Till innehåll på sidan
Sveriges Riksdags logotyp, tillbaka till startsidan

Elcertifikat till gammal elproduktion

Interpellation 2009/10:367 av Eriksson, Peter (mp)

Interpellationen är besvarad

Händelser

Inlämnad
2010-05-10
Fördröjd
Ärendet var fördröjt
Anmäld
2010-05-17
Svar fördröjt anmält
2010-05-25
Sista svarsdatum
2010-05-31
Besvarad
2010-06-09

Interpellationer

Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.

Interpellationen

den 10 maj

Interpellation

2009/10:367 Elcertifikat till gammal elproduktion

av Peter Eriksson (mp)

till näringsminister Maud Olofsson (c)

Den 5 maj visade Uppdrag granskning i Sveriges Television hur en stor del av elcertifikaten för ny förnybar elproduktion går till redan existerande anläggningar, framför allt vattenkraftverk. När certifikatsystemet trädde i kraft 2003 fick anläggningar som tagits i drift före 2003 rätt att tilldelas certifikat. I regeringens proposition 2005/06:154 begränsades rätten för sådan vattenkraft att tilldelas certifikat till tiden fram till utgången av 2012. För andra anläggningar gäller utgången 2014. Genom att göra renoveringar eller ombyggnader av kraftverken kan de stora kraftbolagen få hela elproduktionen klassad som ny och därmed bli berättigad till elcertifikat också för perioden efter 2012. Enligt Uppdrag granskning har 76 procent av elcertifikaten tillfallit gamla anläggningar. Hur stor del av certifikaten som går till redan befintlig elproduktion framgår inte av inslaget.

Energimyndigheten har också i en skrivelse till regeringen daterad den 16 april 2010 uppmärksammat regeringen på problemet med att storskaliga vattenkraftsanläggningar rivs och ersätts med nya för att få nya elcertifikat för hela produktionen, såväl den befintliga som den nytillkommande. Så kan även göras för småskalig produktion.

Det är orimligt att staten subventionerar gammal elproduktion för bolag som gör vinster på miljardbelopp. Det är inte heller rimligt att producenter kan få stöd genom att riva befintliga anläggningar och ersätta dem med nya. Den här typen av missbruk sänker förtroendet för hela energipolitiken. Regeringen måste snarast stoppa detta kryphål i systemet.

När certifikaten går till gamla anläggningar minskar lönsamheten i nya vindkraftverk, biobränsleanläggningar och annan utbyggnad av förnybar el. Om en betydande del går till redan befintlig produktion så kan statistiken ge en överdriven bild av hur mycket ny el som elcertifikaten bidragit till. Det urholkar träffsäkerheten och förvirrar debatten om systemets måluppfyllelse.

Näringsministern har ofta upprepat att elcertifikaten skulle vara ett effektivt sätt att stödja utbyggnad av förnybar elproduktion. I stora delar av EU råder en bred enighet om att fastprissystem är betydligt effektivare. I en bred genomgång av styrmedlen i EU-länderna konstateras också att teknikspecifika styrmedel som fastpris är betydligt billigare än elcertifikat och leder till mindre dödviktseffekter i form av stora vinster i kraftbolagen. Allt tyder på att elcertifikatssystemet är långt ifrån så effektivt som den svenska regeringen påstår.

Det är viktigt att regeringen redovisar hur stor andel av elcertifikaten som gått till redan befintlig elproduktion. Det måste finnas fakta på bordet för en debatt om hur vi på bästa och effektivast möjliga sätt kan stödja en utbyggnad av förnybar elproduktion i Sverige.

Jag vill därför fråga näringsministern:

1. Kan näringsministern redovisa hur stor andel av elcertifikaten som utfärdats under 2009 som har tilldelats elproduktion som fanns i drift redan innan elcertifikatssystemet infördes 2003?

2. Har ministern för avsikt att låta gamla anläggningar även fortsättningsvis få elcertifikat för den befintliga produktionsvolymen när anläggningar byggs om?

3. Gör näringsministern fortfarande bedömningen att elcertifikaten är ett effektivt styrmedel för att stimulera utbyggnad av förnybar elproduktion?

