ersättning till läkaren Lennart Ransnäs

Interpellation 2000/01:23 av Leijonborg, Lars (fp)

den 3 oktober

Interpellation 2000/01:23

av Lars Leijonborg (fp) till statsminister Göran Persson om ersättning till läkaren Lennart Ransnäs

Göteborgsläkaren Lennart Ransnäs och hans företag Medanalys AB utsattes 1995 för en polisrazzia, som initierats av Socialstyrelsen. Tillslaget motiverades med allvarliga anklagelser mot Ransnäs om att hans företag eftersatte patientsäkerheten.

Det visade sig mycket snart att anklagelserna helt saknade grund. Flera rättsvårdande instanser har i efterhand prövat fallet. Redan under den efterföljande polisutredningen stod det klart att det inte fanns någon substans i anklagelserna mot Ransnäs. Åtal väcktes aldrig och Ransnäs läkarlegitimation drogs aldrig in.

Men för Medanalys AB blev tillslaget ändå katastrofalt. Företaget gick i konkurs. Även för ägaren Lennart Ransnäs blev de ekonomiska och personliga konsekvenserna stora. Ändå har den svenska staten inte på något sätt medgivit sin skuld för det som inträffat eller kompenserat Ransnäs för de miljonförluster han drabbats av.

De prövningar av tillslaget som skett under åren därefter i bl.a. Kammarrätten har inte bara helt friat Ransnäs utan också blottlagt graverande uppgifter om Socialstyrelsens hantering av fallet.

Behandlingen av Lennart Ransnäs är ingenting mindre än en rättsskandal.

Staten borde snabbt ta chansen att träffa en hedersam uppgörelse med Lennart Ransnäs. Han har behandlats illa av staten och det borde staten kunna erkänna. Den tjänsteman på Socialstyrelsen som hade huvudansvaret för beslutet om polisrazzian har av staten beviljats ett avgångsvederlag på flera miljoner kronor. Det är inte rimligt att staten nu utnyttjar Lennart Ransnäs svaga ekonomiska ställning till att genom utdragna rättsprocesser i praktiken omöjliggöra för honom att få upprättelse för det rättsövergrepp han varit utsatt för.

Med hänvisning till att ersättningsfrågor "ex gratia" hanteras av regeringen har Justitiekanslern, JK, avböjt att ingå förlikning med Lennart Ransnäs för den skada han lidit. Det betyder att detta nu är en politisk fråga.

Min uppfattning är att regeringen borde ha modet och anständigheten att uppdra åt JK att utan hinder av förordningen om handläggningen av skadeståndsanspråk mot staten bevilja Lennart Ransnäs ersättning ex gratia för den skada staten åsamkat honom.

Det finns också anledning att inför fallet Lennart Ransnäs begrunda om inte vissa regelförändringar bör genomföras för att ge individer större rättssäkerhet. Min uppfattning är att lagen i dag ger en makt till Socialstyrelsen som inte står i proportion till myndighetens kompetens i juridiskt hänseende. Att drabbas av ett beslut om tillslag innebär ibland mycket stora konsekvenser för den enskilde. Det bör därför utredas om inte lagen bör ändras så att ett beslut om tillslag från Socialstyrelsens sida alltid ska godkännas av en annan rättsinstans. En parallell är när polisen vill telefonavlyssna misstänkta brottslingar. Tillstånd ska då lämnas av en erfaren domare vid en tingsrätt.

Ytterst handlar det om statens makt gentemot den enskilde individen. I ett rättssamhälle får individen aldrig vara rättslös, även om det är en statlig instans som anser sig ha skäl att ifrågasätta individens uppgifter. Fallet Ransnäs visar att skyddet för den enskilde måste stärkas.

Mot bakgrund av detta vill jag ställa följande frågor till statsministern:

Är regeringen beredd att skyndsamt medverka till att läkaren Lennart Ransnäs får ersättning ex gratia för den ekonomiska skada han lidit?

Är regeringen beredd att, mot bakgrund av den s.k. Medanalysaffären ändra lagen så att ett beslut om tillslag från Socialstyrelsens sida alltid ska prövas av en annan rättsinstans?