den psykiatriska vården

Interpellation 2003/04:9 av Pålsson, Chatrine (kd)

den 25 september

Interpellation 2003/04:9

av Chatrine Pålsson (kd) till socialminister Lars Engqvist om den psykiatriska vården

I juni ställde jag en skriftlig fråga till socialministern om vilka åtgärder som skulle vidtas för att råda bot på de stora brister som finns inom psykiatrin. Svaret blev då att arbetet med den nationella handlingsplanen för sjukvården fortsätter och att några ytterligare åtgärder inte var aktuella.

Bristerna inom den psykiatriska vården har på olika sätt aktualiserats den senaste tiden. De uppenbara bristerna har inneburit att många psykiskt funktionshindrade och sjuka farit mycket illa.

De senaste decenniernas förändringar inom psykiatrin har inneburit kraftiga reduceringar av antalet vårdplatser. Bara sedan 1985 har drygt 15 000 vårdplatser försvunnit @ det motsvarar en minskning med ca 75 %. Detta har gjorts utan att nya former för vård utvecklats i tillräcklig omfattning. Sjuka patienter skrivs ut innan de är färdigbehandlade @ till en öppenvård som inte fungerar. Olika vårdformer måste finnas för att alla ska få rätt vård.

År 1995 genomfördes en psykiatrireform som skulle förbättra de psykiskt funktionshindrades liv. Kommunerna fick ett mycket stort ansvar för vården och omsorgen av de psykiskt långtidssjuka. Syftet med reformen var rätt @ men Socialstyrelsen, som fortlöpande utvärderar psykiatrireformen, har konstaterat flera allvarliga brister i den psykiatriska vården. Huvudmännen skyller på varandra beträffande ansvaret för de psykiskt sjuka. Ingen tar ett riktigt ansvar för den enskildes vårdbehov.

Det finns brister i rehabiliteringen och många får inte den sjuk- och tandvård de skulle behöva. Närsjukvården behöver ha personal med professionell kunskap om sociala och psykologiska faktorer och dess inverkan på de vårdsökandes hälsotillstånd. Internationella undersökningar om hälsoproblemen i befolkningen har visat att mellan 20 och 40 % av alla som sökt läkarkontakt inom närsjukvården i själva verket har psykiska besvär. Dagens sjukvård i Sverige saknar en fungerande organisation, tillräckliga resurser och kunskaper för att på ett professionellt och effektivt sätt kunna ta hand om denna stora patientgrupps behandling och rehabilitering.

Systematiserad samverkan mellan olika kompetenser som medicinsk och psykologisk är sett ur både patientens och samhällets perspektiv det mest effektiva. Redan i närsjukvården måste patienten träffa på rätt kompetens. Psykologisk diagnostik och behandling måste lyftas fram som något mycket angeläget. Problem med läkemedelsberoende kan antas minska och en avlastning för psykiatrin uppnås.

Psykiskt funktionshindrade har blivit alltmer isolerade, utan daglig sysselsättning. Detta är allvarligt och kan förvärra sjukdomstillståndet. Många svårt psykiskt sjuka personer har farit mycket illa och självmordsfrekvensen har varit hög. Deras misär förstärks ofta av narkotikamissbruk och hemlöshet.

Dessa människor måste få ett värdigt liv med samma möjligheter som alla andra i vårt samhälle.

Med anledning av ovanstående vill jag fråga:

Avser socialministern att föreslå några åtgärder för att förbättra vården av psykiskt sjuka personer?

Avser socialministern att vidta några åtgärder för att förbättra utbildningen av personalen inom den psykiatriska vården?

Avser socialministern att vidta några åtgärder för att psykiatrisk kompetens ska finnas på alla vårdcentraler?