Till innehåll på sidan
Sveriges Riksdags logotyp, tillbaka till startsidan

E 22

Interpellation 2006/07:168 av Örnfjäder, Krister (s)

Interpellationen är besvarad

Händelser

Inlämnad
2006-12-15
Anmäld
2006-12-15
Fördröjd
Ärendet var fördröjt
Svar fördröjt anmält
2007-01-19
Sista svarsdatum
2007-01-22
Besvarad
2007-01-23

Interpellationer

Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.

Interpellationen

den 15 december

Interpellation

2006/07:168 E 22

av Krister Örnfjäder (s)

till statsrådet Åsa Torstensson (c)

E 22 är en viktig livsnerv för Kalmar län liksom för de andra länen i sydöstra Sverige. Den sträcker sig mellan Norrköping och Malmö utefter 21 kommuner som tillsammans har en befolkningsmängd på över en miljon invånare. De berörda kommunerna har tillsammans med det lokala näringslivet länge arbetat för en utbyggnad av E 22.

I Vägverkets nationella plan för utbyggnad 2004–2015 ingår inte E 22. Jag ser med stor oro på detta eftersom E 22 är en strategisk livsnerv genom Skåne, Blekinge, Kalmar och Östergötlands län. Den kommunicerar med Öresundsområdet och stora delar av Sveriges östkust och är därför mycket viktig för näringslivet i hela södra och östra delarna av Sverige.

De flesta är överens om sambandet mellan tillväxt och jobb, att det behövs bra infrastruktur och utbildning för att företagen ska få arbetskraft och de arbetssökande få jobb även på mindre orter. Bättre kommunikationer och bättre förutsättningar för företagen ökar förutsättningarna för flera jobb i alla delar av landet.

I och med att Polen och de baltiska länderna gick med i Europeiska unionen har E 22 blivit en förutsättning för att utveckla goda förbindelser till de växande marknaderna i Östersjöländerna. En stor del av de varor vi importerar från och exporterar till Östersjöländerna transporteras på E 22. Jag anser att regeringen bör se över möjligheterna att tidigarelägga byggstarten för de återstående delarna av E 22 så att byggstart sker senast 2010.

Vilka åtgärder avser statsrådet att vidta för att en utbyggnad av E 22 sker så fort som möjligt?

Vilket behov av investeringar ser statsrådet för E 22?

Hur ser tidsplanen ut för en utbyggnad av E 22?

