Ersättningar till ledande befattningshavare i statliga bolag
Interpellation 2005/06:311 av Fridolin, Gustav (mp)
Interpellationen är besvarad
Händelser
- Inlämnad
- 2006-03-17
- Anmäld
- 2006-03-17
- Besvarad
- 2006-03-28
- Sista svarsdatum
- 2006-03-31
Interpellationer
Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.
Interpellationen
den 17 mars
Interpellation 2005/06:311 av Gustav Fridolin (mp) till näringsminister Thomas Östros (s)
Ersättningar till ledande befattningshavare i statliga bolag
Biträdande finansminister Gunnar Lund skrev den 27 december 2003 i Värmlands Folkblad bland annat att han ville att bolagsstämman i framtiden skulle godkänna alla ersättningar som går till vd och styrelse. I samma artikel skrev han att regeringen under hösten 2003 utvecklat statens egen ägarpolicy och skapat nya regler för ersättningsvillkor och incitamentsprogram. Regeringen beskrevs också som aktivt pådrivande på svenska företag för att ta ett utvidgat samhällsansvar globalt.
Denna artikel skrevs mot bakgrund av de så kallade Skandiaskandalerna. I oktober 2003 fattade regeringen bland annat mot bakgrund av den skandalen beslut om Riktlinjer rörande anställningsvillkor för personer i företagsledande ställning, samt för incitamentsprogram för anställda i statliga företag. Därefter kom Förtroendekommissionen med sitt betänkande, en ny kod för bolagsstyrning har införts och regeringen har nyligen tillsammans med mitt parti och Vänsterpartiet fattat beslut om en lagrådsremiss om reglering av ersättning till ledande befattningshavare i aktiebolag.
Trots att alla dessa åtgärder har vidtagits framkommer nu i medierna uppgifter om att det statliga bolaget LKAB:s verkställande direktör Martin Ivert har ett mycket förmånligt pensionsavtal för inte bara sig själv utan även för sin egen familj. Till detta kommer en årslön på 3 miljoner kronor. Hela bolagsstyrelsen har dessutom fått synnerligen förmånliga pensionsförmåner. Besked har nu getts om att detta avtal ska omförhandlas. Uppgifter har också framkommit om synnerligen gynnsamma löne- och pensionsförmåner för ledande befattningshavare i statliga bolag såsom Systembolaget, Telia Sonera, Green Cargo, Vasakronan eller Vattenfall. Det handlar om ersättningar som antingen är klart oförenliga med de av regeringen beslutade riktlinjerna eller som befinner sig i gråzonen kring om de är förenliga eller inte. Det finns dessutom ersättningar som är förenliga med riktlinjerna men som motsvarar dem som de mer välavlönade vd:arna i svenska privata aktiebolag har. Den stora skillnaden mellan dessa bolag och de statliga är att de privata bolagen tjänar sina pengar på en konkurrensutsatt marknad, där lönen och övriga ersättningar styrs av aktieägarnas vilja, hur väl det går för företaget och vd:ns kompetens. De statliga bolagen har endast en aktieägare @ det svenska folket @ och lönerna sätts i total slutenhet utan någon som helst insyn. Offentlighetsprincipen gäller ju inte de statliga bolagen (däremot de kommunala).
När uppgifterna framkom om de vidlyftiga ersättningarna till företrädare för olika privata företag, var företrädare för regeringen snabba med att kritisera dessa privata företag. Men frågan är hur väl städat det är i de statliga bolagen.
Jag har mot bakgrund av detta följande frågor till näringsministern:
1. Vilka åtgärder avser ministern att vidta för att regeringen ska få en bra styrning rörande ersättningar till de ledande befattningshavarna i de statligt ägda bolagen?
2. Avser ministern att göra någon samlad översyn av vilka ersättningar som avtalats och utgetts och hur väl dessa stämmer överens med riktlinjerna?
3. Vilka åtgärder avser ministern att vidta för att förhindra att statliga bolag ger ersättningar som strider mot regeringens beslutade riktlinjer från oktober 2003?
4. Vilka åtgärder avser ministern att vidta för att ersättningar till ledande befattningshavare i statligt ägda bolag dels ska vara i överensstämmelse med regeringens egna riktlinjer, dels ska stämma med vad företrädare för regeringen uttalat om ersättningar till privata företags ledare?
5. Vilka åtgärder avser ministern att vidta för att det ska kunna ställas högre krav på ledande befattningshavare i statliga bolag än i privata bolag när det gäller ersättningars omfattning, utformning och belopp?
6. Vilka åtgärder avser ministern att vidta för att öka insynen i de statliga bolagen?
Debatt
(11 Anföranden)
Interpellationsdebatt 2005/06:311
Webb-tv: Ersättningar till ledande befattningshavare i statliga bolag
Dokument från debatten
- Riksdagens protokoll 2005/06:96 Tisdagen den 28 marsProtokoll 2005/06:96 7 § Svar på interpellation 2005/06:311 om ersättningar till ledande befattningshavare i statliga bolag
Protokoll från debatten
Anf. 31 Thomas Östros (S)
Herr talman! Gustav Fridolin har ställt ett antal frågor till mig om ersättningar till de ledande befattningshavarna i de statligt ägda företagen. Jag svarar på dem i ett sammanhang.
