Till innehåll på sidan
Sveriges Riksdags logotyp, tillbaka till startsidan

demografisk utmaning för arbetsmarknaden

Interpellation 2004/05:168 av Odell, Mats (kd)

Interpellationen är besvarad

Händelser

Inlämnad
2004-11-18
Anmäld
2004-11-18
Fördröjd
Ärendet var fördröjt
Svar fördröjt anmält
2004-11-29
Sista svarsdatum
2004-12-02
Besvarad
2004-12-14

Interpellationer

Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.

Interpellationen

den 18 november

Interpellation 2004/05:168

 av Mats Odell (kd) till finansminister Pär Nuder om demografisk utmaning för arbetsmarknaden

Om tre år kommer andelen av befolkningen som är i arbetsför ålder att börja minska. Stora pensionsavgångar för de som föddes under 1940-talet kommer då inte längre att matchas av nyinflödet till arbetskraften från dem som är födda under senare delen av 1980-talet.

Till stor del är detta en fråga om demografi. De som föddes under 1940-talet är helt enkelt fler i varje årskull än de senare födda årgångarna. Detsamma gäller för nästan varje efterkommande årskull de närmaste 25 åren. Först en bit in på 2040-talet kan trenden komma att reverseras, om man får tro den senaste befolkningsframskrivningen från Statistiska centralbyrån, SCB.

Den demografiska utvecklingen är något som sällan står i fokus för debatten. Samtidigt är det vår tids största utmaning, inte minst ur ett samhällsekonomiskt perspektiv. Försörjningsbördan för de som är i arbetsför ålder kommer under de närmaste tre decennierna att öka med drygt 20 %. För varje tionde personer som arbetar blir det alltså drygt två personer fler utanför arbetskraften att försörja.

Den här utvecklingen ställer höga krav på den ekonomiska politiken. Inte minst för att skatteunderlaget i förhållande till befolkningen kommer att minska i takt med att andelen förvärvsarbetande faller. Det medför att finansieringen av de gemensamma trygghetssystemen långsamt eroderas. Samtidigt kommer även kostnaderna i trygghetssystemen och efterfrågan på offentlig service att utsättas för ekonomiska påfrestningar i en allt större omfattning i takt med att befolkningen åldras.

Men det finns vägar att underlätta bördan för de förvärvsarbetande och samtidigt lindra påfrestningarna på de offentliga finanserna. Nyckeln till att bromsa denna utveckling är att genom olika åtgärder öka arbetskraftsdeltagandet och tillse att sysselsättningsgraden bibehålls eller stiger. I detta avseende vore det ytterst välkommet att i möjligaste mån se till att fler äldre deltar på arbetsmarknaden högre upp i åldrarna. Hittills har dock utvecklingen gått i motsatt riktning. Trots en lagstadgad pensionsålder på 65 år så har bland annat ökad förtidspensionering lett till att den faktiska pensionsåldern i dag bara är knappt 60 år. Och mot bakgrund av en god ekonomisk ställning bland ett stort antal av de blivande pensionärerna så finns i dagsläget inget som tyder på att pensionsåldern inom kort kommer att börja stiga.

Antalet arbetade timmar kommer relativt sett att minska. Mellan 2004 och 2020 kommer antalet arbetade timmar per invånare att minska från 760 timmar per år till 720 timmar.

För att vända nuvarande trend har vi Kristdemokrater föreslagit och finansierat en halverad inkomstskatt för personer som fyllt 65 år från och med år 2006. Det skulle skapa helt nya möjligheter för enskilda arbetstagare som fyllt 65 att kunna stanna kvar på arbetsmarknaden och dela med sig av sina arbetslivserfanheter och sin kompetens.

Med hänsyn till den alltjämt fallande andelen äldre som förvärvsarbetar och påfrestningen på de offentliga finanserna av den väntade demografiska utvecklingen är det av yttersta vikt att ställa följande fråga till ansvarigt statsråd:

Vilka åtgärder är statsrådet beredd att vidta med bakgrund av den demografiska utvecklingen, bland annat för att stimulera arbetskraftsdeltagandet och trygga den långsiktiga finansieringen av våra gemensamma trygghetssystem utan att äventyra statsfinanserna och öka statens skuldsättning?

