för eleverna. Kommunerna måste skärpa sig vad gäller insyn i friskolors verksamhet som bedrivs med offentliga bidrag.
Min fråga till ministern är: Finns det förslag i Skollagskommittén om hur kommunerna kan förbättra insynen i friskolans verksamhet?
Anf. 31 Ana Maria Narti (Fp)
Fru talman! Tack Mariam och tack utbildningsministern för en intressant diskussion.
Jag skulle vilja börja med att ge en lite bredare blick över friskolornas historia, eftersom jag var en av de mycket få som på 80-talet kämpade för sverigefinländarnas rätt att bilda egna skolor. På den tiden betraktades de här minoritetsskolorna som ett hot mot demokratin. Nu vet vi att de i sig inte utgör något hot utan tvärtom är en stark stimulans och ett fantastiskt redskap för minoriteternas möjligheter att förstärka sin identitet och alltså bättre kommunicera med omvärlden, om allting fungerar bra.
Men tyvärr är kommunikationen mellan majoritetsbefolkningen och minoriteterna oerhört bristfällig i Sverige. Jag rekommenderar meddebattörerna varmt att läsa, om de inte har läst den hittills, inledningen till utredningen om brandkatastrofen i Göteborg. Den visar med dramatisk tydlighet att det finns grupper i det svenska samhället som inte har en aning om hur det här samhället fungerar. Föräldrarna till de stackars barnen som dog eller blev så fruktansvärt drabbade av branden kunde inte ens ta reda på om barnen låg på sjukhus. Vad skulle man göra i en sådan katastrofsituation? Detta är faktiskt huvudproblemet för integrationen i dag, också i skolan.
Om vi inte har grupper av människor som tillhör samma kultur som olika minoritetsgrupper, men som är starkt engagerade i demokratiarbetet, kommer vi aldrig att ha den bra kommunikation som vi behöver. Då kommer det att hända konstiga saker, därför att isolerade grupper kan mycket lätt i sin frustration vända sig åt fel håll. Detta kan mycket väl hända i skolan. Då är det väldigt svårt för en svensk skolinspektör eller en svensk kommunalpolitiker att verkligen förstå vad som händer.
Vi behöver de aktiva demokratiskt inspirerade invandrargrupperna, minoritetsgrupperna, som själva ska bidra till att förbättra kommunikationen och öppna den här ytan.
Anf. 32 Thomas Östros (S)
Fru talman! Också jag är glad över den här diskussionen, för det är en väldigt viktig debatt om skolfrågor.
Låt mig börja med att vara mycket tydlig med att svensk lag gäller i alla våra skolor. De exempel som här har debatterats, och som har pekats på under våren, om kränkningar av barn, barnaga och misshandel är brott mot vår lag, och det måste hanteras av polis- och åklagarmyndigheter. Det är oerhört allvarligt att sådant sker i eller utanför skolan. Det påstås att det sker ren försnillning av kommunala medel. Också det är ett brott som måste utredas av de myndigheter som är till för att hantera sådana allvarliga brott. Jag kan naturligtvis inte uttala mig om enskilda fall, men för mig är det oerhört viktigt att den här typen av anklagelser och misstänkta missgrepp utreds. Det måste tas reda på om det har begåtts lagbrott eller inte.
Jag är bekymrad över de kommentarer som ledande personer ger i de här skolorna. De kommentarerna har inte lugnat mig, för de visar inte att de förstår allvaret i detta. Jag hoppas att den verksamhet som nu pågår på våra myndigheter ändå skakar liv i dem, för det får icke vara så att man på något vis antyder att det här inte är så allvarligt som det är.
Vi har en ganska liberal lagstiftning i Sverige kring fristående skolor. Jag själv och regeringen har en positiv hållning till fristående skolor. Vi menar att de också kan bidra till den kommunala skolans utveckling. Men vi har den mycket bestämda uppfattningen att likvärdiga regler måste gälla. Vi har också vid ett flertal tillfällen lagt fram förslag till riksdagen, men vi får inte majoritet för en skärpning för att skapa de likvärdiga förutsättningarna. Jag räknar med att vi antingen lyckas övertyga de partier som nu inte vill införa mer rimliga regler eller går till val 2006 och får ett stöd för att införa tydligare regler.
Ett exempel är möjligheten att omedelbart stänga en skola om man upptäcker missförhållanden. Vi har i Sverige väldigt strikta lagar för hur restauranger måste bete sig när man upptäcker missförhållanden. Man har då möjlighet att stänga en restaurang omedelbart. Men riksdagen har inte gett regeringen medgivande att man ska kunna stänga en fristående skola där barnen far illa. Vi har haft exempel på överklaganden som gör att det går lång tid innan barnen befrias från detta, och det är för mig alldeles oacceptabelt. Också om detta kommer vi att återkomma till riksdagen, antingen med folkets stöd efter nästa val eller om något av riksdagens partier ändrar sig.