Regeringen bedriver i dagsläget en god bolagsstyrning. Inom ramen för det arbetet har regeringen arbetat aktivt med frågor runt ersättningar till de ledande befattningshavarna. Regeringen har givit ut riktlinjer inom detta område 1996, 1999 och nu senast 2003.
De nu gällande riktlinjerna innebär ett förtydligande av ägarens syn på anställningsvillkor och incitamentsprogram. Av riktlinjerna framgår att löner och övriga förmåner till personer i företagsledningen i statliga företag ska vara konkurrenskraftiga men inte löneledande i förhållande till jämförbara företag. Vidare säger riktlinjerna att pensionsvillkoren ska ses som en del av de samlade anställningsvillkoren. Regeringen förordar avgiftsbestämda pensionslösningar där avgiften inte bör överstiga 30 % av den fasta lönen. Statliga företag bör undvika incitamentsprogram, och när de finns bör de omfatta all personal utom vd.
Dessa riktlinjer ska styrelserna i de helägda statliga bolagen följa vid bestämmandet av bland annat ersättningar till den verkställande direktören. Det är styrelsens uppgift och ansvar att förhandla fram de enskilda anställningsavtalen med den verkställande direktören.
I och med att regeringen 2005 införlivade Svensk kod för bolagsstyrning i den statliga ägarpolitiken ska styrelserna fortsättningsvis även redovisa och motivera sitt förslag till principer för ersättning till de ledande befattningshavarna i de statligt helägda bolagen. De förslagen ska ägaren sedan rösta för att godkänna på bolagsstämman. Regeringen kommer i de helägda bolagen inte att godkänna några andra principer för ersättningar till ledande befattningshavare än dem som överensstämmer med regeringens nu gällande riktlinjer. Motsvarande reglering kommer även att bli lag den 1 juli 2006 om riksdagen antar regeringens nyligen framlagda förslag.
I den uppföljning som redovisas årligen i regeringens verksamhetsberättelse för statliga bolag framgår att styrelserna följer regeringens gällande riktlinjer när de träffar enskilda avtal med de verkställande direktörerna. Inte heller har villkoren för de verkställande direktörerna varit hemliga. De redovisas i bolagens årsredovisningar. Eftersom riktlinjerna är framåtsyftande innebär det att enskilda avtal som ingåtts före dess ikraftträdande kan strida mot riktlinjerna. Regeringen anser att styrelserna i sådana fall ska försöka omförhandla sådana avtal om styrelsen bedömer att det kan ske på rimliga villkor.
Anf. 32 Gustav Fridolin (Mp)
Herr talman! Låt oss först klargöra att riksdagsordningen inte är en grundlag och att reglerna för att ändra riksdagsordningen något skiljer sig från reglerna för att ändra grundlagen. Så var det sagt!
Herr talman! I flera år har Miljöpartiet arbetat för en uppstädning bland reglerna för fallskärmar, bonusar och orimliga ersättningsprogram för de ledande befattningshavarna i såväl privata som statliga bolag. Vi har menat att det är av högsta vikt för förtroendet för näringslivet såväl som för den statliga bolagsverksamheten att de som sitter i toppen för bolagen inte tar ut ohemula ersättningar. Nu har vi kommit fram en bit på vägen. Vi har fått till en proposition som är framlagd för riksdagen och som ändrar reglerna för hur man bestämmer ersättningar, fallskärmar och annat för ledande befattningshavare i de allra största privata bolagen, och vi har också fått till den bolagsstyrningskod för de statliga bolagen som näringsministern talar om. Det har varit bra på många sätt.
Kanske har det varit allra bäst på det sättet att vi nu har fått upp i ljuset de ersättningar som faktiskt finns i de statliga bolagen genom att de här koderna är fastslagna. Genom att regeringen har gjort klart hur ägaren ser på ersättningsnivåer och hur höga de ska vara har också den svenska journalistkåren och medierna kunnat berätta för allmänheten hur höga ersättningarna har varit i stora, statliga bolag. Man har kunnat visa på att de regler och principer som ägaren har slagit fast inte står i överensstämmelse med många av de ersättningsprogram som kommit till innan koden slogs fast i företag som LKAB, Systembolaget, Telia Sonera, Green Cargo, Vasakronan och Vattenfall.
Herr talman! När det då är så klart frågar man sig självfallet vad regeringen ska göra åt det och på vilket sätt regeringen ska agera för att få en bra styrning som ger de ersättningar som staten - ägaren, regeringen - faktiskt slagit fast ska ges och inget mer. När man lyssnar på näringsministerns svar står det klart att man inte tänker göra någon samlad översyn av ersättningar som avtalats innan koden infördes och på det sättet se på vilka sätt ersättningarna bryter mot den. Därmed kommer det att vara medierna och deras granskning av de statliga bolagen som ligger till grund för inom vilka företag man tycker att reglerna ska omförhandlas - om man nu tycker att reglerna ska omförhandlas.
