Den ekonomiska situationen för sjuka arbetslösa
Interpellation 2023/24:547 av Åsa Eriksson (S)
Interpellationen är besvarad
Händelser
- Inlämnad
- 2024-02-21
- Överlämnad
- 2024-02-22
- Anmäld
- 2024-02-27
- Svarsdatum
- 2024-03-12
- Sista svarsdatum
- 2024-03-12
- Besvarad
- 2024-03-12
Interpellationer
Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.
Interpellationen
till Statsrådet Anna Tenje (M)
Många i befolkningen upplever stress eller ångest. Vanligast är detta bland dem som inte arbetar, enligt Folkhälsomyndigheten. En undersökning från förra året visar att 15 procent av dem som är yrkesverksamma uppger att de känner sig ganska eller väldigt stressade, men bland arbetslösa och sjukskrivna är siffran dubbelt så hög. För de grupper som står utanför arbetsmarknaden är stress vanligare, och det kan då handla om saker som är svårare för individen att påverka. De har ofta en mer osäker ekonomi, och att ha en sjukdom eller att ha svårt att få jobb kan vara stressande i sig.
Den som är arbetslös och sjuk kan få sjukpenning om hen är inskriven och aktivt arbetssökande på Arbetsförmedlingen och har arbetat tidigare. Nivån på sjukpenningen för arbetslösa har inte räknats upp på länge, varför den som är sjuk och arbetslös hamnar i ett ännu sämre läge när kostnaderna stiger.
Jag vill därför fråga statsrådet Anna Tenje:
Vad avser statsrådet att göra för att sjuka och arbetslösa människor ska få en mer dräglig ekonomisk tillvaro med mindre stress och ångest?
Debatt
(7 Anföranden)
Interpellationsdebatt 2023/24:547
Webb-tv: Den ekonomiska situationen för sjuka arbetslösa
Dokument från debatten
- Tisdag den 12 mars 2024Kammarens föredragningslistor 2023/24:83
- Protokoll 2023/24:83 Tisdagen den 12 marsProtokoll 2023/24:83 Svar på interpellation 2023/24:547 om den ekonomiska situationen för sjuka arbetslösa
Protokoll från debatten
Anf. 45 Statsrådet Anna Tenje (M)
Herr talman! Åsa Eriksson har frågat mig vad jag avser att göra för att sjuka och arbetslösa människor ska få en mer dräglig ekonomisk tillvaro med mindre stress och ångest.
Sjukförsäkringens syfte är att ge ersättning för inkomstbortfall vid sjukdom och rehabilitering. Människor ska känna sig trygga med att det finns en sjukförsäkring som ger ekonomisk ersättning om de blir sjuka och inte kan arbeta. Samtidigt är det viktigt för regeringen att regelverket inte bidrar till inlåsningseffekter. Det behöver finnas incitament för både individen och andra berörda aktörer för snabb återgång i arbete. Fokus ska vara på rehabilitering med tydligt definierade avstämningstillfällen. Det ska bli mer lönsamt att gå till arbete.
Det viktiga för sjukskrivna arbetslösa är att så tidigt som möjligt återfå arbetsförmåga och kunna fortsätta söka och få ett arbete. Där har ett fungerande samarbete mellan hälso- och sjukvården och Arbetsförmedlingen en viktig roll. Arbetsförmedlingen kan vid behov erbjuda arbetslösa att delta i arbetsförberedande insatser och arbetslivsinriktad rehabilitering i syfte att underlätta övergång till arbete eller utbildning. Regionerna har i sin tur skyldighet att erbjuda personligt stöd till sjukskrivna patienter som har behov av det. Det kan till exempel handla om hjälp med kontakterna med Arbetsförmedlingen för att diskutera patientens behov av rehabilitering.