Debatt

(9 Anföranden)
Stillbild från Interpellationsdebatt 2004/05:168, demografisk utmaning för arbetsmarknaden

Interpellationsdebatt 2004/05:168

Webb-tv: demografisk utmaning för arbetsmarknaden

Dokument från debatten

Protokoll från debatten

Pär Nuder (S)
Anf. 12 Pär Nuder (S)
Fru talman! Mats Odell har frågat mig vilka åtgärder jag är beredd att vidta för att stimulera arbetskraftsdeltagandet och trygga den långsiktiga finansieringen av våra gemensamma välfärdssystem mot bakgrund av den demografiska utvecklingen. Fram till 2030 förväntas antalet personer i åldrarna 20-64 år endast öka med några få procent. Samtidigt ökar antalet personer som är 65 år eller äldre med närmare 50 % enligt aktuella befolkningsprognoser. En sådan utveckling kommer att öka trycket på den skattefinansierade välfärden. De flesta OECD-länder står inför liknande problem. I internationell jämförelse finns många länder som kan förvänta sig betydligt större demografiska omställningar än Sverige. De utmaningar som följer av en åldrande befolkning har därför analyserats i ett flertal olika sammanhang. Som påpekas i frågan är fler personer i arbete en viktig del av lösningen på problemet. Andra viktiga delar är sunda offentliga finanser och ett väl fungerande pensionssystem. I de konvergensprogram som vi årligen skickar till EU-kommissionen beskrivs regeringens strategi för att möta den demografiska utvecklingen mer utförligt. Kommissionens bedömning är att de svenska offentliga finanserna är långsiktigt hållbara. Sverige ligger bra till i ett europeiskt perspektiv. Tillväxten är god och andelen sysselsatta hög i jämförelse med de flesta andra EU-länder. Grunden i regeringens politik för att tillgodose den framtida efterfrågan på välfärdstjänster utgörs av hög sysselsättning, sunda offentliga finanser och effektivt utnyttjande av de gemensamma resurserna. Genom överskott i de offentliga finanserna under de närmaste 10-15 åren förbättras den offentliga sektorns finansiella ställning påtagligt. Överskottsmålet skapar på så sätt en buffert för att möta de påfrestningar som följer av en åldrande befolkning. Ett starkt offentligt sparande är en nödvändig, men inte tillräcklig, del i en strategi för att möta den demografiska utvecklingen. För att utveckla välfärden så att den klarar framtida krav behöver antalet personer i arbete öka. Fler personer i arbete skapar mer resurser i samhället som helhet och sänker samtidigt utgifterna för socialförsäkringssystemen. För att kunna producera högkvalitativa välfärdstjänster även i framtiden måste den offentliga sektorn kunna rekrytera utbildad personal. Samtidigt är dagens personalsituation sådan att vi kan förvänta oss relativt stora pensionsavgångar det närmaste decenniet. Situationen ser olika ut i olika verksamheter och varierar också regionalt. Personalförsörjningen är dock generellt sett en stor utmaning de närmaste årtiondena. Regeringen vidtar därför en rad åtgärder för att stimulera arbetskraftsdeltagandet och arbetsutbudet. Den pågående inkomstskattereformen, med bland annat kompensation för den allmänna pensionsavgiften, syftar till att stimulera arbetsutbudet och sysselsättningen. Fullt genomförd kommer reformen att minska marginalskatten för låg- och medelinkomsttagare med ca 5 procentenheter. För att ytterligare stärka drivkrafterna till arbete har regeringen beslutat om en översyn av socialförsäkringarna, där särskilt fokus ska läggas på arbetslinjen. Alla medborgares kompetens och arbetsvilja ska tas till vara. Arbetslinjen, att främja aktivitet i form av arbete eller utbildning, är en överordnad princip i regeringens sysselsättnings- och tillväxtpolitik. Den solidaritet som välfärdssamhället bygger på ger alla människor rätt till trygghet i livets olika skeden. Samtidigt innebär det också skyldigheter att ta till vara och utveckla sin arbetsförmåga och även att byta yrke eller söka arbete på en annan ort om det blir nödvändigt. Regeringen genomför en rad åtgärder för att stärka invandrarnas ställning på arbetsmarknaden. Regeringen anser att