Debatt

(7 Anföranden)
Stillbild från Interpellationsdebatt 2009/10:367, Elcertifikat till gammal elproduktion

Interpellationsdebatt 2009/10:367

Webb-tv: Elcertifikat till gammal elproduktion

Dokument från debatten

Protokoll från debatten

Maud Olofsson (C)
Anf. 1 Maud Olofsson (C)
Fru talman! Peter Eriksson har frågat mig följande: 1. Kan näringsministern redovisa hur stor andel av elcertifikaten som utfärdats under 2009 som har tilldelats elproduktion som fanns i drift redan innan elcertifikatssystemet infördes 2003? 2. Har ministern för avsikt att låta gamla anläggningar även fortsättningsvis få elcertifikat för den befintliga produktionsvolymen när anläggningar byggs om? 3. Gör näringsministern fortfarande bedömningen att elcertifikaten är ett effektivt styrmedel för att stimulera utbyggnad av förnybar elproduktion? När det gäller Peter Erikssons första fråga producerades under 2009 totalt 15,6 terawattimmar förnybar el inom elcertifikatssystemet. Detta motsvarar en ökning med 9,1 terawattimmar jämfört med 2002. Av denna ökning utfärdades elcertifikat motsvarande 3,7 terawattimmar till helt nya anläggningar som byggts sedan elcertifikatssystemet infördes 2003. Att även befintlig förnybar elproduktion inkluderades i elcertifikatssystemet när det infördes berodde på att det tidigare driftsstödet för småskalig elproduktion samtidigt avskaffades. Den storskaliga vattenkraften var dock exkluderad. Därigenom skapades också en tillräcklig likviditet för att få förutsättningar för en handel med elcertifikat. Ett annat skäl var att elcertifikat skulle kunna tilldelas till befintliga kraftvärmeanläggningar. På så sätt stimulerades till utbyggnad och konvertering till biobränsle i stället för att använda fossila bränslen. Vad gäller Peter Erikssons andra fråga infördes 2007 en rad ändringar i elcertifikatssystemet i syfte att öka stabiliteten och långsiktigheten i systemet. Bland annat begränsades stödperioden i tiden. Nya produktionsanläggningar för förnybar el tilldelas elcertifikat i 15 år. Tilldelningsperioden för de produktionsanläggningar som var i drift när elcertifikatssystemet infördes upphör vid utgången av 2012 eller 2014. Genom de förändringar i regelverket som infördes förra året finns även en möjlighet att få tilldelning av elcertifikat till investeringar i ökad produktionskapacitet i befintliga anläggningar för alla förnybara elproduktionsslag. Tidigare gällde detta endast vattenkraft. En anläggning kan också kvalificera sig för en ny tilldelningsperiod ifall det görs så omfattande investeringar i anläggningen att den får en livslängd som motsvarar en ny anläggning. Grundprincipen är dock att kraven är mycket höga för att en anläggning ska kvalificera sig för en ny 15-årig tilldelningsperiod. Energimyndigheten har dock uppmärksammat att dagens regelverk kan få oönskade effekter när det gäller storskaliga vattenkraftsanläggningar. Om sådana rivs och ersätts med en nybyggd vattenkraftanläggning kan de komma att godkännas för tilldelning av elcertifikat för hela elproduktionen. Energimyndigheten avser nu, efter en dialog med Näringsdepartementet, att se över lagstiftningen och ge förslag på förändringar för att kunna komma till rätta med de oönskade effekterna. Förslaget planeras att lämnas i samband med slutredovisningen av den pågående översynen av elcertifikatssystemet som ska redovisas den 15 september 2010. Så till Peter Erikssons tredje fråga. Jag konstaterar att det funnits en bred samsyn över blockgränserna om elcertifikatssystemet som styrmedel. Detta ger den stabilitet och långsiktighet i spelreglerna som krävs för att företag ska investera i förnybar elproduktion. Elcertifikatssystemet är teknikneutralt och styr mot att den billigaste förnybara elproduktionen byggs först. Elcertifikatssystemet har också utvärderats vid olika tillfällen, och det kan konstateras att det hittills varit ett mycket effektivt styrmedel för att snabbt öka den