Döva asylsökande
Interpellation 2007/08:749 av Larsson, Kalle (v)
Interpellationen är besvarad
Händelser
- Inlämnad
- 2008-05-13
- Anmäld
- 2008-05-13
- Fördröjd
- Ärendet var fördröjt
- Svar fördröjt anmält
- 2008-06-02
- Sista svarsdatum
- 2008-06-03
- Besvarad
- 2008-06-19
Interpellationer
Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.
Interpellationen
den 13 maj
Interpellation
2007/08:749 Döva asylsökande
av Kalle Larsson (v)
till statsrådet Tobias Billström (m)
Att vara döv och asylsökande är en mycket speciell situation. Att hitta teckentolk på olika språk är svårt, vilket gör att kommunikationen kan bli mycket besvärlig. Kunskapen och medvetenheten hos handläggare om den speciella språkmiljön är ofta dålig och det gör att det kan vara mycket svårt att beskriva den situation som man flyr ifrån.
Som döv är man också extra utsatt i exempelvis en krigssituation. Det faktum att man inte hör varningar eller uppfattar farliga situationer på samma sätt som en hörande gör att man utsätts för större risker och faror än annars.
Ytterligare komplicerande för döva asylsökande är att man i sitt hemland ibland inte kunnat delta i utbildning och samhällsliv i samma utsträckning som andra. Att vara döv är i vissa länder ett långt mycket större handikapp än i Sverige.
Som döv asylsökande blir man ofta mycket isolerad under vistelsen i flyktingförläggning eller liknade. Ofta placeras man tillsammans med personer i samma språkgrupp, vilket exempelvis kan vara arabisktalande eller engelsktalande eller liknande. Det finns ingen beredskap för att placera teckenspråkiga tillsammans för att bryta isoleringen.
Mina frågor till statsrådet är:
1. Avser statsrådet att vidta åtgärder för att öka skyddet för döva asylsökande?
2. Avser statsrådet att vidta åtgärder för att bryta isoleringen för de döva asylsökande som redan finns i landet?
3. Avser statsrådet att vidta åtgärder för att erkänna de särskilda skyddsskäl som kan finnas för döva asylsökande?
Debatt
(7 Anföranden)
Interpellationsdebatt 2007/08:749
Webb-tv: Döva asylsökande
Dokument från debatten
- Riksdagens protokoll 2007/08:133 Torsdagen den 19 juniProtokoll 2007/08:133 13 § Svar på interpellation 2007/08:749 om döva asylsökande
Protokoll från debatten
Anf. 94 Tobias Billström (M)
Fru talman! Kalle Larsson har frågat mig om jag avser att vidta åtgärder för att öka skyddet för döva asylsökande och erkänna särskilda skyddsskäl som kan finnas för döva asylsökande. Han har också frågat om jag avser att vidta åtgärder för att bryta isoleringen för döva asylsökande.
Utlänningslagens regler om flyktingskap och skyddsbehov gäller lika för alla asylsökande. I fråga om flyktingskap är en av grunderna för förföljelse tillhörighet till en särskild samhällsgrupp. Personer med funktionsnedsättning skulle till exempel kunna sägas utgöra en särskild samhällsgrupp i denna betydelse utifrån en bedömning av omständigheterna i det enskilda fallet. Utlänningslagens regler är ändamålsenligt utformade och jag ser ingen anledning att vidta några åtgärder i denna del.
För att en döv asylsökande ska kunna lägga fram sina asylskäl är det givetvis viktigt att han eller hon kan kommunicera med myndigheter och domstolar. Döva asylsökande har rätt till teckenspråkstolk när tolk behövs och kan användas. Om den döve inte behärskar något teckenspråk för vilket tolk finns att tillgå men kan läsa och skriva sker asylutredningen hos Migrationsverket genom skriftlig kommunikation på personens hemspråk. Det förekommer att döva personer utvecklar en egen kommunikation med sin familj. I dessa fall kan en familjemedlem tolka för den döve. Situationen löses utifrån individens perspektiv. Asylutredningar för döva barn sker utifrån samma förutsättningar som för vuxna.
Migrationsverkets personal ska informera döva asylsökande och föräldrar till döva barn om till exempel specialskolor och dövföreningar. Det är den enskilde som får välja om kontakten ska tas, och Migrationsverket ska vid behov hjälpa till. Det är förstås angeläget att döva asylsökande får tillgång till samma förmåner som övriga asylsökande och inte isoleras. Det är dock viktigt att komma ihåg att det är den enskilde som själv bestämmer om han eller hon vill ta del av Migrationsverkets erbjudande om en plats i ett anläggningsboende. Döva asylsökande kan välja att bo tillsammans med släktingar eller vänner i ett eget boende. Den valmöjligheten lägger sig inte staten i.
