Till innehåll på sidan

En fördelningspolitisk redogörelse och fördelning utifrån genus som särtryck i budgetpropositionen 2008

Interpellation 2006/07:549 av Green, Monica (s)

Interpellationen är besvarad

Händelser

Inlämnad
2007-05-23
Anmäld
2007-05-23
Fördröjd
Ärendet var fördröjt
Svar fördröjt anmält
2007-06-05
Sista svarsdatum
2007-06-07
Besvarad
2007-06-12

Interpellationer

Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.

Interpellationen

den 23 maj

Interpellation

2006/07:549 En fördelningspolitisk redogörelse och fördelning utifrån genus som särtryck i budgetpropositionen 2008

av Monica Green (s)

till finansminister Anders Borg (m)

Två viktiga bilagor till tidigare års budgetpropositioner har varit särtrycket Fördelningspolitisk redogörelse och särtrycket Fördelningen av ekonomiska resurser mellan kvinnor och män.

Jag har i interpellationsdebatten den 14 maj förgäves försökt få finansministern att svara på en direkt fråga om dessa särtryck kommer att följa med budgetpropositionen i höst. Det är ju genom dessa särtryck vi kommer att få en första inblick i vilken fördelningspolitik statsrådet bedriver. Tidigare finansministrar har inte varit rädda för dessa särtryck även då de visat på mindre utjämnande siffror. Tvärtom har de utgjort en sporre till krafttag mot socioekonomisk, etnisk och könsmässig ojämlikhet. Det är oroande att det nuvarande statsrådet inte förefaller ha samma fokus på utjämning och social rättvisa.

Mina frågor till statsrådet är:

Kommer statsrådet att se till att budgetpropositionen 2008 har särtryck om fördelningspolitiken och om fördelningen av ekonomiska resurser mellan män och kvinnor?

Avser statsrådet att verka för att ekonomisk utjämning och social rättvisa är ett mål för den ekonomiska politiken i Sverige?

Debatt

(7 Anföranden)

Dokument från debatten

Protokoll från debatten

Anf. 17 Anders Borg (M)
Fru talman! Monica Green har frågat mig om budgetpropositionen för 2008 kommer att innehålla särtrycken Fördelningspolitisk redogörelse och Fördelningen av ekonomiska resurser mellan kvinnor och män . Vidare frågar Monica Green om jag avser att verka för ekonomisk utjämning och social rättvisa som mål för den ekonomiska politiken i Sverige. Svaret på den första frågan är ja. Regeringen har ett starkt fokus på fördelnings- och jämställdhetsfrågor. Vi har därför inga som helst planer på att ta bort eller nedprioritera arbetet med de efterfrågade bilagorna. Det pågår tvärtom ett kontinuerligt arbete med att göra bilagorna bättre och mer läsvärda. Även på den andra frågan är svaret självklart ja. Regeringens viktigaste uppgift är att bryta utanförskapet. Allians för Sverige gick till val på att minska det utanförskap som gjort att klyftorna mellan människor i Sverige har vidgats socialt och ekonomiskt. Det senaste socialdemokratiska regeringsinnehavet kännetecknades av en allt större inkomstspridning och växande utanförskap. Arbetslöshet och utanförskap har präglat alltför många människors liv i Sverige under alltför lång tid. Med en politik inriktad mot att få fler i arbete i fler och växande företag kan bidragsberoende och ekonomiska klyftor minska. Det är nyckeln till mindre skillnader mellan låg- och höginkomsttagare och till en förbättrad ekonomisk situation för de människor som i dag står utanför arbetsmarknaden.

