Den nya tandvårdsreformen
Interpellation 2008/09:63 av Axelsson, Lennart (s)
Interpellationen är besvarad
Händelser
- Inlämnad
- 2008-10-23
- Anmäld
- 2008-10-23
- Besvarad
- 2008-11-11
- Sista svarsdatum
- 2008-11-13
Interpellationer
Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.
Interpellationen
den 23 oktober
Interpellation
2008/09:63 Den nya tandvårdsreformen
av Lennart Axelsson (s)
till socialminister Göran Hägglund (kd)
Sedan den 1 juli 2008 gäller en ny tandvårdsreform. Förändringarna när det gäller ersättningar, regler och rutiner är stora jämfört med tidigare system.
Att det skulle kunna uppstå vissa smärre övergångsproblem när man går in i ett nytt system är inte konstigt. Men problemen verkar inte avta, och en del problem är inte heller övergångsproblem utan en direkt konsekvens av reformens utformning.
Nyligen skrev landets folktandvårdsdirektörer ett brev till socialministern där de framförde oro över att tandvårdsreformen har slagit fel och att hela den svenska tandvården riskerar en allvarlig badwill. Kritik har också framförts från andra aktörer inom tandvården samt av patienter.
Många patienter har drabbats av längre behandlingstider, felaktiga kostnadsförslag eller av tandvårdsbehandlingar som inte kan sättas i gång. Kraven på dokumentation även vid enkla undersökningar gör att tandläkarnas jobb tar mer tid.
Åtkomsten till Försäkringskassans IT-system har inte fungerat med mera. För många patienter har det kommit som en obehaglig överraskning att behandling av vissa tänder, och vissa behandlingar, inte alls ingår i subventionssystemet.
Mot denna bakgrund vill jag ställa följande fråga till socialministern:
Vilka åtgärder tänker socialministern vidta med anledning av de problem som uppstått med den nya tandvårdsreformen?
Debatt
(9 Anföranden)
Interpellationsdebatt 2008/09:63
Webb-tv: Den nya tandvårdsreformen
Dokument från debatten
- Riksdagens protokoll 2008/09:25 Tisdagen den 11 novemberProtokoll 2008/09:25 13 § Svar på interpellation 2008/09:63 om den nya tandvårdsreformen
Protokoll från debatten
Anf. 86 Göran Hägglund (Kd)
Herr talman! Lennart Axelsson har frågat mig vilka åtgärder jag tänker vidta med anledning av de problem som uppstått med den nya tandvårdsreformen.
Det nya tandvårdsstödet ska ge ersättning vid förebyggande tandvård och tandvård som syftar till att åstadkomma frihet från smärta och sjukdomar, förmåga att äta, tugga och tala utan större hinder eller ett utseendemässigt godtagbart resultat. De konkreta ersättningsreglerna har utformats med utgångspunkt i detta och ger uttryck för en medveten prioritering som gjorts för att kunna kontrollera statens utgifter och samtidigt tillgodose de mest angelägna tandvårdsbehoven.
När en reform av den här omfattningen införs är det svårt att undvika att vissa problem uppstår i samband med övergången. I detta fall infördes reformen under sommaren, när belastningen på Försäkringskassans system var lägre. Efter semestrarna ökade trycket på Försäkringskassan och det blev då tydligt att det fanns brister i Försäkringskassans funktioner för information, rådgivning och stöd till vårdgivarna.
Reformen ställer krav på vårdgivarna på flera sätt. De ska lära sig tillämpa ett regelverk som till sin grundläggande utformning skiljer sig från det tidigare. De nya ersättningsreglerna bygger på ett nytt sätt att tänka, där ett tillstånd eller en diagnos hos patienten avgör vilka tandvårdsåtgärder som är ersättningsberättigande. En annan viktig förändring är att alla vårdgivare ska rapportera in de uppgifter som är av betydelse för det statliga tandvårdsstödet till Försäkringskassan på elektronisk väg.
