diskriminering av äldre

Interpellation 2001/02:54 av Brus, Sven (kd)

Interpellationen är besvarad

Händelser

Inlämnad: 2001-11-02
Anmäld: 2001-11-13
Besvarad: 2001-11-15

Interpellationer

Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.

Interpellationen

den 2 november
Interpellation 2001/02:54
av Sven Brus (kd) till statsrådet Mona Sahlin om diskriminering av äldre

Inom knappt två årtionden kommer antalet invånare i Sverige över 65 år att vara två miljoner. En politik för att möta detta samhälles speciella behov, och ta till vara dess möjligheter, måste utformas redan i dag. De äldre får inte ses som en homogen grupp utan är, med varje individs unika bakgrund och förutsättningar, viktiga resurser på skilda områden i samhället. Många äldre upplever dock att deras livserfarenhet och kunskaper inte tas till vara och därmed inte kommer samhället och nya generationer till godo.

På arbetslivets område är diskrimineringen av äldre påtaglig. Den faktiska pensionsåldern är avsevärt lägre än den lagstadgade. Äldre personer har stora svårigheter att komma tillbaka till arbetslivet efter långtidssjukskrivningar eller arbetslöshet. Forskning visar att ålder inte är en faktor som avgör människors kapacitet. Äldres breda erfarenhet och förvärvade kompetens gör dem i själva verket till skickliga och konkurrenskraftiga yrkesutövare.

Den svenska vårdens köer till en rad behandlingar drabbar speciellt de äldre. Sedan mitten av 80-talet har antalet vårdplatser mer än halverats och detta inte på grund av minskade vårdbehov bland de äldre. Bristen på vårdplatser tvingar i många fall landstingen att föra över äldre svårt sjuka till den kommunala omsorgen som saknar tillräckliga vårdresurser. Denna diskriminering av äldre är ett allvarligt avsteg från den nationella handlingsplan för äldrepolitiken som riksdagen enigt ställt sig bakom.

Den svenska lagstiftningen tar inte upp diskriminering på grund av ålder. På nationell nivå arbetar i dag ingen myndighet med likabehandling oavsett ålder. Inom EU har åldersdiskrimineringen dock satts på dagordningen. I den stadga som antogs i Nice i december 2000 anges att diskriminering på grund av ålder ska vara förbjuden. Vidare sägs att unionen erkänner och respekterar de äldres rätt till ett värdigt och oberoende liv och att delta i det sociala och kulturella livet.

Om de äldre ska kunna utgöra en resurs på samhällslivets olika områden och känna sig trygga att deras livsbehov kan tillgodoses förutsätter detta att varje form av diskriminering undanröjs. Verkligheten är i dag sådan att äldre personer diskrimineras i ett antal avseenden. Detta dels genom lagstiftning och regelverk, dels genom utestängande attityder på en rad områden.

Olika former av diskriminering omfattas i dag av lagar och särskilda ombudsmän. När äldre i Sverige i dag utsätts för allmän diskriminering sker detta dock utan möjlighet till prövning i en besvärsinstans utifrån just åldern som grund för diskriminering.

Mina frågor till statsrådet blir därför dessa:

Vilka åtgärder vill statsrådet vidta för att komma till rätta med diskriminering av personer på grund av ålder?
Är statsrådet beredd att låta åldersdiskriminering innefattas i lagstiftning och ombudsmannafunktion?

Debatt

(6 Anföranden)

Interpellationsdebatt 2001/02:54

Webb-tv: diskriminering av äldre

Protokoll från debatten

Statsråd Mona Sahlin (S)

Anf. 22 Statsråd Mona Sahlin (S)

