Den svenska mjölknäringen
Interpellation 2015/16:526 av Staffan Danielsson (C)
Interpellationen är besvarad
Händelser
- Inlämnad
- 2016-03-30
- Överlämnad
- 2016-03-31
- Anmäld
- 2016-04-05
- Svarsdatum
- 2016-04-15
- Besvarad
- 2016-04-15
- Sista svarsdatum
- 2016-04-18
Interpellationer
Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.
Interpellationen
till Statsrådet Sven-Erik Bucht (S)
Gris-, nötkötts- och fjäderfäproduktionen har minskat kraftigt i Sverige och mjölkproduktionen är nu i en stor och djupt allvarlig kris, vilket dränerar mjölkgårdarna på kapital och leder till konkurser och nedläggningar. En konkurs för en lantbrukare är helt förödande eftersom man i princip alltid borgar för lånen också med sin personliga ekonomi, och därför förlorar både gården och ofta får släpa med sig miljonskulder vidare i livet.
Många vanliga mjölkbönder – ekomjölken omfattas knappast av krisen – som gjort mångmiljonsatsningar det senaste decenniet, oftast uppmuntrade av rådgivare, näring, politiker och banker kalkyler ser nu sina kalkyler ligga i spillror när mjölkpriset är på 1980-talsnivå på grund av avregleringen inom EU och Rysslands och Kinas minskande import.
Det är bra att EU nu diskuterar olika åtgärder som produktionsbegränsningar, exportstöd och nationella stödinsatser, för så djup är krisen. Många EU-länder agerar också för att hjälpa. Frankrike sänker till exempel arbetsgivareavgifter och i Italien har regering och banker överenskommit om amorterings- och räntefrihet under några år.
I Sverige har regeringen pratat litet om lånegarantier, men mycket lite har hänt. Avser regeringen att göra något substansiellt för Sveriges mjölkbönder i den kris som råder eller nöja sig med endast uppuntrande tillrop?
Alliansregeringen ledd av Finansdepartementet drev fram en höjning av den effektiva dieselskatten med 600 milj kronor, vilket även i efterhand måste ses som ett missgrepp. Få traktorer har konverterats till förnybar drift, för över 98 procent av landets lantbrukare med konventionella traktorer får typ 15 procent av nettointäkterna användas till mycket dyrare drivmedel än övriga EU-bönder. Mjölkproduktion innebär stora drivmedelskostnader. En sänkning av dieselskatterna, eller återföring av dem, till nivåerna för tio år sedan skulle tillföra jordbruket runt ½ miljard per år, vilket borde ska så snart som möjligt. Utan mjölkbönder och andra bönder får ju staten över huvud taget inte in några skatter från dem.
Men har då staten något ansvar när hårt arbetande mjölkbönder över hela Sverige blöder ekonomiskt? De är väl företagare som tar egna beslut och får sota för dem, om investeringarna inte lönar sig..? Jag kan inte se det så.
Jordbruk är en livsnödvändig basverksamhet i varje land och det svenska jordbruket har i sekler och millennier producerat mat och mjölk till befolkningen. De senaste 100 åren har staten genom olika jordbruksregleringar ansvarat för en stabilitet i villkoren, eftersom mjölkproduktion är oerhört arbets-och kapitalkrävande, och en bonde som investerar tungt i mjölkproduktion med hög skuldsättning och personligt risktagande skulle inte kunna göra det utan att förlita sig på en rimlig prisstabilitet för mjölkpriset.
Priset har dessa 100 år inte varit högt, men heller inte extremt lågt. De bönder som ivrigt påhejade av alla som gläds över att företagare vill investera i samhällsnyttig verksamhet över hela landet – politiker, näring, konsumenter, byggare, banker och så vidare – och som tog stora lån och byggde för modern och djurvänlig mjölkproduktion 2008 eller 2010 eller 2012 utgick alla ifrån att även om EU vartefter skulle minska sina regleringar skulle den friare marknadssituationen, trots lite större prissvängningar, ändå ge mjölkpriser inom rimliga prisintervall.
Så rådgivarna beräknade och politikerna lovade och bankerna lånade ut och många moderna kostallar ersatte gamla slitna sådana.
