En skola som aktivt övervinner svårigheter
Interpellation 2005/06:47 av Narti, Ana Maria (fp)
Interpellationen är besvarad
Händelser
- Inlämnad
- 2005-10-18
- Anmäld
- 2005-10-18
- Besvarad
- 2005-11-08
- Sista svarsdatum
- 2005-11-08
Interpellationer
Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.
Interpellationen
den 18 oktober
Interpellation 2005/06:47 av Ana Maria Narti (fp) till statsrådet Ibrahim Baylan (s)
En skola som aktivt övervinner svårigheter
Fallet med den mobbade pojken från Lerum som efter sex år av mobbning tog livet av sig har intensivt diskuterats i medierna den senaste tiden. Skolverket kritiserade hårt de två skolor där pojken hade varit elev för deras oförmåga @ eller kanske ovilja @ att stoppa mobbningen.
Utbildningsutskottet fick nyligen besök av Föräldraföreningen för dyslektiska barn. Dessa föräldrar vädjar till utskottets ledamöter: gör något för barnen med skriv- och lässvårigheter! I dag får dessa barn hjälp alldeles för sent @ om det över huvud taget kommer någon hjälp @ och hjälpen är oftast dåligt underbyggd och svagt organiserad.
De fakta som jag här beskriver verkar ganska olikartade, ändå talar de om en och samma företeelse: skolor som förhåller sig passiva inför barnens och tonåringarnas svårigheter, lärare och rektorer som låter bli att ingripa när eleverna upplever skriande behov av hjälp, stöd, aktivt deltagande i vardagen. Lärarna och rektorerna i Lerum tog inte tidigt och på ett energiskt sätt itu med ett fall av mobbning som pågick under så många år; detta är mer än upprörande. Och föräldrarna till dyslektiska barn berättar om att de flesta skolor vanligtvis inte i tid tar itu med läsinlärningens svåra moment; också detta är fullständigt oacceptabelt.
Dessa attityder verkar inte vara slumpmässiga och isolerade olycksfall i skolorna arbete. Enligt min uppfattning ger de uttryck till en och samma skolfilosofi: Det gäller lärare och rektorer som säger till desperata föräldrar: Vänta, låt tiden agera, barn ska själva söka kunskap, barn ska själva lösa sina konflikter. De vuxna ska inte ingripa i barnens och de ungas vardag, de vuxnas ingripanden begränsar elevernas självständighet, hämmar deras utveckling.
Under decennier har denna skolfilosofi varit dominerande i Sverige. Den har lett till en kedja av destruktiva företeelser. Mobbning möter inte redan i sina första faser bestämda motreaktioner från skolan. Elever glider in i alltmer avancerade studieår på högstadiet eller gymnasiet utan nödvändiga kunskaper medan skolorna väntar sig att dessa elever när som helst ska kunna hämta in kunskap de inte i tid har tränat in. Särskilda svårigheter och olika arter av handikapp kräver speciallärarens direkta stöd men ges inte @ framför allt inte nu, när specialläraren ofta ersätts av specialpedagoger som nästan aldrig arbetar mitt i klassrummet.
Med bakgrund i denna beskrivning @ som inte alls kan vara ny för skolministern @ vill jag nu fråga:
Kommer statsrådet att verka för att förslagen till ny skolplan tydligt fastställer skolans ansvar när det gäller nödvändiga aktiva insatser i elevernas utveckling?
Kommer statsrådet att genom direktiv och förordningar äntligen göra slut på de destruktiva myterna om elever som helt på egen hand löser sina konflikter och utan de vuxnas hjälp söker kunskap?
