Till innehåll på sidan

Effekterna för kulturarbetarna av den försämrade arbetslöshetsförsäkringen

Interpellation 2006/07:212 av Papadopoulos, Nikos (s)

Interpellationen är besvarad

Händelser

Inlämnad
2007-01-10
Fördröjd
Ärendet var fördröjt
Anmäld
2007-01-16
Svar fördröjt anmält
2007-01-19
Sista svarsdatum
2007-01-29
Besvarad
2007-02-02

Interpellationer

Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.

Interpellationen

den 10 januari

Interpellation

2006/07:212 Effekterna för kulturarbetarna av den försämrade arbetslöshetsförsäkringen

av Nikos Papadopoulos (s)

till kulturminister Lena Adelsohn Liljeroth (m)

Regeringens föreslagna försämringar av arbetslöshetsförsäkringen kommer att slå hårt på kulturarbetarna. Försäkringen blir dyrare och ersättningen sämre. Dessutom kommer färre över huvud taget komma i fråga för arbetslöshetsförsäkringen då kraven skärps för att kvalificera sig. Dessa förändringar slår naturligtvis inte bara på kulturarbetare. I större eller mindre omfattning drabbas alla Sveriges löntagare. Men just kulturarbetsmarknaden ser ut på ett sådant sätt att regeringens förslag får oerhört stora negativa effekter där.

Detta är inte okänt för kulturministern. I en interpellationsdebatt den 24 november 2006 om vilka konsekvenser försämringarna i a-kassan får för kulturarbetarna uttrycker kulturministern att ”vi är medvetna om att det är en speciell situation”. Till TT säger hon den 24 november att hon också avser att återkomma med förslag för att parera effekterna av regelförändringarna i samband med budgetdebatten i december. Hon fortsätter sedan att hänvisa till den förestående budgetdebatten, exempelvis i Dagens Nyheter den 7 december (DN den 7 december 2006 ”A-kasseförslag slår hårt mot kulturen”).  

Under kulturutskottets budgetdebatt den 13 december 2006 presenterades dock inga förslag. Med anledning av detta vill jag fråga ministern:

-      Avser kulturministern att presentera de förslag hon tidigare aviserat och som parerar de effekter som den försämrade arbetslöshetsförsäkringen får för kulturarbetarna, och i så fall när?

-      Vilken typ av förslag är det kulturministern tänker sig att presentera?

-      Varför presenterades inte dessa förslag i samband med budgetdebatten som utlovat?

-      Gör kulturministern bedömningen att dessa förslag ska kunna få full effekt innan den försämrade arbetslöshetsförsäkringen börjar gälla så att inga kulturarbetare drabbas?

Debatt

(7 Anföranden)

