En nationell strategi för läsning
Interpellation 2006/07:327 av Nylander, Christer (fp)
Interpellationen är besvarad
Händelser
- Inlämnad
- 2007-02-20
- Anmäld
- 2007-02-20
- Fördröjd
- Ärendet var fördröjt
- Svar fördröjt anmält
- 2007-03-01
- Sista svarsdatum
- 2007-03-13
- Besvarad
- 2007-03-26
Interpellationer
Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.
Interpellationen
den 20 februari
Interpellation
2006/07:327 En nationell strategi för läsning
av Christer Nylander (fp)
till kulturminister Lena Adelsohn Liljeroth (m)
Läsning och böcker är hörnstenar i en levande demokrati och avgörande för ett vitalt samhälls- och kulturliv. Ett Sverige som ska lyckas stå starkt i globaliseringens tidevarv måste vara ett Sverige där läsning står stark.
Sverige har en tradition av att ligga långt framme i internationella studier av läsförståelse, läsförmåga och läsintresse. Men på senare år har flera undersökningar visat på försämrade resultat. Senast i raden är en ny undersökning av SCB. Resultat bekräftar i stort tidigare undersökningar av LO och den så kallade bokpriskommissionen.
Enligt SCB läser var tredje man aldrig böcker, 45 procent av kvinnorna läser däremot varje vecka. Tittar man närmare på statistiken ser man också klasskillnaderna i läsning. Bland kategorin arbetande män är det 46 procent som aldrig läser en bok, vilket kan jämföras med kategorin manliga högre tjänstemän där det endast är 6,4 procent som aldrig läser.
Enligt en enkätundersökning av Lärarnas Riksförbund läser var femte niondeklassare aldrig en skönlitterär bok på fritiden. Undersökningen visar också att om föräldrarna har studerat på högskola eller universitet är sannolikheten betydligt större att också barnet läser.
Man kan något förenklat konstatera att kvinnliga akademiker läser mycket och över tid mer och mer. Bland manliga LO-arbetare är det däremot få som läser och det ser ut att bli allt färre. Läsvanorna går också i arv. Man kan enkelt uttrycka det så att en dotter i en akademikerfamilj kan förväntas bli en flitig läsare medan en son i en LO-familj förmodligen kommer att läsa få böcker.
Det finns goda exempel i Sverige på projekt som lyckas öka läslusten och bryta igenom människors ovilja att läsa. Det finns också mycket bra internationella exempel på hur en medveten satsning lyckats vända negativa lästrender.
En lyckad satsning på att förmå fler människor att läsa böcker skulle stärka Sveriges samlade förmåga att konkurrera med kunskap. En framgångsrik lässatsning skulle också ge större chanser att bryta negativa sociala arv. Mycket tyder på att goda läsvanor också påverkar skolresultat positivt.
Det behövs en mycket bred ansats för att stärka läsningen. Den förändrade skolpolitiken där kraft läggs på de tidiga årskurserna med bland annat tidig utvärdering och tidiga insatser är en viktig del i detta, men för att stärka läsningen behövs åtgärder också på andra politikområden. Sverige behöver en nationell strategi för läsning och en politik som stärker bokens ställning i samhället.
Avser statsrådet att ta initiativ till en bred nationell strategi för läsning?
Avser statsrådet att ta initiativ till andra offensiva satsningar för att stärka bokens ställning?
Debatt
(10 Anföranden)
Interpellationsdebatt 2006/07:327
Webb-tv: En nationell strategi för läsning
Dokument från debatten
- Riksdagens protokoll 2006/07:81 Måndagen den 26 marsProtokoll 2006/07:81 15 § Svar på interpellationerna 2006/07:327 och 380 om en nationell strategi för läsning
Protokoll från debatten
Anf. 81 Lena Adelsohn Liljeroth (M)
Herr talman! Christer Nylander har frågat mig om jag avser att ta initiativ till dels en bred nationell strategi för läsning, dels andra offensiva satsningar för att stärka bokens ställning. Gunilla Carlsson i Hisings Backa har frågat mig vilka initiativ jag tänker ta för att stimulera till ökat läsande. Eftersom frågorna är närbesläktade besvarar jag båda interpellationerna samtidigt.