Fru talman! Sven Brus har frågat mig vilka åtgär- der jag vill vidta för att komma till rätta med diskri- minering av personer på grund av ålder samt om jag är beredd att låta åldersdiskriminering innefattas i lagstiftning och ombudsmannafunktion. All diskriminering är lika oacceptabel, oavsett om den beror på kön, etniskt ursprung, funktionshinder, sexuell läggning eller ålder. EU:s ministerråd antog förra året ett direktiv om inrättande av just en allmän ram för likabehandling i arbetslivet som förbjuder diskriminering i arbetslivet - bl.a. på grund av ålder (2000/78/EG). Regeringen beslutade i december förra året att tillsätta en särskild utredare som ska föreslå hur detta direktiv ska genomföras i Sverige och också lämna förslag till författningsändringar och andra åtgärder som kan behövas. Regeringen kommer att i tilläggsdirektiv ge utredningen i uppdrag att utreda möjligheterna till en generell lagstiftning mot diskri- minering som omfattar alla eller flertalet samhällsom- råden och diskrimineringsgrunder. Avsikten är att utredningen också ska få i uppdrag att överväga frå- gan om en sammanslagning av några eller samtliga ombudsmän som är underställda regeringen. Frågan om hur ett förbud mot åldersdiskrimine- ring ska utformas och hur tillsynen över efterlevna- den ska ske kommer alltså att behandlas av denna utredning. Jag vill givetvis avvakta dess betänkande innan jag tar ställning till hur en framtida lagstiftning mot diskriminering av ålder ska vara utformad och också om en ombudsmannainstitution ska få i upp- drag att utöva tillsynen. Mot bakgrund av den demografiska utvecklingen är det, som Sven Brus påpekar, samhällsekonomiskt nödvändigt att utnyttja äldre arbetskraft i mycket större utsträckning än som sker i dag. Jag vill i det sammanhanget framhålla att jag nyligen har tillsatt en arbetsgrupp inom departementet, den s.k. Senior- gruppen, som under Bengt K Å Johanssons ledning ska titta på de hinder som kan finnas för äldre på arbetsmarknaden. Seniorgruppen har fått i uppdrag att kartlägga vilka utredningar och liknande som har tagits fram av myndigheter och organisationer i Sve- rige och de övriga nordiska länderna angående äldres situation på arbetsmarknaden. Seniorgruppen ska även undersöka om författningar och kollektivavtal innehåller bestämmelser som kan betraktas som hin- der för arbetsgivare att anställa och behålla äldre arbetskraft och också för äldre att vara kvar på ar- betsmarknaden. Gruppen ska vid behov föreslå för- ändringar. Arbetsmarknadens parter är givetvis vikti- ga i det här sammanhanget, och gruppen ska därför utföra sitt arbete i nära samarbete med dessa.

Sven Brus (Kd)

Anf. 23 Sven Brus (Kd)

Fru talman! Jag vill tacka statsrådet för svaret på min interpellation. Naturligtvis delar jag uppfattning- en att all diskriminering av människor är oacceptabel, oavsett om människor särbehandlas på grund av kön, sexuell läggning, funktionshinder eller ålder. Jag noterar att just ålder finns med i uppräkningen i sva- ret. I den svenska lagstiftningen tas ju än så länge inte ålder upp som diskrimineringsgrund. Men när nu Mona Sahlin nämner begreppet ålder i det här sam- manhanget vill jag tolka det som ett uttryck för en ambitionsnivå, och det är bra. Svaret på interpellationen har en stark fokusering på arbetslivet - utan tvekan ett område där åldersdis- krimineringen lätt blir synlig. Äldre personer har ofta stora svårigheter att behålla sin position i arbetslivet och har naturligtvis ännu svårare att komma tillbaka i förvärvsarbete efter att en gång ha hamnat utanför på grund av långtidssjukskrivning, arbetslöshet eller liknande. Här kan man inte generalisera, utan det handlar om individuella situationer. Av erfarenhet vet jag att det inte är särskilt gångbart att tala med kvinnor i vården eller med byggnadsarbetare och andra grup- per, för att ta några exempel, om huruvida man ska jobba längre. Men för många andra grupper och indi- vider är det dock diskriminerande att tvingas från ett aktivt yrkesliv redan före 60 års ålder, som många gånger sker. För många känns detta svårt även när man nått 65 år. För att komma till rätta med den här formen av diskriminering, som det ju handlar om, gäller det naturligtvis att förändra lagar och regelverk - något som det i hög grad handlar om - men det gäller också att arbeta med attityder. Statsrådet hänvisar till den utredare som för cirka ett år sedan tillsatts för att lämna förslag till författ- ningsändringar och andra åtgärder. Tydligen ska den här utredningen nu få tilläggsdirektiv att också funde- ra över frågan om en generell lagstiftning mot dis- kriminering på olika grunder och överväga ombuds- mannafrågan. Jag är medveten om att frågor av det slaget inte så lätt låter sig snabbutredas men hoppas att det inte blir en långtidsutredning där detta dras i långbänk. Jag vill fråga Mona Sahlin här i dag om hon vågar ha en uppfattning om takten i detta arbete. I ett Euro- paperspektiv ligger vi ju lite efter i den här utveck- lingen, vilket inte känns riktigt bra. Den seniorgrupp som tillsatts inom Näringsde- partementet ska tydligen kartlägga vad som har ut- retts av andra i Sverige när det gäller äldres situation på arbetsmarknaden samt titta på hinder som kan finnas i författningar och avtal. Eftersom jag själv har förmånen att ingå i Äldreberedningen, Senior 2005 - som regeringen tillsatte i december 1998 - känner jag igen de här frågeställningarna, som ingår i vårt direk- tiv och upptar mycket av vårt tänkande. Jag hoppas att den ena handen vet vad den andra gör i Regeringskansliet. Även om det nu är så att tillkomsten av den grupp som Mona Sahlin här i dag hänvisar till berodde på okunskap om Äldrebered- ningens uppdrag hoppas jag att vi fortsättningsvis får en nära samverkan mellan beredning och senior- grupp.