förnybara elproduktionen i befintliga kraftvärme- och mottrycksanläggningar. Under senare år har även stora nyinvesteringar gjorts i vindkraft och nya biobränsleeldade kraftvärmeanläggningar. Prognoserna för 2010 visar också att det ursprungliga målet när elcertifikatssystemet infördes om tio terawattimmar ny förnybar elproduktion jämfört med 2002 kommer att uppnås. Även i jämförelse med andra länders fastprissystem visar det sig att det svenska elcertifikatssystemet uppnår de uppsatta målen till en lägre sammantagen kostnad. Ett fastprissystem ger också större osäkerheter vad gäller långsiktigheten i subventionsnivåerna och vilken utbyggnad som kommer att ske och blir även teknikberoende. Jag anser alltså att elcertifikaten är ett effektivt styrmedel för att stimulera utbyggnad av förnybar elproduktion.
Peter Eriksson (Mp)
Anf. 2 Peter Eriksson (Mp)
Fru talman! Jag tackar näringsministern för svaret. Det är väldigt viktigt att vi har bra stödsystem för att få i gång och få till en snabb omställning i energisystemet. Vi behöver mer förnybar el. Det är därför en angelägen fråga att diskutera hur vi ska få det allra effektivaste systemet i framtiden, så att omställningen skyndas på. Sverige har tyvärr inte varit snabbast just på det området. Det finns flera andra länder som har lyckats lite bättre och snabbare de senaste åren. Min interpellation är skriven efter att en rad frågetecken har rests när det gäller elcertifikatssystemet. Det finns bland annat en hel del forskning som visar att andra typer av stödsystem ger både snabbare effekter i form av ny förnybar energi och att de är mer kostnadseffektiva. Jag har till exempel här en forskningsrapport som är gjord på uppdrag av EU-kommissionen som drar slutsatser om att de flesta av Europas succéhistorier på det här området bygger på så kallade feed-in-tariffer eller fastprissystem. Man säger också att teknologispecifika instrument är att föredra även på kort sikt för att minimera kostnaden. En fråga som uppstår efter det här svaret är vad näringsministern egentligen har för faktaunderlag när hon säger att elcertifikatssystemet är så mycket effektivare än andra stödsystem. Jag ser ingen sådan tydlig forskning. Den senaste tiden har också frågan om elcertifikaten väckts efter att Uppdrag granskning i SVT valt att granska systemet och elpriserna i Sverige. Deras slutsats var att elcertifikaten i betydande utsträckning går till annat än vad som var avsikten, alltså ny förnybar el. Även gammal elproduktion får stöd genom de ändringar som har gjorts i systemet, speciellt genom att vattenkraft inkluderats och att investeringar, även moderniseringar och mindre ombyggnader, i gamla anläggningar godkänns för stöd. Nu har vi fått ett svar från näringsministern. I svaret står bland annat att Energimyndigheten ska lägga fram ett förslag till en ny förändrad lagstiftning för att i alla fall åtgärda delar av problemet. Det tycker jag i så fall är väldigt bra. Möjligen kan man eftersom problemet ser ut att vara ganska betydande tycka att det borde ha uppmärksammats tidigare. Det är synd att så mycket pengar har gått till fel saker under ganska lång tid. Ska jag förstå näringsministerns svar som att av ökningen på 9,1 terawattimmar i det förnybara energisystemet har 5,4 terawattimmar, alltså 60 procent, gått till gamla anläggningar och elproduktion som helt eller delvis hade producerats ändå? Är det den riktiga tolkningen? Näringsministern svarar egentligen inte rakt på min fråga, utan svarar på motsatsen, så att säga. Det är väldigt bra om SVT:s granskning nu leder till att lagen ändras, men det vore ännu bättre om vi fick en ordentlig genomgång av den här frågan. Jag hoppas att vi kan få det, åtminstone i september, när elcertifikaten ska upp. Det ser utan tvivel ut som att effektiviteten är oroväckande dålig och att pengarna går till fel saker. Det här är en allvarlig fråga genom att förtroendet kan skadas för de förnybara satsningarna och investeringarna.