Debatt

(14 Anföranden)
Stillbild från Interpellationsdebatt 2006/07:168, E 22

Interpellationsdebatt 2006/07:168

Webb-tv: E 22

Dokument från debatten

Protokoll från debatten

Åsa Torstensson (C)
Anf. 103 Åsa Torstensson (C)
Herr talman! Krister Örnfjäder har frågat mig vilka åtgärder jag avser att vidta för att en utbyggnad av E 22:an sker så fort som möjligt, vilket behov av investeringar jag ser för E 22:an samt hur tidsplanen för en utbyggnad av E 22:an ser ut. Krister Örnfjäder har även i en interpellation om Tjustbanan frågat mig hur jag avser att tillgodose behovet av moderna och snabba transporter mellan Västervik och Linköping. Staffan Danielsson har frågat mig vilka åtgärder jag ser som nödvändiga för att förbättra kommunikationerna mellan Linköping och Västervik i ett kort- och långsiktigt perspektiv. Jag har valt att besvara alla tre interpellationerna i ett sammanhang. Krister Örnfjäder skriver i en av interpellationerna att i Vägverkets nationella plan för utbyggnad 2004-2015 ingår inte E 22:an. Detta påstående har jag två kommentarer till. För det första är väl planen egentligen inte Vägverkets. Det är ju regeringen som fastställt planen och har ansvaret för den. För det andra finns det ett antal utbyggnadsprojekt på E 22:an i planen, i såväl Skåne som Blekinge, Kalmar och Östergötlands län. Men antalet utbyggnadsprojekt på E 22:an minskade när den tidigare regeringen i oktober 2004 beslutade att fyra projekt på E 22:an genom Skåne inte längre skulle vara prioriterade. När det gäller Tjustbanan har den tidigare regeringen, precis som Krister Örnfjäder och Staffan Danielsson skriver, avsatt 250 miljoner kronor för investeringar mellan Linköping och Åtvidaberg samt gett Banverket i uppdrag att utreda förutsättningarna för att upprusta delen mellan Åtvidaberg och Västervik. Nu när Banverkets redovisning inkommit kan vi se att kostnaden för att upprusta Tjustbanan ligger på 3,6 miljarder kronor och att Banverket anser att det inte är meningsfullt att investera ett så litet belopp som 250 miljoner kronor. När det gäller interpellanternas konkreta frågor om investeringar på E 22:an, Tjustbanan och andra vägar och järnvägar är jag inte beredd att i dag ge några konkreta besked. Orsaken till det är att riksdag och regering har beslutat att ha en sammanhållen process för prioritering av väg- och järnvägsåtgärder, där beslut ska grundas på analyser av effekter och kostnader. Regeringen har nyligen tagit första steget i denna process genom att ge ett antal myndigheter i uppdrag att utarbeta ett underlag för en kommande proposition om infrastruktur. När riksdagen sedan beslutat om propositionen kommer vi att komma in i ett skede då vi mer konkret diskuterar prioritering av olika åtgärder innan regeringen slutligen fastställer de nationella väg- och järnvägsplanerna. I det sammanhanget kommer investeringarna på E 22:an och Tjustbanan att prövas. Som ett stöd för regeringens beslut i frågan är det angeläget att berörda kommuner och regioner då redovisar sina övergripande prioriteringar. Regeringen har även gett Vägverket och Banverket i uppdrag att revidera de nu gällande nationella väg- och banhållningsplanerna för perioden 2004-2015. Vi får genom det en bättre kvalitet på kostnadsberäkningarna för olika projekt. Vägverket och Banverket ska inkomma med förslag till reviderade planer senast den 18 juni i år. Även här kan E 22:an och Tjustbanan bli föremål för diskussion. Det är min fasta övertygelse att vi får en mer effektiv användning av statens medel genom denna sammanhållna process med regional delaktighet, jämfört med om vi hade en ordning där regeringen fattade separata beslut för varje större väg och järnväg i landet.
Krister Örnfjäder (S)
Anf. 104 Krister Örnfjäder (S)
Herr talman! Till att börja med vill jag tacka för svaret. Tyvärr har statsrådet Åsa Torstensson valt att slå ihop två helt olika ärenden i samma svar, vilket gör att diskussionen för en utomstående riskerar att bli helt obegriplig. Jag tänker därför börja med att ha några gemensamma synpunkter på båda ärendena för att sedan övergå till att diskutera dem vart och ett för sig. Att inte säga något är också ett budskap. Statsrådet väljer att inte svara på mina frågor i interpellationen med hänvisning till att hon vill ha en sammanhållen process med en regional delaktighet. Det kan man väl tycka är en bra inställning till dessa ärenden. Problemet är bara att man från majoritetens sida har valt en lösning där man duckar för frågorna genom att begära in