Det är rimligt att tro att problemen kommer att minska när vårdgivarna fått mer erfarenhet av det nya regelverket och de nya administrativa rutinerna. Därtill har vissa förändringar genomförts redan under november 2008. Bland annat har kravet på vårdgivarna att dokumentera genomförda åtgärder tagits bort i vissa fall.
För att hantera den situation som nu föreligger behövs det dock flera åtgärder. Regeringen gav till exempel nyligen Försäkringskassan i uppdrag att inkomma med en åtgärdsplan för tandvårdsstödet. I den åtgärdsplan som gavs in till Socialdepartementet den 6 oktober redovisas ett flertal vidtagna och planerade åtgärder. När det gäller IT-stödet avser åtgärderna bland annat samverkan med vårdgivarnas systemleverantörer, en förbättrad gemensam stödfunktion för teknisk support, rådgivning och stöd till vårdgivarna, analys av landstingens och systemleverantörernas problembild samt förbättrad information på Försäkringskassans webbplats. I fråga om rådgivning och stöd till vårdgivarna redovisar Försäkringskassan bland annat förstärkningar av bemanning och kompetens hos Försäkringskassans kundcenter för partner samt inrättande av en odontologisk stödfunktion.
Regeringen anser att det är viktigt med åtgärder på alla dessa områden och kommer att följa Försäkringskassans insatser noggrant. Det finns också en beredskap för att överväga ytterligare åtgärder om så bedöms nödvändigt.
Anf. 87 Lennart Axelsson (S)
Herr talman! Tack för svaret! Tyvärr berör inte socialministern med ett enda ord den frustration och besvikelse som många patienter som har besökt sin tandläkare efter den 1 juli känner. Den reform som av borgerliga politiker runt om i landet har framställts som den här mandatperiodens viktigaste har visat sig ha precis så stora brister som många förvarnade om och var rädda för.
Hur besvärligt det än har blivit för tandläkarna är det naturligtvis den enskilda människan som alltid blir den som drabbas hårdast när det inte fungerar som det ska. Det handlar till exempel om pensionären från Vretstorp hemma i Örebro län som tvingas konstatera att hans regelbundna besök hos tandläkaren nu kostade honom 500 kronor mer varje år.
Det handlar om den ensamstående tvåbarnspappan i Göteborgs hamn som skadade sina tänder i jobbet och nu tvingas ligga ute med pengar han inte har. Hans arbetsgivare ställde tack och lov upp med lån, men han själv ligger nog sömnlös i väntan på att Försäkringskassan ska avgöra om han är berättigad till ersättning eller inte. Något förhandsbesked gick inte att få.
Det handlar också om kvinnan i de södra delarna av landet som fick rådet att invänta reformen eftersom hennes ingrepp skulle kosta runt 60 000 kronor. Hon står nu med en beräknad kostnad på ca 90 000 kronor som inte ersätts genom reformen.
När Göran Hägglund och hans borgerliga kamrater presenterade sin satsning på tandvården, det man kallat en tandvårdsreform värd namnet, glömde man att nämna att tidigare subventioner skulle tas bort och att närmare 40 procent av tänderna inte omfattades. Det innebär i sin tur att runt 80 procent, alltså åtta av tio tandläkarbesökare, får betala ett lika högt eller högre pris än tidigare. Det talas om generella ökningar på 10-15 procent.
För andra med stora kostnader blir det en chock när de får veta att tänderna de har problem med inte omfattas av Göran Hägglunds löften om att alla kostnader över 3 000 kronor skulle subventioneras med 50 procent, eller 85 procent för kostnader över 15 000 kronor. Varför, Göran Hägglund, var det ingen i borgerligheten som talade om det? Nu byggdes det upp stora förväntningar som inte kan infrias.
Ett väldigt viktigt argument för reformen var enligt borgerliga debattörer att var femte vuxen avstod från att gå till tandläkaren av ekonomiska skäl. Särskilt oroande var det att det gällde unga vuxna också. Jag tycker också att det är ett av de viktigaste argumenten för en tandvårdsreform, men vad har skett efter den 1 juli?