Det nya Skolverket har en väldigt viktig roll. De är mycket tuffa och aktiva i sin inspektion och har fått fördubblade resurser för sin inspektion. Det är ett allt skarpare arbete som där bedrivs. Men det är klart att vi måste ha aktiva kommuner; annars får vi aldrig den dagliga relationen och, det som också Ana Maria Narti talar om, en dialog mellan skolorna i vardagen och mellan kommunala huvudmän och fristående skolors huvudmän. Här är ett stort arbete. Riksdagen har ju avvisat vårt förslag om att det ska vara en skyldighet för kommunerna, men vi får möjlighet att driva frågan lokalt. Vi kommer också i den frågan att återkomma till riksdagen.
Låt mig säga till Ana Maria Narti att jag helt håller med om hennes beskrivning och om vad som är centralt, att skapa en bättre dialog och ett ökat samförstånd. Jag tror att det vore oerhört bra om alla kommuner i Sverige tog på sitt ansvar att påbörja ett sådant arbete för att just få en bättre dialog med samtliga skolor, inte minst de som vilar på konfessionell grund.
Anf. 33 Mariam Osman Sherifay (S)
Fru talman! Jag har faktiskt gått ut och uppmanat kommunerna att utreda just de fall av oegentligheter som gäller elever som var inskrivna i de här skolorna och som befann sig utomlands, men ingenting har hänt hitintills. Jag hoppas på och vill verkligen se en förändring där. Det är viktigt, för utbildning är en social rättighet, precis som du sade tidigare. Jag tycker inte att vi ska ha dåliga skolor, vare sig det är friskolor eller kommunala skolor. Alla skolor ska vara bra skolor för våra barn.
Jag är också positiv till friskolorna, men ansvaret måste ligga hos alla oss vuxna, inte minst politiker och kommunansvariga.
Jag vill passa på att tacka för svaret och ser fram emot Skollagskommitténs förslag. Jag välkomnar förslag som ställer likvärdiga krav på alla skolor med offentlig finansiering.
Anf. 34 Ana Maria Narti (Fp)
Fru talman! Det verkar bli en spännande diskussion i dag. Som ledamot i utbildningsutskottet skulle jag vilja understryka att alla är överens om att absolut alla skolor ska följa Sveriges lagar och att alla skolor, oavsett vilken sorts skolor det är, ska bygga sitt arbete på våra grundläggande etiska principer. Jag tycker inte om det krångliga ordet värdegrund. Det är enklare att prata om etik och moral. Det finns ingen fara i det. Vi vill inte uppfostra omoraliska unga varelser, eller hur? Men varför har förslaget om kommunal kontroll över fria skolor fallit flera gånger? Därför att kommunerna är konkurrenter till de fria skolorna. Deras makt skulle bli absolut och mycket lätt att hantera godtyckligt. Det är inte bra för någon - varken för kommunen eller för de fria skolorna. Framför allt är det inte bra för barnen och föräldrarna i kommunerna.
Sedan måste jag också påminna om två saker. Vi ska inte drabbas av TV-panik. Det är väldigt farligt när vi tar det som visas i rutan för absolut sanning. Jag skulle gärna vilja ha en ordentlig undersökning av hur man hanterar de här frågorna. Stigmatiseringsfaran, att peka på invandrarna som ett slags hot för samhället, är faktiskt inte bra för debatten i samhället.
När det gäller den goda kommunikationen mellan minoriteter och majoriteter finns det en enda metod: Låt människorna komma fram och utöva sina demokratiska rättigheter! Det händer ofta inte eftersom kommunerna sätter sig på invandrarna och tror att om de tar hand om invandrarna blir allting perfekt. Det är inte ett demokratiskt förfaringssätt.
Anf. 35 Thomas Östros (S)
Fru talman! Jag och Mariam Osman Sherifay delar inställning till hur vi bör jobba vidare. Jag måste säga att jag också ligger väldigt nära de diskussioner som Ana Maria Narti har - om risken för stigmatisering och risken för att vi målar upp en bild av verkligheten som endast kommer att förstärka segregation och utanförskap. Men jag tror också att vi är överens om att det inte får förhindra en väldigt aktiv inspektion för att avslöja missförhållanden.