uppgifter som man redan har tillgång till och som förskjuter dagens dåliga situation in i framtiden. Det gör att nödvändiga beslut inte kommer till och att processer inte sätts i gång som man tidigare på olika politiska nivåer varit överens om. E 22:ans betydelse, från Trelleborg till Norrköping, kan inte tillräckligt påpekas. Behovet av att de nödvändiga åtgärderna på denna väg vidtas så snart som möjligt kan inte tillräckligt många gånger understrykas. Att då ytterligare försena dessa är inte till fördel vare sig för dem som är i direkt behov av vägen eller för landet i sin helhet. En kraftig upprustning av Tjustbanan mellan Västervik och Linköping är en förutsättning för att klara denna landsdels behov av en väl fungerande arbetsmarknadsregion. Västerviks kommun är i dag en egen arbetsmarknad. För att kunna göra dem som bor där delaktiga i en större arbetsmarknad finns bara möjligheten med snabbare tågförbindelser. Avstånden till andra arbetsmarknadsregioner är för stora för att frågan ska kunna lösas på annat sätt. Att regeringen behöver mer information utöver den nyligen gjorda redovisningen från Banverket kan inte vara möjligt. Att försena projektet gör det bara svårare för andra aktörer än staten att ta sitt ansvar. Jag tänker då närmast på dem som i dag sköter trafiken och deras behov av framförhållning när ny upphandling ska göras. Den försening som regeringen nu har bidragit till innebär att upphandlingen försvåras och en risk för att kraftiga förseningar av trafikarbetet inträffar. Herr talman! Före valet satt de borgerliga partierna inne med alla lösningar på trafikproblemen i Sverige i debatterna som fördes och beklagade att den dåvarande regeringen inte agerade. Nu, herr talman, bidrar den borgerliga regeringen till att situationen försämras.
Staffan Danielsson (C)
Anf. 105 Staffan Danielsson (C)
Herr talman! Statsrådet! Tack för det lite kärva men ändå, tror jag, korrekta svaret! Krister Örnfjäder sitter i dag inne med lösningar på vad som ska göras, något som inte alltid regeringen gjorde före valet. Det är väl så att rollerna förändras lite. Jag tycker att det är rimligt att en ny regering verkligen tar till sig detta viktiga område. Det är viktigt att den prioritering som ska ske av önskemål från stora delar av landet sker utifrån ett sakligt och bra underlag. Det är alltid en stor och viktig diskussion här i riksdagen hur staten ska fördela sina investeringar i vägar och järnvägar. Det beror på att det är så viktigt för berörda bygder och hela landet hur stat och myndigheter anslår medel och fördelar resurser. I dag lyfter Krister Örnfjäder, vilket jag tycker är bra, och jag fram en del av Sverige - vår del, säger vi nog - nämligen Östgöta- och Kalmarregionen. Vi är nog inte alltid de flitigaste när det gäller att visa på behoven, men vi gör det nu i dag. Jag ser fram emot en bra dialog med infrastrukturministern. Först vill jag ändå sätta denna del av Sverige i sitt sammanhang. Tjustbanan genom den vackra Tjustbygden och Uknadalen mellan Västervik och Linköping fortsätter i sin förlängning, eller tvärtom, genom stambanan till Stockholm. Det starka behovet av Ostlänken, och för den delen av fler spår i Stockholm, står inte i motsatsställning till att en satsning sker också på Tjustbanan, tvärtom. Det är glädjande att den nya regeringen så tydligt öppnar för mer resurser till väg och järnväg genom samverkan mellan staten och andra intressenter i så kallade OPS-projekt. Det fungerar utmärkt i andra länder. Vi har Arlandabanan, och nu kommer det att bli fler spännande projekt. Tjustbanan är kanske inget lämpligt OPS-projekt, men genom att en del lämpliga andra stora investeringar kan ske med nya lösningar öppnar det för totalt sett större resurser till infrastrukturen. Jag försökte locka statsrådet att uttala sig om vilka åtgärder som erfordras för bättre kommunikationer mellan Östergötland och Kalmar, men det gick inte. Jag delar statsrådets och regeringens upplägg att lägga fram en sammanhållen proposition, men låt oss ändå som ett inspel i detta ha en diskussion om den här delen av Sverige, mellan Linköping och Norrköping och mellan Västervik och Vimmerby. Behovet av regionförstoring och de tillväxtmöjligheter detta medför är mycket angeläget för Västervik, som i dag är sin egen arbetsmarknadsregion, men även för Östergötland. Europavägen mellan Västervik och Norrköping behöver en bättre sträckning förbi Söderköping, där även Göta Kanal spärrar vägen under sommarhalvåret. De spännande planerna på ett båtlyft över vägen vinner allt fler anhängare, och jag hoppas att de kan läggas in i en kommande plan. Mellan Västervik, Gamleby och Linköping har vi riksväg 35, som behöver rustas upp till 90-, 100- eller kanske 110-väg mellan Överum och Linköping. Och så har vi då järnvägen mellan Västervik och Linköping. Det tar en och en halv timme att åka dessa tio mil. Den är enkelspårig, oelektrifierad och i starkt behov av upprustning. Det är en rätt skraltig järnväg som måste förbättras. Jag vill göra ett litet försök att få ut ministern på banan igen: Håll med mig om att denna järnväg ändå behöver förbättras!