Det förstärkta samarbetet mellan Försäkringskassan och Arbetsförmedlingen är viktigt för att sjukskrivna arbetslösa ska ges nödvändigt stöd för återgång i arbete. Sjukskrivna och unga med aktivitetsersättning ska så tidigt som möjligt få tillgång till insatser inom ramen för myndigheternas rehabiliteringssamverkan för att utveckla eller återfå arbetsförmågan och därmed kunna återgå i, eller få, arbete.
Samordningsförbundens insatser, som jag och interpellanten vid flera tillfällen tidigare har diskuterat, är också väldigt viktiga - särskilt för de personer som befinner sig långt från arbetsmarknaden och har behov av samordnade rehabiliteringsinsatser så att de uppnår eller förbättrar förmågan att utföra förvärvsarbete.
Jag vill passa på att nämna de satsningar som regeringen genomför för att främja psykisk hälsa, förebygga psykisk ohälsa och suicid och skapa förutsättningar för en god vård och omsorg för personer med psykisk ohälsa. För 2024 fördelas till exempel cirka 1,6 miljarder kronor för att stärka arbetet inom området psykisk hälsa och suicidprevention genom en överenskommelse mellan staten och Sveriges Kommuner och Regioner. I detta arbete ingår bland annat medel för att stärka det förebyggande och främjande arbetet inbegripet att motverka sjukskrivningar.
Samtidigt vill jag understryka att det ekonomiska läge som vi befinner oss i är tufft för både hushållen och de offentliga finanserna. För regeringen är och har det varit prioriterat att bekämpa inflationen och hantera inflationens effekter genom att stötta hushållen och välfärden.
(Applåder)
Anf. 46 Åsa Eriksson (S)
Herr talman! Jag vill börja med att säga att jag är glad över att regeringen prioriterar satsningar på bättre psykisk hälsa. Det behövs för både unga och äldre. Det tycker jag alltså är positivt.
Herr talman! För oss socialdemokrater är en trygg sjukförsäkring en av de viktigaste prioriteringarna i välfärdsbygget. Under vår tid vid regeringsmakten genomförde vi flera förbättringar för att Sveriges löntagare ska kunna lita på att det finns en ekonomisk trygghet om arbetsförmågan skulle svikta på grund av sjukdom. Det ska gälla alla. Men, herr talman, en del som är sjuka saknar tyvärr arbete. Den som är arbetslös och sjuk kan få sjukpenning om hen är inskriven på Arbetsförmedlingen, är aktivt arbetssökande och har arbetat tidigare så att hen har en sjukpenninggrundande inkomst.
Att vara sjukskriven och arbetslös kan vara en väldigt jobbig situation. Ekonomiskt blir det ett elände om du är för sjuk för att delta i Arbetsförmedlingens program, och det är inte alls ovanligt att förlorad arbetsförmåga får konsekvenser för självkänslan. Det är viktigt att betona att det finns stöd till personer att ta sig igenom en sådan utmanande period, till exempel via samordningsförbunden som statsrådet tog upp. Om någon som nu tittar på den här debatten är långtidssjukskriven - jag vet att det är flera - kan den fråga sin handläggare om att bli remitterad till en insats via Finsam.
Herr talman! Det finns dock en väldigt väsentlig sak som skiljer den här regeringen från oss socialdemokrater. Det handlar om det som statsrådet kallar inlåsningseffekter i sjukförsäkringen. Vi socialdemokrater vet att ingen blir frisk av att också bli fattig. Det är tvärtom så att oron för ekonomin, oron för om man kommer att kunna betala sina räkningar och oron för om man kommer att kunna bo kvar i huset när man är sjuk och arbetslös kan göra en ännu sjukare och göra det ännu svårare att återgå i arbete.
Herr talman! Vi har bett RUT, alltså riksdagens utredningstjänst, att ta fram statistik över hur ersättningsnivåerna förändrats för sjuka arbetslösa sedan vi satt i regeringen. Jag kan berätta att den maximala inkomstbaserade nivån i sjukpenningen årligen räknas upp. Det är jättebra. Vid ingången av år 2022 gjordes också en höjning av taket, men nivån för arbetssökande som är sjuka har inte ändrats. Som exempel ska jag ta två årtal.