det är betydelsefullt att äldre deltar på arbetsmarknaden högre upp i åldrarna. En viktig princip som ska gälla är att det ska löna sig att arbeta ända in till pensioneringen och att pensionen ska öka ju fler år man arbetar. Det nya pensionssystemet är utformat på detta sätt. Många lämnar emellertid arbetslivet innan den allmänna pensionsåldern är uppnådd, ofta via tjänstepensionsavtal eller via privata pensionslösningar. Dessa är i vissa avseenden skattemässigt gynnade. Regeringen har tillsatt en utredning för att se över beskattningen av tjänstepensioner och privata pensioner. Faktum är att de äldres arbetskraftsutbud har ökat starkt under senare år. Enligt arbetskraftsundersökningen ökade andelen sysselsatta i åldersgruppen 60-64 år med mer än 8 procentenheter mellan 2000 och 2003, från drygt 48 % till nära 57 %. Under samma period ökade antalet arbetade timmar per person i dessa åldrar med nästan 20 %. Framför allt kvinnorna har kraftigt ökat sitt arbetskraftsutbud. Andelen sysselsatta och det genomsnittliga antalet arbetstimmar per person har aldrig varit så högt som det är i dag för kvinnor i åldrarna 60-64 år. Detta innebär att den genomsnittliga pensionsåldern ökat med cirka ett halvt år sedan 2000. Sysselsättningen kan också ökas i andra grupper. Antalet arbetslösa, undersysselsatta och latent arbetssökande motsvarar ca 335 000 heltidsarbetande. Om målet att halvera sjukskrivningarna uppnås ökar antalet arbetstimmar motsvarande ca 200 000 heltidsarbetande. Om utlandsfödda personer i åldrarna 20-64 år hade samma sysselsättningsgrad som svenskfödda skulle antalet sysselsatta öka med ca 120 000 personer. Detta visar att potentialen för ökad sysselsättning är mycket stor.
Mats Odell (Kd)
Anf. 13 Mats Odell (Kd)
Fru talman! Först vill jag tacka Pär Nuder för svaret. Sedan jag lämnade in min interpellation den 18 november har Pär Nuder själv på ett kraftfullt sätt på ett frukostmöte hos SE-banken den 1 december fört upp den här frågan på dagordningen ganska rejält. Hans sätt att göra det har lämnat en del frågetecken efter sig, och hans popularitet har väl inte ökat i alla läger. I svaret sägs det att regeringen gör ett antal saker. Svaret följer en ganska klassisk socialdemokratisk modell. Han konstaterar för det första att andra länder har ännu större problem än vad vi har, för det andra att regeringen har satt upp ett mål och för det tredje att man har tillsatt ett antal utredningar. De åtgärder som Pär Nuder pekar på är inte särskilt konkreta. Jag är ganska förvånad över att han lyfter fram överskottsmålet, det offentliga sparandet och målet att halvera sjukskrivningarna. Samtliga dessa mål har misslyckats. Det gäller inte bara de ekonomiska målen, utan samtliga ekonomisk-politiska mål som regeringen har ställt upp i de senaste propositionerna har misslyckats. Det är inte mycket att framhålla som verkningsfulla åtgärder för de problem som tas upp i interpellationen. Vad gäller överskottsmålet noterar jag att Pär Nuder själv i en intervju i Affärsvärlden den 6 april ansåg att det kan finnas skäl att höja överskottsmålet för att bygga upp en buffert inför framtiden för att klara av demografin. Nu talas det om en halvering av sjukskrivningarna, och det görs beräkningar i svaret som är ganska fantasifulla. De är teoretiska och grundar sig inte på något annat än målsättningar och utredningar som kommer i framtiden. Jag noterar att bägge de utredningar som Pär Nuder hänvisar till ska avlämnas efter valet 2006. Det så kallade köttberget får alltså vänta till efter valet 2006 för att få reda på vilket öde man går till mötes. Jag noterar att i ett stort antal intervjuer med Pär Nuder har rubrikerna varit: 40-talisterna ska betala. Det finns inte mycket av det i svaret. Därför vill jag faktiskt fråga Pär Nuder om han håller fast vid att mycket av den här problematiken ska lösas genom att de, som Pär Nuder säger i flera intervjuer, resursstarka 40-talisterna ska betala. Har vi att se fram mot en särskild skatt för oss som är födda på 40-talet? Eller är det någonting som