Debatt
(7 Anföranden)
Interpellationsdebatt 2005/06:47
Webb-tv: En skola som aktivt övervinner svårigheter
Dokument från debatten
- Riksdagens protokoll 2005/06:25 Tisdagen den 8 novemberProtokoll 2005/06:25 3 § Svar på interpellation 2005/06:47 om en skola som aktivt övervinner svårigheter
Protokoll från debatten
Anf. 19 Ibrahim Baylan (S)
Herr talman! Ana Maria Narti har frågat mig om jag kommer att verka för att förslagen till ny skolplan tydligt fastställer skolans ansvar när det gäller nödvändiga insatser i elevernas utveckling samt om jag genom direktiv och förordningar kommer att göra slut på de destruktiva myterna om elever som helt på egen hand "löser sina konflikter" och utan de vuxnas hjälp "söker kunskap".
Att skapa en likvärdig skola för alla där elevernas rättigheter respekteras fullt ut prioriteras högt. Det är själva grunden för regeringens utbildningspolitik. Varje elev ska bemötas utifrån sina behov och förutsättningar. Att kunna läsa, skriva och räkna är grundläggande färdigheter för att eleverna ska klara sig i skolan och i livet. Ingen flicka eller pojke ska behöva gå igenom grundskolan utan att brister upptäcks och rättas till tidigt. Detta måste skolan klara bättre. Skolan ska vara en skola för alla barn och ungdomar.
I arbetet med en ny skollag är den bärande tanken att alla elever ska ges en likvärdig utbildning av hög kvalitet. De elever som får svårigheter i sin skolsituation ska ges stöd för att uppnå målen. Alla elever ska ha en skolmiljö som präglas av trygghet och studiero.
Regeringen har vidtagit flera åtgärder för att komma till rätta med elevernas bristande kunskaper, främst i svenska och matematik. Statens skolverk har exempelvis fått i uppdrag att föreslå förtydliganden av kursplanerna i dessa ämnen. Att se över det nationella uppföljningssystemet ingår också i uppdraget.
Regeringen aviserade dessutom i budgetpropositionen för år 2006 att kvalitetsinsatser ska genomföras för att stärka matematikundervisningen. Riktade insatser för att stödja skolornas och kommunernas arbete med att förbättra elevernas läsförmåga ska också genomföras.
Regeringen beslutade i mars 2005 - genom ändring i bland annat grundskoleförordningen - att alla elever ska få en framåtsyftande individuell utvecklingsplan redan från årskurs 1. I april 2005 fattade regeringen vidare beslut om uppdrag till Statens skolverk och Myndigheten för skolutveckling med anledning av förordningsändringarna. Skolverket har på regeringens uppdrag utarbetat allmänna råd, och Myndigheten för skolutveckling har fått i uppdrag att stödja och inspirera utvecklingsarbetet om individuella utvecklingsplaner. Inga elever ska heller behöva utsättas för någon form av trakasserier eller andra kränkningar såsom mobbning. Skolan ska genomsyras av en demokratisk grundsyn om alla människors lika värde och vara en trygg och säker arbetsplats för elever och personal.
Den 26 oktober 2005 överlämnade regeringen propositionen
Trygghet, respekt och ansvar - om förbud mot diskriminering och annan kränkande behandling av barn och elever
till riksdagen. Propositionen innehåller förslag till en lag om förbud mot diskriminering på grund av kön, etnisk tillhörighet, religion eller annan trosuppfattning, sexuell läggning och funktionshinder samt annan kränkande behandling såsom mobbning. De som omfattas är barn och elever i alla verksamheter som omfattas av nu gällande skollag. Härigenom gäller den nya lagen bland annat förskoleverksamhet, skolbarnsomsorg, grund- och gymnasieskola samt kommunernas vuxenutbildning. Lagens ändamål är också att främja barns och elevers lika rättigheter. Enligt lagen ska därför den som ansvarar för verksamheten se till att det bedrivs ett målinriktat arbete för att främja lagens ändamål. Det är Jämställdhetsombudsmannen, Ombudsmannen mot etnisk diskriminering, Ombudsmannen mot diskriminering på grund av sexuell läggning, Handikappombudsmannen och Statens skolverk som ska se till att lagen följs. Lagen föreslås träda i kraft den 1 april 2006.