Så tog EU bort sina mjölkkvoter, Ryssland stängde sin import av mjölkprodukter och Kina minskade sina inköp kraftigt. Mjölkpriset sjönk från 3,50 kronor per kilo eller mer ned till 1980-talsnivå, det vill säga ca 2,60 kronor per kilo mjölk. Kalkylerna vid byggandet utgick långsiktigt i de värsta scenarierna från 3 kronor per kïlo. Nu har priset legat så här lågt i något år och ingen vändning syns i sikte.
Andra länder agerar, som jag nämnt. De känner ett ansvar för att stödja hårt pressade företagare när krisen är som värst. Men i Sverige har mycket lite hänt. Det talades vitt och brett om kreditgarantier från regeringen, men det bidde inget. Regeringen stödde inte Centerpartiets förslag om lägre dieselskatter eller att EU temporärt skulle bidra till att minska överskotten. Kommer regeringen att ställa sig bakom frivilliga produktionsbegränsningar eller använda den möjlighet till nationellt stöd som kan öppna sig? Kommer regeringen att använda mer av landsbygdsprogrammet för riktade miljöersättningar till mjölkgårdarna? Kommer regeringen att stötta en nationell kampanj för att stötta svensk miljövänlig mjölkproduktion genom en bred kampanj att gärna köpa mjölk, ost och fil som är närproducerad under goda miljö- och djurskyddsbetingelser? Över hela landet finns tusentals oerhört pressade och mycket hårt arbetande mjölkföretagare.
Mot denna bakgrund vill jag fråga statsrådet Sven-Erik Bucht:
Avser regeringen och statsrådet att gripa in för att på olika sätt förbättra villkoren för den svenska mjölknäringen, eller ej?
Debatt
(7 Anföranden)
Interpellationsdebatt 2015/16:526
Webb-tv: Den svenska mjölknäringen
Dokument från debatten
- Fredag den 15 april 2016Kammarens föredragningslistor 2015/16:93
- Protokoll 2015/16:93 Fredagen den 15 aprilProtokoll 2015/16:93 Svar på interpellation 2015/16:526 om den svenska mjölknäringen
Protokoll från debatten
Anf. 35 Statsrådet Sven-Erik Bucht (S)
Herr talman! Staffan Danielsson har frågat mig om regeringen och jag avser att gripa in för att på olika sätt förbättra villkoren för den svenska mjölknäringen eller ej.
Jag är övertygad om att mjölken är en framtidssektor i vårt land. Sverige har goda förutsättningar för mjölkproduktion. Vi har gott om mark och vatten, ett stort kunnande och en god djurvälfärd. Konsumtionen av mjölk ökar i världen. Däremot tillhör det villkoren på världsmarknaden att balansen mellan utbud och efterfrågan skiftar, vilket gör priserna rörliga. Det är en utmaning för våra mjölkföretag att hitta strategier för att hantera detta.
I februari 2015 kallade jag till ett möte med representanter för organisationer, företag och myndigheter med koppling till mjölkproduktionen. Initiativet togs mot bakgrund av uppvaktningar från branschen om oro för det kritiska läget i många svenska mjölkföretag. Det togs fram en gemensam handlingsplan för mjölk, där aktörerna i branschen definierade åtgärder för att stärka mjölkföretagen på kort och på lång sikt. Jag ser det som mycket värdefullt att branschen samlar sig till en gemensam strategi, och min syn på detta är att alla strategier kontinuerligt behöver utvecklas i en föränderlig värld. Målen och åtgärderna i handlingsplanen är sprungna ur aktörernas engagemang och vilja till handling.
En rad åtgärder har redan vidtagits av regeringen för att stärka mjölkföretagens konkurrenskraft. Regeringen har remitterat ett förslag om sänkta arbetsgivaravgifter för den första anställda. Detta föreslås träda i kraft den 1 januari 2017. Bland andra åtgärder återfinns en nötpeng inom gårdsstödet, ersättning för utökad klövhälsovård i landsbygdsprogrammet, maximal nationell medfinansiering av det särskilda stödet från EU till mjölkproducenter, exportfrämjande åtgärder för mejerisektorn samt villkorad läkemedelsanvändning. Jordbruket kompenseras också fullt ut för de höjningar av dieselskatten som görs 2016. Därutöver görs en temporär nedsättning av skatten för jord- och skogsbrukets arbetsmaskiner med ytterligare 27 öre per liter under åren 2016-2018. Den temporära nedsättningen motsvarar en minskad kostnad för lantbruket med ca 100 miljoner kronor per år.