På den punkten var svaret som näringsministern gav riksdagen något luddigt. Det står så här: "Regeringen anser att styrelserna i sådana fall ska försöka omförhandla sådana avtal om styrelsen bedömer att det kan ske på rimliga villkor." Här är då min första fråga till näringsministern: Det talas om rimliga villkor - men för vem? Är det rimliga villkor för den befattningshavare som får de höga ersättningarna, eller är det rimliga villkor för staten och skattebetalarna, så att man kan få ned dessa höga ersättningar?
Min andra fråga gäller, som vi redan har hört, detta: Kommer regeringen att se till att göra en översyn av hela den statliga bolagssfären för att se på vilka punkter och i vilka bolag som man har ersättningsnivåer som strider mot de riktlinjer som tagits fram?
Min tredje fråga gäller om man på något sätt avser skärpa den kod som tagits fram efter den debatt som ägt rum så att man faktiskt får ned ersättningsnivåerna till en nivå som kan accepteras av den svenska allmänheten, så att vi kan få ett förtroende också för den statliga bolagssfären?
Anf. 33 Per Bill (M)
Herr talman! Jag ska hålla mig ganska kort. Jag tycker att det är intressant att se två koalitionsbröder diskutera de här intrikata frågorna. De senaste månadernas turer kring de statliga bolagen gör naturligtvis att det här är en extra kryddig historia.
Låt mig börja, herr talman, med att säga att svaret, åtminstone på vissa sätt, har en typ av självberöm som jag ändå måste få poängtera eller kommentera. Det står: "Regeringen bedriver i dagsläget en god bolagsstyrning." Ja, det är säkert sant om näringsministern får recensera sig själv och sitt departement. Men om man frågar Riksrevisionen eller om man frågar den borgerliga oppositionen så har båda dessa ganska tydliga invändningar mot formlös styrning och så vidare. Jag vet att det finns de här i kammaren som kan de frågorna mer i detalj än vad jag kan.
Vad jag saknar i svaret till Gustav Fridolin är ett resonemang om olikheten mellan olika statliga bolag. Jag skulle vilja kategorisera dem i tre grupper. Vi har de helt marknadsutsatta bolagen av typen Vattenfall, Telia, Nordea och OMX som definitivt befinner sig på en fullt konkurrensutsatt, oftast global, marknad. Där bör reglerna naturligtvis vara sådana att ett statligt bolags ledning inte har avsevärt sämre löneförmåner. Dock bör man följa samtliga de regler som staten satt upp och som näringsministern redovisat. Det är sunda, rimliga regler som gör att skattebetalarna slipper se jättefallskärmar lösas ut när statliga vd:ar och andra lämnar bolagen.
Men vi har också två andra grupper av statliga företag. Den ena kan man säga är bolag med särskilt samhällsansvar, och där är konkurrenstrycket mycket begränsat. Sedan har vi bolag som är lagstadgade monopol såsom Apoteket, Systembolaget och Svensk Bilprovning. I dessa två typer av företag behöver man inte, herr talman, konkurrera med "marknadsmässiga" löner eftersom det är fråga om en väsensskild verksamhet. Det måste till relativt mycket okunskap och dåligt management för att Systembolaget ska visa förluster. Det är en relativt självspelande verksamhet. Den kräver säkert en duktig vd, en duktig ledning, men de behöver inte ha löner som ligger i paritet med det som vd:ar i börsbolag har. Jag är helt övertygad om att det går att rekrytera mycket duktiga krafter med ett lönetak på till exempel 90 % av näringsministerns lön.
Anf. 34 Anne-Marie Pålsson (M)
Herr talman! Vad ska vi säga om detta med en god bolagsstyrning? Per Bill var inne på det, och vi har också diskuterat frågan många gånger förut i kammaren. Vi kommer snart att diskutera den igen när det gäller bolagisering av SJ.
Precis som Per Bill sade råder det delade meningar om den statliga bolagsstyrningen. Riksrevisionen har i rapport efter rapport kritiserat Näringsdepartementet och dess ägarförvaltning för styrningen, som de kallar formlös. Formlös låter snällt, herr talman, men med formlös menar Riksrevisionen att ingen vet vilka beslut som fattas och av vem. Det säger ganska mycket om hur det går till i de statliga bolagsstyrningarna.
Nu har detta med höga löner till ledande befattningshavare kommit upp. Det är fråga om höga löner, det håller vi alla med om, och reaktionen från näringsministern blir: Jaha, nu ska vi ut och omförhandla. Men varför i hela fridens namn ska vi ge Näringsdepartementet och näringsministern en särskild gräddfil när det gäller kontraktstänkande? Avtal ska hållas. Det gäller även staten. Blotta tanken på att gå in och börja tala om omförhandling av avtal som frivilligt ingåtts med, vad jag förmodar, näringsministerns goda minne är fel.