Maxnivån år 2021 för sjuka var lite drygt 23 000 kronor för dem som hade arbete och 15 500 för arbetssökande. Då var det en skillnad på ungefär 33 procent. I år är i stället i samma penningvärde den maximala nivån nästan 29 000 kronor, men det är bara 12 800 för dem som är arbetssökande och sjuka. Det är alltså mindre än hälften. Men de sjuka arbetssökande har drabbats av samma inflation, samma höga matpriser och samma kostnadsökningar.
Därför vill jag fråga statsrådet: Har regeringen några planer på att förbättra ersättningen till sjuka som också är arbetssökande?
Anf. 47 Statsrådet Anna Tenje (M)
Herr talman! Den friska har många önskningar, den sjuka bara en, nämligen att bli frisk. Såväl individen som arbetsgivare, hälso- och sjukvård och övriga myndigheter strävar alla efter att se till att den som är sjukskriven så snabbt som möjligt blir frisk och återfår arbetsförmåga för att sedan kunna återgå till arbete eller söka arbete. Arbete har en väldigt stor betydelse och betyder för många inte bara meningsfull sysselsättning och gemenskap utan också givetvis ekonomisk frihet.
För arbetslösa sjukskrivna, där arbetsgivaren saknas, krävs ofta lite extra. Det behövs lite mer, givet att man inte har en aktiv arbetsgivare som kan stötta och peppa på vägen tillbaka till arbete. Här krävs det ofta ett välfungerande samarbete mellan Arbetsförmedlingen, Försäkringskassan och vården, som jag beskrev i mitt första inlägg.
Vi vet att personer med begränsade ekonomiska resurser är särskilt utsatta när priserna stiger. Det har därför varit väldigt viktigt för den här regeringen att bekämpa inflationen och hantera inflationens effekter genom att stötta hushållen och stötta välfärden. Att få ned inflationen är särskilt viktigt just för de personer som har begränsade ekonomiska resurser, till exempel på grund av att de är arbetslösa och dessutom sjuka.
För att skydda barnfamiljer med svag ekonomi mot de kraftiga prisuppgångarna har det tillfälliga tilläggsbidraget till barnfamiljer med bostadsbidrag förlängts. Enligt Försäkringskassan är det i snitt cirka 105 000 barnhushåll som tar emot bostadsbidrag varje månad under 2024. Även barnfamiljer där någon förälder eller båda föräldrarna är arbetslösa kan ta del av den här förbättringen. Även om detta är en tillfällig åtgärd har den tjänat sitt syfte väl under pandemin såväl som under de inledande skeendena med hög inflation och ett mycket tufft ekonomiskt läge.
Regeringen gör också viktiga satsningar inom vården, vilket är viktigt för personer med somatisk eller psykisk ohälsa. Dessutom kommer regeringen nu att satsa ytterligare 6 miljarder i vårändringsbudgeten, vilket ska läggas till de stora resurser som regeringen redan skjutit till för att stötta den svenska välfärden. Vi är väl medvetna om att enbart pengar inte löser sjukvårdens problem. Därför föreslås också en rad åtgärder för att förbättra regionernas ekonomi. Regeringen har även intensifierat arbetet med prioriterade reformer för att kunna förbättra regionernas möjligheter och öka själva vårdkapaciteten, inte minst genom att korta vårdköerna.