har skrinlagts i Regeringskansliet sedan de här förslagen har framförts ett antal gånger? Fru talman! Sammanfattningsvis är det slående att de konkreta förslagen till åtgärder lyser med sin frånvaro. Jag vill fråga Pär Nuder hur han ställer sig till det förslag som vi kristdemokrater har fört fram, nämligen att man skulle kunna sänka beskattningen för personer som har fyllt 65 år för att ytterligare stimulera arbetskraftsdeltagandet. Vi har finansierat ett förslag på en halvering, och vi är beredda att gå ännu längre för att stimulera ett sådant arbetskraftsdeltagande för dem som känner att det är viktigt att vara kvar på arbetsplatsen. Där har de mycket av sin gemenskap och bidrar till att vi klarar av våra gemensamma åtaganden i samhället. Kan man tänka sig rätt till deltidsarbete efter fyllda 61 år? Kan man också tänka sig att förlänga rätten att få fortsätta arbeta till efter 67 år, som vi kristdemokrater har föreslagit? I ganska många andra länder, framför allt i USA, har man helt tagit bort det här taket. Jag tror att det skapar en större mental beredskap hos omgivningen om inte den här typen av administrativa hinder för arbetskraftsdeltagande är så starka som de är i dag.
Pär Nuder (S)
Anf. 14 Pär Nuder (S)
Fru talman! Först och främst vill jag upprepa vad jag sade i mitt svar till Mats Odell. Det finns inga genvägar för att klara den utmaning som ligger framför oss. Vi måste öka sysselsättningen, vi måste fortsätta att hushålla med de offentliga finanserna på så sätt att vi bygger upp buffertar inför framtiden och vi måste vårda det pensionssystem som vi har en bred överenskommelse om i den här kammaren. Detta är grunden för att klara den utmaning som ligger framför oss. Jag blir lite bekymrad när jag hör Mats Odell säga att vi inte ska se vad andra länder har. Jag tycker faktiskt att oppositionen någon gång kunde uttrycka lite stolthet över Sverige och de framgångar som vi har haft i det här landet och över det bättre utgångsläge som vi har jämfört med andra länder. Sanningen är ju den att vi har en högre sysselsättning, högre kvinnlig förvärvsfrekvens, starkare offentliga finanser och ett pensionssystem värt namnet som den ena delegationen efter den andra kommer till Sverige för att studera. Allt detta borde vi väl kunna enas om över den så cementerade blockgränsen åtminstone någon gång i stället för att bara ägna oss åt det som Mats Odell gjorde i sin inledning, nämligen att försöka placera ansvaret än här, än där. Men detta hindrar inte att jag är öppen för att diskutera ytterligare åtgärder. Vi måste hela tiden ligga i frontlinjen. Om vi så redan i dag är bäst i Europa måste vi försvara den positionen med ständigt nya åtgärder. Jag tror till exempel att det finns väldigt stora vinster att göra i offentlig sektor när det gäller att öka produktiviteten, men det är inte lika lätt som att öka produktiviteten i industrin. När man väl befinner sig i vården och omsorgen behöver man mänsklig omvårdnad, och det är inte särskilt lätt att mäta en produktivitetshöjning där. Men visst finns det betydande möjligheter att öka produktiviteten i den samlade offentliga sektorn, och därmed kan man få möjligheter till ökade välfärdstjänster. Men den riktigt stora intressanta diskussionen har vi framför oss. Vi är överens om att vi måste öka produktionen. Vi måste öka sysselsättningen för att klara den demografiska utmaningen. Där tror jag inte att vi skiljer oss särskilt mycket åt. Men sedan kommer nästa stora fråga. Vad väljer vi, ökad privat konsumtion eller ökad offentlig konsumtion? Ska vi välja lövtunna TV-apparater i vartenda vardagsrum, eller ska vi satsa våra gemensamma resurser på än bättre välfärdstjänster? Nästa val är frågan om hur dessa välfärdstjänster ska finansieras och produceras. Ska det ske offentligt eller privat? Ska det ske genom privata försäkringslösningar, eller ska vi försöka omfördela solidariskt? Fru talman! I slutändan kommer detta att bli en debatt och ett vägval som handlar om ökad satsning på än mer privat konsumtion eller offentlig konsumtion. Den debatten kommer vi socialdemokrater inte att tveka att ta ens ett ögonblick. Men om Mats Odell har konkreta förslag på hur arbetsutbudet för de äldre ska kunna öka är jag den förste att lyssna på det.