Migrationsverket har samarbetat med Sveriges Dövas Riksförbund för att öka förståelsen och kompetensen hos tjänstemännen hos Migrationsverket om hur man bäst kommunicerar med döva asylsökande. I regleringsbrevet för 2007 gav regeringen Migrationsverket i uppdrag att i samråd med Myndigheten för handikappolitisk samordning upprätta en handlingsplan för hur lokalerna, verksamheterna och informationen vid myndigheten ska bli tillgänglig för personer med funktionsnedsättning. Regeringen fortsätter att följa Migrationsverkets insatser för att tillgodose de särskilda behov som döva och asylsökande med andra funktionsnedsättningar kan ha.
För att förbättra mottagandet av asylsökande gav regeringen i december 2007 i uppdrag åt en särskild utredare att se över frågan
.
I utredarens uppdrag ingår att se över mottagandet av asylsökande med särskilda behov. Uppdraget ska redovisas den 27 februari 2009.
Anf. 95 Kalle Larsson (V)
Fru talman! Tre gånger är en vana, brukar man säga. Det är säkert bara en tillfällighet att det för andra året i rad är migrationsministern och jag som har den sista debatten före midsommar. Den rör viktiga och väsentliga frågor. Jag ska börja med att ge en liten kort beskrivning av bakgrunden och den situation som många döva i andra länder lever i.
Det är nämligen en mycket speciell situation. Det är svårt att hitta teckentolk på olika språk. Det gör att man har svårigheter att kommunicera. Kunskapen och medvetenheten hos handläggare om den särskilda språkmiljön, alltså inte bara språket utan hela miljön runt språket, är faktiskt ofta dålig och gör att det kan vara svårt att beskriva och få fram information om den situation som man har flytt från.
Man är också extra utsatt som döv i en krigssituation. Man hör inte varningar, man uppfattar situationer annorlunda, och det gör att man kan utsättas för större risker och större faror än hörande.
Dessutom kan det mycket väl ofta vara så att man inte får samma möjligheter som hörande att ta del av utbildning och samhällsliv i det land som man kommer från. Diskrimineringen finns i Sverige också, men den är många gånger betydligt värre i många andra länder.
Detta är bakgrunden till den viktiga diskussion som vi i dag har. Jag noterar flera saker i svaret som är uppfattningar som jag delar. Det är viktigt att de kommer fram, till exempel att döva kan vara en särskild grupp i den svenska utlänningslagstiftningen. Det välkomnar jag.
När det gäller tolkning och möjligheter även för familjemedlemmar att tolka för den döve är det väldigt viktigt att få klarhet i en sak. Den sista möjliga utvägen, om den döva personen inte kan kommunicera på något annat sätt, kan vara att en familjemedlem tolkar. Men det är när alla andra utvägar - skriftlig tolkning och teckentolkning på andra språk - är uttömda som det över huvud taget bör komma i fråga. Det är inte det enklaste att berätta om svåra och traumatiserande situationer för en person i ens egen familj. Det kan innebära ytterligare problem för familjen om till exempel en våldtäktsdrabbad kvinna tvingas berätta för sin man om vad hon har blivit utsatt för.
När det sedan gäller den isolering som många döva upplever i samhället, också döva asylsökande, gör migrationsministern det möjligen lite lätt för sig. Han säger att det är en frihet som man har att bo i eget boende eller i anläggningsboende. Så långt håller jag med. Jag är en av dem som försvarar att det också ska fortsätta att vara på det sättet. Men det betyder inte att det inte går att göra insatser för att ändå försöka bryta isoleringen. Därför kvarstår frågan om vilka insatser som migrationsministern tycker kan vara väsentliga för att bryta denna isolering som många ändå upplever.
Jag är väl medveten om att Migrationsverket samarbetar med Sveriges Dövas Riksförbund. Det är betydelsefullt att man gör det. Men jag vill ändå fråga migrationsministern om det finns mer som kan göras i detta avseende. Sveriges Dövas Riksförbund är ändå den organisation som har den bästa kunskapen, och jag tror mig veta att man inte alltid upplever att man blir fullt ut lyssnad på, om uttrycket tillåts, från den sidan i sina diskussioner med Migrationsverket.
Anf. 96 Tobias Billström (M)
Fru talman! Jag tror att det alltid är komplicerat att leva med en funktionsnedsättning. Så kommer det alltid att vara oavsett vilken typ av funktionsnedsättning som vi talar om, om det är hörsel, syn eller om det handlar om någon form av fysiskt handikapp som gör det svårt att förflytta sig.