Skolan ska främja elevernas harmoniska utveckling och se till att de som behöver särskilt stöd får det. Undervisningen ska bedrivas i demokratiska arbetsformer och utveckla elevernas förmåga att ta ansvar, men de vuxna i skolan har självklart ett ansvar för att stödja och leda arbetet. De åtgärder som jag redovisat stöder denna utveckling.
Anf. 20 Ana Maria Narti (Fp)
Herr talman! Tack, skolministern. Jag vet att skolministern har stora ambitioner, och jag är ledsen för vissa beslut på den socialdemokratiska kongressen som inte pekade på samma stora ambitioner. Dock kan jag inte säga att det svar jag har fått på min interpellation är tillfredsställande. Alla de åtgärder som skolministern presenterar är generella åtgärder. Jag tog upp två mycket specifika företeelser. Låt mig börja med den andra företeelsen jag tog upp, de dyslektiska barnens svårigheter i skolan.
När vi fick en delegation av föräldrar till dyslektiska barn på besök till utskottet fick vi en mycket tydlig beskrivning av hur skolan inte reagerar i tid. Med tanke på det vill jag ha svar på mycket precisa frågor: Vad tänker skolministern göra för just dyslektiska barn? Kommer specialläraren tillbaka till klassrummet? Vi vet att specialpedagogen i dag har ett slags samordningsfunktion på högre nivå i skolan och vistas mycket sällan i klassrummet. Men vår övertygelse är att specialläraren i första hand behövs i klassrummet och i första hand i det praktiska vardagsarbetet med barn som har speciella svårigheter.
Sedan vill jag också fråga om lärarutbildningen, som har blivit så otroligt flexibel att den fullständigt har tappat strukturen, kommer att innehålla precisa moment av arbete med dyslexi. Det är också väldigt viktigt att veta om kommunerna, som har ansvaret för kompetensutveckling hos de lärare som redan finns på olika skolor, kommer att anordna specialutbildning, kompetensutveckling för redan anställda lärare så att de kan ändra sin attityd gentemot dyslektiska barn.
Jag tror fortfarande att den största svårighet som skolministern kommer att stöta på ligger i de myter som jag beskrev. Jag var i en skola i början av den här terminen. Den skolan var väldigt stolt över sina fantastiskt avancerade pedagogiska metoder. De skulle visa oss hur demokratin fungerade för eleverna i en femte klass, alltså efter fem år i skolan. Men barnen läste väldigt dåligt. De stavade och stakade sig oerhört långsamt genom några enkla meningar. Där stod alla dessa skolbyråkrater plus lärare som betraktades som ett slags genier på den moderna pedagogikens område och såg inte att barnen efter fem år i skolan inte kan läsa. Det var vanliga elever. Jag är säker på att det fanns väldigt många bland dem som inte var dyslektiker.
Myten om att barnen lär sig av sig själva och söker kunskap när de har lust ska bort från den svenska skolan!
Anf. 21 Ibrahim Baylan (S)
Herr talman! Den fråga som Ana Maria Narti har ställt till mig är om jag kommer att verka för att förslagen till ny skolplan tydligt fastställer skolans ansvar när det gäller nödvändiga aktiva insatser i elevernas utveckling. Jag tar för givet att Ana Maria Nartis fråga gäller skollagen och inte skolplanen, för skolplanen görs ju lokalt i kommunerna. Jag tror att både gällande och förhoppningsvis kommande skollag är tydlig när det gäller elevernas rätt att få nödvändig hjälp och stöd för sin kunskapsutveckling och sociala utveckling.
Dessutom är det - jag vet inte om Ana Maria Narti känner till det - en proposition som regeringen har lämnat till riksdagen och som just handlar om elevernas rätt till en trygg skolmiljö och studiero i klassrummen. Den syftar till att förtydliga skolans ansvar för att både jobba förebyggande och ingripa om det händer saker som är av antingen diskrimineringsnatur eller kränkningsnatur, till exempel mobbning. Det ansvaret knyts till ett skadeståndsansvar för de skolor som inte tar detta på fullaste allvar. Det ska inte råda något tvivel om att den socialdemokratiska regeringen har som ett tydligt mål att skapa en trygg skolmiljö och studiero i våra klassrum.