Anf. 18 Monica Green (S)
Fru talman! Tack så mycket för svaret, får jag väl säga, även om det mer var ett anfall på den tidigare socialdemokratiska regeringen och på det som Socialdemokraterna gjorde. Dessutom kan jag säga att det inte lät så här för tre veckor sedan när vi debatterade. Då var Anders Borg inte alls så tydlig med att det skulle finnas en särredovisning oavsett om det gällde inkomstklyftor eller om det gällde könsfördelningen. Någonting har hänt, och det är jag glad över. Det kan hända att min interpellation har gjort att Anders Borg har kommit till insikt om att det är självklart att man ska ha sådana särredovisningar eftersom Anders Borg inte svarade ja på den frågan för tre veckor sedan. Men det är bra. Då kan vi nämligen fortsätta att följa hur inkomstklyftorna kan ändras och hur fördelningen kan ske. Vi kan se hur det har blivit med er vårbudget. När Socialdemokraterna lät riksdagens utredningstjänst se över era förslag visade det sig att om man delar in befolkningen i tio delar, som man skulle kunna kalla deciler, visade det sig att den tiondel som är allra rikast i Sverige får hälften av allt det som ni delar ut i form av skattesänkningar och en blå skatteväxling. Det är väldigt tydligt att er politik går ut på en fördelning som innebär att man tar från dem som har det svårt och som är fattiga i samhället och ger till dem som redan har. Det är, som vi ser det, en blå skatteväxling. I stället för att se till att använda skattesystemet för att minska klyftorna och hålla ihop samhället väljer ni det rakt motsatta, nämligen att se till att klyftorna ökar. Det beklagar jag. Anfall är tydligen bästa försvar. Och när man inte har något eget att stå för väljer Anders Borg att anfalla Socialdemokraterna. Anders Borg säger att utanförskapet var så stort. Jag känner många som var föräldralediga under den förra regeringens tid och som inte kände sig utanför. Men dem räknade ni in i detta utanförskap. Jag känner människor som var studielediga och som ni också räknade in. Men de kände sig inte heller utanför samhället. Jag känner människor som hade korttidsstudiestöd, vilket ni nu ska avskaffa, och som ville förkovra sig och inte bli vid sin läst utan faktiskt få en möjlighet senare i livet. De kände sig inte utanför samhället bara därför att de inte arbetade. De förkovrade sig. Allt sådant försöker ni nu ta bort och säger att de är utanför samhället. Det där utanförskapet är ju så fult. Men man kan titta närmare på de människor av kött och blod som faktiskt finns där och som vill göra något mer av sitt liv. De vill inte stanna där de hamnade från början. De hade det kanske svårt i skolan när de var yngre. De kanske inte bodde i en studievan miljö. De måste få en chans senare i livet. När de studerar som vuxna kallar ni det föraktfullt för utanförskap. Jag tycker att det är tråkigt att ni nu ska ta bort alla de här möjligheterna för att kunna öka skillnaderna i samhället och för att de som har lågavlönade jobb ska få ännu mindre betalt i framtiden eftersom de inte ska få möjlighet att vidareutbilda sig. Allt detta kommer vi att kunna följa när ni gör era särredovisningar i höstens budget och framöver. Jag ser fram emot fler sådana debatter med Anders Borg.

Anf. 19 Anders Borg (M)
Fru talman! Jag välkomnar att Monica Green har ett stort intresse för de här frågorna. Men jag är lite förvånad över att så fort man talar om fördelning är det ett angrepp på Socialdemokraterna. Det kan tyckas vara märkligt, inte minst när man utvärderar vad som har hänt den senaste tiden. Jag läste i dag LO:s utvärdering av inkomstskillnaderna. De har till exempel visat hur mycket den ekonomiska eliten har i industriarbetarlöner. År 1995, när den socialdemokratiska regeringen tog över, motsvarade det 25 industriarbetarlöner. I dag motsvarar det 41 industriarbetarlöner. Det är alltså en ökning med 15 industriarbetarlöner per person i den ekonomiska eliten under det socialdemokratiska maktinnehavet. I den ekonomiska eliten ligger snittinkomsten på 4 miljoner. Den vanliga industriarbetarlönen ligger på 260 000. Styrelsearvodena i de svenska bolagen har ökat med 54 procent mellan 2000 och 2006. Det är 7 ½ procent per år jämfört med 3 ½ procent för industriarbetarna. Det här är skälet till att jag tillhör de stora entusiasterna för de fördelningspolitiska redovisningar och de jämställdhetsredovisningar som görs i finansplanen. Jag är väl en av de få som har en samlad upplaga av alla dessa redovisningar och noggrant har gått igenom dem. Det är det bästa argumentet för varför Socialdemokraternas långa maktinnehav har slutat i ett rättvisefiasko. De har byggt ett utanförskap som inte har handlat om de föräldralediga. Det har handlat om en öppen arbetslöshet när man mäter den enligt den internationella statistiken. Det handlar om människor som har fastnat i Amsåtgärder som inte har fungerat och som inte har varit effektiva. Det har handlat om en sjukfrånvaro och en förtidspensionering som så uppenbart är kopplade till arbetsmarknadsläget. Man har stramat åt systemen och jagat människor med stor nogsamhet, men skillnaderna regionalt, vilket en annan LO-rapport visade, är tydliga. I de regioner där man har hög arbetslöshet har man också hög sjukfrånvaro och hög förtidspensionering. Det är naturligtvis det grundläggande problemet. Man kan inte bygga ett rättvist samhälle utan att bry sig om arbetslöshet och sysselsättning. Talar man inte om jobben, arbetslösheten och sysselsättningen kan man inte hantera fördelningspolitiken. Under de år under efterkrigstiden då Socialdemokraterna regerade och klyftorna minskade skedde det under perioder då den öppna arbetslösheten kunde ligga väl under 3 procent utan att vi fick inflationsproblem. Då rörde det sig kanske om hälften så många som var förtidspensionerade och sjukskrivna som i dag. Det är naturligtvis fullt möjligt att återupprätta full sysselsättning. Holländare, danskar, irländare, engelsmän och amerikaner är på väg tillbaka till en arbetslöshet som ligger under 4 procent, och till och med i något fall under 3 procent, och då talar vi om holländarna. Det har skett genom en konsekvent politik där man har gjort det mer lönsamt att arbeta, enklare att anställa och mer attraktivt att driva företag. Jag är övertygad om att Monica Green och jag kommer att få föra den här diskussionen många gånger, och då gärna med utgångspunkt i de fördelningspolitiska underlagen. Jag är övertygad om att de kommer att visa att när sysselsättningen stiger, när jobben kommer, när arbetslösheten minskar och vi nu kan reducera utanförskapet med över 180 000 personer mellan 2005 och 2010 kommer det också att betyda att inkomstskillnaderna i samhället minskar. Sedan har vi naturligtvis problem att vända trenden. Den socialdemokratiska girighetsekonomin under de senaste fem-tio åren är svår att vrida tillbaka. De klyftor som Socialdemokraterna har byggt upp, där den ekonomiska eliten har 41 industriarbetarlöner, vilket är en ökning från 25 sedan man tog över regeringsmakten, kommer vi inte att klara av att minska på kort sikt. Men målet är ett samhälle som är rättvist och byggt på låg arbetslöshet och hög sysselsättning.