Nu visar helt nya undersökningar att den av regeringen förväntade anstormningen av patienter har uteblivit. Tandvårdsreformen är långt ifrån den succé som regeringen räknade med, konstaterar tidningen Riksdag & Departement i sitt senaste nummer. Vilka slutsatser drar Göran hägglund av det? Kan en förklaring vara att era löften om lägre kostnader visade sig vara tomma löften för många? Eller är det bara för att tandläkarna numera tvingas använda 40 procent mer av sin tid åt administration i stället för åt patienterna?
Det senaste faktumet, att administrationen har ökat kraftigt, gjorde att Örebro läns landsting skickade en räkning till regeringen på sammanlagt 6 miljoner kronor för uteblivna intäkter. Jag skulle tro att varje landsting och privatpraktiserande tandläkare runt om i landet skulle kunna presentera liknande krav.
Är förresten den räkningen betald, Göran Hägglund?
Anf. 88 Finn Bengtsson (M)
Herr talman! Jag får också tacka socialministern för ett uttömmande svar om just ett inkörningsproblem som jag tror det är alldeles riktigt att vi har drabbats av, precis som det beskrivs i interpellationssvaret.
Jag känner Lennart Axelsson som en väldigt klok socialdemokratisk kollega i socialutskottet. Det var därför lite förvånande när alliansregeringen tidigare beskylldes för att alla vårdproblem som har uppdämts under två år skulle vara orsakade av just den här regeringen, när det kanske beror på tillkortakommanden från tidigare regeringar. Nu skiftar Axelsson fokus och säger att på fyra månader ska allt elände ha uppammats.
Låt mig påminna om att det här är en historisk satsning från alliansregeringens sida. Det känner Lennart Axelsson säkert till. Det var kanske ett av Lennart Axelssons tidigare partiledares största misstag, ångerköpt därtill, att han inte lyckades införa just en nödvändig tandvårdsreform under den långa tid som han satt som statsminister för det är landet.
Här har man alltså utökat den tidigare ersättningen från staten från 3 miljarder till hela 6 miljarder. Därför håller jag inte med, herr talman, om den beskrivning som görs av Lennart Axelsson av ett problem ute i landet av den digniteten.
Jag har också lyssnat in och fått väldigt många positiva kommentarer till det hela, framför allt av medarbetarna i tandvården som med intresse har satt sig in i de här problemen. Det är ingen hemlighet att just folktandvårdsdirektörerna var kritiska till den här reformen redan innan den lanserades. Men då vill jag också påminna den här kammaren om att detta var en idé som lades fram i ett gemensamt valmanifest för alliansen.
Sedan följdes det av en utredare med mycket hög kompetens som landade i ett förslag utifrån den idéskiss som hade lagts upp av alliansen och som sedan i laga ordning genomfördes som en reform som också vann utskottets majoritet och så småningom denna riksdags majoritet. Den är alltså prövad i ett val och genomförd efter ett val. Därför tycker jag att det är lite svårt att smälta Lennart Axelssons väldigt negativa utmålning av en del inkörningsproblem.
Det är riktigt nog så att man kan fundera lite grann över de tänder som inte tas in, de så kallade sjuorna. Där har ett argument varit att de tidigare egentligen inte ingick i den nödvändiga förbättringen utan var av mer kosmetisk karaktär. Det är nog så att tandläkarkåren också där håller på att fundera på en möjligen mer modern inställning till bettfysiologin och att också sjuorna, som tänderna heter, ska inkluderas. Det här får framtiden utvisa. Man har inte vid införandet av en sådan här reform bundit sig vid att inte utvidga den.
Lennart Axelssons alternativ, herr talman, hade väl varit att efter den passivitet som den tidigare regeringen visade på området fortsätta att ha en långbänk och inte genomföra en reform som satte ett helt spann av människor från övergång till vuxen ålder fram till ålderns höst utanför ett rimligt stöd för att åtgärda deras tandstatus. Det hade, herr talman, på alla sätt förskjutit problemet till att göra just de som har blivit äldre ännu sämre rustade att möta sin pensionering och fortsatta levnad med sämre tandstatus än vad som nu är möjligt.