Statsråd Mona Sahlin (S)

Anf. 24 Statsråd Mona Sahlin (S)

Fru talman! Får jag inledningsvis understryka att jag tror att Sven Brus och jag helt och fullt, till hund- ra procent, är överens om själva frågeställningen och dess vikt samt om hur den paradox faktiskt ser ut som jag tycker att man kan säga att Sverige är på väg att hamna i. På ett plan mår vi uppenbarligen bättre och bättre. Vi lever längre och längre och blir friskare och friskare. Men samtidigt blir vår tid i arbetslivet korta- re och kortare. Vi går i pension allt tidigare. Detta måste brytas. Jag vill därför gå längre än vad Sven Brus sade. Han kan tolka mitt svar inte bara som en ambitions- nivå när det gäller att ålder ska in som diskrimine- ringsgrund, utan också som att det är tydligt att detta ska in. Utredningen ska till den 1 juli nästa år pre- sentera hur. Således är vi nog överens om att det inte handlar om långbänk, utan det här sker relativt raskt. Nästa steg är det som regeringen aviserade i handlingsplanen mot diskriminering, rasism, homo- fobi osv., att vi då vill titta på om inte alla eller åt- minstone flertalet av ombudsmännen och lagstift- ningarna bör gå ihop i en lagstiftning. Det skulle påverka attityderna, tror jag personligen, om man såg det här som en fråga om mänskliga rättigheter, oav- sett på vilken grund man har blivit utsatt för diskri- minering. Alltså: Ingen långbänk, till den 1 juli nästa år. Helt och hållet håller jag med om att det väldigt mycket handlar om attityder. Attityder är både ar- betsgivarens attityd till äldre arbetskraft, men det är också arbetskraftens egen attityd till att vilja stanna kvar längre i arbetslivet. Jag vill sluta med att säga att den ena handen vet vad den andra gör. Äldreberedningen har ju ett upp- drag att titta på det på längre sikt. Just för att frågan är akut kände vi ett behov av att se om vi inom rela- tivt kort tid, under ett halvårs tid, ta bort regler och hinder, titta på kollektivavtalsbestämmelser som parterna själva skulle förändra för att redan nu, under nästa halvår och år, göra det möjligt för fler äldre att delta.

Sven Brus (Kd)

Anf. 25 Sven Brus (Kd)

Fru talman! Jag tackar Mona Sahlin för det klara beskedet vad gäller takten i arbetet. Det känns till- fredsställande. Det var ett tydligt besked. När det gäller Seniorgruppen, som den kallas inom Näringsdepartementet, och dess koppling till det uppdrag som Senior 2005 har konstaterar jag att det har etablerats ett samarbete mellan kanslierna. Vi har också nöjet att ha Bengt K Å Johansson med på nästa sammanträde i beredningen. Det känns tillfreds- ställande just nu. Nu är diskriminering av det här slaget inte bara något som drabbar individen hårt och känns kränkan- de, utan det är också, precis som statsrådet säger, ett allvarligt samhällsproblem. Med den arbetskraftsbrist som vi ser framför oss inom vissa sektorer, att den kommer att öka, har samhället och företagen inte råd att undvara det arbete som äldre människor kan och vill utföra. Det är ett samhällsekonomiskt resursslöse- ri, men det är också ett slöseri med den enskildes kompetens och vad den kan tillföra. Nu kom svaret på interpellationen att få, som jag sade tidigare, en stark fokusering på arbetsmarkna- den. Det är förvisso ett viktigt område, men äldre diskrimineras på flera andra områden. Därför är det viktigt att det utredningsuppdrag som regeringen ger få spänna över alla samhällsområden. Det finns starka skäl som talar för en generell lagstiftning som spän- ner över alla samhällsområden och diskriminerings- grunder. Det kan faktiskt handla om diskriminering av äldre i vården. Prioriteringsutredning slog fast redan 1995 att alla människor ska värderas lika och att hög ålder inte får utesluta människor från en viss behandling. Men i dag drabbas äldre personer av diskriminering vid behov av vård. Svenska vården präglas av köer till en rad behandlingar. Det förhållandet drabbar speciellt den äldre befolkningen negativt. Sedan 1980-talet har antalet vårdplatser mer än halverats. Den drastiska neddragningen har inte skett på grund av minskade vårdbehov bland de äldre. Äldre utestängs i dag ofta från tillgång till akut sjuk- husvård eller klinikplatser av medicinska eller kirur- giska skäl. Bristen på vårdplatser tvingar i många fall landstingen att föra över äldre svårt sjuka till den kommunala omsorgen, som saknar tillräckliga vårdresurser. Det här är en form av diskriminering av äldre människor som kommer i kläm i det system som vi har. Den här diskrimineringen är ett allvarligt avsteg från den nationella handlingsplan om äldrepolitiken som riksdagen enig ställde sig bakom 1998. Vi har talat mycket om arbetsmarknaden. Kom- mer det här arbetet, utredningsuppdraget och utreda- rens arbete att ha det här breda perspektivet på tänk- bara diskrimineringsgrunder, eller kommer fokus att ligga på arbetslivsfrågorna?