Förmågan att kommunicera är naturligtvis av speciell karaktär. Jag kan själv konstatera att mina möjligheter att kommunicera på teckenspråk är mycket små. Det som jag kan åstadkomma på teckenspråk är: Jag är Tobias.
Det är lätt att förstå - Kalle Larsson nämner det själv i sitt inlägg - att för den som ska berätta om komplicerade historier och redogöra för komplexa sammanhang är naturligtvis kommunikationssvårigheterna någonting som man måste försöka ta sig igenom, och det kan vara komplicerat.
Just därför upplever regeringen att det är viktigt att följa den här frågan extra noga. Det gör vi genom att betrakta Migrationsverkets arbete med olika kategorier av asylsökande, däribland personer med funktionsnedsättningar.
Migrationsverket har uppmärksammat och arbetat med frågan om döva asylsökandes behov, inklusive den dialog med Sveriges Dövas Riksförbund, som jag tidigare nämnde.
Skulle det visa sig att det finns ett behov av att ge verket ett särskilt uppdrag att titta på döva asylsökandes situation kommer vi att göra det. Det är viktigt att i den här debatten understryka att det finns många problembottnar i detta.
Mitt intryck som statsråd är att Migrationsverket är angeläget om att lösa de konkreta problem som kan uppstå för döva asylsökande. Men det finns komplexa faktorer i detta. En del handlar om att det finns generella problem som Migrationsverket inte ensamt kan lösa. En sådan sak är att teckenspråket inte är internationellt. Jag kan på svenska här kommunicera medels gester så gott jag förmår. Några få bokstäver kan jag teckna.
Men för den som kommer från ett fjärran land med ett helt annat språk är detta komplicerat. Dessutom är det så att långt ifrån alla döva asylsökande har kunskaper i något allmänt vedertaget teckenspråk. Detta är någonting som vi måste fundera över.
Jag tror att vi också gör klokt i att ge människor som kommer till vårt land en så stor frihet som möjligt. Kalle Larsson nämnde särskilt boendeförhållandena i sitt inlägg. Frågan handlade om varför vi inte följer den uppmaning som Sveriges Dövas Riksförbund har riktat, det vill säga att man ska placera döva asylsökande tillsammans så att de kan kommunicera med varandra. Ja, det kan finnas både plus och minus med en sådan åtgärd. Min grundinställning är att staten inte ska lägga sig i den enskildes beslut när det inte är absolut nödvändigt.
Det viktigaste som Migrationsverket i det här läget kan göra är att informera döva asylsökande och föräldrar till döva asylsökande om de möjligheter och rättigheter som finns och därefter överlämna beslutet till dem. Det tycker jag däremot är en viktig uppgift att slå vakt om. Här tror jag att dialogen mellan Migrationsverket och Sveriges Dövas Riksförbund är av mycket stor betydelse för att man ska kunna tillförsäkra människor den rättigheten. Rent allmänt är det angeläget när det gäller grupper som kan vara särskilt utsatta att regelverket är tydligt och klart. Det upplever jag att det är på den här punkten.
Anf. 97 Kalle Larsson (V)
Fru talman! Jag noterar att migrationsministern poängterar att Sveriges Dövas Riksförbund har viktig kunskap och är en viktig instans att också kommunicera med och lyssna på när det gäller de här frågorna. Det är bra, och det är välkommet. Jag tror att det ytterligare kommer att kunna förbättra verksamheten och det informationsarbete som i dag görs.
Vi är överens - det är inte ofta jag säger det - i stora delar av den här diskussionen. De problem som jag ser finns egentligen inte vare sig i lagstiftning eller i hur migrationsministern formulerar att det borde vara. Svårigheterna i de här frågorna ligger mycket oftare i hur det i verkligheten blir. Därför är kommunikationen med dem som berörs så angelägen, för det är människor som själva är döva asylsökande och som har kunskap om den situationen som har förslagen på de bästa lösningarna på sin situation.
Det gäller till exempel att bryta isoleringen. Som migrationsministern säkert kan läsa sig till har inte heller vi något förslag om att placera människor tillsammans i en utsträckning som gör att de fråntas sitt fria val. Men man kan kanske fundera över - låt mig skicka med detta med migrationsministern i de kontakter han har med Migrationsverket och andra - andra möjligheter. Det gäller då att försöka bygga nätverk och att försöka göra aktiva insatser för att bryta isoleringen.