Kerstin Engle (S)
Anf. 106 Kerstin Engle (S)
Herr talman! E 22:ans betydelse för hela Skånes och hela Sveriges befolkning och näringsliv har många talat mycket och länge om i denna kammare, inte minst den borgerliga oppositionen under förra mandatperioden. Alla är överens - men det blev inga pengar. Bra kommunikationer är en förutsättning för att kommuner och regioner ska utvecklas och invånarnas möjligheter öka när det gäller boende, arbete och studier. Alla är överens - men det blev inga pengar. I valrörelsen var det många som lovade att blir det bara en borgerlig regering så ska vägen byggas. Det fanns till och med de som var ute och tog första spadtaget. Nu väntar vi otåligt på grävskoporna. Eller var det bara tomma vallöften? Moderaterna lovade mest, 4 miljarder. Övriga partier lovade mindre men självklart mer än s-regeringen. Jag undrar dock, ministern: Hur stor är egentligen enigheten inom regeringen? Det bidde ju inte ens en tumme när vi läste i budgeten. Är ni överens om att det blir mer satsningar på vägarna? Vägverket har fått i uppdrag att revidera den nuvarande vägplanen, men vad är ministerns ambitioner? Vad betyder det egentligen att få "bättre kvalitet på kostnadsberäkningarna"? Är det att slopa något vägprojekt eller att föra in nya projekt? Att räkna ned kostnader är det väl ändå ingen som tror på, såvida man inte minskar på ambitionerna. En översyn i sig ger ju inte bättre kostnadseffektivitet. Att utreda kostar pengar; det såg vi inte minst med Citybanan. Behovet av en utbyggnad av E 22:an råder det ju full enighet om, så jag ska väl inte tolka ministern så att det finns andra projekt som nu ska prioriteras och som kan komma att flytta E 22:an bakåt på prioriteringslistan. Det vore intressant att höra vilka tankar hos ministern som ligger bakom uttrycket "bättre kvalitet på kostnadsberäkningarna". Ett förtydligande från ministern skulle kanske kunna lugna oss och förhindra onödig oro och spekulation.
Christer Nylander (Fp)
Anf. 107 Christer Nylander (Fp)
Herr talman! Man slås alltid i debatterna under mandatperiodens första månader av vilka stora förväntningar som finns på den nya regeringen. Jag tycker att det är härligt. Det ska vara stora förväntningar på den nya regeringen, och vi ska också ha stora förväntningar på att den levererar det som är utlovat. Det har ju börjat väldigt bra i den senare delen. Man ska också se till att den nya regeringen gör det som inte har gjorts under så många år tidigare. Många krav ställs, och det gäller på något sätt att också ha historiken klar. Det är precis som statsrådet säger i sitt svar, att ett problem bakom att vi är just här där vi är i dag är att man i oktober för något år sedan lyfte ut fyra tunga projekt från E 22 i Skåne. De löften som hade givits under lång tid sveks genom ett penndrag när man behövde pengar någon annanstans. Huvudproblemet har ju varit att infrastrukturen i Sverige under så många år har tillåtits halka efter när det gäller investeringar. S-regeringen satsade för lite. Man har lämnat ett reparations- och underhållsunderskott efter sig som måste fyllas i av den nya regeringen. Man svek löftena om de fyra tunga projekten när det gällde E 22. Man gjorde fel prioriteringar, man satsade inte på tillväxtfrämjande åtgärder. Vi som, om man ska vara lite självkritisk, ville se en snabb utbyggnad av E 22 var väl inte tillräckligt duktiga på att påverka den gamla regeringen. Vi hoppas att vi är bättre rustade för det nu. Statsrådet säger i sitt svar att det behövs en sammanhållen process. Jag delar egentligen den åsikten. Jag tycker att det är rätt och riktigt att ha den inställningen. Men jag hade inte stått i den här talarstolen om jag inte hade tyckt att det ändå finns en anledning, just på grund av historien, att för statens del hantera E 22 på ett annat sätt än man hanterar andra utbyggnader, just därför att man lyfte ut fyra tunga projekt för att lösa en akut kris