Jag tror att vi alla tre i grunden delar synen på läsningens och bokens betydelse både för den enskilda människan och för ett demokratiskt samhälle. Litteraturen ger insikter om människors skilda livsvillkor och hjälper oss att förstå världen och oss själva. Som källa till kunskap är litteraturen svåröverträffad.
Jag kan också hålla med om att det finns oroande tecken på hur det står till med läsförmågan, läsförståelsen och läsintresset i Sverige. Samtidigt är det viktigt att framhålla att statistiken inte ger en helt entydig bild. En nyanserad bild av tillståndet för boken och läsningen måste också lyfta fram det som är positivt.
Även om bokutlåningen minskar på biblioteken visar statistiken att det köps böcker som aldrig förr. En bidragande orsak har naturligtvis varit den sänkta bokmomsen som gjort det billigare att köpa böcker. Utbudet av böcker - inte minst pocketböcker - har ökat, liksom tillgängligheten. Försäljningsställena har blivit allt fler och i synnerhet Internetbokhandeln har vuxit kraftigt. När det gäller läsintresset visar undersökningar att den tid som läggs på bokläsande generellt i befolkningen inte förändrats i nämnvärd utsträckning under de senaste 25 åren, trots det förändrade medielandskapet. Slutligen kan det vara värt att notera att jämfört med många andra länder i Europa ligger bokläsandet i Sverige mycket högt. Nog finns det fortfarande fog för att säga att vi är en läsande nation.
Boken och läsningen är givetvis prioriterade i den kulturpolitik som vi inom alliansen vill utforma. För mig är det självklart att en nationell strategi för läsning måste ta sin utgångspunkt i barnen. Vi kan aldrig öka läsandet eller intresset för böcker bland människor på lång sikt utan att börja med barnen. Läsvanor grundläggs tidigt och därför är det nödvändigt att också på ett tidigt stadium väcka läslusten och stimulera barn och ungdomar till läsning av böcker.
I det sammanhanget spelar naturligtvis skolan en helt avgörande roll. Här har kultur- och skolpolitiken gemensamma mål att sträva mot och jag vet att skolministern har ett lika starkt engagemang för de här frågorna som jag. På samma sätt bör skolan vara central i den strategi för att stärka barn- och ungdomskulturen som regeringen kommer att presentera under mandatperioden. Att främja läsning bland barn och unga ser jag som en prioriterad uppgift när vi inleder en långsiktig satsning på barn- och ungdomskultur.
Anf. 82 Christer Nylander (Fp)
Herr talman! Jag vill börja med att tacka så mycket för svaret. I grunden låter det mycket positivt. Det här är en fråga som jag har engagerat mig i länge och diskuterat tidigare här i kammaren, inte minst med före detta skolministern ett antal gånger. Det gläder mig att se honom i kammaren denna gång också.
Jag är engagerad i frågan därför att jag verkligen tror att läsning gör skillnad, precis som kulturministern sade. Hjärnforskaren Martin Ingvar har tittat noga på detta och har kunnat visa att läsning ger bättre minne, bättre uppmärksamhet, bättre faktaförståelse och ökad förmåga till kritiskt tänkande. Det är viktigt inte bara för den mänskliga utvecklingen utan också för demokratin som sådan.
Det ska också sägas att man inte blir en god människa bara för att man läser. Man blir inte en bättre människa endast genom att läsa mycket. Men vi kan ändå se ett visst samband. Jag tror det var förra veckan Som-Institutet visade en tydlig bild av att den som läser mycket böcker också är betydligt mer tolerant när det gäller flyktingmottagning och annat, vilket delvis skulle bekräfta den bild som Martin Ingvar ger.
Det handlar också om att stärka Sveriges roll i globaliseringen. När svenska ungdomar ska möta den tuffa konkurrensen duger det inte att vi har problem med läskunnigheten och läsförståelsen i svensk skola.