Jag utgår, herr talman, från att ordförandena för de statliga företagen talat med näringsministern när det gäller löneförhandlingarna. Man brukar göra på det viset. Man stämmer av för att få någorlunda rätt uppfattning. Visserligen sägs det att styrelsen ska vara självständig och fatta sina egna beslut, men huvudägaren - och i det här fallet har vi en enda ägare - brukar nog ändå kontaktas och informeras i dessa frågor. I så fall är ansvaret av sådan karaktär att det helt och hållet faller på näringsministern och på ägarförvaltningen. Möjligen kan man också säga att ordföranden i bolaget gjort en felaktig bedömning och på egen hand, utan att ha fått det sanktionerat, gått i en viss riktning. Och då, herr talman, ligger kanske ansvaret någon annanstans än på vd:n, som nu målas upp som en skurk i sammanhanget.
Vore det inte mera klädsamt när den här typen av höga ersättningar kommer fram och avslöjas att ordföranden för bolaget, som ju förhandlat fram ersättningar som vida överstiger det som man tycker är anständigt och rimligt, får sparken? Alternativt kan ägarförvaltningen på Näringsdepartementet befrias från sitt uppdrag om den inte tillgodosett de önskemål som kan ställas. Eller också, vilket vore ännu bättre, kan väl näringsministern lämna sin plats vakant eftersom de statliga bolagen styrts på ett synnerligen olämpligt sätt och lönesättningarna släppts i väg, något som man i efterhand, när det börjar blåsa om öronen, inte kan stå upp och försvara.
Anf. 35 Thomas Östros (S)
Herr talman! Först till frågan om bolagsstyrningen. Vi har haft en utveckling av de statliga bolagen med mycket kraftig värdetillväxt. De betyder alltmer på de marknader där de finns. De tar de uppdrag de fått av riksdagen, nämligen att skapa nya värden, på ett sådant allvar att de också levererar nya värden. Flera av dem investerar nu kolossalt i Sverige på ett sätt som gör att det stärker Sveriges välstånd och framtida konkurrenskraft.
Vattenfall arbetar för närvarande med de största investeringarna i förnybar energi som någonsin har gjorts; särskilt gäller det vindkraften, som kommer att expandera kraftigt i Sverige. LKAB är ett företag som investerar mycket kraftigt i Malmfälten. Vi har rader av exempel på stora investeringar som görs. Visst, det sker en bolagsstyrning som leder till ett värdeskapande som i sin tur leder till fördelar för det svenska folket. Det görs på ett bra sätt.
Dessutom har vi riktlinjer för arvodering av ledande personer i bolagen, och jag bjuder in hela näringslivet till att följa dem. Jag är glad att Per Bill säger att de är bra och rimliga. Sedan de infördes 2003 har de också varit ledande för vad som görs och vilka avtal som ingås. Problemet ligger i att det finns avtal som ingicks innan dessa riktlinjer infördes, avtal som ingicks före 2003 och kanske många år innan det. Där är naturligtvis utgångspunkten, precis som Anne-Marie Pålsson nämner, att avtalen gäller. Så är det. Det är bara om båda parter är intresserade av en omförhandling som den är möjlig.
Därför måste det vara så i aktiebolag att styrelsen och ordföranden ansvarar för förhandlingen med vd:n. Om styrelsen bedömer att det går att omförhandla är det bra om det sker. Det ska vara ett rimligt utfall för medborgarna, ägarna, i detta fall staten. Svårigheten ligger alltså i att förhandla när det finns ett avtal som redan gäller.
Vilka är det då som har ställt upp på de avtalen? De ingicks för många år sedan när riktlinjerna såg annorlunda ut. Där finns ledande representanter från flera borgerliga partier. Vi har ledande moderater som suttit med stort ansvar att förvalta statens ägande i viktiga bolag, ledande folkpartister, ledande politiker från Centerpartier och från flera andra partier. Man gjorde i dessa styrelser i slutet av 90-talet bedömningen att avtalen var rimliga. Några år senare skärps riktlinjerna och då är de avtalen naturligtvis inte i enlighet med de nya riktlinjerna.
Jag menar därför att man bör försöka omförhandla dem, men givetvis inte till vilket pris som helst. Det är styrelsens och ordförandens viktiga ansvar att se till att det blir ett rimligt resultat för staten, och då kan det inträffa att styrelsen i vissa lägen kommer fram till att en omförhandling icke går att göra.
När det gäller öppenhet håller jag helt med om att det är en viktig ledstjärna för statliga bolag. Därför redovisas ersättningarna i årsredovisningarna, och från regeringens sida redovisar vi i den årliga skrivelsen till riksdagen den uppföljning som görs.