i en annan del av landet. Därför kan E 22 inte rimligen av staten behandlas på samma sätt som alla andra projekt. E 22 bör behandlas i särskild ordning. Det har sagts tidigare många gånger i den här kammaren och också i debatten i dag att E 22 är viktig av många skäl. Det ska framhållas, vilket inte ofta görs, att E 22:ans utbyggnad är viktig av miljöskäl. Den är också viktig av säkerhetsskäl och kanske, det som ofta nämns, av tillväxtskäl. Sydöstra Sverige, Blekinge, Skåne och östra Småland, har en växtkraft som skulle kunna tas mycket bättre till vara om man byggde ut E 22 till full motorvägsstandard. Inte minst är det viktigt att man ser till att infrastrukturen i den allra sydligaste delen av Sverige är tillräckligt stark för att Skåne och den svenska sidan ska kunna ta vara på den kraft som nu finns i Öresundsregionen. Ytterligare en särskild anledning att prioritera E 22 i särskild ordning är att detta är så väl förberett redan. Det har lagts in i planen. Jag ska ändå säga att jag är optimist. Jag uppfattar den nya regeringens politik som att man är beredd att satsa mer pengar på infrastrukturen. Man är mer positivt inställd till tillväxtbefrämjande åtgärder än den tidigare regeringen var. Man är mer positiv till PPP-lösningar, privat och offentligt samarbete, för att bygga ut vägar. Redan nu finns det långtgående planer på hur detta skulle kunna gå till i praktiken när det gäller E 22:an genom att man har bildat ett särskilt bolag som heter E 22 AB. Många väntar på besked och jag har väntat så många år att jag kan stå ut med att vänta några veckor till, till vårpropositionen eller någon annan proposition i det här ärendet. Men vi hoppas verkligen att det blir ett positivt besked ganska snart.
Åsa Torstensson (C)
Anf. 108 Åsa Torstensson (C)
Herr talman! Jag tycker också att det är inspirerande att se så aktiva socialdemokrater vad gäller vägdiskussioner. Det har vi saknat tidigare. Men det är välkommet. Jag skulle vilja säga till Krister Örnfjäder att jag tror det är tredje gången vi diskuterar E 22:an. Det är väl några veckor sedan den senaste omgången. Jag har bara att upprepa att det under den perioden pågått en planeringsprocess, och den ska fullföljas. Jag skulle inte behöva förlänga den här diskussionen ytterligare eftersom vi har diskuterat det här tidigare. Jag vill dock säga att det är lämpligt att ni som är socialdemokrater är mycket medvetna om att det är ni som har plockat bort E 22:an från prioriteringslistan. Jag kan också säga att jag tycker att det är olyckligt när regioner står mot regioner på det här sättet. Man flyttar in, och man flyttar ut. Det är inte bra. Varje region gör sin planering, har också den bästa relationen till näringslivet och ser vad det är för samlad prioritering man behöver göra för att kunna möta människors ändrade beteende och den arbetsmarknad som ändrar sig och utvecklas, i många sammanhang mycket positivt. Men det tål också att upprepas att både Banverket och Vägverket påvisar bristen av underhållsmedel. Det är naturligtvis så, Staffan Danielsson, att när Banverket beskriver kustbanans behov på 3,6 miljarder säger det fruktansvärt mycket om vad man har missat i underhållsstandard. Ställer man frågan om behovet av upprustning säger den siffran fruktansvärt mycket. Men parallellt med detta säger Banverket: Vi har inte fått tillräckliga resurser för det underhåll som våra järnvägar behöver. Parallellt med detta säger Vägverket: Vi har inte fått tillräckligt mycket resurser för att hålla och sköta redan befintligt vägkapital. Och det är mycket allvarligt. Jag har en mycket stark tilltro, kanske till skillnad mot Socialdemokraterna, till att man på den lokala och regionala nivån faktiskt kan göra den bästa sammanhållna planeringen, eftersom det är där man också parallellt med näringslivet kan identifiera vad näringslivet har för behov av arbetskraft och var den finns. Det är på det sättet man också kan identifiera var man ska stärka kollektivtrafiken och hur man säkrar infrastrukturen så att en arbetsmarknadsregion tilltalar både kvinnor och män. Därför vidhåller jag att det är mycket viktigt att den lokala och regionala nivån är mycket aktiv i detta. Det är en viktig del i den här processen. Det kommer att pågå under våren. Det är naturligtvis också en stimulans för var och en av oss att vara aktiv just på hemmaplan för att ta den diskussion som handlar om prioriteringar och som också handlar om tidsaspekter. Jag ska bara avsluta med, eftersom jag höll på att glömma det, att det är ganska viktigt för en regering att ha koll på vilket tidsperspektiv det finns på de projekt som i dag ligger i plan. Håller ekonomin? För den här regeringen är det ganska viktigt att veta om projektens tid och ekonomi håller eller hur det ser ut. Annars hamnar vi i en fullständig frustration i slutändan när de som har trott att projektet skulle fullföljas märker att tidsperspektivet drar i väg. Det där är otroligt viktigt både för en regering och för dem som finns ute i den här verkligheten.