Herr talman! Interpellationen är viktig för att belysa ett problem med inkörningssvårigheter. Socialministern har på ett uttryckligt sätt förstått detta. Vi försöker alla, naturligtvis, att hitta sätt att komma till rätta med att stödja Försäkringskassans arbete att bli effektivare. Det handlar också om att stödja dem som vill ha en förändring, vilket tyvärr inte är något som alliansregeringen har upplevt att särskilt många har varit intresserade av initialt. Jag är helt förvissad om att resultatet ger prov på att det var nödvändigt att införa en sådan förändring.
Anf. 89 Göran Hägglund (Kd)
Herr talman! Det kanske kan finnas skäl att dra sig till minnes denna frågas långvariga behandling. Den har diskuterats under en lång följd av år, inte minst den tidigare statsministern talade många gånger om behovet av att genomföra förbättringar.
Utgångspunkten för den tillträdande regeringen var att gå från ord till handling, från munväder till något med mer bett i. Den utredning som så småningom fanns på bordet och som remissbehandlades fick ett gott stöd. Det handlade bland annat om att ge en check till alla och envar som en delfinansiering och en puff för oss att komma i väg till tandläkaren. Vi tror att regelbundna kontroller har ett stort värde för att göra tidiga insatser. Det handlade också om ett högkostnadsskydd, det vill säga om att ta en betydande andel av de kostnader som det offentliga tidigare aldrig har burit utan som den enskilde har fått bära.
Jag har fått mängder av brev från enskilda personer som har beskrivit det dilemma de har hamnat i. Jag önskar att jag hade tagit med mig några brev hit från dem som har beskrivit sin egen situation och hur de nu har kunnat genomföra de förbättringar som de länge har väntat på och som den tidigare regeringens politik inte räckte till för att möta.
Vi tillförde i ett slag 3 miljarder kronor till tandvårdsreformen - alltså från tidigare 3 miljarder till 6 miljarder. Vi har sett irriterande inkörningsproblem som har skapat mycket frustration hos naturligtvis den enskilda patienten och hos dem som hamnar mellan hötapparna - om man kan använda uttrycket - nämligen tandläkarna. De ska lära sig ett system och har tvingats göra investeringar i datateknik så att det kan bli en elektronisk överföring av informationen.
Omläggningen innebär generellt uttryckt att för dem som har fått en större kostnad har kostnaden blivit mycket lite större. Det är alltså en liten kostnadshöjning som beror på att man har varit felprissatt tidigare. Här har gjorts ett gediget arbete när det gäller att hitta en bra grund för de ersättningssystem som fungerar. För dem som får sänkningar innebär det oftast dramatiska sänkningar. Nästan alla av oss kommer någon gång under livet att drabbas av den situationen att vi kommer att behöva vidta stora åtgärder i munnen, och det kommer att bli kostnadskrävande. Få människor har pengar undanlagda för att möta den kostnaden. Genom detta system, som också Lennart Axelsson redogör för, får man en stor subvention, och det tror jag är en lättnad för många.
Lennart Axelsson nämner den ökade administrativa belastning som faller på tandläkaren. Så är det. Mycket av det är en lärosak. När man har lärt sig hur systemet fungerar kommer det att fungera oerhört mycket smidigare. När det har gått lite tid kommer det att vara mycket enklare för den enskilde tandläkaren än i det gamla systemet. Då kommer vi att på elektronisk väg ha tillgång till informationen, som kommer att förbättra mycket för tandläkaren och - ännu viktigare - för den enskilda patienten.
Anf. 90 Lennart Axelsson (S)
Fru talman! Vi socialdemokrater har sagt att vi tycker att det är bra att en tandvårdsreform har genomförts. Det finns ingen anledning för mig att kritisera i de delar där vi tycker att det är bra. I fråga om högkostnadsskyddet tycker vi att det är bra att de människor som har stora kostnader får hjälp att klara dem.