Den andra frågan som har ställts är: Kommer statsrådet att verka för att genom direktiv och förordningar äntligen göra slut på de destruktiva myterna om elever som helt på egen hand "löser sina konflikter" och utan de vuxnas hjälp "söker kunskap"?
Jag måste säga att jag inte riktigt förstår vad Ana Maria Narti och Folkpartiet menar här. Folkpartiet har gjort sig till talesmän för att svartmåla den svenska skolan. Efter att ha besökt ett 70-tal skolor det senaste året i ett drygt 50-tal kommuner kan jag konstatera att det finns väldigt mycket gott utvecklingsarbete som pågår i den svenska skolan. Det finns väldigt många brister som vi måste ta tag i. Men jag känner inte igen att detta skulle vara någonting som lever i den svenska skolan. De vuxna har alltid ett ansvar - både pedagogerna och de andra vuxna i skolan - att se till att eleverna får en bra kunskapsutveckling.
Jag måste fråga Folkpartiet och Ana Maria Narti: Exakt vilka skolor är det som jobbar efter myter? Var finns dessa skolor som ni brukar benämna som flumskolor? Kan ni inte peka ut dem någon gång! Att bara i svepande formuleringar anklaga en hel yrkeskår för att ägna sig åt flummighet tycker jag inte är sjyst. Peka ut var dessa skolor finns så att vi kan besöka dem! Hittills har jag i alla fall inte träffat på någon.
Sedan hade interpellanten också frågor kring lärarutbildningen. Jag kan glädja Folkpartiet och Ana Maria Narti med att regeringen redan har vidtagit ett flertal åtgärder för att göra just läs- och skrivutvecklingen till en central punkt för samtliga lärare. Dessa förändringar genomfördes redan i somras genom ändringar i examensordningen. Dessutom ska speciallärarfunktionen ingå i samtliga lärarutbildningar på lärarhögskolan.
Det är viktigt att framhålla att den satsning som den socialdemokratiska regeringen har gjort på fler lärare och andra anställda i skolan har inneburit en ökning av antalet specialpedagoger med 17 % på fyra år. Det är en kraftig och nödvändig ökning för att se till att alla elever - också de som har de tuffaste förutsättningarna - får den hjälp och det stöd som de behöver. Det är viktigt.
Anf. 22 Ana Maria Narti (Fp)
Herr talman! De berömda myterna har sina rötter i 60-talet. Det finns en rad mycket kända svenska pedagoger som har ägnat sina liv åt dessa myter. En av de mest berömda är Jan Thavenius. Jag hade drabbningar med honom på 80-talet. Sedan kom Bengt Göransson som skolminister. Tonen i skoldebatterna blev då annorlunda, men sedan glömde man bort Bengt Göransson väldigt fort.
För inte så länge sedan hade vi en hearing i utbildningsutskottet. Då satt en av dessa guruer i salongen, och han försökte att tysta ned mig när jag ställde en fråga om ämneskunskap hos blivande lärare. En sådan fråga fick inte ställas.
Dessa människor hade oerhört trånga föreställningar om kunskap. De hade klart maoistiska föreställningar om vad som passar i den så kallade demokratiska skolan som gudskelov inte existerar, för den kan inte existera enligt deras modell.
Jag kan berätta en historia från den tiden som jag var väldigt aktiv i skoldebatten, i början på 80-talet. Vi åkte tillsammans med Yngve Persson, som var en väldigt känd fackföreningsledare och socialdemokratisk riksdagsledamot, till en kommun i närheten av Stockholm för att undersöka ett mycket grovt fall av mobbning. Med oss följde en känd tv-journalist.