Mats Odell (Kd)
Anf. 15 Mats Odell (Kd)
Fru talman! Jag vill tacka Pär Nuder för den öppenheten. Jag nämnde exempelvis att sänka beskattningen för personer som har fyllt 65 år med målet att helt ta bort inkomstskatten, i alla fall den kommunala beskattningen. Människor som ligger under brytpunkten skulle kunna slippa att betala inkomstskatt om man fortsätter att arbeta. Svara gärna på om det är en rimlig tanke. Visst har vi ett bra pensionssystem som vi fem partier har enat oss om, och det vårdar vi ömt. Sedan talar Pär Nuder om att det gäller att öka sysselsättningen och vårda de offentliga finanserna. Det är ju han själv som bär ansvaret för att så inte sker för närvarande. Vi i oppositionen har hela tiden kritiserat den totala bristen på åtgärder annat än att sitta bakåtlutad och vänta på en internationell högkonjunktur. Andra länder har vidtagit ett stort antal kraftfulla åtgärder för att stärka sysselsättningen och den ekonomiska tillväxten. Det gäller att vårda de offentliga finanserna. Här lånar Pär Nuder 5 miljoner kronor i timmen samtidigt som vi har en väldigt stark konjunktur. Är det att vårda de offentliga finanserna? Vi kristdemokrater och övriga borgerliga partier har alltså ett mycket starkare finansiellt sparande än vad regeringen har. Vi vårdar de offentliga finanserna mer. Vi har också föreslagit - och där svarar inte heller Pär Nuder - att vi ska se över de överskottsmål som vi har. Det enda rimliga vore att ha ett balanskrav för staten över en konjunkturcykel. Det är ju i pensionssystemet, som vi gemensamt vårdar, som hela överskottet finns, medan det finns stora underskott i statens verksamhet även under en högkonjunktur. Det tycker jag Pär Nuder skulle vara mer oroad för än vad han för närvarande verkar vara. Sedan har vi detta att öka människors deltagande i arbetsliv när man är sjuk. Det förslag som ni har lagt fram kan visserligen öka produktiviteten. Det tror jag också. Det kommer att leda till en darwinistisk utsortering av svaga grupper på arbetsmarknaden, inklusive äldre personer. Det är alldeles rätt, Pär Nuder. Det kommer att öka produktiviteten när de människorna sorteras bort i småföretag, i större företag och inom den offentliga sektorn. Men det kommer inte att förbättra situationen för de människor - de i helårsekvivalenter, som vi säger, cirka en miljon människor - som redan i dag antingen är sjukskrivna, förtidspensionerade eller arbetslösa. Där tycker jag att finansministern inte heller svarade på om det är 40-talisterna som ska betala. Ligger det någonting bakom alla de intervjuuttalanden som jag har tittat på och som Pär Nuder har gjort där rubriken har varit att 40-talisterna ska betala? Jag tror att det är tre eller fyra intervjuer där det har blivit journalistens rubrik. Har Pär Nuder övergett den tanken? Är han beredd att vidta andra åtgärder som ökar arbetsutbudet på det sätt som jag nämnde, exempelvis genom en sänkning av inkomstskatten? Man skulle till exempel kunna ge personer som har fyllt 61 år en lagstadgad rätt till deltidsarbete som gör det möjligt att vara kvar i arbete och trappa ned. Man skulle kunna ha en laglig rätt till detta. Det tror vi skulle vara en väldigt bra möjlighet att öka de äldres känsla för att stanna kvar på arbetsmarknaden. Fru talman! Slutligen finns det några uttalanden som Pär Nuder har gjort vid några tillfällen där han säger: Jag blir väldigt rädd för generationsmotsättningar den dagen Göran Persson blir ordförande för PRO. Jag är inte alldeles säker på att 80- och 90-talister får det lätt att hävda sina intressen. På vilket sätt ska man förstå detta?
Patrik Norinder (M)
Anf. 16 Patrik Norinder (M)