Jag delar kulturministerns åsikt att läget trots allt är ganska hyfsat. Men vi ska vara noga med att uppmärksamma att det är en ganska splittrad bild vi har i Sverige. De senaste åren har vi sett flera förlag bildas. Vi har sett att fler författare och fler debutanter har getts ut. Det är fler som läser mycket. Kulturministern säger att den tid som läggs på bokläsande generellt i befolkningen inte har förändrats. Men bakom den bilden ser vi också en ökad klyfta. Några läser väldigt mycket mer medan andra läser väldigt mycket mindre. Kvinnor i akademikeryrken - Sacoanslutna kvinnor - läser mer och mer för varje år, medan manliga LO-medlemmar läser mindre och mindre.
Den splittrade bilden blir ännu allvarligare när man ser att det dessutom finns ett socialt arv när det gäller läsintresse och läsförståelse. Pojken i en LO-familj läser mindre - risken är att han inte läser alls - medan flickan i en Sacofamilj blir en flitig läsare enligt statistiken. Detta spiller naturligtvis över på skolan. Har man problem med läsförståelsen och tränar sin läsning alldeles för lite har man också svårt att klara samhällskunskapsboken, geografiboken och annat.
I bilden finns också att biblioteksfilialer läggs ned, att skolbibliotek eller skolbibliotekarier saknas på många skolor och att många elever enligt Lärarnas Riksförbunds undersökning säger att de aldrig läser böcker alls i skolan. Kanske är det en bild som inte helt stämmer med verkligheten, men det är i alla fall många elever som känner så.
Jag tror att det är extremt viktigt att bryta den utvecklingen och de negativa tendenserna så tidigt som möjligt. Låter vi det sätta sig kan det bli riktigt illa för Sverige. Vi ligger bra till och är en läsande nation, men det finns tydliga trender som visar åt det negativa. Hur bryter man då utvecklingen? Jag tror att man ska titta på de många goda idéer som finns och de många goda insatser som görs i Sverige. Därför tycker jag att man ska samla ihop sig till en nationell strategi för att lyfta fram de goda exemplen och försöka få dem att spridas.
Slutligen skulle jag vilja ställa en närbesläktad fråga till kulturministern. Det gäller EU-kommissionens beslut att låg moms på ljudböcker inte längre ska vara tillåtet. Är det Sveriges regerings inställning att böcker ska vara lika högt beskattade oavsett om de publiceras på papper eller som ljudböcker?
Anf. 83 Gunilla Carlsson i Hisin (S)
Herr talman! Jag vill börja med att tacka kulturministern för svaret. Det är säkert som ministern säger i svaret, att vi alla tre - ministern, Christer Nylander och jag själv - delar synen på läsningens och bokens betydelse för den enskilda människan och för ett demokratiskt samhälle.
På frågan i min interpellation om vilka initiativ kulturministern tänker vidta för att stimulera till ökat läsande svarar ministern att bokläsandet i Sverige är mycket högt i jämförelse med andra länder i Europa och att Sverige är en läsande nation. Det är säkert så att vi jämfört med andra länder i Europa fortfarande ligger högt i läsandet. Men jag ställde frågan till ministern med anledning av den oroande SCB-rapport som presenterades för någon månad sedan. Denna rapport visar nämligen att läsandet i Sverige minskar. Den visar att ett det är ett ökande antal män som aldrig läser böcker. Antalet har ökat från 22 procent till 31 procent sedan början av 80-talet. Den största ökningen ser man bland yngre män. Men undersökningen visar på ett minskat läsande i alla åldrar.
Vi vet att i ett samhälle där många läser dagstidningar och böcker finns det bättre förutsättningar för en bred och folklig samhällsdebatt. Genom läsningen ökar vi kunskaperna om vår omvärld och förståelsen för varandra, för våra likheter och olikheter. I ett modernt samhälle som Sverige krävs det att alla får möjlighet att delta och att alla ges förutsättningar att vara delaktiga. En demokrati kräver delaktighet. Att vi har en ökande andel medborgare som inte tar del av det skrivna ordet och att vi har en kulturminister som inte inser detta och som inte kommer med några initiativ för att förändra utvecklingen tycker jag är oroande.
Kulturministern skriver i sitt svar att boken och läsningen givetvis är prioriterade i den kulturpolitik som alliansen vill utforma.
Vill
utforma! När då? Ni sitter i regeringsställning. I interpellationssvaret ger kulturministern inte ett enda svar på min fråga, inte ett enda exempel. Jag ställer frågan igen: Vad tänker kulturministern göra för att stoppa utvecklingen med minskat läsande bland både män och kvinnor?