Där fick vi beskrivet för oss hur en pojke först hade fått alla sina kläder förstörda. Sedan hade hans nya klocka krossats och hans revben hade brutits. Då ringde skolsköterskan till sjukhusets akutmottagning för att man inte skulle lämna något intyg eftersom det var synd om mobbarna.
Tv-journalisten som följde med oss - som tyvärr är avliden och inte kan vittna om det här - vägrade inse problemet. Han sade: Sådant kan inte inträffa i den svenska demokratiska skolan.
Jag har stött på dessa problem under hela tiden som mina barn har gått i skolan - de är nu 32 och 25 år gamla. Under en lång tid har jag på nära håll kunnat se lidandet hos mobbningens offer. Skolorna gjorde ibland lite och ibland ingenting alls åt detta, därför att det var synd om mobbarna.
I går kväll hörde jag en liknande historia berättad av en lärare om en hemsk terrorist som terroriserade sina kamrater. Och vem får hjälp av skolan? Jo, terroristen, inte offren.
Jag tycker att det är dags att en gång för alla göra slut på det här sättet att agera i skolan. Det har tyvärr blivit en vana på väldigt många ställen att inte agera, att agera obestämt, att inte våga ingripa eller att vänta på att sakerna ska lösa sig av själva. Så får det inte vara.
Anf. 23 Ibrahim Baylan (S)
Herr talman! Jag ställer min fråga återigen därför att jag inte fick något svar på den. Var finns dessa skolor? Vilka skolor är det som jobbar efter myter och inte efter den skollag och de läro- och kursplaner som vi har i Sverige? Det skulle vara väldigt intressant att höra det. Min bild av dagens svenska skola är en helt annan än den som fanns i början av 70- och 80-talen och den som Ana Maria Narti redogör för.
Jag hör allt som oftast denna beskrivning från Folkpartiet av den svenska skolan. Jag vill veta exakt var dessa skolor finns. Man kan inte bara i allmänna ordalag anklaga en hel yrkeskår för att ägna sig åt flummighet utan att någon gång faktiskt tala om var detta finns. Jag instämmer inte i den bilden.
Att det finns brister i den svenska skolan är uppenbart, och dem tar vi itu med. Vi tar krafttag mot mobbningen och kränkningarna och mot de skolor som inte vidtar åtgärder när elever behöver både hjälp och stöd.
Vi föreslår en helt ny lagstiftning som tydliggör skolornas ansvar för förebyggande arbete och för att ingripa om det händer något. Ingriper man inte ska man kunna bli skyldig att betala skadestånd till eleven och hans eller hennes föräldrar. Det är inte därför att vi vill se en massa skadestånd utbetalda, utan därför att det ska vara tydligt att elever har rätt till en trygg skolmiljö och studiero i klassrummet.
Sedan måste jag säga att jag vänder mig kraftfullt emot att man från Folkpartiet kallar svenska elever för terrorister. Det går inflation i det ordet om man kallar de barn som går i den svenska grundskolan för terrorister. Det är ingenting som jag ställer upp på. Det vittnar kanske mera om Folkpartiets människosyn när man hela tiden utmålar de svenska eleverna som ligister och terrorister. Visst finns det elever som behöver hjälp och stöd både av skolan och av den sociala omsorgen. Men att kalla elever för terrorister ställer jag mig inte bakom. För mig är terrorism någonting oerhört hemskt, och mig veterligt pågår det inte någonting sådant i den svenska skolan. Att elever kränker varandra är inte acceptabelt, vare sig i skolan eller någon annanstans. Där ska vi ingripa och ta krafttag.
Herr talman! Det finns mycket fint i den svenska skolan. Det finns också väldigt mycket som kan bli bättre. En grundförutsättning för att förbättra resultaten i den svenska skolan, för att göra den tryggare och för att se till att det finns studiero i klassrummen är att det finns kompetent personal att tillgå. Det är därför som regeringen under de senaste fyra åren föreslagit och också fått riksdagens stöd för stora insatser för att anställa fler pedagoger och också andra specialister.