Dokument från debatten

Protokoll från debatten

Anf. 17 Lena Adelsohn Liljeroth (M)
Herr talman! Nikos Papadopoulos har frågat mig om jag avser att presentera de förslag jag tidigare aviserat för att parera de effekter som den försämrade arbetslöshetsförsäkringen får för kulturarbetarna och i så fall när. Vilken typ av förslag tänker jag mig att presentera? Varför presenterades inte dessa förslag i samband med budgetdebatten i december 2006 som utlovat? Slutligen frågar Nikos Papadopoulos om jag bedömer att dessa förslag ska kunna få full effekt innan den försämrade arbetslöshetsförsäkringen börjar gälla så att inga kulturarbetare drabbas. Nikos Papadopoulos utgår i sina frågor från regeringens föreslagna förändringar i arbetslöshetsförsäkringen. Jag uppskattar och delar verkligen det kulturpolitiska engagemang som Nikos Papadopoulos ger utryck för i sin interpellation. Jag är däremot inte lika säker på att vi har samma syn när det gäller vilka politiska åtgärder som är mest verkningsfulla. Jag har i flera sammanhang, inklusive budgetdebatten i december 2006, poängterat att konstnärers beroende av de generella stödsystemen bör minska och i stället ersättas av bättre möjligheter att leva av sitt konstnärskap. I budgeten för 2007, som behandlades i budgetdebatten i december, finns ett stort antal förslag på kulturområdet som på olika sätt även förbättrar arbetsmarknaden för konstnärer och kulturskapare. En långsiktig satsning på scenkonst för barn och unga är ett exempel. En tydlig strategi för hur barn- och ungdomskultur ska stärkas i skolmiljön är ett annat. Dansnät Sverige är ett ytterligare exempel, som med ökade statliga resurser skapar nya möjligheter för professionella dansare att få avsättning för sina föreställningar. I budgetpropositionen redogörs även för verksamheterna Teateralliansen AB och Dansalliansen. Därutöver kan även generella förenklingar av reglerna för företagande få positiva effekter för entreprenörskap inom kultursektorn, inte minst bland konstnärerna själva. Jag vill också medverka till en bättre dialog och ett närmare samarbete mellan den civila sektorn, inte minst näringslivet och dess företrädare, och kultursektorn, kulturlivet och dess konstnärer. Listan kan alltså göras lång över olika alternativa vägar för att bryta föreställningen om att generella bidragssystem, som a-kassan, utgör konstens och kulturlivets fundament. Jag kommer som kulturminister att aktivt och återkommande pröva och föra i debatt olika förslag som sammantaget leder till ett vitalt och offensivt kulturliv, där inte minst konstnärernas arbetsmarknad utvecklas och vidgas. Avslutningsvis vill jag upprepa min och regeringens avsikt att noga följa effekterna på kulturarbetsmarknaden av de förändrade villkoren för arbetsmarknadspolitiken.

Anf. 18 Nikos Papadopoulos (S)
Herr talman! Först vill jag tacka ministern för svaret. Jag konstaterar att det naturligtvis finns några skillnader i våra riktlinjer angående kulturen. Jag vet att kulturministern ser en goodwill i att förbättra kulturen. Men de moderata riktlinjerna tillåter inte att det blir en politik som gör det bättre än Socialdemokraternas riktlinjer. Herr talman! Snart börjar regeringens försämringar av a-kassan att få full effekt. Det kommer att bli svårare att kvala in till a-kassan, och det blir mindre i plånboken. Detta kommer särskilt kulturarbetarna att märka. Att kulturarbetarna har en svår arbetsmarknad är jag och kulturministern rörande överens om. Vi är också överens om att det kulturarbetarna i första hand behöver är en bättre arbetsmarknad, det vill säga bättre möjligheter att leva av sin konstnärliga utövning. Det är ju självklart! Vi är överens med den moderata regeringen om att jobb kommer i första hand, och så även för kulturarbetare. Men hur ska villkoren för kulturarbetare förbättras, konkret? Har den arbetsgrupp som kulturministern utlovade i en riksdagsdebatt börjat arbeta, och när har den något att presentera? Hittills har det varit många vackra ord, men de faktiska åtgärder som kulturministern lovat gång på gång lyser med sin frånvaro. Regeringen vill noga följa effekterna men avvaktar med att föreslå åtgärder. Herr talman! Den svenska modellen på arbetsmarknaden har gjort att arbetstagare, också inom kultursektorn, har kunnat klara sig på en mycket flexibel och osäker arbetsmarknad. De stabila trygghetssystemen har underlättat för dem som valt ett yrke där man måste frilansa eller ofta ta kortare visstidsanställningar. Välutbildade och etablerade skådespelare, dansare eller musiker vill naturligtvis hellre ha jobb än att leva på a-kassa. Jobb framför bidrag har alltid varit den socialdemokratiska linjen, men med skillnaden att det också ska finnas trygga ersättningssystem för dem som drabbas av arbetslöshet eller sjukdom. Men när vi nu börjar se den borgerliga kulturpolitiken i praktiken märker vi att man inte alls tänker satsa på kulturen. Deras kulturbudget innehåller inga nya jobb. I slutet av förra året kom dråpslaget för många av landets kulturinstitutioner. Nu skärs drygt 50 miljoner kronor ned på olika lokala teatrar och orkestrar. Det var pengar som de hade rätt att få tillbaka på skatten. Produktioner var planerade utifrån detta anslag, men de utlovade medlen kommer inte att betalas ut. Denna kraftiga besparing går ju direkt ut över kulturarbetares möjligheter att få jobb och över planerade produktioner. Mängder av skådespelare, dansare och musiker kommer att få en ännu sämre arbetsmarknad. Malmö Dramatiska teater kommer att förlora drygt 1,5 miljoner kronor. Anders Lerner som är teaterchef i Malmö uttalar i Sydnytt att regeringens besparing innebär att det blir färre föreställningar för barn och ungdomar. Han menar att det hade gått att producera mer skolteater om teatern hade fått behålla pengarna. Detta går tvärsemot vad kulturministern uttalat om satsningar på kulturen, särskilt då på barnkulturen. Herr talman! Viktigast av allt är att kulturministern säger att det ska komma nya förslag för att parera effekterna av regelförändringarna. I samband med interpellationsdebatten den 24 november förra året rapporterade TT att kulturministern förbereder en mer samlad översyn av kulturarbetarnas villkor när det gäller moms- och skatteregler, upphovsrätt, trygghetssystem och villkor för eget företagande. Hittills har vi inte sett röken av något initiativ. Jag har några frågor till kulturministern. Förbereder kulturministern en samlad översyn över kulturarbetarnas villkor? Vad är det i så fall för typ av förslag som kulturministern tänker presentera? Kommer dessa förslag att få någon effekt innan den försämrade arbetslöshetsförsäkringen börjar gälla? Varför presenterades inga konkreta förslag i samband med budgetdebatten förra året trots löften om detta?