Anf. 84 Lena Adelsohn Liljeroth (M)
Herr talman! Man skulle nästan kunna få intrycket att det är en katastrof som förestår, och det är ändå inte riktigt fallet. Bokköpen, som man kan koppla till läsandet, ökade med 7,6 procent i fjol från en redan hög nivå. Men jag håller med om att det finns oroande tendenser.
Det är också fråga om vad man kan läsa ut ur det här. Statistiken är inte helt entydig. Den pekar åt lite olika håll. Det finns de som säger att många män förvisso läser mindre skönlitteratur, men i stället mer facklitteratur.
Handlar det om att odla fantasi och empati finns det också andra sätt. Teater och film är också en möjlighet.
Det finns en stor grupp människor med dyslexi, för vilka detta med att läsa böcker inte är självklart, även om det görs satsningar på lättläst. Där kan ljudböcker kanske vara ett fullgott alternativ.
Som svar på Christers fråga om i vilken mån vi tänker agera kan jag säga att i den mån vi kan - och jag utgår från att vi kan - kommer vi absolut att agera. Det är självklart, åtminstone för mig, att det inte ska vara skilda momssatser på böcker i skrift och böcker som är i ljudform. Det handlar fortfarande om litteraturen och om ordet. Jag utgår från att detta inte heller ska bli några större problem när vi tar upp frågan i EU-sammanhang, inte minst därför att man i diskussionerna om tv-direktivet också har talat om funktionshindrades möjligheter, vilket är något nytt i EU-sammanhang.
Här kan man se en otrolig brist på tålamod, och jag tycker att det är bra att man väntar sig att den nya regeringen ska göra mycket. Det kommer vi också att göra. Fortfarande har det gått bara fem månader.
Jag vill ändå läsa upp lite ur budgetpropositionen för 2007, där man aviserade en satsning på språk. Jag ska inte läsa allt men något litet: "Regeringen anser att alla elever behöver träna sin läsning. Det handlar inte bara om att lära sig att läsa utan också om att bli en god läsare: att uppslukas av läsandets nöje. Det är därför mycket viktigt att alla elever har tillgång till ett skolbibliotek där eleverna kan få vägledning in i läsningen och i böckernas värld. Skolan bör på alla sätt stimulera elevernas eget läsande och intresse för litteratur. I detta sammanhang är det viktigt att även uppmärksamma elever med lässvårigheter. Elever skall ha rätt att ta del av Sveriges och världens litteraturskatt. Förekomsten av skolbibliotek har stor betydelse för att främja elevernas intresse för läsning. I områden och på skolor där svenska språket har en svag ställning bör den språkliga infrastrukturen vara extra väl utarbetad."
Jag tycker trots allt att oppositionen bör kunna glädjas åt att man redan i budgetpropositionen i höstas så tydligt uttryckte sin vilja att stärka läsningen. Det handlar väldigt mycket också om vad man ska göra i skolan.
Anf. 85 Christer Nylander (Fp)
Herr talman! Jag vill inleda med att tacka kulturministern för beskedet i momsfrågan. Det gläder mig mycket. Jag tror att vi är många som är glada åt detta.
Det är klart att det är en skillnad mellan att läsa en bok och att lyssna på den, men introduktionen till bokens värld, till spännande berättelser och till empatin som kulturministern nämner är mycket viktig. Därför är jag glad över beskedet att regeringen kämpar på i denna fråga.
Mycket av diskussionen handlar om att vi alla har så höga ambitioner. Vi vill så mycket. I statistiken ligger Sverige självklart bra till. Vi är en läsande nation. Svenska elever har trots allt ganska bra resultat när vi jämför internationellt, men vi skulle vilja vara bättre.
De senaste åren tycker jag att man har kunnat se att det har gått åt fel håll. Det gäller både resultaten i internationella undersökningar som gäller läsförmåga och läsförståelse och att det, som jag nämnde i mitt tidigare inlägg, ser ut som att vi har en social klyfta som växer. Det finns ett socialt arv där dåliga läsvanor och bristande läsintresse går i arv från föräldrar till barn. Det bekymrar mig mycket.
