Till innehåll på sidan
Sveriges Riksdags logotyp, tillbaka till startsidan

den psykiatriska vården och rättspsykiatri

Interpellation 2004/05:582 av Andersson, Magdalena (m)

Interpellationen är besvarad

Händelser

Inlämnad
2005-05-11
Anmäld
2005-05-11
Fördröjd
Ärendet var fördröjt
Svar fördröjt anmält
2005-05-24
Sista svarsdatum
2005-05-25
Besvarad
2005-06-08

Interpellationer

Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.

Interpellationen

den 11 maj

Interpellation 2004/05:582

 av Magdalena Andersson (m) till statsrådet Ylva Johansson om den psykiatriska vården och rättspsykiatri

Vissa personer som begått brott döms till rättspsykiatrisk vård i stället för att avtjäna straffet i fängelse. Detta får ekonomiska konsekvenser för landstingen som är de som bekostar den psykiatriska vården. Annan psykiatrisk vård blir ofta lidande eftersom landstingen har knappa resurser och rättspsykiatrin har vuxit så i omfång att den tränger ut den ordinarie vården.

Staten är "vinnare" i detta sammanhang eftersom den övriga kriminalvården helt bekostas av staten till skillnad från den rättspsykiatriska, där vården utförs och bekostas i huvudsak av landstingen. Denna märkliga ordning, att statliga domstolar dömer ut vård som betalas av annan än en statlig huvudman har uppmärksammats tidigare, bland annat av Psykansvarskommittén, som lämnade sitt betänkande för flera år sedan. Ett av förslagen från kommittén var att: "Staten skall ta ett större ansvar för den rättspsykiatriska vården genom att överta finansieringen av vården. Driften skall dock ligga kvar hos sjukvårdshuvudmännen."

En tredjedel av de personer som döms till rättspsykiatrisk vård vårdas i dag på regionvårdskliniker, en tredjedel på länskliniker med högre säkerhet och en tredjedel på vanliga psykiatriska kliniker. Under de senaste två åren har det skett en ökning av rättspsykiatriska undersökningar. Antalet domar med påföljden rättspsykiatrisk vård har under de senaste åren varit tämligen konstant. Antalet personer i rättspsykiatrisk vård ökar dock eftersom vårdtiderna blivit längre. Detta har inneburit en allt större påfrestning på landstingen.

De som på grund av systemet drabbas är patienter inom allmänpsykiatrin, barn- och ungdomspsykiatrin och öppenvården. Detta syns mycket tydligt i bland annat Jönköpings län.

Jag har tidigare skrivit frågor till statsråd i detta ämne. 2003 svarade justitieministern att frågan bereds inom Justitiedepartementet, 2004 svarade socialministern detsamma och hänvisade också till den särskilda psykiatrisamordnaren. Nu, 2005, har fortfarande ingenting hänt.

Regeringen kan inte gömma sig bakom utredningar, beredningar och särskilda samordnare hur länge som helst. Det är knappast någon hemlighet att psykvården på många ställen i landet är i kris och saknar nödvändiga resurser.

För varje dag som regeringen duckar och hänvisar till andra blir situationen värre.

Mina frågor till statsrådet är därför:

1.Vad avser statsrådet konkret att göra på kort sikt för att den rättspsykiatriska vården inte ska tränga ut allmänpsykiatrin, barn- och ungdomspsykiatrin och öppenvården i landstingen?

2.När avser statsrådet att komma med skarpa förslag för att flytta över kostnadsansvaret för den rättspsykiatriska vården från landstingen till staten?