Anf. 48 Åsa Eriksson (S)
Herr talman! Det var ett långt svar från statsrådet, men jag hörde ingenting om att höja ersättningen till den som är sjuk och arbetslös, så att den kan få en dräglig tillvaro. Det enda jag hörde var att det är viktigt att bekämpa inflationen. Det håller vi socialdemokrater verkligen med om att det är. Det som skiljer oss från regeringen är att vi menar att det inte är de som har allra lägst inkomster och inte klarar sina utgifter för månaden som ska ta det största ansvaret för inflationsbekämpningen; det ska förstås göras av oss höginkomsttagare, som har möjligheterna. Det är inte rimligt att de som inte får ekonomin att gå runt för att ersättningen är så låg ska vara stötdämpare i inflationsbekämpningen. De får alltså mindre än hälften jämfört med dem som är sjukskrivna och har jobb och som förmodligen också tycker att ekonomin försämras rejält då de går på sjukpenning.
Herr talman! Det är många i befolkningen som upplever stress och ångest, verkligen inte bara arbetslösa. Men det är vanligast bland dem som inte arbetar, enligt en studie från Folkhälsomyndigheten. En undersökning från förra året som de har gjort visar att ungefär 15 procent av oss som är yrkesverksamma uppger att vi känner oss ganska eller mycket stressade, medan siffran är mer än dubbelt så hög bland arbetslösa och sjukskrivna. För de grupper som står utanför arbetsmarknaden kan det handla om saker som är svåra att påverka, till exempel en mer osäker ekonomi och vetskapen att pengarna inte räcker hela månaden och att man kanske inte kan bo kvar i sin bostad.
Herr talman! Den som är långvarigt sjukskriven och arbetslös lever under enorm press. Det innebär en förlust av sammanhang, meningsfullhet och inkomst och kanske till och med svårigheter att täcka grundläggande behov. Arbetslösheten kan också skapa känslor av otillräcklighet eller i värsta fall isolering. Det är verkligen inte några friskhetsfaktorer som leder till ökad arbetsförmåga. För att återfå arbetsförmåga och självkänsla behövs ofta stöd, rehabilitering och trygghet, som statsrådet var inne på, inte minst ekonomisk trygghet, så att man vet att ekonomin inte kraschar totalt; den stressen gör bara människor sjukare.
Herr talman! Jag vill återigen fråga statsrådet om hon och regeringen tänker vidta några åtgärder för att sjuka och arbetslösa människor ska få en mer dräglig ekonomisk tillvaro med mindre stress och ångest.
Anf. 49 Statsrådet Anna Tenje (M)
Herr talman! Hela Sverige har märkt av det tuffa ekonomiska läget. Inte minst har detta påverkat privatekonomiskt. För en del har det varit möjligt att öka sitt jobbsökande eller gå från deltid till heltid. Andra har minskat på onödiga utgifter och kanske sett till att shoppa lite mindre. För dem som är sjuka är möjligheterna betydligt mer begränsade. Att må dåligt på grund av såväl sin sjukdom som sin ekonomiska situation är givetvis mycket tufft. Ungefär hälften av dem som i dag är sjukskrivna lider av somatisk sjukdom. Då är det betydligt lättare att komma tillbaka till ett arbete, exempelvis när någonting brutet har läkt. Men över hälften av alla sjukskrivna lider i dag av psykisk ohälsa. Den psykiska ohälsan är ett stort samhällsproblem. Regeringen vidtar nu flera åtgärder i syfte att minska just den psykiska ohälsan.
När det gäller år 2024 tillför vi, som jag var inne på, 1,6 miljarder för att stärka arbetet inom området psykisk hälsa och suicidprevention genom en överenskommelse som jag tror kan bli väldigt bra med Sveriges Kommuner och Regioner. Det är viktigt att alla personer som är sjukskrivna får rätt till stöd och får rätt stöd för att komma tillbaka i arbete.
För anställda spelar arbetsgivaren en viktig roll i rehabiliteringen. Arbetslösa saknar ett sådant stöd. Därför har vården här en mycket viktig uppgift. Jag tycker att det är glädjande att regionerna under det gångna året har utarbetat riktlinjer för vårdens arbete med rehabilitering och sjukskrivning. Centralt blir bland annat att patienterna får en tidig bedömning av rehabiliteringsbehovet. Socialstyrelsen publicerade hösten 2023 ett kunskapsstöd för vårdens arbete med sjukskrivningar.