Avslutningsvis vill jag lyfta fram att regeringen arbetar med att ta fram en nationell livsmedelsstrategi för att stärka konkurrenskraften inom livsmedelskedjan. Syftet är att långsiktigt och strategiskt stärka och utveckla den svenska matproduktionen, där mjölken har en central del.
Anf. 36 Staffan Danielsson (C)
Herr talman! Griskötts, nötkötts- och fjäderfäproduktionen har minskat kraftigt i Sverige, och mjölkproduktionen är nu i en stor och djupt allvarlig kris, vilket dränerar mjölkgårdarna på kapital och leder till konkurser och nedläggningar. En konkurs för en lantbrukare är helt förödande, eftersom man i princip alltid borgar för lånen också med sin privata ekonomi och därför ofta både förlorar gården och får släpa med sig miljonskulder vidare i livet.
Många vanliga mjölkbönder - ekomjölken omfattas knappast av krisen - som gjort mångmiljonsatsningar det senaste decenniet, oftast uppmuntrade av rådgivare, näring, politiker och banker, ser nu sina kalkyler ligga i spillror när mjölkpriset är på 1980-talsnivå på grund av avregleringen inom EU och Rysslands och Kinas minskande import. Det är bra att EU nu diskuterar olika åtgärder, som produktionsbegränsningar, exportstöd och nationella stödinsatser, för så djup är krisen.
Statsrådets svar är kort och magert som en sticka, tycker jag. Det är bra att Sven-Erik Bucht tror på svensk mjölkproduktion, trots att den blöder. Han ser det som "en utmaning för våra mjölkföretag att hitta strategier" när priset är på 1980-talsnivå. Jo tack!
Väldigt lite har gjorts av regeringen. Man har kommit med en handlingsplan, tal om lånegarantier som inget bidde och sänkt arbetsgivaravgift för den först anställde i ett företag utan anställda. Det är bra men väldigt lite. Statsrådet nämner ersättning för utökad klövhälsovård och några andra saker. Hör inte statsrådet hur tomt och ihåligt detta ekar? Vore jag en hårt pressad mjölkbonde med illröda resultatsiffror och konkursen hängande över huvudet skulle jag slita mitt hår.
Är det då de enskilda företagarnas fel att de investerat och i någon mån förlitat sig på den prisstabilitet som rått de senaste 100 åren? Eller har staten också ett ansvar genom radikalt ändrade förutsättningar? Det senare är vad jag tycker. De senaste åren har staten genom olika regleringar svarat för en stabilitet i villkoren, eftersom mjölkproduktion är oerhört arbets- och kapitalkrävande och en bonde som investerar tungt måste förlita sig på stabilitet. Sådan har också funnits.
Men nu är det en helt annan situation. EU har tagit bort sina mjölkkvoter. Ryssland och Kina har minskat sin import. Mjölkpriset har sjunkit från 3,50 per kilo till 1980-talsnivå, det vill säga 2,50-2,60 kronor per kilo mjölk. Andra länder agerar. De känner ett ansvar för att stödja hårt pressade företagare när krisen är som värst. Det har talats vitt och brett om kreditgarantier från regeringen, men det bidde inget. Regeringen stödde inte Centerpartiets förslag om lägre dieselskatter, inte heller att EU temporärt skulle bidra till att minska överskotten.
Kommer regeringen att ställa sig bakom frivilliga produktionsbegränsningar, som nu diskuteras, och använda den möjlighet till nationellt stöd som kan öppna sig? Kommer regeringen att använda mer av landsbygdsprogrammet för riktade miljöersättningar till mjölkgårdarna? Kommer regeringen att stödja en nationell kampanj för att stötta svensk miljövänlig mjölkproduktion, en bred kampanj för att köpa mjölk, ost och fil som är närproducerad under goda miljö- och djurskyddsbetingelser?
Det behövs åtgärder, Sven-Erik Bucht, men det har varit magert med sådana. Det är bra med en strategi för framtiden, men det behövs också action nu. Jag kan bara tala för de mjölkbönder jag träffar. De är förtvivlade, för det går inte runt med rådande priser. Man blöder. Det är inte bra för svensk landsbygd, svensk livsmedelsindustri, svenskt lantbruk eller Sverige.