Fru talman! Jag får en känsla när jag hör Pär Nuders både första och andra inlägg av att Pär Nuder tar lite för lätt på problematiken framöver. Mats Odell har i sin interpellation tagit upp att vi kommer att minska antalet arbetade timmar per invånare från 760 till 720 timmar fram till år 2020. Det kanske inte säger så mycket, men det är ofantliga belopp det rör sig om. Skulle vi ha en oförändrad arbetstid skulle BNP öka med 180 miljarder kronor till år 2020. Drar vi ned detta till en barnfamilj med två vuxna och två barn skulle det innebära ungefär 36 000 kr för denna familj eller 3 000 kr i månaden. Mats Odell är ju en mycket vänlig man och tog alltså en snäll siffra. Man skulle kunna gå tillbaka några år till, till år 2000. Då hade situationen blivit ännu värre. Då hade det rört sig om 52 000 kr eller över 4 000 i månaden. Detta är vad vi har att se fram emot - om ingenting görs, Pär Nuder! Socialdemokraterna verkar inte ha några bra modeller för att komma till rätta med hur vi ska öka arbetsutbudet. Jag ser några huvudspår i hur vi borde handskas med vår framtid. Ett är att vi måste ha fler arbetstillfällen. Vi måste alltså försöka få fler företagare och fler jobb i Sverige. Och det kanske inte handlar om, som Pär Nuder säger, att det bara eller till huvuddelen ska vara i den offentliga sektorn, utan det handlar om att skapa jobb i små och medelstora företag. Detta är ju det stora problemet med den socialdemokratiska politiken: Man har inte hittat några modeller för det. Man har inte gjort någonting åt de hinder och de pålagor som småföretagarna anser sig ha. Man lägger här till och med lök på laxen genom det nya sjukförsäkringsförslaget, som kommer att ge höga kostnader för företagarna. Inte kommer det att underlätta att få fler arbetstillfällen. Man har inte gjort någonting åt den regelbörda man talat om i så många år. Bara tomma ord har kommit fram från socialdemokratin. Man beskattar de små företagarna hårdare än de globala företagen. När det gäller tjänstesektorn, som vi vill ska växa, vägrar Socialdemokraterna att öppna för den enormt stora möjligheten att få fler arbetstillfällen genom de hemnära tjänsterna. Vad satsar man då på? Nu lät det på Pär Nuder som om man skulle satsa på mer offentlig sektor. Välfärden kommer till stor del att finansieras om vi kan få fler i arbete. Som Mats Odell sade är det en miljon människor som inte går till arbetet en vanlig vardag. Även fler äldre måste komma i arbete. När jag läste Pär Nuders svar här blev jag lite bekymrad. Det lät som om man ska klämma åt dem som har fördelar. Pär Nuder skriver att tjänstepensionsavtalen i vissa avseenden är skattemässigt gynnade och att regeringen har tillsatt en utredning. Det är faktiskt tvärtom. De som har tjänstepension - jag läste om detta i Dagens Nyheter på tåget hit i dag - har sämre möjligheter till a-kassa och större problem. Tjänstepensionsreglerna gör också att 64-åringar tvingas sluta ett år tidigare än man skulle behöva för att inte pensionen ska drabbas. Det finns många saker. Jag skulle vilja fråga Pär Nuder: Vad är regeringens förslag för att få fler i arbete? I svaret kom det inte fram någonting. Hur ska man få fler äldre i arbete?
Pär Nuder (S)
Anf. 17 Pär Nuder (S)
Fru talman! Låt mig först ta upp de offentliga finanserna. Själva förutsättningen för välfärdssamhället är ju att vi har sunda, starka, stabila offentliga finanser. Jag kan lova Mats Odell: En socialdemokratisk regering kommer aldrig att tappa greppet om de offentliga finanserna. Vi har de starkaste offentliga finanserna i Europa tillsammans med Danmark och Finland. Vi vet av egen bitter erfarenhet vad det innebär när man släpper greppet om de offentliga finanserna. Vi vet vilka fruktansvärt förödande konsekvenser det får. Mats Odell låter väldigt lik sig själv när han kritiserade regeringens budget som lades på riksdagens bord för några månader sedan. Då hette det att utgiftstak skulle komma att spräckas. Då målades den ena mörka bilden av Sverige efter den andra upp. Jag tror att Mats Odell kan sitta ganska lugn och betrakta utvecklingen framöver. Vi får väl se vem som får rätt - om regeringen kommer att klara utgiftstaken, om de offentliga finanserna kommer att försämras eller förbättras. Låt oss