Om vi hade haft tillgång till Finn Bengtssons och Göran Hägglunds plånbok efter valet hade vi genomfört en annan typ av tandvårdsreform som vi tycker hade varit mer rättvis än den nuvarande. Vi har också presenterat förslag i samband med att reformen antogs som har en annan inriktning, framför allt en inriktning mot mer förebyggande tandvård än vad den reform som har genomförts innebär.
Vi är inte ensamma om att kritisera denna reform. Vi har kunnat läsa i många tidningar om detta. I Svenska Dagbladet står det att alla är missnöjda med de nya reglerna. Patienter upplever att de får betala lika mycket eller ännu mer hos tandläkaren än vad de har gjort tidigare. De är naturligtvis missnöjda eftersom de har fått uppfattningen att det skulle bli billigare för dem. Det är naturligt.
Tandläkarna är upprörda och argsinta över att de inte får ägna sig åt patienterna, det vill säga vad de har utbildat sig för, utan i stället får ägna sig åt administration. Det är inte heller konstigt.
Det här är inte kritik som vi själva har hittat på, utan det är en långt gående kritik där folk över hela landet är upprörda. Efter att jag har framställt denna interpellation har människor kontaktat mig och talat om hur de har upplevt kontakterna med sina tandläkare.
Kommunalarbetaren skriver att det är dyrare att laga tänderna än vad ministern har lovat och att tuggtänderna kan falla helt utanför högkostnadsskyddet. Varför var det ingen som talade om det? Det hade väl varit smartare om man hade varit öppen i presentationen av vad som skulle gälla. Då hade inte människor gått i förhoppning om att de skulle få något som de sedan inte kunde få.
Det måste någon gång vara dags för den borgerliga regeringen att ta ansvar för sin egen politik. Man återkommer ständigt till vad som inte gjordes tidigare. Vi hade en reform som var färdig att sättas i sjön om vi hade fått chansen. Den beskrivning som framför allt Finn Bengtsson ägnar sig åt är helt felaktig.
Jag hade tänkt att använda denna del av interpellationsdebatten till att gå igenom lite grann tandläkarnas syn på reformen. Jag försöker hinna en bit. I den första rubriken som jag har fått tillsänd mig står det att det nya tandvårdsstödet är en dålig och omodern reform som inte gynnar munhälsan. Det är en professor, en docent och en övertandläkare som har goda kunskaper i hur tandvården fungerar. De pratar inte om inkörningsproblem eller om saker som måste läras in utan de pratar om grunderna i reformen. De anser att huvudsaken blir att producera ett papper att sätta i patientens hand med en åtgärdsplan med alternativ så att hon eller han kan gå ut och shoppa tandvård. De anser att varje tandläkare vet att ett sådant tankesätt är en omöjlighet. Vård kan aldrig jämställas med att fylla en varukorg på stormarknaden. Det vore intressant att höra Göran Hägglunds synpunkter på den delen.
Anf. 91 Finn Bengtsson (M)
Fru talman! Ja, nu var det lite andra ord från Lennart Axelsson, med beröm för att man behövde genomföra reformen. Men det var också ett påstående att man hade en helt annan, om än helt oprövad, reform om vilkens möjliga inkörningsproblem vi inte får veta någonting. Kanske är det bra, för nu har vi ett aktuellt problem att ta hand om.
Det här är en väldigt viktig reform, som inriktar sig på de eftersatta åtgärder som borde vidtas. Det är riktigt, som Lennart Axelsson säger, att Socialdemokraterna har haft mer inriktning på förebyggande tandvård. Det är då inte heller konstigt att folktandvårdsdirektören, som i mångt och mycket finansierar sin verksamhet genom så kallad abonnemangstandvård, vill ta in pengarna på förhand för att garantera en vård i efterhand.
Vi har upplevt att den här reformen har varit viktig för att åtgärda de problem som har ackumulerats hos den stora mängd människor som från ungdomsåren upp till pensioneringen har skjutit på sitt behov av tandvård. Vi kan träta om huruvida det är rätt eller fel.