Debatt

(7 Anföranden)
Stillbild från Interpellationsdebatt 2004/05:582, den psykiatriska vården och rättspsykiatri

Interpellationsdebatt 2004/05:582

Webb-tv: den psykiatriska vården och rättspsykiatri

Dokument från debatten

Protokoll från debatten

Ylva Johansson (S)
Anf. 80 Ylva Johansson (S)
Fru talman! Magdalena Andersson har frågat mig vad jag konkret avser att göra på kort sikt för att den rättspsykiatriska vården inte ska tränga ut allmänpsykiatrin, barn- och ungdomspsykiatrin och öppenvården i landstingen samt när jag avser att komma med skarpa förslag för att flytta över kostnadsansvaret för den rättspsykiatriska vården från landstingen till staten. Psykiatrin utgör en högt prioriterad fråga för regeringen. Liksom inom annan hälso- och sjukvård ska psykiatrin ge tillgång till en god hälso- och sjukvård på lika villkor. Regeringen har genomfört en rad åtgärder för att stärka den psykiatriska vården, både vad gäller rättspsykiatrin och annan psykiatrisk vård. Regeringen har nyligen tecknat en överenskommelse med Sveriges kommuner och landsting om att 500 miljoner kronor av de medel som tidigare hanterats inom den nationella handlingsplanen för utveckling av hälso- och sjukvården årligen ska satsas på förbättringar av psykiatrin. Barn och ungdomar är en av de grupper som särskilt pekas ut i överenskommelsen som en viktig grupp. Vidare har regeringen för åren 2005-2006 avsatt totalt ca 700 miljoner kronor för att förbättra insatser inom vård, sysselsättning, boende och verksamhetsutveckling för personer med psykisk sjukdom eller psykiskt funktionshinder. Syftet med satsningen är bland annat att förbättra tillgängligheten till vård och socialt stöd samt att förbättra samverkan mellan landsting och kommuner, till exempel i samband med utskrivningar från tvångsvård. I detta sammanhang bör framhållas att det är viktigt att sjukvårdshuvudmännen också själva tar ett ansvar för att skapa ett effektivt resursutnyttjande inom psykiatrin, bland annat genom att förbättra sin samverkan. Psykansvarskommittén har i betänkandet Psykisk störning, brott och ansvar (SOU 2002:3) utrett frågor om ansvar och påföljder för psykiskt störda lagöverträdare och finansieringen av den rättspsykiatriska vården. Betänkandet bereds för närvarande inom Justitiedepartementet. Slutligen bör nämnas att den nationella psykiatrisamordnaren, i sitt fortsatta arbete inom ramen för sitt uppdrag, kommer att titta på psykiatrin i dess helhet. Psykiatrisamordnaren ska i nära dialog med regeringen utreda och lämna förslag till de åtgärder som är nödvändiga för att stärka och utveckla området. Bland annat ska möjligheten att ge tvångsvård i öppna former övervägas. Detta, samt de resurser som tillförts huvudmännen, skapar bättre förutsättningar för en god och effektiv psykiatrisk vård på både kort och lång sikt.
Magdalena Andersson (M)
Anf. 81 Magdalena Andersson (M)
Fru talman! År 1999 beslutade regeringen om direktiv till det som kom att kallas Psykansvarskommittén. De skulle utreda frågor om psykiskt sjuka lagöverträdare. De fick tiden på sig fram till slutet av 2001 för att lägga fram förslag. I januari 2002 presenterade de sina överväganden och förslag i betänkandet Psykisk störning, brott och ansvar . Där lades flera förslag fram om förändringar gentemot dagens situation, till exempel den fråga som jag behandlar i min interpellation. I betänkandet föreslås att staten ska ta över betalningsansvaret för patienter som är dömda till rättspsykiatrisk vård. Fru talman! Vad som sedan hände efter det att betänkandet lades fram kan man fundera över. Det har varit tyst från regeringen. Nästan två år efter det att betänkandet hade lagts fram skrev jag en fråga till socialministern. Jag berättade att det är stora problem i den rättspsykiatriska vården. Antalet vårddömda ökar. Landstingens platser räcker inte till. Kostnaderna för landstingen ökar på ett sätt som det inte ges kompensation för. Konsekvenserna blir att andra patienter som behöver vård trängs ut. Det finns inte alltid platser för