vänta och se! Vi kritiserades väldigt hårt av Mats Odell och oppositionen i samband med att budgeten presenterades. Varför? Jo, därför att vi tillförde kommunerna betydande resurser, därför att vi tillförde småföretagen skattelättnader och därför att vi stärkte löntagarnas köpkraft genom kompensationen för de höjda egenavgifterna - allt detta sammantaget för att bekämpa den öppna arbetslösheten. I oppositionens värld är den öppna arbetslösheten en restpost i kalkylen. Det får bli vad det blir. Vi tog mycket medvetet i anspråk en del av det överskott som vi hade arbetat upp för att tidigarelägga konjunkturuppgången på arbetsmarknaden. Vi har en konjunkturuppgång nu, men vi ser den ännu inte på arbetsmarknaden även om tecknen börjar komma. Vi är övertygade om att sysselsättningen kommer nästa år. För oss är arbetslösheten ingen restpost. Om ingenting görs, säger Patrik Norinder. Vad vill Moderaterna göra för att öka arbetsutbudet? Jo, det är att sänka ersättningsnivåerna i de sociala försäkringarna. Nu är ni ju två mot en här, så ni kan väl prata ihop er om hur det blir med ersättningsnivåerna i framtiden. Det som för Patrik Norinder är svärdshugget för att lösa arbetsutbudet är ju såvitt jag förstått - rätta mig om jag har fel - någonting som Kristdemokraterna och Mats Odell motsätter sig. Men ni ska bilda en regering - inte två regeringar, inte tre regeringar och inte fyra regeringar utan en regering. Berätta då hur det blir med ersättningsnivåerna, detta Columbi ägg i Moderaternas värld som kritiseras av kristdemokrater, folkpartister och andra. Berätta hur det blir med det! Patrik Norinder talar dessutom om pålagor för företagarna. Jag vet inte hur noga Patrik Norinder har läst budgetpropositionen. Den ligger ju på riksdagens bord och ska beslutas, om jag inte missminner mig, i morgon. Där sänks arvs- och gåvoskatten med 2,6 miljarder kronor. Visst skulle vi ha kunnat använda de pengarna till att höja pensionerna, till att förbättra villkoren för barnfamiljerna eller till fler poliser. Vi väljer dock att genomföra den reformen därför att vi tror att småföretagen är en så viktig motor i svensk ekonomi. På samma sätt kommer vi att reformera 3:12-reglerna med 1 miljard kronor. Visst skulle vi ha kunnat använda den miljarden någon annanstans i offentlig sektor där hålen är så många. Socialdemokraterna kommer att satsa på offentlig sektor, säger Patrik Norinder. Ja, skriv upp det! Vi kommer att satsa på offentlig sektor, på vården, skolan och omsorgen, i framtiden. Men i vår ekonomiska politik ryms både-och. Där ryms också satsningar på småföretagen, där de nya jobben kommer att komma i framtiden.
Mats Odell (Kd)
Anf. 18 Mats Odell (Kd)
Fru talman! Socialdemokraterna kommer att satsa på offentlig sektor - ja, med lånade pengar. Vår kritik av budgetpropositionen gäller inte lättnaderna i ägarbeskattningen och sådant som långsiktigt skulle kunna förbättra Sveriges tillväxtförutsättningar utan att ni köper sysselsättning för lånade pengar av AMS och andra i stället för att ge svenska företag goda tillväxtbetingelser. Det är där vår kritik ligger. Pär Nuder berörde inte ens med ett ord min fråga om vilka generationsmotsättningar han ser framför sig. Han upprepar detta i ett antal intervjuer och nämner Göran Persson som PRO-ordförande som ett av de stora hoten när det gäller dessa motsättningar. Vad är det 40-talisterna kan förvänta sig framöver när de här utredningarna är klara, när avtalsförsäkringarnas gynnsamma villkor ska försämras och man alltså ska piska ut folk på arbetsmarknaden? Kan inte Pär Nuder ändå svara på om inte detta med morötter, att försöka locka människor genom att skapa goda förutsättningar att stanna kvar längre i arbete, kunde vara intressant? Mats Odell kan sitta lugn och betrakta utvecklingen framöver. Ja, tillsammans med Pär Nuder då. Att sitta och betrakta utvecklingen har ju varit regeringens recept, att vänta på en högkonjunktur som ska komma med armarna i kors vid maktens köttgrytor, i stället för att göra som den finska regeringen till exempel, som