Anf. 19 Lena Adelsohn Liljeroth (M)
Herr talman! De här frågorna har Nikos Papadopoulos, Margareta Israelsson och jag diskuterat ett antal gånger här i kammaren. Många inom kultursektorn har en besvärlig arbetsmarknad. Samtidigt har vi också kunnat konstatera att kultursektorn är det område som växer absolut starkast. Vi har talat om den rapport som EU-kommissionen tog fram i höstas och som visar att det är kultursektorn med tillhörande näringar som växer mest - betydligt mer än till exempel mat- och dryckesindustrin som får ganska mycket utrymme i medierna och mer än bilindustrin trots att det köps en hel del bilar. Många kommer naturligtvis att hitta nya möjligheter. Det har också kommit nya jobb i Sverige under de senaste månaderna. Konjunkturen är stark och många av de jobben har säkert också gått till kulturskaparna. Förändringarna i a-kassan trädde inte i kraft vid årsskiftet. De kommer att träda i kraft i mars. Det är alltså ännu för tidigt att säga hur det här kommer att påverka. Därmed är det också för tidigt att säga vad man ska göra för att parera de eventuella negativa effekterna. Jobblinjen ligger fast. Det gör den även fortsättningsvis. Den grupp som Nikos Papadopoulos efterlyste inom alliansen har bildats och börjat arbeta. Jag kommer att återkomma i de frågorna.

Anf. 20 Nikos Papadopoulos (S)
Herr talman! Det gläder mig att ministern har satt i gång gruppen. Det är viktigt. Om vi tittar på förbättringarna för kulturarbetarna är det inte så klart. För de flesta kulturarbetare har det blivit försämringar och a-kassan spelar en viktig roll för dem. Kulturministern har sagt i debatter i valrörelsen att kulturen är det viktigaste av allt i alliansens deklaration. Jag kommer ihåg en debatt där kulturministern fick en fråga om vad som är viktigast i Sverige inom kulturområdet. Frågan löd så här: Vilken är den viktigaste kulturpolitiska frågan för ert parti? Då svarade kulturministern att det är tre frågor. Det är att värna vårt gemensamma kulturliv. Kulturarbetarna ska alltså inte belastas med a-kassa på grund av att de har ett yrke som inte är kontinuerligt. Det viktigaste är att ge landets kulturskapare goda förutsättningar för sitt konstnärliga arbete. Det är inte riktigt; det har försämrats. Kulturarbetarna kan inte överleva med sin a-kassa. Deras arbete är inte kontinuerligt. De frilansar många gånger. De har alltså ledigt ibland. Det betyder att de måste skaffa ett annat jobb. Om jag minns rätt har kulturministern också påpekat att de kan skaffa ett annat jobb. Det är omöjligt för dem att skaffa ett annat jobb under den tid som de är lediga. Varför skulle i så fall inte vi riksdagsledamöter skaffa ett annat jobb? Vi har tre fyra månader ledigt. Varför ska kulturarbetarna i det rättvisa och solidariska Sverige skaffa ett annat jobb? Varför kan de inte leva på det yrke som de har utbildat sig för?