dem. De som är dömda går före och är förstås prioriterade. Svaret kom från justitieministern. Han hänvisade till Psykansvarskommittén och att betänkandet för närvarande bereddes i Justitiedepartementet. Då skulle man tro att det snart ska hända något. Men det gjorde det inte. Tiden gick, och det landsting jag kommer från, Jönköpings län, kunde i stället notera att förra året, 2004, var det tre gånger fler som dömdes till rättspsykiatrisk vård än normalt. Man betecknar vården för övriga psykiskt sjuka som krisartad. Det finns inte platser för dem. Ett år efter min första fråga frågade jag igen. Då frågade jag justitieministern om vad som är på gång. Jag fick än en gång svaret att ärendet bereds inom Justitiedepartementet. Fast då var det äldreomsorgsministern som svarade. Svaren bollas mellan varandra. Man bereder och bereder. Nu svarar ministern igen att ärendet bereds inom Justitiedepartementet. Fru talman! Nu är det sex år sedan regeringen lade fram direktiven. Förslaget kom i januari 2002. Det är över tre år sedan. Ministern fortsätter att hänvisa till att ärendet bereds. De sista två svaren jag har fått har också handlat om att det finns en psyksamordnare som tittar på frågan. Nog är det betänkligt att ett ärende bereds och bereds på detta sätt. Jag lyssnade på förra interpellationsdebatten. Martin Andreasson var bekymrad för att det handlade om två år. Men här är det sex år. Här finns förslag. Det finns ett betänkande. Är ministern verkligen nöjd med denna tingens ordning? Kan man tycka att det har varit en effektiv handläggning med ett rimligt tempo? Kan ministern ge oss någon form av hint om vad som kommer att hända med den rättspsykiatriska vården? Kommer vi att få något besked inom rimlig tid, eller kan vi få ett besked i dag?
Ylva Johansson (S)
Anf. 82 Ylva Johansson (S)
Fru talman! Det är min bedömning att vi behöver förstärka och förbättra den psykiatriska vården, inklusive den rättspsykiatriska vården. Som jag sade i mitt interpellationssvar, och har sagt tidigare, vidtar regeringen många åtgärder för att utveckla och förbättra den psykiatriska vården i sin helhet, inklusive den rättspsykiatriska vården. Här står det inte still. Vi vidtar många åtgärder, och vi har anslagit stora resurser till området. Vi kommer att göra mer. Det är bland annat därför vi har den nationella psykiatrisamordnaren. Vi har en känsla av att andelen patienter inom rättspsykiatrin har ökat. Det är inte något som vi säkert vet, men vi kommer snart att veta. Den 18 maj i år genomförde Socialstyrelsen en inventering av antalet patienter, både inom rättspsykiatrin och den vanliga psykiatrin. Sammanställningen av dessa data kommer att vara klar i början av sommaren. Då vet vi. Min gissning är att vi kommer att se att andelen har ökat, men vi vet inte säkert förrän vi har fått siffrorna. Fru talman! Magdalena Andersson målar upp en bild av att om man inte genomför Psykansvarskommitténs förslag händer ingenting inom rättspsykiatrin. Så är inte fallet. Mycket händer inom psykiatrin, och mer behöver göras. Jag är inte lika säker som Magdalena Andersson på att de förslag som finns i Psykansvarskommittén löser fler problem än de skapar. Det är inte alldeles enkelt att se hur delar av detta leder till enbart förbättringar. Det är också en fråga som gör att beredningsarbetet kan ta sin tid. Nu är det justitieministern som får svara närmare på beredningsarbetet eftersom det ligger inom Justitiedepartementet. Jag vill ändå säga när det gäller frågan om finansieringen att det finns skäl för att föra över finansieringen till staten, men det finns också starka skäl för att inte göra det. De patienter som döms till rättspsykiatrisk vård är i allmänhet så pass psykiskt sjuka att de skulle ha behövt den psykiatriska vården även om de inte hade begått ett brott. På det viset hade ändå samma kostnad funnits inom landstingen. Det kan också finnas skäl för att samma finansiär ska ta hand om den vanliga psykiatriska vården, som förhoppningsvis ska leda till att psykiskt sjuka i mindre utsträckning begår brott än vad som är fallet i dag. Det kan finns skäl för att det är från samma pengapåse som de olika insatserna kommer. Det kan finna skäl både för och emot. Det är inte glasklart att de förslagen leder till en snabb förbättring av den rättspsykiatriska vården. Vi vidtar åtgärder för att förbättra den rättspsykiatriska vården. Vi kommer att fortsätta att vidta åtgärder. Jag kan inte ge något närmare svar på hur lång tid det ska ta för det beredningsarbete som krävs för Psykansvarskommitténs förslag.