Maud Olofsson (C)
Anf. 3 Maud Olofsson (C)
Fru talman! Jag kan upplysa Peter Eriksson om att det inte är SVT:s granskning som leder till att vi ser över våra system. Det gör vi hela tiden i alla fall. Jag tycker att det är beklagligt om Peter Eriksson tar SVT:s granskning som utgångspunkt för faktainhämtning. När elcertifikatssystemet infördes tog man samtidigt bort en massa gamla system. Det är vad jag försöker förklara i interpellationssvaret. Det var gamla system som man lyfte in. Det innebär att det finns en del gammal elkraft som nu har certifikatsystem som fasas ut 2012 och 2014. Det borde Peter Eriksson känna till. Det gör att det är en del pengar som har gått till det gamla system som plockades in i det nya. Den andra frågan är: Leder detta till att vi får det förnybara som vi har eftersträvat? Ja, är svaret. Det är klockrent. Det gör inte feed-in-systemet. Här är det två system som står mot varandra. Det är alldeles riktigt att ett feed-in-system leder till teknikutveckling. Men frågan är till vilken kostnad. Tysklands feed-in-system är fyra gånger så dyrt som Sveriges elcertifikatssystem. Det är klart att om man har obegränsat med skattepengar, som ju Peter Eriksson alltid har, är det inte svårt att lova guld och gröna skogar. Men vi vill ha mest möjliga förnybart till lägsta kostnad, och det har vi uppnått. En del av certifikatsystemet har också, som jag säger i interpellationssvaret, lett till att man konverterat till biobränslen i stället för att använda fossila bränslen. Är inte det utmärkt? Är det inte vad Peter Eriksson vill åstadkomma? När man lyssnar till Peter Eriksson här ställer man sig frågan: Vad vill Miljöpartiet? Jag lyssnade till Uppdrag granskning och konstaterade att Peter Eriksson var otroligt stark motståndare till elcertifikatssystemet. Han skulle ha feed-in-system och annat. Men sedan läser jag motionerna. Där står att man inte är nöjd från Miljöpartiets och Vänsterkartellens sida. Man ska ha ett ännu högre mål för elcertifikatssystemet. Det ska inte vara 25 utan 30 terawattimmar. Det har ni motionerat om här i riksdagen. Det blir otroligt oklart för marknaden. Vad är det ni egentligen tycker? Ska ni ha feed-in-system, eller ska ni ha elcertifikatssystem? Om ni säger ja till feed-in-system kan ni aldrig garantera att ni får det förnybara som man vet att man får med ett certifikatsystem. Peter Erikssons kritik är att det händer för lite. Men hur ska du styra så att det händer mer om du inte är beredd att använda certifikatsystemet? Det är min fråga till er. Om du inte vill ha certifikatsystemet utan ska använda feed-in-system, var i din budget har du pengar till detta? Jag skulle vilja ha svar här i dag. Är ni för feed-in-system, eller är ni för certifikatsystem? Om ni är för feed-in-system, hur mycket pengar är ni beredda att lägga på detta? Det kostar fyra gånger så mycket i Tyskland. Det måste alltså finnas en budgetpost i er budget som säger: Dessa pengar är vi beredda att lägga på detta. Jag kommer att försvara certifikatsystem också framöver just därför att det är ett effektivt system. Man får mycket för pengarna. Det investeras först i den bästa tillgängliga tekniken. Vi har först haft biobränsle och kraftvärme. Sedan kommer vindkraften och andra tekniker. Jag är rädd om skattebetalarnas pengar. Jag vill ha mer förnybar energi och skapa långsiktiga spelregler. Det Peter Eriksson och Miljöpartiet gör är att skapa stor osäkerhet på marknaden. Det är otroligt svårt att veta vad Miljöpartiet egentligen tycker. Detta är ett väldigt bra tillfälle att berätta för alla som är intresserade. Vad vill ni?
Peter Eriksson (Mp)
Anf. 4 Peter Eriksson (Mp)