Anf. 37 Statsrådet Sven-Erik Bucht (S)
Herr talman! Regeringen och jag är mycket väl medvetna om att det är ett tufft och utmanande läge för mjölkproducenterna. Det råder en obalans på världsmarknaden. Det här gäller inte bara svenska bönder, utan bönder i hela EU. Faktum är att det i dag är ett jätteproblem i hela världen. Bönderna är pressade. Det är annorlunda regelverk i de andra länderna, men de är pressade ändå. De kan ha väldigt låga kostnader, men är ändå pressade. När det råder överproduktion är det ett problem.
Det finns en bakgrund till denna överproduktion. Under 2013 ökade den totala produktionen globalt väldigt starkt. Det hade att göra med att Kina efterfrågade väldigt mycket. Nya Zeeland ökade med närapå 14 procent, Brasilien med närmare 9 procent. USA ökade. Europa ökade med 5,6 procent under den här tiden. Det var till och med så att Sverige ökade produktionen med 2 procent. När sedan Kina slutade importera och det ryska embargot dessutom kom på plats gick självklart luften ur.
Där är förklaringen. Det är en väldigt stor obalans på världsmarknaden. Men långsiktigt gör man bedömningen att efterfrågan kommer att öka. Vi har nu till och med fått bland annat mjölkpulverexporttillstånd till Kina. Det är väldigt viktigt för att vi ska få ut produkterna på nya marknader. Det är därför regeringen satsar mycket på exporten.
Staffan Danielsson säger att det ekar tomt. Jag ska läsa upp det igen. Jag rekommenderar Staffan Danielsson att sedan läsa protokollet för att se vad som görs.
Det är sänkta arbetsgivaravgifter det första året. Det motsvarar ganska många tusenlappar i månaden för en jordbrukare. Det motsvarar ganska många ören på mjölken, 5, 6, 7 ören på mjölken för en jordbrukare.
Det är maximal nationell medfinansiering. Det är 155 miljoner utbetalda till svenska bönder. Långt ifrån alla länder i EU medfinansierar det. Sverige gör maximal medfinansiering.
Det är dieselskatten. Det innebär att vi i statsbudgeten avsätter 300 miljoner mer under tre år. Det är 900 miljoner.
Vi fördubblar metangasstödet med 30 miljoner till. Det är 240 miljoner under perioden som betalas ut i metangasstöd. Det är en jättebra sak för jordbruket.
Vi avsätter 150 miljoner till utökad klövhälsovård.
Nötpengen är 800 kronor per djur. Det är ett nytt stöd.
Det är rådgivning till mjölkföretagen tillsammans med LRF Mjölk där vi satsar ett antal miljoner.
Vi satsar också på innovation. Det är ett stort program med 300 miljoner till innovation inom jordbruket under programperioden.
Vi har exportfrämjande åtgärder. Business Sweden fick omgående när mjölkkrisen uppstod 300 000 kronor extra för att jobba med de bitarna.
Vi har satsat 10 miljoner på Jordbruksverket och Livsmedelsföretagen för att godkänna anläggningar.
Vi har satsat 2-3 miljoner på lantbruksråd i Peking.
Vi satsar också pengar på villkorad läkemedelsanvändning som också ska göra det billigare.
Även om Staffan Danielsson kallar det för att det är tomt och säger att det inte finns någonting är det ändå tolv punkter som jag läste upp. Om Staffan till nästa inlägg har glömt de punkterna: Ta ut ett protokoll och lägg det på nattduksbordet!
Anf. 38 Staffan Danielsson (C)
Herr talman! Det är inte helt tomt, och det har gjorts en del. Jag ska vidgå det. Jag är glad för det. Det som statsrådet läste upp här om medfinansieringen är bra. Att dieselskatten sjönk något i stället för att kraftigt höjas för jordbruket är bra. Men det var väldigt synd att den höjdes först.
Jag skickar med att EU inte skulle knorra ett dugg som vi sänkte jordbrukets kostnader med en halv miljard eller mer genom att anpassa dieselskatten till EU-nivå. Det tycker jag livsmedelsstrategin ska innehålla. Det kanske inte går över en natt, men det måste vara ambitionen. Det finns ingen rimlig anledning till att jordbruket ska ligga så mycket högre i den nästan största kostnadspost man har jämfört med övriga EU-bönder.