Riktlinjerna är, menar jag, väl anpassade. De kan behöva ändras från tid till annan, men min bedömning i dag är att de är väl anpassade, även om också jag kan känna sympati för Per Bills uppfattning att det skulle finnas en relation till Per Bills eller kanske till näringsministerns lön. Men det finns också en arbetsmarknad där det handlar om att rekrytera människor. Man får icke driva på en lönespiral. Man ska inte vara löneledande, men man ska kunna rekrytera de krafter som behövs för att förvalta de stora och växande värden som finns i våra statliga bolag.
Anf. 36 Gustav Fridolin (Mp)
Herr talman! Det talades tidigare i interpellationsdebatten om mig och Thomas Östros som koalitionsbröder. Visst är det så att Socialdemokraterna, Miljöpartiet och Vänsterpartiet driver ett ansvarsfullt arbete tillsammans med att lägga fram statsbudgeten och också flera andra reformer utifrån bland annat det 121-punktsprogram vi har gemensamt. Det betyder dock inte - tyvärr, tror jag att svenska skattebetalare säger - att miljöpartister har en direkt påverkan på vare sig de löner som sätts i de statliga bolagen eller de styrelseledamöter som utses till styrelsen i de statliga bolagen där de lönerna sätts. Det kan vara viktigt att säga.
Herr talman! Eftersom frågan kommit upp i interpellationsdebatten vill jag vända mig mot den bild som sprids att vd:ar som får bonussystem eller som lever i företag där man kan tjäna mycket på att företagen går bra presterar bättre än vd:ar i andra bolag. Det finns inte en enda undersökning som pekar på att så är fallet. Tvärtom finns det ganska många undersökningar som visar att så inte är fallet och att det inte finns ett sådant kasualt samband.
En vd i ett bolag som har en fast lön kan prestera minst lika bra som en vd i ett bolag som har ett bonussystem. Det är också någonting som man bör ha i åtanke när man bestämmer lönesystemen och ersättningssystemen i de statliga bolagen. Här har vi en möjlighet att rekrytera bra chefer som arbetar på ett bra sätt utan att ge dem bonusar som sticker i ögonen på det som i den tidigare interpellationsdebatten kallades för gemene man.
Herr talman! Jag ställde tre frågor till näringsministern. Den första frågan var: För vem ska omförhandling vara rimlig? Vi fick ett svar: Det ska vara för skattebetalarna. Det behövs en omförhandling för dem som har avtal som inte är i enlighet med de riktlinjer som satts upp. Det är bra. Jag hoppas att de kan komma till stånd i så många fall som möjligt. Jag hoppas att man då kan se till att avtalen börjar följa de riktlinjer man gemensamt har satt upp från regeringens sida.
Herr talman! Jag fick dock inte ett svar på frågan om näringsministern tänker sätta i gång en översyn för att se i vilka bolag man har ersättningar som inte följer de riktlinjer som satts upp. Näringsministern kanske menar att svaret låg i att han hänvisade till att det är styrelsen som ska förhandla med vd eller annan befattningshavare.
Alldeles oavsett vem det är som ska sköta förhandlingarna eller ta initiativ till förhandlingar - där har en viss osäkerhet rått i debatten i medierna under de senaste månaderna - är det riktigt och rimligt att staten, regeringen och riksdagen vet i vilka bolag man har ersättningar som inte följer de nya riktlinjer som satts upp.
Det kan vara viktigt till kommande förhandlingar, och det kan vara viktigt för att få en översyn. Inte minst är det viktigt för att det inte bara ska vara debatten i medierna som avgör i vilka sammanhang som styrelser lyfter frågan till sina befattningshavare om man ska starta en omförhandling. Därför tror jag att en sådan översyn skulle vara bra.
Herr talman! Jag tror också att det vore bra med skärpta regler. Där fick jag ett svar från näringsministern, och jag kan konstatera att vi tycker olika. Jag tror nog att också vd:arna i de allra största statliga bolagen skulle klara sig bra och att man skulle hitta kompetenta personer om man satte en lön och en ersättning till dem som inte översteg åtminstone statsministerns lön.
Jag tycker inte att det är rimligt att vi har vd:ar för statliga bolag som tjänar mer än det som betalas i statens högsta ämbete, åtminstone de demokratiskt valda, förutom talmannen.
Anf. 37 Per Bill (M)
Herr talman! Jag tackar näringsministern för svaret, som var ett resonerande svar. Jag tror att man kan fundera vidare i banorna. Det gäller framför allt för de mindre företagen som inte finns på en konkurrensutsatt marknad.
Näringsministern är naturligtvis både stolt över och nöjd med de statliga bolagen, och många av dem är välskötta. Vattenfall är ett mycket fint företag. Det gör nu mycket stora investeringar och jag tror att vi båda är väldigt nöjda med många av dem. Det ger ett starkare företag med bättre möjlighet att tjäna pengar. Men det ger också gott om nya jobb. LKAB har fått en renässans. De stora förändringarna och de stora investeringarna där är mycket intressanta.