Viktigt är trots allt att konstatera att Lennart Axelsson i sin interpellation påstår att man har drabbats av längre behandlingstider, felaktiga kostnadsförslag och tandbehandlingar som inte kan sättas i gång. Nå, om ni nu hade riktat in er reform enbart på förebyggande åtgärder är det väl rimligt att tänka sig att vi trots allt med vår reform, som riktar in sig på åtgärder och behandling, har en bättre chans att just attackera de problem som Lennart Axelsson i sin skrivna interpellation nu målar upp som några av de saker som helt har misslyckats.
Jag uppfattade Lennart Axelssons senaste inlägg som att han trots allt är väldigt nöjd med att vi kom till skott och gjorde den reform som man inte var förmögen att införa under hela Göran Perssons långa regeringsperiod, vilket han djupt ångrar. I stället kritiserar man en genomförd reform som tar sin utgångspunkt i några av de saker som också kritiseras av Lennart Axelsson, utan rimligt stöd efter så kort tid av utvärdering, alltså knappt fem månader.
Anf. 92 Göran Hägglund (Kd)
Fru talman! Det vore intressant att höra om Lennart Axelssons reform hade kunnat genomföras utan några administrativa inkörningsproblem. I så fall är han att gratulera.
Jag tycker att detta är ett problem, och ett problem som vi har en tydlig plan för att åtgärda. Jag är ändå glad att kunna säga att vi nu ser tydliga förbättringar. Vi kommer inte att ge oss förrän vi ser att allt det administrativa omkring detta fungerar på ett tillfredsställande sätt, för den enskilde patienten men också för den tandläkare som har att utföra väldigt mycket av detta arbete.
Varför var det ingen som talade om de här bekymren för oss, undrar Lennart Axelsson, som har varit med och berett den här frågan och, antar jag, varit med och formulerat den socialdemokratiska motionen och varit med i utskottet som har bearbetat detta. Lennart Axelsson, som jag tror är en väldigt kunnig person, hade alla möjligheter att vara med och styra och ställa omkring de beslut som har fattats.
Lennart Axelsson tycker att vi ständigt återkommer till vad Socialdemokraterna inte gjorde. Ja, det kanske är så att det är lätt att kritisera den som gör något, medan den som inget gör i varje fall inte riskerar någon kritik för det man gör. Lennart Axelsson får nog finna sig i att vi konstaterar att man under den långa följd av år som Socialdemokraterna hade makten inte kunde samla sig till en reform som innebar någon förbättring. Vi har gjort det.
Lennart Axelsson hänvisar till en expert som är kritisk mot att det kan tänkas att det oerhörda inträffar att patienterna börjar jämföra priser mellan olika tandläkare. Jag tycker att det är en bra utveckling. Självklart är det bra med kontinuitet inom tandvården, precis som inom hälso- och sjukvården, men jag tror att det när det gäller tandvården kan vara bra att då och då tänka efter, titta på andra tandläkare och inte med nödvändighet gå till den som man har gått till under alla tider. Det kan vara bra att se sig omkring en del, för det kan handla om väldigt mycket pengar.
Alternativet till den utvecklingen är det som jag inte tror att Lennart Axelsson vill, nämligen att vi ska ha en prisreglering där vi spikar exakt vad allting ska kosta, och sedan kommer det att kosta det vare sig vi vill eller inte och det blir absolut inget tryck nedåt på det som är ganska kostnadskrävande.
De patienter och tandläkare som jag möter har en nyanserad syn på den här frågan. Man inser att de pengar vi har lagt till ytterligare, 3 miljarder kronor, inte räcker till att åstadkomma allting. Det här är en del som underlättar för framför allt dem som har väldigt stora kostnader. Vi har varit väldigt tydliga med detta fokus att vår uppgift är att framför allt förbättra för dem som har kostnader som blir näst intill oöverkomliga för den enskilde med normal eller liten inkomst.