Jag ger kredd till ministern för de insatser som ändå har gjorts. Men det är en väldig mjölkkris. Situationen är akut, och det behövs mycket mer. Näringen och företagen har ett ansvar, och tro mig som de kämpar! Men staten och vi alla har också ett ansvar för en rimlig stabilitet i en akut krissituation. Det är vad vi har nu.
Jag är i princip för alla åtgärder som på kort och lång sikt kan minska mjölkföretagens kostnader och tillföra högre intäkter. Det värsta är att mjölkföretagen försvinner. Då försvinner öppna landskap, biologisk mångfald, kretslopp och livsmedelsindustri. Det är därför insatserna behövs. De kostar, men de lönar sig.
Låt mig lyfta fram några av de saker som vi redan delvis har talat om. Det behövs en översyn av svenska skatter och avgifter och en sänkning till EU:s nivåer. Visst är det bra med sänkta arbetsgivaravgifter, men de ligger fortfarande väldigt högt.
Drivmedelsskatterna är det stora klipp som vi skulle kunna göra för att sänka alla bönders kostnader, och inte minst mjölkböndernas, utan att EU knorrar. Jag kan tycka att det är bättre än att införa nya bidrag om valet står däremellan. Men vad gäller mjölken behövs nog både och.
En djurvälfärdsersättning inom landsbygdsprogrammet riktat till näringen kan man säkert hitta regelverk för och motivera. Det tror jag är nödvändigt.
Frivilliga produktionsbegränsningar tillsammans med riktade stöd är något som EU nu med all sannolikhet kommer att möjliggöra, som ministern nog har varit emot. Jag tror att det också är helt nödvändigt. Där hoppas jag att ministern kan ha en god dialog med näringen och hitta en väg att komma fram. Det är nu det behövs insatser.
Den kraftsamling som jag hoppas kommer i livsmedelsstrategin kunde sättas in genast genom att partnerna, näringen, handeln, industrin, politiken och inte minst miljöorganisationerna uppmanar konsumenter i Sverige att handla miljövänligt genom att köpa mjölk, ost och fil som är ursprungsmärkt Sverige. Det skulle ge en boost för näringen. Det skulle fokusera på att man i första hand köper det som är ursprungsmärkt Svenskt.
Mitt budskap är, ministern: Lyssna på jordbruksnäringen, lyssna på livsmedelsindustrin och lyssna på Centerpartiet! Jag hoppas att han kan skramla fram lite pengar av finansministern, som ser jordbruket som en framtidsnäring och säkert vill vara med och bidra, eller hur, statsrådet Bucht?
Anf. 39 Statsrådet Sven-Erik Bucht (S)
Herr talman! Visst skulle vi vilja göra mer. Men utgångspunkten var inte den bästa. Det var minus 67 miljarder i statskassan. Vi har gjort en hel del. Inte minst var ett steg att få en finansminister som tror på svenskt produktionsjordbruk. Vi fick en sådan finansminister som trodde på det.
De tolv punkter som jag räknade upp, Staffan Danielsson, innebär att många miljoner ur statskassan går till dessa mer eller mindre akuta åtgärder för att stävja den problematik som finns. Sedan pågår det diskussioner på EU-nivå om ytterligare insatser.
Det har varit föredragningar i både miljö- och jordbruksutskottet och EU-nämnden om att det viktiga är att de insatserna ska ha mer marknadsinriktad karaktär och att det som görs på EU-nivå inte ha en marknadsstörande karaktär. Det har också varit den svenska hållningen.
Det man nu är överens om är att man höjer interventionsvolymerna. Det är ändå minst marknadsstörande, men de kan delvis störa marknaderna. Interventionsvolymerna för både smör och mjölkpulver fördubblas nu. Sedan finns det också andra saker som diskuteras på EU-nivå.
Det är väldigt viktigt att vi öppnar för nya marknader. På det sättet jobbar vi också exportfrämjande från Sverige. Vi har antagit den nya exportstrategin. Vi jobbar inte minst mot länder i Asien. Vi har nyligen fått tre avtal som handlar om jordbruksprodukter och mjölkprodukter i såväl Kina och Hongkong som Japan. Det är väldigt viktigt.