har vidtagit ett stort antal åtgärder som har vänt utvecklingen på ett remarkabelt sätt och skapat helt nya förutsättningar för de offentliga finanserna. Man avskaffar nu också förmögenhetsskatten. Det är den skatt som har drivit ut någonting mellan 500 miljarder och kanske upp till 1 500 miljarder som hade kunnat vara riskkapital i Sverige för att skapa förutsättningar för att anställa de människor som nu står utanför arbetsmarknaden. Det är lite trist att Pär Nuder inte vill svara på frågorna, dels angående vad som väntar 40-talisterna, dels hur han vill åstadkomma lättnader som stimulerar människor att stanna längre kvar i arbete.
Patrik Norinder (M)
Anf. 19 Patrik Norinder (M)
Fru talman! Pär Nuder fortsätter sin skrytvals. Det är den vanliga socialdemokratiska skrytvalsen om starka offentliga finanser. Om Pär Nuder hade tagit till sig lite av vad jag sade hade han kunnat börja inse att vi har ett stort problem framför oss om vi inte gör någonting så att vi arbetar mer. Vi kommer att tappa 180 miljarder kronor framöver om Socialdemokraterna fortsätter med nuvarande politik. Vad gäller arbetstillfällena lyssnade tydligen Pär Nuder inte till vad jag sade. Jag försökte tala om att man behöver ta bort hinder för att det ska komma nya arbetstillfällen. Det är bra att Socialdemokraterna äntligen har sänkt arvs- och gåvoskatten. Men när tänker Pär Nuder avskaffa förmögenhetsskatten? När tänker Pär Nuder ge lägre skatter till fåmansbolagen, 3:12-regeln? Förmögenhetsskatten gör att kapital i onödan försvinner ut ur landet. För att vi ska få fler jobb bör den avskaffas snarast. Pär Nuder har inte på något sätt talat om hur vi ska få fler äldre i arbete heller. Jag skulle vilja att han avslutar med att ta upp det. I den här debatten tycker jag att Pär Nuder bara har försökt gömma sig som vanligt och skryta. Det blir tomma ord hela tiden. Försök att komma med några ordentliga konkreta åtgärder i stället så att vi slipper tappa enorma mängder både jobb och pengar framöver, så att familjerna kan leva vidare och så att vi kan behålla en god välfärd.
Pär Nuder (S)
Anf. 20 Pär Nuder (S)
Fru talman! I skiftet mellan 1800- och 1900-talen fanns det 12 stycken 100-åringar i Sverige, 1950 var de 43, år 2000 drygt 1 000. Det är med andra ord hundra gånger vanligare att man blir 100 år gammal i dag än det var för hundra år sedan. Detta är för mig ett mått, om något, på framgång för Sverige och välfärdssamhället. När jag lyssnar på debatten om demografin i Sverige får jag intrycket av att de som råkade födas på 40-talet är en stor börda för alla oss andra. Det var precis detta jag kritiserade på mötet på SE-banken. Men en sax på Sveriges Television kan klippa ut ett enda litet ord. Varsågod, Mats Odell. Jag känner till den uppgift Kristdemokraterna fick i Högfors. Ni ska dra runt dyngstacken. Det var ju den uppgiften ni fick där i Högfors. Det klär inte riktigt Mats Odell att ta den rollen. Jag tycker att det var en väldigt bra interpellation. Desto mer bekymrad blir jag när Mats Odell kliver upp i talarstolen och inte vill föra en saklig diskussion om de här problemen utan i stället håller sig till det manus som någon PR-byrå på stan kanske har skrivit, allt i syfte att fläcka ned socialdemokratin. Men låt mig sträcka ut en hand till Mats Odell så här i juletid. Jag kommer snart att tillkalla en grupp oberoende ekonomer som ska få skanna av alla konkreta förslag, inklusive dem som Kristdemokraterna har, på hur vi ska få fler äldre att stanna kvar längre på arbetsmarknaden. Vi ska lyssna till Kristdemokraternas förslag, men det handlar inte bara om de äldre. Det handlar också om hur vi ska få invandrare att komma in på arbetsmarknaden och hur vi ska få ungdomarna att tidigare komma ut på arbetsmarknaden. Det är väldigt viktigt. Jag är öppen för alla konkreta förslag. Låt de oberoende ekonomerna värdera förslagen. Sedan ska vi återkomma och förhoppningsvis föra en seriös diskussion om de här problemen.

Intressenter

Interpellationer

Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.