En av de andra stora kassakossorna sätter jag dock ett lite större frågetecken för. Visst sker det nyinvesteringar på Svenska Spel. Men jag är lite förvånad. Jag kanske börjar låta som vänsterretoriker här. Svenska Spel investerar nu stora pengar och tar in korthajar för att se till att det är på den statliga nätpokersidan som medborgarna och kanske även utländska medborgare ska göra av med sina pengar.
Jag tycker verkligen inte att nätpoker är någonting som Svenska Spel ska ägna sig åt. Det är för mig en nyinvestering som jag sätter ett stort frågetecken för. Man måste i dag också ifrågasätta Vin & Sprits fortsatta uppköp och konsolidering på spritmarknaden verkligen är någonting som staten ska ägna sig åt. Visst är det bra att våra svenska företag gör stora vinster och investerar mycket. Men en del av investeringarna kan vi sätta frågetecken för.
Anf. 38 Anne-Marie Pålsson (M)
Herr talman! Jag kanske ska tacka näringsministern för de svar jag inte får. Jag fick inte svar på frågan om det var rimligt att använda 600 miljoner kronor av skattebetalarnas pengar för att ge ett överpris på ett privat bolag.
Jag fick heller inte svar på frågan om det inte vore lämpligt att man utkrävde ansvaret av rätt person, det vill säga av styrelsens ordförande som förhandlat i strid med de regler och de normer man har från Socialdemokraterna, som alltid talar om rättvisa, solidaritet, jämtställdhet och jämlikhet och allting annat. Det gäller uppenbarligen inte för de statliga företagen. I stället säger man lite diffust: Visst kan vi tänka oss att omförhandla kontrakt, trots att detta strider mot en grundläggande princip i svensk civilrätt.
Herr talman! Det hade också varit klädsamt om näringsministern trots allt varit lite ödmjuk. Näringsministerns statssekreterare Sven-Eric Söder var faktisk lite ödmjuk inför näringsutskottet härförleden och erkände att det hade gjorts lite fel. Man hade kanske inte lyckats på alla håll och kanter. Men från näringsministerns sida får vi inte den typen av synpunkter, utan allting är bra.
Nu försvarar man sig med: Men bolagen går ju fint. Det är klart att det går fint med självspelande pianon. Jag kan, herr talman, volontera, frivilligt bli chef för Systembolaget för samma pris som statsministern, kanske till skattebetalarnas glädje. Jag kan även ta andra bolag för samma lön som statsministern. Jag tycker att det vore jättefint.
Försvaret från näringsministerns sida är att det går bra. Han nämner Vattenfall som exempel. Tacka sjutton för att det går bra för Vattenfall! Det är utsläppsrätterna som har tryckt upp elpriserna och som gör att pengarna haglar ned över elföretagen oavsett vad de hittar på för någonting. Det handlar inte om statlig bolagsstyrning på något sätt. Det är rent nonsens att sätta likhetstecken mellan dessa båda frågor.
Jag skulle trots allt vilja ha svar på en fråga från näringsministern. Hur ser man från Näringsdepartementets sida på att staga upp förhandlingarna med representanter i styrelserna och i förhandlingarna med de ledande befattningshavarna för att etablera en lönesättning som erbjuder effektivitet och går i linje med vad människor uppfattar som rimligt för den typen av uppdrag?
Anf. 39 Thomas Östros (S)
Herr talman! Låt mig börja med att säga att det är förskräckande att lyssna på Anne-Marie Pålsson. Är det detta som är det borgerliga alternativets ägarstyrning är det någonting som är djupt oroväckande. Det är en avsaknad av seriositet.
Om Anne-Marie Pålsson själv är intresserad av en ledig tjänst i statliga bolag är det styrelserna som får försöka rekrytera Anne-Marie Pålsson till den marknadsmässiga lön som Anne-Marie Pålsson kan uppbringa.
Hon beskriver sättet att ha ansvaret för Vattenfall. Det är ett av Sverige allra viktigaste företag. Din riksdagskollega har alldeles nyss gått upp i talarstolen och hyllat företaget för dess verksamhet i Sverige och utomlands.
Det spelar nu en väldigt stor roll i omvandlingen av Sverige till ett ekologiskt uthålligt samhälle. Det investerar mycket stort i biobränslegrundad kraftvärme, i vindkraft och i att också utveckla koldioxidfria kraftverk. Det deltar i forskning och utveckling. Där tycker jag att man kan göra ännu mer.
Vi för intressanta resonemang, inte med våra koalitionspartner utan med våra samarbetspartner, om hur vi kan fortsätta att ha höga ambitioner för Vattenfall. Men är det seriöst att beskriva det som att det absolut inte spelar någon roll vem man har i ledningen? Är det den typ av ägarstyrning som kommer om det skulle gå så illa så att högeralliansen får makten?
Man har dessutom en utförsäljningsagenda som är den största utförsäljningsagenda som Sverige historiskt har varit med om från statligt håll. Under ett par år ska tillgångar för 200 miljarder kronor slumpas ut på marknaden. Vi vet vad det kommer att innebära. Ni låser er ideologiskt. Ni går ut och säljer till vilket pris som helst bara för att kunna visa upp att ni har gjort det som ni har tänkt. Och ni förstör värden på detta sätt för medborgarna och för samhället.