Krister Örnfjäder (S)
Anf. 109 Krister Örnfjäder (S)
Herr talman! Åsa Torstensson uttryckte sitt gillande över att vi deltar i debatten. Hon har saknat de socialdemokratiska debattörerna när det gäller infrastrukturfrågor. Det kan bero på att Åsa Torstensson inte har varit lika aktiv i de här frågorna tidigare som hon är just nu. När det gäller E 22 är det så att jag tillhörde dem som direkt protesterade när man tog till lösningen att i stället för att skjuta till nya pengar till Trollhättepaketet tog gamla pengar, vilket innebar att man flyttade pengarna från de Skånesatsningar som var inplanerade. Jag tyckte att det var ett vansinnigt sätt att hantera en fråga, därför att man flyttar ett problem från en landsända till en annan. Det kan man se exempelvis i lokalpressen i Skåne och hela vägen upp till Norrköping, där jag var med och skrev debattartiklar och protesterade mot det sättet att hantera en fråga. Det är ingen hemlighet. Det är ingen bra hantering. Jag förutsätter nu att den här regeringen inte kommer att göra så, därför att de instämde i det, precis som Christer Nylander sade. Stora ord om hur man löser gårdagens trafikproblem. Och precis på samma sätt förutsätter jag att man kommer att lämna lösningar på morgondagens trafikproblem, för det är det som ni har ansvar för. Det gäller att gå från ord till handling, och det är jag mycket nöjd med. Det sades att det finns behov av upprustning av Tjustbanan. Ja, det är ingen hemlighet. Men Åsa Torstensson ska veta att det inte var någon lätt resa att få tag i de 250 miljonerna till Tjustbanan. Det fanns även då många andra järnvägsprojekt som konkurrerade om pengarna. När man från Banverkets sida säger: Det är inte meningsfullt att investera ett så litet belopp som 250 miljoner kronor, vill jag inbjuda Åsa Torstensson att åka på den banan. Jag är övertygad om att varenda en som har åkt på den banan är tacksam för varje krona som man investerar, för så dålig är den. Jag försvarar inte den förra socialdemokratiska regeringen eller de tidigare borgerliga regeringarna som har varit med och medverkat till att man inte har gjort några satsningar på banan. Underhållet är dåligt, och därför är situationen som den är. Därför måste man göra någonting åt det. Underlaget levererades för inte så länge sedan, och därför behövs det inte göras någon ny utredning om den frågan. Det var den delen. Vad jag nu är intresserad av att få veta är följande: Man ska från Vägverket och Banverket komma in med förslag till reviderade planer senast den 18 juni i år. Även här kan E 22 och Tjustbanan bli föremål för diskussion. Det förutsätter jag. Men jag förutsätter också att man tar hänsyn till de resonemang som vi bland annat för här och som ligger som underlag för de utredningar som är gjorda. Där har kommuner och regioner ställt upp och hela tiden berättat vad det är för behov man har. Det råder inga meningsskiljaktigheter över partigränserna. Det är problem med tillgång till pengar. Vi har fått för lite pengar. Man kan säga att hela trafikområdet har fått för lite pengar. Vi har fått för lite pengar och behöver ha i gång satsningen. Vad jag vill ha reda på är: Om förslagen ska vara inne den 18 juni, hur lång tid ska sedan regeringen ha på sig innan den kommer till ett beslut så att man kan gå vidare i planläggningen? Det är som jag sade i mitt tidigare inlägg: Att inte lämna något besked är också ett besked, och det försvårar för andra aktörer.
Staffan Danielsson (C)
Anf. 110 Staffan Danielsson (C)