Jag tror, fru talman, att jag behöver be om ytterligare ett klarläggande när det gäller tolkningen. Jag inskärpte ju min fråga något på den punkten till att handla om att det bara i sista hand ska vara någon i familjen som tolkar, och då bara i de sammanhang där alla andra kommunikationsmöjligheter är uttömda. Endast de gånger man bara kan kommunicera med personer i den egna familjen därför att man har ett eget språk - den situationen finns ju - är det acceptabelt med tolkning genom en familjemedlem.
Jag tror att migrationsministern också är väl medveten om de problem som man annars skulle kunna komma att hamna i när man tvingas berätta om väldigt svåra upplevelser för människor som tillhör den egna familjen och som i sin tur kanske har väldigt svårt att hantera det. Risken finns att man gör trasiga familjer och relationer ännu trasigare.
Anf. 98 Tobias Billström (M)
Fru talman! Ett förtydligande efterlyses, och det ska jag naturligtvis lämna. Jag har ingen annan uppfattning än Kalle Larsson i denna del.
Migrationsverket har tydligt och klart sagt ifrån. Det är i sista hand som det kan komma i fråga att man tolkar via familjemedlemmar - av just de skäl som redogjorts för här. Men innan dess finns det alltså ett antal kontrollstationer som man måste fundera över. En av dem handlar naturligtvis om, som jag tidigare nämnde, att teckenspråket inte är internationellt.
Står man inför ett val och det handlar om att försöka utnyttja någon som faktiskt kan tolka och som kan framföra den enskilda asylsökandens åsikter och därmed bringa klarhet i den berättelse som i sin tur ligger till grund för huruvida människor ska kunna få ett positivt besked i asylprocessen eller inte, ja, då är det en svår avvägning för verkets tjänstemän att göra. Det måste man fundera över.
Det måste göras med stor omsorg och med insikt om problematiken. Men det är jag övertygad om att verket gör, inte minst därför att vi har fått signaler tillbaka från verket om att man särskilt följer de här frågorna.
Kalle Larsson nämnde i sitt andra inlägg om betydelsen av att fundera igenom, som jag ser det, kopplingen mellan å ena sidan asylsökandens möjligheter att kommunicera och lägga fram sin sak och å andra sidan betydelsen av att vi övriga som har ansvaret för de här processerna lyssnar på de organisationer som framför synpunkter - i det här fallet Sveriges Dövas Riksförbund. Det gör vi också.
Jag tycker att det är viktigt att hålla i gång den här dialogen och diskussionen. Det är betydelsefullt bland annat för att vi ska kunna titta på hur regelverket kan bli bättre, om man måste ändra den inriktning, den praxis, som man har i de här frågorna när det gäller tolkning och när det gäller språksvårigheter.
Det här är komplicerade frågor och kommer alltid, tror jag, att i någon mening vara komplicerade frågor.
Anf. 99 Kalle Larsson (V)
Fru talman! Det finns en hel del frågor som vi kommer att behöva återkomma till. Inte minst handlar det om just den diskrepans, den skillnad, som finns mellan hur man vill att det ska vara och hur det i praktiken är. Många döva asylsökande vittnar trots allt om att de inte känner att de får sina skäl prövade på rätt sätt, att de inte känner att de får den hjälp och det stöd som de behöver för att kunna leva ett så normalt och givande liv som möjligt under sin tid här som asylsökande eller, för den delen, när de har fått sitt tillstånd. Jag avstår ändå från ytterligare frågor.
Jag önskar samtliga inblandade och alla åhörare - jag höll jag på att säga god jul och gott nytt år - en, vi nöjer oss väl med det, trevlig midsommar och en bra sommar i övrigt. Vi har säkert anledning att återkomma till det här. Kanske kan det så småningom bli en vana.
(ANDRE VICE TALMANNEN: Hoppas att det inte dröjer så länge som till jul och nyår innan vi får se Kalle Larsson i talarstolen igen.)
Anf. 100 Tobias Billström (M)
Fru talman! Det är bra, och det känns skönt att vi kan sluta - jag höll på att säga det här läsåret - det här riksdagsåret med att vara överens om hur viktigt det är att vi följer de här frågorna framgent. Det tycker jag är utmärkt.
Låt mig, utan att förlänga debatten, säga att också jag har konstaterat att det är en intressant vana eller tradition som håller på att utvecklas här. Vi får väl se om vi kommer att kunna följa den under det kommande riksdagsåret och stå här också i juletid.
Tack så mycket! En glad midsommar önskar jag tjänstgörande talmannen, kammarens ledamöter och övriga åhörare och lyssnare.
(ANDRE VICE TALMANNEN: Tack! Det anförande som statsrådet nyss höll var det hundrade anförandet här i dag. Jag får också passa på att önska er en riktigt trevlig midsommar.)
Intressenter
Frågeställare
Besvarad av
Interpellationer
Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.