När jag möter tandläkare är en och annan irriterad, och en och annan har synpunkter. Men det finns en tillförsikt om att det här kommer att lösa sig och att vi delvis är inne i en läroperiod som innebär att de administrativa rutinerna så småningom kommer att kräva mindre och att fördelarna med reformen kommer att bli allt tydligare i takt med att vi lär oss att hantera systemet i praktiken. Och fler och fler personer kommer att kunna genomföra de tandvårdsåtgärder som de under socialdemokratiskt regeringsinnehav aldrig hade råd att genomföra.
Anf. 93 Lennart Axelsson (S)
Fru talman! 3 miljarder kostade reformen. 80 miljarder har skatterna sänkts med under de här två åren. Politik handlar om att välja, och visst hade man kunnat välja att sänka skatterna med 79 miljarder och göra en bättre reform för tänderna. Det valet har man alltid som politiker. Göran Hägglund valde inte detta alternativ.
Det var inte jag som kände att jag hade behövt information om hur reformen skulle kunna användas av mig när jag gick till tandläkaren, utan det är naturligtvis alla de som har gått till tandläkaren och är besvikna över att man inte har fått det man trodde att man skulle få.
Innan reformen genomfördes var Göran Hägglund på en konferens för Sveriges Kommuner och Landsting och pratade om det som skulle komma. Då sade han som följer:
"Regeringens kommande tandvårdsreform innebär en omfattande förändring för tandvården och ska förberedas noga. Införandet ska ske ordnat och på ett sätt som gynnar både patienter och vårdgivare."
Han sade också vid samma tillfälle:
"Det övergripande målet är att komma bort från dagens situation som innebär att många avstår från tandvård av ekonomiska skäl - det är hälsovådligt och helt orimligt."
Det är vackra ord.
Socialministern! Åtta av tio har fått dyrare eller lika dyr tandvård som tidigare, och reformen har enligt dem som jobbar i branschen skapat kaos. Tycker verkligen Göran Hägglund att han har lyckats med de målsättningar som han så målande beskrev inför Sveriges Kommuner och Landsting före den 1 juli?
Anf. 94 Göran Hägglund (Kd)
Fru talman! Ja, det tycker jag. Det är oundvikligt när man genomför en stor reform, en reform som har varit efterlängtad under lång tid, att det uppstår ett eller annat inkörningsproblem. Vi arbetar mycket medvetet med att ta itu med de bekymmer som uppstår, och jag är säker på att det här kommer att kunna lösa sig. Man genomför knappast en reform av den här omfattningen utan att det uppstår ett eller annat problem av administrativ karaktär.
Lennart Axelsson läser upp en del formuleringar som jag lär ha gjort mig skyldig till. Jag står för de formuleringarna, att vi ska komma bort från en situation där människor avstår från tandvård av kostnadsskäl.
Lennart Axelsson säger att det för åtta av tio är lika dyrt eller dyrare. Jag bestrider de siffrorna, för jag tror mig kunna belägga att han har fel. Men även om det skulle vara så gäller det att komma ihåg: Vår idé har varit att framför allt se till att de personer som har de riktigt höga kostnaderna ska kunna gå till tandläkaren och få de här åtgärderna genomförda.
Och de här åtta av tio, eller två av tio om vi vänder på det - jag menar att Axelssons siffror är felaktiga - varierar. Det är inte samma personer över tiden. En dag är det jag som kommer att behöva gå till tandläkaren. En annan dag är det Lennart Axelsson, och en tredje dag kanske det är Finn Bengtsson. Och så har vi Lars som är tandläkare, som förmodligen kommer att kunna åtgärda sig själv. Vi drabbas av detta någon gång, och då kommer det att vara väldigt värdefullt att känna att vi har det här stödet.
Vi har gått från en situation där människor känner det alldeles övermäktigt, där de på grund av räkningar på flera tiotusentals kronor i sikte har avstått från att göra det. Vi har genomfört en reform som gör det möjligt för människor att gå igenom de åtgärder som behövs för att de ska kunna ha en god tandhälsa.
Intressenter
Frågeställare
Besvarad av
Interpellationer
Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.