Anf. 21 Lena Adelsohn Liljeroth (M)
Herr talman! Man kan naturligtvis ha synpunkter på detta. I hela västvärlden är det i allmänhet så att de som väljer att utbilda sig inom kulturområdet också har ett arbete vid sidan om. Det är inte något nytt. Det förekommer i de allra flesta länder. Det finns olika anledningar till det, men så är det. Det är inte något unikt för Sverige. Jag har aldrig någonsin sagt att jag tycker att a-kassan är en bra form för kulturskapare att överleva. Det är en mycket märklig form. Jag håller fast vid att det måste bli bättre villkor för kulturskaparna. Att a-kassan har fått tjäna som något slags förtäckt kulturstöd är mycket märkligt. Vi för diskussionen inom alliansen. Vi för också diskussionen inom departementet, inte minst också med näringsdepartementet och ser över de här frågorna för att underlätta för kulturskaparna. Det handlar förvisso om förenklingar för alla dem som är företagare. Det handlar också om annat som man kan göra. Jag förstår och gläder mig någonstans åt att förväntningarna är så stora. Fortfarande har det bara gått några månader. Mycket av det vi vill göra och kommer att göra under den här mandatperioden är ännu inte klart. Vi återkommer. Det kan jag garantera.

Anf. 22 Nikos Papadopoulos (S)
Herr talman! Hur kan det bli förbättrade arbetsvillkor för kulturarbetarna när de försämringar som har kommit kommer samtidigt med besparingar på drygt 50 miljoner kronor som de olika institutionerna har rätt att få för att skapa fler arbeten? På vilket sätt ser ministern att de kommer att parera varandra? Man drar ju in dessa pengar. Du har sagt att du är mycket mån om barnkulturen. Man förhindrar olika institutioner att producera mer kultur för barnen. Hur kommer ministern att få ihop försämrad a-kassa och avdrag med 50 miljoner med en förbättring för kulturarbetarna och en bättre barnkultur?

Anf. 23 Lena Adelsohn Liljeroth (M)
Herr talman! Den sista frågan från Nikos Papadopoulos tyckte jag att jag svarade på i mitt förra inlägg, så det hoppas jag att jag inte behöver upprepa. När det gäller momsfrågan måste jag återigen säga att väldigt mycket pengar har betalats ut till institutionerna, drygt 300 miljoner. Förhoppningsvis får vi någorlunda klart för oss hur mycket pengar som det handlar om. Sedan har jag också flera gånger sagt, och jag kan återigen säga det här, att beslutet om de kommande höjningarna är väldigt beklagligt, alltså när det gäller det som man trodde att man skulle få behålla, med anledning av att de nya reglerna på momsområdet inte kommer att träda i kraft. Det kanske inte finns utrymme för detta i dag, men jag har också förklarat varför jag inte tyckte att det var rimligt. Jag tror att Nikos Papadopoulos också nämnde Malmö. Det är sant att Malmöoperan har fått tillbaka rätt många miljoner. Jag kommer inte ihåg om det var 30 eller 40 miljoner. Jag vill också minnas - rätta mig om jag har fel, det kan vi ta efteråt - att den socialdemokratiskt styrda kommunen Malmö har dragit in de pengar som Malmöoperan skulle ha fått. Så det är en diskussion som man får föra där nere. Om jag har missuppfattat detta så ber jag om ursäkt. Men jag tror att det var så. Men Malmöoperan skulle ha fått rätt mycket extra pengar. Och med dem kan man också åstadkomma en hel del verksamhet. Och på många av dessa institutioner har man varit väldigt glad över det tillskott som har kommit, även om man kanske också - rätt eller fel - hade trott att man skulle få ännu mer pengar. Och det kan kanske komma, men det finns inte utrymme för det i budgeten just nu.

Intressenter

Interpellationer

Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.