Anf. 20 Monica Green (S)
Fru talman! Jag förstår att Anders Borg gläds åt högkonjunkturen. Det gör jag också. Jag tycker att det är jättebra att det går bra för Sverige för närvarande. Det är kanonbra. Det gör det mycket tack vare att socialdemokratin lade grunden för det. När vi i valrörelsen många gånger påpekade att jobben kommer häcklades vi av sådana som Anders Borg som sade att de inte alls skulle komma. Nu kommer jobben, och det är jag mycket glad för. Jag tycker att vi tillsammans ska glädjas åt det. Men det blir inte bättre för de arbetslösa om man sänker ersättningsnivån, jagar dem och gör dem fattigare. Det blir inte bättre om man gör förtidspensionärerna fattigare. Det är inte så man ska gå till väga. Man ska inte straffa dem, utan man ska hjälpa dem så att de får möjlighet att skaffa den utbildning som de saknar för att kunna få de jobb som nu finns. Man ska försöka lösa de flaskhalsproblem som finns. Det finns redan bristyrken. Ni väljer att ta bort de möjligheterna. Ni väljer att ta bort möjligheter för fortsatt utbildning för arbetslösa. Det finns ett exempel i Skövde där vi har ett företag som heter Byggsoft. De måste nu dra ned på sina utbildningsplatser trots att det behövs många byggnadsarbetare. Det beror på att ni har dragit ned på de möjligheterna. Det gäller både arbetsförmedlingen och kommunerna som kunde anlita Byggsoft tidigare. Ni har valt att dra in på de här bristyrkesutbildningarna. Ni har också valt att dra in på korttidsstudiestöden. Ni väljer alltid att dra ned möjligheterna att utbilda sådana som behöver en extra skjuts för att komma in. Det finns många som står väldigt långt från arbetsmarknaden, och de behöver lite extra skjuts. De är inte hjälpta av att bli fattigare. De är hjälpta av att få en utbildning så att de kan ta sig in på arbetsmarknaden. Det är det de behöver. Dessutom har ni ett stort sorgebarn, och det är långtidsarbetslösheten för ungdomar. Den har ökat med 200 procent sedan ni tog över regeringsmakten. Vi kan glädjas åt att det går bra för väldigt många och för Sverige, men vi ska inte lämna några bakom oss. Vi ska se till att alla får ta del av den här högkonjunkturen. Dessutom ska vi göra det på ett ansvarsfullt sätt. När det inte är högkonjunktur längre - och du kommer också att uppleva de dagarna, Anders Borg - gäller det att se till att man har en bra budget med ordning och reda och klarar av de tider när det går sämre. Då får man inte föra en oansvarig ekonomisk politik som gör att man sprätter i väg pengar. Sedan finns det en sak till som jag skulle vilja lyfta fram när det gäller de ökade klyftorna. Det gäller den låglönepolitik som ni försöker bedriva. Ni försöker undanröja hinder för att människor ska få lägre lön. Ni vill göra det möjligt med hushållsnära tjänster genom att ta bort skatter på det. Anders Borg säger att det ska vara lättare att anställa. Egentligen menar han att det ska vara lättare att avskeda, men han tycker att det låter finare att säga att det ska vara lättare att anställa. Det är lätt att anställa redan i dag. Det ser vi. Människor får anställningar i dag. Med den låglönepolitik som går ut på att man får sänkt a-kassa och måste ta jobb med betydligt lägre lön än vad man har haft tidigare går den här spiralen nedåt. Det finns länder med väldigt stora lönespridningar, och dit vill inte vi. Det tror jag inte att Anders Borg heller egentligen vill. Jag tycker att han ska ändra sig där.