Det finns också, som skolministern var inne på . förlåt, jag menar kulturministern - fast jag tycker att ni jobbar så bra ihop i de här frågorna - ett samband mellan läsningen av litteratur och hur det går i skolan. I en strategi för att öka läsningen och för att se till att fler elever, fler ungdomar men också fler vuxna läser mycket och stärker bokens ställning är därför skolpolitiken helt avgörande. Jag tycker att regeringen har en alldeles otroligt bra politik på detta område nu för tiden.
Om man inte satsar på att eleverna ska lära sig läsa ordentligt i de tidiga årskurserna får det naturligtvis till följd att de får ett minskat intresse av att läsa andra böcker än skolböcker. Den som inte klarar skolans läseböcker ger sig inte på Harry Potter om han inte känner sig tvingad till det.
Om vi skulle skanna av Sverige skulle vi se att det finns många goda idéer och bra projekt runt om i det här landet, på skolor, på bibliotek och på många andra ställen, som gör att man fångar upp barn och ungdomar och hjälper dem att bli läsande.
McDonalds har tagit några initiativ som jag tycker är spännande. Jag tror att hotellkedjan Radisson SAS har tagit ett initiativ att byta ut den lilla chokladbiten som man får på kudden när man kommer till hotellet mot en pocketbok. Det tycker jag är alldeles utmärkt. Många andra sådana initiativ tas runt om i landet där man verkligen vill förtydliga att man tar ställning för kulturen och för läsandet.
Många av dessa goda idéer kunde spridas mycket bättre om det fanns en nationell strategi för hur det ska gå till. Vi ser att det finns många bra exempel i andra länder. USA har naturligtvis större problem än vi, men där har man tagit tag i det med många intressanta projekt. Det gäller även England. I Danmark håller man just nu på med en nationell lässatsning och en lässtrategi. Inte minst viktigt är väl att vi förtydligar föräldrars ansvar för detta.
Precis som dåliga matvanor kan gå i arv kan även dåliga läsvanor gå i arv. Om man ska klara att bryta detta sociala arv ska man vara väldigt tydlig med att föräldrar vid sidan av skolan har ett grundläggande ansvar för att barn och ungdomar blir läsande människor.
Anf. 86 Gunilla Carlsson i Hisin (S)
Herr talman! Kulturministern använde ordet katastrof. Ja, det kanske lätt uppfattas som det. Jag håller med om att vi har många som läser och många som läser mer. Försäljningen av böcker ökar, vilket jag tycker är jättebra.
Men det jag vill lyfta fram med interpellationen är den grupp som inte tar del i läsandet, som oftast kommer från familjer där det kanske inte finns böcker och där man inte ser en förälder som sitter och läser. Den stora frågan är hur vi ska se till att också de kommer med i läsandet och blir delaktiga.
Kulturministern tar i sitt svar upp långsiktigheten med läsandet och att det är viktigt att man satsar på barn och unga. Där är vi överens. Jag tycker också att man ska satsa på barn och unga. Men man får heller inte glömma de vuxna i det här arbetet. Läsfrämjande insatser som riktar sig till vuxna är jätteviktiga eftersom vi vet att barnen oftast tar efter hur vi vuxna agerar.
Jag har också en fråga till kulturministern. Den bygger lite på det du sade tidigare om att det är viktigt att vi satsar på barnen och att skolan är en viktig aktör. Under förra året skapades läscentrum under Myndigheten för skolutveckling. Enligt vad jag har hört har skolministern nu aviserat att dessa läscentrum ska läggas ned. Nu är kanske detta inte en fråga för kulturministern, men eftersom du lyfter fram detta som en viktig insats och som ett exempel på hur ni jobbar tillsammans, skolministern och kulturministern, skulle jag ändå vilja fråga hur du, kulturministern, får detta att gå ihop. Här har man gjort en satsning på läscentrum för att stimulera läsandet, och så väljer regeringen att avisera att man vill lägga ned den verksamheten.