Det är djupt oroväckande, särskilt i de bolag där ni ändrar åsikt. Vattenfall, LKAB och Sveaskog är tre bolag där ni under tre år har haft tre olika åsikter: sälja, vägra svara och, just nu, inte sälja än. Detta är bolag som har oerhört långsiktiga perspektiv och som behöver den långsiktiga ägarstyrningen och tryggheten i att det finns en stark ägare i botten för att kunna vara pådrivande i exempelvis omvandlingen till ett ekologiskt uthålligt samhälle. Det är populistiskt och djupt ansvarslöst.
När det gäller Gustav Fridolins fråga om bonusar så är jag mycket benägen att hålla med honom. Också vetenskapen har svårt att hitta några effekter av allt fiffigare bonusprogram. Vi har snarare sett effekter där bonusprogram lockar till kortsiktighet och till att uppfylla mål för att man ska få sin bonus på ett sådant sätt som långsiktigt inte alltid är rationellt.
Det är någonting som seriösa ägare världen över i dag diskuterar. Hur ska man hantera den här typen av så kallade incitamentsprogram? Från statens sida har vi valt att säga att vi inte tycker att det ska vara vägledande. Då låter Anne-Marie Pålsson antyda att man ändå har förhandlat fram de programmen. Men det är ju program som har förhandlats fram före riktlinjerna. Ordförande som tidigare har förhandlat fram alltför generösa avtal gjorde det enligt den tidens riktlinjer. Lura inte folk genom att påstå att det är något annat!
Öppenheten är för mig viktig. Det finns inga hemligheter i de här avtalen. Det är därför de har diskuterats många gånger genom åren. Inget av dem är någon nyhet. Men det ska redovisas öppet i årsredovisningarna, det ska vara fritt fram för alla att ta reda på och det ska göras en uppföljning gentemot riksdagen i vår skrivelse för att visa hur vi arbetar för att nå våra riktlinjer.
Per Bill berömmer sammantaget statliga bolag. Det var bra, för det är på många sätt en fin verksamhet som tack vare god ägarstyrning utvecklas mycket starkt.
Anf. 41 Gustav Fridolin (Mp)
Herr talman! Tack för en bra diskussion! Jag tror att om det övriga näringslivet följde statens riktlinjer för arvodering, pensioner och annat som är kopplat till vilket belöningssystem man har för vd:ar så skulle vi få en mycket bättre ordning totalt sett i landet. Det råder ingen tvekan om att sedan de riktlinjerna kom på plats har vi också fått en betydande uppstramning. Det tycker jag är positivt.
Alla som följer diskussionen vet att varken riksdag, regering eller någon annan ensidigt kan riva upp avtal som är inrättade innan dess. Det är någonting som måste diskuteras. Det har också gjorts, och ibland har man lyckats i form av att man har förändrat villkoren. Exempelvis har bonusprogrammen för svenska vd:ar försvunnit, vilket jag tycker är bra. Det är inte något särskilt begåvat sätt, enligt min mening, att skapa bra drivkrafter för att utveckla bolagen.
Här finns inte heller några hemligheter, utan detta ska vara öppet för alla att ta reda på. Så har det också varit under lång tid. Det är varje bolag som redovisar detta i sina årsredovisningar. Där har vi bra sammanställningar. Om det finns frågor så är det bara att se till att fortsätta ställa dem. Allting ska vara öppet och allting har redan diskuterats många gånger.
Vi från regeringens sida återkommer till riksdagen i våra skrivelser för att beskriva hur vi bedömer att uppföljningen av riktlinjerna går. Det är också en viktig kommunikation mellan regeringen och riksdagen. Men vi får icke ta undan ansvaret för styrelserna. Det är därför riksdagen en gång har gjort bolagen till aktiebolag. Det är ett sätt att hantera en verksamhet där styrelserna har ett särskilt ansvar. De ska följa riktlinjerna, men de har ansvar för förhandlingarna. I det ögonblick som riksdag eller regering tar över det ansvaret får vi också styrelser som inte längre tar sitt fulla ansvar. Det vore till men för bolagen.
Anf. 42 Thomas Östros (S)
Herr talman! Ewa Björling har frågat mig
om jag har sett till att någon har ett övergripande ansvar vid en influensapandemi,
om jag har sett till att all nödvändig lagstiftning finns för att skyndsamt och effektivt kunna sätta in rätt åtgärder mot en pandemi,
om jag har sett till att det finns en tydlig ansvarsfördelning mellan olika myndigheter för hanteringen av pandemier,
om jag har sett till att det finns en tydlig beslutsstruktur i detta sammanhang, hur den i så fall ser ut och om den är känd för samtliga nyckelaktörer,
om jag har verkat för att det genomförts större övningar, gällande hantering av pandemier, där även Regeringskansliet deltagit,
om jag har sett till att det finns en tydlig kommunikationsplan för hantering av pandemier som riktar sig till samtliga aktuella nivåer,
om jag har sett till att alla vårdinstanser har upprättat effektiva program för hur man hanterar infektionssjukdomar av detta slag och, slutligen,
om vilka insatser jag har gjort för att Sverige ska ha ett effektivt system för att övervaka influensaepidemiers spridning.