Magdalena Andersson (M)
Anf. 83 Magdalena Andersson (M)
Fru talman! Jag tackar för beskedet att man håller på att titta över antalet som är dömda till rättspsykiatrisk vård. De uppgifter jag har fått är att antalet domar har varit relativt konstant över tiden, men att eftersom vårdtiderna är så pass långa ökar antalet som är under vård. Då blir det en stigande kurva. Det gör i sig att det tränger ut annan vård. Psykansvarskommittén insåg att det förslag som de lade skulle innebära rätt omfattande förändringar och skrev också att det är problembeskrivningar, att det ska beredas på alla möjliga olika sätt, att det ska behandlas i riksdagen och så vidare, så att det nog inte kunde träda i kraft förrän den 1 januari 2004. Det trodde de. Man kan säga att det datumet är svunnen tid. Förslaget bereds fortfarande i Justitiedepartementet. Nästa gång jag skriver en fråga till ministern om detta är det förmodligen justitieministern som svarar och hänvisar till att man håller på att bereda det. På något sätt tror jag, fru talman, att om man nu har ett förslag, ett betänkande, som man har skäl att överväga på det sätt som ministern redovisar här, att väga för och emot, att det finns nackdelar och fördelar med förslaget, måste man nog ändå bestämma sig för att hantera förslaget, inte bara avvakta. Nu har det legat i så många år. Jag har frågat Rut, riksdagens utredningstjänst, och fått besked om att en tredjedel av de personer som döms till rättspsykiatrisk vård vårdas på regionvårdskliniker, en tredjedel på länskliniker som har högre säkerhet och en tredjedel på vanliga psykkliniker. Under de senaste två åren säger man att det har skett en ökning av rättspsykiatriska undersökningar, och antalet domar har varit relativt konstant. Vi får väl se vad som stämmer med den undersökning ministern hänvisar till. Men antalet personer i rättspsykiatrisk vård ökar. Det här innebär att eftersom antalet personer i vård är ökande räcker landstingets platser inte till, och kostnaderna för landstinget ökar. Konsekvensen blir att andra, som inte har begått brott men som är psykiskt sjuka, trängs ut. Den som är dömd är prioriterad. Patienter i allmänpsyk, barn- och ungdomspsyk och öppenvård blir lidande. Nog vore det väl rimligt att man bestämde sig för, kanske i någon sorts samarbete mellan Justitie- och Socialdepartementen, att sätta sig ned och försöka bereda de här ärendena och hantera de förslag som Psykansvarskommittén har lagt. Vi kan inte bara låta dem ligga i en byrålåda och hänvisa till dem år efter år. Ett samarbete mellan de olika departementen kanske skulle vara precis den lösning som behövs.
Ylva Johansson (S)
Anf. 84 Ylva Johansson (S)
Fru talman! Det är naturligtvis inte så att det ligger några betänkanden i byrålådor och samlar damm, utan beredningsarbete pågår. Det finns flera olika förslag. Det finns också en verklighet, där vi vet att vi redan i dag har problem inom delar av den rättspsykiatriska vården, där vården av psykiskt sjuka som finns på fängelserna inte är tillräckligt bra, där samarbetet mellan den rättspsykiatriska vården och fängelserna redan i dag har brister och där också funktionssättet inom den psykiatriska vården i sin helhet behöver förstärkas och utvecklas. Det finns alltså flera olika delar, och det är bara några av dem som tas upp i Psykansvarskommitténs förslag. När man tittar på huruvida det finns en undanträngningseffekt eller inte måste man se att det också handlar om att vårdtiderna för rättspsykiatrin och den övriga psykiatrin