Herr talman! Det var ett ärligt och tänkvärt inlägg av Krister Örnfjäder. Det är bra att diskutera om verkligheten. Det jag håller i min hand är Banverkets utredning om järnvägen mellan Linköping och Västervik, Tjustbanan, som lämnades till regeringen i augusti i höstas, tror jag det var. Ska man satsa på att rusta upp banan ska det ske rejält, säger man. Man föreslår en halvering av restiden till 45 minuter genom en stor rejäl upprustning. Den kostar 3 600 miljoner. Som statsrådet sade är det väldigt mycket pengar. Man räknar hem ungefär hälften med traditionella samhällsnyttokalkyler. Beaktar vi tillkommande regionala utvecklingseffekter, miljöeffekter och Västerviks starka behov av vitamininjektioner inte minst efter Electroluxfabrikens nedläggning, kan vi nog ro hem en total långsiktig nytta med satsningen. Men jag vidgår att det är väldigt mycket pengar. Vad är alternativet? Vägverket förespråkar expressbussar och vägupprustningar. Det är väl deras jobb. De kan vägar. Banverket misströstar tyvärr lite. Det blir för dyrt, säger man. Inte ens de redan anslagna 250 miljonerna för upprustning mellan Linköping och Åtvidaberg behövs om inte regeringen ger tydliga signaler om en järnvägsutredning. Jag hoppas att regeringen återkommer med sådana signaler i den kommande propositionen. Jag begriper mig inte riktigt på Banverket. Först utreder man en storsatsning för att få en verkligt modern snabbjärnväg och väljer konsekvent det dyraste alternativet. Sedan menar man att det blev så dyrt att det kanske är bäst att i stället avveckla. Det kan väl inte, Gud förbjude, vara en medveten taktik? Tolkar man det positivt kan man se Banverkets rapport som en begäran om att få ett uppdrag från regeringen att gå vidare. En järnvägsutredning skulle tydligt signalera att den miljövänliga järnvägen ges en framtid på Tjustbanan och därmed även på Stångedalsbanan mellan Linköping och Kalmar. Det är redan anslaget 250 miljoner. Sedan får man bedöma hur mycket mer som ska anslås. Nog får man en mycket bättre järnväg än i dag med restider på under timmen även med till exempel 1 ½ miljard eller 2 miljarder. Jag tror att arbetspendlingen skulle ta en väldig fart även med en restidsminskning med 30-40 minuter mot i dag. Se bara på de tider som människor reser i Stockholmsområdet! Även de miljövänliga godstransporterna på järnvägen, som har ökat rätt ordentligt, skulle nog fortsätta att öka. Det är en bra utveckling. Skulle mot all förmodan Banverket få gehör för sin defaitism vad gäller Tjustbanan med status quo eller värre är en skyndsam förbättring av väg 35 en absolut tvingande nödvändighet. Men jag hyser gott hopp om att vi i den här delen av Sverige ska kunna se både en modern järnväg och bra vägar i en växande framtidsregion. Jag hoppas att den kommande infrastrukturpropositionen kommer att tillgodose även den här regionens skäliga behov av satsningar för att få bra kommunikationer. Det är grunden i utvecklingen av vår del av landsbygden. Jag vill avslutningsvis hoppas och tro att regeringen ska landa i det som Banverket säger: Gör en järnvägsutredning.
Kerstin Engle (S)
Anf. 111 Kerstin Engle (S)
Herr talman! Jag har inte hört någon som har protesterat mot satsningarna i det så kallade Trollhättanpaketet. Men visst är det olyckligt när man ställer regioner och kommuner mot varandra. Jag hörde också till dem som liksom Krister Örnfjäder protesterade mot det beslutet. Jag skrev också i lokalpressen, undertecknade debattartiklar och var kritisk mot detta. Men det är väl klart att vi är ganska överens över partigränserna om den så kallade budgetdisciplinen. Vi lovade åtminstone i valrörelsen att lyfta tillbaka pengarna till E 22:an och ta tillbaka satsningen. Vi har också pengar till det i vår alternativbudget. Den infrastrukturplan vi beslutade om var väl genomarbetad efter mycket samråd med kommuner och landsting. Även om ministern nu antydde att vi socialdemokrater inte var så bra på att lyssna är det faktiskt så att vi har tagit hänsyn till alla de diskussioner som har varit ute i de olika regionerna, och alla har goda argument för sina satsningar. Christer Nylander har rätt när han säger att E 22:an bör behandlas i särskild ordning. Det uttryck som ministern har använt är att efter den 18 juni kan E 22:an bli föremål för diskussion. Det står "kan". Men det är väl olyckligt. Det är väl självklart att E 22:an ska bli föremål för en diskussion då och att det innebär en positiv behandling av frågan. På tal om detta att ställa regioner mot varandra hoppas jag att man nu när regeringen har betalat satsningar på Västkustbanan skjuter till nya pengar till alla nya angelägna projekt som till exempel E 22:an så att vi slipper att få diskussionen om att ställa regioner mot varandra.
Christer Nylander (Fp)
Anf. 112 Christer Nylander (Fp)