Först vill jag säga att jag inte delar Ewa Björlings påstående om att Sverige saknar beredskap för större smittoutbrott. Tvärtom vill jag påstå att Sverige är väl förberett för större smittoutbrott. Våra myndigheter har sedan länge arbetat med beredskapsfrågor relaterade till en influensapandemi.
Regeringen och Regeringskansliet har givetvis det yttersta ansvaret för att Sveriges beredskap är god. När det gäller en influensapandemi har Socialdepartementet en samordnande roll i Regeringskansliet. Departementet har vidtagit en rad åtgärder för att höja beredskapen. En statssekreterargrupp har utsetts för att under ledning av Socialdepartementet samordna pandemiberedskapen i Regeringskansliet.
Den 15 februari 2005 publicerade Socialstyrelsen de första tre delarna av
Beredskapsplanering för en pandemisk influensa
: en handlingsplan, ett strategidokument samt nationella respektive regionala planeringsdokument. Planen reviderades under hösten 2005.
De övergripande målen för handlingsplanen är att begränsa effekterna av en pandemi, ge förslag på olika strategier för att säkerställa tillgång på vaccin och läkemedel och för att hantera effekterna som en pandemi kan ha på sjukvården och andra samhällsfunktioner samt att etablera system för samordning mellan olika samhällssektorer.
Socialstyrelsen ansvarar för samordningen av smittskyddet på nationell nivå och ska ta de initiativ som krävs för att upprätthålla ett effektivt smittskydd.
Smittskyddsinstitutet ska som expertmyndighet följa och analysera det epidemiologiska läget nationellt och internationellt och föreslå åtgärder för att landets smittskydd ska fungera effektivt.
Landstingen, och i tillämpliga fall kommunerna, är ytterst ansvariga för hälso- och sjukvården och smittskyddsarbetet inom sitt område. I varje landsting ska finnas en smittskyddsläkare.
Socialstyrelsen har också bildat en nationell pandemigrupp som består av generaldirektören eller motsvarande från i första hand följande myndigheter och organisationer: Socialstyrelsen, Smittskyddsinstitutet, Arbetsmiljöverket, Läkemedelsverket, Krisberedskapsmyndigheten, Sveriges Kommuner och Landsting, Jordbruksverket, Statens veterinärmedicinska anstalt och Livsmedelsverket. Myndigheterna har här kunnat hålla varandra informerade om hur arbetet utvecklas och gemensamt diskutera fortsatta insatser som behövs.
De berörda myndigheterna har samordnat sin information kring fågelinfluensa. Allmänheten kan kostnadsfritt ringa ett telefonnummer för att få svar på sina frågor om fågelinfluensa.
Myndigheterna har därmed ett utbrett samarbete beträffande beredskap inför en pandemi med anledning av den internationella influensasituationen och i kommunikationshänseende.
Regeringen har fört in H5N1 som allmänfarlig sjukdom i smittskyddslagen för att underlätta smittspårning av det aktuella viruset. Om viruset skulle mutera så att smitta uppkommer mellan människor kommer vi att vidta de förändringar i lagstiftning som behövs för att hindra vidare smittspridning.
Smittskyddslagen har kompletterats med vissa bestämmelser om extraordinära smittskyddsåtgärder. De sjukdomar som omfattas är sådana sjukdomar som kan komma att få en spridning i samhället som innebär att viktiga samhällsfunktioner allvarligt kan störas. I nuvarande lagstiftning omfattas dessa av smittkoppor och svår akut respiratorisk sjukdom, sars. Vid en spridning av en mycket allvarlig form av influensapandemi kan denna sjukdom komma att infogas i lagstiftningen.
Socialstyrelsen håller för närvarande på att inventera smittskyddet i landet. Smittskyddsinstitutet har med början år 2006 byggt ut en provtagning av patienter med luftvägssymtom för att tidigt kunna upptäcka influensa i befolkningen och en övervakning av influensavaccination av riskgrupper.
Genom enkäter har Socialstyrelsen också begärt in uppgifter om hur arbetet med de regionala landstingens beredskapsplaner för influensa fortskrider, liksom om regionala strategier för lagring av och behandling med antivirala läkemedel.
EU-kommissionen har genomfört övningar där Sverige har deltagit. Det kommer ytterligare en gemensam EU-övning under hösten 2006. Fler övningar inom Sverige kommer att ske under våren och efter sommaren innevarande år. Smittskyddsinstitutet planerar en övning i augusti då även belastningar på informationssystem ska testas.
Intressenter
Frågeställare
Besvarad av
Interpellationer
Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.