En annan del som du tar upp är skolbiblioteken. För oss socialdemokrater är biblioteken över huvud taget en jätteviktig del i läsandet. Vi ska ha möjlighet att låna böcker. Det ska vara fria boklån. I sitt kulturpolitiska program skriver Moderaterna, det parti som kulturministern representerar, att man kan tänka sig att införa avgift på bokutlåning för vuxna. Hur går det ihop med att man vill stimulera läsandet? Det är min nästa fråga till kulturministern.
Anf. 87 Lena Adelsohn Liljeroth (M)
Herr talman! Det var ett antal frågor.
Jag börjar med det som Gunilla Carlsson tog upp om läscentrum. Den frågan får nog trots allt ställas till skolministern. I den text jag läste upp ur budgetpropositionen från i höstas aviserar man ju tydliga satsningar på läsandet. Det är mycket möjligt att det är något annat som kommer att prioriteras. Det får vi återkomma till. Man att man inte kommer att glömma denna fråga och att den är viktig är fullkomligt självklart.
När det gäller att läsning gör skillnad har jag ingen annan uppfattning. Det finns en hel del forskning som handlar om läsandet. En del handlar också om vad som händer på högstadiet, inte minst bland pojkar. Det visar sig att det låter väldigt bra när de läser högt, men när de ska återge vad de har läst visar det sig att de egentligen inte har förstått så mycket. Helt klart finns det ett problem där och en riktig utmaning för skolan.
Det finns också forskning som säger att det har betydelse, som Christer Nylander var inne på, hur man samtalar hemma. När det gäller detta att man inte talar med varandra särskilt mycket är vi inne på sådant som politiker har väldigt svårt att styra över. Alltifrån att man inte äter middagar ihop, inte umgås, påverkar läsningen. Detta kan vi naturligtvis inte kommendera fram på politisk väg, men det här är en del i problemet. Och det är ett bekymmer just när det handlar om unga pojkar. Visst är det så.
Kort och gott tycker jag att det kulturpolitiska programmet, som Gunilla Carlsson var inne på, innehåller väldigt många bra och nya tankar. Men jag har sagt det tidigare och jag säger det igen: Vi kommer inte att föreslå att man på något sätt ska ta betalt för boklån. Däremot finns det alla möjliga skäl att utveckla biblioteken. Det finns säkert också skäl att se över bibliotekslagen och litteraturstödet, men det är ingenting som kommer att kunna ske under detta år, helt enkelt av tidsskäl. Men under mandatperioden kommer vi säkert att få anledning att återkomma till detta, för det händer som sagt väldigt mycket på biblioteksområdet.
Det fanns en intressant artikel i Svenska Dagbladet den 22 mars, "Bibliotek söker sin roll bland caféer och spel", som jag kan rekommendera. Bland annat hänvisar man till den förre kulturministern Bengt Göransson, som jag verkligen högaktar, som var väldigt kritisk till införandet av en bibliotekslag. Det här kommer vi att få återkomma till.
När det handlar om det som Gunilla Carlsson framför allt talade om, att få inte bara vuxna män utan också och framför allt yngre pojkar att intressera sig för böcker, om nu detta inte är något som är naturligt i hemmiljön, tycker jag att den verksamhet som bland annat pågår på biblioteket vid Dieselverkstaden ute i Nacka är väldigt intressant. Där hittar man nya vägar att nå framför allt unga pojkar för vilka det kanske inte känns fullständigt naturligt att ens kasta sig över Harry Potter i bokform. På olika sätt - ibland genom spel, ibland genom tecknade serier - har de funnit vägen in till böckerna. Det finns alltså många olika sätt att nå och möta dem för vilka det kanske inte känns naturligt att läsa.
Anf. 88 Christer Nylander (Fp)
Fru talman! Jag noterar att det i denna som i så många andra frågor finns väldigt höga förväntningar på den nya regeringen. Det mesta skulle vara löst, och inte minst skulle problemet som lässtatistiken från SCB för 2006 visar vara löst av den här regeringen på fem månader. Det är bra att vi har höga förväntningar på den nya regeringen, tycker jag, men det får också vara lite realism i dem.
Problemen har inte uppstått under 2007. Det vi diskuterar här är att Sverige har haft en väldigt god nivå under många år som har börjat eroderas underifrån på grund av, tror jag, att läsningen inte har varit tillräckligt tydligt i fokus men också på grund av problem till följd av den utbildningspolitik som har varit.