Herr talman! Jag blev för några månader sedan intervjuad av en elev på en gymnasieskola som gjorde ett projektarbete om E 22:an. Hon sammanfattade sin studie på samma sätt som Kerstin Engle sade i sitt tidigare inlägg: Om alla var överens, varför blev det då ingenting? Jag tycker att det är en klok insikt efter så många år där alla har varit överens och det ändå inte har blivit någonting. Jag tycker att vi som har drivit den här frågan också måste våga vara lite självkritiska: Varför var vi inte tillräckligt framgångsrika i vårt opinionsarbete? Varför var det just utbyggnaden av E 22 i Skåne som fick stryka på foten när man skulle rädda Trollhättan från de hot om nedläggningar som fanns där? Jag ska gärna erkänna att Kerstin Engle och Krister Örnfjäder var bland dem som protesterade när man gjorde ändringen i planeringen och var kritiska mot hanteringen. Jag var själv också ganska aktiv i den kritiken mot den gamla regeringen. Jag hoppas att jag ska slippa upprepa kritiken mot den nya regeringen. Jag känner mig ganska säker på att så inte ska bli fallet, därför att vi har nu en regering som satsar på infrastruktur och tillväxtåtgärder och som dessutom ser till att vi håller budgetdisciplinen. Sverige behöver en väl fungerande infrastruktur. Jag tycker att man kan koppla ihop detta med den förra debatten. Ett modernt land ska ha vägar som går att köra på även när det är dåligt väder, tågen ska inte stå stilla mellan Osby och Älmhult bara för att det blåser, och vi ska inte ha den kvalitet som vi har på vägarna i många delar av Sverige. Ett modernt land måste fungera. Slutligen lovade Socialdemokraterna i valrörelsen att lägga in E 22 igen, men att säga att E 22 finns med i s-budgeten är ändå att dra väl mycket på sanningen. Vägen nämns inte där. Dessutom är de pengar som man avsätter till infrastruktur i s-budgeten rena luftpengar. De har skapats genom att man detta år inte tänker ge några pengar till Sveriges bönder genom EU:s jordbruksbidrag. På så sätt får man pengar till att satsa på infrastrukturen. Det innebär att de pengarna egentligen inte finns.
Åsa Torstensson (C)
Anf. 113 Åsa Torstensson (C)
Herr talman! Kära interpellanter! Jag ska bara säga, precis som jag inledde, att det här är tredje gången som vi diskuterar E 22 och också tredje gången som jag svarar med hänvisning till att det pågår en översyn och en revidering och att vi har nya planer för både Banverket och Vägverket att hantera till den 18 juni respektive 26 juni. Låt oss återkomma när vi har ett underlag att hantera.
Krister Örnfjäder (S)
Anf. 114 Krister Örnfjäder (S)
Herr talman! Det gick fort. Jag trodde faktiskt att jag skulle få ett tidsschema. Efter den 18 juni måste det finnas en plan, eftersom det i svaret hänvisas till att man kommer att lämna ett besked efter det att man fått in informationen. Kommer man att göra det på hösten 2007 eller blir det under våren 2008? Annars är man snart framme vid slutet av den planperiod som man säger sig vilja gå in och titta på. Då är man inne i det nya budgetarbetet. Det nya budgetarbetet ska ju påbörjas 2008, och då ska man göra revideringen av den förra planen. Det brukar man göra ungefär vid halvtid. Därför tycker jag att jag har fog för min oro för att detta är ett sätt att skjuta på hela processen in i framtiden. Man löser alltså inte problemen utan skjuter på dem. Om jag har förstått argumenteringen rätt har det inte varit målsättningen. Målsättningen var att man skulle få ett bättre underlag för beslutet. Då kvarstår min fråga: När räknar man med att beslutet ska komma? I mitt hemlän är man just nu i början på upphandlingen av bland annat järnvägstrafiken mellan Västervik och Linköping. Även Ötraf är med i samma behandling. De måste ju veta vad det är som kommer att hända när de nu ska begära in anbud. Om ministern låter dem sväva i ovisshet har de inget underlag för sitt anbud, vilket i värsta fall innebär att trafiken kommer att försvinna därför att ingen kommer att lämna något anbud. Är det detta som är målet?
Staffan Danielsson (C)
Anf. 115 Staffan Danielsson (C)
Herr talman! Jag tackar statsrådet för debatten och ser med intresse fram mot den kommande propositionen. Då hoppas jag att den verklighet som vi från södra Östergötland och norra Kalmar har lyft fram kommer att finnas med i bilden på ett bra sätt. Det här är svåra frågor. Det handlar om mycket pengar. Vi behöver bra järnvägar och vägar. Det är också viktigt hur regionen bedömer frågorna, som statsrådet sade.
Åsa Torstensson (C)
Anf. 116 Åsa Torstensson (C)
Herr talman! Jag upprepar mitt tack till interpellanterna. Och jag säger återigen: Vi återkommer när vi har ett underlag att diskutera.

Intressenter

Interpellationer

Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.