Fru talman! Vår hållning är ganska tydlig i detta. Vi vill ha effektiva system. Vi vill ha in ny förnybar elenergi i det svenska elsystemet. Vi vill ha en snabb omställning. Vi är därför bekymrade när det tydligt kommer fram att det system vi har i dag för att få fram ny el och ny förnybar elproduktion inte är så effektivt som det borde vara. Det är därför som jag hänvisade till forskningsrapporter. Det är tyska forskningsrapporter som har gjorts på uppdrag av EU-kommissionen. Jag ställde också frågan till näringsministern: Vad är näringsministerns stöd och faktaunderlag i arbetet och när hon gång på gång säger att elcertifikaten är mycket effektivare än de andra stödsystemen? Jag har inte sett något sådant. Det hjälper inte så bra att man upprepar en sak tio eller hundra gånger som näringsministern gärna gör om man ändå inte har några fakta för det man säger. Jag blir inte mindre bekymrad när jag här försöker göra en tolkning av näringsministerns svar och inte heller får något svar på det. Ska jag förstå svaret som att elcertifikat för 5,4 terawatt av de 9,1 som de utfärdades för 2009, det vill säga 60 procent, har gått till gamla anläggningar och elproduktion som helt eller delvis hade producerats ändå? Är det en riktig tolkning. Det är en viktig fråga, och näringsministern svarar inte direkt på den fråga som jag har ställt här. Näringsministern svarar inte på någon av de frågor som jag har ställt. Jag tycker att det är synd. Det är en viktig diskussion. Svenska folket har också rätt att få ett svar när nu elcertifikatssystemet är uppe till diskussion. Förtroendet för elcertifikatssystemet hänger ganska mycket ihop med om det är så att pengarna går till gammal produktion som ändå skulle ha gjorts och till företag som tjänar miljarder i vinster och bara får ökade stödpengar utan att det leder att vi får in ny förnybar elproduktion i den utsträckning som man hade kunnat få. Det är vad som gör mig bekymrad. Jag tycker att den aggressiva hållning som Maud Olofsson visar när hon förnekar att det finns några som helst problem är ganska bekymmersam. Det hade varit mer hedrande om Maud Olofsson tydligt hållit med om att det finns problem: Det finns en ineffektivitet i systemet, och vi är beredda att göra någonting åt det. Det kan vi göra inte bara genom det förslag som Energimyndigheten nu har tagit upp utan genom att se över helheten i systemet.
Maud Olofsson (C)
Anf. 5 Maud Olofsson (C)
Fru talman! Jag lyssnade väldigt noga på Peter Erikssons inlägg. Inte med ett enda ord talar Peter Eriksson om vad han vill i stället. Hän är bekymrad. Han vill ha effektiva system. Han vill ge besked, han vill ha mer förnybart, men han talar inte om hur. Den viktiga frågan här är hur. Ska vi ha elcertifikatssystem, eller ska vi ha feed-in-system? Jag har försökt förklara. Jag beklagar om Peter Eriksson inte hör vad jag säger eller förstår vad jag säger. Feed-in-systemet är dyrare än vad certifikatsystemet är. Det är fyra gånger så dyrt i Tyskland. Tyskland har fått fram väldigt mycket solenergi tack vare feed-in-system, men det har kostat massor med pengar. Vi valde en annan modell i Sverige därför att vi ville ha fram det mest kostnadseffektiva. På det sättet ha vi styrt teknikutvecklingen och fått mest förnybart för de pengar vi har satt in. Men det är också givet att om man som Peter Eriksson har obegränsat med pengar är det klart att du kan subventionera väldigt mycket av detta och få ut väldigt mycket av det. Men frågan är: Var tar Peter Eriksson i så fall pengarna ifrån? Jag vill ha ett besked här, och jag tror att svenska folket och de som ska investera vill ha ett besked. Ni tänker ingå i en regering som ska göra någonting på det här området. Ni har motionerat i riksdagen om att ni ska ha elcertifikatssystem och 30 terawattimmar. Men här står Peter Eriksson och är bekymrad och tycker inte att certifikatsystemet är tillräckligt effektivt. Ge besked till dem som eventuellt kan tänkas rösta på Miljöpartiet: Vad tänker ni tänker göra i stället, och var får ni pengarna ifrån? Jag ha försökt att förklara att när vi gjorde elcertifikatssystemet fanns det ett gammalt system som hade olika sorters subventionsprogram. Det