Statsråd Mona Sahlin (S)

Anf. 26 Statsråd Mona Sahlin (S)

Fru talman! Den utredning som nu sitter ska lägga fram förslag till sommaren om ett EG-direktivs infö- rande. Det handlar om arbetslivet, och där ska också åldern in. Det första steget gäller arbetslivet. Däremot det andra steget, som vi har berört och som jag tror Sven Brus och jag är väldigt intresserade av, handlar om hela samhällslivet, om alla eller flertalet diskrimi- neringsgrunder, som jag har uttryckt det i svaret. Det handlar om några eller samtliga ombudsmannafunk- tioner. Det är för att jag personligen är väldigt attra- herad av tanken på en generell lagstiftning som inte bara omfattar arbetslivet. Det kommer att ske i två steg, som jag uttryckte det. I det första ledet är det arbetslivet, i det andra får vi hjälpas åt i debatten under åren som kommer för att göra det mer naturligt att tänka sig en mer samman- hållen diskrimineringslagstiftning. Jag tror att det vore bra, inte bara för våra äldre utan också för de homosexuella, kvinnorna, dem med annat etniskt ursprung, som också ska omfattas av detta.

Sven Brus (Kd)

Anf. 27 Sven Brus (Kd)

Fru talman! Jag noterar att vi i grunden har sam- ma syn på de här frågorna. Vi kristdemokrater har också motionsvägen och i olika sammanhang lyft fram tanken om att vi bör sammanföra lagstiftningen till en diskrimineringslagstiftning, och ombudsman- nafunktionerna bör också samlas ihop. Där tror jag att vi kan komma överens vartefter. Nu är det lätt för oss politiker att se nya lagar och ett nytt sätt att organisera som lösningen på alla pro- blem, och det behövs förvisso en översyn av lagstift- ning och ombudsmannafunktioner. Men det handlar, som jag sade tidigare, i väldigt hög grad också om attityder. Där är vi och påverkar allesammans genom vårt sätt att vara och arbeta aktivt eller passivt. Där är det av betydelse hur vi handlar och hur vi låter bli att handla många gånger. Jag kan ta ett exempel från de värld som vi själva rör oss i, den politiska världen. Det här är någonting som de politiska partierna naturligtvis måste ta med stort allvar. Det pågår nomineringsarbete inför nästa års val. Det kan finnas anledning att bryta upp den situation som innebär att Sverige i dag styrs av perso- ner mellan 45 och 64 år. Här behövs många yngre men också betydligt fler äldre med sin livserfarenhet och breda kompetens. En liten reflexion till sist, fru talman, utanför detta med lagar och förordningar. Det handlar om attityder. Attityder påverkas av medierna. Jag såg att man i Svenska journalistförbundets etiska regler för press, radio och TV, uppmanar till försiktighet med vissa uppgifter om människor. Det är lite tänkvärt och kan vara vägledande för vårt tankearbete kring hela frå- gan om diskriminering. Punkt 10 i reglerna innebär att man inte ska framhäva en persons ras, kön, natio- nalitet, yrke, politiska hemvist, religion eller sexuella läggning om det saknar relevans i det aktuella sam- manhanget och om det är missaktande. Ålder nämns inte i detta sammanhang i de pressetiska reglerna. Vi vet hur man ofta ser en åldersangivelse efter namn, ibland inom parentes, i en tidning, en uppgift som ofta saknar betydelse i sammanhanget men som allt- för ofta står där på ett sätt som nedvärderar, inte minst om åldern är hög. Fru talman! Jag vill tolka den debatt som vi haft i dag som ett uttryck för Mona Sahlins och regeringens ambition att ta ett samlat grepp om diskriminering- slagstiftningen och i det sammanhanget också ta med åldern som en diskrimineringsgrund. Det känns lo- vande, och det finns anledning att återkomma i frå- gan.

Intressenter

Frågeställare

Brus, Sven (kd) Kristdemokraterna

Besvarad av

statsrådet Mona Sahlin Socialdemokraterna