förmodligen har ökat under senare tid. Men frågan är om det har skett en förändring i fördelningen. Den förra mätningen gjordes 1996, och det är min gissning att vi kommer att se att det är en ökning av den rättspsykiatriska vården just därför att vårdtiderna har ökat. Inom kort kommer vi alltså att ha det exakta svaret. Jag tror att det är viktigt att problematisera detta med hur man finansierar. Det blir naturligtvis inte mer pengar för att man flyttar resurserna från landstingen till staten, utan det är fortfarande samma resurser som ska användas. Jag tycker i alla fall att det finns vissa incitamentsproblem med att säga att om en person inte begår brott men har en allvarlig psykisk störning ska landstinget betala vården, men om personen begår brott slipper landstinget betala vården och staten betalar. Man kan fundera på vad den styrningen egentligen säger. Slutsatsen att en överflyttning av finansiering till staten med automatik skulle leda till en bättre psykiatrisk vård i övrigt i landstingens regi tror jag inte att man kan dra. Det kan finnas andra skäl för att göra en sådan överflyttning, men jag tror inte att man kan dra slutsatsen att man med automatik därmed får mer resurser till den övriga psykiatriska vården.
Magdalena Andersson (M)
Anf. 85 Magdalena Andersson (M)
Fru talman! Jag tycker att det är en intressant problematisering som ministern gör, att fundera kring kostnaderna. Man skulle kunna ha precis samma problematisering när det gäller kriminalvården. Om kommunerna hade gjort det, eller om familjepolitiken hade fungerat så att människor mådde bra och så vidare, kanske någon inte hade begått ett brott och kommit i fängelse. Nu är det inte riktigt så, utan det är personer som är av domstol dömda. Det är inte landstingets läkare som har bedömt att det här är personer som behöver vara på sluten psykiatrisk vård. Förmodligen har de normal psykvård innan dess. Det kan hända att det är så, fru talman, att det behöver göras en översyn av LPT, lagen om psykiatrisk tvångsvård, därför att det är för komplicerat, för svårt och för omständligt att erbjuda den vård som människor kan behöva. Det är möjligt att det också behövs. Men jag tror att det är så många saker inblandade i detta att man måste inte bara problematisera utan kanske också sätta sig ned mellan departementen och bestämma sig: Vad ska vi göra nu? Jag såg att psykiatriutredaren föreslår att man ska införa möjligheter för rättspsykiatriska enheter att införa telefonförbud till exempel. Det har inte funnits tidigare. Det är bara ett enda exempel på hur svårt och komplicerat detta är och också hur viktigt det här ärendet är att hantera, och man bör inte avvakta så förfärligt många veckor till.
Ylva Johansson (S)
Anf. 86 Ylva Johansson (S)
Fru talman! Som jag har poängterat flera gånger är det en viktig uppgift att åtgärda och förbättra psykiatrin i sin helhet inklusive rättspsykiatrin. Där arbetar regeringen för högtryck. Vi anslår resurser. Vi kommer fram med förslag från den nationella psykiatrisamordnaren. Jag ser fram mot att vi också kommer att kunna gå till riksdagen med ytterligare förslag i de delarna. När det gäller hur vi ska bereda just Psykansvarskommitténs betänkande är det inte lika enkelt att se att de förslagen innebär förbättringar av rättspsykiatrin. Man kan inte reducera de förbättringar som behöver göras inom rättspsykiatrin och psykiatrin till att enbart handla om Psykansvarskommitténs förslag, för de handlar på många sätt också om kriminalvårdens förändring. Det är en väsentlig skillnad när vi pratar om den som döms till fängelse och den som döms till rättspsykiatrisk vård. Den väsentliga skillnaden är att den som döms till rättspsykiatrisk vård är sjuk. Därför finns det anledning att göra jämförelser med den sjuka personens vård över huvud taget, både innan han blir dömd och efter att han har begått ett brott, och hur man ska förhindra att nya brott begås av personer som är sjuka.

Intressenter

Interpellationer

Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.