Jag skulle vilja ta upp några delar av det som har varit uppe i diskussionen tidigare. När det gäller unga pojkar till exempel tror jag att något som vi måste jobba mycket mer med är att hitta goda förebilder, människor som unga killar ser upp till och som också är duktiga läsare eller intresserade av böcker. Just denna strategi har man använt sig av på många ställen runt om i världen. Särskilt i USA har man haft en ganska stor framgång med just den tanken. Detta tror jag är något som vi i Sverige skulle kunna vara bättre på.
Jag ska också säga något som jag inte tog upp i mitt tidigare inlägg, att jag tycker att en hel del av fackförbunden på LO-sidan gör mycket bra insatser för att sprida läsningen och se till att nya grupper börjar läsa.
Sverige ligger bra till, men vi har problem. Vi måste orka vara långsiktiga, för detta är något som man inte kan vända på fem månader - den tid som vi har haft en ny regering. Det är förmodligen något som man inte kunnat ändra på under flera år. Men jag tror att det är viktigt att börja förändra detta snart, därför att om den negativa utvecklingen tillåts att gå för långt blir det väldigt tungt att vända den senare.
Jag skulle med detta vilja tacka ministern för svaret.
Anf. 89 Gunilla Carlsson i Hisin (S)
Fru talman! Tack för diskussionen om vikten av läsandet. Jag tror att det är en fråga som vi måste jobba med hela tiden. Även om det har gjorts mycket under de tidigare åren visar nu siffrorna att vi har ännu mer att göra.
Det är viktigt att vi inte glömmer bort de vuxnas läsande och bara fokuserar på barn och unga. Vi måste se hur viktigt det är att också de vuxna läser. Den goda förebilden kanske kan vara en förälder.
Vi måste jobba med mycket läsfrämjande verksamhet, och det görs redan i dag. Jag tycker att vi ska lyfta samman alla goda exempel på det som genomförs runt om i landet.
Kulturministern sade: Vi tänker inte under den här perioden införa avgifter för att låna böcker på biblioteken. Med det säger hon egentligen: Vi gör det inte nu, men vi kan tänka oss att göra det längre fram. När vi lyfter upp frågan om fri entré till statliga museer säger kulturministern: Vi tvingar numera inte museerna att ta betalt, utan det är deras fria val att ta entréavgift eller inte.
Blir det i framtiden upp till biblioteken själva om de vill ta betalt för att låna ut böcker till vuxna eller inte, eller kommer ni att säga att alla ska ta betalt för att låna ut vuxenböcker?
Anf. 90 Lena Adelsohn Liljeroth (M)
Fru talman! Det är lustigt hur man kan välja att tolka eller vantolka. Jag sade "den här mandatperioden" därför att jag är vald för den här mandatperioden. Vad som händer därefter vet ju ingen av oss. Men jag har inga som helst ambitioner att föreslå att man ska ta betalt för boklån, så är den saken sagd.
Vi talade tidigare om att det finns olika sätt att mäta läsning, läsning av skönlitteratur eller facklitteratur. Läsning på Internet är också läsning, men det är något som kanske inte alltid mäts i det här sammanhanget.
För att ta fasta på det som Christer Nylander sade om vuxna förebilder tycker jag att det skulle vara underbart - något som jag inte heller kan kommendera fram - att se Zlatan eller Henke Larsson försjunkna i böcker när de sitter och väntar på att matchen ska börja. Visst vore det bra? Det kanske är en annan form av förebilder.
Trots allt finns det mycket som är glädjande. För bara tio år sedan var det väldigt ovanligt med böcker på andra platser än i bokhandlarna. I dag finns böcker att köpa nästan överallt, till och med på bensinmackarna, och det blir fler och fler ställen. Det kanske inte alltid är så rikt utbud, men det är lättillgängligt och det är faktiskt väldigt viktigt.
Det är möjligt att man på sikt kommer att behöva någon form av lässatsning. Det utesluter vi inte. Men tills vidare jobbar vi med frågan både på Kulturdepartementet och i Utbildningsdepartementet.
Intressenter
Frågeställare
Besvarad av
Interpellationer
Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.