De fyra första åren av denna satsning har inneburit att netto 14 000 fler har anställts inom den svenska grund- och gymnasieskolan. Det är ett bra tillskott. Dessutom är det ett nödvändigt tillskott för att man ska kunna nå de väldigt höga ambitioner som vi har i Sverige, nämligen att alla elever oavsett bakgrund och förutsättningar ska få en bra grundutbildning och goda möjligheter att välja det liv som de själva vill leva.
Anf. 24 Ana Maria Narti (Fp)
Herr talman! Var finns skolorna? Vi i Folkpartiet är inte intresserade av att ta den ena eller den andra skolan som exempel. Men i min interpellation fanns faktiskt ett mycket konkret exempel, de två skolorna i Lerum som hade låtit en pojke ta livet av sig på grund av mobbning. Detta händer alltså i dag i Sverige. Vill skolministern blunda för sådana fakta så får han göra det, men det här är ett mycket känt faktum.
Vi vill samarbeta med elever, med lärare, och vi har fått bekräftelse på att vi har rätt under våra besök i Finland. Det är mycket intressant att veta att en lärare är lärare i Finland, att en lärare där har rätt att kräva mycket mer av eleverna än vad en svensk lärare har.
I Finland träffade vi lärare från Sverige som hade flyttat till Finland, för de mådde mycket bättre i arbetsmiljön och med de förutsättningar som finns där. Det första som de hade upplevt var just att det finns en helt annan, ärligare och rakare relation mellan lärare och elev och att skyldigheterna och rättigheterna för elever
och
lärare är mycket tydligare, och då går det mycket bättre att samarbeta.
Vi svartmålar inte. Vi vill rätta till grundläggande fel i den svenska skolideologin. Och jag är säker på att Bengt Göranssons mentalitet så småningom återkommer också till socialdemokratin. Men jag tycker synd om barn som går igenom skolan och förlorar väldigt mycket just i avsaknad av en Bengt Göransson.
Anf. 25 Ibrahim Baylan (S)
Herr talman! Det är glädjande att Folkpartiet har en socialdemokratisk skol- och utbildningsminister som sin förebild. Jag tror dock inte att Bengt Göransson själv skulle hålla med om att den hårdföra batongpolitik som Folkpartiet vill föra har någonting med hans tankar eller idéer att göra.
Jag hade tänkt ställa ytterligare en fråga kring detta med lärarna, men eftersom interpellanten inte har möjlighet att svara avstår jag från att göra det. Eftersom interpellanten påstår att lärare i Finland är lärare, undrar jag vad interpellanten anser att lärarna i Sverige gör. Men eftersom interpellanten inte har möjlighet att svara på det ska jag inte ställa den frågan.
Jag tror att vi alla kan vara överens om att en av de grundläggande förutsättningarna för att vi ska ha ännu fler barn och ungdomar som klarar av skolan på ett fullgott sätt, som når upp till målen och kan göra egna val, till exempel till gymnasiet, är att vi har kompetent och bra personal, och det har vi. På väldigt många av våra skolor har vi engagerad och kompetent personal, såväl pedagoger som andra specialister.
Jag tror dessutom att det är en stor framgångsfaktor att vi fortsätter satsningen på att öka resurserna till skolan och se till att fler kan anställas. Det handlar inte bara om pedagoger utan också om kuratorer, psykologer, skolbibliotekarier - ja, helt enkelt den personal som skolan behöver för att se till att eleverna når målen.
Dessutom är jag övertygad om att vi behöver stärka uppföljningen i den svenska skolan även från första året. Det får aldrig vara så att en elev går igenom den svenska skolan utan att få nödvändiga basfärdigheter med sig, verktyg som är nödvändiga för att ta till sig alla ämnen. Det är därför som regeringen redan från våren 2006 inför individuella utvecklingsplaner för samtliga elever. De ska vara framåtsyftande och de ska fokusera på den hjälp och det stöd som eleven har rätt att få för att klara målen.
Intressenter
Frågeställare
Besvarad av
Interpellationer
Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.