Jag tror inte att det är särskilt fruktbart att som Ana Maria Narti ha uppfattningen att kommunerna är konkurrenter. Vi har ju valt att ordna vårt samhälle så att den demokratiska organisation som vi alla tillhör, som finns närmast oss i vardagen, är kommunen. Det är kommunen som vi här i riksdagen har givit ansvaret att se till att alla våra barn och ungdomar får en bra utbildning. Det har vi inte gjort för att vi har givit det till någon konkurrent eller någon särskild aktör utan för att det är den demokratiska organisation som kan ta det ansvaret. Vem ska annars ha det ansvaret om demokratin över huvud taget ska vara inblandad?
Jag tror att det är oerhört ofruktbart att se det så. Vi ska i stället driva på våra kommuner och uppmuntra dem. Vi ska gärna genom riksdagsbeslut se till att de inser att det är en skyldighet att se alla skolor i kommunen som en gemensam angelägenhet, de kommunala skolorna och de fristående skolorna. Vi ska se till att involvera alla skolor i vidareutbildning, kvalitetsutveckling, uppföljning och utvärdering. Så kommer vi också ifrån den stigmatisering och de ökande klyftor som vi annars får.
Det är också min idé när det gäller hur vi ska jobba med fristående skolor på konfessionell grund. Det är inte så att vi har någon möjlighet att förbjuda sådana skolor. De är tillåtna enligt internationella konventioner. Vår möjlighet att diskutera detta gäller om vi ska ge dem offentliga bidrag eller inte. Det finns en stark opinion i vårt samhälle som tycker att vi inte ska ge dem offentliga medel. Mitt argument mot det är att det skulle skapa ännu mer isolerade miljöer, mer av stigmatisering och större utanförskap. Vi riskerar åtminstone detta. Därför måste vi arbeta med öppna miljöer, mera dialog, mer av tuff inspektion från Skolverket men också mer aktiva kommuner, som är ansvariga för att alla barn och ungdomar ska ha samma rättigheter.
Det är en väg som jag vill vandra. Jag har också sagt, vilket jag nu har blivit anmäld till konstitutionsutskottet för, för att uttrycka en politisk uppfattning, att det kan komma till en punkt där det politiska läget är sådant att vi måste säga att det inte går att finansiera skolor på konfessionell grund, för det gick inte att hitta ett sätt att göra det på som innebär att vi kan känna oss trygga med att barnen får en bra utbildning.
Där är vi inte, men den här dialogen måste vi föra med människor, för det är det här människor funderar på: Är det rimligt? Det man är rädd för är vad som händer med världsbilden och vad som händer med respekten för andra om vi får alltmer av grupperingar på den kristna sidan, på den muslimska sidan och bland andra religioner som väljer att isolera sig från varandra. Om vi inte möter varandra längre från olika bakgrunder, religioner och kulturer - vad händer då med vårt gemensamma samhälle och vårt gemensamma ansvar för varandra?
Det är en relevant diskussion som vi måste föra. Den är komplicerad. Det är lätt att det piskas upp väldigt starka opinioner. Men den måste föras. Och regeringens bidrag är att ett nytt skolverk arbetar på ett helt nytt sätt, mycket tuffare och mer aktivt, också med de skolor som pekas ut i de här debatterna, genom att genomföra inspektioner, genom att driva på för att få kommunerna att involvera alla skolor och ta ett ansvar för alla skolor inom sitt område och genom att föra en öppen dialog med människor om skolans utveckling och de fristående skolorna.
Vi har inte majoritet i riksdagen för de förslag till skärpningar som vi vill genomföra. Det kommer vi naturligtvis att gå till val på, men jag utesluter inte att ett och annat parti också kan komma till sans när det gäller att införa rimliga skärpningar.
Anf. 36 Mariam Osman Sherifay (S)
Fru talman! Nu vänder jag mig till Ana Maria Narti. Panik är det inte tal om här. Det har sänts något liknande det här programmet, den här dokumentären, för ett år sedan. Jag måste faktiskt vara ärlig och säga att jag hoppas att du har förstått mig. Jag är inte ute efter att peka ut någon grupp här, och det skadar inte att vi är självkritiska. Vi kan inte bara prata om integration och segregation om vi inte är självkritiska och stannar upp och verkligen ser vad vi vill göra. Vi kan inte skylla ifrån oss. Det tycker jag är farligt. Det är inget jag vill vara med om eller bidra till.
Däremot tackar jag verkligen för svaret än en gång, och jag ser fram emot allt som vi har tagit upp här. Det ser lovande ut. Jag hoppas på en majoritet så att vi kan driva en bra skolpolitik. Det behövs verkligen.
Intressenter
Frågeställare
Besvarad av
Interpellationer
Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.