lyftes in i detta. Det är därför som en del av investeringarna också går till befintlig elproduktion. De fasas ut 2012 och 2014. Det är förklaringen till att det inte bara är nyproduktion utan också en del av det gamla. En del av de fossila bränslena har fasats ut och bytts ut mot biobränslen, som jag också har försökt beskriva. Det är inte heller någonting positivt enligt Peter Eriksson. Är det inte det som är meningen, att vi ska få bort de fossila bränslena och få in det nya? Det finns olika exempel. Jag såg programmet, och Avestaforsens vattenkraftverk nämndes som ett exempel som var skräckinjagande. Hela detta kraftverk är totalt utbytt. Det är ett nytt kraftverk, men det stod ett där förut. Frågan är: Hur ska man se på det? Jag tycker att det är bra att vi byter ut det när vi redan har skadat naturen och gör det på samma ställe. Vi stimulerar ny teknik som ger en ökad produktion och ser också till att vi får mer för de pengar vi satsar. Det är klart att det är en komplex situation. Men i systemet och i den utvärdering som finns och som Peter Eriksson hänvisar till säger man att man får fram ny teknologi men inte till lägsta möjliga kostnad. Det är det som elcertifikatssystemet ger. Vi kommer hela tiden att följa systemet. Vi gör det inte, som jag säger, på grund av Uppdrag granskning utan på grund av att vi är ansvariga för systemet. Men så här långt har vi uppnått precis det vi vill, och vi kommer att uppnå det mål om 25 terawattimmar som vi har satt upp. Peter Eriksson har inte svarat på hur han ska uppnå målen om han ska ha feed-in-system. Det går inte att veta om man uppnår målen eller inte om man har feed-in-system. Tala om vilket system du vill ha! Hur ska du uppnå målen om det förnybara om du vill ha feed-in-system? Det vill vi veta.
Peter Eriksson (Mp)
Anf. 6 Peter Eriksson (Mp)
Fru talman! Som vanligt påstår Maud Olofsson en massa saker, men hon hänvisar inte till någon som helst källa för det hon säger. När hon påstår att forskningsrapporten inte skulle visa att det blir lägre kostnader vill jag hänvisa direkt till slutsatserna. Jag läser från rapporten: Technology-specific instruments are preferable to non-technology-specific support in order to minimize the costs for society even in the short term. Enligt forskningsrapporten är alltså de system som Maud Olofsson sågar även på kort sikt billigare och mer kostnadseffektiva än dem som Sverige har. Det finns flera sådan exakta uttalanden som jag kan fortsätta att läsa upp om Maud Olofsson vill. Men jag tycker att det blir ganska meningslöst. Vad jag begärde var att få något slags stöd för ståndpunkten att det svenska elcertifikatssystemet är överlägset. Jag tycker att det vore bra om vi kunde få fram en tydligare sådan forskning. Själv tror jag att det finns en del som talar för att elcertifikaten är bra och fungerar men att det finns annat som visar på ineffektiviteter i systemet. Vattenkraften är en sådan fråga. Det gäller till exempel Avestaforsen. Tänk er att man har ett befintligt vattenkraftverk men river det och bygger ett nytt eller ersätter det med ett nytt vid sidan av. Man för över vattnet dit och producerar lika mycket el som tidigare men har möjlighet att ge lite högre effekt, det vill säga att snabbare få ut mer el i det korta perspektivet men sett över säsongen lika mycket som tidigare. Då producerar man inte mer el än tidigare. Då ger det inte mer förnybar el. Då är det svårt att säga att detta är ett effektivt sätt att använda skattepengarna eller elkonsumenternas pengar. Därför har inte Maud Olofsson kunnat svara på frågan i grunden i alla fall.
Maud Olofsson (C)
Anf. 7 Maud Olofsson (C)
Jag vill säga till Peter Eriksson att reglerna här i riksdagen är sådana att man inte talar engelska. Därför får vi be Peter Eriksson lämna en översättning av det utdrag ur rapporten som han läste upp.

Intressenter

Interpellationer

Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.