I närområdet är svenskmärkning viktig. Där har branscherna tagit väldigt positiva steg. Svenskt kött är ett exempel. Det gjordes för ett antal år sedan och har blivit en succé. Nu kommer man att göra svenskmärkning också på mejeriprodukter. Lanseringen drar igång nästa vecka, och jag är inbjuden till den lanseringen. Också det är en viktig del.
Vi kan tala om att det offentliga ska upphandla mer av svenska livsmedel och svenska mejeriprodukter. Men svensk offentlighet, kommuner och landsting, står för ungefär 4 procent av den totala konsumtionen. Alla vi andra konsumenter står för 96 procent.
Det har väldigt stor betydelse hur vi beter oss när vi går på vår Icaaffär, Konsumaffär, Hemköpsaffär eller vad den nu heter och vilka produkter vi väljer. Det har också betydelse hur handlaren ställer ut produkterna. Det beror på många olika saker.
Det blir en enorm kraft om de 96 procenten börjar välja svenskt. Då förändras bilden och möjligheterna snabbt - mycket snabbare än politiska åtgärder.
Anf. 40 Staffan Danielsson (C)
Herr talman! Jag ska ägna några ord åt det som ministern har upprepat och som alla socialdemokrater säger, nämligen att Sverige var i ett uselt skick när ni tog över och att Sverige nu går fantastiskt bra. Det beror egentligen på att ingen av era budgetar har gått igenom än.
Det är lite demagogi. Alliansen var duktig på att sköta ekonomin under en mycket djup finanskris. Man fick snurr på jobben med hjälp av jobbpolitiken, som nu blommar ut. Det är faktiskt inte er politik som blommar ut nu, utan det är åtta års alliansstyre och nio års budgetar som blommar ut. Nog om detta!
Jag tackar för tre debatter med landsbygdsministern. Jag uppskattar att han har kommit till kammaren och tänkt igenom mina synpunkter och frågor. Jag hoppas som sagt att de kan finnas med i ert arbete, och jag är mycket spänd på livsmedelsstrategin. Blir det en flopp eller blodigt allvar? Blir det någonting som vi kan samlas runt och som innehåller kraftfulla åtgärder? Det skulle vara nödvändigt och bra.
Jag instämmer helt i ministerns senaste inlägg om vad det betyder att svenska konsumenter väljer att köpa och prioritera miljö- och djurskydd. Det är oerhört viktigt.
Precis som ministern sa har det börjat bli snurr på kött och griskött. Det är jättebra. Det måste också bli snurr på ost. Importosten har ökat mycket. Köp svensk ost! Den är alldeles utmärkt. Då stöder man miljö- och djurskydd samt åkrar som betas av svenska kor och odlas av svenska bönder.
Här behövs en kraftsamling där även miljöorganisationer, handel, industri och konsumenter ställer upp och ger detta samlade budskap. Ta gärna initiativ i denna fråga, statsrådet Bucht.
Anf. 41 Statsrådet Sven-Erik Bucht (S)
Herr talman! Under denna förmiddag har jag besvarat fem interpellationer som alla på något sätt har berört jordbruk och livsmedelssektorn. Den sista interpellationen gällde mjölkproduktionen. Det är viktiga diskussioner. Det är oerhört viktigt att det sker en diskussion och att vi tar ett helhetsgrepp om frågorna. Produktionen i Sverige måste ändras så att den ökar. Där är den nationella livsmedelsstrategin grunden. Jag hoppas att vi kan anta den i kammaren med ett gemensamt klubbslag där inte partipolitisk prestige styr utan tanken på Sveriges framtid.
I livsmedelsstrategin måste hela värdekedjan finnas med. Det gäller primärproduktionen, jordbruket, det kustnära fisket och annan produktion som finns inom växthusnäringen samt den stora och lilla livsmedelsindustrin. Alla måste finnas med. Det gäller dryckesindustrin. Den använder råvaror från svenskt jordbruk. 70 procent av råvarorna för livsmedels- och dryckesindustri hämtas från svensk primärproduktion. Det är fantastiskt med detta samband.
Handeln och akademin måste vara med så att vi kan ta fram nya intressanta produkter. Inte minst på mjölkområdet behövs nya intressanta produkter så att exporten kan öka.
Tack för en bra debatt!
Överläggningen var härmed avslutad.
Intressenter
Frågeställare
Besvarad av
Interpellationer
Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.