Anf. 21 Anders Borg (M)
Jag vill påminna Monica Green om att rubriken är En fördelningspolitisk redogörelse och fördelning utifrån genus som särtryck i budgetpropositionen 2008 . Jag tycker att det börjar halka väldigt mycket bort från vad interpellationen egentligen handlar om.

Anf. 23 Monica Green (S)
Fru talman! Jag tycker att det var bra att Anders Borg sade att de 2010 kommer att presentera den sista fördelningspolitiska analysen. Det gör mig trygg att veta att de inte ska fortsätta efter det och att Anders Borg också har konstaterat nu att de bara får fyra år. Det är tur för Sverige och för oss som bor här i Sverige. När det gäller de ökade klyftorna och skillnaderna både när det gäller klass och kön har det visat sig att ni, Anders Borg, i er vårbudget gynnar de allra rikaste. Ni gynnar de 10 procenten i Sverige som har det allra bäst, för de får hälften av alla tillgångar i den blå skatteväxlingen som ni nu trycker igenom. Även när det gäller fördelningen mellan män och kvinnor ser det så illa ut att när förmögenhetsskatten avskaffas kommer mer än 60 procent att tilldelas männen. Du kan säga att det är för att männen äger mer, men varför gör de det? Jo, det är för att vi fortfarande inte har ett jämställt samhälle. Jag noterar att Anders Borg inte kommenterar antalet långtidsarbetslösa ungdomar som har ökat med 200 procent sedan alliansen tog över regeringsmakten. Dessutom vill jag påpeka för Anders Borg att politiken inte styr allt. Du kanske känner till att det också är marknadskrafter och internationell påverkan som gör att politiken inte styr allting. Den kanske inte ens ska göra det, men jag beklagar om klyftorna ökat under vår regeringstid på så sätt att fler blivit rikare. Det är därför jag tycker att det är så viktigt att man har kvar ett solidariskt skattesystem så att man fördelar de resurser som man har och har kvar en solidarisk tanke i skattesystemet så att de som har också betalar mer till det gemensamma och att de som har mindre betalar mindre. Det är det som en socialdemokratisk fördelningspolitik innebär. Den är mer rättvis än den ni redovisar.

Anf. 24 Anders Borg (M)
Fru talman! Låt oss hålla fast vid denna fördelningspolitiska diskussion! När LO nu redovisar en brett upplagd studie om fördelningspolitiken kan vi konstatera att den ekonomiska elitens inkomster när Socialdemokraterna tillträdde uppgick till 25 industriarbetarlöner. I dag är siffran 41. Stämmer detta inte till någon eftertanke inom socialdemokratin? Kan det inte finnas ett uns av vilja till förnyelse? Vi har en full sysselsättning som vi inte har sett i Sverige på 10-20 år trots att vi har haft ett långt socialdemokratiskt regeringsinnehav. Stämmer det inte till någon eftertanke? Det finns länder som lyckas återupprätta full sysselsättning - för det säger jag att man är på god väg att göra i en del länder. Stämmer det då inte till eftertanke när vi ser att holländarna har en arbetslöshet som är på väg att ticka ned under 3 procent utan inflation, när danskarna är på väg mot 3 procent utan inflation och irländarna tillsammans med engelsmännen ligger runt 4 procent? Varför har en del länder varit så väsentligt mycket mer framgångsrika än Sverige när det gäller att bekämpa massarbetslösheten? Hur kan klyftorna, inkomstskillnaderna, minska kraftigt på Irland mellan 1993 och i dag enligt OECD samtidigt som de har ökat i Sverige? Jo, för där har man konsekvent fört en politik för full sysselsättning. Det som utmärker den är att det har blivit mer lönsamt att arbeta. När Peer Steinbrück i Tyskland sänker arbetslöshetsersättningen till 65 procent under ett år eller när Gordon Brown sänker den till 65 procent i sex månader är det inte för att de vill öka klyftorna utan för att de som socialdemokrater inser att omställningsförsäkringar måste handla om att det alltid ska löna sig att arbeta. Det var i fråga om detta som Socialdemokraterna gick fel, och det är det som rapporterna kommer att belysa framöver. Fördelningspolitik handlar inte om att fördela om. Det handlar om att bygga ett samhälle där alla är med i produktionen. Kärnan i fördelningspolitiken är att alla människor är med och arbetar, att arbetslösheten är låg och sysselsättningen är hög. Det är här den grundläggande ideologiska klyftan mellan oss och Socialdemokraterna finns.

Intressenter

Interpellationer

Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.