Jag tror att det är viktigt att man tar ett utökat ansvar här. Regionerna har redan en skyldighet att erbjuda personligt stöd till sjukskrivna patienter som är i behov av det. Ofta erbjuds sådant stöd; de kallas rehabiliteringskoordinatorer. Det kan till exempel handla om hjälp i kontakterna med Arbetsförmedlingen för att diskutera patientens eller individens behov av rehabilitering. Ledamoten var tidigare själv inne på att man kan be om hjälp när det gäller detta för att remitteras till vissa insatser och åtgärder. Jag tror att det kan stärka och öka möjligheten att först och främst återfå arbetsförmåga men sedan också komma tillbaka i arbete betydligt snabbare.
Det personliga stödet från hälso- och sjukvården kan också bestå av samtalsstöd och andra insatser för att motivera den sjukskrivna patienten att vara delaktig i den vård som krävs för att den ska få eller återfå arbetsförmåga. Ett sådant stöd bedöms som särskilt viktigt för patienter eller individer med psykisk ohälsa.
Anf. 50 Åsa Eriksson (S)
Herr talman! Jag vill återigen poängtera att det är väldigt bra att regeringen satsar på arbete för bättre psykisk hälsa. Det behövs verkligen. Det är bara bifall till det. Men jag hör fortfarande ingenting om huruvida statsrådet tycker att det är ett problem att människor som är sjuka och arbetslösa har mindre än hälften så mycket i sjukpenning som den som är sjukskriven och har ett jobb.
Jag vet att nätverket 116 om dagen har försökt att få kontakt med statsrådet. Det vore kanske läge att bjuda in dem. Där finns det människor som är både sjuka och arbetslösa som kan vittna om hur det är att inte få pengarna att räcka till hela månaden och hur det är att vara beroende av sin partner, sin man, sina barn eller sina föräldrar för att kunna betala mat och hyra hela månaden.
Det är en situation som inte gör de individer det drabbar friskare. Jag vet att statsrådet och jag delar ambitionen att så många som möjligt ska bli friska och så fort som möjligt återfå arbetsförmåga och kunna arbeta och försörja sig själva. Det är målet. Men för att det ska bli så måste vi ha en sjukförsäkring att lita på, som inte gör människor fattiga och som inte gör människor mer sjuka av oro och ekonomisk stress.
Jag uppmanar statsrådet att bjuda in nätverket och höra om deras situation.
(Applåder)
Anf. 51 Statsrådet Anna Tenje (M)
Herr talman! Stort tack för debatten, interpellationen och den diskussion som vi nu för i kammaren!
Jag delar definitivt många av de grundläggande principer som vår sjukförsäkring ska vila på. Det är viktigt att människor blir friska så fort som möjligt så att de kan återgå till livet, arbetet och kollegor, för att tjäna sina egna pengar, stå på egna ben och återfå livskvalitet och framför allt den frihet som ett arbete ändå innebär.
Först och främst är det viktiga att människor får rätt stöd och rätt hjälp så att de återfår arbetsförmågan. Här är det många olika myndigheter, individen själv och också andra som har ett stort ansvar i detta. Det ansvar som är mitt är jag definitivt villig att ta.
Jag tackar för upplysningen om nätverket som har sökt mig. Jag gör många studiebesök inte minst ute i landet. Jag ser fram emot att ha en träff och att diskutera de här viktiga frågorna.
Här behöver definitivt mer göras framöver. Jag kan bara konstatera att regeringen redan har gjort mycket när det gäller att arbeta mot den psykiska ohälsan och suicid. Jag tror att det finns mycket mer att göra även inom det området. I övrigt ser jag fram emot kommande debatter. Stort tack för debatten!
Interpellationsdebatten var härmed avslutad.
Intressenter
Frågeställare
Besvarad av
Interpellationer
Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.